HE 


ANN 
DUN 


IH 


bk 


' 


iv 


å 
+ 
+ 
Lö 


une 


RA 


WÄNOSWO ATK 


ERSTA 


NAT ÖR 
AA KNTSRITT 


Pe 


KONGL. 


YETENSKAPSS ot 
AKADEMIENS 


HANDLINGAR, 


FÖR ÅR 1844, 4" 


STOCKHOLM, 1846. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl. Boktryckare, 


Om den oxalsyrade chromoxidens 


dubbelsalter; 


af 
N. J. BERLIN. 


Bland chromoxidens i allmänhet föga kända före- 
ningar synas de oxalsyrade dubbelsalterna fram- 
för de andra förtjena uppmärksamhet dels der- 
före, att hos de få, som äro kända, ovanliga för- 
hållanden till reagentier blifvit iakttagna och till 
följe deraf en och annan äfventyrlig hypothes om 
deras sammansättning blifvit framkastad och re- 
producerad, dels derföre, att de äro bland de få 
chromoxidsalter, hvilka kunna erhållas kristalli- 
serade. Den undersökning af dem, som jag till 
följe deraf företagit, och hvars resultater jag har 
äran härmed meddela Kongl. Vetenskaps-Akade- 
mien, utgör en del af de försök öfver chromoxid- 
salterna i allmänhet, hvilka jag, såvidt tid och 
tillfälle medgifva, ärnat fullfölja, särdeles med af- 
seende på chromoxidens egenskap att existera un- 
der olika modifikationer. 

Det salt af denna klass, som först blef be- 
kant, var det, såsom det säges, af GREGORY upp- 
täckta, blå oxalsyrade chromoxidkalit. Detta salt 
väckte snart uppmärksamhet dels för vissa af 
Brewster iakttagna optiska förhållanden, men i 
synnerhet derföre, alt utur dess lösning hvarken 

chromoxiden fälldes af alkalier (såsom det upp- 
| 1 


K. V. Akad. Handl. 1844. 


2 


gafs) eller oxalsyran af kalksalter. Icke desto- 
mindre finnas i de kemiska läro- och handböc- 
kerna såväl beredningen af som egenskaperna hos 
detta salt oriktigt a ofullständigt uppgifna. 
Nyligen har CROPT beskrifvit ett rödt dubbelsalt 
med mindre kalihalt än som finnes hos det blå; 
och äfven MaraGuTti har nästan samtidigt heskrif- 
vit ett dylikt, hvars sammansättning finnes an- 
gifven olika i L'Institut N:o 4530 och i Comples 
rendus T. 16, och hvaruti ban anser finnas en 
ny af chrom, kol och syre bestående syra. 

Dessa äro de enda oxalsyrade dubbelsalter 
af chromoxid, hvilka, så vidt jag känner, hittulls 
äro fråristäblda och beskrifna. Till dem får jag 
nu lägga dubbelsalter af natron, ammoniumoxid, 
kalk, talk, blyoxid och sällkensed. 

Innan jag öfvergår till dessa salters beskrif- 
ning torde böra nämnas några ord om det chrom- 
oxidhydrat, hvilket, för franistalläudts af vissa 
bland dem, blifvit användt. 

Flratnställsndet af ett rent chromoxidhydrat 
är förenadt med vida större svårigheter än man 
1 allmänhet synes tro; utfäller man. detsamma 
med ammoniak, så får man en fällning, hvilken 
aldrig kan så tvättas, att den icke nuchåller en 
anmärkningsvärd qvantitet af fällningsmedlet ; bru- 
kar man åter till utfallningen kaustikt kali, så 
innehåller det fällda hydratet, äfven efter den 
ihärdigaste uttvättning, ej obetydligt kali, hvil- 
ket bäst synes deraf, att den glödgade fällningen, 
öfvergjuten med abbot, deiän imeddeltr-cd gul 
färg.  Ammoniakhalten dn väl genom upphett- 
ning aflägsnas; men då detta icke låter verkställa 
sig utan vid den temperatur, vid hvilken äfven 
hydratvattnet bortgår, så förlorar oxiden dervid 
egenskapen att med lätthet lösas i syror. 


3 

Det hydrat, som till följande försök blifvit an- 
vändt , har derföre aldrig varit fullkomligt fritt från 
älkalig lik väl har jag Mg kunnat för öärka något 
inflytande deraf på de dermed framställda sal- 
lerna; men vid den qvantitativa bestämningen 
har det varit nödvändigt att, så ofta kali blifvit 
användt såsom fällningsmedel, åter lösa det tvät- 
tade hydratet i chlorvätesyra, afdunsta lösningen 
till den fria syrans förjagande samt derefter fälla 
med ammoniak så jemt som möjligt. Vid denna 
utfällning, hvarvid ofta en portion chromoxid, 
under form af dubbelsalt, stannar upplöst i den 
ammoniakaliska välskan, måste den fria ammoni- 
aken genom afdunstning förjagas, innan filtre- 
ring sker. 

Men denna förnyade utfällning oaktadt fås 
echromoxiden sällan eller aldrig fri fråg kalistt 
den medtager deraf, äfven då den utfälles med 
ammoniak, såvida ett kalisalt derjemte finnes när- 
varande i lösningen. 

Följande Möts bar blifvit använd vid hy- 
dratets framställande: surt chromsyradt kali — 
det i handel förekommande innehåller spår af ler- 
jord och jernoxid samt något mangan och talk, 
tillsammans utgörande ungefär en procent rer 
nas genom omtkristallisering och upplöses 1 vat- 
ten. Till den kokheta och koncentrerade lösnin- 
gen sättes alkohol och chlorvätesyra , hvaraf chrom- 
syran reduceras under bildning af aldehyd och 
andra produkter af alkoholns oxidation. Den 
gröna lösningen afdunstas till torrhet dels för att 
aflägsna den öfverflödiga syran, dels för att der- 
fäder fulkomligare reducera chromsyran. Åter- 
stoden upplöses 1 vatten och fälles med ammo- 
niak; fällningen måste utvältas med varmt vatten 
och mycket länge, så väl för attaflägsna chlorkalium 


4 


som för alt sönderdela den chromsyrade chrom- 
oxid, hvars bildning icke fullkomligt kan und- 
tiläs och till följe fisk rat tvätt vadlnek hor Ch gul 
färg. Efter torkning innehåller det sålunda be- 
redda hydratet lik väl ännu en liten portion chrom- 
syra, hvarföre detsamma med saltsyra utvecklar 
chlor; det måste derföre upplösas i saltsyra. lös- 
ningen måste kokas så länge den luktar af chlor 
och kan derefter utfällas med kali eller ammo- 
niak, i förra fallet, såsom bekant är, med till- 
hjelp af värme. 


Oxalsyrad chromoxid synes med de oxalsy- 
I enatomiga baserna gifva trenne serier af sal- 

hvaruti en alom sb chromoxidsaltet är före- 
- med en, två eller tre atomer af den enato- 
miga basens salt. Det har likväl icke lyckats 
mig att med någon enatomig bas erhålla salter 
i alla tre serierna. 

Dessa salters lösningar äro i någorlunda kon- 
centreradt tillstånd mörkt körsbärsröda eller mörkt 
blågröna, sedda i eldsljus och i genomseende all- 
tid körsbärsfärgade; vid upphettning blifva de 
alla gröna, men återtaga vid afsvalning sin förra 
färg. De kristallisera nästan endast genom fri- 
villig afdunstning och aldrig under afdunstning 
vid en högre temperatur, utan intorka till gröna, 
gummilika öfverdrag, hvilka lätt aflossas från af- 
dunstningskärlet och dervid springa sönder i 
smärre bitar. Dessa förhållanden synas bero på 
chromoxidens öfvergång till olika modifikationer. 


1.  Kalisalter. 


Blått oxalsyradt chromoxid-kali. Detta salt 
erhålles antingen då tvåfallt oxalsyradt kali kokas 


d 
med vatten och chromoxidhydrat i öfverskott , så 
länge något af det sednare upplöses, hvarefter 
den blågröna lösningen lemnas att kristallisera; 
eller ock om 19 delar (1 at. v,) surt cbromsy- 
radt kali löses Ii 3—6 delar vatten och till den 
kokheta lösningen sättas 59 delar (7 at. v.) kri- 
stilliserad oxalsyra samt, när den dervid upp: 
komna utvecklingen af kolsyresas upphört, 23 de- 
för (2ata Vv.) fest valt oxalsyradt kali..: Var: löses 
nivgen i sednare fallet tillräckligt koncentrerad, 
anskjuler saltet vid afsvalning. I båda fallen 
måste det renas genom FE EPS 

Saltet anskjuler, vare sig genom aldunstning 
eller afsvalning, i stundom ganska stora och re- 
diga, svarta, glänsande kristaller, hvilkas färg 
egentligen är blå, men såsom sådan framträder 
endast då tunnare kanter af kristallerna betrak- 
tas mot dagen. Kristallernas form är ett rhom- 
biskt prisma med tvåsidig tillspetsning; detvenne 
trubbiga kanterna af prismat äro stundom ersalta 
af ett plan, så att prismat blir sexsidigt. 

För sin upplösning fordrar detta salt något 
mindre än I delar vatten af +135?, men löses i 
en mycket mindre qvantitet kokande vatten. I 

alkohol är det olösligt, hvarföre det ur sin lös- 
ning 1 vatten deraf utfälles under form af ett 
grönt pulver. De blå kristallernas pulver är grön- 
blått. Lösningen i vatten fälles icke af ammo- 
niak ej heller af chlorcaleium förr än efter någon 
uds förlopp; af kautikt kal fälles den vid upp- 
hettning.  Kalkvaiten och barytvalten åstadkom- 
ma der fällningar, hvilka bestå af en blandning 
af chromoxidhydrat med ovxalsyrad kalk eller baryt. 

Ehuru såväl GraAnAMm som MiTtscHERLICH redan 
angifvil detta salts sammansättning, har jag dock 
repeterat dess analys och funnit deras uppgift riktig. 


1.082 gr. salt gaf O.176 chromoxid och 0.497 
chlorkalium = 0.314 kali. Den räknade samman- 
sättningen (kolets atomvigt = 75 12, och chromens 


ser rr 


=301.815) blifver enligt formeln 3 KC+Cr C+6H 


Kalv 9 98. 78 funnet 29.02 
cihörmo ki 46300 NIO 
ORAISYRA., SSA 43.93 
vatten "2 10:98 

100. 


Saltet fatiscerar vid uppvärmning och faller 
sönder till ett grönblått pulver; vid + 100" qvar- 
håller det ännu en atom vatten, hvilken utan 
saltets sönderdelning bortgår vid +120”. 

Rödt oxalsyradt chromozxid-kali.  CrRoFt 5 
har först visat detta salts tillvaro och sättet för 
dess framställande, hvilket bäst sker sålunda, 
att till en konceutrerad kokande lösning af kali- 
bichromat sättes oxalsyra i små portioner och lös- 
ningen, sedan all utveckling af kolsyra upphört, 
öfverlemnas ull Slsaon Till 19 delar bi- 
chromat (1 at. v.) tagas 55 delar (7 at. v.) kri- 
stalliserad oxalsyra, af hvilka > åtgå for chrom- 
syrans reduktion. Den i värme DOS Svarar 


. pe . o . 
na lösningen blir vid afsvalning rödviolett, lik 


försbarssift: och afsätter, om den är tillräckligt 
koncentrerad, efter några dagar på botten af kär- 
let en skorpa af granatröda kristallkorn, hvilka, 
"renade genom omkristallisering, bilda antingen 
tresidiga AD eller en af kristallnålar samman- 
väfd a 

SA salt bildas äfven då chromoxidhydrat 
med tillhjelp af värme upplöses i en lösning af 
fyrfallt oxalsyradt kali, och erhålles ofta blan 
dadt med det blå dubbelsaltet då echromoxidhydrat 


Phil Mag. ÄNIK 197. 


7 


upplöses i det i bandel förekommande acetosell- 
saltet, hvilket ofta är en blandning af qvadri- 
och bioxalat. 

Prof. O. L. EroDmAnNNs meddelade mig förliden 
sommar en porlion af samma salt, hvilket han 
erhållit vid ett forsök att, enligt uppgiften i nå- 
gra Läroböcker, bereda det blå saltet genom kali- 
bichromatets reduktion med oxalsyra. 

Det salt, som MaraGuti ") framställt och be- 
skrifvit, synes äfven vara identiskt med det ifrå- 
gavarande. 

Det röda oxalsyrade chromoxid-kalit synes 
tillhöra det rhomboidala systemet oeh bildar, 
såsom redan är nämdt, tresidiga flittror eller af 
små prismer sammanväfda skorpor; färgen är 
violettröd eller granatröd och kristallerna mer 
eller mindre genomskinliga, allt efter deras min- 
dre eller större storlek. I kokande vatten löses 
det i alla förhållanden; af kallt vatten fordrar 
det 10 delar vid +13Y för att upplösas, men 
kan, då en varm lösning får afsvalna, hålla sig 
upplöst i en mycket mindre qvantitet. Vid af- 
dunstning i värme kristalliserar saltet ej, utan 
intorkar till ett grönt öfverdrag. I alkohol är 
det olösligt, och utfälles ur sin lösning i vatten 
dermed såsom ett ljusrödt kristallpulver, hvilket 
synes vara ett salt med mindre vattenhalt, eme- 
dan detsamma, i beröring med luften, upptager 
vatten, flyter tillsammans och bildar en granat- 
röd massa. Vid hastig uppvärmning halfsmälter 
saltet vid +100? till en svartgrön seg massa; sker 
uppvärmningen långsamt blir det rosenrödt och 
ogenomskinligt. I båda fallen bortgår kristallvat- 
ten, hvaraf saltet ännu vid +150? qvarhåller en del. 


') E'Tostitut N:o 450, p. 279. Jfr Comptes rend. XVI. 


I. 1.726 gr. salt gåfvo 0.364 chromoxid och 
0.343 chlorkalium =9.247 kali. . : 

II. 1.072 gåfvo 0.230 chromoxid och 0.213 chlor- 
kalium = 90.138 kali. 

[II. 0.6795, upphettade i relort, gåfvo O.167 
vatten; ur återstoden i rFretorten erhölls 0.150 
chromoxid. 

IV. 0.7185 gåfvo, vid förbränning med kop- 
paroxid, 0.1905 valten och 0.3475 kolsyra =0.2847 
oxalsyra. 

V. 0.5602 gåfvo 0.1485 vatten och 0.2725 kol- 
syra =0.223 oxalsyra. : 

VI. 0.7122 gåfvo 0.1857 vatten och 0.347 kol- 
syra =0.2842 oxalsyra. 

Dessa försök beräknade i procent hafva gifvit 

I. IH: böflbofVtEr VEM 
Atal öron: BST 287 needs SEP IEE SARS 
Ghltomvxid? 20-92: 221246 ”22970012 SE SNR 
ÖÖKMISYTAL DE sla ec IG TIS 300 
NERLlen FÄStaLE Jin Äg 20.51 20.51 2007: 

Häraf synes, att fäller bar den af CRoFT upp- 
gifna sammansättningen, hvilken detsamma ock- 
sås till följe af sitt bildningssätt, bör- ega, nem- 


ligen KE+€1€2. I afseende på vattenhalten, hvil- 
ken af Croft uppgifves till 12- aiomer och af 
MaraGurtri till 8 atomer, instämma visserligen de 
genom analyserna funna qvantiteterna af kali och 
ochromoxid nära med Czrorfts antagande, hvilket 
deremot motsäges af den funna oxalsyrans och 
vattnets mängd. Det öfverskott af vatten, utöfver 
hvad 10 atomer" fordra, som 1 de tre sednare 
analyserna erhållits, härrör derilrån, att jag in- 
nan förbränningen ej vågat torka blandningen af 
salt och kopparoxid på vanligt sätt, emedan sal- 
tet då förlorat en obestämd qvantitet vatten. 


Enligt formeln K€+€rE4+10H skulle saltet bestå af 


9 


Rave (rt 305 
Chromoxid 222.244. 
Oxalsyra . 39.85. 
Vatten ' . . 24.89. 
100. 


Med 12 atomer vatten skulle saltet innehålla 
37 94 oxalsyra och 28.46 vatten. Vid +120” bort- 
gå 17.3 valten, hvilken förlust motsvarar 7 atomer. 

Något dubbelsalt med 2 atomer oxalsyradt 
kali på en atom oxalsyrad chromoxid har jag, 
lika litet som CroFt, kunnat framställa. 


2. Natronsalter. 


Blått oxalsyradt chromoxid-natron bildas 
då -.chromoxidhydrat kokas med vatten och oxal- 
syradt. natron samt oxalsyra, i det förhållande 
att dessa bilda bioxalat, så länge något af hy- 
dratet löses. Lösningen liknar motsvarandecdkal 
saltets, men afsäller icke kristaller förr än den 
genom frivillig afdunstning blifvit syrupstjock. 

Saltet bildar sexsidiga taflor eller låga pris- 
mer hörande till det rhombiska systemet, oför- 
änderliga i torr luft, i genomseende vackert blå, 
i reflekteradt ljus svarta, hvilka lösas i vatten 
med ylltersta lätthet; ur vattenlösningen afskiljer 
alkobol det upplösta uuder form af en grönblå 
tjockflytande vätska. 

I anseende till svårigheten att vederbörligen 
befria detta salt från moderlut, har jag ej bettar 
dess vattenhalt, men väl sammansättningen i öf- 
rigt, hvaraf synes att detsamma på 3 atomer 
lön innehåller 1 atom chromoxid och att dess 
sammansättning således bör uttryckas med 


CT RN 


3 NaC +61C+xH, 


10 


Blåviolett oxalsyradt chromozxid-natron. 
Blandas en lösning af det föregående saltet med 
en lösning af oxalsyrad chromoxid, så afsätta sig 
ur blandningen under frivillig afldunstning små 
blå violetta kristallkopa och flitfran: bulla ej så 
lätt som föregående salt lösas i vatten och hvilka 
i torr luft vittra och blifva violettröda. De in- 
nehålla på 2 atomer natron en atom chromoxid 


ses ser 


2NaC röras 

Något natronsalt, svarande mot det röda ka- 
lisaltet, har det icke lyckats mig att framställa. 
Deremot har jag en gång erbållit en liten qvan- 
titet af ett rödviolett salt, kristilliseradt i rhom- 
biska sexsidiga taflor, likasom det blå natronsal- 
tet, men som på 1 atom chromoxid höll mer än 
1 atom natron, emedan det efter glödning i öppen 
luft fräste med saltsyra. Detta salt har jag sedan ej 
kunnat erhålla och förmodar, att det har det blå 
saltets sammansättning, men en annan vattenbalt, 
emedan det afsatte sig ur det blå saltets ej fullt 


rena lösning. 


3. Ammoniumoxidsalter. 


Blå oxalsyrad chromoxid-ammoniumoxid. 
Detta salt erhålles på lika sätt, som det blå na- 
tronsaltet af chromoxidhydrat som kokas med en 
lösning af oxalsyra och oxalsyrad ammoniumoxid 
1 dant förhållande att dessa bilda bioxalat. Den 
blågröna lösningen gifver under frivillig afdunst- 
ning inga kristaller förr än den blifvit Syrups- 
tjock och intorkar då vanligen på en gång till 
en af blå glimmerlika blad Leclänn lt 
Då det lyckas att erhålla saltet anskjutet i mo- 
derluten bildar det blå, stjernformigt samman- 
grupperade blad. Det löses med största lätthet 


11 


i valten, och fordrar vid +15” 13xdel till upp- 
lösning samt vid +100” ännu mindre. Vid upp- 
värmning förlorar det vatten och blir ljusblått 
ogenomskinligt; vid upphettning till en högre 
temperatur sönderdelas saltet och chromoxiden 
återstår med bibehållande af de bladiga kristal- 
lernas form. 

1.251 af saltet gåfvo 0.243 chromoxid =19.42 
procent. 

0.846 afgåfvo vid +100"” 0.096 vatten =11.34 
och lemnade 0.168 chromoxid =19.s6 procent. 

Den funna chromoxidhalten instämmer full- 
komligt med en beräknad vattenhalt hos saltet af 
4 atomer, men då dennoa vattenbalt utgör endast 
8.76 procent och den erhållna vattenhalten utgör 
11.34, torde det vara rättare att antaga en val- 
tenhalt hos saltet af 5 atomer, då det skulle 
innehålla 10.72 vatten och 19.13 chromoxid. For- 
meln blifver då 

: 3NIC+CrC4+5H. 

Röd oxalsyrad chromoxid-ammoniumoxid. 
Reduceras en koncentrerad lösning af ammonpium- 
oxidbichromat med oxalsyra, så erhålles en lös- 
ning, som fullkomligen liknar det röda kalisaltets 
och som under enahanda omständigheter afsätter 
ett salt, hvilket i alla delar liknar kalisaltet till 
utseendet, men är något lösligare i vatten, hvaraf 
det vid +15” fordrar 5 delar för att upplösas. 
Stundom fås det dock i mera glänsande och ge- 
nomskinliga, granatröda kristaller. 

Saltet fatiscerar vid uppvärmning och blir 
ljusrödt, ogenomskinligt; vid upphettning till 
högre temperatur sönderdelas det med häftighet 
och lemnar pulverformig chromoxid. De analy- 
tiska försöken hafva gifvit 24.40 och 25.03 chrom- 
oxid, hvilket leder till formeln 


12 


NH'C + Cr C2 + 8H, 

enligt hvilken saltet skulle bålla 24.89 procent oxid. 

Det synes som skulle ännu ett hithörande 
dubbeltsalt existera, hvilket är basiskt. Om man 
nemligen till en lösning af oxalsyrad chromoxid 
sätter ammoniak, och hvaraf ingen fällning upp- 
kommer, så intorkar blandningen till en grönblå, 
efflorescerande saltlmassa. 


4. Kalksallt. 


Oxalsyrad chromoxid-kalk. Detta salt, hvars 
egenskap, att under vissa omständigheter vara 
lösligt i vatten, är orsaken till den oxalsyrade 
chromoxidens och dess dubbelsalters egna för- 
hållande att icke fällas af kalksalter, erhålles då 
en lösning af oxalsyrad chromoxid kokas med 
oxalsyrad kalk eller då en lösning af chromsyrad 
kalk reduceras i kokniug med oxalsyra. Den från 
olöst oxalsyrad kalk filtrerade, mörkt körsbärs- 
färgade, lösningen afsätter, sedan den genom fri- 
villig afdunstning blifvit bringad till konsistens 
af tunn syrup, på botten af kärlet ett tjockt 
magma, som af moderluten är färgadt mörkt vio- 
lett, men upptaget på filtrum och aftvättadt med 
vatten förvandlas antingen till ett rosenrödt pul- 
ver eller ock till små, rosenröda, glänsande kri- 
stallblad, hvilka under torkningen sammanfilta 
och bilda på filtrum ett lätt allossadt öfverdrag. 
Denna sednare form antager saltet i synnerhet då 
det beredes genom chromsyrad kalks reduktion. 

Det rosenröda saltet fordrar till sin upplös- 
ning mer än 200 delar vatten af vanlig tempe- 
ratur; lösningen, som är syrenfärgad, lemnar vid 
hastig afdunstning en grön, icke kristalliserad 
återstod som med yltersta lätthet löses åler i 


13 


vatten och hvarutur, efler någon t tids förlopp, 
det rosenröda saltet åter afsätter sig. Häraf Sy- 
nes, att oxalsyrad chromoxid- kall förhåller sig 
till vatten annorlunda, då den med kemiiskv bun- 
det valten afsatt sig i Kristallförm och annorlunda 
då den genom afdunstning 1 värme blifvit brin- 
oad 1 torr form. Uti en lösning af oxalsyrad 
Hersnnronid löses det rosenröda salter med lätthet 
och afsättes åter oförändradt vid frivillig af- 


dunstning. 


Utaf kokande vatten sönderdelas saltet par Vuelt 
uti ep portion oxalsyrad kalk, som afsätter sig och 
oxalsyrad chromoxid, hvilken jemte en portion 
osönderdeladt dubbelsalt upplöses med körsbärs- 
färg. Lösningen afsätlter vid frivillig afdunstning 
dar Madröda dubbelsaltet, men Hitvtkar vid af- 
dunstning i värme till en grön gummilik massa, 
som: lätt löses 1 kallt vatten och efter någon tid 
låter dubbelsaltet falla. Alkohol utfäller ur denna 
lösning ett mörkviolett magma under det att oxal- 
syrad chromoxid stannar upplöst; detta magma 
drager fuktighet till sig ur luften, deliqvescerar 
till en fölfäka., lik körsbärssyrup, hvarutur det 
rosenröda pulvret snart börjar afsätta sig. 

Vid uppvärmning börjar saltet att förlora 
valten och blir grönblått; vid +140” qvarhåller 
det ännu en portion deraf. 

En ovägd portion af saltet lemnade 0.163 
chromoxid och 0.120 kalk, hvilket antyder 1 atom 
af den förra och 2 atomer af den sednare. 


1.368 gr. ur oxalsyrad chromoxid flera gånger 
afsatt salt förlorade vid +140? O.44 i vigt iller 
30.24 procent och gaf 0.225 chromoxid samt 0.154 kalk. 


Enligt formeln 2CaC +CrC +18H skulle sal- 
tet bestå a (kalkens atomvigt =351.9) 


14 


räknadt funnet 
Kall faran bira dtsaskier: sk 
Chromoxid ..... LÖ:77bepjateren, LÖS 
Oxalsyralrig dte 37.64 
Nalle sve tidlaler AJB 

100. 


Saltet förlorar vid +140” endast 16 atomer 
af vattenhalten. 


3. Talksalter. 


Reduceras en varm lösning af chromsyrad 
talkjord med oxalsyra, så afskiljes halfva talkjords- 
qvantiteten såsom oxalsyrad talk och ur den vio- 
lettröda lösningen, som icke får kokas med det 
afsalta, erhålles genom frivillig afdunstning ett 
dubbelsalt bristalliser ad som FÖ discenirle. och 
löslighet fullkomligt liknar det röda kalisaltet och 


SO 


ull följe af sitt löldanossitt hör vara MgC+CrC2. 
Kokas en lösning af detta salt länge Hed oxal- 
syrad talkjord, så blir en portion derak upplöst, 
och ur lösningen afsätta sig, vid frivillig afdunst- 
ning, små, vackert blå prismer, hvilka torde i sin 
sammansättning svara mot det blå kalisaltet. 


6. Blyoxidsalt. 


Oxaulsyrad chromoxid-blyoxid. Sätter man 
vill en lösning af det blå kalidubbelsaltet en lös- 
ning af end ättiksyrad blyoxid, så uppkom- 
mer en 1 vatten olöslig blågrå fällning och den 
deräfver stående vätskan blir färglös. Det röda 
kalisaltets lösning ger med blyoxidsaltet en fäll- 
ning, som har Iikaledes blågrå färg, men som snart 
åler upplöses. 

Den blågrå permanenta fällningen är olöslig 
i vatten, men löser sig, särdeles i kokning, i en 
upplösning af oxalsyrad chromoxid och afsätter 


15 


sig vid afsvalning oförändrad. Den är 3Pbö+C1€? 
ed kemiskt bundet vatten; de vid analysen er- 
bållna resultaterna antyda en vallenbalt af 15 
eller 16 atomer. 


7. Silfveroxidsalt. 


Oxalsyrad chromoxid-silfveroxid. Detta 
salt erhålles, då en något koncentrerad lösning af 
det blå kalidubbelsaltet blandas med en lösning 
af salpetersyrad silfveroxid; ur blandningen Abar 
ter sig snart en mängd små, mörkblå olänsande kri- 
stallnålar, hvilka upplösta i i KÖRS Ge, valten genom 
afsvalning erhållas mera utbildade och SE Rdör 
flera linier långa, Saltet börjar redan i torr luft 
att förlora valten och får en dragning åt grått, 
men har vid +120” ännu icke afeifvit sin hela 


vattenhalt. Det fordrar 635 delar vallöR RE 4 108 
till sin upplösning, men löses i 9 delar kokande 
vatten; löniugen är violettblå. Uti en lösning af 
oxalsyrad föra niosiu upplöses det i värme; lös- 
ningen afsätter en del af det upplösta vid afsval- 
ning, men intorkar sedan till en violett, gummi- 
lik massa. Vid upphettning till högre tempera- 
tur sönderdelas saltet med fräsning ller en Svag 
explosion, ulan att dock någonting deraf kring- 
kastas, och lemnar en blandning af ckiampkid 
och metalliskt silfver. 


1.378 salt gåfvo 0.8185 chlorsilfver =0.6617 
silfveroxid. 

-1.0835 förlorade vid +120"” 0.1015 i vigt =9.37 
procent och lemnade 0.6405 chlorsilfver =0.5177 
silfveroxid och 0.130 chromoxid. 


Enligt formeln 3Ag€+Ör C:+9H skulle saltet 
innehålla 


ja 


16 


räknadt funnet 
Still veroxid:. . 40.00... - . 008 re ENAS 
(GLrOmOxAd rn DRG ae es RR fn 
ÖXAlSVYLA ss cc so LIT 
SMAERCIN S! je 0s i «en MÄRAG 


100. ; 
Vattenförlusten vid +120” svarar nära mot 
8 atomer. 


Dubbelsalter af manganoxidul, jernoxidul och 
zinkoxid har jag sökt framställa genom att blanda 
motsvarande chlorurer med kali-dubbelsalterna 
och fälla med alkohol; men utan framgång. Oxal- 
syrad chromoxid upplöser 1 kokning oxalsyrad 
baryt och oxalsyrad koboltoxid; ur den förra lös- 
ningen erhållas vid afsvalning små ljusblå kri- 
ller den sednare lösningen fälles af alkobol 
och intorkar till en violett, gummilik massa. 


Berättelse om det sätt, hvarpå 
Rikslikaren praktiskt blilvit på 
Etalongen uppdragen; 
af 
E. LITTMANN. 


Då Professor RupgerG redan i lifstiden af mig 
erhållit en dylik afbandling som denna, utan alt 
likväl hafva rörande detta ämne efterlemnat nå- 
gon närmare upplysning , anser jag det så mycket 
mera vara min skyldighet, att fylla denna lucka, 
som jag både uppgifvit nedananförde ide, och kon- 
struerat samt utfört den delen af apparaten, hvar- 
med rilserna uppritas. Jag tager mig derföre fri- 
heten, att inför Vetenskaps- Akadönitölk framlägga 
nedanstående afhandling. 

Sedan det Biifvånde 3 fots måttet blifvit till 
sin längd bestämdt å den Dollondska skalan, 
uppstod frågan: huru skall denna längd på ska- 
lan öfver flyttas på den blifvande Hikslikaren? 
Vid denna frågas diskussion befunnos närvaran- 
de Piiltssoren” Herr Baron Berzeutus, Professoren 
Doktor SvassBErG, Professorerna CRoNnstrAnp och 
Rupgere jemte undertecknad; åtskilligt föreslogs 
och förkastades vid delta tillfälle; synnerligast 
slöt man sig dock till Professoren RUDBERGS ide, 
hvilken, Hercet jag icke misstager mig, förut blif- 
vit af Hörek utförd. Enligt denna är skalan på 

K. V. Acad. Handl. 1844. 


18 


följande sätt inrättad. Vid ena ändan har den 
såsom utgångspunkt etl streck, den andra ändan 
är genomborrad, 3 fot från strecket, med ett der 
anbragt koniskt stift, hvars öfra ända är jemnad 
med skalans yta och försedd med en exeentrisk 
punkt; under skalan står densamma i förbindelse 
med en inrällning, medelst hvilken stiftet och 
med detta punkten få en eirkelrörelse. Efter 
dessa förberedelser, inriktar man med yttersta 
noggranhet stångcirkelns ena mikroskop på det 
fasta strecket, injusterar den rörliga punkten tills 
densamma noga skäres af det andra mikrosko- 
pets hårkors: då detta lyckats, bör stiftet på ett 
eller annat sätt fästas så att det vidare ej kan 
rubbas. 

Efter min åsigt var detta förfarande hvarken 
lätt att utföra eller tillräckligt noggrant; jag for- 
drade fasta streck, den möjligaste hastighet vid 
deras uppdragande, samt att Etalongen borde 
orubbadt få behålla samma läge, som den hade 
vid delvingen. Efterföljande ide blef då af mig 
föreslagen och af ofvannämde H:rr till utförande 
antagen. Det är bekant, att då man inriktar ett 
ej för mycket aggrauderande mikroskop på elt 
object, till dess man ser detta skarpt, så kan man, 
utan att förlora i tydlighet, något litet närma 
objectet tll mikroskopet, eller man kan på ett 
i mikroskopet noga observeradt föremål, lägga 
ännu ett annat af en viss tjocklek, då detta sed- 
nare kan skönjas med samma tydlighet som de 
förra, utan att man derföre behöfver flytta wmi- 
kroskopet. 

; På grund af denna enkla erfareubet, kon 
struerade jag ifrågavarande apparat. A den rit 
ping, Tab. I, som åtföljer denna beskrifning, före 
ställer fig. 1 apparaten sedd från sidan, fig. 


19 


dess framsida och fig. 3 densamma i plan, allt i 
tiondedelen af verkliga storleken. Samma delar 
äro beteeknade med samma bokstäfver. Öfver 
bordets (a) hela längd sträcker sig en parallelipi- 
pedisk fördjupning; deri passas ledigt en piece 
(6), som hvilar på tre ställskrufvar (cec), med 
hvilka (6) kan flyttas upp och ned samt ställas 
i niveau; på sjelfva (6) står lådan (e) med inne- 
liggande Rikslikaren (s), (e), som fastskrufvas med 
skrufvarne (f'...) hvarigenom Likaren kommer i 
sitt behöriga läge; (g) är stångeirkeln med sina 
mikroskop; (hh) äro 2 rilsapparater, af hvilka 
en i fig. 4 är AR i half storlek. Bordet (a) 
och stycket (6) äro förfärdigade af träd och hafva 
dessa efter 10 års förlopp ej lidit någon märk- 
bar kastning, hvilken olägenhet man sökt före- 
komma derigenom att man för ändamålet hegag- 
nade virket af en dörrflygel, som under 60 år 
stålt utsatt för regn och blåst. Stångeirkeln hade 
2 mikroskop, hvartdera med 23 gångers linearför- 
storing; objektivglasen voro akromatiska, och 
okularen försedde med fina spindeltrådar, hvil- 
ka korsade hvarandra under en ttemligen spet- 
sig vinkel. Stångeirkelns stång var af mahogony, 
följaktligen måste den delen af bordet (7), hvar- 
på ritsapparaterne kommo alt stå, äfvenledes gö- 
ras af samma trädslag. Construktionen af vits- 
apparaterne kan man tydligen inhämta af rit- 
ningen. Härvid bör jag dock anmärka, att hvarje 
rilsapparat är medelst skrufvarne (t) fästad vid 
sin fotskifva (£), dock så att den medelst skruf- 
varne (ZI) kan vridas, och båda rilsapparaternas 
paralielism sålunda åstadkommas; stycket (m) med 
mejseln kunde äfven få en sidorörelse. Lådan, 
hvari Etalongen ligger, (till + af sanna storleken) 
föreställd i genomskäring efter medellängdlinien, 


20 


är sammansatt af flere maliogonystycken; midt 
på botten af densamma är ett messingsstycke 
(o. fig. 3 och 6) fastskrufvadt; detsamma har 2:ne 
stålskrufvar med härdade spetsar, hvilka från si- 
dorna ingripa i midten af Rikslikaren, och så- 
lunda fasthålla den. Likaren hvilar på lådans 
botten, som är beklädd med sammet, rmed un- 
dantag af stycket (o) som ej berör Likaren. På 
båda ändar, till 4 d. t. längd, har Rikslikaren en 
afsats till hälften af sin tjocklek, med deri insatte 
runda platinastycken; vidare är densamma för- 
sedd med 2:ne thermometrar; en del af thermo- 
meterkulan ligger i en derföre gjord fördjupning 
i Etalongen, så att röret ligger på densamma och 
den öfriga framstående delen af thermometern är 
fri, vanligtvis öfvertäckt; fördjupningarne för ku- 
lorna äro fyllda med bokguld, så att de ej hida 
någon märkbar tryckning. Thermometrarne äro 
hundragradiga. 

Ett lusthus befanns vara en till apparatens 
uppställande passande lokal. Detta hus bildade 
ett rum, som på 3 sidor var försedt med fön- 
ster och på den 4:de med glasdörrar, bade till- / 
räckligt ljus, låg luftigt och icke särdeles blott- 
stäldt för solen; så väl fönstren som dörren voro 
under hela operationen öppna. I detta rum upp- 
hängdes flera thermometrar, af hvilka 2:ne hade 
af Professor RupszerG blifvit kalibrerade; de flesta 
bängde på samma ställe, der apparaten skulle 
uppställas. Resultatet af dessa föregående ther- 
mometer-iakttagelser utföll ganska fördelaktigt, ty | 
under förmiddagstimmarne hade man vanligen 1: | 
timme konstant temperalur, och ännu längre vid | 
lugnt och mulet väder. Om dessa observationers | 
riktighet öfvertygade sig Professor Rupvsere sjelf. | 


21 


Midt i rummet uppställdes bordet (a) hori- 
sontelt och fästades vid golfvet; den ouppstuckna 
Rikslikaren fick sin plats på (6) och justerades 
genom skrufvarne (f.f”) 1 det läge den borde 
vid delningen intaga; mikroskopstångeirkeln pla- 
cerades nu på (a) så, att hårkorsen i mikrosko- 
pet noga skuro de å Rikslikare-måltet dragne 
längdlinierne; stångeirkeln hvilade med sina 3 
ställskrufvar på fotplattor, och dess mikroskopers 
hårkors voro i det närmaste 3 fot från hvaran- 
dra. Att Likaremållet och stångceirkeln uppställ- 
des horisontelt så noggrant som möjligt, för- 
slås af sig sjelf. Det dertill begagnade vatltpass 
visade 49” på pariserlinien. Skrufvarne (qg och f”) 
lossades, stycket (p) sköts åt sidan; skrufvarne 
(ff), som höllo lådan från sidan, skrufvades 
tillbaka, bvarefter Likaren (s) med sin låda ut- 
drogs öfver det undanskjutna stycket (p), samt 
skildes på detta sätt från bordet. För att få de 
med rilsapparaten dragna ritser vinkelräta mot 
Likarens längdlinier, begagnades följande anstalt: 
En trädstång, 2 fot 8 tum lång och 4 tum i fyrkant, 
hvars genomskärning var en fullkomlig rektangel, 
förseddes med spegelglas-skifvor I midten på båda 
ändar, så att dessa framsköto 1: tum, och skif- 
vornas planer kommo att ligga parallelt med stån- 
gens öfre och undre sida. Glasskifvorna svärtades 
på båda sidor och förseddes med längdlinier å 
ömse sidor; jag lade nu denna stång på (6) och 
inriktade dessa längdlinier under mikroskopet, 
drog sedan vid ritserna på båda skifvorna streck, 
omvände stången med skifvorna 180, eller så alt 
de dragna strecken under samma mikroskop kom- 
mo att ligga på undra sidan , inriktade åter längd- 
linierna under mikroskopet samt hela stången 
efter elt gjordt märke så att deu förut dragna 


22 


ritsen kom under mejselus spets, och drog åter 
med ritserna streck på skifvorna. Om de midt- 
emot hvarandra å glasets motsatta sidor liggande 
strecken täcka hvarandra, och således äro sins- 
emellan parallela, så ar injusteringen färdig; skulle 
detla icke vara bändelsen, så fullföljer man ju- 
steringen med skrufvarne (Z.) iutilidess denna 
arallelism inträffar. Sedan nämnde stång blif- 
vit borttagen, placerades Dollondska skalan me- 
delst underlag på samma ställe, der Rikslikaren 
förut legat, så alt den kom att intaga ett hori- 
sonlelt läge, och så att delningen på densamma 
genom mikroskopen skarpt kunde skönjas och det 
orörliga mikroskopet inriktades på skalans noll- 
punkt. Allt detta skedde utan att stångeirkeln 
eller någon annan skruf rördes. På stångcirkelns 
slång, äfvensom på Dollondska skalan, såsom ej 
förut varande med thermometrar försedde, lades 
nu sådane. Rikslikaremåttet fick emellertid sin 
plats på bordet vid (r) bredvid den Dollondska 
skalan, för att så nära som möjligt få dess tem- 
peratur.  Uppställningen och justeringen voro nu 
tills vidare sålunda slutade. | 

Den 21 September 1833, då DLikaremålttet 
skulle uppdragas, befunno sig Herr Baron Ber- 
zentus, H:rr Profess. Dokt. SvAnBErRG och RUDBERG 
närvarande. Manu öfverenskom att så mycket som 
möjligt hålla sig utom rummet, så att alltid blott 
den person, som arbetade, eller skulle undersöka 
arbetet, befann sig i det samma. Professor Rup- 
BERG observerade på korta mellantider thermome- 
trarne, fann temperaturen +16,'3 eller +16,6 och 
1 alla händelser öfver +15", inriktade nu det orör- 
liga mikroskopet på Dollondska skalans begyn- 
nelse eller nollpunkt, det andra wmikroskopet med 
mikrometerrörelsen ställde han på det förut be- 


23 


stämda afståndet. Herr Professor SVANBERG kon- 
trollerade inriktningen och erkände dess riktighet. 
Mejslarne justerades af förfaltaren. Till detta 
ändamål påsköt jag en 0,30 m. m. tjock silfver- 
plåt på hvardera ändan under mikroskopen på 
den Dollondska skalan. En sådan föreställes i 
fig. 7 och 8, och är å ena ändan försedd med 
2:ne fötler och i den andra med en. Medelst 
skrufvarne (n. n) ställdes mejslarne; hvilket till- 
ick så, alt man löste en af dessa skrufvar och 
tilldrog de midtemotstående så mycket som for- 
drades, att mejslarne kunde ställas åt den ena 
eller andra sidan, till dess de på silfverplåtarne 
dragne strecken skarpt skuros af hårkorsen i mi- 
kroskopen. Efter verkstäld inriktning, sköt jag 
skifvorna på sidan, och anmodade H:rr SVANBERG 
och "RupsErRG att ännu en gång krontrollera stång- 
cirkelns inriktning, skjuta silfverplåtarne under 
mikroskopen, samt draga streck, för att sjelf öf- 
vertyga sig om deras läges riktighet. Dessa H:rr 
hade ingenting atl anmärka, och Professor Ruv- 
BERG yttrade, att han, som hittills betviflat möj- 
ligheten af detta förfarandes framgång, nu bör- 
jade att derför fatta fullt förtroende. Med den 
största försiglighet och skyndsamhet borttog jag 
nu Dollondska skalan, och ställde Eikaremålten 
1 dess ställe. Härvid erinre man sig den ofvan- 
anförda preliminära justeringen, då till Likare- 
måttets aflägsnande från (6) man endast behöfde 
lossa skrufvarne (f...) och undanskjuta stycket 
(p)» under det att apparatens öfrige delar för- 
blefvo orörda. Genom denna omtanka kunde Li- 
karen inom några minuter sättas i sitt bestämda 
läge.  Försigtigtvis hade jag äfven förut till Li- 
karemåttet passat och på detsamma lagt sillver- 
plåtar; jag undersökte derpå genast medelst liniers 


24 


dragande, buruvida någon rubboiog ägt rum, 
hvilket dock icke var händelsen. Efter silfver- 
plåtarnes borttagande sköt jag mejslarne under 
mikroskopen, utan att de berörde skalan. Pro- 
fessor RupgErG kontrollerade ännu en gång lem- 
peraturen, fann dervid ingenting anmärknings- 
värdt, och jag uppdrog nu strecken på Bakalikors 
ren. Det egentliga arbetet, räknadt från det ögon- 
blick roles Rupgere inriktade längden = till 
streckens uppdragande, var slutadt på 8 minuter. 
Efter den strängaste undersökning, hvarvid stång- 
cirkeln ånyo inriktades, funno F:rr SvasBErc och 
RupgErG icke något fel, och måttet erkändes 
riktigt. 

Hade man nu ägt till hands flera sådana li- 
karemått som undergått samma förberedande åt- 
gärder som Rikslikaremåttet, skulle man hafva 
kunnat dela åtminstone En hvar femte minut, 
och alla skulle derigenom hafva fått den möjli- 
gast noggranna öfverensstämmelse sinsemellan. 
Jag har Sodekae far far gången utfört sam- 
ma apparat, hvartill hela stångeirkeln gjordes af 
messing; ritserna fästades vid pe skifvor, på hvilka 
mikroskopen anbragtes, samt öfverhufvud så, att 
ett mikroskop och en ritsapparat voro att anse 
såsom ett stycke. Skulle stången på en sådan 
cirkel omgifvas med smältande is eller snö, och 
delningen, på sätt ofvan är visadt, verkställas, 
så skulle visserligen litet eller intet vara att in- 
vända mot detta förfarandes noggranhet. 

Då Rikslikaremåttet skulle af Professor Rup- 
BERG afsättas å de för Kongl. Vetenskaps-Akade- | 
mien och Landtmäteri-Kontoret förfärdigade ska- | 
lor, tog han i och för detta ändamål Etalongen 
ur sin läder lade och inriktade den sedan på en 
Repsoldsk lävgddelningsmachin under mikroskopet; | 


25 


Akademiens måttstock lades framför den förstnäm- 
de under ritsapparaten. Dagen derpå eller den 
9 December 1833 öfverflyttade Professor RUDBERG 
Rikslikaremåttet på Akademiens Likaremått vid 
+9" och öfverlemnade mig «densamma sedan i 
orubbad ställning, för att bestämma och upp- 
draga underafdelningarne. Repsoldska machinen 
är helt och hållet konstruerad efter Reichenbachska 
principer, (hvilka jag förutsätter såsom kända) blott 
med den skilnad, att ReicHEngAcn begagnat Fuähl- 
hebel, REPsorp deremot libeller. Största distan- 
cen mellan libellerne på den Repsoldska machi- 
nen, är något öfver 2 d. t.; jag bestämde der- 
före distancen deremellan på vanligt sätt till 
jemt 2 tum; I sådana inriktningar gåfvo alltså 
Stil fot. -Å Akademiens, Likare: utsattes slutligen 
dessa fotmått, äfvensom hvarannan tum af för- 
sta foten. 

Man torde påminna sig att Etalongen, på det 
stället der strecken finnas, är urtagen ull hälften 
af sin tjocklek; följaktligen kan man med det på 
strecken inriktade mikroskopet ingenting se af 
skalans öfriga delar, utan att flytta dets söm: si 
läge, hvilket icke får ske; alltså kunde man ej 
åstadkomma och å Rikslikaren utsätta några fina 
märken för de nu funna fot-rmåtten, det återstod 
då, efter min åsigt, blott 2 förfaringssätt möjliga: 
ar ena, alt för ha valrje bestämning så en under- 
afdelning, en gång genomgå fuska längden af 3 
fot ägd: libellerna, således att för i måtlen 
göra 60, för liniemåtlten 600, och för s. k. punk- 
ter 6000 särskilta inställningar, för att under- 
söka om libellerna hafva den sökes distansen sins- 
emellan och i vidrigt fall (hvilket ofta inträffar) 
åter inrikta libellerna, samt företaga operationen 
ånyo. Det andra al mig begagnade förfarings- 


26 


sättet består nemligen deri, att jag förfärdigade 
en messingspjes aft 1 fot 101. längd och till föll: 
komligt iika tjocklek med Etalongens ä ändstycken. 
Hvartlöra ändan af denna pjes förseddes uu till 
cirka 1 tums längd med en liten skala af fina 
streck på cirka 0,2 millimt:s afstånd från hvar- 
andra. Mikroskopet måste nu noga inriktas på 
Etalongens ena ändpunkt. Etalongen blef med 
försigtighet från machinen borttagen, och nämde 
skala i dess ställe så inpassad, att en af delnings- 
linierna på densamma kunde inriktas. Libellerna 
stodo ännu oförändradt inställde på 2-tums-mål- 
tel; fotmåttets längd blef nu bestämdt på den 
provisionela skalan. Jag eftersåg sedermera i 
mikroskopet om någon och hvilken af delnings- 
strecken motsvarade det funna fotmåltet; passade 
ingen, så insattes åter mikroskopet hvarje gång 
på nollpunkter, och derefter skalan i en något 
sned riktning. Var felet större än halfva stor- 
leken af ett delningsstreck, så gjordes en ny 
delning, hvilken efter förutgången bestämning 
af folmåttet med noggranhet och lätthet kun- 
de verkställas. Sedan nu en fot: på skalan 
skarpt blifvit bestämd, söktes tum-måtten med 
libellerna och uppdrogos derefter ritserna å Akade- 
miens Etalong. Alldeles samma förfarande iakt- 
togs vid bestämmandet och uppdragandet af linier 
och punkter. Efter Vetenskaps-Akademiens Li- 
karemått kopierades Landtmäteri-Contorets. Pro- 
fessor Rupsere uppstack ändpunkterne och jag 
verkställde underafdelningarne. 


Ichthyologiska Bidrag; 
af 


M. W. von DUBEN och J. KOREN. 
(med pl. 2 och 3). 


För Kongl. Vetenskaps-Akademien anhålla vi att 
härmed få framlägga beskrifningen af några fiskar, 
nya för Hilslga vretis Fauna eli ullen idel äfven 
för vetenskapen, hvilka under de sednare åren 
blifvit anträffade vid Norriges vestra kust. Den 
ena af oss har under en resa längs större delen 
af denna kust, den andra under ett flerårigt vi- 
stande i Bergen, haft ullfälle att iakttaga de flesta 
af dessa fiskar. För kännedomen af andra — och 
deribland flera af de mest intressanta — stå vi, 
och vetenskapen, i förbindelse till Bergens Museum. 
Herr Stiftsamtman CHristiE, detta Musei stuftare 
och förste styresman, har under en följd af år egnat 
en oafbruten uppmärksamhet åt Norriges Fauna, 
och honom tillhör första upptäckten afilöra bland 
de arter, hvilka här för första gången beskrifvas. 
Åtskilliga bland dessa, hvilka i flera år förvarals 
1 Bergens Museum, Hadö den för vetenskapen 
alltför tidigt bortgångne Stuvitz begynt afteckna 
och beskrifva; men det nyss påbegynta arbetet 
afbröts genom hans resa till Newfoundland och 
derstädes timade död. Herr Suftsamtman CHRISTIE 
och öfrige Herrar Direktörer för Bergens Museum 
hafva nu benäget UWUllåtit oss att käsjder söka dessa 
fiskar, och beskwibea dem jemte våra egna fynd. 


-28 


Af de 12 arter, hvilka här upptagas som -. 


nya för Skandinaviens Fauna, synas 5 äfven vara 
nya för vetenskapen, och ett par bland dem till- 
höra slägten, dem man hittills ausett för tropi- 
ska och alldeles främmande för Europas Fauna. 
Af de öfriga äro 5 förut bekanta från Englands 
kuster; en (Sternoptix Ölfersii) är förut eudast 
känd från de varmare delarne af Atlantiska haf- 
vet; och en (Sebastes imperialis) endast från Me- 
delbafvet. Det förtjenar anmärkas, att ingen af 
dem alla är funnen i Grönland, äfvensom att de 
nya slägtformer (Polyprion, Beryx, Chironectes, 
Sternoptyx , Lepadogaster), som härigenom tiil- 
komma i Skandinaviens Fauna, samtliga synas 
vara främmande för Grönlands. Äfven dessa upp- 
täckter bidraga således i sin mån, likasom sPro- 
fessor REINHARDTS noggranna undersökningar af 
de Grönländska djurformerna, att yllerligare min- 
ska den likhet, som för icke längesedan ansågs 
ega rum mellan Grönlands och Norriges, eller 
det nordligaste Amerikas och Europas Fauna. 
Af dessa arter äro 7 Acanthopterygii och 9 


Malacopterygi; således blir tillväxten för vår 


Fauna, relativt, vida större af de förra. — Ålta 
(4 Acanthopterygii och 4 Malacopterygii) äro be- 
stämt att anse som Ståndfiskar, eller sådane, som 
hela året om finnas vid Norriges kuster och der 
fortplanta sig; alla de större bland dessa arter 
äro af Norrska Fiskare väl kända under egoa namn. 
Deremot förekomma arterna af Polyprion , Beryx, 
Sternoptyx och Chironectes måhända endast spo- 
radiskt- vid Norriges kuster. 


Vi öfvergå nu till arternas beskrifning, ord- 
nande dem efter Cuviers system. — Af dem alla 


före visades originalexemplaren vid Skandinaviska 
Naturforskarnes möte i Cbristiania innevarande 


29 


år (1844), och en förteckning på dem är upptagen 
i detta möles Handlingar. 


1. Polyprion Cernium VaäaEenc. 


Till den afdelning af Cuvirrs Percoides, som 
har bukfenorna under bröstfenorna, 7 swålar i 
gälhinnan, en enda ryggfena och kardlika tänder, 
bhörer slägtet Polyprion Cuv., utmärkt genom flera 
olika karakterer. Kroppen är aflång , täckt, äf- 
vensom hufvudet , käkarne , gällocken , och roten 
af rygg- och analfenans mjukstråliga del, samt 
af stjertfenan , med små styfva, i kanten tan- 
dade fjäll. Suborbitalbenet , förlocket och nedre 
randen af underlocket i kanten groftandade; 
tvärt öfver gällocket går en stark, skroflig, 
horisontel benkam , som baktill utlöper i en stark 
tagg; tandade benkammar finnas också öfver ögat, 
öfver gällocket , och öfver bröstfenornas rot, 
äfvensom de flesta taggstrålarne hafva en skroflig 
eller taggig yta. En ensam, lång ryggfena , 
hvars främre del består af kortare , starka tagg- 
strålar , den bakre af längre , mjuka strålar; 3 
taggstrålar i analfenan; en stark tagg i buk- 
fenan. Alla tänderna fina kardlika. 

Man känner blott en art af detta slägte, 
P. Cernium Varese. "), som kan uppnå en längd 
af 5—6 fot, och synes hafva en mycket vidsträckt 
utbredning. Den är allmän i Medelbafvet och en 
stor del af Atlantiska hafvet; är nyligen funnen 


Me Pe 


vidt vi känna, nordligare, förrän ett stort och 


"y Mém. du Mus. t. XI, 265, pl. 17. — Cuv. et Valenc., 
Hist. des Poissons, Tom. III, pag. 21, pl. 42, 

”) Farrell; Brit. fish. Ed. 2, Vol. I; pag. 19, der den 
Engelska fisken är afbildad. 


30 


vackert exemplar, 1 Juli månad 1843, erhölls 
på fiskartorget i Bergen. -Detta exemplar var 
fångadt vid Solsvig, omkring 2 mil från Bergen, 
på linordt och på ett djup Sif omkring 100 fam- 
nar. Magen fanns till en del uppskjuten i mun- 
nen, såsom vanligen plägar vara fallet med fiskar 
som hafva simblåsa, och blifvit uppdragna från 
stora djup. 


Längden af detta exemplar är 191 Svenska tum; 
största höjden, som infaller ungefär = ryggfenans vå 20 
taggstråle, är 52 tum (mäter Såleder 3+ gånger total- | 
längden), och största bredden, mellan gällocken, 31 tam 
(+ af totallängden). Kroppen är således temligen hop- 
tryckt, ehuru icke fullt dubbelt så hög som bred. 
Ryggen är takformigt sammantryckt; buken mera hvälfd 
he fundad tila analfenan, der fven den blir hop- 
tryckt. Hufvudet är vid ögonen nästan fyrkantigt, 
med lodrätt nedstigande sidor; platt panna och föga 
sluttande nos; dess längd, fråk underkäkens spets till 
ändan af sällockets tagg är något mer än + af total- 
längden. 

Gapet stort, när det utspännes inemot lika bredt som 
högt. Munviken når ej fullt under ögats främre rand, 
och käkbenet slutar ungefär under ögats midt. Un- 
derkäken uppstigande, + tum längre än den öfre. Små, 
kardlika tänder bilda på mellankalslsie. bredt, 
bakåt afsmaloande band; på underkäken ett smalare 
Dylika, men ännu finare tänder sitta på främre ändan 
af plogbenet i form af en rätvinklig triangel, och på 
gombenen som 2 breda, bakåt spetsigt-afsmalnande band. 
Med kardlika tänder åka också gälbågarnes knutor och 
svalgbenen rikligen väpnade. Tunsar är väl skild från 
underkäken, särdeles bred, platt och tunn, i ändan 
trubbig och afrundad; vid roten bär den elt litet, på 
längden ovalt fält af små kardlika tänder, och på spet- 
sen några få små taggar. 

Näsa stora, vidöppna, ligga mycket när- 
mare ögat än nosspelsen. Ögonen ve artjlble medelmåt- 
tigt Wörar deras längdd: ameter är större än deras höjd, 
stl lika med afölåndkt från deras bakre rand till för- 
lockets.  Pannans bredd mellan ögonen är ungefär lika 


31 


med: afståndet från nosspetsen till ögats främre rand, 
och från ögats till förlockets undre rand. 

En nästan oafbruten, upphöjd kam af oregelbund- 
na, korta och hvassa taggar omger ögonhålans öfre, 
bakre och undre rand; det främsta suborbitalbenet bär 
äfven längs undre randen dylika småtaggar. I nacken 
höjer sig en stark, naken och skroflig benkam, och 
mellan denna benkam och ögonhålans öfre rand träder 
pannbenet naket i dagen och bildar på hvardera sidan 
2 skrofliga, snedt triangulära ytor, som vända spet- 
sarne mot hvarandra. Ett stycke nedanföre nackens kam 
uppskjuter en annan skroflig benknota (crista occipit. 
intermedia Cuv.), hvarifrån öfre randen af öfverskul- 
derbladet sträcker sig, som en smal, men skroflig, 
hvass och taggig benkam, 1 ungefär halfcirkelformig 
krökning ned till gällockets öfre rand. En dylik taggig 
kam, men vida mindre, går ofvanföre förlocket, unge- 
fär 1 rät linea bakom ögonhålans öfre rand. Slutligen 
bär bakersta vinkeln af öfverarmen (humerus Cuv.) och 
os coracoideum, ofvanföre roten af bröstfenorna, en 
kam af starka, tilltryckta taggar. 


Förlocket begränsas framtill af en smal, skroflig 
benkam; dess bakre rand bildar nästan en rät vinkel, 
och är i hela sin längd oregelbundet besatt med starka 
tänder, af hvilka de vid sjelfva vinkeln äro störst. 
Gällocket och Underlocket äro så noga förenade, och 
liksom hufvudet i allmänhet, så tätt fjälliga, att de se 
ul som ett enda stycke, till formen nästan triangulärt; 
af underlockets rand är främre hälften tjock och tan- 
dad, den bakre mycket tunnare och helbräddad. Tvärs 
öfver gällocket sträcker sig en horisontel, hög och stark, 
skroflig benkam, som baktill utlöper i en skarp tagg. 
Mellanlockets undre rand är något bågformigt krökt, 
väpnad med talrikare, men finare tänder än underloc- 
kets. Gälöppningarne klufna ända till midt under ögats 
främre rand. Gaälhinnan har 7 strålar. 


Ryggfenan begynner något framom spetsen af gäl- 
lockets benkam (hvilken faller mellan ryggfenans 3:dje 
och 4:de taggstråle);: Fenans taggiga del är dubbelt så 
lång som den mjukstråliga. Taggstrålarne, 11 till an- 
talet, äro utomordentligt tjocka och starka, med flera 
långsgående djupa, något vridna fåror, skilda af smala, 


upphöjda ränder, som på strålens rand här och der 


32 


ända sig i några korta, tjocka taggar. Den första strå- 
len är den kortaste, den andra inemot dubbelt så lång 
0. S. Vv. intill den sjette, som är längst, hvarefter läng- 
den åter småningom aftager. Den mjukstråliga delen 
af ryggfenan är vid roten tjock, köttig och täckt med 
fjäll till ungefär + af sin höjd; strålarne äro 12 till an- 
talet, alla, utom den första, mycket platta och kluf- 
na, den sista ända till roten. Den första mjuka strå- 
len är dubbelt så lång som den sista taggstrålen; de föl- 
jande tilltaga småningom intill dev 6:te å 8:de, som äro 
lika långa och längst; sedan aftager strålarnes längd be- 
tydligt intill den sista, så alt spetsarne af de 5 sista, då 
fenan är så mycket upprest som den köttiga roten til- 
låter, stå i en vertikal linie. Baktill sluta rygg- och 
analfena på lika afstånd från stjertroten. 

Bröstfenorna temligen små; hafva 17 strålar, af 
hvilka den första är kortast, den 5:te längst; alla äro 
klufna utom de båda första och den sista. 

Bukfenorna börja midt under bröstfenorna och un- 
der ryggens tredje stråle; äro vid roten ungefärligen 
lika breda som bröstfenorna, men längre, så att spet- 
sen når under ryggfenans tionde stråle. De bestå af en 
taggstråle och 5 mjuka; taggstrålen är längre och 
vida tjockare än någon af ryggens, fårad och skrof- 
lig, i främre kanten med talrika, tjocka men korta lag- 
gar. De mjuka strålarne äro alla greniga, den första 
längst, den sista kortast, ungefär lika lång med tagg- 
strålen. 

Anus är belägen under början af ryggfenans mjuk- 
stråliga del; litet längre bakåt börjar Analfenan. AF 
dess 3 taggstrålar är den första minst och vida smalare 
än de andra; den tredje längst, mer än dubbelt så lång 
som den första; de äro fårade och skrofliga, och de 
båda sista hafva äfven spår till taggar. De mjuka 
strålarne, 10 till antalet, äro alla klufna, den sista ända 
till roten; de 5 första äro ungefär lika långa och längst; 
sedan aftaga de hastigt i längd, så att spetsarne af de 6 
sista, då fenan är utsträckt, stå nästan i en vertikal 
linie med hvarandra och med ryggfenans sista strålar. 
Vid roten är den mjukstråliga delen af analfenan tjock, 
költig och fjällbetäckt liksom ryggfenan. 

Stjertfenan är vid roten tjock, köttig och fjällbe- 
täckt, I ändan tvärt afskuren. Alla de större strålarne, 


14 


35 
14 till antalet, som nå ut till fenans ända, äro platta 
och starkt greniga; på hvardera sidan om dessa, ofvan 
och nedan, finnas 3 smärre strålar. 

Af fjäll betäckes icke blott kroppen, utan äfven 
hela hufvudet, blott med undantag af läpparne, gäl- 
hinnan, och vissa ställen på pannan och hjessan, der 
det underliggande benet, såsom förut nämndt, träder 
med en naken och skroflig yta i dagen. Äfvenså gå 
fjällen långt upp på rolen af rygg- och analfenans 
mjukstråliga del, samt stjertfenan. Fjällen äro efter ' 
fiskens storlek små, men styfva och fastsittande; de 
största hålla knappt mer än +, tum i längd, till for- 
men nästan fyrkantiga, dock bredast vid roten; de be- 
täcka hvarandra så att knappt + är fri, och kantas i 
randen med talrika (30-40) tänder. Af fjällrader hafva 
vi räknat 17 i en sned linie från ryggfenan till sido- 
linien, och derifrån till anus 40, men då raderna ligga 
föga regelbundet, kan deras antal icke med noggrann- 
het bestämmas. Från gällocket till stjertfenans början 
räknas 130 —140 fjäll. Sidolinien, föga utmärkt, begynner 
der öfverskulderbladets kam berör gällocket, och löper 
nästan parallelt med ryggen ända till stjerten, der den 
är något närmare rygg- än buksidan. 

Färgen på det friska exemplaret var ofvan blågrå, 
på sidorna småningom öfvergående i gulaktigt grå med 
silfverglans, hvilken färg på buken blir ännu ljusare. 
Alla fenor blåsvarta, utom bukfenorna, der strälarne 
äro blåaktigt hvita, och blott den mellanliggande hinnan 


38 
blåsvart.  Irvis silfverfärgad, pupillen blåsvart. 


Exemplar af Polyprion Cernium från Medel- 
hafvet, dem vi i Lunds och Köpenhamns Museer 
haft tillfälle att undersöka, öfverensstämma full- 
komligt med det Norrska. 

2. Beryx Borealis Nob. 
(Fab sllskägs dui 

Slägtet Beryx , uppställdt af Cuvier, hör 
till en liten afdelning bland Percoideerne, som 
har flera än 7 strålar i gälbinnan, och i bukfe- 
norna, jemte en taggstråle, 7 eller flera mjuka, 
— en karakter, som ensam är tillräcklig att skilja 

K. V. Akad. Handl. 1844. : 


34 


dem från alla andra Acanthopterygn, hvilka, så- 
som bekant, aldrig hafva i bukfenorna mera än 
på sin höjd 5 mjuka strålar. Särskildt utmärker 
sig detta slägte genom en hög, hoptryckt kropp, 
täckt med stora, hårda och tandade fjäll; genom 
en dubbel, fintandad kam längs undre randen af 
förlocket, och dylika kammar på flera ställen af 
hufvudet och käkarne; genom utomordentligt stora 
ögon; genom en enda, kort ryggfena, med några 
få och svaga taggstrålar, som nästan döljas i fe- 
nans främre rand; genom den nästan horizontela 
tillhäftningen af bröstfenornas rot; och slutligen 
derigenom, att de ytuersta strålarne i stjertfenan, 
såväl ofvan som nedan, äro verkliga tagestålar, 
— hvilken sednare karakter äfven 1 viss grad är 
gemensam för de båda andra slägtena i denna af- 
delning, Myripristis och Holocentrum, men för- 
öfrigt utan exempel i hela fiskarnes klass. 

Till detta slägte hör en fisk, som för några 
år sedan (den 8 Mars 1839) fångades i nät vid 
Börnäs 1 Sunds pastorat, 2 mil från Bergen, i 
hvars Museum den förvaras. Den var för fiska- 
rena obekant, och man känner icke, hvarken förr 
eller sednare, att någon dylik fisk blifvit vid 
Norriges kust fångad. Fisken har alla karakterer 
af slägtet Beryx "), dit den måste föras som en 
ny art, hvilken vi kallat; 


”) Under vistandet i Bergen, då vi saknade CuvVIErs 
och Vatrenc. Histoire des Poissons, och i inga oss / 
tillgängliga böcker funno angifna de taggiga strålarne | 
i stjertfenan hos Beryx, ansägo vi fisken, på grund 
af denna karakter, böra uppställas som ett eget slägte 
i grannskapet af Beryx, och hade ernat kalla den 
Urocentrus ruber , under hvilket namn den finnes 
omnämnd, jemte de öfriga här beskrifna fiskarne, i/ 
bref från en af oss, hvaraf ett utdrag trycktes i öf- 
versigten af Kongl, Vet. Akademiens förhandlingar | 
för Maj ihnevarande år (sid. 111). 


Id 


Beryx borealis: cape alutudine corporis 
sesquibreviore, antice armalo spinis 6, quarum 2 
ad latera occipituis, 2 in rostro, et 2 valide, di- 
vergentes, bilide, sub naribus ad latera rostri; 
squamis precipue dorsi el caude asperis, spinulosis. 

rd: DD. 44r18;: P.16;: Vi44+103- Ai 4+27; 
C. 3+20+4. 


Mensure”"): 
Longitudo corporis (ad apicem pinne dorsalis): 30,0 
Centim. (=12 poll. Sv.). 
Altitudo maxima (juxta initium pinne dorsalis): 11,25 
CC. (=41 poll. Sv. 


Altitudo supra medium oculi: 6,75 C. 


4 ad radicem pinne caudalis: 2,50. 
Latitudo maxima (inter opercula): 4,25. 
4 ante radicem pinne caudalis: 0,82. 


Longitudo Capitis (ad marginem posteriorem oper- 
enl. 7,62. 

Distantia a rostro ad nares anteriores: 1,12. 
på » ad marginem orbite: 1,75 

Diameter max. narium (tam priorum qvam poste- 
riorum): 0,30. 

Distantia inter nares anteriores et posteriores: 0,17, 
a » nares anteriores invicem: 1,50. 

» spinas rostri laterales: 2,12. 

Baker orbite: 3,12. 

Distantia inter Sri: 2,0. 
49 a marg. inf. orbite ad marg. inf. capitis: 2,60, 
4 » post. orbite ad marg. post. oper- 
culi: 2,88. 

Altitudo rictlås expansi: 2,62. 


Latitudo- ,, 39 EO 
Longitudo ossis maxillaris: 3,42. 
59 maxille inferioris: 4,50. 


Distantia a rostro ad initium pinn&e dorsalis: 12,0... 
Longitudo pinne dorsalis: 6,05. 

Altitudo ejus maxima: 5,0. 

Distantia a pinna dorsali åd radicem p. caudalis: 6,40, 


”) Alla mått, här och i det följande, äro i metres och 
och delar deraf. 


36 


Distantia a rostro ad pinnas pectorales: 7,80. 
Longitudo pinne pecloralis: 7,25. 
Lid ejus ad radicem: (355, 
Distantia a rostro ad pinnas ventrales: 9,85. 
Longitudo radii spinosi pinnarum ventralium: 3,90. 
Latitudo pinnarum ventralium ad basin: 1,05. 
Distantia a rotro ad anum: 12,20. 
på ab ano ad initium pinne analis: 1,88. 
Longitudo pinne analis: 7,80. 
Altitudo ejus maxima: 3,12. 
Distantia a pinna anali ad radicem pinne caudalis: 2,75. 
Longitudo pinne caudalis secus marginem superio- 
rem; 7,25, 
Longitudo pinne caudalis in medio: 2,20. 

Kroppen mycket hög och hoptryckt, så att dess 
största höjd är inemot lika med halfva längden till 
stjertfenans rot. Största tjockleken, som faller öfver 
gällocket, är föga mer än + af denna höjd, och der- 
ifrån bakåt afsmalnar kroppen beständigt ännu mera, 
så alt största tjockleken på det högsta stället, vid rygg- 
fenans början, ej utgör mer än + af höjden. Fram- 
till, vid nacken, är ryggen ännu lemligen bred, hvälfd 
och kullrig, men afsmalnar emot ryggfenans början till 
en köl; bakom ryggfenan blir den åter kullrig. På 
gälnäset (isthmus) bildas af tungbenskölen (cauda ossis 
hyoidei Cuv.) en smal; men temligen hög köl; buken 
blir sedan platt ända till bukfenornas rot, men bakom 
dem kölformig ända till analfenans slut, och derifrån 
till stjerten kullrig. Från sin högsta punkt, vid rygg- 
fenans början, beskrifver Rysslapen en håge med i 
början saktare, sedan hastigare stupning ända till nos- 
spetsen; bakåt sänker den sig med svagare och med 
jemn lutning, som småningom aftager, tills rygglinien 
på sljerten blir nästan horizontel. Från underkäkens 
spets nedstiger Buklinien i en båge till ett stycke fram- 
gar bukfenor na, blir sedan hollenntel ända till analfe- 
nans början, och uppstiger med stark sluttning längs 
hela analfenans rot. Hela kroppen får härigenom en 
nästan rhomboidalisk form, i det pannan och främre 
delen af ryggen äro parallela med analfenans rot, bakre 
delen af ryggen med underkäken och främre delen af 
buklinien. 

Hufvudet, hvars längd innehålles 4 gånger i to- 
tallängden, är mycket hoptryckt, med skarpt stupande 


IV 


panna och lodrätt nedstigande sidor. Pannan är mel- 
lan ögonen nästan platt, och öfvergår framtill i den 
breda, trubbiga nosen, baktill, eller snarare upptill, 
i den smalare och mera kullriga ryggen; ryggen går 
nemligen här ned, ända långt framom ögonens midt, 
der nacken är belägen, och öfverskullerbladen samt 
kroppens stora sidomuskler vidtaga; ett förhållande som 
hos få fiskar torde återfinnas. Kinderna, underkäken 
bakerst vid ileden, samt gällocket och underlocket 
synes hafva varit täckta med fjäll (ehuru på vårt exem- 
plar, såsom taget på vät, till en del affallna); det öf- 
riga hufvudet fskel Habvlkatibenet; förlocket, skul- 
lerbladet, öfverskullerbladet och största delen af pan- 
nan, betläckas af en tunn hud, som ej är fästad till 
benets yla, utan liksom ulspänd devöfver, och tätt ge- 
nomborad af en mängd större och mindre, cirkel- 
runda porer. 

Munspringan är starkt uppstigande; underkäkens 
främre rand sluttar inåt munnen till, så att dess tand- 
rad upptages innanför öfverkäkens, hvaremot dess ne- 
dersta rand, eller hakan, snarare utskjuter litet fram- 
om öfverkäken. Gapet af medelmåttig storlek, större 
höjd än bredd. Öfverläppen nästan rudimentär, men 
underläppen tjock och köttig, isynnerhet midt på si- 
dorna. Alla tänder helt små, kardlika. I underkäken 
bilda de ett smalt, nästan jemnbredt band, som sträc- 
ker sig nästan så långt bak i munnen, som sjelfva un- 
derkäkens grenar; på mellankäksbenen är bandet bre- 
dare, midtpå afbrutet eller deladt i tvenne, ett på 
hvar sida; hvardera bandet är bredast ungefär på sin 
midt, och afsmalnar åt båda ändar, starkast likväl 
bakåt. På plogbenets främre ända finnes ett litet, på 
tvären ovalt, fält med tänder; på hvardera gombenet 
'ett band, som framtill är af lika bredd med det på 
öfverkäken, men bakåt mycket afsmalnar. På gälbå- 
garne och svalgbenen (hvilkas antal och form ej utan 
exemplarets fudande lät sig bestämmas) en mängd små 
kardlika tänder. Gomseglet i öfverkäken är särdeles 
stort och bredt; sjelfva gommen är, midtefter hela sin 
längd, klufven af en djup springa, som sträcker sig 
från tandfältet på plogbenet ända till svalgbenen. Tun- 
gan bred och platt, utan tänder. 

Näsborrarne, som ligga ungefär på gränsen mel- 
lan nosens öfre yta och sidoytorne, vida närmare ögats 


36 


rand än nosspetsen, äro tlemligen stora; den främre är 
något oval på tvären, och större än den bakre, som 
mera närmar sig till en cirkelrund form. Ögonen, 
utomordentligt stora (innehållas blott 23; gång 1 hela 
hufvudets längd), cirkelrunda, synas ej alldeles fylla 
ögonhålen. Deras läge är vertikalt, deras öfre rand 
ligger nästan i lipie med pannan, och deras diameter 
är större än deras afstånd såväl från hufvudets undre 
som bakre rand. Ännu mindre är pannans bredd mel- 
lan ögonen, knappt större än dessas afstånd från nosen. 

Öfverkäkens rand bildas af de smala mellankäks- 
benen, och har i midten ett bredt och djupt hak. 
Ehuru mellankäksbenens apofys skjuter temligen långt 
upp, äro de i det närmaste orörliga, eller kunna åt- 
minstone i högst obetydlig grad framskjutas. Käkbe- 
nen (ossa maxillaria) äro ofvan helt smala, och fästas 
på nosens sidor långt från medellinien; nedtill mycket 
breda, platta och tunna. Med sitt bakersta hörn nå 
de under midten af ögat. Ungefär vid 3 af deras längd 
ofvanifrån börjar en kam, eller snarare en oredig massa 
af flera rader taggar, hvarifrån utgår, mot benets 
bakre hörn, en sågtandad kam, som åt begge sidor ut- 
sänder korta grenar (alla, jemte mellanrummet mellan 
dem, utmärkande sig, ännn på det spritlagda exem- 
plaret, genom en hög, brandgul färg). Nedanför denna” 
kam, och parallelt med den, löper en annan, enkel, 
(ofärgad), sågtandad kam, som fortsättes ända till sjelfva - 
hörvet, Underkäken har på midten en svag utböjning, 
motsvarande insnittet i den öfre; dess grenar äro sär- 
deles breda, isynnerhet på midten, der de komma så 
nära att de nästan beröra hvarandra. På hvardera gre- 
nen märker man 35 långsgående, smala, under en större 
eller windre del af sin längd, hvasst sågtandade kam- 
mar; den öfversta följer läppens undre kant, och fort- 
sättes sedan till käkens bakre vinkel, der den ändar sig 
i en liten, men stark tagg, som uppskjuter vinkelrält 
från benets yta. Den andra börjar något längre bak 
än den första, och fortlöper, småningom närmande sig 
denna, tills båda sammanstöta vid den nyssnämda tag- 
gen, Den tredje är kortare och i midten afbruten, 
eller bildas af 2 räta linier, som nära käkens undre 
rand sammanstöta under en trubbig vinkel, och lemna 
ett litet öppet rum emellan sig. Den fjerde är kortast 
af dem alla, börjar nästan i samma linie som den an- 


39 


dra, och löper parallelt med den tredjes första gren, 
tills helt nära käkens rand, der den slutar. Den femte 
följer käkens undre vand, från symphysis ull det ställe 
der käkarne komma hvarandra närmast; på dess främ- 
sta del saknas tänder, 

På hvar sin sida om nosen, under näsborrarne, 
utgår från främre suborbitalbenet en utomordentligt 
stor och stark tagg, klufven, snart ofvanom den tjocka 
roten, i tvenne, af hvilka den främre är liten och vet- 
ter utåt och framåt, den bakre, vida större och star- 
kare, utåt och något bakåt. Mellan dessa sitta, vid 
främre kanten af sjelfva nosen, 2 starka, ehuru vida 
kortare taggar, fästade på näsbenen och riktade fram- 
åt, utåt och uppåt. Straxt ofvanför och bakom främre 
näsborrarne begynner en smal, men hvass och sågtan- 
dad benkam, Som bildar sjelfva randen af ögonhålan 
och löper rundt omkring densamma, högst och hvas- 
sast vid midten af dess bakre rand. På bakre och 
undre sidan öfvergår den i suborbitalbenens öfre rand, 
och förlorar sig slutligen framemot den stora, nyss- 
nämda taggen. Det främre suborbitalbenet är af en 
särdeles smal och långsträckt form, lägger sig framtill 
upp mot käkbenens rot (och bär här den stora taggen), 
och sträcker sig baktill hän emot förlocket. Dess öfra 
rand är, som ofvan nämdt, sågtandad nästan under hela 
sin längd; men af undre randen bär blott bakersta de- 
len dylika tänder. Vid öfre ändan af den kavitet, hvari 
mellankäksbenens apofys upptages, börja 2 smala ben- 
kammar, som bakåt starkt divergera, och i nacken, 
d. v. s. öfver och något framom ögonens midt, upp- 
skjuta i hvar sin starka tagg; dessa taggar stå midt 
bakom de båda taggarne på nosen, eller alla 4 bilda, 
tillsammantagne, hörnen i en rectangel. Bakom dessa 
taggar fortsättes kammen i samma riktning, men hvasst 
tandad , längs öfre randen af öfverskulderbladet, (hvil- 
ket ben äfven längs sin bakre rand och på ett litet 
stycke af den undre, är tandadt) En dylik hvasstan- 
dad, tilltryckt kam bildas sedan åter, efter ett litet 
afbrott, af skullerbladets öfre rand och sedan af öfver- 
armens, intills detta ben döljes under gällocket. En 
liten dylik kam finnes ett litet stycke längre ned på 
.skullerbladet, straxt ofvanför gällocket; och slutligen 
finnes på öfverarmen, framom bröstfenornas rot, en 


40 


starkare, men otandad kam, som fortsätltes ända ned 
till randen af mellanlocket. 

Förlockets bakre rand stiger nästan rakt nedåt tills 
inemot hörnet, hvarest den något utskjuter och bildar 
sedan en afrundad båge ända fram till underkäkens 
bakre vinkel. Spår till tänder i randen begynna synas 
redan långt ofvanför hörnet, men blifva först på dess af- 
rundade del stora och tydliga. Dessutom gå på ytan 
af detta ben, framom hörnet, nästan rakt framifrån 
bakåt, två korta, parallela, hvasstandade kammar, af 
hvilka den understa är den längsta. Framtill begrän- 
sas förlocket af en vertikal benkam, öfver hvilken lig- 
ger en rad af hvassa tänder; men denna rad fästes ej 

å sjelfva kammen, utan ligger lös deröfver, är lätt 
affallande och utgår från sjelfva den nakna huden, 
hvaraf den synes vara en fjällartad utbildning. Nedetill 
bildar benkammen en trubbig vinkel, och fortsätter sig 
som vanligt framåt och nedåt; här sitta tänder fästade 
på sjelfva kammen. Gällocket är 23 gånger så högt som 
bredt; dess bakre rand är bugtig, med 2 ingående och 
3 utgående bugter; men en bred hinna omger hela 
randen och utfyller bugterna. Längs dess främre raud 
löper en upphöjd benkam, och en annan går tvärtöfver 
gällocket till den mellersta af dess utgående bugter. 
Underlocket äv helt tunnt, mot öfre ändan alldeles hinn- 
aktigt , nedtill bredast och uppåt afsmalnande. Mel- 
lanlocket har alldeles samma form som förlockets nedre 
hälft, så att förlockets och mellanlockets rand, som 
båda äro under hela sin längd hvasst kamformigt tan- 
dade, tillsammans bilda 2 parallela närstående kammar. 
Gälöppningarne klufna ända under främre randen af 
ögat. Gaälhinnans strålar 8, liksom i 2 afdelningar; 
då gälhinnan är sammanlagd är den nemligen dubbel- 
viken, så att de 4 inre strålarne ligga innanföre de 4 
yttre, och äro från dem liksom skilda genom ett längre 
mellanrum mellan 4:de och 5:te strålen; de 4 inre till- 
taga gradvis i storlek från den innersta, som är helt 
kort; de 4 yttre äro alla af ungefär samma längd, och 
vida mer krökta än de inre. 

Ryggfenan begynner något närmare nosen än stjert- 
fenans rot. Dess längd utgör blott + af totallängden, 
dess höjd något mindre än hälften af kroppens. De 4 
taggstrålar, hvarmed den börjar, sitta tätt närmade till 
hvarandra i fenans främre rand, äro tunna och svaga, 


41 


djupt fårade, med smala, upphöjda ränder mellan få- 
rorna; den första, som lält kan undgå uppmärksam- 
heten, är så liten, att dess spets knappt räcker öfver 
de omgifvande fjällen; äfven den andra är temligen 
kort; den tredje är 3 gånger så lång som den andra, 
vid basen tjock, liksom dubbel, och den 4:de synes 
ännu hafva varit betydligt längre, men är afbruten 
i spetsen. Alla taggstrålarne, isynner het de båda sista, 
räcka med spetsarne långt utom den förbindande huden. 
Af de mjuka strålarne tyckes den första hafva varit 
längst, och längre än någon af taggstrålarne (är på vårt 
exemplar något skadad i spetsen); de derpå följande 
aftaga hastigt i längd till den 10:de, som är något mer 
än dubbelt så kort som den andra; sedan blir aftagan- 
det åter långsamt, eller de 9 sista strålarne äro unge- 
fär af samma längd. Alla äro ledade, och alla, utom 
den första, klufna. 

Bröstfenorna äro fästade alldeles horizontelt, så 
att deras rot är parallel med kroppens longitudinella 
axis; och då de läggas intill kroppen, riktas deras spels 
uppåt och något bakåt emot ryggfenans rot. De äro långa 
och smala finnehållas föga mer än 4 gånger i tolallängden); 
första strålen är kort, andra inemot 2; gång så lång, 
och lika lång som den sjette, fjerde och femte längst; 
med den 7:de börja strålarne aftaga betydligt i längd, 
den 12:te ungefär lika lång som den första, den sista 
kortast af SN föga mer än + så lång Sökt den fer 
Alla äro ledade;; de båda första odelta, alla de öfriga 
starkt flasskade: 

Hukfororna begynna midt under ryggfenans bör- 
jan och under rolen aftbimstfelornasisista strålar, och 
utbreda sig horizontelt; båda ligga såväl utbredda som 
hopvikna, 1 samma plan med hvarandra och med den, 
framför deras rot, nedplattade buken. Deras vidfäst- 
ning är sned i riktning inåt och bakåt, och båda fe- 
norna sitta så nära, att de bakerst vid roten nästan 
sammanstöta, Den första strålen är en temligen stark 
taggstråle; snedt öfver dess yta gå en mängd djupa 
fåror, med mellanliggande nde. upphöjda ränder. 
De mjuka strålarne äro-10 till antalet; de första äro 
tjockast och tyckas hafva varit längst, men äroispetl- 
sen afbrutna; de sista aftaga betydligt både i längd 
och tjocklek , och den sista är blott hälften så lång 


£, 


42 


som taggstrålen. Alla äro ledade, och alla tyckas hafva 
varit klufna. 

Anus ligger i midten af kroppens längd, litet när- 
mare bukfenornas rot än analfenans, från hvilken den 
skiljes genom & fjällrader. Analfenan börjar ungefär 
under ryggfenans midt; är lägre än denna, men i 
längre. Af dess 4 taggstrålar är den första ytterst liten, 
änvu mivdre än första taggstrålen i ryggfenan, och ej 
högre än de omgifvande fjällen. Den andra är 10 
millim. lång; hksom de båda följande är den tjock och 
stark, med hvass spels, samt snedt fårad liksom tag- 
gen i bukfenorna; den 3:dje är mer än dubbelt så lång 
som den andra, och den 4:de ännu längre, mwen på vårt 
exemplar afbrnten i spetsen. Af de mjuka strålarne 
synes den första, som är bruten i spetsen, hafva varit 
längst; de följande aftaga starkt intill den 10:de, som 
är blott hälften så lång som den andra. Derefter blifva 
de följande strålarne lika höga, eller aftaga nästan 
omärkligt ända intill den 27:de och sista, som är om- 
kring 3 så lång som den 10:de. Alla strålarne äro 
ledade och klufna. ; 3 

Stjertfenan är djupt klufven. 1 stället för de små 
odelta strålar, som vanligen finnas ofvan och nedan om 
stjertfenans rot, finnas här taggstrålar, 5 ofvan och 4 
nedan. Alla dessa taggstrålar ligga tätt öfver hvaran- 
dra, äro vid roten breda och platta, och hafva en 
konvex sida, som vetter utåt och är kölad från roten 
ända till spetsen, och en konkav sida som vetter inåt 
och upptar konvexiteten af följande stråle. Af de öfre 
är den första helt liten, bred och platt nästan ända till 
spetsen, som föga öfverskjuter de omgifvande fjällen; 
den andra mer än dubbelt så lång, ehuru blott 6 mill., 
båda glatta och utan fåror på ytan; den tredje är af- 
bruten, den 4:de 16 millim., den 5:te 23 mm., nära för- 
enad med den första af de mjuka strålarne; båda dessa 
afsmalna mot spetsen, som blir trekantig som en sti- 
lett, och visar spår till fåror på ytan. Taggarne på 
undersidan äro blott 4, i det den som motsvarar den 
3:dje af de öfre saknas; de 4 öfriga öfverensstämma 
fullkomligt i storlek och form med de motsvarande på 
öfre sidan. På vårt exemplar är stjertfenans nedre flik 
afbruten, men tyckes, efter det qvarsitltande att dömma, 
hafva varit alldeles lik den öfre. 10 strålar ligga öfver 
sidolinien och 10 under; de 4 yttersta, som äro längst, 


43 


synas vara ungefär al samma längd, men derefter al- 
taga de så betydligt, att de mellersta, knappt äro 3 så 
långa som de yttre. Alla äro ledade och alla starkt 
klufna, utom den yttersta (åtminstone på öfre sidan), 
som är odelt; alla äro tjocka och starka, och ligga så 
tätt iotill hvarandra att de nästan icke lemna plats för 
någon hinna mellan sig, hvilket också är fallet med 
taggstrålarne. 

Fjällen stora, hårda och fastsittande, bilda sär- 
deles tydliga, tegellagda rader. Från ryggfenan till 
sidolinien räknas 11 fjällrader, från sidolinien till buk- 
fenans rot 203; längs sidolinien, från gällocket till stjert- 
fenans rot, 67. Af hufvudet är, som förut nämdt, 
största delen naket; deremot svnas fenorna, åtminstone 
till någon del, hafva varit öfverdragna med fjäll, men 
dessa, såsom lätt affallande, saknas till största delen 
på vårt exemplar, så att fenornas urspungliga skick 
endast antydes genom några få, här och der qvarsit- 
tande fjäll. Fjällen, omkring 6 millim. långa, äro på 
midten liksom något inknipna, och delas på detta ställe 
genom en tvärlinia i 2 ungefär lika stora delar. Den 
främre, betäckta delen, blir mot ändan bredare, och 
slutar sig, der den är bredast, med 3 afrundade hörn; 
dess yta är, som vanligt, vattrad med en mängd fina 
vågiga tvärstrimmor, men för öfrigt alldeles slät. Den 
hakre delen, som till största delen är obetäckt, är 
halfeirkelfornig, och har längs midten en djup, sär- 
deles tydlig fåra; på hvardera sidan om denna fåra 
finnes ett antal mindre, vanligen 8, skilda af smala, 
upphöjda ränder, hvilka ränder i fjällens rand utlöpa 
i lika många hvassa taggar. Sådane visa sig fjällen på 
sidornas midt, i trakten af sidolinien; men fjällen på 
nedre sidorna äro på främre delen af sin yta alldeles 
släta och glatta, och fåror och upphöjda ränder be- 
gynna här först emot fjällets bakre rand. Deremot blir 
ytan ännu slräfvare på de fjäll, som beticka ryggen, 
stjerten, och den platta delen af buken framom buk- 
fenornas rot. På dessa fjäll öfvergå de upphöjda rän- 
derna småningom i rader af taggar, vanligen 2—3 i 
hvar rad; slutligen, isynnerhet på de fjäll som finnas 
å vissa delar af hufvudet, blifva taggarne så afbrutna 
och spridda, att några rader knappt kunna urskiljas, 
och fårorna försvinna alldeles, så att hela fjällets yta 
ses beströdd med glesa taggar. Men den djupare fåran 


44 


i midten af hvarje fjäll förblir alltid tydlig, och då 
denna ligger i samma linia med fåran på närmast före- 
gående och följande fjäll, så uppkomma derigenom längs 
hela kroppen, från hufvadet till stjerlen, så många in- 
tryckta linier som fjällrader finnas, således på hvardera 
sidan omkring 39). De ofvannämde ställen, der fjällens 
ränder äro taggiga, röjas genast genom en sträfvare 
yta, både för ögat och känseln. Sidolinien begynner 
bakom Skulderbladet: och följer under hela sitt lopp 
ryggens krökning; straxt bakom ryggfenans slut blir 
den borizontel, är på stjerten alldeles. lika långt afläg- 
sen från rygg- som bak-sidan, och kan följas ända till 
midten af stjertfenans insnitt. De fjäll, öfver hvilka den 
löper , äro af samma storlek som de öfriga, men hafva, 
i stället för den djupare fåran i midten, en upphöjd 
slemkanal, och vid dess mynning, i bakre randens 
midt, ett djupt insnitt. 

Bland de trenne, hittills bekanta arterne af 

slägtet Beryx ") skulle denna endast kunna jem- 
föras med 6. decadactylus Cuv. et Var., som 
dock har en vida lägre kruppsform och på nosen 
blott tvenne mindre taggar — andra mindre vä- 
seutliga olikheter att förliga. 
: Samtliga fiskar, som höra till denna afdel- 
ping af Percoideerna, utmärka sig i hög grad genom 
skönhet och färgprakt, och vår Norrska art sy- 
nes deri ingalunda gifva efter för sina samsläg- 
tingar. - StUfts-Amtman ÖCHristtE, som erhöll den 
Nyss uppdragen ur bafvet, säger sig aldrig hafva 
sell någon så vacker fisk. Färgen var på huf- 
vudet äcl ryggen, ned uill sidulmiet högröd ; på 
sidorna och ne emot buken öfvergående i en ljus 
silfverfärg med rödaktigt skimme er; fenorna, äf- 
vensom alla 6 taggarne på hkufäder: hög röda. 


”) De två beskrifvas af Cuvier och WVaLtcEncienses, den 
tredje af Love, i Zool. Transact. Vol. IiI, 1, samt 
i Cambridge Philos. Trans. Vol. VI, p. 197, på hyil- 
kelf'isédnare ställe äfven förekomdne en ligur af B. 


decadaectylus. Cuv. et Van. 


45 
3. Sebastes imperialis Cuv. 


Utom den vanliga arten af Sebastes — eller 
de vanliga, + fall den mindre, såsom Viviparus , 
enligt Dr. Kröver, bör skiljas från den större — 
förekommer äfven vid Norriges vestra kust en 
annan, hittills blott i Medelhafvet anmärkt art, 
S. imperialis Cuv."). Den hör vid Bergen icke 
till de sällsyntaste fiskarne, utan är en verklig 
ståndfisk, som fångas alla år och är af fiskarena 
känd under egna namn. Från &S. norvegicus , 
hvarmed den vid första påseendet har mycken 
likhet, skiljes den dock lätt derigenom: att båda 
käkarne äro lika långa, pannan mellan ögonen 
mycket (nästan dubbelt) smalare, bröstfenorna 
mycket bredare, sträckande sig Std ned = till 
buklinien, med de 8 redersta dinälanne till. hälf- 
ten fria, tjocka och köttiga, samt att ryggfenan 
blott bar 12 taggstrålar (hos norvegicus 15) — 
smärre olikheter att förtiga, för hvilka vi hän- 
visa till den följande beskrifningen. Dessutom är 
munnen inuti mörkt blåaktig och simblåsa saknas. 


LÅ 

De flesta exemplar vi erhållit, hafva haft 14 till 
15 tums längd; dock lärer arten, äfven vid Norriges 
kuster, kunna bli betydligen större. Kroppens form 
afviker i allmänhet föga från :$. norvegicus, men är 
dock i proportion något lägre och bredare, så att stör- 
sta höjden innehålles 33 till 4 gånger i totallängden, 
och största tjockleken blott 13 till 13 gång i höjden. 
Ett något mer afvikande utseende får hufvudet der- 
igenom, att dess främre del är vida mera naken och 


' Ehuru denna art skall vara allmän i Medelhafvet, 
har den ej blifvit beskrifven förr än af DE LAROCHE 
(Annal. du Mus. T. XIII, pl. 22, fig. 9, under namn 
af Scorpena dactyloptera) och Risso (Ichthyol. de Nice 
pag. 186). — Cuvier var den förste som visade dess 
nära slägtskap med vår nordiska Rödfisk, och sam- 
manställde båda under slägtet wSebastes. 


46 


skroflig af upphöjda benkammar, fanan mellan ögo- 
nen mera konkav och nästan dubbelt smalare, samt un- 
derkäken ej längre än den öfre. " Pannan är mera slut- 
tande och hela hufvudet något bredare; dess längd 
innehålles 3: gånger i totallängden. Af näsborrarne har 
den främre en från bakre randen utgående hudflik, 
som är dubbelt så lång som näsborrens diameter; mel- 
lan de båda främre näsborrarne sitta 2 hvassa taggar, 
liksom hos $. norvegicus. Ögonen äro ännu hbtet större 
än hos denna, och deras PES es mer än dubbelt 
så stor som pannans-bredd inellan dem; ögonhålan är 
ej cirkelrund, utan bredast framifrån bakåt, och för- 
länger sig framlill i en liten trubbig vinkel. Vid före- 
ningen af ögonhålans främre och öfre rand sitter en liten 
bakäiriktad tagg, och bakom denna löper, längs ögon- 
hålans "öfre rand, en kam väpnad med 1—7 taggar 
(hvilka både till antal, form och läge betydligen va- 
riera, oftast 2 till 4), samt något längre bakåt, i samma 
riktning, med ännu två taggar. Ungefär emellan de 
båda bälte näsborrarne begynna två andra upphöjda 
linier, som löpa nästan ah framifrån bakåt, komma 
hvarandra närmast på pannan midtemellan ögonen, och 
divergera derifrån bakåt, tills de i nacken sluta i en 
kam med 2 (sällan 1 eller 3), i en rad ställda, bakåt- 
riktade taggar. Suborbitalbenen hafva samma form och 
läge som kos MSS NOrVEgZICUS > men framträda tydligare, 
ed en mera naken och ojemn yta; det främre är van- 
ligen väpnadt, såväl i öfre som undre randen, med 
1—2 taggar, hvilka stundom äro ganska tydliga och 
hvassa, stundom alldeles saknas; det bakre, af en sär- 
deles smal form, sträcker sig som en upphöjd (stundom 
med en tagg under ögat väpnad) kam, bakåt och ned- 
åt emot förlocket, mellan hvars första och andra tagg 
det slutar. Gällocksstyckena afvika från norvegicus blott 
derigenom, att den andra taggen på förlocket är längre 
och starkare, samt att inga tapgar finnas der SIS 
lockets och mellanlockets rand stöta samman. Der öf- 
verskullerbladet förenas med skullerbladet, sitta 3 små, 
breda och platta, bakåtriktade taggar, 2 på det förra 
benet, och en på det sednare, i dess öfre hörn. 
Ryggfenan består af 12 (El 13) taggstrålar, och 
13 mjuka; den är högre än hos s. norvegicus , .i det 
dess höjd blott fomtlblies 2—21: gång i kroppens. Den 
taggstråliga delen utgör icke 3 af fenans hela längd; 


+/ 


den första taggstrålen är kortast, den andra icke fullt 
dubbelt så lång, den tredje, som är längst, mer än 
dubbelt så lång, och föga kortare än den längsta mjuka 
strålen; derefier aftager strälarnes längd småningom 
intill den 11:te, men den 12:te är åter något längre. 
Af de mjuka strålarne äro den andra och tredje längst, 
den sista kortast; alla äro klufna, utom den sista. 

Bröstfenorna äro lodrätt tillhäftade, stora och star- 
ka, och deras rot så bred, att den når ända ned i niveau 
med buklinien, och att dess bredd knappt innehålles 
21 gång i kroppens största höjd, som infaller just på 
detta ställe. I ändan äro de särdeles breda, emedan 
alla strålarne äro nästan lika långa, utom den första 
och de båda sista. Den öfre och nedre hälften af denna 
fena visa en märkvärdig olikhet; den förra består af 
11 (sällan 12) strålar, som alla sammanbindas af fen- 
buden ända till spetsarne, och alla äro i spetsen klufna, 
utom de båda första. Den nedre delen består af 8 strå- 
lar, som äro ungefär till hälften fria och beklädda, 
från roten ända till spetsen, med ett tjockt, opakt, 
liksom köttigt öfverdrag; först då fenan utspännes och 
hålles emot dagen, kan man genom öfverdraget urskilja 
sjelfva strålen, som är tiock, ledad och odelt. 

Bukfenorna hegynna straxt bakom bröstfenorna, och 
när båda fenorna äro sammanlagda, beröra deras kan- 
ter hvarandra under hela sin sträckning, så att båda 
fenorna synas utgöra en enda. Också sluta bukfenor- 
nas längsta strålar i samma vertikallinia som bröstfe- 
nornas, ungefär vid anus. Taggstrålen är den kvorta- 
ste; den andra mjuka strålen den längsta, nästan dub- 
belt så lång som taggstrålen; alla de mjuka strålarne 
greniga. Taggstrålen är tätt förenad med den första 
mjuka strålen, och båda hafva ett dylikt köttigt öfver- 
drag, som de 8 nedersta strålarne i bröstfenan. 

Anus ligger något bakom halfva totallängden, un- 
der mellanruic met mellan ryggfenans båda sista tagg- 
strålar. Bakom anus en tjock men kort, konisk, hvit 
papill: Analfenan, som består af 3 taggiga och 5 (eller 
stundom 6) mjuka strålar, begynner ett litet stycke bak- 
om anus, något bakom början af ryggfenans mjuk- 
stråliga del. Den andra och tredje taggstrålen äro un- 
gefär lika långa, något mer än dubbelt så långa som 
den första; de hafva en fåra längs midten, och spår 
till ett köttigt öfverdrag finnes på dem alla och på 


48 


de främsta af de mjuka strålarne. Af dessa sednare är 
den första längst, inemot dubbelt så lång som sista 
taggsträlen; de följande aftaga småningom i storlek; 
alla äro klufna, den sista ända till roten. Analfenan 
upphör ungefär under ryggfenans 8:de mjuka stråle. 

Stjertfenan är i midten något halfmånformigt in- 
skuren. Af de 13 strålar, som nå ut till dess ända, 
är den yttersta på hvardera sidan odelt, de öfriga starkt 
greniga; dessutom finnes ofvan och nedan ett antal 
(4—8, vanligen 5) kortare, enkla strålar. 

Fjällen likna till form och storlek temligen dem 
på S. norvegicus ; från ryggfenans S:te stråle till sido- 
linien hafva vi räknat 11 fjällrader, och derifrån till 
bukfenornas rand omkring 22; längs sidolinien ungefär 
75 fjäll. På hufvudets främre del äro fjällen vida 
smärre och glesare, och saknas nästan alldeles mellan 
ögonen och framför dem, på hela nosen äfvensom på 
underkäken. = Sidolinien begynner vid skullerbladets 
tagg , beskrifver en obetydlig båge öfver gällocket, och 
löper derifrån 1 en nästan rät (eller nedåt litet konvex) 
linie till under slutet af ryggfenan, hvarefter den blir 
horizontel längs stjerten, föga närmare dess öfre än undre 
sida. synnerhet i början äro dess slemkanaler myc- 
ket upphöjda, bildande en tydlig köl. 

En nyligen fångad fisk lade följande färg- lifligt 
röd, på buken mycket ljusare än på ryggen och 
sidorna, på hvilka sednare man otydligt urskiljer 3 
mörkare tvärband, som fortsättas ända upp på rygg- 
fenan, men upphöra nedåt buken till. Det främsta, 
som går bakom gällocket, sammanflyter nästan med 
det meilersta, isynnerhet ofvantill, der hela ryggen 
är mörkröd; det andra går under ryggfenans tagg- 
stråliga del, det tredje och tydligaste under dess mjuk- 
stråliga; öfver stjertroten synes spår Hill ett fjerde. 
Alla fenor högröda, äfven de undra. Bakre delen af 
munnen och svalget mörkt askeblå; på tungan finnas 
blott några blåaktiga fläckar; gällockets insida blåsvart, 
hvilken färg skiver igenom och synes på gällockets ut- 
sida, såsom en mörkt blåaktie fläck. Pupillen mörk blå; 
iris guldgul. På andra exemplar äro tvärbanden ännu 
svagare anvtydda, de undre fenorna blekare, ryggfenans 
hud SR med orediga, grönaktiga eller gulak- 
tiga fläckar o. s. V. 

Inre 


429 


Inre delar: Bukbhinnan kolsvart. Lefvern delt i 
tvenne långsträckta flikar, af hvilka den bögra är myc- 
ket mindre än den venstra; gallblåsan säck formig, tem- 
ligen stor. Magen temligen liten, har formen af en 
cylindrisk säck, och utsänder ungefär från midten af 
undre ytan en smal gren, hvari pylorus öppnar sig, lik- 
som hos S. norvegicus. Sju blindtarmar ”), af fett sam- 
manbundna i 2 knippen, bilda omkring pylorus en 
balfeirkel, de yttersta äro längst, de mellersta något 
kortare. Vid pylorus kröker sig tarmen, blir sedan 
smalare och går ned ända förbi anus; gör derifrån den 
andra buagten upp tillbaka till pylorus, och vänder sig 
slutligen der för tredje gången, för att som en något 
tjockare ändtarm nedgå till anus. Hela den utsträckta 
tarmkanalens längd, från mun till anns, utgör 1; gång 
fiskens längd. I det uppskurna exemplaret (fångadt i 
Januari) funnos 2 romsäckar, efter utseende ännu föga 
utvecklade, helt smala men långa, sträckande sig ända 
upp mot lefverns främre ända. Njurarne längre än hos 
S. norvegicus; urinblåsan nästan lika stor. Simblåsa 
saknas. Vertebrer 26, af hvilka 10 tillhöra bukhålan, 
16 stjerten. 


Vi hafva haft tillfälle att noggrannt jemföra 
vår lisk med tvenne Medelhafs-exemplar af Se- 
bastes imperialis, af hvilka det ena förvaras i 
Bergens Museum, det andra, hvilket vi genom 
Herr Professor BEmHARrRpTs godhet erhållit till låns, 
i Köpenhams Kungliga Museum. Vi bafva funnit 
dem fullkomligt öfverensstämmande med våra 
Norrska, utom det att det köttiga öfverdraget på 
bröstfenornas nedre strålar på dessa exemplar var 
föga märkligt, hvilket dock torde härröra deraf, 
att de längre tid förvarats 1 sprit; ty äfven på 
Norrska exemplar som i flera år varit spritlagda, 


”) Cuvier och Varencienses (Hist. des Poissons T. III, 
pag. 338) bafva blott funnit 6 blindtlarmar, DE LaROcHE 
blott 5. Hos sS. norvegicus bafva vi räknat 11 blind- 
tarmar. 


K. V. Acad. Handl. 1844. 4 


530 


hafva vi funnit detta öfverdrag, som på friska 
individer är så tydligt och i ögonen fallande, 
småningom bli mera genomskinligt och mindre 
märkbart, så alt strålarnes leder slutligen kunna 
genom detsamma urskiljas, såsom fallet är med 
de Medelhafska exemplaren. | 

Vi hafva här ett exempel, analogt med Cal- 
lionymus maculatus "), på en fisk, som förekom- 
mer i Medelhafvet och vid Skandinaviens kuster, 
utan att ännu vara funnen vid de mellanliggande 
kusterna af Frankrike och England. Hvad denna 
fisk beträffar, skulle sådant dock snarare kunna 
förklaras än med den nyssnämda, genom det 
stora djup hvarpå den lefver, och som knappt 
torde träffas någonstädes vid nämnda länders kuster. 
Så lära Lota abyssorum Nilss ==) och Spinax ni- 
ger vara gemensamma för de stora djupen vid 
Medelhafvets och Norriges kuster, utan att finnas 
vid de mellanliggande. Sebastes imperialis skall, 
enligt fiskarena i Bergenstrakten, finnas på lika 
stort, eller nästan större djup än den vanliga 
Rödfisken, (100—120 famnar). Den fångas vid 
alla årstider, ehuru alltid sparsamt, och är af 
de flesta fiskare väl känd under namnet ”Skjer- 
Auer” (”Auer” eller ”Uer” är den vanliga Röd- 
fisken) eller ”B/åkäft,” såsom blåaktig in i munnen. 


") Denna fisk, hittills blott en gång träffad i Kattegat 
och en gång i Sundet, förekommer äfven vid Norriges 
vestra kust. I trakten af Stavanger och Bergen hafva 
under detta och föregående år, blifvit på olika tider | 
fångade 4 exemplar, och deribland äfven en hona, / 
hvilken, som bekant är, aldrig förr hos oss anträffats. 
Det är icke osannolikt att denna fisk verkligen är |. 
ståndfisk vid Norriges vestra kust. | 

" Hvilken vi sett från Medelhafvet, ehuru under elt | 
annat namn. | 


-- 


di 
X 


4—5. Tvenne nya arter af slägtet Gobius. 


Vid Norriges vestra kust äro, på olika ställen 
och tider, fångade flera små, genomskinliga Go- 
bier, som tillhöra tvenne olika arter, betydligen 
skilda, såväl sinsemellan, som från de hittills hos 
oss kända arterne af slägtet. Så många exemplar 
som hittills erhållits, hafva allt utseende af att 
vara späda ungar, men måste i sådant fall till- 
höra vida större arter än någon af våra hittills 
bekanta, ty af Gobius minutus och Ruthensparri 
är det ej sällsynt att träffa exemplar, som äro 
vida mindre än de här ifrågavaraude, men likväl 
redan äro ogenomskinliga och se helt annorlunda ut. 

Från våra öfriga Gobier utmärka sig dessa 
genom flera lätt i ögonen fallande karakterer: 
kroppen är särdeles långsträckt, så att största 
höjden blott utgör 1—; af totallängden (hos G. 
niger .3;—'» hos G. minutus och Ruthensparri 
omkring +). Hufvudets längd innehålles 5 å 6 gån- 
ger i totallängden (hos våra andra Gobier 4; 
gång), och dessa förhållanden kunna icke bero 
af den späda åldern, då yngre fiskar, som be- 
kant, alltid hafva hufvudet i proportion större 
än vuxna. Båda ryggfenorna äro skilda genom 
ett betydligt mellanrum; och då ingen af våra 
andra Gobier har 1i första ryggfenan färre än 6 
strålar, så är antalet här, hos den ena 3, hos 
den andra blott 2. Att förtiga olikbeterna hos 
andra ryggfenan och analfenan, så är stjertfenan 
hos båda dessa i ändan båglikt inskuren, och 
har vid roten, såväl ofvan som nedan, en mängd 
små enkla strålar, hvilka icke finnas hos våra 
andra arter. Färgen var hos de lefvande alldeles 
glasklar och genomskivlig, som på fiskyngel i all- 
mänhet, med utstående svarta ögon. Till fjäll 


52 | 
/ 
hafva vi intet spår märkt hos något af dessa 


exemplar, så att om de funnits, målte de hafva 
varit ytterst lätt affallande, tvärtemot förhållan- 


det hos de andra arterna; — och slutligen ut- 
märka sig båda dessa arter derigenom, att hela 


kroppens sidor äro på tvären fårade af djupa, 
vågiga impressicner, som bildas, en för hvarje 
verieber, af muskellagren. : 

I England har PaArseno fonvit, och under 
namn af Gobius albus beskrifvit en liten fisk, 
som i många afseenden öfverstämmer med våra =). 
Fiskens hela habitus är densamma; den har va- 
vit alldeles klar och genomskinlig, med stora ut- 
stående ögon, och Parnerr tager också för allde- 
les gifvet att den blott är en späd unge af en 
stor art; den har likadana sidoimpressioner, lika- 
dan stjertfena, blott 3 strålar i främre ryggfenan, 
o. s. v. Fjällen, säger PARNELL, äro Stora och 
tunna, men ytterst lätt affallande, och det är 
således möjligt att äfven våra hafva haft dylika 
fjäll. Det synes verkligen som denna ert, till- 
sammans med våra båda, må komma att utgöra 
en egen, ganska naturlig och skarpt begränsad 
afdelning inom det stora slägtet Gobius. 

Emellertid kan den Engelska G. a!bus icke 
vara någon af våra arter; åtminstone visar figuren 
en mycket tjockare och plumpare fisk, och med 
vida större hufvud (största höjden +, hufvudets 
längd Hal totallängden) samt vida högre stjertrot 
(isynnerhet än G. Stuvitzii nob., den enda- med 
hvilken den skulle kunna komma i någon jem- 
förelse); bröstfenan ar mera afrundad, tänderna 
vida större, pannan mera hälfd, — och slutligen 
hafva bakre ryggfenan och analfenan en belt an- 


1) Se Yarzrer, Brit. Fishes (Ed:'2), Vol. T) pag. 295: 


33 
pan form, 1 det de bakre strålarne skola ”vara 
längre än de första, och räcka, när de nedfällas, 
till roten af stjertfenan.” Ännu mera afvika båda 
våra arter från hvarandra inbördes, i hvilket 
afseende vi hänvisa till beskrifningarne och 
figurerna. 

FaseR omtalar på ett ställe 5): ”en liten kri- 
stallklar fisk, som vid Skagen kallas Oer,” och 
som efter baus förmening icke skulle vara annat 
än yngeln af Gobius niger. Månne det icke 
snarare skulle vara någon af dessa arter? hvilket 
torde förtjena alt undersökas af nalurforskare, som 
hafva tillfälle att besöka detta ställe. Högst märk- 
värdigt är, atl ouktadt man nu mera på flera ställen 
funnit dessa små fiskar, som efter allt utseende 
ej kunna vara annat än späda ungar; och oaktadt 
de synas tillhöra 3 bestämdt skilda arter; — så 
har man likväl ännu ingenstädes, oss vetterligen, 
funnit ett enda vuxet individ af någon af de ar- 
ter, till hvilken dessa ungar skulle kunna höra; 
då annars de vuxna fiskarne alltid pläga vara 
långt lättare att erhålla än yngeln! 

Vi öfvergå nu till arternas beskrifning, af 
hvilka vi Fer den ena Gobius ugle. till 
minne af den ende Naturforskare som hittills på- 
träffat densamma, den andra G. MNilsonii, efter 
en man som bar så många förtjenster af 'Scandi- 
naviens Ichthyologi. 

1. G. Nilssonii nob. (Tab. 2 fig. 3): elon- 
galus, compressus, sublinearis; pinnis dorsalibus 
remolis, anleriore biradiatå, posteriore et anali 
radiis viginti equalibus; pectora ali latissimå, ra- 
diis triginta; caudali emarginata. 


”) Tidsk. for Naturvidensk. V, pag. 253, 


J4 


Bi FDA DO; PION 00 


C. 3+15+8' Då 


Mensure: 


Longitudo corporis: A 42,2 mm. (17; poll. Sv); B 
36,7 mm; C. 31,2 mm. ”'). 

Altitudo maxima (ante p- dorsalem primam): A 4,7; 
B 4,7; C 4,0. 

Altitudo ante radicem pinne caudalis: A 3,0; B 3,0; 
EFIT 

KF atdtude maxund (inter ee A 3,7; B 3,7; C 3,0. 

Latitudo ante radicem pinne dorsalis prime: A 2,5; 


B 2570 20. 


Latitudo ante udkoea pinne caudalis: A 1,2; B 1,0; 


C 1,0. 

Longitudo capitis (ad marg. post. operculi): A 7,23 
B0,234G 2 

Longitudo capitis ad nucham: A 6,7; B 5,5; C 4,5. 

Distantia a rotro ad orbitas: A 2,0; B 153 C 155. 

Diameter orbite: A 1,7; B 1,5; C 1, 5. 

Distanba teater ochitas. 1,7; B a C 155; 

Distantia a rostro 2 pinnam dorsalem primam: 
ÅA 9,2; Bie 

Longitudo radii åk! p- dorsalis prime: Ar 3,03 
B 4,0 circiter; C. 3,0. 

Distantia inter primam et secundam p. dorsalem: 
A0:235:B-0523 G-0D. 

Holsitudo pinne dorsalis secunde: A 14,7; B 12,0; 
C 935: 


") Att undersöka och räkna fenornas strålar är hos 


Ar 


Ne 


dessa små fiskar förenadt med mycken svårighet, så 
alt vi, efter att först länge hafva anlitat loupen, 
blott med tillhjelp af ett sammansatt microscop kom- 
mit till säkra resultater. Tre, på detta sätt under- 
sökta exemplar, visade: 

AA: D. 2+2?, P. 30, A. 20, C. 62+ 14 +9 

B: — 2+19,— 30, — 20, — 9 +15+6 

CC: —2+21,— 30, —22,— 8 +15 +8 
Antalet af bukfenornas strålar hafva vi icke varit i 
stånd att bestämma på något af exemplaren. 
ÅA, det största af exemplaren från Askevold: B och 
C, från Christiansund. 


JJ 


Distantia a p. dorsali secunda ad radicem p. cauda- 
his) Ar 2,53; BB 2,23 C:2,0, 

Distantia a rostro ad radicem supremam p. pectora- 
linm: A 7,7; B 6,73 C 6,2. 

Longitudo p. pectoralium (absque parte radicali): 
Av42;5 B:3,7z GC 3,0. 

Latitudo ad radicem: A 3,0; B 2,7; C 2,5. 
a in medio: A 4,7; B 4,7; C 4,5. 

Distantia ab apice max. inf. ad radicem p. ventra- 
um, 8:23B 80306 7i2. 

Longitudo infundibuli ventralis, antice: A 5,5; B 4,7; 
C 422. 

Longitudo infundibuli ventralis, postice: A 5,7; B 4,7 
circiter; C 4,2. 

Latitudo ad radicem: A 1,5; B 1,23; C 1,0 circiter. 

Distantia ab apice max. inf. ad anum: A 17,7; B 
15,5; C 14,0. 

Longitudo pinne analis: A 14,7; B 13,0; C 11,2. 
Distantia a p. anali ad radicem p. caudalis: A 2,2; 
B-2;23 G 20. | 
Longitudo p. caudalis secus marginem superiorem. 

Abe BI 5,0. 
Longitudo p. caudalis in medio: A 4,0; B 3,7; C 3,0. 


Latitudo maxima p.« caudalis expanse: B 4,7; C 4,0. 


Kroppen är hos denna art smal och hoptryckt, 
långsträckt, jemnhög nästan under hela sin längd; 
största höjden, som faller straxt framom första rygg- 
fenan, innehålles 8—9 gånger i totalländen , och är 
icke mer än + större än höjden vid stjertfenans rot. 
Derjemte är kroppen så smal, att dess bredd vid främ- 
sta ryggfenan icke utgör mer än hälften af höjden, 
och längre bakåt knappt mer än tredjedelen. Hufvu- 
det är något lägre än kroppen, men bredare, så att 
största bredden faller, som vanligt, öfver gällocken; 
hufvudets längd innehålles inemot 6 gånger i totalläng- 
den; dess form är vigglik, och mera hoptryckt än hos 
våra öfriga arter. Munspringan uppstigande, når i 
linie med ögats bakre rand. Gapet stort; underkäken 
längre än den öfre, något båglikt uppåt böjd; mellan- 
- käksbenen betydligt kortare än käkbenen, bära ett 
par rader starka och hvassa tänder; i underkäken äro 
tänderna ännu större, isynnerhet ett par i främre hör- 
nen, hvilka utskjuta som hörntänder, men bakåt emot. 


30 


munvikarne synas tänder alldeles saknas i båda käkarne, 
Märkvärdigl är, att vi på ett exemplar af denna art 
alldeles inga tänder kunnat upptäcka. Tungan synes 
vara liten och sitta långt tillbaka i munnen. Tinnvin- 
gens och nackens muskler äro betydligen utvecklade, 
som vanligt i detta slägte. Ögonen mycket utstående, 
som vanligt på fiskungar. Ogats diameter innehålles 
omkring 4 gånger 1 hufvudets längd, och är ungefär 
lika med afständets från ögats främre rand till nos- 
spetsen, äfvensom med pannvans bredd mellan ögonen. 
Pannan platt; ögonens öfre rand tangerar hufvudets 
öfre profil. Gälöppningarne gå bakull icke fullt upp 
till linie med ögats öfre rand; nedtill ungefär fram 
under ögats bakre rand. Gälhinnan har 35 strålar, den 
nedersta och minsta genom ctt längre mellanrum skild 
från de öfriga. 

Kroppen hoptryckt och tunn, med smal egg, både 
på rygg- och buk-sidan. Musklerna längs sidorna bilda 
28 —30 utomordentligt tydliga, vågiga tvärband, skilda 
af djupa, iotryckta linier. Första Ryggfenan begyn- 
ner något bakom bröstfenornas rot, och består blott 
af två strålar; båda enkla, liksom öfverdragna med 
en tjock hud, och vida tjockare och starkare än strå- 
larne i någon af de andra fenorna, ehuru böjliga lik- 
som de. Den första af dessa strålar är föga högre än 
strålarne i andra ryggfenan, men den andra är unge- 
fär dubbelt så lång, mot spetsen afsmalnande och mera 
böjlig än vid roten; på några exemplar är denna spets 
bakåt böjd. De båda strålarne sammanbindas af en 
ganska fin och tunn hinna; på några exemplar, såsom 
på det aftecknade, finnes en dylik hinna bakåt utsträckt 
ända till andra ryggfenans början, och sammanbinder 
således dessa båda fenor, oaktadt det långa afståndet 
dem emellan, på andra exemplar saknas den (måhända 
mutilerad? eller försvinnande med åldern?) Andra 
ryggfenan låg men långsträckt, nästan jemnhög; be- 
gynner ungefär midt emellan nosspetsen och stjertfenans 
rot. Dess längd utgör omkring + af hela kroppsläng- 
den; dess afstånd från ryggfenan är mer än dubbelt så 
stort som från stjertfenans rot, men som strålarne äro 
låga, nå de dock, nedfällda, icke till stjertfenroten. 
Alla strålarne synas vara nästan lika långa, enkla och 
odelta; de sista stå hvarandra närmast. 


| SV 


Bröstfenorna temligen korta, men utomordevtligt 
breda, så att deras bredd vanligen är betydligt stifvré 
än längden. De äro lodrätt tillhäftade; deras rot trä- 
der ant fram ur kroppen, bildande liksom en kort 
armstump, och är i ändan afrundad i form af en half- 
cirkel, för att lemna fäste för alla de talrika strålarne. 
Redan denna rot är så bred, att den upptager 3 af 
kroppens största höjd, som infaller just på detta ställe; 
men ännu bredare blir sjelfva fenan, ungefär jemnt så 
bred som hela kroppens höjd, så att den fullkomligen 
betäcker hela sidan. Fenans ända är tvärt afrundad, 
och de mellersta strålarne längst, hvarefter strålarnes 
längd starkare aftager nedåt. Bukfenorna begyvna un- 
der bröstfenornas rot, och äro ungefär lika långa som 
dessa, roten inberäknad. De äro så sammanvuxna, att 
de fullkomligen hafva formen af en fyrkantig tratt, i 
det den främre randen är lika lång som den bakre, 
i stället för att den hos våra öfriga Gobier är mycket 
kortare. Tre starka strålar kunna på hvarje sida ur- 
skiljas, men om flera finnas, eller huru många, har 
det varit oss omöjligt att med säkerhet afgöra. 

Anus, belägen framom halfva totallängden, ut- 
skjuter på några exemplar som en tjock, vulstig ring; 
bakom densamma en liten konisk, spetsig papill. Straxt 
bakom anus börjar analfenan , som i höjd och öfriga 
förhållanden nästan fullkomligt öfverensstämmer lcd 
andra ryggfenan, men är vänligen litet längre än denna, 
i det den börjar något längre fram, hvaremot båda 
fenorna upphöra på lika afstånd från stjertfenans rot. 
Stjerten ändar sig tvärt, men stjertfenan går på dess 
båda sidor upp med många små fina, oledade och odelta 
strålar; deremot äro de 15 strålarne, som iotaga fe- 
nans midt och sitta tvärtför stjerländan, tydligt ledade; 
den yttersta af dessa, såväl ofvan som nedan, är kort, 
den andra kortare än den tredje, hvilken jemte den 
4:de och 5:te från hvardera sidan är längst. Derifrån 
aftaga de följande så småningom inåt till de mellersta, 
hvarigenom fenan blir i midten bågformigt inskuren. 
De båda yttersta strålarne, såväl ofvan som nedan, 
äro enkla, de öfriga tvåklufna. 

Till fjäll finnes på våra exemplar intet spår (månne 
affallna?); längs kroppens midt går en tydligt intryckt 
linea, bildad af de här sammanstötande muskellagren, 
men någon anvan sidolinie finves icke. Färgen se ne- 
danföre, 


038 


Tvenne exemplar af denna art erhöllos, i 
Juli månad förlidet år, utanför Christiansund på 
omkring 30 famnars djup, 1 bottenhåf eller s. k. 
skrapa; de funnos inkrupna i hvar sitt tomma bo 
af. Chetopterus norvegicus. Båda voro ungefär 
lika stora (1+—1: tum), alldeles vattenklara och ge- 
nomskinliga; iris nedan silfverglänsande, ofvan 
nästan alldeles svart. På sprit blefvo de snart nä- 
stan hvita, ogenomsigliga. Små svartaktiga, något 
stjernformiga punkter bilda på vissa ställen regel- 
bundna rader, tydligast längs roten af andra rygg- 
fenan och analfenan, der en sådan punkt å ömse 
sidor motsvarar hvarje stråle. På ömse sidor om 
bukfenorna går, från anus till fram under bröst- 
fenornas rot, en rad af 10—412 dylika punkter, 
och slutligen finnas sådana, mer eller mindre 
sammanlöpande, längs roten af bröstfenornas strå- 
lar och af de ledade strålarne i stjertfenan. Längs 
underkäkens grenar går en svart linie; på stjert- 
fenans ledade strålar och strålarne i första rygg- 
fenan små svartaktiga strimmor, och små strödda 
svarta punkter här och der på hufvudet. Dessa 
exemplar förvaras i Lunds zoologiska Museum. 

Sednare funno vi, vid genomgående af en 
del smärre fiskar och sjödjur, som blifvit sam- 
lade af Stuvitz och nu förvaras i Bergens Museum, 
3 exemplar af denna art, som lågo på en liten 
flaska tillsammans med följande art och med en 
liten Spinachia; på flaskan fanns antecknadt, att 
de voro tagna vid Steen nära Bergen, i Decem- 
ber 1834, och att ”de små fiskarne voro till fär- 
gen hvita, med bruna fläckar vid stjerten och 
till en del vid fenorna.” å 

Slutligen förvaras ännu på Bergens Museum 
tvenne andra, större och bättre bibehållna exem- 
plar af denna art, tagna af Stifts-Amtman CHrRIsTIE, 


39 

på olika tider, ehuru i sommarmånaderna, vid 
Askevold i norra delen af Bergens Stuft, i bol- 
tenhåf. Herr Stfts-Amtmannen kan icke noga 
påminna sig under hvad omständigheter de fun- 
nos, men förmodar alt de varit inkrupna i tång- 
stjelkar eller dylikt, emedan de svårligen på an- 
nat satt skulle kunna hafva följt upp i den grof- 
maskiga håfven. Det största af dessa exemplar 
är dock blott 13 tum långt, och vi kunna ej an- 
nat än anse det för en späd unge, så besynner- 
nerligt det synes vara, att blott ungar, och ännu 
aldrig något vuxet exemplar skall hafva blifvit 
träffadt af en så utmärkt art, som utan tvifvel 
måste lefva och fortplanta sig längs största delen 
af hela Norriges vestra kust. 


2. G. Stuvitzii Nog. (Tab. 2 fig. 4): elon- 
gatus, compressiusculus, pinnis dorsalibus remo- 
tis, anteriore humiliore, 3-radiatå, posteriore ra- 
diis duodecim, postice sensim decrescentibus; 
caudali emarginatå. 

ch DD a8 A2 ID A23 Co Partasns Ner 3 
A. 14; C. 10+13+10 5). 


Mensure: 


Longitudo corporis: A 42,2 mm. (17; poll. Sv.); B 39,0 
mm. (14 poll. Sv.). 
Altitudo maxima (ante p. dorsalem primam): A 4,7; 


B 4,7. 


4 exemplaren hafva vi funnit fenornas strålar: 
A 5, 2 D.13, P. 15, A. 14, C. 10+13+10 
B: — 5 — 12, —15, —15, — 10+13+10 
C: ? — 12, — ?, — 14, — 10+13+10 
D: —? — 12, — 2, —15, — ? 
Bukfenornas strålar hafva vi lika litet här som bos 
föregående art varit i stånd att räkna. 


60 


Altitudo ante radicem pinne candalis: A 2,7; B 2,5. 

Latitudo maxima (inter opercula): A 3,2; B 3,0. 
35 ante pinnam dorsalem primam: A 2,2; B 2,0. 
53 ante radicem pinne caudalis: A 1,2; B 1,0. 

Longitudo capitis (ad marg. post. opervculi): A 7,7; 

TR 

Distantia a rostro ad orbitas: A 2,0; B 2,0. 

Diameter orbite: A 2,0; B 2,0. 

Distantia iovter orbitas: A 1,7; B 1,7. 
å a rostro ad pinnam dorsalem primam: 
A 12,0; B 1140. 

Longitudo pinne dorsalis prime: A 2,2; B 2,0. 

Distantia irter p. dorsalem primam et secundam: 
A 5,0; B 5,0. 

Longitudo pinne dorsalis secunde: A 8,2; B 7,7. 

Distantia a p. dorsali secunda ad radicem p. cauda- 
lissvAr0,;25 Bi 

Distantia a rostro ad radicem p. pectoralium: A-8,2; 
Bi5. 

Longitudo pinnarum pectoralium: A 7,0; B 6,7. 

Latitudo ad radicem: A 2,0; B 2,0. 

Distantia ab apice max. inf. ad radicem p. ventra- 
litimel AC. 8,56 BET. É 

Longitudo infundibuli ventralis, postice: A 2,5. 

Latitudo ad radicem: A 1,0 circiter. 

Distantia ab apice max. inferioris ad anum: A 19,2; 
B 18,2. : | 

Longitudo pinne analis: A 8,8; B 8,2. 

Distantia a pinona anali ad radicem p. caudalis: 

SRA GPS LA EE 

Longitudo pinne caudalis secus marginem superi- 
Offe AV dte Di 0. 

Longitudo pinne caudalis in medio: A 5,7; B 5,2. 


Kroppen är långsträckt, smal och hoptryckt, nä- 
stan så mycket som hos föregående art, men med vida 
lägre stjertrot; största höjden, vid första ryggfenans 
början, innehålles 1 totallängden 8—9 gånger; bredden 
på samma ställe utgör ej mer än hälften af denna höjd, 
och bakåt blir kroppen ännu något smalare i förhål- 
lande till: höjden. Hufvudet är lägre än kroppen, men 
bredare, som vanligt; dess längd innehålles inemot 5+ 
gång i totallängden; dess undre profil sluttar starkare 
än den öfre. "Gapet är uppstigande, underkäken längst, 


61 


munspringan når baktill under midten af ögat. Tän- 
derna små och fina i båda käkarne. Ogats diameter 
innehålles knappt 4 gånger i hufvudets längd, är lika 
med afståndet från nosspetsen, och litet större än pan- 
nans bredd mellan ögonen. Pannan är mellan ögonen 
något kullrig, så att ögats öfre rand ej når fullt upp 
till bufvudets öfre profil. Gälöppningarne nå fram un- 
der ögat; 3 gälstrålar. 

Kroppens sidor äro på tvärs fårade af 24—25 in- 
tryckta linier, men dessa fåror äro mindre djupa än 
på föregående art, och mellanrummen mellan dem 
lägre och bredare. = Första ryggfenan begynner midt 
öfver eller något bakom det ställe der buktratten slu- 
tar, och ungefär öfver midten af bröstfenorna. Den 
är lägre än andra ryggfenan och har 5 smala, oledade 
strålar, alla ungefär lika stora, utom den sista, som är 
mindre. Afståndet mellan första och andra rygg fenan 
är åtminstone dubbelt så stort som första ryggfenans 
längd; afståndet mellan andra ryggfevan och stjertfe- 
nans rot är ännu större, ehuru kortare än andra rygg- 
fenans längd. Andra ryggfenan har vanligen 12 strå- 
lar (eller 13, om man vill räkna den sista, hvilken 
här liksom i analfenan är klufven ända till roten, 
för tvenne); den första dubbelt finare och kortare än 
den andra; andra och tredje längst, de följande gradvis 
aftagande, den sista ungefär hälften så lång som den 
första; alla ledade och alla, utom de båda första, 
klufna. — Bröstfenorna äro långa (ungefär + af hela 
kroppens längd), men föga breda och af en temligen 
spetsig form, emedan de mellersta strålarne äro längst, 
och derifrån aftaga temligen hastigt åt båda sidor. 
Bukfenorna som begynna midt under bröstfenornas 
rot, äro helt små, föga mer än + så långa som bröst- 
fenorna; den tratt, som genom deras sammanvexning 
bildas, synes till formen ej afvika från den hos sam- 
slägtingarne vanliga. Anus ligger något framom halfva 
totallängden; bakom densamma en liten konisk papill. 
Analfenan börjar och slutar på samma ställe som an- 
dra ryggfenan, med hvilken den också i form och öf- 
riga förhållanden fullkomligen öfverensstämmer, utom 
att den har 2 strålar mera. Stjertfenans form är all- 
deles densamma som hos föregående art; de 10 små 
strålarne ofvan och nedan äro mycket fina, men på 
de längre af dem kan man under mikroskopet tydligt 


62 


urskilja leder. Af de 13 mellersta är den yttersta på 
hvardera sidan odelt, de öfriga. dubbelt klufna; andra 
och tredje på hvardera sidan äro längst. sSidolinie fin- 
nes ingen annan än den raka linie som snörvrätt följer 
kroppens midt, och bildas af de der sammanstötande 
muskellagren. Till fjall syntes lika litet på dessa fiskar 
som på föregående art något spår. 


Denna ofullständiga beskrifning, som dock 
är mera än tillräcklig att skilja arten ifrån alla 
hittills bekanta, är allasiad efter 4, temligen illa 
bibehållna exemplar, som funnos S den ofvan- 
nämnda flaskan tillsammans med 93 exemplar af 


föregående art och en Spinachia, alla tagna, efter 


Sr påskrift, nära Bergen i December 1834 

och nu förvarade i Bergens Museum. «Dessa 
exemplar, de enda vi sett, äro 1+—13 tum långa, 
och hafva, liksom samtliga exemplaren af G: Nirs- 
sont, allt utseende af att vara helt späda ungar. 
STtuviTz, som ej hunnit närmare undersöka dessa 
upgar, har ansett dem alla tillhöra samma art, 
helst alla voro af ungefär sanima storlek och 
samma färg: ”hvita” (förmodligen klara och ge- 
sl inlea) De bruna fläckar, om hvilka STtu vitz 


nämner, finnas äfven på dessa liksom på G. Nirs- 


sont. En rad af svartaktiga punkter går längs 
roten af analfenan, och en svart linie längs bu- 
kens undre rand från analfenans slut till stjert- 
fenans början; en dylik rand går från isthmus 
mellan gälöppningarne till bukfenornas rot. Spår 
till en dylik, något bredare lime, eller några 
stjernformiga flåckar. ses längs sidans midt fram- 
för roten af sjertfenan; och slutligen finnas 
afbrutna, eller liksom punkterade linier längs 
stjertfenans strålar och här och der längs anal- 
fenans. 


(å 


63 


6. Lophius eurypterus nob. 
ROSES SR SE 

Af slägtet Lophius känner man hittills icke 
med sälmbhet mer än en Europeisk art. Från 
denna, äfvensom från de extra-europeiska for- 
mer dem man, med mer eller mindre säkerhet, 
uppställt såsom egna arter, afviker betydligt ön 
lilla art vi här gå blire nålar och hvaraf tvenne 
exemplar erhållits vid Norriges vestra kust Pet 
ena af dessa är fångadt år 1834, vid Karmöen 
utanför Stavanger, och förvaras 1 Bergens Mu- 
seum. Det andra erhölls den 11 September för- 
lidet år, ännu lefvande, af Herr Köpman JYnGE 
i Christiansund, som sett fisken simma lifligt om- 
Sår i sjelfva hä hen. nära vallenytan, och i 
anledning af dess besynnerliga utseende fångade 
den i ett öskar. Detta individ, som är litet min- 
dre än det Bergenska, har tjenat till modell för 
den bifogade figuren, och förvaras nu i Lunds 

zvologiska Museum "I. 
Arten utmärker sig isynnerhet genom två 
karakterer: genom den besynnerliga formen af 
den första fria strålen på hufvudet, och dess kort- 


het i jemförelse med de båda Fe — samt ge- 


nom de utomordentligt stora fenorna, af föllken 
sednare egenhet vi tagit anledning till namnet: 

L. eurypterus , adjö capitali primo sequen- 
tibus duobus plus quam duplo breviore, terminato 
in cylindrum transversum, crassum, ciliatum; 
piunis omnibus amplis; pectoralibus exlensis aream 
lotius corporis 2quantibus. 


1D-55-2PD42E-P 273 Vit; A11t;0:8. 


") Sedan detta skrefs, har ännu ett tredje exemplar 
erhållits, vid Manger utanför Bergen, till hvars Mu- 
seum det genom Hr Stifts-Amtman Curisties försorg 
blifvit insändt. 


64 
Mensure: 


Longitudo corporis: A 94 mm. (32 poll. Sv.); B 78 
mm. (31 poll Sv.). 

Altitudo maxima (snupra nucham, ad radinm 3:tium 
capitis): A 18; B 13. 

Altitudo pone lane dorsalem primam: A 12; B 8,5. 
4 ante radicem pinne caudalis: A 4,7; B 3,2. 

Latitudo maxima ante apert. branchiales: A 38; B 29. 

pone aperturas branchiales: A 19; B 12,5. 


2” 
maxima inter apices pinnarum ventralium? 


2” 


B. 47. 
Latitodo maxima inter apices pinnarum pectoralium: 
A 85; B 56. 
Distantia a rostro ad nucham: A' 25; B 19. 
ad marg. post. aperture branchi- 
lige ÅA J36 B: 2035, 
Prominentia max. Vallo ante superiorem: A 4: 
B. 4. 
Altitudo rictäs expansi: A 16; B 14. 
Latitudo = ,, (5 39kaist AROS Bo LLA 
Longitudo OSSiS Volenmarullar inst 14; B 11. 
å ;».-maxillaris: AA. 15:53, BD: 
Distantia a rostro ad primum ade liberum ca pitis 
A2555Bi 20 
Bönsitudo primi radii: ÅA 6,25 4305 
fetitado appendicis dylimdiacei terminalis: AD 
B 472. 
Distantia inter radium liberum primum et secundum: 
AriojosrDsd. 
oneibadis radii secundi: A 15,5; B 13. 
Distantia inter radium secundum et tertium: A 12,5; 
B:9;5t 
Longitudo radii tertii: A 16,5; B 15,5. 
Distantia a rostro ad nares: A 3,7; B. 3,7. | 


9 intersnares; A 5,5; B 4,7. | 
69 a rostro'ad orbitas: A 9,2; B 7.7. | 
09 ab angulo oris ad orbitas: A 10; B 7,7. | 


Diameter orbite longitudinalis: A 7; B 5,5. I 

5 ;» > transversalis: A 6,2; B 5,2. | 
Distantia inter oculos: A 8,2; B 672. | 
a rostro ad p. dorsalem primam: A 20,5; 


B 22. 


69 
Distantia a radio tertio libero ad p. dorsalem primam:? 
ÅA 10,5; B 8,5. 
Longitudo pinne dorsalis prime: A 9,2; B 6,2. 
- radii ejus primi: A 14; B 12,5. 
Distantia inter p. dorsalem primam et secundam: 
A 6,2; B 4,7. 
Longitudo p. dorsalis secunde: A 22; B 19. 
så radii ejus longissimi (sexti): A 16,5; B. 14,5. 
Distantia inter p. dorsalem et radicem p. caudalis: 
A 4,7; B 4. 
Distantia ab apice max. inf. ad radicem p. ventra- 
lium: A 20; B. 14,5. 
Longitudo pinnarum ventralinm: A 36; B 19. 
Latitudo ad basin: A 9,2; B 5,2. 
E maxima: A 28; B 18. 
Longitudo pinnarum pectoralium: A 28; B 20. 
Latitudo p. pectoralium ad radicem: A 9,2; B 7,7. 
yd å expansarum maxima: A 44; 
B 33. 


Distantia ab apice max. inf. ad anum: A 47; B 39,5. 
Longitudo pinn2e analis: A 20; B 17. 

45 radii ejus longissimi (sexti): A 18; B15,5. 
Distantia a p. anali ad basin p. caudalis: A 3,7; B3. 
Longitudo pinne candalis in medio: A 19,5; B 16. 
Latitudo maxima pinne expanse: A 14; B 12,5. 

Hufvudets yta är större än hela den öfriga kroppens; 
dess största längd, från underkäkens främsta rand till 
gällockets bakre, är jemnt lika med halfva kroppsläng- 
den, utom stjertfenan; dess största bredd, mellan gäl- 
locken, är större än dess längd. Det är mindre platt 
och nedtryckt än hos LL. piscatorius , så att dess stör- 
sta höjd öfver nacken innehålles föga mer än 2 gånger 
i bredden; dock är hufvudets höjd och bredd föränder- 
lig, allt efter gällockens mer eller mindre utspärrade 
ställning. Bakom gälöppningarne afsmalnar kroppen på 
en gång till halfva bredden eller mindre, men är dock 
här ännu något nedtryckt, så att hela kroppens stör- 
sta höjd infaller öfver nacken; först längre bakåt, unge- 
fär vid anus, blir kroppen trind, och slutligen, emot 
stjerten till, vigglik och hoptryckt som vanligt. 

; VUnderkäken, mycket längre än den öfre (öfverskju- 
ter med +—1 af hela hufvudets längd), bildar med'sin 
främre rand nästan en halfceirkelformig (rättare: para- 


K. VV. Akad. HandL 1844. 


66 


bolisk) krökning, hvaremot öfverkäkens rand blott är 
svagt böjd; baktill sträcker sig underkäken temligen 
långt bakom munviken, och har nära sin artikulation 
2 små utåtriktade bentaggar. Gapets bredd, större än 
dess höjd, utgör, mätt invändigt, omkring hälften af 
hufvudets största bredd. "Tänderna syllikt spetsiga, 
något inåtkrökta, sitta till största delen blott fast i 
tandköttet och kunna läggas mer eller mindre inåt. I 
underkäken bilda de på visst sätt 2 glesa, alternerande 
rader, af hvilka den inre är störst. Ofvan sträcker 
sig, längs yttre kanten af mellankäksbenen ända till 
munviken, en rad af talrika, men isynnerhet mot sidor- 
na helt små tänder; innanför denna sitta, liksom i en 
inre rad, några större tänder, men vanligen blott 1— 
2 på hvardera sidan. Plogbenet, som framtill utvid- 
gar sig till en ovanlig bredd, liksom hos £L. piscatorius , 
är i hvart och ett af de främre hörnen väpnadt med 
2 tlättstående tänder; sedan följer, efter ett tomt mel- 
laprum, en rad af några få (3—4) glesa tänder längs 
gombenen. Liksom hos L. piscatorius , ligger en tem- 
ligen djup urhålkning ofvanföre plogbenet, mellan detta 
ben och käkbenen. Tungan ytterst kort, men bred, 
består egentligen blott i ett mjukt öfverdrag längs 
främre randen af tungbenet. Genom gapets vidd komma 
de undre svalgbenen att ligga långt fram i munnen, 
och hvardera af dem bär 2 rader tänder, till formen 
liknande käkarnes; dessa tandrader, som intaga svalg- 
benens ränder, stöta framtill samman, men divergera 
bakåt. Deremot saknas tänder på gälbågarne. I öfver- 
käken sitta svalgbenen längre tillbaka, och bära lika- 
dana tänder som underkäkens. 

På nosen, tätt bakom käkbenen, sitta på hvarje sida 


2 små bentaggar. Straxt innanför dessa sitta näsbor- 


rarne, hvilka här hafva samma besynnerliga form som 
karakteriserar slägtet i allmänhet, af 2 mjuka, cylin- 
driska vårtor, upphöjda på en smalare stjelk, i spelsen 
tjockare och försedda med 2 öppningar, en större fram- 
åt och en mindre bakåt vänd. Ögonen små, något 
aflånga, ligga riktade snedt utåt, uppåt och framåt, 
och skiljas genom ett bredt, något konkavt mellanrum. 
Ungefär midt öfver ögonhålen sitter i dess rand en 
liten bentagg; bakom denna, något framom det ställe 
der ögats öfre och bakre rand stöta samman, en an- 
nan vida större tagg, och längre bakåt följa, i samma 


67 


rad, ytterligare 2 större taggar. Sedda ofvanifrån, 
bilda dessa taggar tillsammanstagna tvenne bakåt diver- 
gerande rader på hufvudets midt. I nacken höja sig, 
nära medellinien, -två taggar, en på hvardera af de 
öfre nackbenen, och framför och något utanför dessa 
sitta ännu två mindre. En tagg sitter också midt bak- 
om ögats bakre rand. 

De breda, långsamt sluttande kinderna öfvergå 
bakåt utan märklig gräns i gällocks-styckena, hvilka 
alla äro så öfverdragna af huden, att deras form och 
inbördes gränser ej låta sig utan dissection bestämmas, 
och genom en sådan hafva vi icke velat skada något 
af exemplaren. Så mycket vi dessförutan kunnat mär- 
ka, afviker deras form knappast från de motsvarande 
benens hos den vanliga Hafpaddan; liksom bos denna, 
utskjuter äfven här en bentagg från midten af under- 
locket, eller från det ställe, der detta bens uppstigan- 
de gren förenas med den horizontela. Äfven gälöpp- 
ningarne visa till läge, form och storlek inga afvikelser 
från den vanliga arten. 

Af de 3 fria strålar, som sitta på hufvudet, är 
den första kortast, mer än dubbelt så kort som de båda 
följande. Den fästes med en bred rot, tätt bakom öf- 
verkäkens rand, mellan näsborrarne, är midtpå mycket 
smal och tunn, men blir mot ändan åter tjockare, och 
slutas med en trind tvärliggande vals, som är tjockast 
i midten och något afsmalnar åt båda ändar, hvars 
längd på tvären är nästan lika med hela strålens höjd, 
och hvars hela öfre och yttre rand är besatt med 
långa, hvita hår, tillbakaböjda öfver dess kant, så, att 
deras spetsar, då strålen ligger nedfälld, riktas framåt. 
Hela strålen med denna besynnerliga apparat i ändan 
(se fig. 3) kan närmast jemföras 'med en damborste. 
Afståndet mellan första och andra strålen är något 
"mindre än hälften af första strålens längd. Andra strå- 
len har en helt olika form än den första, i det den 
är tjockast vid roten, och derifrån ständigt afsmalnar, 
ända till en fin spets; denna stråle är besatt, utefter 
hela sin längd, med 2 rader alternerande fransar, hvilka 
sjelfva mer eller. mindre tydligt hafva formen af ett 
fre klufvet blad, och hela strålen liknar således 
ullkomligt hvad botanisterna kalla ett folium pinna- 
tum > foliolis pinnatifidis ; de större flikarne afvexla of- 


68 


tast med en liten rudimentär, odelt flik ').. Tredje strå- 
len fästes långt bakom den andra (så att denna, ned- 
fälld, når föga öfver dess rot), litet framom nackens 
taggar; baktill, vid roten fästas den vid huden genom 
en hinna, som gör att den icke kan fullkomligen upp- 
resas. Dess längd, som synes något variera, är dock 
på båda gle större än stöden strålens; dess form 
och dess fransar likna dennas, men fransarne begynna 
först på något afstånd från ref 

Efter ett mellanrum , något större än denna strå- 
les halfva längd, följer dei nu egentliga första rygg- 
fenans. Herrar tydning af hufvudets trådar hos Lo- 
idee såsom fria FE hörande till första ryggfenans, 
får hos denna lilla fisk den tydligaste beläst ty 


de 3 strålar af hvilka denna fena består, likna här i 


allt de båda föregående, utom att de vid basen sam- 
manhåällas af en hinna. Föröfrigt är den största delen 
af dem fri, och på de båda främsta besatt med allde- 
les likadana fransar som den andra och tredje fria 
strålen. De äro vidt skilda från hvarandra, snedt till- 
häftade och kunna icke fullkomligen uppresas; den 
första är längst, den sista kortast. 

Från sista sstiålkr i första ryggfenan går en hinna, 
som sammanbinder den med första sfräden i andra 
ryggfenan; afståndet mellap båda fenorna är ej större 
än ,',—4+; af totallängden:  Strålarne i andra ryggfenan 


") VAL Lophius piscatorius hafva vi begagnat till jem- 


förelse små exemplar, af I tums längd. Det ena 
af dessa har på den andra och Iredie: fria strålen, 
äfvensom på I ryggfenans strålar, en mängd dvlika 
fransar, men i proportion mindre, mer MESA och 
mindre regelbundna, alldeles SAM de af VALEN- 
CIENNES heskrilvas. Vi nämna detta emedan Herr 
Krörer (Danm. Fiske 1 pag. 458), som aldrig fun- 
nit dessa fransar, synes betvifla deras närvaro. På 
del andra exemplaret äro de föga märkbara, lika- 
som vi aldrig sett dem på stora exemplar, der de 
fria strålarne vanlietvis äro mer eller mindre nötta 
och skadade. På båda dessa små exemplar är också 
första fria strålen, ändfliken inberäknad, vida kor- 


tare än de båda följande, tvärtemot vanliga förhål- / 


landet. 


69 


sammanbindas ända till spetsarne af huden, som hos 
denna art icke på någon af fenorna är tjockare än att 
strålarne synas tydligt igenom och öfverallt med lätt- 
het kunna räknas. Särålagne äro temligen vidt skilda, 
utom de båda första, som stå nde närmare; illa 
äro oledade och odelta, men mjuka och böjliga. För- 
sta strålen är kort, andra, tredje och fjerde tilltaga 
betydligt i iängd, 4:det>Bi de äro ungefär lika långa 
och längst, hvarefter de följande ältar så, att 7 
11(:te eller näst sista är föga längre än första, och den 
sista kortast af alla, 3 så lång som den första. Strå- 
larne i denna fena kunna fullkomligen uppresas, 
och fenans höjd är då så betydlig, att den i midten 
är åtminstone dubbelt så hög som kroppen på detta 
ställe. 

Bröstfenorna utmärka sig hos denna art genom en 
utomordentlig vidd; derås storlek tillåter dem här icke 
ens atl utbreda sig i samma plan, uian fenans bakre 
del är, liksom af Bei på utrymme, nedviken, vinkel- 
rätt mot främre delen. Utspänd, har hvardera bröst- 
fenan en vidd större än hela hufvudets, och blott bred- 
den af fenans horizontella del är större än hufvudets 
både längd och bredd. Sedd ofvamfrån, har fenan nä- 
stan formen af en cirkelsektor på 90? eller något der- 
öfver; de första 20 strålarne, som utbreda sig hori- 
zontelt, äro nemligen, med undantag af de båda för- 
sta, nästan af samma längd: eller tilltaga nästan omärk- 
ligt intill den 20:de. Vid den 20:de strålen slår sig 
fenan nedåt och blir vertikal; de 7 strålar, som upp- 
taga denna del af fenan, aftaga betydligt i längd ända 
till den sista, som är kortast af alla och knappt hälf- 
ten så lång som den första. Alla strålarre äro enkla 
och sammanbindas af hbinnan ända till spetsarne, hvilka 
göra hela fenans rand liksom naggad:. 

Bukfenorna , som sitta långt fram på afrudets 
undersida, nästan midtemellan underkäkens främre och 
gälöppningarnes bakre rand, utmärka sig också genom 
sin storlek; utspända, väcka de långt ln hufvudets 
sidor, och ses således ofvanifrån. Den lälla taggstråle, 
som sitter främst, är noga förenad med den första 
mjuka strålen och nästan omärklig; af de öfriga 5 strå- 
larne är den 4:de längst, den första kortast, den an- 
dra och den sista ungefär lika långa. Hela fenan har 
formen af en bred oval, den binna, som ända till spet- 


70 


sarne sammanbinder dess strålar, är tjockare än på de 
andra fenorna. Märkvärdig är den olika storleken af 
dessa fenor hos de tvenne individer vi haft till under- 
sökning; hos det större (A, jemför mätningarne ofvan- 
före) äro de inemot dubbelt så långa, eller förhålla 
sig till fenorna på det mindre, relativt till individer- 
pas storlek , som 5 till 3. Äfven bröstfenorna äro hos 
detta exemplar, såväl absolut som relativt, större än på 
det aftecknade, och denna olikhet antyder måhända 
könsskillnad. 

Anus ligger i midten af totallängden, ungefär un- 
der mellanrummet mellan andra och tredje strålen i 
bakre ryggfenan, och ett litet stycke der bakom, un- 
der ryggfenans 4:de stråle, börjar Analfenan. Denna 
liknar både till form och storlek andra ryggfenan, men 
är ännu något högre, och sträcker sig närmare stjert- 
fenans rot. Den 5:te—7:de strålen äro ungefär lika 
långa och längst, den sista något kortare än den för- 
sta. Strålarne äro oledade och odelta, temligen långt 
skilda från hvarandra, utom de båda första och sista. 

Stjertfenan är långsträckt (litet mer än i af to- 
tallängden), smal, vigglik med afrundad spets; den 
understa strålen är kortast, dernäst den öfversta; de 4 
mellersta af samma längd och längst. Alla äro leda- 
de, med få, men långa leder, och alla i ändan klufna 
utom de båda yttersta. 

Huden är slapp, löst fästad till kroppen och utan 
spår till fjäll. Deremot är hela kroppens öfre sida mer 
eller mindre tätt besatt med flikiga (pinnatifida) fran- 
sar, som vanligen ha 2 smalare flikar på hvarje sida 
och en större, rundad ändflik. ”Tätast sitta dessa fran- 
sar längs underkäkens rand, der de liksom bilda två 
alternerande, blott midtpå under en liten sträcka af- 
brutna radar — samt bakom hufvudet längs kroppens 
båda sidor, dem den största raden af fransar går ne- 
danför sidolinien, från bröstfenornas rot till stjertfenans 
1 en spörrätt linie, som derjemte bildar en skarp gräns 
mellan öfre och undre sidans färg. Liknande flikar, 
men vanligen spetsigare; sitta strödda på hufvudets och 
bröstfenornas öfre sida. samt, som förut nämndt, på 
de 2 bakre fria strålarne på hufvudet och på första 
ryggfenans strålar. Men på bakre ryggfenan och stjert- 
fenan saknas de alldeles, äfvensom på hela kroppens 
undre sida och på den innersta, nedåtböjda delen af 


71 


bröstfenorna. Deras gräns sammanfaller alldeles med 
gränsen mellan öfre sidans gråaktiga och undre sidans 
hvita färg. 

Sidolinien antydes genom en rad af hvita punkter, 
vanligen infattad i en mörkare rand, och har det egna, 
att den liksom hos Chimera på hufvudet grenar sig 
i flera slemkanaler”). En sådan rad af slemöppningar 
går tvärs öfver nacken; en annan linie i flera bukter 
öfver pannan, ofvanför ögat och ned till näsborrarne; 
en tredje till ögats bakre rand; en fjerde ned till un- 
derkäkens bakre vinkel; en femte ned till hufvudets yt- 
tersta eller bakersta hörn; en sjette löper, i ett par 
bukter, öfver kinden, gör derefter en starkare bukt 
uppåt ögat, och går slutligen rakt framåt ända till öfver- 
käkens rand; en sjunde längs sjelfva öfverkäkens rand, 
o. s. v. (jfr figuren). Utom de här nämnda linierna 
sitta flera små slemöppningar, men strödda och utan 
så tydligt sammanhang, på flera ställen af hufvudet, 
äfvensom vid bröstfenornas rot. Efter att hafva lem- 
nat hufvudet, gör sidolinien, ofvanom bröstfenornas 
rot, en krökning uppåt, löper sedan i början närmast 
ryggen, men i samma mån som den nalkas stjerten, 
närmare undersidan. Under hela sitt lopp beskrifver 
den aldrig någon fullkomligt rät linie, utan buktar mer 
eller mindre, isynnerhet på stjerten. 

Den lefvande fiskens färg: hela kroppen ofvan och 
fenorna enfärgade, spräckliga af gulgrått och svart- 
grått; hela undre sidan hvit; bukfenorna med svart 
hinna och hvitaktiga strålar. Pupillen mörkblå, der- 
ifrån utgå till kanten af ögat 10 hvitaktiga strålar ge- 
nom iris, som eljest är grå. 

De båda hittills bekanta exemplaren af denna 
art äro funna på vidt aflägsna ställen af Norriges 
kust. Redan af dess kroppsform, såväl som af 
hvad man känuer om dess samslägungar, synes 
man vara fullt berättigad att sluta, att denna 
fisk ingalunda hör till dem som företaga några 
längre resor eller flyttningar; så att den med 


") Dylika finnas äfven på L. piscatorius , åtminstone 
på yngre exemplar, men synas hittills af alla beskrif- 
vare hafva hlifvit öfversedda. 


cÅ 


bestämdhet måste anses som ståndfisk vid Nor- 
riges vestra kust, om ock som en bland de allra-. 
sällsyntaste. Allt hvad vi om dess lefnadssätt 
kunna förmäla, är att det Christiansundska exem- 
plaret, som ofvan nämndt, sågs simma omkring 
1 sjelfva vattenbrynet och der lät taga sig. I 
en skål med hafsvatlten hölls denna lilla fisk i 
ett par dagars tid lefvande, och stod gerna i 
skålen rätt upp och ned, eller simmade till och 
med ofta på ryggen, med nosen rotande i bott- 
nen. Månne de besynnerliga trådarne på hbuf- 


vudet skulle hafva det ändamål, att under denna 


fiskens ställning tjena som känslo-organer? 


7. Chironectes arcticus nob. 
(Tab. 3, fig. 4 och 5). 


Slägtet Chironectes har hitulls ansetts ule- 
slutande tillhöra de varma hafven. Det var så- 
ledes ovänltadt att finna en art deraf vid Nor- 
riges kuster, och det ända upp vid Ishafvet. 
Det KITS nådde och beskrifna exemplaret, som 
tillhör Bergens Museum, har för omkring 20 år 
tillbaka blifvit nedsändt från Risarite lön. af n. v. 
Commendeur-Kapitain Curistir, tillsammans med 
åtskilliga andra fiskar, hvilka han under ett två- 
årigt vistande i dessa trakter samlat 7); ännu ett 
annat, mindre exemplar hade medföljt, hvilket 
sedermera på obekant sätt förkommit. De dropp- 


") Sedan detta skrefs, har Stifts-Amtman CurRISTIE lyc- 
kats erhålla närmare underrättelse om tiden och stäl- 
let, der denna för vår Fauna så märkvärdiga rekrut 
erhölls. Den fångades vid Wardöehuus år 1826, af 
Köpman A. E. Brootkors, i håf bland en del Låd- 
dor (Mallotus arcticus) 


173 


formiga fläckarne på buken och sidorna hade ännu 
då Foken ankom till Bergen varit starkt guld- 
glänsande, hvilken färg numera öfvergålt till 
h vitaktig. 

Arten hör till den afdelning af slägtet, som 
har slät och glatt hud; en afdelning som bildas 
af Ch. pictus VALEnc. ddh flera arter, som äro med 
denna ganska närbeslägtade och hittills blott tem- 
ligen ofullständigt beskrifna. Att dömma så väl 
af de beskrifningar och figurer, dem man hittills 
eger af dessa selen: som af några exemplar af 
Ch. pictus och närstående former, hvilka vi i 
Lunds zoologiska Museum haft willfälle jemföra 
med det Norrska, kan detta icke med någon af 
dem förenas, utan synes vara en egen och ny 
art; hvilket också redan stället der det blifvit 
funnet, kunde ge anledning att förmoda. Arterna 
af slägtev Chironectes , sinsemellan så lika alt 
LinsÉ sammanslog alla på hans tid bekanta till en 
enda, Lophius Histrio, bafva vid sednare under- 
sökningar befunnits ganska talrika, ehuru svåra 
all med skarpa karakterer skilja från hvarandra 
VALENCIENNES har redan 18 som han anser någor- 
lunda säkra och 8 osäkra. Men de flesta af dessa 
arlers begränsning är ännu temligen vacklande 
och ohestämd, och man känner litet eller intet 
om deras möjliga förändringar, ehuru dessa tro- 
ligen äro ganska betydliga, efter man sällan får 
se två fullkomligen lika individer. Om det vis- 
serligen, under Sådana omständigheter, vore för 
mycket vågadt att tro sig, af ett. enda under- 
sökt individ , kunna med säkerhet uppställa och 
karakterisera en ny art; så vore det måhända 
ännu mera oriktigt att sammanslå detta, genom 
silt geografiska förekommande så märkvärdiga 
individ, med andra former, från hvilka det åt- 


74 


minstone synes, i flera väsendtliga afseenden, af- 
vika. Framtiden skall, hoppas vi, lemna när- 
mare upplysning om denna arts förekommande 
och utbredning, och på samma gång upplysa om 
hvad som är konstant och hvad som är tillfälligt 
i de egna karakterer detta individ företer. Vi 
anse oss emellertid böra så fullständigt som möj- 
ligt beskrifva detsamma, kallande det tillsvidare: 

Ch. arcticus: l&evissimus, appendicibus cuta- 
neis raris, sparsis, validis, subeylindricis, basi 
vaginatis et corporiarcte adpressis, apice pinnalis. 


P:4230 Pi10755NV:535 ANA Gt: 


Mensure: 


Longitudo corporis totius: 47 mm. (13 poll. Sv.) 
Altitudo maxima (a radice p. ventralium adjregionem 
nuche): 21,7 mm. 
— == ante radicem pinne caudalis: 5,2. - 
— — capitis maxima: 15,5. 
Latitudo maxima (ante radicem p. pectoralis, supra 
operculum): 7,2. 
Distantia a rostro ad marg. post. operculi: 11,7. 


— — — ant. orbite: 3,0. 
Diameter orbite longitudinalis: 3,7. 
— — = transversalis: 3,2. 


Distantia inter orbitas: 3,2. 
— a marg. post. orbite ad marg. post. oper- 
cut 50: 
— a marg. inf. orbite ad marg. inf. capitis: 4:7. 
Altitudo rictås expansi: 6,2. 
Latitudo — rd NER FS 
Distantia a rostro ad radium capitlis primum: 2,2. 
Longitudo radii primi: 3,2. 
Distantia inter radium primum et secundum: 0. 
Longitudo radii secundi: 7,2. 
Distantia inter radium secundum et tertium: 5,2. 
Longitudo radii tertii: 7,7. 
Distantia inter radium tertium et initium pinne 
dorsalis: 9,2. 
Longitudo pinne dorsalis: 14,0. 


20 


Longitudo radii ejus longissimi: 12,5. 
Distantia inter p. dorsalem et radicem p. caudalis: 4,7. 
— a rostro ad pedunculum pinne pectora- 
liss 42,5. 
Longitudo pedunculi: 8,7. 
Latitudo — 3,0. 
Longitudo pinne pectoralis: 10,2. 
Distantia ab apice max inf. ad radicem p. ventra- 
lium: 14,7. 
Longitudo pinnarum ventralium: 11,0. 
Latitudo ad radicem: 3,0. 
Distantia a rostro ad initium pinne analis: 23,5. 
Longitudo pinne analis: 6,7. 
— radii longissimi: 11,0. 
Distantia inter p. analem et radicem p. caudalis: 4,jo. 
Longitudo pinne caudalis: 14,0. 


Kroppen är hög och hoptryckt, så att största höj- 
den, som infaller mellan nacken och bukfenornas rot, 
innehålles litet mer än 2 gånger i totallängden; och 
största tjockleken, som infaller ungefär på samma ställe, 
3. gånger i höjden. Då buken hos detta slägte kan 
efter behag utspännas eller hopdragas, så bestämmes 
kroppens form egentligen derigenom, att bäckenbenen 
nedstiga mycket starkt från strupen, och hindra der- 
igenom buken från att falla alldeles samman; när bu- 
ken är indragen, uppkommer således en djup insnöring 
mellan de båda fasta punkterna, som motsvara buk- 
fenornas och analfenans fäste. Hufvudet är högt och 
hoptryckt liksom kroppen; sedt från sidan, är dess 
omkrets nästan rund, dess längd, till bakre randen af 
gällocket, utgör + af totallängden, dess höjd är + större 
än längden, Dess öfre profil nedstiger starkt, i en nå- 
got bågböjd linie, från nacken ända till nosen; dess 
undre profil, som bildas af den liksom utspända, kö- 
lade strupen, nedstiger ungefär lika starkt, men i en 
rät linie, som oafbrutet fortsättes ända till bukfenor- 
nas rot. Pannan och nacken äro något kullriga, huf- 
vudets sidor nästan lodrätta. Ryggen är framom rygg- 
fenan temligen bred och afrundad, men blir sedermera 
längs hela fenans rot smal och hoptryckt; likaså bu- 
ken längs analfenan. Bakom rygg- och analfenan bil- 
das på vårt exemplar af den slappa huden ett veck 
eller liksom en hinaktig köl, som når till stjertfenans rot. 


Munspringan starkt uppstigande, når baktill knappt 
under ögats främre rand; båda käkarne af samma längd. 
Gapet af medelmåttig storlek, uppspändt af större höjd 
än bredd, läpparne temligen tjocka, isynnerhet den 
undre. Längs hela underkäkens rand sitter en enkel 
rad af temligen starka, glesa tänder, alla nästan af 
samma storlek, inåt riktade men nästan raka, isynner- 
het de främsta; såväl innanför som utanför denna rad 
kan ännu en rad mindre tänder urskiljas, hvilka rader 
framtill äro mera afbrutna än på sidorna. På mellan- 
käksbenen sitta tänderna mera oregelbundet, i ett par 
otydliga rader, stora och små om hvarannan, och äro 
mer inåt riktade än i underkäken; främst i munnen 
saknas de. Bakom mellankäksbenen ett stort gomsegel, 
och bakom detta finnes på plogbenet en midtpå af- 
bruten, men på sidorna bred och, som det synes, tre- 
dubbel rad af dylika, temligen långa och spetsiga tän- 
der; hvilken rad sedermera bakåt fortsättes i en dy- 
lik, tredubbel tandrad på hvardera gombenet. Taän- 
derna på gälbågarne och svalgbenen äro temligen glesa, 
men långa och hvassa. Tungan utan tänder, bred och 
platt med tunna kanter, | 

Främst på nosen sitta en mängd små vårtor med 
cirkelrund öppning, förmodligen slemöppningar, och 
färre dylika ses äfven strödda utan ordning på den öf- 
riga delen af hufvudet äfvensom här och der på krop- 
pen. För näsborrar bafva vi antagit 2 dylika öpp- 
ningar, belägna på hvardera sidan helt: nära nosen, 
den ena rakt bakom den andra och något längre skilda 
från hvarandra än deras diameter; likväl afvika dessa 
blott genom en något mera regelbunden ställning från 
de öfriga öppningarne. Ögonen stora, vertikala och 
riktade rakt åt sidorna, hafva något större längd än 
tvär-diameter. Deras inbördes afstånd är lika med deras 
diameter, och lika med deras afstånd från nos-spetsen; 
afståndet till gällockets bakre rand är dubbelt så stort, 
till hufvudets undre rand nära halfannan gång så stort. 
Gällocksstyekena äro så dolda under buden, att deras 
form ej kunde bestämmas utan dissection, som det ej 
var oss tillåtet att företaga. Gälöppningarne, som hos 
detta slägte sitta i sjelfva armvecket, bakom och un- 
der det skaft som uppbär bröstfenorna, äro helt små 
(£ mm. i diameter), ruvda. 


7 Vj 


Liksom hos Lophius , finnas här på hofvudet 3 
fria strålar. Den första är nästan hårfin, mjuk och 
böjlig, och bär i spetsen en liten hudflik; nedtill inne- 
slutes den, ungefär till sin halfva längd, inom en skida, 
som förenar den med andra strålen. Den andra strå- 
len är dubbelt så lång som den första och mångdub- 
belt tjockare, isynnerhet vid basen; ändar sig trubbigt 
och förbindes baktill med hufvudet genom en tjock 
hudflik, som dock tillåter den att uppresas vertikalt. 
Nedfälld, når den öfver roten af den tredje strålen. 
Denna är föga längre än den andra, men omkring dub- 
belt så tjock under hela sin längd; i ändan liksom 
tvärhuggen och under hela sin längd bunden till ryg- 
gen genom en hudflik, som gör att den icke kan upp- 
resas mer än hälften så högt som den andra (435” un- 
gefär). Oaktadt sin tjocklek, är den dock, liksom den 
andra strålen, ej utan en viss mjukhet och böjlighet; 
nedfälld, når den icke fullt till ryggfenans början 

Ryggfenan, som innehålles 33 gång i totallängden, 
begynner öfver bröstfenornas skaft och går så långt ut 
på stjerten, att dess sista strålar nå vida öfver stjerl- 
fenans rot. Dess strålar äro långa, men snedt tillhäf- 
tade eller starkt bakåt riktade, och kunna ganska ofull- 
komligt uppresas. Fenan är nästan jemnhög, dock till- 
taga de främsta strålarne småningom intill den 9:de, 
som är längst, hvarefter de 3 sista hastigare aftaga. 
Alla äro ledade; de 9 första enkla, de 3 sista tvåklufna 
ända ned till roten. I denna, såväl som i alla de öf- 
riga fenorna, sammanbindas strålarne af en tjock hud, 
som lemnar en betydlig del af spetsarne fria. 

Bröstfenornas skaft (Armen) är innemot så långt 
och bredt som sjelfva fenan; detta skaft förenas i arm- 
vecket genom ett temligen bredt hudveck med krop- 
pen, och kan föga röras uppåt eller nedåt; blott i 
borizontel riktning tryckas intill kroppen (är då rik- 
tadt rakt bakåt), eller aflägsnas derifrån, till en rät 
vinkel. Litet bakom armvecket, på inre sidan af sjelfva 
armen, och nedanför det ofvannämnda hudvecket, är 
den lilla gälöppnivgen belägen... Mot armen bildar sjelfva 
fenan ev alldeles rät vinkel, ligger, då armen är till- 
tryckt, rakt uppåt riktad, och når då med spetsen 
långt upp på ryggfenan, men kan rotera kring ändan 
af armen och efter behag riktas utåt eller nedåt. Fenan 
ensam, utom skaftet, innehålles 41 gång i totalläng- 


78 


den; dess form är jemnbred, i ändan afrundad, och 
alla dess strålar äro i spetsen fria; den mellersta strå- 
len är längst, den första längre än den sista. 

Bukfenorna , som fästas under hnfvudet, på det djupt 
nedstigande bäckenbenet, äro längre, men smalare än 
bröstfenorna. Mellersta strålen är längst, första och 
sista, andra och fjerde ungefär lika långa; alla enkla 
och i spetsen fria. 

Anus ligger litet framom halfva totallängden, och 
motsvarar ungefär mellanrummet mellan ryggfenans 8:de 
och 9:de stråle. Straxt bakom anus begytner anal- 
fenan , och slutar litet längre baktill än ryggfenan; är 
nästan jemnhög liksom denna, och föga lägre, så alt 
den med sina bakersta spetsar når ännn längre ut på 
stjertfenan. Den 3:dje—5:te strålen äro ungefär lika 
långa och längst, den sista ungefär så lång som den 
första. Alla äro ledade, och alla, utom den första 
klufna. 

Stjertfenan är utomordentligt lång, af samma längd 
som ryggfenan och innehålles således blott 33 gång i 
totallängden; föröfrigt jemnbred, i ändan afrundad, så 
att de mellersta strålarne äro längst, de följande grad- 
vis, men småningom aftaga. Alla äro ledade, och alla, 
utom den öfversta och nedersta, klufna. 

Huden är naken och slapp; någon sidolinie kan 
icke urskiljas. Strödda på kroppen, utan ordving och 
utan symmetri förekomma: 1:o, små runda slemöpp- 
ningar, talrikast på nosen, vid hvars beskrifning de 
redan blifvit omnämnda — och 2:0, stora (de största 
ända till 7—8 mm. långa) och tjocka, cylindriska eller 
något nedtryckta flikar, vid basen, stundom ända till 
tredjedelen eller mera af hela sin längd, inneslutna 
inom en egen skida, som är fastvuxer oil den öfriga 
huden och håller fliken tryckt intill kroppen; föröfrigt 
temligen mjuka och böjliga, ungefär som fenornas slvå- 
lar; ödh tvåsidigt, nästan som spolen på en pennfjäder, 
kantade med en mängd långa, smala, jemnbreda fran- 
sar, hvilka vanligen utgå parvis i små reguliera mel- 
lanrum, som här och der likna leder. På ena sidan 
af vårt exemplar finnas (se fig. 5, som föreställer ett 
stycke af sidan, 3 gånger förstoradt) 5 stora sådana 
flikar, den ena midt på ryggen, straxt framom fenan, 
men riktad snedt åt sidan och nedåt, i hvilken ställ- 
ning den qvarhålles genom den fastvuxna skidan vid 


79 


roten, de öfriga på sidorna — samt dessutom ett par 
mindre på buken och strupen. På andra sidan finnas 
blott 2, men ganska stora flikar, en mellan strupen 
och bukfenornas rot, och en vid roten af ryggfenan. 

På vår fisk, som inemot 20 år legat i brännvin, 
var färgen gråbrun, här och der marmorerad med 
mörkbrunt; mörkbruna tvärband äro i synnerhet märk= 
bara på de vertikala fenorna, och ar sådana räknas på 
ryggfenan 5, på analfenan 2 och på stjertfenan 4. 
Föröfrigt får fisken isynnerhet ett brokigt utseende 
derigenom, att bakre delen af hufvudet, hela buken 
och sidorna äro beströdda med talrika, större och min- 
dre, merendels droppformiga hvita (liksom mjöllika) 
fläckar, strödda utan ordning och symmetri, men sär- 
deles skarpt begränsade; stundom sammanlöpa flera af 
dem till en enda. På ryggen på stjerten saknas de 
alldeles. Dessa fläckar hafva varit gulglänsande, ännu 
då fisken kom till Bergen. Iris är ännu starkt guld- 
glänsande. 


Flera arter af slägtet Chironectes lefva midt 


ute i de varmare Oceanerna, bland de massor 
af Sargasso och andra Fucaceer som der kring- 
flyta. Från Amerikas kuster går, som bekant, 
en gren af den stora Golfströmmen tvärtöfver 
Atlantiska hafvet åt Island och Norrige, och drif- 
ver årligen Amerikanska frön (af Mimosa scan- 
dens, Dolichos urens 0. s. v.) till Norriges ve- 
stra och norra kuster "). Omöjligt är icke att 
denna äfvensom följande art, båda tropiska och 
pelagiska former, på samma sätt kommil till dessa 
kuster; och benämningen arcticus vore i så fall 
mindre egentlig, ehuru vi åtminstone provisoriskt 
anselt oss ganska väl kunna tillämpa den på en 
art af denna tropiska slägt, som blifvit funnen 
lefvande flera grader norr om polcirkeln. 


”) Jfr. WanrenBerRG, Flora Lappon. pag. 506. 


30 


8. Sternoptyx Olfersii Cuv. 
(CIab: 3, fre. 0) 


En icke mindre oväntad tillökning för Scan- 
dinaviens Fauna är det besynnerliga slägtet 
Sternoptyx. Det aftecknade och beskrifna exem- 

laret, som tillhör Bergens Museum, är funnet 

uppkastadt på strandan, vid Ranen i Helgeland, 
den 16 Mars 1835; och dessutom förvaras i Ber- 
gens Museum en teckning af ett annat exemplar, 
som äfven erhållits i Nordlanden, och torkadt 
kommit i numera aflidne Doktor HaArtraGers hän- 
der, som låtit afteckna detsamma. Vi hafva re- 
dan vid föregående art omnämnt Golfströmmen 
såsom den möjliga orsak, som kunnat föra så 
långväga fremlingar till dessa kuster. 

Båda exemplaren synes tillhöra samma art, 
S. Olfersii Cuv., hvars egentliga hem är de var- 
mare delarne af Atlantiska hafvet; och öfverens- 
stämma ganska noga såväl med Cuviers figur "), 
som med ett i Lunds zoologiska Museum befint- 
ligt exemplar från de tropiska hafven; men då 
Cuviers hela beskrifning, den enda vi hitulls 
ega af denna märkvärdiga art, inskränker sig till 
elt par rader, torde en närmare beskrifning och 
en trogen figur af vårt Norrska exemplar icke 
vara utan intresse. 


Ingen af våra fiskar, utom flundrorna, har en så 
hög och hoptryckt form som denna. Kroppens längd 
utgör 73 millim (3 Sv. tum); största höjden, som in- 
faller öfver midten af ryggens kam, utgör, deuna kam 
inberäbnad, 40 mm., således mer än hälften af total- 
längden, hvaremot största tjockleken (12 mm.), som 
infaller vid förlockets vinkel, nära hufvudets nedre och 
bakre hörn, ej utgör fullt tredjedelen af höjden. yen 

allt 


”) Regne Animal pl. ös HE: 


81 


allt faller kroppens största tjocklek betydligt nedanför 
midten, så att det isynnerhet är dess öfre hälft som 
är hoptryckt och tunn. Hufvudet, hvars längd inne- 
hålles jemnt 4 gånger i totallängden, har samma be- 
synnerliga, höga och hoptryckta form som den öfriga 
kroppen: Dess höjd öfver nacken är inemot dubbelt 
så stor som dess största längd från nosspetsen till gäl- 
lockets bakre rand; dess öfre profil, obetydligt konvex 
eller nästan rät, stupar jemnt emot nosen, dess undre 
uppstiger, från underkäkens fäste, så starkt att mun- 
springan blir nästan vertikal. Underkäken, i sig sjelf 
kortare än den öfre (den upptages innanför denna, när 
munnen är sluten) får härigenom utseende att vara be- 
tydligt längre, så snart munnen öppnas. Pannan är 
platt, mellan ögonen helt smal, och begränsas af två 
smala, upphöjda benkammar, hvilka fortsältas ända 
till nacken och såväl framföre som bakom ögonen lemna 
emellan sig ett något bredare rum; hufvudets sidor 
äro nästan lodrätta, dock sluttande så mycket utåt, alt 
hufvudet, såsom förut nämndt, blir bredast vid nedre 
och bakre hörnet. Bukens undre rand, från strupen 
till bakfenornas rot, har formen af en smal och skarp 
benköl (bildad enligt Cuvier af bäckenbenet); och på 
ryggen, framom ryggfenan, reser sig en dylik, men 
vida högre kam (bildad genom sammanvexning af de 
främre interspinalbenen). Rygglinien bildar en uppsti- 
gande båge från nacken till benkammens slut, och 
nedstiger derifrån oafbrutet, nästan i en rät linie, ända 
till stjertfenans rot. Buklinien nedstiger mycket starkt 
från underkäkens spets, bildar en vinkel något framom 
underkäkens rot, och en annan (den utskjutande spetsen 
af symphysis ossium humeri) framom bröstfenornas rot, 
vid benkölens början. Sjelfva benkölen bildar en båg- 
formig, nästan jemn krökning, och slutar baktill under 
midten af första ryggfenan, med 2 små, men hvassa 
och spetsiga taggar (uteglömde på fig. 6). Derifrån 
aftar höjden plötsligt, i det buklinien uppstiger med 
en lodrätt afsats, som utgör en + af kroppens höjd på 
detta ställe; bakom denna afsats uppstiger buklinien 
ända till stjertfenans rot med långsam, men nästan 
jemn sluttning, ett par oregelbundna bugter oberäknade. 

Gapet är stort, af större höjd än bredd, när det 
ulspännes. Dess öfre rand bildas framtill af de små 


EK. V. Akad. Handl. 1844. 


82 


mellankäksbenen, på sidorna af de stora käkbenen; de 
förra bära en enkel rad syllika, spetsiga, något inåt 
krökta tänder, 7—8 på hvarje sida, hvaraf de främsta 
äro störst. Käkbenen äro flata och tunna; när munnen 
är sluten, når deras bakre hörn under ögats bakre 
rand; deras främre rand är helt tunn, konvex, lägger 
sig upptill utanför mellankäksbenet, och är besatt med 
en rad af syllika, nedåtriktade men föga krökta tän- 
der, ungefär af samma storlek som länderna på mel- 
lankäksbenet; de sitta glest, 13—14 på hvarje sida, 
längs hela benets rand och således långt bakom sjelfva 
munspringans slut; på vårt exemplar voro de flesta 
atfallna, men deras ställe betecknas genom fördjupnin- 
gar i käkbenets rand, som derigenom, isynnerhet mot 


nedre ändan, blir liksom sågtandad. Inne i munnen fin- 


per man, långt åt sidorna, ett aflångt fält med små 
kardlika tänder på hvardera gombenet. Äfven svalg- 
benen äro väpnade med tänder, men exemplarets be- 
skaffenhet tillät ej någon närmare undersökning af dessa. 
Underkäkens grenar äro baktill bredast, och afsmalna 
framåt så starkt att hvardera grenen nästan får for- 
men af en likbent triangel, hvars basis vänder bakåt; 
deras nedre och bakre hörn utskjulter i en liten tagg, 
och i spetsen, der båda grenarne mötas, sitter en knöl 
på undre sidan. Längs hela deras undre rand och på 
föga afstånd från densamma löper en stark benkam, 
som först fram: emot symphysis förlorar sig. Tänderna 
sitta i underkäken liksom i den öfre, 1-en enkel rad, 
12—13 på hvardera sidan, äro syllika och föga krökta; 
de 8 mellersta äro små, sedan följer, efter ett tomt 
mellanrum, på hvardera sidan en vida större tand, 
liksom en hörntand (orätt tecknad på fig. 6): bakom 
denna följa 1—2 små, så åter 1—2 större (eburu ej 
så stora som hörntanden), samt slutligen 3—4 smärre 
och större om hvarandra, 

Tungan är rudimentär, eller kan sägas alldeles 
saknas, emedan framändan af os hyoideum framskjuter 
alldeles naken, tvärhuggen, och blott på undre sidan 
öfverdragen med en broskartad valk. Omedelbart i 
dess främre ända fästas de båda grenar som bära gäl- 
hinnans strålar, och från dem uppskjuler, nära deras 
början, en mjuk, konisk papill på hvardera sidan om 
tungbenet. En följd af hufvudets form och munnens 
nästan lodrätta ställning är, alt gälhinnan med dess 


83 


strålar ligger under och framom munnen, när denna 
är tillsluten, i stället för bakom densamma, som van- 
ligt. Då gällockens plats är den vanliga, följer också 
häraf att munspringan befinner sig på visst sätt mellan 
älhinnan och gällocken, hvilka äro skilda från hvar- 
andra; och då Herrmann påstod att slägtet Sternoptyx 
saknade gälstrålar, var det förmodligen derföre att han 
sökt dem på deras vanliga ställe, under gällocken. 
Tungbenets sidogrenar, som bära gälstrålarne, äro hori- 
zoutela; sjelfva strålarne riktas ungefärligen rakt nedåt, 
och båda gälhinnorna äro sammanvuxna till en jemn- 
hög, tunn och genomskinlig krage, som omgifver stru- 
pen, och hvars fria rand är horizontel, bakull slutande 
vid undre hörnet af ögonlocket. Strålarne i binnan äro 
9, af hvilka den främsta sitter nästan i medellinien, 
således helt nära den motsvarande strålen på andra 
sidan; sedan följa 3 strålar, tätt sittande, parallela med 
den första, och alla ungefärligen lika långa3s de sista 3 
strålarne sitta på längre afstånd från hvarandra och 
divergera något i spetsen, men äro föga längre än de 
6 föregående. 

Främre paret näsborrar sitla något närmare ögat 
än nosspetsen, på föga afstånud från hvarandra, och äro 
temligen stora, cirkelrunda; i deras främre och inre 
hörn utskjuter en liten rund valk. Bakre paret sitter 
ej långt från det främre, men längre ut från medelli- 
nien, ungefär midt emellan främre näsborren och ögats 
rand; de äro större än de främre och aflånga på tvärs. 
Ögonen , som äro temligen stora, hafva fått deltaga i 
hufvudets enorma utsträckning i höjden, i så måtto att 
de också blifvit af en något oval form, så att höjden 
är litet större än diametern framifrån bakåt; de vän- 
das rakt utåt. De sitta på föga afstånd från nosen, 
så högt uppe att deras öfre rand nästan berör hufvu- 
dets öfre profil, och så nära hvarandra att deras af- 
stånd knappt är större än + af deras diameter; hvar- 
emot afståndet till gällockets bakre rand är litet större 
än ögats diameter, och till hufvudets undre rand mer 
än dubbelt så stort. 

Gällocks-styckena äro helt tunna och böjligas för- 
öfrigt, liksom hufvudet, särdeles utdragna i höjden. 
Förlocket nedstiger lodrätt, ungefär från ögats bakre 
rand till inemot hufvudets basis, hvarest dess rand 
bildar en rät vinkel, och är i sjelfva vinkeln väpnad 


84 


med en liten tagg; från dess bakre kant utgår en tunn 
hinnaktig rand, som lägger sig öfver gällocket och är 
nedtill helt smal, uppåt något bredare. <Gällocket är 
långsträckt och sikalty och har nästan formen af en 
röklatnigel likivälsned bite bredasoaa upptill; från dess 
öfre ock främke hörn går en benkam nedåt, småningom 
närmande sig dess balle rand. UU Hderlerker är litet, 
tunnt och har nästan formen af en liksidig triangel. 
Mellanlocket är litet, tunnt eller nästan hinnaktigt, och 
af oval form. Bakom detta och nedanför underlocket, 
men icke fästadt till någondera, utan blott till gälhin- 
man, hvars bakersta hörn det betäcker, finnes ännu en 
liten, tunn eller hinnaktig, nästan cirkelrund plåt. 
Sjelfva gälöppningarne hafva en ganska betydlig vidd, 
i det de sträcka sig ända upp fån öfre ändan af Jä 
locket, i en båge förbi munvikarne, och vidare fam 
under underkäken, ända till linie med sjelfva nos- 
spetsen. 

Öfverskullerbladet tyckes vara helt litet; dess öfre 
gren, som fästes i nacken, nästan midt på ryggen eller 
i sjelfva kroppens medellinie, och riktas bakåt och ut- 
åt, visar sig nästan under lancettform, och” kantas af 
D upphöjda ränder, hvilka i midten lehagå mellan sig 
en konkav yta, baktill sammanstöta och förenade bilda 
en bakåt riktad tagg. Skullerbladet , som från denna 
tagg nedstiger alldeles lodrätt, är smalt och långsträckt, 
och har längs midten en stark benkam; framom denna 
kam är benets yta alldeles glatt, och täckes till större 


delen af gällocket; bakom kammen är ytan gropig eller 


retikulerad med upphöjda ådror, som mellan sig bilda 
rundade eller oregelbundet kantiga, fördjupade maskor 
(liknande maskor finnas 1 det smala mellanrummet 
mellan de båda kammarne på öfverskullerbladet, på 
en sträcka af hufvudet mellan ögat och nacken, samt 
slutligen längs hela den obetäckta delen af öfverarmen). 
Som en fortsättning af skullerbladet, stiger öfverarmen 
i början ned i samma lodräta riktning, men blir ned- 


åt småningom bredare, som vanligt, och kröker sig 


framåt.  Skullerbladets benkam fortsätter sig också 
längs detta ben, men blir nedåt svagare och böjer 
sig framåt under gällocket. Från öfverarmen utgår, 
utanför och ett stycke framom bröstfenornas rot, ett 
långt, bakåt och något nedåt riktadt utskott, som 
lägger sig utanpå de Wtskler som betäcka radius och 


85 


ulna, och visar på sin yta desamma maskor eller gro- 
par som den öfriga obetäckta delen af öfverarmen. 
Nedtill, vid föreningen af båda öfverarmsbenen, utskjuta 
de och bilda, såsom ofvan nämndt, en vinkel under 
strupen. 

Längs hela kroppens undre rand sitta rader af 
regelbundna, skarpt begränsade, runda eller ovala, 
starkt silfverglänsande fläckar (motsvarande de silfver- 
glänsande punkterna hos Scopelus, men vida större). 
Sex sådana, aflånga fläckar sitta på hvardera sidan 
under strupen, framom bukkölens början, öfre randen 
af de främsta döljes under gälhinnan, hvaremot de öf- 
rigas öfre rand jemnt följer gälhinnans undre; de 3 
sista sammanflyta nedtill i ett enda, bredt, silfverglän- 
sande fält, som nedtill utskjuter i en trubbig vinkel, 
men deras öfre ändar äro skilda, afrundade liksom de 
främres, och den bakersta är nästan dubbelt bredare 
än de öfriga. Sedan följa, längs sjelfva bukkölens rand, 
12 runda eller något ovala fläckar, af hvilka den för- 
sta är mindre, nedtill tvärbuggen, den 3:dje—6:te un- 
gefärligen störst, och de bakre småningom, ehuru obe- 
tydligt, aftagande. De skiljas från hvarandra af ver- 
tikala ränder, som motsvara refbenen, och såsom skarpt 
markerade linier nedåt utlöpa till sjelfva bukkölens 
rand, uppåt såsom mindre tydliga, fördjupade linier 
fortsättas ända till bukhålans slut. Ett stycke ofvan- 
för dessa fläckar silter ännu en rad af dylika, 6 till 
antalet, motsvarande den 5—211:te af de undre och 
innefattade inom samma vertikala linier. Dessa fläckar 
äro större, aflånga, upptill afrundade, nedtill mindre 
skarpt begränsade och något sneda. Omedelbart bak- 
om refbenens slut och bukliniens djupa afsats följa 4 
aflånga fläckar, af hvilka den första är omkring dub- 
belt så lång som de öfriga, och förlänger sig nedåt på 
afsatsen ända mot bukfenornas rot. De båda meller- 
sta äro minst, och den sista blir åter högre, i det dess 
öfre ända uppstiger till lika höjd med den främstas. 
Nu följer, vid analfenans 4 främsta strålar, ett mellan- 
rum motsvarande ungefär bredden af en fläck, och 
derpå en rad af 6 aflånga fläckar, af hvilka den för- 
sta och de bägge sista äro större än den andra, tredje 
och fjerde. Sedan åter ett större mellanrum, och slut- 
ligen en rad af 3 små, nästan runda fläckar; de 3 


86 


första straxt framom stjertfenans rot, den sista öfver 
dess 3 första strålar på undersidan, 

Framom ryggfenan reser sig en 13 mm. lång, 4 
mm. hög, tunn och genomskinlig benkam; den upp- 
stiger långsamt och bågformigt tills: den nått sin stör- 
sta höjd, och slutar derpå tvärt. I densamma fin- 
nas 7 tjockare strålar (illa teeknade på fig. 6), af hvil- 
ka den främsta är helt liten, de följande tilltaga i 
längd och tjocklek tll den sista, som synes liksom 
sammansatt af tvenne, och är riktad mera bakåt än 
de öfriga.” Första Ryggfenan , som genom ett litet 
mellanrum skiljes från benkammen (CuviER tecknar 
den dermed sammanhängande), är kortare än denna kam 
men ungefär dubbelt så hög. Dess strålar äro $, alla 
ledade och klufna; den sjette tyckes hafva varit längst. 
Fettfenan., som börjar 4 mill. bakom första ryggfenan, 
är särdeles lång, omkring 13 mwm., men låg, med något 
buktig rand; föröfrigt helt tunn och hinnaktig. 

Bröstfenorna, sitta långt ner emot buken, allde- 
les nedanför gälöppningarne eller straxt nedanom gäl- 
lockens undre och bakre hörn, snedt tillhäftade, och 
bestå af 17 strålar. De äro temligen långa och smala, 
nästan sabelformiga, i det de 4 första strålarne äro 
nästan lika långa och längst; alla strålarne, med un- 
dantag af den första, samt måhända en eller annan af 
de sista, äro ledade, med få men långa och temligen 
otydliga leder, och klufna. Bukfenorna, som bestå af 
6 strålar, äro temligen små (+; af totallängden), fästa- 
de straxt bakom bukkölens slut på den vertikala af- 
satsen, och ställda alldeles vertikali, berörande hvar- 
andra, när de sammanläggas, som 2 blad ien bok. De 
äro breda och trubbiga, i det de 5 första strålarne 
synas vara af ungefär samma längd. 

Mellan bukfenorna och analfenan bildas, 1 inner- 
sta vinkeln af bukliniens insnitt, en djup konkavitet 
eller ränna, hvars kanter utgöras af 2 hornartade la- 
meller, som nedskjuta från de 4 ofvannämnda silfver- 
färgade fläckarne bakom refbenens slut, kantas af en 
tunn och genomskinlig hinna, (övr: på oskadade 
exemplar tillslter hela kövitelen och baktill sluta 
vid anus. Anus är belägen något bakom halfva total- 
längden; och straxt bakom anus hörjar analfenan, som 
består af 12 strålar. Första strålen är omkring dub- 
belt kortare än andra, andra till femte ungefär lika 


87 


långa och längst, de följande aftaga så att den 8:de 
är ungefärligen så lång som den första, och de 4 sista 
ännu betydligen kortare, sinsemellan ungefär af samma 
längd, i ändan liksom tvärhuggna. De 3 första äro 
odelade, de öfriga gaffellikt klufna; de 5 första strå- 
larna sitta hvarandra nära, derefter ökas afståndet till 
den 6:te, ännu mer till den 7:de, och mellan den 7:de 
och 8:de är afståndet mer än dubbelt så stort som 
mellan den 6:te och 7:de; den 8:de är riktad rakt ned- 
åt, således med spetsen konvergerande mot de före- 
gående. De 4 sista stå hvarandra åter närmare. 

Stjertfenan är bred och djupt inskuren, och be- 
står af 19 tjocka, ledade strålar, af hvilka de båda 
näst yttersta synas vara de längsta; alla äro grenade 
utom de båda yttersta. Oaktadt stjerten är nästan all- 
deles tvärt afskuren vid fenans rot, kröker sig dock 
denna och går upp på båda sidor om stjerten med 
många små strålar; på vårt exemplar räknas 10 så- 
dana strålar ofvan och 6 nedan, alla flerdubbelt kor- 
tare än den yttersta strålen i sjelfva stjertfenan, odelade 
och utan spår till leder. 

Fjäll saknas icke helt och hållet (ej heller på 

iScopelus, der vi sett liknande fjäll som på denna), 
ehuru de som finnas, äro så lätt affallande och så 
tterst tunna, eller hinnaktiga, att de lätt kun- 
nat alldeles undgå uppmärksamhbeten; på vårt exem- 
plar funnos några sådana längs de silfverglänsande 
fläckarne på bukens sidor och vid stjertfenans rot. 
Dessa fjäll äro temligen stora (omkring 23; mm. långa), 
helbräddade, starkt silfverglänsande liksom sjelfva skim- 
ret under dem; under mikroskopet skifta de 1 alla 
regnbågens färger, men visa icke ens der på sin yta 
några regelbundna strimmor eller dylikt. Någon Si- 
dolinie kan blott med tydlighet urskiljas på kroppens 
bakre hälft, hvarest en upphöjd linie, som begynner 
under första Ryggfenans början, ses följa kroppens midt 
ända till stjertroten. 

Vårt exemplar, som, ehurn länge förvaradt i sprit, 
likväl synes hafva temligen bevarat färgen, har nästan 
öfverallt en stark silfver- (eller snarare tenn-) glans, när- 
mast liknande Scopelus, hvilken glans är starkast på de 
ofvannämnda, skarpt beglänsade fläckarne. Men längs 
hela ryggen, från nacken ända till stjertroten, är fär- 
gen gråbrun utan all glans. Ryggens benkam, äfven= 


85 


som yttersta randen af bukens köl, samt af käkarne, 
har en gulaktig hornfärg; och ungefärligen samma färg 
tyckas alla fenorna också hafva haft. 


9. Gadus (Merlangus) Potassoa RBisso. 


Risso beskref =) en Merlangus från Medel- 
hafvet, som i några afseenden syntes honom af- 
vika från vår vanliga Hvitling, "med hvilken han 
uppmanade de söt Naturforskarne att jem- 
föra densamma. Risso's art fanns för några år 
sedan vid Engelska kusten, och Yarrerr lemnar 
deraf en beskrifning och figur FF) som sätter utom 
all fråga dess specifika skillnad från såväl Hvit- 
lingen som våra andra arter af slägtet eller un- 
derslägtet Merlangus. Risso sjelf hade också re- 
dan dessförinnan 1 ett annat arbete uppställt den 
som egen art, under det något barbariska nam- 
net M. Potassca. 

Deuna art förekommer äfven vid Norriges 
kuster, der den, åtminstone vid Bergen, fångas 
hela året om, och är känd af fiskarena under 
egna namn. Den mest i ögonen fallande karak- 
ter, hvarigenom den skiljes från alla samslägtin- 


") Ichthyologie de Nicey pag. 115. 

"") Brit. Fish. Ed. 2 pag. 247, under namn af Mer- 
langus albus (”Gadus albus Risso”); men detta namn 
beror blott på ett missförstånd. Risso har aldrig be- 
skrifvit någon Gadus under detta namn. I Ichthyo- 
logie de Nice kallas denna art ännu G. Merlangus 
L., och Sen diagnos : ””G. albus, maxilla superiore 
Zongiore,” är lånad ur LisnÉs Systema Nature, som 
också iksklern citeras. Sedermera, när Risso 
blifvit alldeles öfvertygad om dess specifika skillnad 
från G. Merlangus, upptogs den för första gången 
som egen art i hans Hist. Nat. de PEurope merid. 
tom. III, p. 227, under namn af Merlangus Potassoa» 


39 


garne, är de tre ryggfenornas egna form och 
ställning. De båda första ryggfenorna äro nem- 
ligen helt korta, hafva formen af en rätvinklig 
triangel , och skiljas från hvarandra och från 
Sista ryggfenan genom ett vidt mellanrum , 1 det 
afståndet mellan första och andra ryggfenan är 
inemot lika med första ryggfenans längd, och det 
mellan andra och tredje ryggfenan ungefär dub- 
belt så stort — hvaremot hos alla våra öfriga 
arter alla tre ryggfenorna gå tätt intill hvaran- 
dra, och åtminstone den andra alltid har en 
långsträckt form och ett vida större antal strålar 
(vanligen omkring 20, här blott 13). Dessutom 
sitter anus ovanligen långt framme, framom för- 
sta Ryggfenans början — aut förtiga många an- 
dra olikheter, i afseende på hvilka vi hänvisa 
ull följande beskrifning. 


De Norrske exemplar vi sett hafva varit från 10 
till 18 tum långa. Kroppens form är mera långsträckt 
och smal än hos samslägtingarne; 1 totallängden inne- 
hålles hufvudets längd innemot 5 gånger, kroppens 
största höjd innemot 6 gånger, och dess största tjock- 
lek 11—12 gånger. Hufvudet, jemfördt med Hvit- 
lingens, har mera vigglik och spetsig nos, större ögon 
(innehållas icke fullt 4 gånger i hufvudets längd) men 
smalare panna, så att afstltåndet mellan ögonen är kor- 
tare än deras diameter. Underkäken är märkligen längre 
än den öfre, och saknar allt spår till haketråd. Öf- 
verkäkens rand utskjuter litet framom nosen.  Näsbor- 
rarne som hos Hvitlingen; den främre står nästan rakt 
framom den bakre. 

Tänderna öfverensstämma närmast med Hvitlin- 
gens, ehuru något mindre och svagare. I öfverkäken 
sitter en enkel rad af större, något inåtkrökta tänder, 
och der innanföre en rad af talrika, men helt små 
tänder; i underkäken blott en enkel rad större, nästan raka 
eller föga krökta tänder. Plogbenet bär blott 1—2 star- 
ka tänder på hvardera sidan, och framtill stundom ett 
par smärre; svalgbenens och gälbågarnes tänder likna 


90 


dem hos THvitlingen. Bakre delen af tungan är allde- 
les, blåsvart. ”Tnngan särdeles platt, med konkav öf- 
versida och tunna sidoränder; den är midtpå bredast 
och afsmalnar framtill i en spets. 

Första ryggfenan begynner öfver bröstfenornas 
bakre tredjedel och öfver början af första änalfenan, 
samt sträcker sig ungefär till dennas 9:de stråle; den 
har 13 (stundom 12) strålar, alla delade, den första 
lika lång med tredje eller fjerde, och de följande af- 
taga hastigt och regelmässigt i längd, intill dess de 
sista bli helt små. Derjemte är fenans basis så kort, 
att längsta strålen, nedfälld, med en tredjedel öfver- 
skjuter densamma; hela fenan, upprest får härigenom 
formen af en likbent, rätvinklig triangel, hvars bakre 
sida är alldeles vertikal och lika stor med basen. 

Afståndet mellan första och andra ryggfenan är 
föga mindre än första ryggfenans längd. Andra rygg- 
fenan afviker från alla samslägtingarnes genom ett be- 
tydligen mindre antal strålar, 13 eller stundom 14, af 
hvilka den första är odelt. Den är vid roten ej myc- 
ket längre än den första, och har nästan samma form, 
i det dess främre strålar äro betydligt längre än fenans 
basis, och bakre randen, när fenan uppreses, rät och 
nästan vertikal. 

Afståndet mellan andra och tredje ryggfenan är 
omkring 2 gånger längre än afståndet mellan första och 
andra, mycket större än andra ryggfenans längd, och un- 
gefär lika med längden af tredje ryggfenan. "Denna fena 
begynnver nästan midtöfver början af andra analfenan, 
eller litet längre tillbaka, är längre än de båda före- 
gående och har en annan form, i det den är lägre, 
dess främre strålar kortare, och de bakre föga aftagande 
i längd. Strålarne äro vanligen 24, någon gång blott 
22—23, af hvilka de 3—4 främsta äro odelta; första 
strålen äro kort, de följande tilltaga till den 4:de som 
är längst, hvarefter strålarnes längd småningom aftager 
intill de 3 sista, som aftaga betydligt. 

Bröstfenorna bestå af 20—21 strålar, af hvilka 
de 2 förstå äro "odelade. Den 2:dra, 3:dje och 4:de 
äro längst, de följande aftaga gradvis. Bukfenorna , 
som fästas något framom bröstfenorna och ej nå anus, 
bestå af 6 strålar, de 2 öfre odelta, de 4 nedre starkt 
klufna; desså fenor äro små (vi hafva funnit dem va- 
riera mellan s'y—1y af totallängden) och tillspetsade, i 


Ci 


det andra strålen utskjuter i en trådlik spets, ehuru 
ej så långt som hos Hvitlingen. 

Anus ligger framom kroppens första tredjedel, och 
framom första ryggfenans början. Skild derifrån ge- 
nom ett litet mellanrum, börjar analfenan, som förut 
nämdt, i linie med första ryggfenan, så att dess längd 
är ungefär en tredjedel af hela kroppens, och längre 
än afståndet från fenans början till nosspetsen. Fenan 
består af 36—938 strålar, af hvilka de 3 främsta äro 
odelta; den 5:te och 6:te strålen äro vanligen längst, 
och derifrån aftaga de följande helt småningom ända 
till inemot fenans slut, då aftagandet blir hastigare. 

Afståndet mellan första och andra analfenan är 
helt kort. Denna sednare är icke hälften så lång som 
den första, men ungefär lika hög; dess strålar, 24—25 
till antalet, stå mycket tätare än strålarne 1 första 
analfenan, och aftaga bakåt hastigare i längd; de 
3—4 främsta äro delta. Sista rygg- och analfenan upp- 
höra baktill på samma ställe, nära stjertfenans rot. 

Liksom hos de andra Torsk-arterna, går sStjertfe- 
nan med många små strålar upp på sidorna af den 
lancettformiga stjertroten. AF större strålar, som nå 
ut till stjertfenans bakre rand, bafva vi alltid räknat 
25, och dessutom på hvardera sidan, ofvan och nedan 
7—9 smärre. I ändan är stjertfenan djupt gaffellikt 
klufven , ungefär som hos Sejen; dess största längd på 
sidorna innehålles mer än 6 gånger i totallängden, och 
dess minsta längd, i midten, utgör föga mer än 3 af 
största längden. Alla fenorna öfverklädas af en tem- 
ligen tjock hud; men sjelfva hinnan som förbinder 
strålarne , synes vara skörare än hos närstående arter, 
hvarföre fenorna ganska sällan träffas hela och oskadda. 

Fjällen äro tunna och lätt affallande, "ungefär af 
samma storlek som Hvitlingeus, men till formen icke 
så jemnbreda, utan inåt bredare. Sidolinien löper un- 
der hela sin sträckning nära rygglinien och dermed 
parallelt, så att dess afstånd från alla 3 ryggfenorna 
är detsamma; först på stjerten, hvars midt den inta- 
ger, kommer den litet närmare rygglinien. En annan 
linie, bildad af musklernas möte, löper längs sidans 
midt, och sammanfaller på stjerten med sidolinien. 

Färg: ryggen blågrå, sidorna ljusare, buken hvit 
med silfverglans. Sidorna tätt beströdda med små 
svarta punkter; dylika, men ännu tätare och mindre, 


92 


finnas på öfre sidan af hufvudet och på hela ryggsi- 
dan. På buken saknas de alldeles, men finnas på stjer- 
tens undre sida; och på analfenorna sammanlöpa de 
till mer eller mindre tydliga ringformiga vågor eller 
streck. Iris ljust guldgul. 


Denna art är ståndfisk vid Norriges vest- 
kust, åtminstone vid Bergen, der den fås på 
krok hela året om, men blott på temligen be- 
tydligt djup, 80—100 famnar. Liksom de flesta 
fiskar som fångas på dessa djup, skjuter den ofta 
magen upp i munnen, när den hunnit upp i 
vattenbrynet. Enligt fiskarenas utsago går den 
aldrig upp på grundare vatten och fås alltid blott 
sparsamt; synes således till lefnadssätt mest 
likna Björkelångan, (Lota abyssorum). Fiska- 
rena 1 Bergenstrakten känna den under namnet 
Kulmule eller Kolmun, emedan den är blåsvart 
ini munnen, liksom Merluccius (hvilken der kallas 
Berglax). Under förleden vinter och vår inkommo 
deraf flera exemplar till Bergen. Den finnes 
äfven i Kattegat, och vid Naturforskaremötet i 
Christiania förevisade Herr Candidat EsmarE flera 
exemplar som fångats i Christiania-fjorden. 


10. Motella (Couchia) argenteola (MostacG). 


På en ö utanför Christianssund erhöllos för- 
lidet år en mängd exemplar af denna lilla fisk, 
som hittills endast blifvit funnen vid Englands 
södra och vestra kust. Man har icke heller der 
någonsin funnit den större än omkring 2 tum, 
och de flesta exemplar som erhållas äro vida 
mindre. Den har 4 cirrhi på nosen och en un- 
der hakan, liksom M. Mustela; och det har icke 
heller saknats Ichthyologer hvilka velat anse den 


93 


för att blott vara ungen af denna art, men detta 
har säkert endast varit sådana som icke haft tiil- 
fälle att se sjelfva fisken. Åtminstone är det för den, 
som sett båda lefvande, alldeles omöjligt att jem- 
föra denna lifliga, af blått, grönt och silfver skönt 
skiftande fisk, som dör så snart den upptages ur 
vattnet, med den tröga, seglifvade, smutsigt fär- 
gade Mustela , af hvilken sednare vi sett ungar, 
knappt 2: tum långa, som redan till färg och 
utseende alldeles liknade de gamla. Dessutom 
gifvas äfven mellan dessa båda arter flera olik- 
heter i form och proportioner, hvilka en närmare 
jemförelse snart gifver vid handen (hos M. ar- 
genteola är t. ex. hufvudet hoptryckt, nosen vida 
kortare, ögonen större, hakans tråd föga längre än 
ögats halfva diameter, och stjertfenan urnupen; 
hos Mustela deremot hufvudet nedtryckt, hake- 
tråden längre än ögats hela diameter, stjertfenan 
afrundad o. s. v.), och vid hvilka vi knappast be- 
höfva uppehålla oss. 

Också hafva nyligen CoucH och ”THOomPsOon 
gått en alldeles motsatt väg, i det de uppställt 
denna art som typ för ett nytt slägte; och denna 
lilla fisk har på sednare tider gjort Englands 

Ichthyologer mycket bryderi. Den upptäcktes 
först af MontacGu och beskrefs ") under namn af 
Gadus argenteolus; men han observerade blott 
3 cirrhi. CouctH fann den sedermera, anmärkte 
alla 3 cirrbi och ansåg den således som en ny 
art, hvarjemte han ansåg den böra uppställas som 
elt nytt slägte, som kallades Ciliata , och arten 
C. glauca ""). I Yarrerrs British Fishes upptagas 
emellertid dessa båda fiskar såsom 2 arter af 


”) Mem. Wern. Soc. vol. II, pag. 449. 
”") Magaz. Nat. Hist. vol. V, pag. 15. 


94 


slägtet Motella. Sednast har THomreson 7") funnit 
och beskrifvit denna fisk. Han anmärker att 
cirrbi, isynnerhet på mindre exemplar, ytterst 
lätt kunna öfverses, och antager derföre utan 
betänkande, att MontaGvu's och CowvcH's arter äro 
identiska, hvilket också synes vara otvifvelaktigt; 
den förres namn, som äldst, bibehålles ledet 
med skäl för arten. Slägtnamnet Ciliata förka- 
stas, såsom redan förut bortgifvet; men THOmPson 
anser fisken dock böra bålda: ett eget slägte, hvil- 
ket kallas Couchia, men endast anal AR Mo- 
tella genom: en mera hoptryckt kropp, ett högre 
läge af bröst- och bukfenor, samt en tydligen a 
märkt gräns mellan gällocket och förlocket (hv - 
emot de gränslinie hos MoteZla döljes af den 
tjocka huden). På sådana karakterer synes ett 
nytt slägte vanskligen kunna grundas; men emel- 
lertid sfqikå dessa små fiskar, både till habitus, 
till lynne och säkerligen älgen vill lefnadssätt, 
så betydligt från de öfriga Motelle, att det synes 
vara allt skäl, äfven om slägtet Couchia, såsom 
sådant, ej släde kunna babes alt åtminsto- 
sa kdem.a slägtet Motella bilda en under- 
afdelning; hvartill då äfven Prof. REInHARDTS 
Mot. argentata från Grönland blifver att räkna. 
Ryggens och sidornas metalliska glans hos dessa 
skar liknar alldeles slägtet Clupea, och har in- 
tet liknande i hela Task familjen; ty den silf- 
verhvita färgen på undersidan af vissa Gadi kan 
dermed på intet sätt jemföras. 

Till den förut bekanta arten, Couchia ar- 
genteola, Vllägger THomrsos en ny: Couchia mi- 
nor, utmärkt genom ”långa buakfenor r—3 af to- 
tallängden), som äro i spetsen svarla;” men denna 


”) Aun,. Nat. Hist. vol. II, pag. 308. 


95 


är endast ungen af argenteola , hvars bukfenor, 


allt efter olika ålder, undergå ganska egna och 
märk värdiga färändringar. På helt små exemplar 
äro de i proportion inemot 3 gånger så långa och 
breda som på större, och den hinna, som sam- 
manbinder strålarnes ändar, är kolsvart, hvilken 
färg tvärt afbrytes ett kortare eller längre stycke 
från fenans spets, så alt dess främre eller inre 
hälft är alldeles ofärgad och klar som vanligt. 
Det synes vara denna del af fenan som ' ensamt 
återstår på den vuxna fisken, hvaremot det yttre 
kolsvarta brämet så småningom förloras. Man kan 
gradvis följa dess aftagande i samma mån som 
exemplaren tilltaga i storlek, tills deraf blott 
återstår en svart punkt i fenans ytltersta spets, 
som äfven omsider alldeles försvinner. På samma 
ställe i Norrige erhöllos, blandade om hvarandra 
en mängd exemplar af alla åldrar och alla öfver- 
gångar, hvilka förevisades vid Naturforskaremö- 
tet 1 Christiania; och en fullständig serie af dessa 
förvaras på Riksmuseumi1 Stockholm och på zoolo- 
giska Museum i Lund. 

'THomPsos, som erhöll ungarne särskildt, kun- 
de svårligen annat än anse dem för en egen art. 
Han kunde icke heller hos dem, hvarken med 
tillhjelp af loupe eller mikroskop, finna några 
cirrhi, men vågar dock icke upptaga dessas från- 
varo 1 diagnosen af sin Couchia minor , emedan 
han ändå icke är fullkomligen säker, huruvida 
de icke möjligen kunna finnas. På våra exem- 
plar, som med få undantag kommit lefvande på 
spriten, hafva vi också nästan alluid, äfven på 
de minsta, funnit spår till cirrbi, ehuru ofta yt- 
terst fina ”); de båda öfversta hafva dock på vissa 


”) Om fisken dött ofvan vattnet, och fått något, om 
ock aldrig så litet, torka, är det nästan omöjligt att 
upptäcka cirrhi. 


96 


exemplar varit oss omöjliga alt uppläcka, och sy- 
nas utvexa något sednare än de öfriga. 

Bukfenorna träffas stundom hos de minsta 
exemplaren ej blott relativt, utan absolut större 
än hos de vuxna; deras aftagande med åldern 
synes här bero deraf, att det yttre svarta brä- 
met så småningom fälles , ty någon urblekning 
deraf kan ej ega rum, då det alltid, så länge en 
enda punkt delar: i yttersta spetsen återstår, för- 
blir kolsvart — och lika litet kan någon blott 
mekanisk afnötning komma ifråga. En sådan fä!l- 
ning af fenornas bräm är föröfrigt ingalunda nå- 
got isoleradt fenomen hos denna fisk; ehuru en 
sammanställning och jemförelse af de redan an- 
märkta, hithörande fall ännu saknas. Man jem- 
före blott ryggfenan bos Xiphias (bvars fällning 
man vanligen, men säkert orätt, vill förklära 
som en blott mekanisk afnötning), hos Lampris 
enligt Cuvier och VALENCIENNES, bröstfenorna och 
stjertfenan hos Syngnathus lumbriciformis, de ver- 
tikala fenorna hos Laxens nyss utkläckta ungar 
o. s. v.; och man skall snart blifva öfver tygad, 
att en dylik fällning af fenornas bräm, en slags 
metamorfos om man så vill, mångenstädes inom 
fiskarnes klass förekommer, och troligen spelar 
en vigtivare röle än hittills är anadt. 

Den här ifrågavarande fiskens diagnos och 
"synonomi blir, efter det ofvan anförda: 

Motella (Couchia) argenteola: argentata, com- 
pressiuscula, rostro öres bur! cirrbis 5, 
mentali diametrum oculi non attingente; caudå 
emarginata. 

Pinn&e ventrales in adulto mediocres, pel- 
lucide; in juniore maxim (43—1 longikadinis tO- 
tius equanles), apice alerrime. 

Longitudo 


97 


Longitudo vix bipollicaris. 
MvrDr50:2D:48:::-P>16:0 -V:7; 
Resee  (NBRN (RAT) rp uTE8) 
A. 40; - C.10+15+10 7). ; 
(37—44) (9+14+9). 


Gadus argenteolus Montag. Mem. Wern. Soc. 


vol. II, p. 449. Motella argenteola Yarrell Brit. 


Fish. II, p. 283. dCouchia argenteola ”Thomps. 
fen. Nat. vol. IL; p. 408, PI. XVI fig. 2. 
Ciliata glauca Couch Magaz. Nat. Hist. vol. 
V. po 15, fig. 2. Motella glauca Yarr. Br. Fish. 
II, p. 281. Öfvers. af W. A. Förhandl. 1843, 
p. 111. 
Junior: Couchia minor "Thomps. l. c. PI. XVI, 


fig. 1. 


De största exemplar vi erhållit, höllo i längd 1: 

Sv, tum, de minsta + tum. Hela fisken är af en lång- 
sträckt form, och något hoptryckt; största höjden, som 
infaller vid första ryggfenan; innehålles 6 gånger i to- 
tallängden, och största tjockleken, som infaller på sam- 
ma ställe, är 3 af höjden; på mycket små exemplar är 
bredden i proportion större, och faller öfver hufvudet. 
Ryggen, temligen bred och nästan platt, begränsas 
från de rätt nedstigande sidorna af en tydligen utmärkt 
kant, som från gällockets öfre och bakre hörn sträcker 
sig ända mot stjerten, och tillika gör en skarp gräns 
mellan ryggens och sidornas färg... Hufvudet, hvars 
längd innehålles 5 (hos mycket små individer blott 4) 
gånger i totallängden, är likaledes hoptryckt, så att 
dess bredd utgör, liksom kroppens, ungefär 3 af höj- 
den; dess form är vigglik, i det de lodrätta sidorna 


") Strålarne i ryggfenorne och analfenan äro ytterst 
svåra att med noggrannhet räkna. Genom att un- 
dersöka flera individer, till en del genom dissection 
och med mikroskopets hjelp, hafva vi sökt komma 
sanna förhållandet så nära som möjligt. De afvikande 
tal vi hos olika individer funnit, upptagas under de 
tal vi anse som normala. 


EV dead, Handl. ASAA. 7 


98 


konvergera framåt, hvarjemte dess öfre och undre profil 
likformigt konvergera intill den korta och trubbiga nosen. 
Munspringan uppstigande, når ungefärligen under mid- 
ten af ögat; 'öfre käken är längre än den undre, och 
nosen utskjuter ännu något framom öfverkäken. Det 
utspända gapet är ovalt, af större böjd än bredd; läp- 
parne temlgen tjocka. Små, kardlika tänder i båda 
käkarne, på plogbenet nästan i form af en rätvinklig tri- 
angel, på gälbågarne och i svalget. Tungan sitter långt 
tillbaka i munnen, är väl skild från underkäken, fram- 
åt afsmalnande och utlöpande i en liten spets. Wäs- 
borrarne sitta närmare ögat än nosspetsen; det främre 
paret är cirkelrundt, det bakie aflångt, något mindre 
och längre från medellinien än första paret. Under 
bakan en cirrhus, betydligt kortare än ögats diameter. 
På nosens ända, tätt framför öfverläppen, sitta 2 små 
eirrhi, ungefär hälften kortare än haktråden, och så 
nära hvarandra att afståndet mellan båda är ännu 
mindre än deras längd. Slutligen utgå, från bakersta 
randen af de främre näsborrarne, 2 cirrbi. hvilka äro 
något kortare än haketråden, eller ungefär så långa 
som ögats halfva diameter. (Som ofvan nämndes, äro 
cirrhi, på mycket små exemplar, ylterst svåra att 
se, och det bakersta paret saknas måhända i bör- 
jan alldeles). Ögonen temligen stora (innehållas mellan 
3 och 4 gånger ”hufvudets längd), af större längd än 
höjddiametern.  Afståndet mellan båda är lika med deras 
längddiametern, deras afstånd från nosspetsen är må- 
hända alltid litet mindre, från gällockets bakre rand 
dubbelt så stort, från hufvudets -undre rand kortare 
än deras diameter. Gaällockets stycken kunna redan ut- 
vändigt urskiljas; förlocket är halfmånformigt, sjelfva 
gällocket litet, men underlocket och mellanlocket stora. 
Gälöppningarne nå baktill i lika höjd med ögats öfre 
rand, men på hufv udets undersida nå de på långt när 
icke fram under ögats bakre rand. Gälhinnan städjes 
af 7 strålar, af hvilka den innersta är helt fin och tunn. 

Den främre, rudimenlära ryggfenan, som begyn- 
ner ungefär öfver gällockets bakersta rand, och ligger 
i en djup fåra, innehålles omkring 10 gånger i total- 
längden; dess strålar sitta tätt packade intill hvaran- 
ära i nättibdd fåra, och likna mjuka, helt små och 
smala cirrhi, alla fria och utan spår till någon för- 
bindande hinna, jemntjocka med afrundad”, trubbig ända. 


I9 


Den första, ehuru omkring dubbelt så lång och tjock 
som de öfriga, är på de största exemplaren blott + 
linie lång, och liknar både till längd och tjocklek unge- 
fär de bakre cirrhi på nosen. Alla de följande äro 
sinsemellan ungefär lika stora, eller måbända bakåt 
något aftagande i längd. Huadri ryggfenan, hvars 
längd er jemnt halfva totallängden, skiljes genom 
ett tydligt, ehuru kort mellanrum, såväl från främre 
ryggfenan som från stjertfenan. Dess första strålar vexa 
småningom intill den 6:te eller 7:de, men under hela 
sin öfriga längd är fenan nästan jemnhög, ända till in- 
emot de sista skanna Bröstfenorna, hvilkas tillhäft- 
ning är litet sned, sitta så högt, att öfre kanten af 
deras rot ligger i FR med ögats och gälöppningens 
öfversta rand, och afståndet från öfversta strålens rot 
till främre ryggfenan är mindre, än från nedersta strå- 
lens rot till bukfenornas. De äro breda, afrundade, 
5:te—-10:de stvrålarne ungefär lika långa och längst; 
bröstfenans strålar äro i spetsen något tydligare klufna 
än alla de andra fenornas strålar, 1 hvilka knappt nå- 
gon klyfning märkes. Bukfenorna, som sitta långt 
framom - bröstfenorna, äro hkaledes något snedt till- 
häftade, vid roten helt smala men vidt skilda från 
hvarandra; deras afstånd är inemot 3 gånger så stort 
som deras bredd vid roten. De båda första strålarne 
äro tjockare än de öfriga; den första strålen är till en 
betydlig del fri, den andra, som är längst, är äfven- 
ledes fri i spetsen; den tredje och fjerde äro nästan så 
långa som den första, hvarefter de återstående starkt 
aftaga i längd; alla äro odelta. På vuxna exemplar 
äro bukfenorna smala, långspetsade och knappt längre 
än bröstfenorna ($ af totallängden), men på mindre 
exemplar är deras längd och bredd vida större; och 
hvad som här isynnerhet utmärker dem, är den kol- 

svarta, starkt afbratna färgen på den hinna som för- 

binder strålarnes ändar. Heplans främre (eller inre) 
hälft är alldeles ofärgad och klar, och det synes vara 
denna del af fenan som ensamt återstår på de större 
exemplaren, hvaremot det yttre kolsvarta brämet små- 
ningom förloras. På exemplar af 12—15 mm. längd 
utgöra bukfenorna +—+ af totallängden, gå långt förbi 
anus, och äro, utspända, i ändan ungefär så breda 
som hela kroppens höjd; det svarta boet är här 2+ 
mm. långt, den ofärgade basen af fenan 1—13 mm. 


100 


På tvenne exemplar af 17 mm. längd, var det svarta 
brämet på den ena 235 mm., på den andra knappt 1: 
mm.; den ofärgade delen var på båda lika stor, 21 
mm. På ett exemplar af 27 mm. längd fanns ännu i 
bukfenans ända qvar en svart fläck af 1; mm. längd; 
på ett annat 30 mm. långt, fanns blott en svart punkt 
i fenans yttersta spets, och på de största är äfven 
denna spårlöst försvunnen. Af de anförda exemplen 
ses, att dessa fenors proportioner, äfvensom förhållan- 
det mellan deras svarta och ofärgade del, hos yngre 
äfven lika stora individer äro underkastade någon för- 
ändring, eller att öfvergången från dessa fenors form 
hos ungen till deras blifvande form ej alltid synes ske 


lika fort. Anus är belägen ungefär vid 2 af kropps-. 


längden; och ER bakom densamma begynner Anal- 
förens som är + kortare än ryggfenan, med hvilken 
den föröfrigt i köjd och öfriga förhållanden öfverens- 
stämmer; baktill slutar den dock på litet längre af- 
stånd från stjertfenans rot. Stjertfenans rot går på 
GER ett stycke upp på ändan af stjerten, hvilken 
r jemnpbred och slutar sig med en afrundad spets, 
ombifven af ett smalt, hallen klen migt, svart bräm, 
i det stjertfenans alla lastare med undantag af de yt- 
tersta, äro vid roten svartaktiga. Af de 14—15 strå- 
lar, som nå ut till fenans ända, äro de näst yttersta 
längst, och strålarne aftaga derifrån inåt småningom 
i längd, hvarigenom i fenans rand, när den är ut- 
spänd, uppkommer ett svagt, bågformigt insnitt. 
Fjällen äro silfverglänsande, men helt små, ytterst 
tunna och lätt affallande. Sidolinien, som är intryckt 
och föga märklig, begynner öfver bröstfenorna, och 
nedstiger TAR. SN men jemnt och utan krök- 
ning, till dess den, något bakom analfenans början, 
nått kroppens medellinie, längs hvilken den sedan fort- 
sättes till stjertfenans rot. Den lefvande fiskens färg: 
ryggen skönt skiftande i blått och grönt; sidorna och 
buken lysa med renaste silfverglans, och deras färg 
örn från ryggens genom en snörrät linie, som 
löper i höjd med 'gällockels öfre rand; sjelfva gällocken 
äro äfven silfverglänsande; alla fenor vattenklara. 
Inre delar: Bukhålan sträcker sig ej bakom anus; buk- 
hinnan silfverglänsande, tätt besprängd med små svarta 
unkter, eller stundom nästan alldeles svart. Lefvern 
är dålad i två flikar, af hvilka den venstra, som ligger 


TTT SNS MSB 


PSUR SfE Gu rn SD nn 


pr EYES 


| 
| 


101 


nederst zeller ytterst, är bred och trubbig, och når 
ända ned mot anus; dev högra, som ligger längre bak- 
åt ryggen, är mycket kortare och spetsigare. Matstru- 
pen vid, utan insnöring öfvergående i magen, hvilken 
midtpå har ett skarpt böjdt knä, eller består af 2, 
ungefär lika stora, under en spetsig vinkel samman- 
stötande hälfter. Appendices pylorice stora, i 2 knip- 
pen, i det yttre 4, i det inre 3, alla ungefär af lika 
längd. Tarmen gör 2 krökningar, eller består af 3, 
parallelt jemte hvarandra liggande böjningar. Simblåsa 
saknas. Till generationsorganer, bafva vi inga tydliga 
spår kunnat finna. Vertebrer 47—48, af hvilka 13 
ullhöra bukhålan, 34—35 stjerten, och af dessa stödja 
de 9 sista stjertfenan, 


En del af Juli och Augusti månader förlidet 
år tillbragte en af oss, tillsammans med Mag. 
Docens LirsEBorG, på ön Grip, en af de ytterst 
i hafvet utanför Christianssund belägna öar. Det 
var der vi träffade denna lilla fisk, som isyn- 
nerhet uppehöll sig i de vatteppussar, hvilka vid 
ebben lemnades qvar i bergshålorna, och kunde 
der med lätthet fångas; dock var det blott den 
sista dagen af vårt vistande på detta ställe, som 
vi anmärkte densamma, vare sig atl den förut 
saknats eller att bristande uppmärksamhet å vår 
sida varit dertill skuld =). Stora och små funnos 
om hvarandra, dock hade de flesta redan förlo- 
rat bukfenornas svarta bräm och syntes vara vuxna. 
I vattnet utmärkte de sig genom en särdeles lif- 
lighet; upptagna, dogo de inom få ögonblick, 
men under de häftigaste rörelser och språng vi 
sett någon fisk göra. Än hoppade de 10 gånger sin 
längd eller mera, än vibrerades stjerten eller hela 
kroppen med sådan snabbhet, att dess rörelser, 
liksom ett surrande hjuls, knappt kunde följas 


”) Vid Englands kust skall den vara migratorisk, men 
någongång förekomma i stor mängd. 


102 


med övat, 0. s. v. Men de dogo hastigt, vanli- 
gen midt under dessa häftiga rörelser, och lefde 


knappt en minut ofvan vattnet. 


11. Bhombus Megastoma (Doxov.). 


Denna Flundra är icke förr än nu anmärkt 
vid Skandinaviens kuster, utan har hittills an- 
setts uteslutande tillhöra Eugland, för hvars 
Faunister den af gammalt är välbekant, ehuru 
man ännu icke af den bar någon noggrannare 
beskiilning. Arten har alla karvakterer af slägtet 
Rhombus (således ögonen till venster), och bör 
till den afdelning af slägtet, som har sträfva eller 
eilierade fjäll, men afviker betydligt från de hit- 
tills bos oss bekanta samslägtingarne, och har 
vid första påseendet, vida mera likhet med vissa 
Platesse, isynnerhet Limandoides," genom sin af- 
långa form och sin stora mun. Till skillnad från 
våra öfriga Rhombi, kan den karakteriseras sålunda: 

RA. corpore oblongo, triplo longiore quam 
altiore; supra squamis ciliatis, subtus laevibus; riciu 
magno; pinnis ventralibus ab anali discretis; 
eaudali angulatå. 

PES DSD 5 TATE GRANEN 
1+15+1 7). 

The FRU Penn. Brit, A00R Teve. Sri D. 
324 pl. 52 (fig. bona). Pleuronectes megastoma 
Donov. Brit. Fish Vok III pl. 51 (fig. bona). 
Rhombus megastoma Yarrell Br. Fish. Vol. II, 


") Vi bafva blott haft 2 exemplar att räkna strålarna 
på, och våga således icke uppgifva de här anförda 
talen som fullkomligt normala. På den ena hade 
Rf. 84, Brf. på den färgade sidan 11, Af. 66; på 
den andra Rf. 86, Brf. 11, Af. 683; föröfrigt lika. 


103 


pag. 3422 (descr. et fig. ad exempl. siccum), ubi 
reliqua synonyma videas (excluså tamen PI. Car- 


dinå Cuv.y =). 


Af de båda vuxna exemplar vi haft till uvdersök- 
ning, höll det ena i längd 1714, det andra nära 16 tum. 
Kroppen är vida mera långsträckt än hos våra öfriga 
Rhombi ; dess största höjd, fenorna oberäknade, isfaller 
ungefär vid första tredjedelen af totallängden, och inne- 
hålles i denna längd 3 gånger; men iovelsälinas rygg- 
och anal-fenorna, faller största höjden långt bakom 
halfva ötdllamsden (ungefär mellan ryggens 55: te och 
analfenans 37: dö stråle), och utgör oftrboritte hälften af 
denna längd. Största tjockleken, som Hd ra vknlör 
bröstfenornas midt, innehålles omkring 41 gång i största 
höjden (men är på mycket små exemplar i proportion 
större och faller öfver gällocken). Äfven hufvudet har 
en mer långsträckt form än hos samslägtingarne, hvar- 
till den mer utdragna nosen och de långa käkarne bi- 
draga; afståndet fån underkäkens spets till gällockets 
belk re rand mäler jemnt 4 gånger tötalfängdeh. 

Munnen är af en betydlig storlek i jemförelse med 
våra öfriga flundrors; munspringan mindre uppstigande 
än hos dessa, och öfverkäken så låvg att den, upp- 
höjd öfver ögat, skulle nå till dettas Babre rand; un- 
derkäken utskjuter betydligt framom den öfre. Gapet 
kan utspärras till en utomordentlig vidd; det är då af 
en fyrkantig form, och dess höjd Håndlälles föga mer 


”) Dosovans fig. återger både till färg och habitus yp- 
perligt vår flundra; endast afviker den deri att rygg- 
och analfenan äro högst på midten, mellanrummet 
mellan bukfenorne och analfenan för stort, stjert- 
fenan afrundad. I de båda första fallen är PENNANTS 
figur bättre, men har för lång underkäke, och ännn 
starkare afrundad stjertfena. YArreuis figur, som är 
sämst, och skenbarligen gjord efter ett torkadt exem- 
plar, visar en stark kam mellan ögonen, samt, hvad 
som är mest besynnerligt ehuru det äfven nämnes i 
beskrifningen, öfver bröstfenorna en dubbel sidolinie. 
Svårt är att förklara, huru Cuvier kunnat föra En- 
gelsmännens ”Whill” såsom synonymon till sin PL. 
Cardina. 


104 | 

än halfannan gång i hela hufvudets längd; dess bredd 
2 gånger. Kardlika tänder bilda på mellankäksbenen 
ett band, som framtill är temligen bredt, men bakåt 
hastigt afsmalvar; på ögonsidan sträcker sig detta band 
ungefär 23 linie längre än på blindsidan, men sjelfva 
mellankäksbenets grenar äro på båda sidor nästan lika. 
T underkäken är tandbandet vida smalare än i den öfre, 
isynnerhet baktill, der tänderna nästan sitta i en enkel 
rad; det sträcker sig nästan lika långt bakåt på båda 
sidor, ehuru underkäken sjelf är något längre på ögon- 
sidan, hvilket äfven gäller om käkbenen. Munhålan 
hvit; alla dess veck utmärka sig genom en utomordent- 
lig tunnhet och äro genomskinliga som glas. Tungan 
väl skild från underkäken, lång men mycket smal och 
hoptryckt, isynnerhet vid roten, i ändan tvärt afrun- 
dad; dess öfre yta är platt, besatt med 2 papiller. 
Den breda hudfåll, som hes de flesta flundror utgår, 
lik ett gomsegel, från öfverkäkens inre sida, saknas 
här alldeles. På gombenets främre ända sitter ett helt 
litet fält med hvassa tänder. Gälbågarnes knutar äro 
väpnade med hvassa tänder; och på svalgbenen sitta, 
såväl ofvan som nedan, en mängd kardlika tänder, i 
det närmaste liknande käkarnes. 

På ögonsidan ligger främre näsborren ungefär på 
lika afstånd från nosspetsen och öfversta ögat; den har 
nästan formen af en triangel med framåt riktad spets, 
och omgifves af en kort uppviken kant, -som baktill 
förlänges i en lång men helt smal hudflik (smalare än 
näsborrens diameter men nära 3 gånger så lång), hvars 
kanter äro tillbakavikna. Bakre näsborren, som ligger 
rakt bakom den främre, är större, aflång med framåt 
afsmalnande spets, och utan spår till upphöjd kant 
eller hudrör. På blindsidan är främre näsborren ännu 
mindre än på ögonsidan, och har formen af ett bredt 
hjerta, hvars basis vänder framåt; framtill har den in- 
gen upphöjd kant, men omgifves baktill af en stor 
oval hudflik, 3 gånger så lång och 2 gånger så bred 
som näsborrens diameter. Bakre näsborren är större, 
oval på långs. 

Ogonen stora: deras längddiameter utgör mer än 
+ af hufvudets längd, men fylla dock icke på långt 
när ögonhålan; de äro mycket aflånga, isynnerhet det 
öfre, bvars höjd knappt utgör 3 af längden. Deras af- 
stånd från nosspetsen är ungefär lika med deras längd- 


105 


diameter; dock så att det öfre ögat, som vanligt, lig- 
ger längre tillbakars än det undre. Pannan mellan 
ögonen är smal. (knappt 4 af öfversta ögonkäkens längd- 
diameter) och nästan platt, så att någon köl mellan 
ögonen på friska exemplar knappt ses, blott kännes 
under huden. Gälöppningarne når baktill i linie med 
midten af öfre ögat, och nedtill i linie med ögonens 
bakre rand. Af de 7 gälstrålarne är den nedersta helt 
fin och tunn; mellan den tredje och fjerde, nedifrån 
räknadt, finnes ett bredare mellanrum. 

Ryggfenan begynner midt emellan nosspetsen och 
öfre ögonhålans främre rand. Strålarne tilltaga myc- 
ket småningom, och nå sin största längd först omkring 
55:te strålen, hvaraf längden åter aftager bakåt, inen 
vida hbastigare, så att den ”'70:de strålen är ungefär 
lika lång med den 30:de, den 85:te och sista lika med 
den" första; den 35:te strålen som icke fullt har + af 
kroppens höjd på detta ställe, är 3 gånger så lång som 
den första och 2 gånger så lång som den 30:de. Alla 
strålarne äro i spetsen fria, omgifna af en tjock hud; 
de främsta äro till en vida större del fria än de öfri- 
ga, den första nästan till 3 af sin längd, men redan 
den 10:de knappt mer än de följande. Bakåt aftager 
småningom tjockleken af den hud som omkläder strå- 
larnes spetsar, och i samma mån blifva dessa tydligt 
klufna i ändan; hvaremot någon sådan klyfning icke 
kan märkas på strålarne i fenans främre del. Afstån- 
det från Ryggfenans slut till stjertfenans rot är vida 
större än från dess början till nosspetsen. 

Bröstfenan på ögonsidan är i ändan snedt afsku- 
ren; dess längd innehålles 73 gång i totallängden, dess 
bredd vid roten utgör ej fullt + af längden. Den för- 
sta strålen är helt kort, den andra mer än 4 gånger 
så lång, föga kortare än den tredje som är längst, 
hvarefter de följande aftaga temligen jemnt ända till 
den sista, som är betydligt kortare än den nästföregå- 
ende, ehuru ännu dubbelt så lång som den första. 
Den första strålen är oledad, den andra ledad men 
enkel, den tredje och de tre sista enkelt klufna. Alla 
strålarne sammanbindas, ända till spetsen, af en ytterst 
tunn och genomskinlig hinna. På blindsidan är bröst- 
fenan mer än dubbelt så kort, men relativt något bre- 
dare, i ändan trubbigt afrundad, alla strålarne, till 
antalet 1—2 mindre än på ögonsidan, inneslutas inom 


105 


en tjock hud. Första strålen är kortast, andra mer 
än dubbelt så lång, 4:de till G:te Seek lika långa 
och längst; första strålen enkel och oledad, andra och 
tredje Sie och ledade, de öfriga klufna. 

Bukfenorna fästas, som vanligt hos Rhombi , med 

r bred rot längs sjelfva bukkölen och i linie med 
arjelkena an, kasikan liksom utgör en fortsättning af dessa 
fenor, som båda äro Sägs parallela sal Aälfså- 
ende; dock äro de icke hos denna art sammanvuxna 
med analfenan, utan skiljas dervifrån genom ett litet 
mellanrum. Fenans bredd vid roten är större på ögon- 
sidan än på blindsidan, emedan den på denna sida be- 
gynner så mycket fd bakåt, att dess första stråle 
motsvarar den andra på ögonsidan; Baktill sluta båda 
ungefär på samma ställe, i deles ng anus; på blind- 
sidan stå de båda sista strålarne hvarandra helt nära. 
Fjerde strålen är längst, andra och sjette lika dånga, 
första kortast; alla äro klufna, utom den första; alla 
fria i spetsen, och omklädda af en tjock hud liksom 
analfenans strålar. 

Anus, belägen i det smala mellanrum som lemnas 
mellan buk- och analfenorna, ungefär under ryggfenans 
20:de stråle, öppnar sig, som vanligt, åt blindsidan 
till; på ögonsidan ligger urethralpapillen i linie med 
dess bakre rand. AÅAnalfenan öfverensstämmer i form 
och öfriga förhållanden fullkomligt med ryggfenan; 
dess största höjd, som är lika med ryggfenans, infaller 
omkring dess 37:de stråle, och midt under det ställe 
der ryggfenan är bögst. Alla strålarne äro i spetsen 
fria, de främsta mer än de följande, ehuru icke så 
mycket som i ryggfenan. 

Stjertfenan, som utgör + af totallängden, är vigg- 
lik, med nästan alldeles räta sidor; dess främre rand 
bildar en båge. Med undantag af en kort, odelt stråle 
på hvardera sidan, nå alla de öfriga till fenans rand, 
men äro af något olika längd, i det de mellersta äro 
längst och dernäst de pästyttersta på hvardera sidan; 
härlsenöm nppstå i fenans bakre rand 3 något utskju- 
tande spetsar, den ena i midten och de kädssdadra 
vid sidorna, och mellan dessa äro randen svagt in- 
böjd. Alla strålarne, utom de båda yttersta ofvan och 
nedan, äro greniga, och alla sammanbindas ända till 
spetsen af en tunn hinna. 


107 


Fjäll finnas på hela kroppen och hufvudet, utom på 
nosen framom ögonen , mellankäksbenen och underkäken 
som äro nakna. På ögonsidan finnes en enkel rad af (icke 
tegellagda) fjäll på alla strålarne i rygg- och analfenan 
med undantag af de främsta; likaledes på bröstfenans 
strålar, men på bukfenans finnas dertill blott obetyd- 
liga spår; på stjertfenan är roten alldeles fjällbetäckt. 
På blindsidan saknas fjäll på ett vida större antal strå- 
lar i främre delen af rvygg- och analfenan, på bröst- 
och bukfenor samt på främre delen af hufvudet. Fjäl- 
len äro temligen stora, lätt affallande, och betäcka 
hvarandra taktegellikt, vanligen så alt innemot halfva 
delen af fjället är fri; Sd äro af mer eller mindre oval 
form, de största omkring 3 mm. långa och 24 mm. 
breda. Deras rand är på ögonsidan väpnad ed ett 
antal (vanl. 13—20) spetsiga taggar, men på blindsidan 
alldeles slät och utan taggar. Derigekonå blir ögon- 
sidan för känseln något sträf, då den strykes Äde jn 
framåt ehuru icke på långt när som hos hirtus), blind- 
sidan deremot alldeles glatt. 

WSidolinien beskrifver öfver bröstfenorna en stark 
båge (till under ryggfenans 32:dra stråle), och fortsät- 
tes sedan i rät limie till stjerten, i början något när- 
mare ryggen, men sedan i kroppens medellinie; gör vid 
stjertfenans rot en lilen bukt nedåt, och följer sedan 
undre randen af stjertfenans mellersta och längsta stråle 
ända till dess spets. De fjäll, öfver hvilka den löper, 
utmärka sig från de öfriga genom en mycket mera 
långsträckt form, och genomborras i midten af en 
mycket tydlig, upphöjd slemkanal, vid hvars mynning 
deras bakre rand är urnupen; de äro nedsänkta i hu- 
den, men nästan alldeles icke täckta af andra fjäll, 
sitta långt fastare än de öfriga fjällen, och deras bakre 
rad saknar, äfven på ögonsidan, allt spår tll taggar. 
I den bågböjda delen af sidolinien räknas 34 sådana 
fjäll, och 66 i dess rätliniga sträckning intill stjert- 
fenans rot. 

Ögonsidans färg är ljust gulbrun, med ett svagt 
violett skinimer och några mörkare schatteringar hus 
ungarne isynnerhet starkt markerade); fenorna något 
ljusare. Ögats hornhinna olivgrön, lös guldgul, pu- 
pillen blå. Hela fisken är föröfrigt så genomskinlig, 
att man, då den frisk hålles mot dagen, tydligen ser 
både ben och inelfvor. 


108 


; Denna Flundra synes vid Norriges vestra 
kust blott förekomma sparsamt, och de vuxna 
individerna uppehålla sig, åtminstone under vin- 
tern, på betydligt djup, 80--100 famnar och 
deröfver. I Bergenstrakten fångas den under denna 
årslid någongång på krok, vch är af fiskarena känd 
under namn af Glasflundra eller Sjåflundra 
(”Sjaa”) betyder på Norrska en tunn hbinna af 
kreaturs tarmar), hvilket namn har afseende på 
dess genomskinlighet "). Den anmärktes första 
gången som Norrsk i sistlidne Januari månad, 
då Stifts-Amtman CuristiE deraf erhöll ett exem- 
lar, som nu förvaras i Bergens Museum. Den 
4 April erhöll en af oss, genom Naturaliehand- 
lare HörG i Bergen, ett annat något större exem- 
plar, som nu finnes i Lunds zoologiska Museum; 
det var en hona med starkt utvecklade romsäc- 
kar, dock syntes rommen ännu icke vara fullt 
mogen att gjutas ""). Alt denna flundra vid 
Norges kuster har ett ständigt tillbåll och der 
fortplantar sig, är så mycket säkrare, som vi för- 
liden vår ett par gånger erhöllo i skrapan, på 
15-—20 famnars djup, helt små exemplar af denna 
arl, af 1—2 tums längd, förmodligen årsgamla 
ungar. 


") Samma omständighet ligger till grund för en af denna 
flundras engelska provincialbenämningar: Lanteon- 
fish. Dock få äfven andra tunna och mer eller 
mindre genomskinliga Flunder-arter, isynnerhet PI. 
Limanda och Limandoides , 1 Norrige stundom gå 
under benämningarne Sjåflundra, Sjäkäft, o. s. v. 

"") Sedan detta skrefs, hafva ännu ett par exemplar er- 
hållits i trakten af Bergen. 


SA SR ba 


109 


12. Lepadogaster bimaculatus (Penn). 
(Tab. II fig. 7). 


Slägtet Lepadogaster Govan utmärker sig från 
Cyclopterus isynnerhet derigenom, alt sugskifvan 
under buken är dubbel. En främre sugskifva 
bildas nemligen genom en utbredning af de un- 
der buken sammanvuxna bröstfenorna, hvilka i 
detta slägte bafva en bögst egen byggnad och 
liksom bestå af tvenne olika delar, den ena ver- 
tkalt utbredd, som vanligt, den andra horizon- 


tel. En annan, bakre sugskifva, motsvarande den 


hos Crclopterus , bildas af de sammanvuxna buk- 
fenorna. 

Till detta slägte hör den lilla vackra fisk vi 
nu. gå att beskrifva; den är knappast större än 
följande art, och liksom den, förut endast be- 
kant från Englands kuster. 


Dess vanliga längd är 1i tum eller något mindre; 
vi hafva aldrig sett något individ som ens uppnått 12 
tum. Dess form är framtill nedtryckt och bred, med 
stort hufvud, baktill hoptryckt; största höjden, som 
faller öfver SERA innehålles inemot 7 gånger i to- 
tallängden, hvaremot största bredden, mellan gällocken, 
kesppr innehålles 41 gånger i denna längd, och såle- 
des är + större än höjden. Hufvudet är så stort att 
dess längd blott innehålles omkring 3+ gång i total- 
längden; ifrån gällockens bakre rand till bakom ögo- 
nen är det jemnbredt, men afsmalnar derifrån starkt 
ända till den tvära nosen. Pannan och nacken äro 
tvärsöfver platta eller med obetydlig kullrighet åt si- 
dorna; öfre profillinien sluttar oafbrutet allt ifrån nac- 
ken, lök är sluttningen bakom ögonen svagare än 
fämern dem; Hötenot är hufvudets Hg da sddldeles 
Rör sel horianatel, | Nosen bred och trubbig; på un- 
dersidan ses munöppningen som en halfcirkelformig 
springa. Bakom hufvudet afsmalvar kroppen 1 början 
småningom, och är från bröstfenornas rot tll anus 
nästan trind, dock med flat rygg; men blir bakom anus 
starkt hoptryckt, så att bredden vid stjertfenans rot ej 


110 


utgör men än 3 af höjden på samma ställe. Hela un- 
dre profillinien, från nosen till stjertroten, är rät och 
borizontel; rygglinien begynner ett stycke bakom nac- 
ken att slutta bakåt, men så obetydligt alt höjden fram- 
för sljertfenans rot ej innehäålles 2 gånger 1 höjden öf- 
ver nacken. Vid nacken begynner en lan och tydligt 
markerad fåra, som vanligen kan följas ända inemot 
ryggfenans början. Huden är alldeles naken och glatt: 
till sidolinie märkes intet spår. 

Läpparne äro tjocka; öfverkäken, som är längre 
än den undre, kan icke framskjutas. Talrika tänder 
sitta 1 flera rader på mellankäksbenen och underkäken; 
men i gommen finnas inga tänder, och lika litet hafva 

i kunnat upptäcka sådana på gälbågarnes knölar eller 
i svalget. Tungan sitter låugt tillbaka, fästad under 
största delen af sin längd vid underkäken. Af näs- 
borrarne äro båda paren mycket tydliga; de främre 
näsborrarne ligga närmare ögat än nosspetsen och ut- 
skjuta i form af små cylindriska rör; de bakre äro 
mindre, likaledes cirkelrunda men utan hudrör, och 
ligga på något afstånd från de främre, närmare ögat 
och närmare hufvudets medellinia. Straxt innanför 
dem ser man ännu en helt liten, cirkelrund öppning 
(troligen för en slemkanal), och innanför de främre 
näsborrarne kan man äfven vanligen upptäcka två små 
dylika öppningar. Ögonen nycket utstående, anbragta 
nästan vertikalt på hufvudets sidor, så att de Sen 
synas nedifrån, och vidt skilda fran hvarandra; deras 


afstånd från Dosspetsen är inemot 1: gång så stort som . 


deras diameter, och ännu större: är pannans bredd 
mellan dem. Gaälöppningarne äro temligen små, eme- 
dan gälbinnans rand är fastvuxen vundlér största delen 
af sin längd, och blott öppnar sig baktill, framom 
bröstfenornas rot. Dess strålar, som först vill dissection 
kunna urskiljas, äro 67"), af bvilka den urdersta är 
helt kort.  Sjelfva gälarnes struetur är i detta slägte 
ganska märkvärdig och i sitt slag lika egen som hos 
Syngnathi ”"). I stället för de fina: tv ärfällar . som hos 


") Cuvier angifver för slägtet Lepadogaster blott 4—35 
stålar i gälhinnan; men hos L. biciliatus har RATAKE 
äfvenledes funnit 6 gälstråler. 

4) Först observerad hös Lepadogaster biciliatus och be- 
skrifven af H. RAtuRE, I Miincers Archiv för 1838, 


111 


fiskar I allmänhet finnas på gälbladen, finnas nemligen 
här utdragna, nästan tunglika skifvor, hvilka i form 
af tvåsidiga, stjelkomfaltande blad fästas på den smala, 
broskartadt fibrösa stråle, som intager gälbladets midt. 

Den öfre, vertikala delen af bröstfenorne, som vid 
första påseendet ensam synes motsvara bröstfenorne hos 
fiskar i allmänhet, och har dessas vanliga form, be- 
står af 23—24 strålar, och begynner med en bred, 
afrundad rot omedelbart bakom gälöppningarne, så att 
de tilltryckta gällocken med kanten nå strålarnes rot. 
Fenans bredd är åtminstone lika stor med hela krop- 
pens höjd, och dess form afrundad, i det de mellersta 
strålarne, 9:de till 11:te ungefär, äro längst (+ af total- 
längden), och de följande Haknitsom aftaga åt båda 
SidörJa De flesta strålarne, om icke alla, synas vara 
starkt klufna. Som ett bihang till bröstfenorne måste 
man här anse den främre sugskifvan , hvilken utgår 
från humeral-apparaten, och omgifves af en fena, som 
ehuru icke utgörande någon direkt fortsältning af den 
vertikala bröstfenan, dock dermed sammänhänger. Den- 
na fena stödjes på hvardera sidan af 4 starka, ledade, 
enkla, bågformigt böjda strålar, som utgå från sug- 
skifvans yttre och bakre rand, vid roten stå tätt till- 
sammans men utåt divergera, och sammanbindas af en 
tjock och fast hinna, som itskjuter i lika många flikar 
som strålar finnas. De 3 främsta af dessa strålar ut- 
breda sig i samma plan, nästan horizontelt, och längsta 
inbördes! afståndet mellan deras spetsar, som samman- 
faller med hela sugappavratets största bredd; är föga 
mindre än kroppens bredd mellan gällocken. Den fjerde 
och bakersta strålen är fästad något högre upp, och 
uppstiger vertikalt, eller i ett plan löven mot de 
3 föregående, utanför bröstfenans nedersta strålar; fen- 
hinnan fortsättes ännu något ofvanom denna stråle, 
lägger sig tätt intill bröstfenan och sammanvexer fram- 
till medjdess rot, ungefär från 6:te eller 7:de strålen 
nedifrån Viltladt; så att bröstfenans 6 eller 7 nedersta 
strålar liksom döljas af ofvannämnde stråle med dess 
flik, och först blifva synliga då den undanvikes. Un- 


pag. 441. Vi hafva under mikroskopet undersökt 
gälarne på den lilla här beskrifna arten, och de sy- 
pas I alia väsendtliga delar öfverensstämma med den 
på anförde ställe lemnade teckning och beskrifning. 


112 


der denna sträcka är fenan således liksom dubbel, eller 
består af 2 tätt intill hvarandra liggande, vid basen 
sammanvuxna hinnor. Det bräm omkring främre sug- 
skifvan, som på sidorna bildas af de 3 förstnämnda 
strålarne med deras hinna, fortsättes framtill, utan af- 
brott, af en liknande hinna, men som saknar allt spår 
till strålar; i början utgör den en tydlig fortsältning 
af strålarnes hinna , och har några grunda, oregelbundna 
flikar, men längre fram blir dess kant alldeles helbräd- 
dad och liksom rundklippt, och bär en mängd (24— 
28) små, tättsittande och i ändan rundade fransar. 
Omkretsen af hela detta bräm utgör en fullkomlig cir- 
kel, som baktill kompletteras af den bakre sugskifvan 
med dess bräm. Sjelfva den främre sugskifvan, som 
infattas af brämet, är oval på tvärs, och visar en fåra 
längs midten, samt omkring densamma 4, mer eller 
mindre tydliga, fördjupningar. Dessutom är inre de- 
len af hela kragen eller brämet tätt besatt med små 
cirkelrunda (eller stundom , der de stå tätast, sexkan- 
tiga) vårtor, hvilka utan tvifvel i väsendtlig mån bi- 
draga till fatssugningen; af dessa vårtor äro de som 
sitta närmast sugskifvan störst, och de yttre aftaga 
småningom i storlek. 

Den bakre sugskifvan är större än den främre, och 
till formen 4-kantig. Dess främre rand är den kor- 
taste, rät eller obetydligt konvex; och berör omedel- 
barligen främre sugskifvans bakre rand; de båda sido- 
ränderna äro likaledes räta, gränsa intill :de bakersta 
strålarne i främre sugskifvans krage, och hafva samma 
längd som dessa strålar, så att bakre sugskifvan jemnt- 
fyller rummet mellan dessa, och kompletterar den ofull- 
ständiga cirkel; som bildas af främre sugskifvans krage. 
Den bakre randen är längst och bildar en båge, som 
forlsättning af främre sugskifvans bräm; den kantas 
sjelf af ett kort, i kanten fint fikigt och krusadt bräm, 
hvari man under en starkare loupe kan räkna 23—24 
strålar, hvilka börja långt innanför brämet, inemot 
skifvans midt: - Från skifvans yttre och bakre hörn slår 
sig detta bräm-rakt uppåt, och lägger sig tätt intill 
kroppens sidor. såsom en tydlig, bred fena, hvars rot 
sträcker sig ett långt stycke uppåt kroppssidan, straxt 
bakom bröstfenornas rot. Strålarne i denna fena, som 
är ytterst fin och tunn, har det varit oss omöjligt att 

räkna, 


113 


räkna; och då den, såsom nyss nämdt, ligger tätt tryckt 
intill kroppen, och dold under de stora bröstfenorne, 
så kan den vid en ytlig undersökning lätt alldeles öf- 
verses. På sugskifvan bildas af intryckta linier figuren 
af ett H., hvars sidolinier äro närmast i midten och 
åt båda ändar divergera; de båda främre grenarne ut- 
löpa i de hörn, der främre randen sammanstöter med 
sidoränderna, hvaremot de bakre grenarne icke nå ut 
till randen, utan sluta på samma ställe der strålarne 
under skifvan: begynna. I midten af detta H märkes 
en triangulär fördjupning, och närmast omkring den- 
samma är skifvan bar, men betäckes föröfrigt af små 
tätt packade vårtor, som till form och storlek öfver- 
ensstämma med vårtorna på främre sugskifvans bräm; 
af dessa vårtor räknas till främre randen 3—4 rader, 
sidoränderna 4—535, men till bakre randen 7 rader; de 
i innersta raden äro störst. 


Ryggfenan är helt litenz(4+ af totallängden), och 
sitter så långt tillbaka att dess afstånd från stjertroten 
knappt är lika med dess halfva längd; dess kant är 
flikig, dess strålar vanligen 6 (sällan 5 eller 7), af 
hvilka den 4:de tyckes vara längst; alla äro enkla och 
synas vara oledade. Anus, som sitter alldeles i midten 
af kroppslängden, omgifves af särdeles tydliga; vradie- 
rande rynkor; straxt bakom densamma en stor konisk 
papill, och derifrån till analfenans början en djup fåra. 
Analfenan börjar först långt bakom anus (något längre 
än afståndet från anus till bakersta randen af sugap- 
paratet), litet längre bakåt än ryggfenan, är litet kor- 
tare än denna, och når litet närmare stjertfenans rot. 
Dess form öfverensstämmer föröfrigt i det närmaste med 
ryggfenans, äfvensom beskaffenheten af dess strålar, 
hvilka dock äro ännu färre till antalet, 4 eller stun- 
dom 5. sStjertfenan , som innehålles något mer än 5 
gånger i totallängden, är af oval form, vid roten al- 
deles tvär, i ändan afrundad; de båda mellersta strå- 
larne äro längst, och de derpå följande aftaga lång- 
samt, så att 8 strålar kunna antagas bilda fenans spets, 
hvarefter de 3—3, som sitta ytterst på hvarje sida, 
aftaga hastigare. Alla äre tydligt ledade, men enkla. 

Inre delar: Magen stor, genom en stark insnörning 
vid pylorus skild från tarmen, som är helt kort och 


K. V. Akad. Handl. 1844. 


114 


går rakt och utan minsta krökning ned till anus; 
appendices pylorieg finnas inga. Lefvern stor, gul, 
delad i 2 flikar, åf hvilka den högra är störst. Sim- 
blåsa saknas. Till generationsorganer hafva vi ej kunnat 
finna några tydliga spår. Ryggkotor 30, af hvilka 14 
tillhöra bukhålan och 16 stjerten; på förstå ryggkotan 
saknas refben, de följande 18 bara starka refben, af 
hvilka första paret är störst. 


Till färgen varierar denna lilla fisk så, att 
man knappt träffar två individer som äro hvar- 
andra lika. Grundfärgen är dock allud rödlätt, 
klar och Tiflig, med mer eller mindre blandning 
af gult, som än bildar smärre, orgelbundet strolida 
fläckar eller punkter, än Särhrhanhaleande band 
längs ryggen och sidorna, eller en rad af större 
fläckar tvärs öfver ryggen oo. s. v. Tvärsöfver 
pannan, mellan båda ögonen, går vanligen en 
ljusare linie, och bakom denna sträcker sig ett 
mörkare färgadt bälte tvärsöfver kroppen. På 
sidorna, straxt bakom bröstfenornas rot, finnes 
oftast, dock icke alltid, en rundad, mycket tyd- 
ligt och skarpt markerad, svart eller mörkt pur- 
purfärgad fläck, kantad med en smal hvit strimma 
(deraf artens namn); föröfrigt är buken och hela 
undre sidan vanligen ljusgul, stundom utan röda 
fläckar eller streck på underkäken och stjertens 
sidor.” Ögongloberna ofvan gråaktigt olivgröna, 
midtpå går Hu brunaktigt band, hvarefter vide 
sidan blir något ljusare. Iris guldgul, pupillen 
skönt SG höft i grönt och blått. Blöstfendina 
och hela sugapparaten äro alltid ofläckade, men 
de omaka fenorna äro spräckliga af gula och röda, 
mer eller mindre afbrutna tvärband. 

Denna art kan ingalunda räknas till de säll- 
syntaste fiskarne vid Norriges vestra kust, och 
orsaken hvarföre den så länge undgåll uppmärk- 


115 


samheten, ligger väl snarast deri, att den såsom 
en helt liten fisk, som beständigt uppehåller sig 
på bottnen, aldrig erhålles i de redskap som af 
fiskare vanligen begagnas. Deremol fås den icke 
så sällan i den skrapa eller bottenhåf, som Zoolo- 
gen vanligen begagnar för att från hafsbottnen 
upphämta mindre sjödjur; man finner den då 
oftast fastsugad ini större, tomma musselskal 
0. S. Vv., vanligen på ett djup af 30 famnar. Vi 
hafva på detta sält fått många exemplar, både 
vid Christiansund och Bergen; och antalet af de 
individer vi inalles sett tagna vid Norriges kust, 
uppgår åtminstone till 50. En gång fingos 5 
stycken sittande tillsammans i ett skal af Cyr- 
prina islandica. ”Tager man denna lilla fisk upp 
ur valtnet, suger den sig 1 ögonblicket fast vid 
fingret; till och med kastad på sprit, händer det 
alt den i de första ögonblicken suger sig fast 
till väggen af glaset. Äfven i vattnet ser man 
den vanligen sitta stilla och fastsugad, med stjer- 
ten böjd framåt, ända intill hufvudet. Ögon- 
globerna, utomordentligt utstående, kunna röras 
i alla divektioner, oberoende af hvarandra (nästan 
i ännu högre grad än hos Flundrorna), och då 
fisken sitter fastsugad, följer den, utan att vrida 
hufvudet det minsta, med ögonen alla rörelser 
t. ex. af en pincelt, som föres i vattnet rundt 
omkring. Kommer pincetten för nära, så skuf- 
var den litet på sig eller flyttar sig glidande, 
utan alt släppa sitt fäste.  Lösrifves den med 
våld, så hastar den så fort som möjligt, alt åter 
suga sig fast på första passande ställe. 

PensanT ") och Donovan =) hafva båda af 
denna fisk lemnat beskrifningar och figurer, af 


Hrinit. Zool vek HL, pas. 492) plaR2, 
fÖrbat Fish. "vol. IV; pl 78. 


1iG 


hvilka den sednares är ganska god. Mindre god 
är figuren hos YArreLrL "); isynnerhet afviker sug- 
skifvan. måhända tecknad efter ett torrt exem- 
plar, betydligt från förhållandet i naturen, hvil- 
ket i början, innan vi hade tillgång till de först- 
nämnda foörfattarne, förledde oss att anse vår art 
för ny. Då sugskifvornas form synes lemna goda 
karakterer för Sköna i detta slägte, så bifogas 
en teckning af sugapparatet hos vår art, tre gån- 
ger större än 1 naturen. 


13. Om Cyclopterus minutus Pair. 

I sina Handlingar "F) förvarar Kongl. Aka- 
demien en afhandling af afl. Prof. B. Fries, hvari 
han med sin vanliga noggrannhet beskrifver en 
liten Cyclopterus, som förekommer i Bohuslänska 
skärgården, samt bevisar att den icke är annat 
än ungen till den vanliga C. Lumpus; han anser 
denna unge derjemte vara identisk med PaALrras 
C. minutus , hvarföre resultatet af undersökningen 


3 d 
blef, att denna icke är någon egen och sjelfstän- 


dig art, utan blott ungen till Lumpus. Alldeles 


sådana ungar, som dem Fries beskrifvit, hafva 
vi på Norrska kusterna flera gånger erhållit, och 
behöfva icke intyga den noggrannhet, hvarmed 
Fries följt och beskrifvit deras öfvergångar will 
den vuxna Lumpus. Men jemte dem förekomma 
här äfven andra små Cyrelopteri, af + till 11 tums 
längd, som väl i allt öfrigt likna de af Fries 
beskrifna ungarne af Lumpus, wmen utmärka sig 
derigenom: att då på dessa sednare alltid, eller 
åtminstone så snart de blott nått + tums längd, 


”) Brit. Fish. vol. II, pag. 363. 
”) Årgången 1838, pag. 226, Tab. IV, fig. 1. 


SV —- 


117 


finnas, längs hvardera sidan, 3 rader af små h vassa 
knölär eller laggar, såsom spår till de blifvande 
sidokölarne, och hos tumslånga individer också 
redan spår till ryggens köl med kldss skarpa knölar, 
— så äro de fölva. äfven då de nått 11 tums 
längd (större hafva vi icke sett dem). fullkom- 
ligt släta och glatta, utan EE spår tull knö- 
lar, taggar eller ryggköl. i hafva träffat dessa 
små fiskar hela året om, Re en gång, vid Grip 
utanför Christiansund, fått 2 exemplar på 40—50 
famnars djup. Bifogade teckning (Tab. II, fig. 8) 
föreställer, 1 naturlig storlek, en af de största 
och en af de minsta som vi träffat; och exem- 
plar af denna form förvaras nu i Bergens, Lunds 
och Stockholms Zoologiska Museer. 

En af oss förevisade dessa små fiskar vid 
Nalurforskarnes möte i Christiania, jemte de små 
taggiga ungarne af C. lumpus , och väll atl se dessa 
båda lika stora, och dock så olika former vid 
sidan af hvarandra, synes man knappast kunna 
tvilla på deras specifika skillnad. Också antogo 
vi dem då utan betänkande för skilda; och så- 
länge vi ännu saknade tillgång till PArraAs' egen 
beskrifning ") af sin C. vävneretst; och blott kovilis 
rådfråga de utdrag deraf, som åf Fries cileras i 
dess ofvannämnda Afhandling, samt figuren 1 
Zoologia Danica ""), ansågo vi oss i denna fisk 
hafva edan den rätta C. minutus Paix., och 
förmodade att Fries, som aldrig haft tillfälle att 
se denna form, hvilken icke synes förekomma i 
Bohuslän, deraf blifvit förledd att anse den lilla, 
derstädes funna ungen af Lumpus , hvilken den 
i så många SEE liknar, såsom synonym med 


2 CIN zool. Fasc. VII, pag. 12, Tab. III, fig. f==9, 
nebab. 154, fig: B 1—3. 


118 


Parras' art. Denna mening ”yurades af en af 
oss såväl vid mötet i Christiania, som 1 öfver- 
sigten af Kongl. Akademiens Handlingar för sist- 
lidne Maj månad (sid. 112). Men sedan vi fåt j jem- 
föra sjelfva Parras beskrifning och figur, hafva vi 
blifvit upplysta om vårt misstag, alldenstund de 
deri förekommande uttrycken: in mediis lateri- 
bus - - tubercula duo ossea , alba, stridentia , 
guorum anterius bispinoso-scabrum , alterum sca- 
berrimum , sed minus prominens, göra det omöj- 
ligt att hänföra hans art till denna alldeles släta 
och glatta form; så att C. minutus Pai. visser- 
ligen långt mera närmar sig den af Fries beskrifna 
vingen af Lumpus, och efter all sannolikhet är 
dermed identisk =). 

Vi ernade således uppställa vår lilla form 
såsom ny art, under namn af C. levis. Men 
sednare hafva åtskilliga tvifvel begynt hos oss 
väckas, huruvida dessa båda former verkligen 
vore specifikt skilda, oeh om icke alltsammans 
ändå ull slut vore ungar af Lumpus, hvilka, allt 
efter yttre eller jödahidädla: ännu obekanta om- 


ständigheter, så olika utvecklade sig, att taggarne 


på några individer började synas redan då de äro 
+ lum långa eller mindre, på andra först när de 
nått 11; tums längd eller deröfver. Skälen till 
denna vår förmodan äro: 

a) Att vi icke, utom när- eller frånvaron af 
taggar, så märkelig karakter denna i sig sjelf är, 


”) Fries hänför äfven dertill utan betänkande figuren i 
Zoologia Danica, oaktadt deri icke, såsom i PALLras” 
figur, förefinnas ringaste spår till några knölar eller 
taggrader; och fisken afbildas dock öfver tumslång. 
Oss synes det vida troligare, att originalet till denna 
figur verkligen tilthört vår här ifrågavarande släta 
form, som i så fall äfven skulle finnas i Kattegat, 
vid Norriges södra kuster. 


119 


kunnat finna ett enda konstant och pålitligt skilje- 
märke mellan vår s. k. Cyclopterus levis och 
ungarne af Lumpus. I allt öfrigt likna de hvar- 
andra fullkomligt, och några smärre olikheter i 
form och proportioner, som vi 1 början trott oss 
finna, hafva vid undersökning af flera exemplar 
befunnits alltför obetydliga och variabla. 

b) Att vi äfven på taggiga exemplar, som 
således obestridligen tillhöra Lumpus , märkt 
många olikheter i taggarnes eller knölarnes ut- 
veckling. Så förvaras t. ex. nu i Lunds Zoolo- 
giska Museum tvenne små ZLumpi af 1; tums 
längd. Hos den ena äro alla de 7 upphöjda kö- 
larne redan tydliga, ryggkölen väpnad med 6 
tydliga och skarpa knölar; den öfversta sidokölen 
har 10 redan fullkomligt utbildade, och bakåt 
en rad af små ljusare fläckar, som antyda flera 
blifvande; 1 den mellersta sidokölen 3 å 6 knö- 
lar och i den nedersta lika många. — Deremot 
har det andra exemplaret ännu en alldeles run- 
dad och glatt rygg, utan spår till taggar eller 
köl; i den öfversta sidoraden, som ännu icke höjt 
sig tll någon köl, finnas blott ett par helt små 
taggar, men de båda nedre sidoraderna äro mera 


utbildade. 


c) Ett exemplar af 11 tums längd, som vid 
första påseendet syntes alldeles slätt och glatt, 
och af oss utan- betänkande blifvit fördt till vår 
C. Ievis , lades på sugpapper, som borttog allt 
slemmet från ytan, hvarefter under loupen kunde 
upptäckas några helt fina taggar, på samma 
ställen, der de börja visa sig hos den unga 


Lumpus. 


Om äfven denna alldeles släta och glatta 
form, såsom allting nu leder oss att förmoda, 


120 


intet annat är än ungen af Cyclopterus Lumpus, 
så finnes knappast någon bekant fisk, som under 
sin utveckling och tillväxt träffas i så ombytliga, 
man kunde säga, nyckfullt föränderliga skepna- 
der, som denna. 


Methodisk öfversigt af Idislande 
djuren, Linnés Pecora; 
a 


CARL J. SUNDEVALL. 
(med pl. 13 och 14). 


1. Inledning. 


Ått en naturenlig och systematisk uppställning 
af de idislande djuren icke finnes, torde vara en 
af de brister, som nu röja sig aldra synbarast uli 
vår kännedom om däggdjursklassen. Detta sam- 
manförande af arterna efter deras hikhet i bild- 
ning, eller, såsom man säger, slägtskap, hvilket 
benämnes naturligt system eller method, kan väl 
af mången anses likgiltigt, då man i alla fall 
känner sjelfva föremålen så väl, som större de- 
len af Pecora, öfver hvilka man nu har goda figurer 
och vidlyftiga beskrifningar. Men sjelfva den an- 
tydda bristen visar dock att kännedomen ej är så 
god, som den i början kunde synas, och att ett 
nytt försök till dess afbjelpande ej är öfverflö- 
digt. Om detta försök blott skulle lyckas att 
underlätta deras möda, som vilja förskaffa sig en 
allmän kännedom om denna djurordning, så hade 
det hunnit ett af sina åsyftade mål. 

Vid genomgåendet af de hittills utgifne upp- 
ställningarne af Pecora finner man snart, att den 


422 


ringa olikheten i yttre form hos större delen 
af arterna, är en hufvudorsak till svårigheten att 
finna hvilka som böra närmare eller fjermare till- 
samman, och att denna svårighet ökats genom 
bristen på kännetecken, som kunnat tjena till 
vägledning. Hornen hafva nemligen måst använ- 
das såsom kännetecken för både slägten och ar- 
ter, ehuru de saknas ej blott hos ungarne, utan 
äfven hos större delen af honorna. Detta visar 
en hög grad af enformighet hos dessa djur, åt- 
minstone i alla de delar af hvilka annars skilje- 
tecken pläga tagas mellan däggdjuren, och såsom 
exempel på denna enformighet kan anföras den 
utmärkta likheten mellan de hornlösa honorna af 
hjort-slägtet och af den lilla grupp, tll hvilken An- 
tlilope sylvatica, mergens m. fl. höra. Denna lik- 
het är så stor, att en a vår tids utmärktaste dägg- 
djurskännare, FrenrR. Cuvier, afbildat och beskrif- 
vit honan af den till nämnde Antelop-grupp hö- 
rande Letraceras quadricornis såsom en ny hjort- 
art, under namn af Cervus labipes (Cerf. des 
Mariannes, Mammif. vol. 4 1832). Dessa båda 
slägten måste dock uppräknas under skilda famil- 
jer af ordningen, och vi skola i det följande söka 
visa, att verkliga olikheter finnas mellan dem 
i yttre formen, oberäknadt hornen; t. ex. i for- 
men af öfverläppen. 

| Under det vi sålunda finna de artrikare 
orupperne vara så lika" bildade, att man knappt 
kan skilja dem från hvarandra, se vi, här så- 
som öfverallt, andra, ganska artfaltiga grupper, 
som stå märkvärdigt enstaka, men som genom 
sin egenhet i bildning framställa sig såsom huf- 
vudformer af ordningen, oaktadt sitt ringa antal. 
Dessa äro Kamelerne , som utgöras af 2 arter i 
gamla continentlen och 2 (eller kanske 4) i den 


123 


nya, samt Giraffen, som väl genom enskilta 
drag närmar sig till alla de öfriga familjerna, 
men ändock ej väl synes kunna förenas med på- 
oon af dem. Dessa, hafva äfven länge varit väl 
åtskilde, under det de förra varit till en stor del 
hopblandade, särdeles uti det stora men artifi- 
eiella Antelop-slägtet, hvaruti allting insattes som 
ej väl inpassade uti de slägten, hvilkas arter fin- 
nus vilda eller tama i Europa. 

Från äldre tider, till och med LinsÉs period, 
voro knappt andra idislande djur kände, än dessa 
europeiska, samt några få utmärktare former 
från andra verldsdelar, som blifvit bekante nä- 
stan blott genom ofullständiga berättelser; t. ex. 
Giraff, Lama, Moschusdjur och Gazell.  Föröfrigt 
omtalades med få undantag de utländska Pecora 
af resande, dels blott efter likheten med de euro- 
peiska, under namnen Oxe, Hjort, Rådjur m. m. 
och ansågos likartade med dessa; dels blott för att 
upplysa härkomsten af Bezoar, hvarpå man satte 
stort värde, då sjelfva djuren blefvo bisak. Emel- 
lertid bildade LinsÉ med sin vanliga skarpsin- 
vigbet, af de väl kända arterna, goda genera 
(Camelus, Moschus, Cervus, Capra, Ovis och Bos), 
uti hvilka ban insatte några få mindre bekanta 
arler. é 

BurFon var egentligen den som visade ull- 
varon af elt stort antal arter inom denna djur- 
ordning, 1 det han uti sin Histoire Naturelle 
hopsamlade och jämförde, samt med: stor skarp- 
sinnighet bedömde alla de uppgifter, som funnos 
spridde i resebeskrifningar och andra böcker. Han 
kunde till och med börja art. Coudous i sin Na- 
turalhistoria med orden: ”La classe des animaux 
ruminans est la plus nombreuse et la plus variee.” 
Men då samlingarne på den tiden, will och med 


121 


den uti Jardin des plantes, som Burros förestod, 
blott innehöllo få så stora djur som Pecora, och 
BurFon således till en stor del måste åtnöja sig med 
otillräckliga underrättelser, på sin höjd upplyste al 
en och annan dålig ritning, eller af ett och an- 
nat hemfördt horn eller REN och man dess- 
-utom känner hans hat till all systematisk form, 
så blir det lätt begripligt, att man fåfängt i hans 
arbete söker någon annan öfversigt och indelning 
af dessa djur, än den, att de som verkligen voro 
närslägtade med våra husdjur eller med de vilda 
europeiska arterna, beskrefvos i följd med dessa. 
Alla de öfriga upptogos hvar för sig, men en stor 
del, nemligen de som B. ansett likna Gazellen 
(Ant. dorcas), sammanfördes under Artikeln Ga- 
zelle i vol. XII af hans stora verk. 

Dessa arler, som ej inpassade uti de väl 
kända genera, företog sig Parras år 1766, uli 
Miscellanea Zool., att uppställa uti ett lätt öfver- 
skådligt schema efter Linneiska methoden, och 
detta schema är det, som ända till våra dagar 
legat till grund för de zoologiska uppställningar- 
ne af ungefär hälften bland Pobnea. Ehuru PALLAS 
genom egua, ypperliga monografier och undersök- 
ningar upplyste flera af dessa arters historia, och 
tillade 4 nya, kunde han lika litet som BuFFfon 
äga tillfälle att rätt bedöma mängden af dem; 
-han förenade dem samtlige uti ett stort slägte: 
Antilope, som, då han år 1778, i Spicilegia, Fasc. 
XII, för tredje gången reviderade det, innehöll 
22 arter. Behofvet alt få systematiska kännetec- 
ken för arterna gjorde, att PALLraAs gick ännu längre 
än Buffon i begagnandet af det perenn som fanns 
alt jämföra hos den nemligen hornens form, som 
dessutom förut var på samma sätt begagnad af 
LisnsÉ. Efter dem karakteriserades arterna, och 


125 


efter dem indelades slägtet, först i 5 sectioner, i 
Miscellanea, 1766, der 17 arter uppräknas, sedan 
i 7 sectioner, i Spicilegia I, 1767 p. 6. Från 
de Linneiska genera utplockades de arter hvilkas 
horn ej fullt öfverensstämde med dem hos den 
typiska; hvarvid en verklig get-art, Capra rupi- 
capra L. kom att följa med, för att införlifvas i 
det nya stora Antelopslägtet. Parras såg väl detta 
djurs afvikelser från de öfrige Capre, men, be- 
synnerligt nog, ej dess ännu större olikheter med 
de arler som ban sammanförde under slägtet An- 
tilope. De öfriga arterna voro rättvisligen skilda 
från de Linneiska genera, men deraf följer icke 
att de tillhopa utgjorde ett naturligt slägte. Den 
grupp som fick namnet Antilope var i hög grad 
motsatsen, och ulgjorde liksom en skräpvrå dit 
allt insköts som ej inpassade uti de öfriga, af 
LissE bildade, genera i ordningen; och samma 
karakter har det så kallade Antilop-slägtet troget 
fått bibehålla ända intill våra dagar. Sålunda se 
vi att historien om idislande djurens systematik 
hufvudsakligen kommer att vända sig kring be- 
handlingen af ett enda antaget genus, Antilope, 
och att ingen verkligen naturenlig uppställning blir 
möjlig, annat än genom fullkomlig sönderspräng- 
ning af delta. 

Kännedomen om de så kallade Antiloperne 
tilltog 1 början långsamt. Pensast bade redan år 
1771, uti Synopsis, framställt dem, med ett och 
annat tillägg, fördelade i 5 sectioner efter bor- 
nen; och SPARRMAN, THUNBERG m. fl. lemnade goda 
bidrag, både af nya arter och förbättrad känne- 
dom om de redan bekante, så att LIiCHTENSTEIN, 
som sjelf tillagt ganska mycket, år 1812 (i Berl. 
Magazin der Naturf. Fr.) kunde uppräkna 29, 


till större delen säkert och väl kända arter, hvilka 


126 


han fördelade i 4 afdelningar: Bubalis (de oxe- 
lika), Connocheetes (Gnu), Antilope och Gazella. 
Men då dessa afdelningar, oaktadt användandet 
enligt Irticers nyss (1811) gifna föredöme, af 
flera delar såsom känslötusbans hvarken voro na- 
turliga, eller bestämdt karakteriserade, framstodo 
de aldrig såsom genera, utan upplogos blott så- 
som sectioner af det ännu odelade genus Antilope. 
Alldeles enahanda blef förkälkknider med de 8 
sectioner, som BLrAInviILLE år 1816 framställde 
under egna generiska namn, nemligen ÄAntilope, 
Gazella , Cervicapra , Tragelaphus, Alcelaphus 
(Bubalis Licht. pars), Boselaphus (Gnu), Oryx 
och Rupicapra. De voro ej naturliga, och eburu 
flera kropps-delar nämndes i diagnoserna, så sy- 
nes dock tydligt, att hornens yttre form eller 
när- och frånvaro hos honorna utgjorde de egentliga 
kännetecknen, och denna brist förbättrades ej der- 
igenom att DesmaresTt tillade ett par sectioner 
med slägtnamn (Oreas och Egoceros). Cuviers 
Regne Animal (1817 och Sc gjorde uti den- 
na djurordnings fördelning, ingen hufvudsaklig 
ändring. 
Emellertid tillväxte antalet så, att FIsScHERS 
Synopsis, år 1829, kunde upptaga 52 arter under 
slägtet Antilope , utom flera, hvilka ej erhöllo 
nummer, såsom alltför tvifvelaktiga. Samlivgarne 
hade nu fått ett annat utseende, och ej blott i 
England, i Paris och i Berlin, utan på flera an- 
dra ställen, kunde man få se hela exemplar af 
en del bland dessa djur, och nya goda figurer 
samt beskrifningar, af LicHTENSTEIN, EHRENBERG, 
Rörpersr. och ÖretzscHmArR m. fl. lemnade upp- 
lysningar om en stor del af dem. Då företog 
Öfv. HAmMtn.toN SmitH, (i Griffiths Animal Kingdom, 
1827) en ny bearbetning af alla Antiloperne, och 


127 


fördelade dem i 21 små afdelningar med genns- 
namn. Större delen af dessa voro nu verkligen 
naturliga grupper eller genera, men de qvarstodo 
ännu såsom blotta sectioner af slägtet Antilope, 
utan att verka på hela Ordningens naturliga för- 
delning. De voro dessutom sinsemellan högst 
oriktigt ordnade och karaktererne eller diagnoser- 
ne voro, oaktadt sin stora ordrikhet, opålitliga 
och alldeles obestämda. Dessutom vimlar hela 
framställningen af fel mot den antagna nomen- 
elaturen, så att många väl kända arter framstäl- 
las under nya, eller under tvenne namn, och 
många upptagas såsom säkra efter otillräckliga 
underrättelser, som nu för tiden ej hade behöft 
användas för att ytterligare öka den allt för stora 
listan på namnarter "), Dessa fel har A. WAGNER 
rättat uti Supplementet till Schreber, vol. 4, år 
1844, hvarest han bibehåller slägtet Antilope PArr. 
och indelar det i ungefär samma sectioner som 
H. SmitH, men bättre ordvade och förseglide med 
korta kännetecken som passa på arterna, hvilka 
dessutom blifvit kritiskt bedömde och rätt be- 
nämnde. Hela ordningens fördelning är ännu 
sådan som den varit, men med öppet erkännan- 
de häraf och till följe deraf, med bibehållande 
af de enda för denna indelning passande karak- 
tlererna, nemhegen de efter hornens form. Under 
sl. Antilope återfinna vi således ännu de getartade 
afdelningarne: Nemorhedus, Haplocerus och Ru- 
picapra, men förenade under benämningen ”Ca- 

rina,” och till slut uppföras alla de som närma 
sig till Oxeslägtet. Endast svårigheten att finna 


”) Den som ej har tillgång till det nämnda dyrbara 
verket kan se hela uppställningen uti tillägget till 
Fischers Synopsis p. 623. 


128 


andra och tllväckliga kännetecken tyckes hafva 
afhållit Wacser från att rent af upplösa och på 
flera ställen fördela det stora, af 68 arter bestå- 
ende s. k. slägtet Antilope. 

Denna stora omstöpning af hela ordningen 
Pecora, har ÖOGirszy företagit sig att verkställa. 
Hans första afbandling derom utgafs i Zool. Pro- 
eeedings 1836, hvarest Pecora indelas i 5 famil- 
jer: ”Camelide , Cervide, Moschide, Capride 
och Bovide.” Den egentliga förbättringen, eller 
afvikelsen från det förutvarande, består deruti, 
att Antilopslägtet blifvit upplöst och dess under- 
afdelningar, jemte de förr antagna, med qvarblif- 
vande horn försedda slägtena, Ovis, Capra och 
Bos, blifvit fördelade i de 2:ne sista familjerna, 
som åtskiljas efter nosens beskaffenhet: med eller 
utan naken hud. Ett bestämdt steg är alltså ta- 
get till förbättring och med conseqvens utfördt, 
och jag skulle gerna vilja stadna vid detta, om 
ej några af slägtena syntes mig alltför mycket 
åtskilde, hvilka dock hade bordt stå tillhopa. 
Jag känner ej något nyare af OGirsy än den in- 
ledning till hans ”Monograph of the hollowhorned 
Ruminants, som finnes införd uti Zool. Trans- 
actions III part 1 (1842), hvaruti han med en 
utmärkt sakkännedom afhandlar denna djurord- 
nings historia, flera af dessa djurs yttre delar och 
grunderna för en ny bearbetning af methoden. 
Sjelfva den systematiska framställningen bar ännu 
ej utkommit, och det hade kanhända varit rättare 
af mig att dröja med det efterföljande, tills den 
bunnit publiceras, om ej inledningen tillräckligen 
visat, att OGieys arbete är bygdt på helt andra 
grunder än mitt, och i bufvudsaken föga kom- 
mer atl skilja sig från det som framställdes år 


1836. 


129 


1836. O. utgår från djurens lefnadssätt, och tror 
sig kunna bedöma delarnes vigt såsom karakte- 
rer, efter deras vigt för djurets oeconomi: ett sätt 
som jag trott vara alldeles omöjligt att följa, enär, 
i de flesta fall, kroppsdelarnes egentliga nytlaå 
eller betydelse ej kan på förhand bestämmas. 
Såsom tydligt bevis härpå kan anföras, att en 
ganska betydlig del af Pecora ej hafva, eller kunna 
hafva den ringaste nytta af hornen till sitt för- 
svar, som verkställas antingen med fötterna, dels 
genom flyende, dels genom sparkning, eller me- 
delst stötande med pannan antingen den är horn- 
beväpnad eller ej"). Utan tvifvel har man lagt 
alltför stor vigt på den systematiska betydenhe- 
ten af körtlar och afsöndringar. Dessa förefalla 
mig ganska betydelselösa för den större systema- 
tiska anordningen, då de kunna finnas högt ut- 
bildade och knappt märkbara hos arter som för 
öfrigt äro ganska närslägtade. Säkert är att dessa 
delar, så väl som alla andra, understundom visa 
sig vara nödvändiga, och finnas tillstädes hos 
alla arterna af en grupp, under det de inom en 
annan grupp visa sig vara alldeles accessoriska. 

Det försök till en ny uppställning af Pecora, 
som härmed följer, är sådant som det hade kun- 
nat lemnas år 1842, då jag iordningställde de 
anteckningar som blifvit gjorde under en utländsk 
resa året förut. Meningen var då att lemna ut- 


") Bland exempel på de löjliga orimligheter man kan 
komma till genom det välmenta begäret att vilja 
finna ändamålet med djurens delar och deras bild- 
ning, kan anföras Ham. Smitns åsigt, att Elgen och 
Renen fått sina horn mot ändan skofvelformigt plat- 
tade, för att dermed undankasta snön till födans å1- 
kommande (Jardine Nat. Libr. inledn. till Hjortslägtet). 

: 9 


K. V. Ahad. Handl. 1344. 


130 


förliga karakterer och kritisk framställning af alla 
kända arter, men för detta ändamål hade ett be- 
sök uti Englands rika samlingar varit behöflig. 
Emellertid har sedan den tiden A. WaGner till 
en stor del utfört detsamma, uti det nyss förut 
citerade supplementet till Schreber, och då Ocirey 
i fortsättningen af sitt arbete ej lärer underlåta 
att framställa arterna med all möjlig omsorg, 
vore det öfverflödigt att här nedlägga alltför 
"mycken möda derpå. Jag skyndar alltså att med- 
dela den generella öfversigten, hvaruti det mesta 
nya lärer komma att innehållas, och vidrör 
blott arterna helt lösligen, så vidt de hittills äro 
mig bekante. Emellertid hoppas jag, att med 
tillhjelp af WaGsers arbete, skola ej många kända 
arter undgå alt uppräknas på sina ställen. Större 
delen af dessa arter har jag sjelf sett och under- 
sökt, samt har derför att tacka den utmärkta be- 
nägenhet, hvarmed man uti de stora djursamlin- 
garne i Berlin, Frankfurth, Paris och Leyden, 
samt på andra ställen som nämnas i det foljan- 
de, tillåtet mig att få fritt begagna allt som fanns 
och åstundades. Det bör ej heller glömmas att 
Zoologiska Riksmuseum här 1 Stockholm äger 50 
arter af Pecora, hvaribland 28 tillhöra det stora 
fordna Antilopslägtet. 


2. Om Hornen. 


Flera nyare zoologer, att börja med ItriGER, 
hafva insett otillräckligheten af de karakterer för 
slägten och afdelningar, som hämtas af hornen, 
då dessa delar ej finnas hos alla de individer som 
de skulle karakterisera, och då man dessutom 
funnit, alt de ej utgöra någon osviklig måttstock på 
arternas aflinitet, såsom vi i det föregående haft 


131 
tillfälle att anföra. Man har alltså sett sig om 
efter andra delar hvaraf kännetecken kunde häm- 
tas, och jag skulle tro det vara djurbeskrifvarnes 
pligt, att så mycket som möjligt söka andra form- 
förhållanden, som dels lemna en mera utvidgad 
kännedom om de beskrifne föremålen, dels göra 
deras igenkännande lätt och alltid möjligt. Denna 
afhandling är en bland dem, hvars hufvudända- 
mål är, att genom andra, mera beständiga känne- . 
teckens användande, göra dem öfverflödige, som 
hemtas af bornen. Men det har lika litet lyc- 
kats mig som någon annan att göra idislande 
djurens systematik fullt oberoende af dessa delar; 
ty å ena sidan lärer det väl svårligen vara möj- 
ligt, att finna andra delar, som med lika bestämd- 
het visa skillnaden mellan de 2:ne artrikaste grup- 
perna, nemligen dem som hafva ständigt gvar- 
sittande ; och dem som hafva årligen affallande 
horn; å andra sidan lemna hornens fasta yta och 
på mångfaldiga sätt varierade former säkra och 
lättfattliga kännetecken på artskillnader, som svår- 
ligen kunna lika tydligt uppgifvas efter andra 
delar. Vi skola blott icke tro, såsom så ofla 
skett, att hvarje liten afvikelse i hornens form 
betingar generisk skillnad, så att man t. ex. skillt 
Capra rupicapra och C. lanata från sina samsläg- 
tingar, emedan de hade trinda horn o.s.v. Det 
bör härvid anmärkas att honorna af ett par Sten- 
bocks-arter hafva trinda horn. Ej heller skall 
man tro att dylika olikheter nödvändigt beteckna 
artskillnader. Man må blott ihågkomma det, af 
kronhjortens historia, väl kända factum, att man 
af ärftliga, understundom rätt betydliga egenheter 
1 hornen, lätt och säkert igenkänner affödan efter 
vissa, 1 detta hänseende utmärkta hannar, och 
att dessa egenheter bibehålla sig genom flera led; 


132 


tills de försvinna genom blandning med andra 
racer. Genom afsöndring skulle man således lätt 
kunna göra dem konstanta. Utan tvifvel äro 
många af de s. k. arterna, som nästan endast 
skilja sig på hornen, t. ex. de ostindiska hjor- 
tarne, stenbockarne, Tragelaphi o. s. v., intet an- 
pat än dylika racer, som af en eller annan orsak 
blifvit constante. Emellertid bar jag här följt 
det vanliga bruket med afseende på arterna. 

Då vi nu företagit oss, att så mycket som 
möjligt inskränka hornens bruk såsom kännetec- 
ken, skola vi dock göra dem all billig rättvisa, 
och börja med att gifva just detta bruk en ut- 
vidgning, hvarpå zoograferne ej synas hafva tänkt. 

Hos alla de djur som hafva horn, börja dessa 
delar med att vara blotta hudbilningar, nemligen 
en liten vårta på det ställe der hvardera hornet 
skall utväxa. Dessa små vårtor finnas ej blott 
hos hankalfvarne, utan äfven hos honorna, och 
tyckas hos dem bibebålla sig; men de äro oftast 
så små och obetydliga att man blott med svå- 
righet kan finna dem. Ifall man ej skulle lyckas 
att finna sjelfva hornrudimentet, så ser man van- 
ligen tydligt deras plats, utmärkt af en hvirfvel, 
som håren bilda på detta ställe. Men både vårta 
och hvirfvel saknas på de djurarter som äro horn- 
lösa (Moschus, Camelus), hvilka alltså derpå kunna 
igenkännas. 

Då dessa hudvårtor utvecklas tyckas de be- 
stämma utväxten af ett motsvarande benutskott 
från pannbenet, som utgör hornets inre del eller 
s. k. qvicke. Men hornen utvecklas ej alltid, 
utan förblifva rudimentära hos honorna af unge- 
fär bälften bland arterna af Pecora. Man har 
ansett det vara af stor betydelse för systematiken, 
att en del honor hafva horn, andra icke; men 


133 
jag kan deruti ej se annat än en verkan af samma 
orsak som gör att skägg, tofsar m. fl. prydnader 
eller färger ej utvecklas hos honor. Man har 
exempel på horns utväxt hos gamla, sterila hjort- 
honor, och ifall man upptäckte en Rensort, hvars 
honor alltid vore bhornlösa, så skulle jag ej en- 
samt för denna omständighet anse nödvändigt, att 
betrakta detta djur såsom skildt från den vanliga 
Renen, åtminstone ej till Genus, liksom Antilope 
subgutturosa ej för denna samma orsaks skull 
kan skiljas från A. dorcas och öfrige gazeller, 
Man ihågkomme blott den lätthet hvarmed horn- 
lösa varieteter uppstå bland husdjuren, och att 
1 höga norden blir all boskap hornlös. Hos oss 
ser man (t. ex. 1 Småland), att honorna förr bli 
hornlösa inom en race, än hannarne, och detta 
är en nödvändig följd deraf, att hornutbildnin- 
gen, och i allmänhet utvecklingen åt ytan, är 
svagare hos honkönet. Hornens när- eller från- 
varo, starkare eller svagare utveckling, synes mig 
alltså ej vara af den stora vigt för systematise- 
randet, som man velat antaga. 

Helt annat är förhållandet med hornens sätt 
att utvecklas då de finnas, och" tillfölje deraf 
deras inre beskaffenhet. Då man ser härpå bi- 
faller man genast den skillnad, som alltid blifvit 
gjord mellan de så kallade ihåliga bornen och 
hjorthornen. Hos de förra är den epidermis, som 
afsöndras från benutskottets hud, tjock, fast och 
utan hår, samt blir qvarsittande och förenas med 
den ständigt nybildade ytterhuden till en fast 
massa, som bildar en conisk slida kring benut- 
skottet, hvilken hos unga kalfvar sitter temligen 
lös och rörlig. Aristoteres kände att i Phrygien 
finnes boskap som har rörliga horn, liksom öron 


(Lib. 3 cap. 9), och hos getterne bibehåller sig 


134 


denna rörlighet länge. Denna hornslida utgör 
här det väsendtliga af hornet; den tillväxer genom 
nya lag inifrån, som vid roten öfverskjuta de 
äldre, i den mån benutskottet tillväxer. Den blir 
alltså tjockast i spetsen, och på ett gammalt djurs 
hornspets yqvarsitter ännu samma hornlamell som 
bildades i dess ungdom. Det är väl tydligt, 
att en fällning föregår, genom bortvittring af 
det aldra först bildade, lösare ämnet, och att 
något af ytan sedan bortgår genom nötning, men 
fällningen synes dock (enl. OGirzy) ej gå längre 
än till det horn, som bildades under första året, 
och nötningen borttager tyligen ännu vida mindre. 
För detta bildningssätt är det väsendtligen nödigt 
alt benutskottet (qvicket) är koniskt, eller nedåt 
vidare, då annars de nya hornlagren ej skulle 
komma fram under de gamla. Vi kunna här an- 
märka, att ehuru tillräckliga blodkärl visserligen 
kande genomdraga ett till utseendet fast benut- 
skott, så tyckes detta likväl aldrig vara sådant. 
Det är rentaf en inbillning att det stora slägtet 
Antilope skulle karakteriseras af fast ben i hor- 
nen, ty hos Oryx och Bubalus är det fullt ut så 
poröst som hos Bos, och de egentliga Antilope 
samt Sylvicaprae hafva det väl mindre poröst, men 
dock alldeles sådant, som det är hos slägtet Capra. 

Hos hjortarne bestå deremot hornen af ett 
benutskott som är likaledes beklädt af hud, men 
med mjuk epidermis, och tätt beväxt af bår. 
Denna håriga epidermis motsvarar hornslidan på 
de nyss förut omtalade, egentliga hornen. Men 
den motsvarar blott det lag som afsättes under 
ett år; ty då hornet är färdigt bortdör huden 
och affaller. - Sjelfva det nu mera nakna benet, som 
vanligen kallas horn och som här utgör den huf- 
vudsakliga delen, men som blott motsvarar qvic- 


135 
ket i oxhornen, bortdör äfven, och affaller sed- 
nare, efter en gifven begränsnings linea vid roten. 
Från det qvarsittande rotstycket återväxer hornet 
ånyo, och detsamma förnyas hvarje år. Allt 
detta är på intet sätt nytt, utan tvertom ganska 
gammalt bekant; men vi återupprepa det här- 
städes, dels derföre, att man finner de olika 'sla- 
gen af horn omtalade hos nyare författare, på ett 
sådant sätt, som om de ej ägde ringaste begrepp 
om delarnes motsvarighet; dels för att fästa Zo- 
ografernes uppmärksamhet på flera egenheter som 
tillhopa tyckas väsendtligen tillhöra hvardera af de 
båda sorterna born. 

För att kunna behörigen framställa hjort- 
hornens form skola vi lemna en kort öfversigt 
af deras utveckling och inre struktur, men hän- 
visa dem, som önska en utförlig kännedom om 
detta ämne, till BertHorps afbandling om hjort- 
hornens tillväxt, affall och återväxt, uti hans 
Beyträge zur Anatomie etc. Göttingen 1831. 

Hos hjortkalfven af 6—58 månaders ålder 
utväxer småningom en benknöl, till 3 tums höjd 
och ett tums diameter (hos Kronhjorten). Den 
är beklädd af vanlig hud, med hår af vanlig 
form, och utgörer den alltid qvarsittande rosen- 
stocken, eller den basis hvarpå det affallande hor- 
net uppväxer. I sin spets bärer den nämligen det 
förr omtalade, huden tillhöriga hornrudimentet. 
Efter en tids uppehåll i tillväxten utvecklas nu 
detta ganska hastigt till ett litet enkelt horn, 
som är utvuxet redan i Maj, eller kort förr än 
hjorten fyller ett år. Detta rensas från huden 
om hösten, och qvarsitter till följände > vår, då 
det affaller och ett nytt bildas, försedt med den 
s. k. ögontaggen, och denna vexling, med tillta- 
gande antal grenar, fortsättes sedan årligen. 


136 


Då ett hjorthorn affaller blöder ändan af 
rosenstocken, och en skorpa uppkommer deröfver 
liksom öfver sår i allmänhet. Under denna skor- 
på bildas nu, på få dagar, en mjuk rundad massa, 
bestående af cellväf; tält genomdragen af blod- 
kärl från rosenstocken, och öfverklädd af en tunn, 
mjuk hud, hvilken snart blir beklädd af bår. 
Denna massa är rundad som en dyna, och till- 
växer med en så förvånande hastighet, att ett 
stort hjorthorn, af 2: fots längd, blir fullvu- 
xet på 3 å 3+ månader, och färdigt, renadt för 
bastet, på högst 4: månaders tid. Tillväxten 
sker från ändan, sålunda, att hvarje del för- 
benas efterhand, och blott den nybildade spet- 
sen är mjuk. Således äro nedre delarna fullvuxna 
och hårda innan ännu bornet hunnit utväxa 
till det ställe, hvarest änd-grenarne skola utgå. 
Ändan är under tillväxten trubbigt rundad och 
klädd af ganska tunn, känslig hud, och det är 
uppenbart att hela tillväxten sker just från denna 
tunna hud, som ständigt vill bli tjockare, men 
med detsamma utspännes öfver en större massa 
nybildade blodkärl och cellväf, och sålunda bi- 
behåller sig lika tunn. Den mjuka inre delen 
tyckes blott bestå af blodkärl, och dessa komma 
från huden samt kunna helt och hållet anses så- 
som en produkt deraf; ty hornet emottager alle- 
nast blod från de stora arterer som löpa i dess 
hud, och derifrån utväxa de fina kärl-grenar 
och den cellväf, som utgöra det nybildade mjuka 
ämnet i spetsen. Dessa nya delar tillväxa alltid 
från arter-ändarne, som från alla sidor mötas i 
centrum af den nya ändans hud, och tll följe 
deraf visar alltid den nybildade ändan en hvirf- 
vel af blodkärl, som fortsättas tillbaka rätt ned 
uti det inre af hornet. Tillfölje af detta bild- 


t37 


ningssätt kommer det kärl, som ursprungligen 
ingick i bornmassan tätt vid hornändans medel- 
punkt, snart att befinna sig ett stycke derifrån, 
och slutligen att ligga på hornets omkrets. — Enligt 
BertHorp emoltager rosenstocken, och derifrån 
hornen, endast blod från arteria temporalis, hvar- 
emot Öxarnes o. s. Vv. med hornslida försedda 
born, erhålla det från Art. frontalis. Det venösa 
blodet afgår till vena temp. superficialis. Jemte 
kärlen löpa, enl. samma författare, talrika nerv- 
grenar, som i hjorthornen bli ganska tjocka, och 
komma från rami frontales af nervus facialis samt 
af nervi trigemini främre gren. — Förbeningen sker 
först uti blodkärlens mellanrum och sedan i hela 
deras omkrets, så att den nya benmassan får en 
trådig textur och visar, 1 genomskärning, täta 
hål för kärlen. Slutligen förbenas äfven sjelfva 
kärlen, hvarvid deras öppning till stor del bhop- 
tränges, och blir irregulier. Detta ben innehål- 
ler visserligen brosk , såsom vanligt, men det bör- 
jar ej med att vara brosk, utan blir genast ben. 
Förbeningen sker först, och ganska hastigt, i inre 
delen af hornet, der benet ej blir tätt, utan all- 
tid bibehåller ett svampigt utseende. Sednare 
sker den utåt, och ju närmare ytan desto tätare 
blir benet. Så snart en del af hornet antagit sin 
tillbörliga tjocklek, hvilket sker straxt efter bild- 
ningen och förbeningens början, tilltager dess hud 
betydligen i tjocklek och blir ganska fast, läder- 
artad. Denna hud skiljer sig tydligen från den 
på rosenstocken och hela den öfriga kroppen, 
genom sina korta, fina, vertikalt utstående hår 
af mörk färg, och genom tättliggande små hud- 
körtlar, som afsöndra en klibbig vätska. Den 
innehåller talrika blodkärl, af en ovanlig storlek, 
hvilka löpa långsefter, men öfverallt anastomo- 


138 


sera, såsom ett nät, i hvars mellanrum ojemn- 
heterne på bhornbenets yta uppkomma. Näst un- 
der denna hud ligger benhuden, som dock slut- 
ligen förbenas, och alltid qvarblifver såsom en 
fast bark kring hornet. Denna blir utanpå mörk 
af de fina kärlgrenarne i dess yta, hvilka vid 
den slutliga, hastiga förbeningen och aflossnan- 
det från de större kärlgrenarne” uti huden, 
ännu innehöllo blod, som qvarblifver och för- 
torkas. Såsom en hufvudsaklig del af hornet 
måste vi anse kransen, hvarmed det börjar från 
rosenstockens ända. Den finnes alltid mer eller 
mindre tydlig och torde, såsom BeErRTtTHOLD säger, 
böra betraktas såsom en följd af den nya mjuka 
massans hastiga utvidning åt sidorna, innan den 
ännu, genom färdigbildade nerver och börjande 
förbening, hunnit taga en bestämd longitudinell 
riktning. Kransens inskärningar och hål äro qvar- 
blifna intryck efter blodkärlen. 

Att kransen skulle förorsaka hornhudens och 
hela hornets död samt affall, genom hopknipning 
af dess blodkärl, såsom man trott, är ej antag- 
ligt, då vi alltid se att benbildningar gifva vika 
för kärl och nerver, så länge dessa bibehålla sin 
lifskraft, och de stora inskärningarne och hålen 
t kransen samt fårorne i hornet äro talande be- 
vis härföre. Förbeningen i hornets inre del och 
kärl kan visserligen i betydlig mån nedsätta vi- 
taliteten och sätta en gräns för den vidare till- 
växten, samt förorsaka, att grenarne, liksom 
genom en utmagring, bli spetsiga; men den är 
ej tillräcklig orsak till hornets död och affallande, 
hvilket bland annat synes af öfriga lika täta och 
än hårdare ben, som dock bibehålla sin hud och 
fortlefva, t. ex. i foglarnes fötter. Ej engång för- 
beningen af periosteum kan anses såsom nödvän- 


139 
digt medförande hornets fall. Ett närmare iakt- 
tagande af förhållandet gör det deremot tydligt, 
att bornets bortdöende så väl som återväxande 
är verkan af en i hjorthannarnes väsende grun- 
dad, ovanlig utveckling af den periodicitet, hvar- 
igenom bildningsdriften ömsom riktas utåt ytan 
eller åt inre delarne, och som dessutom, hos dem 
sjelfve samt hos honorna och de flesta djur, 
yttrar sig uti hårväxlingen och köndriftens vak- 
nande vid en viss tid af året, hvilken dock för 
hvarje djurart är bestämd. Så snart hornet är 
utvuxet och förbenadt dör det bort, hvilket synes 
af hudens affallande, men orsaken visar sig snart 
uti parningsdriftens vaknande, omedelbarligen 
efter hornens renfejande; och denna drift yttrar 
sig hos hjorthanmarne med en häftighet, som lärer 
äga få motsvarigheter i djurriket. Emellertid 
qvarsitter hornet tillfölje af sitt starka fäste. Kort 
efter parningstidens slut, i October — November, 
märkes en ny riktning af bildningen ulåt, i hå- 
rets och vinterluggens hastigare, och under som- 
marn afstannade utväxt. Dervid grundlägges äfven 
bornets affall, i det en organisk motsats utbildas 
i den lefvande rosenstocken, mot det döda hor- 
net, hvilket den söker afskilja från sig, såsom elt 
främmande ämne. Dervid börjar en gränslinia 
uppkomma mellan båda, liksom vid gangren i 
allmänhet, efter hvilken det döda stycket skall 
skiljas från det lefvande. Denna gräns utvidgas 
nu beständigt tills hornet faller, och BERTHOLD 
anmärker, att den bildas allenast på rosenstockens 
bekostnad, hvilket är orsaken alt denna blir år- 
ligen kortare. Flos gamla hannar af kronhjorten 
falla hornen 1 Mars, hvaremot de yngre ej fälla 
förr än 1 April eller t. o. m. Maj, då hårfällnin- 
gen äfven börjar. Elgen fäller tidigare, nemligen 


140 


de äldre redan i slutet af Januari. Gamla Ren- 
tjurar börja redan fälla före Jultiden, men de 
unga samt honorna och de kastrerade Renarne 7) 
ej förr än + år sednare, i Maj, då de gamla tju- 
rarnes horn hunnit betydligen tillväxa. 

Vi hafva anfört några af hjorthornens olik- 
heter med oxhornen, nemligen olikheten i kär- 
lens uppkomst, hornämnets afsättande i form af 
hårig epidermis i stället för en hornlamell, och 
horuets början med en utvidgning, den s. k. 
kransen. Ytterligare är den hårda, glatta yta, 
som bildas af det förbenade periosteum och som 
tyckes vara alldeles tät, egen för hjorthornen. 
Troligtvis är den dock ej ogenomtränglig för 
luften, emedan ett och annat hål efter kärlen 
qvarstår. 

En annan, mera utmärkt egenhet för dessa 
horn är deras grenighet, hvilken man nästan 
skulle vara frestad att anse för nödvändig i de- 
ras utbildade tillstånd; ty af de talrika kända 
hjortarterna finnas blott 3:ne som aldrig utveckla 
grenar på hornen, nemligen C. rufus, nemoriva- 
gus och humilis. Hos dessa förblifva hornen all- 


? Att häröfver ännu råda oriktiga begrepp synes af 
Wacsers Suppl till Schreber, vol. 4 sid. 347, der 
Lisses fullkomligt riktiga uppgift bestrides efter en 
nyare resande, som troligen ej haft tid eller språk- 
kännedom nog att göra sig väl underrättad. De ca- 
strerade Renarnes horn bli aldrig så stora och gre- 
niga som tjurarnes, utan se ut v. p. såsom SCEREBERS 
Tab. 248 A, men förlora aldrig den håriga huden, 
utan fällas årligen med denna påsittande. De tyckas 
dock vara nästan likså hårda och glatta sor tjnrar- 
nes horn. Jag har haft tillfälle att någorlunda följa 
renhornens utveckling, som tillgår liksom hjorthor- 
nens; men på ocastrerade hannar få de redan före 
andra fällningen flera små grenar. 


141 


tid små, lika dem hos ettåriga hjortar af andra 
arler, men i proportion ännu mindre. Utan tvif- 
vel är denna grenighet en fortsättning af samma 
tendens till utvidgning uppåt, som från början 
märkes uti kransens bildning och som blir sär- 
deles utmärkt hos Elgen, Renen och Dofhbjorten. 
Ett enda djur med verkliga horn, nemligen den 
Amerikanska Dicranoceras, får en gren på hor- 
net, hvilken dock sitter nära dess rot och således 
bildas sent. Den är helt kort och bredt konisk, 
och hornets rot, under grenen, är betydligen 
tjockare än fortsältningen. 

Likheten i formen och riktningen på gre- 
narne hos alla individer af samma art, och på de 
olika årshornen hos samma individ, är ett ut- 
märkt exempel på den regelbundenhet hvarmed 
naturen verkar. Man är ofta böjd för att tro, 
att delar som tyckas vara så tillfälliga och ytliga, 
och som så hastigt tillväxa och så ofta återbil- 
das, skulle visa mycken benägenhet för att bli 
olika. Men likväl bibehålla de, liksom de under 
samma vilkor varande håren, 1 hög grad den be- 
skaffenhet till form, färg m. m. som de engång 
erhållit, och visa att den inre bildningsdriften 
verkar mäktigare än yttre inflytelser, hvilket för- 
öfrigt bevises af allt fortbestående af arter bland 
djur och växter. Men å andra sidan bibehåller 
sig formen och öfriga beskaffenheten ej fullkomligt. 
Små egenheter finnas hos hvarje individ hvilka 
åter modifieras af åldern uti de olika årshornen. 
Dessa små olikheter äro, liksom ansigtsbildningen 
m. m. hos menniskan, ärftliga, men aldrig med 
fullkomlig likhet. Man kan nemligen oftast lära 
sig att på hornen igenkänna, ej blott hvarje sär- 
skild hjort, utan äfven dess stamfader. Utan 
tvifvel är förhållandet alldeles lika med hvarje 


142 


annan kroppsdel, men det märkes tydligare på 
dessa peripheriska och sammansatta samt hårda 
och bestämdt begränsade delar. Denna benägenhet 
för individuella egenheter, hvilka dock gå i arf, 
således benägenheten för racers utbildande, visar 
med stor sannolikhet, att många af de former, 
som stå hvarandra ganska nära, dock ej torde 
vara annat än racer af samma djurart, såsom vi 
kort förut hafva yttrat. 

Med afseende på terminologien kan anföras, 
att den gren, som på hjorthornen utgår framåt, 
omedelbarligen öfver kransen, och som på Tyska 
kallas Augensprosse, af oss kan benämnas Ögontagg 
(Propugnaculum). De som sedan afgå kunna i 
allmänhet kallas grenar (rami, ramulhi) och för- 
öfrigt bestämmas efter läget och ordningen. Horn- 
spetsen bildar sällan en regulier gaffel, utan den 
ena grenen är vanligen mindre och då alltid mera 
afvikande från riktningen af den förgående delen. 
Denna må kallas sista grenen, eller blott gren 
(ramulus), ifall utom densamma ej flera finnas än 
ögontaggen, såsom hos en betydlig del af slägtets 
arler; den större grenen af gaffeln blir naturligt- 
vis hornets spets (apex). Jägare bruka eljest icke 
orden gren eller tagg utan kalla dem, tllhopa 
med sjelfva hornspetsen, med ett gemensamt namn 
spetsar, (i Tyskland Enden). IrtuigGerR benämnde 
hjorthornet Ceras (pl. cerata), svarande mot det 
tyska Geweih och fransyska Bois. Rosenstocken 
kallade han Cerasphorium, och kransen, Stepha- 
nium. För att ej bilda en egen term af så ringa 
användbarhet kunde man blott använda det van- 
liga ordet corona, eller ec. basalis.  Rätteligen 
borde termen Cevas, äfven begagnas för dess mot- 
svarighet, qvicket i oxhornen, som annars i Ir iiGERS 
terminologi benämnes Embolum. Men termerne 


143 


Cornua cornea, ossea, cava, solida, vaginantia o. s. Vv. 
kunna väl vara efter vanligt språkbruk riktige, 
men äro ej vetenskaplige. : 

Den största egenheten hos hjorthornen består 
uli deras affallande och återväxt, hvarom vi förut 
talat. Men äfven hos de egentliga hornen kan 
man uppvisa ett på visst sätt motsvararde fe- 
nomen, nemligen deras periodiska tillväxt. Denna 
är särdeles tydlig på fårslägtet, hös hvilket hvarje 
års-stycke utmärkes genom en tydlig hopdragning. 
Ringarne på gazellernes m. fl. horn härröra äfven 
af en periodiskt starkare och svagare utveckling, 
men af dem uppkomma tydligen flera, alldeles 
likadana, på ett år. Troligtvis är tillväxten aldrig 
rent afbruten, såsom hos hjortarne, och en be- 
tydlig olikhet med dem finnes deruti, att dessa ' 
sednare, med hvarje år få starkare tillväxt af 
horn, ända tills en verklig ålders-svaghet inträffar, 
hvaremot tillväxten hos de öfriga Pecora är star- 
kast första året och sedan blir årligen svagare, 
samt snart såvida upphörer, att blott en knappt 
märklig kant tillkommer under den kraftfullaste 
delen af djurets lefnad. Tillväxten i dessa horn 
yttrar sig på 2:ne sätt, nemligen dels uti afsätt- 
ningen af ett nytt hornlager, som gör hornslidan 
tjockare och som aflägsnar dess spets från spetsen 
af qvicket; dels uti förlängningen af sjelfva benet, 
och en derermot svarande förlängning af det nya 
hornlagret utöfver de förutvarande. Jag känner 
ej att förloppet vid denna tillväxt blifvit så un- 
dersökt som det förtjenar. Då hornslidan är oför- 
änderlig kan det synbara tilltagandet i dess tjocklek 
så väl som längd, allenast ske vid bhornets rot, 
och deraf kommer det, att det nya hornlagret der 
öfverskjuter det näst äldre; men man kan fråga 
om äfven benet (qvicket) allenast tillväxer der, 


144 


så att hvarje punkt deraf alltid motsvarar samma 
punkt af hornslidan, midtför hvilken den engång 
blifvit bildad, eller om en utvidgning, i längd 
och tjocklek, sker långs åt hela benet. I detta fall 
måste man antaga en omflyttning af de motsva- 
rande punkterna i benet och i hornslidan; och 
då hornlamellen, såsom epidermis, måste sitta 
fast vid huden, samt benet vid benhuden, så kan 
man endast tänka sig denna flyttning möjlig ge- 
nom en sträckning och nybildning af cellväfven 
mellan hud och periosteum. Detta sednare sätt 
tyckes ha sannolikhet för sig deraf, att hornen i 
allmänhet äro så böjde, att qvicket lätt kan ut- 
tagas ur slidan så snart sammanhanget genom 
benhuden blifvit upplöst, och att således denna 
jemna böjning kan synas uppkommen genom be- 
nets småningom skeende sträckning inom slidan, 
samt deraf, att benet ej visar ringaste tecken till 
de års-afsatser, som ofta äro ganska tydliga i horn- 
slidan. Emellertid får den förra åsigten ännu 
större sannolikhet, dels af formen hos några arters 
horn, som tyckes. göra en sådan ställflyttning svår, 
om ej omöjlig, nemligen isynnerhet det med gren 
försedda hornet af Dicranoceras, och måhända 
äfven de, nästan i vinkel böjda hornen af Buba- 
lus caama och mauretanicus, Catoblepas gnu, och 
möjligtvis ännu flera, hos hvilka benet äfven är 
något vinkelböjdt och svårligen kan uttagas ur 
slidan; dels tyder hjorthornens tillväxt, allenast 
från ändan, derpå, att det engång förbenade horn- 
stycket förblifver sådant det är "). Qviecket i de 
egent- 


”) Man kommer härvid att tänka på de under sednare 
åren gjorda märkvärdiga försöken, som tyckas visa 
att alla ben i skelettet skulle, på samma sätt, blott 
tillväxa från ändarne och från ytan, genom appo- 
sition, förenad med formförändring. 


REAR ee see en ARR 


145 


egentliga hornen börjar liksom bhjorthornen, från 
en tydlig gräns, som skiljer det från en ganska 
kort, med vanlig, hårig hud beklädd förlängning 
af pannbenet, således en verklig rosenstock. Denna 
gräns bildas af ett tydligt anlag till krans, eme- 
dan benet der är något, men obetydligt, utvid- 
gadt, och genomborradt af talrikare hål och fåror 
för kärl än på andra ställen. 

Hos de arter hvilkas horn slutligen starkt 
utvidgas vid roten och betäcka en del af pann- 
benet, t. ex. Bubali, ser man, så snart denna 
utvidgning skett, en deremot svarande förläng- 
ning af sjelfva hornets qvicke, ned öfver pann- 
benet, jemt till kanten af hornslidan. Denna för- 
längning af qvicket, eller tillbakaflyttning af 
kransrudimentet, ser ut som en fastvuxen ben- 
lamell, troligtvis uppkommen genom förbening i 
periosteum. AF alldeles lika beskaffenhet är en 
nedåtgående benlamell hos Giraffen, som föran- 
ledt CreTtzscumar (1 Ruppells Atlas) att anse detta 
djurs born för epiphyser på pannbenet. Uppen- 
bart motsvara Giraffhornen helt och hållet hjor- 
tarnes rosenstock, och de bära på ändan en trub- 
big, föga utvidgad knapp, som tydligen är ett 
hornrudiment, försedt med hud, h vilken är närma- 
re förent med benet och beklädd af vertikalt ut- 
gående, mörka hår, af helt olika bildning med 
dem på kroppen och rosenstocken; men detta 
rudiment hinner blott till första anlaget för kran- 
sen, ty Giraffen måste, såsom de flesta djur, 
sakna den utomordentliga ojemnhet i lifsyttrin- 
sarne, hvarigenom, hos hjortarne, hornen utväxa 
vid en årstid, och en ovanligt häftig köndrift 
yttrar sig vid en annan. Giraffens pannknöl har 
ock ett litet hornrudiment, som dock ej bildar en 


Ri  läkad. Handl 4844. 10 


146 


knapp. Denna knöl är märk värdig såsom visande 
möjligheten af ett horns uppväxt från en hop- 
vuxen sutur. 

Det synes ej otänkbart att ett djur kunde 
finnas, som hade affallande horn såsom hjortar- 
nes, men hvars hornämne dock ej bildade en 
hårig epidermis, utan, liksom på oxhornen, en 
hornlamell, eller slät slida kring qvicket. Emel- 
lertid är ej ett sådant djur bekant, och torde 
alltså få betraktas såsom omöjligt. Vi känna så- 
ledes blott 3:ne modifikationer af horn, nemligen 

1:o med hornslida; koniska, qvarsittande; 

2:o med hårig hud; sedan nakna, affallande. 

3:o med hårig hud men oföränderlige (Giraffen). 

En 4:de modifikation finnes hos Camelus och 
Moschus , som alldeles sakna anlag eller rudi- 
ment till born. Man har anmärkt att dessa 
fått ersättning uti tänderna. Hos Moschus-han- 
narne utvecklas hörntänderne till en ovanlig 
längd. Hos Kamelerne äro dessa väl ej så långa, 
dock alltid starka, och dessutom finnas ett par 
öfre framtänder. Emellertid äga dessa båda djur- 
former ingen annan närmare aflinitet sinsemellan. 
Kamelerne utgöra tydligen en egen hufvudafdel- 
ning af ordningen, och Moschus-arterne likna i 
öfrigt så fullkomligt hjortarne, att jag ej drager 
i betänkande, att föra dem till bjortfamiljen. 


3. Om Klöfvarne (Ungulx) 
samt om däggdjurens fötter i allmänhet. 


Bland de delar, af hvilka jag tyckt mig er- 
hålla lättfattliga och goda kännetecken för indel- 
ningen af Pecora, böra isynnerbet klöfvarne upp- 
räknas, och då de sällan blifvit närmare omtalade 
af djurbeskrifvare, torde det ej vara olämpligt att 


147 


här intaga en allmän beskrifning af deras yttre 
form; men äfven blott af den yttre, då jag före- 
satt mig att här ej omtala annat än ytan. 

Hof (Ungula, sabot; vi kalla dem klöfvar 
då de äro 2) är, såsom hvar man vet, en stor 
nagel, som betäcker hela sista leden (nagelbenet) 
af tån. Såvida har definitionen alltid varit rik- 
tig, men den är ej fullständig och utgör i detta 
skick ej en tydlig zoografisk karakter, då nageln 
hos mångfaldiga af de djur, som säges hafva klor, 
verkligen innesluter hela nagelbenet, och hos 
många, som sägas hafva klöfvar, icke göra det full- 
ständigt. 

Hos de med fullständiga eller verkliga hofvar 
försedda djuren (Häst, Oxe o. s. v.) finnes en 
stor, platt nagel, temligen lik den hos menni- 
skan, men vida större, så att den omsluter det 
ganska stora nagelbenet äfven på sidorna, blott 
ej alltid baktill, hvarest oftast ett mellanrum 
finnes, som ej beklädes af den egentliga nageln. 
Nagelns kant öfverskjuter fingerns ända något litet 
och utgör det stöd, hvarpå hela kroppens tyngd 
hvilar, eller kan hvila. Men undre sidan som 
omslutes af denna kant, och utgör den egentliga 
fingerändan, svarande mot den mjuka, runda fin- 
gerspetsen hos menniskan, är här, i stället för 
epidermis, äfven beklädd af en hård, slät horn- 
lamell som bildar sålan i den sko, hvilken beklä- 
der nagelbenet. Denna såla är en tramp-yta, som 
med sin kant ligger tätt intill nageln och i de 
flesta fall synes vara hopvuxen dermed. Den be- 
står (åtminstone hos hästen, men, såsom det sy- 
nes, ej hos alla Pecora) af en egen sort mjukt, 
ganska elastiskt horn, hvars fibrer stå vertikalt 
på afsöndringsytan. Uti den egenuiga nagel-delen 
af hofven ligga de parallelt dermed, så att i båda 


148 


fallen trampar djuret på dessa fibrers ändar. Denna 
såla eller trampyta är en hufvudsak uti en full- 
ständig hof. En klo kan ej innehålla en tramp- 
yta, ehuru den kan vara, och oftast är, i ändan 
sliten mot marken; den är alltid genom mjuk hud 
skild från fotens trampyta. ; 

De djur, som äro försedde med sådane verk 
liga hofvar, som vi nyss omtalat, stöda vid gåen- 
det allenast på sista tåleden; de äro mera än hvad 
man vanligen kallar digitigrada, och om man 
ville antaga en term för detta sätt att gå, så kunde 
man benämna dem Unguligrada. Sådane äro 
Hästslägtet , alla Pecora utom kamelfamiljen, 
samt Svinslägtet. De öfrige s. k. hofdjuren (ka- 
melerne och öfriga Bellu&x) hafva ej verkliga hof- 
var, ty de stöda vid gåendet ej ensamt på sista 
tåleden och nageln, utan hufvudsakligen på en 
trampyta eller fotsåla, som väl synes vara af lika 
natur med den uti de förres hofvar, nemligen 
slät och elastiskt hornartad, men som ligger un- 
der alla tre fingerlederna, och oftast är framtill 
skild från nageln genom en fördjupning, klädd 
med mjuk hud. Den är ock gemensam för alla 
fotens fingrar. Dessa djur tyckas vid gåendet 
trampa på sista och mellersta tålederna, samt på 
ändan af den första. De äro således egentligen 
digitigrada, ehuru ej på samma sätt som de digi- 
tigrada rofdjuren, hvilka hafva en vårtfull tramp- 
yta, af vanlig men tjock epidermis, under spetsen 
af hvarje tå särskilt, samt en gemensam under 
spetsen af hela metatarsus (och metacarpus), men 
ingen under tåns mellersta del och basis, som 
vid gåendet ej rörer marken, utan står böjd upp- 
åt. Uti sättet alt gå finna vi alltså en bestäm- 
dare skillnad mellan hofdjur och klodjur än uti 
nagelns egenskap att innesluta en större eller min- 


149 


dre del af. nagelbenet. Men nagelns form är dess- 
utom olika.  Nageln på en Kamel, Elefant o. s. v. 
tyckes vid första påseendet vara alldeles lika med 
den hos Menniskan, blott tjockare, och den har 
alla de kännetecken som man tillagt en platt na- 
gel (Lamna; Unguis lamnaris, Ill.) och intet af det 
som skulle utmärka en hof (Ungula), hvilken 
borde innesluta hela tåbenet. Men den är dock 
en hof, och ej en platt nagel. Skillnaden ligger 
deruti, att de egentliga klorna och naglarna, 
ehvad form de annars må hafva, äro vid roten 
tunna och betäckta af ett hudveck "); hvaremot 
hofvar och klöfvar 1 sin öfre kant (basis) äro 
tjocka, så att de derstädes höja sig något öfver näst- 
liggande mjuka epidermis, utan att betäckas af 
något veck från denna. Det lärer vara denna 
obetäckta öfre kant eller rot, som, jemte motsva- 
rande kant af Matrix, eller nagelns afsöndringsyta, 
af Veterinärerne kallas krona (Coronamen Illiger). 
Den anförda skillnaden antyder en helt olika grad 
af känslighet uti fingret. En klo, som börjar med 
en tunn kant under ett hudveck, är nödvändigt 
mjuk i denna kant och: således i någon grad böj- 
lig, samt skicklig att meddela intryck åt de un- 
derliggande känsliga delarna, samt åt den hud 
som bildar vecket. Hofven deremot, som från 
kanten är hård, tyckes ej på samma: sätt för- 


”) Enligt Henre skulle menniskans naglar t. o. m. en- 
samt utväxa från undre sidan af delta veck. Se 
Hesies Allg. Anatomie (1841) p. 168. En med af- 
seende på naglarnes bildning mera tillfredsställande 
afhandling (om naglar och hår) finnes i Mem. de 
Strasbourg I (1830), af Lautn, som framställer hela 
den af nageln betäckta ytan såsom bidragande till 
dess bildning, men hufvudsakliga massan säges dock 
utväxa från bottnen af vecket. 


150 

medla denna känslighet, som dessutom illa skulle 
passa ett organ, som allenast är ämnadt att tram- 
pa på. Jag måste åt andra öfverlemna undersök- 
nimgen huruvida sjelfva hornämnets textur alltid är 
olika i hofvar och i klor eller naglar. Uti hä- 
stens hof består det nembgen af fina rör (ihåliga 
fibrer) och sådant tyckes det äfven vara uti oxens, 
giraffens m. fl. Menniskans naglar bestå der- 
emot af tunna lameller, som lätt och reguliert 
låta sönderrifva sig tvärsföre men ej åt annan led; 
och såvida jag af sönderbrutna stycken kan dömma 
tyckas klorna bos rofdjur och foglar vara lika be- - 
skaffade. 

För att jemföra idislande djurens fötter med 
de öfrige däggdjurens, kunna vi, i enlighet med 
nyss gjorda anmärkningar, på följande sätt lemna 
en öfversigt af hela klassen efter dessa delar: 

1:o Hofdjur (Mammalia ungulatå), bvilkas 
nagel är stor, omfattande nagelbenet, och ända 
från roten tjock, utan att der betäckas af ett hud- 
veck. (Sannolikt bestå de alltid af fibröst horn). 
Trampytan är slät, elastiskt hornartad. Dessa äro: 

a) Unguligrada med fullständig hof, som in- 
nesluter fotens trampyta. Trampningen sker 
blott på J3:dje fingerleden, nemligen på na- 
gelns kant jemte trampytan. Hit höra så 

Equus, Pecora utom Camelus L., och Sus Linn. 

b) Digitigrada, med ofullständiga hofvar, som 
sitta skilda från trampytan. Denna är blott 
en, gemensam för samtliga tårna, som ligger 
under de två första fingerlederna. ”Tramp- 
ningen sker på hela den mellersta, och spet- 
sen af första leden. Sådane äre blott Ka- 
melfamiljen och de återstående Beue (Ele- 
phas, Hippopotamus, Tapirus och Rhinoce- 
ros). [Arrax blir i detta hänseende, såsom 


151 


i de flesta andra, ett mellanting mellan Belluze 

och de plantigrada Glires; dess naglar uppkom- 

ma under ett hudveck, men trampytan börjar 
under yttersta tåleden och fortsättes till tar- 
sus och carpus. På ett annat ställe får jag 

tala mera om detta slägte och dess plats i 

Systemet]. : 

2:0 Klodjur (Unguiculata), hvilkas naglar äro 
tunna vid roten och der betäckas af ett hudveck 
samt, såsom en slida, omfatta åtminstone spetsen 
af nagelbenet. En vårtfull trampyta, bestående 
af vanlig epidermis, finnes alltid under spetsen 
af Metacarpus och Metatarsus, på der befintlige 
tramp-knölar (tylari TIL), men ej under första 
fingerleden, som böjer sig uppåt från metacarpus. 
Fingrarne kunna följaktligen ej fullständigt böjas 
framåt under flathanden (gripa), och-äro i all- 
mänhet korta, men föröfrigt ganska olika: fria, 
mer eller mindre hopbundne eller bopvuxne, 
hårige eller nakne o. s. v. Äfven naglarne kunna 
bafva högst olika form och storlek; understundom 
likna de hofvar, såsom hos Cavia, eller äro de 
oformligt stora, såsom hos Bruta, och de be- 
täcka 1 båda fallen nagelbenet, som är spetsigt. 
Deras undre sida motsvarar tydligen sålan uti 
en hof, och består, såsom den, af mjukare horn, 
men tjenar ej till trampyta. En sådan fot, som 
den nyss beskrifna, kalla vi för tass (Podium). 
Jag kan ej finna alt motsättlig tumme någonsin 
förekommer på dylika fötter. I de flesta fall bli 
Klodjur detsamma som djur med tassar, men deraf 
finnas åter två förändringar: 

a) Digitigrada (Cuvier) med smal tass och blott 
en enda, gemensam trampknöl under spetsen 
af Metatarsus (och metacarpus), samt en un- 
der spetsen af hvarje tå. Sådane äro RKof- 


132 


djuren 1 allmänhet, med några undantag, 
som nedanföre nämnas, samt några få af de 
öfrige Ordines: Dipus, Lepus , Halmaturus , 
RBhinomys. 

b) Plantigrada, med bred tass, hvars trampyta 
fortsättes ända upp under tarsus och carpus. 
Den är ofta mjuk och nästan slät, med små 
skilda, främre trampknölar och föga tydlig 
trampyta under tåspetlsen, såsom hos Glires 
och Bestiole i allmänhet. Ganska få Rof- 
djur äro rent plantigrada, t. ex. Galictis bar- 
barus, några få Kiverrina, Nasua och Pro- 
cyon, som visar en tydlig öfvergång till hand- 
bildning men vid gåendet stöder blott på 
spetsen af Metatarsus, liksom «digitigrada. 
Ursus, Meles o. s. v. utgöra en mellanform 
mellan digitigrada och plantigrada, hvilka två 

former blott i sin högsta utbildning äro rätt 

skilde. Bland Viverrina och Mustelina får man 
inom samma naturliga genus (t. ex. Herpestes, 

Mephitis) se arter, som i detta hänseende 

äro ganska skiljaktige. ; 

3:o Hand-djur (manata) hvilkas naglar, lik- 
som de förres, uppkomma under ett hudveck, 
men som i stället för trampyta hafva den ganska 
breda flathanden (voia) betäckt af mjuk epider- 
mis, som är lätt strimmig af sina intryckta linier, 
hvilka på några ställen bilda hvirflar. 

Genom denna bildning af flathandens hud, 
som antyder elt finare känselorgan, är en Hand 
ull sin ide strängt skild från en tass. Efter an- 
dra, förr gfna definitioner på begreppet hand, 
fanns i verkligheten lika litet en bestämd gräns mel- 
lan de djur som hafva händer och dem som hafva 
plantigrada tassar, som mellan dessa sednare och de 
digitigrada. Från början fästade man sig blott vid 


153 


den motsältliga. tummen; men en hvar såg att 
Colobus och Ateles, som sakna tumme, ändock 
hafva händer. Sedan OGirsy ") anmärkt, att de 
amerikanska Aporna, liksom Hapale, alldeles ej 
hafva motsättlig tumme på de främre händerne, 
gaf Is. GEorFror den definitionen, att en hand 
vore: en fot med långa och alldeles fria fingrar, 
som kunde nedböjas (gripa) mot handlofven. Detta 
är, 1 anseende till -vanliga språkbruket och functio- 
nen, alldeles rätt, men begreppet hand blir då ej 
en egenhet för någon viss djurfamilj eller Ordo, 
och man skulle enligt den nödgas tillerkänna hän- 
der åt ett och annat slägte bland Glires och Fere, 
t. ex. åt Procyon, men ej åt dess närmaste släg- 
ting JVasua, under det Menniskans fot komme 
alt anses vara af helt olika natur med dess hand, 
nemligen en plantigrad tass. . Emellertid visar de 
folkslags exempel, som ej nyttja skor, att vår 
bakre entremitet är skicklig will nästan samma 
förrättningar som den främre. Den är alltså en 
ungefär lika god hand som främre extremiteten 
hos de amerikanske Aporne och särdeles Hapale, 
som ej har motsättlig tumme, och som knappt i 
högre grad än Ekorren och många andra djur, 
kan gripa emot bandlofven. Båda torde alltså 
böra betraktas såsom mindre fullständiga händer 
och ej såsom tassar. Till en fullständig hand 
börer dess bredd och strimmigheten i handlofyven, 
fingrarnes längd och fria rörlighet nedåt, motsätt- 
lig tumme och platta naglar, som blott betäcka 
öfre sidan af nagelbenet, utan att omfatta det, 
och utan att imnesluta en sådan mjukare såla, 
som den hvilken finnes uti både klor och klöfvar. 


>) Jemf. Vet. Ac. Zool. Årsberättelse för 1839 p. 50 
och 1842 p. 83. 


154 


En qvarstående antydning af denna såla synes 
mig den lilla valk vara, som ligger under nagelns 
fria ända och som tyckes hos menniskan afsöndra 
en fnas-formig, affallande epidermis. Ett plattadt 
och trubbigt tåben bhörer nödvändigt till denna 
nagelform. Hvarje afvikelse från denna högsta 
utbildning af handen antyder blott en mindre 
fullkomlig bildning deraf. Man finner alltså bred- 
den mindre på bakfötterna hos Tarsius, Otolicnus 
m. fl., fingrarne kortare på menniskans fot, och 
1 mindre grad nedböjlige der, samt hos Hapale, 
tummen icke motsättlig på Aniupilds apor i all- 
mänhet och odimedcän eller ingen hos Ateles, 
Semnopithecus och Colobus; naglarne bildade så- 
som klor hos Hapale, på 2:dra bakre fingern hos 
alla Lemurina, och nästan likså hos Babianerne 
(Cynocephalus Cuv.), 0. s. v.; men hos alla äro 
naglarne vid roten täckte af ett hudveck och hos 
alla är en del af flathanden strimmig, åtminstone 
af elt par små hvirflar. Dessa hvirflar tyckas 
utgöra den väsendtliga delen af strimmorna, och 
utmärka just de finkänsligaste ställena af handen. 
På Menniskans händer och fötter, som hafva hela 
undre ytan tätt, utan afbrott strimmig, ligga 
hvirflarne allenast under den kullriga fingerändan. 
Hos Aporna, såväl gamla verldens som Amerikas, 
samt Lemures i allmänhet, ligga de inpå meta- 
tarsus och metacarpus, på de mjuka knölar, som 
motsvara klodjurens trampknölar: vanligen 3 un- 
der spetsarne af metacarpus och 2 svarade mot ossa 
carpi. Dock finnes någon variation, t. ex. att 
Hylobates Lar knappt har någon tydlig hvirf- 
vel, Otolienus blott de 3 främre o. s. v. Alla 
dessa djur (de s. k. Qvadrumana) hafva samtlige 
fingerändarne långsstrimmige. Ett ytterligare be- 
vis att denna structlur är någonting, handdju- 


155 
ren väsendtligen tillhörigt, är det, att den nakna 
huden under gripsvansen på Apor är på lika 
sätt strimmig. 

Efter den här framställda åsigten har men- 
niskan inga tassar, utan kan sägas hafva 4 bän- 
der likså väl som Aporne; men då dessa sednare 
bafva främre extremiteternes händer mindre ut- 
bildade än de bakres, så är förhållandet omvändt 
hos Menniskan. 

Utom Menniskan och de s.k. qvadrumanerne 
finnes, så vidt jag känner, blott en djurfamilj, som 
äfven efter den här gifna definitionen, är försedd 
med händer, nemligen den del af Pungdjuren som 
hafva stor och - motsättlig tumme på bakfötterna. 
Dessa äro de stora genera Didelphis och Phalan- 
gista (med Petaurus), hvilka härigenom tillbopa 
framstålla sig såsom en egen grupp och af hvilka 
de sednare uppenbart i Nord alien företräda A por- 
nas ställe. De hafva, äfven på framfötterna, in- 
böjliga, gripande fiugrar, hvilka dock äro något 
kortare än hos Aporna, och krökta klor såsom 
Hapale. Den nakna delen af deras svans är ej 
strimmig. De öfriga pungdjuren (Dasyurina, Pe- 
rameles, Halmaturina, (Lipurus ?) Phascolomys och 
Monotremerna) visa ej tecken till denna bildning. 
Det kan här anmärkas att hvirflarne uti de nämnde 
pungdjurens händer äro ofullständige och sakna 
egentligt centrum, samt att på björnens tramp- 
ylor äro de små vårtorna så ställda, att man här 
och der tycker sig kunna följa dem i rader och 
1 hvirflar, men vårtorna äro dock skilda. 

För att sluta förteckningen på däggdjuren 
efter deras olika fot-former fortsätta vi med: 

4:o Ving-djur (Chiroptera) med klor, utan 
egentlig trampyla, och främre extremilelernes 
fingrar längre än kroppen, samt förenade med 


156 


tunn hud. Att räkna Galeopithecus bland Chi- 
roptera är alldeles orätt; den förhåller sig till 
Lemur, såsom Pteromys till Sciurus. 

J:o Simdjur . . . med hopbundna, räta, föga 
böjliga tår, utan egentlig trampyta. En sådan, 
elamtalsoke bestämdt begränsåds finnes dock hos 
Walrossen och Otaria. Hvalarne sakna klor. Ut- 
ter, Bäfver m. fl. höra ej hit, utan hafva plan- 
tigrada tassar. 

Att vidare uppräkna afdelningar med gräf- 
fötter såsom Talpa, med sneda klump-fötter så- 
som Bruta 0. s. v. skulle leda alltför mycket till 
specialiteter. Här kunna de blott anses för mo- 
difikationer af de uppräknade hufvudsorterna, 
isynnerhet af plantigrada tassar. 


Efter denna afvikelse från vårt egentliga 
ämne återvända vi dit, för att något närmare 
betrakta olikheterne hos fullständigt utbildade 
hofvar. Af alla djur har hästen den fullkomli- 
gaste hofbildning, Den har blott en tå, svaran- 
de mot den mellersta af de 5, som ullkomma 


Däggdjuren; af de 2 nästliggande finnas svaga 


rudiment. Hofven är ganska stor, ungefär lika 
bred som lång, och betydligt tjockare än finger- 
lederna; den är föga lägre baktill än framtill 
och ej mycket Strl fr tillfölje hvaraf 
trampningen sker i en riktning, som ej mycket 
afviker från den lodräta, och ingen annan led 
än den sista kommer nära marken. Då de inre 
delarne rätta sig efter de yttre ") blir förhållan- 


") Här kan knappt motsatsen sägas med afseende på 
hof och nagelben. I sitt normala och friska till- 
stånd är hofvens form bestämdare än nagelbenets. 


1537 
det ungefär lika hos benet i sista fingerleden 
(nagelbenet). Hos Hästen har vidare nageln en 
så stor utbildning, alt hela kroppstyngden på slät, 
hård yta, hvilar endast på dess kant, som står 
ned under sålan, och att en fortsättning deraf 
bildar fotsålans fram- och sido-delar. Sjelfva den 
elastiska sålan är liten och ligger blott under 
bakre delen af nagelbenet, af bjertlik form, lik- 
som inkilad. Den tjenar endast i mjuk mark till 
stöd vid trampningen och är ej utstående bakom 
nagelns bakre ändar. (Se fig. 19). 

Hos Idislande djuren är nageln något min- 
dre utvecklad. Tårna äro två utbildade, nem- 
ligen den 3:dje och 4:de "). Den 2:dra och 5:te 
sitta bakom, outbildade, och tummen saknas all- 
deles. Då hofvarne (eller, såsom vi säga, klöf- 
 varne) äro två, lika stora, följer, att de äro sma- 
lare och på inre sidan plattade, De kunna vara 
från starkt hoptryckta, till balfceirkelformiga, eller 
ännu något bredare; men hvardera är aldrig fullt 
så bred som lång. Inre halfdelen, som gränsar 
intill andra tån, är alltid betydligt kortare och 
lägre än den yttre, och då hofven äfven bakull 
-omgifves af nageln, så är det af en fortsättning 
från yltre sidan. Hos Pecora är nageln mera 
snedt framåtsträckt och baktill lägre än hos hä- 
sten. Sålan uppfyller hela undre sidan och står 
jemnt med nagelns kant, så att den allud bär 
en del af kroppstyngden, och understundom, 
t. ex. hos Getterne, står den kullrig under na- 
gelkanten och emottager således alltid första tryck- 


”) OxErs anmärkning, att yttre klöfven, som motsva- 
rar den 4:de, är mindre än den inre, synes oftast 
inträffa; men på familjen Sylvicaprina tycker jag 
mig finna motsatsen; ålminstone är den inre smalare. 


Alla figurerna på pl. 13, 14 visa högra bakfoten. 


158 


ningen, liksom trampytan under klodjurens tå- 
spets. Hos en del, t. ex. de egentlige Gazeller- 
pe (Ant. dorcas etc.), är sjelfva nageln stor, så 
att dess diameter vid öfre kanten (kronan) blir 
betydligt större än sjelfva fingrets och t. o. m. 
större än mellanfotens (metatarsi) diameter. Den- 
na vidd uppkommer isynnerhet deraf, att sålan 
baktill är stor och utbredd samt står ut såsom 
en dyna bakom fingret och bakom den egentliga 
nageln. - Hofven är der ganska låg, liksom ned- 
trampad, hvaremot den framtill är bög och starkt 
hoptryckt. (Se PI. 13 fig. 9, Ant. dama). Den mot- 
satta formen se vi bos Hjortarne och isyunerhet 
hos Skogsbockarne (Fam. Sylvicaprina), hvilkas 
hof särdeles utmärker sig derigenom, att sålan är 
föga utvecklad och åtminstone baktill ligger in- 
tryckt mellan nagelns kanter, så att den ej skju- 
ter ut bakom fingret. Härigenom blir vanligen 
hofvens vidd ej större än sjelfva fingrets, och 
hela hofven synes ganska liten (se fig. 4, 5, 6). 
För att tydligen visa olikheten har jag tillsatt 
den ideella figuren 11, som efter sin yttre con- 
tour (ab), tvist den (ME formen, men som, 


om bakre delen (efter linien c) borttages, visar: 


bilden af en Sylvicapras fot. Vid denna sednare 
form märkes, att nageln vanligen ej är mera hop- 
tryckt, men deremot oftast lägre än på Gazeller- 
nes hofvar, och således synes mera långsträckt 
samt är ungefär så bred som hög. Vänligeå Sy- 
nes upptill och bakåt en otydlig” gräns, såvänkör 
hvilken hornsubstancen tyckes likna den uti bakre 
delen af sålan, och hos de egentligen typiska släg- 
tena (Sylvitapra och Tragelaphus) bildas sålan af 
en platt horn-lamell, som tyckes vara en ome- 
delbar fortsättning af nageln och hafva fullkom- 


ligt samma ekdug som Han. bossd Wan (Cervus 


fr —— = ——  ——  ———-——L 


159 


Tarandus L., fig. 2) är sålan intryckt och liten, 
men nagelns kant har fått en ovanlig utbildning, 
särdeles på bredden. 

Såsom en tredje bhufvudform, eller kanske 
snarare en mellanform af bhofvar, kan anföras den, 
som finnes hos de flesta oxe-artade djuren samt 
Cervicapra, Strepsiceros m. fl. Hofven är baktill 
något, men mindre utstående, och bildas der, ej 
af sålan, utan af en fortsättning från yttre sidan 
af nageln som omgifver tån bakåt och ett stycke 
in på inre sidan. Denna fortsättning utgör dess- 
utom bakre delen at trampytan och skiljer sig 
med en tydlig kant från den egentliga, mjukare 
sålan (se fig. 7, 8 och 12). Dessa hofvar äro väl. 
baktill breda och rundade, men bakre gränsen 
(nagelns bakre del) är hög, och bildar en stark 
lutning, så att den står parallel med nagelns främre 
sida. De förekomma äfven hos några afvikande 
former af Antelop och Get-familjerna t. ex. Ant. cer- 
vicapra och melampus, Nemorhedus, Övis 0. s. v. 

För de öfriga modifikationerna af hofvar bör 
den systematiska beskrifningen redogöra. Vi nämna 
här blott de särdeles egna formerne deraf, som 
förekomma hos Cervus muntjac, der sålan, lik- 
som på kamelerne, fortsättes upp under hela mel- 
lersta och ändan af första fingerleden; samt hos 
Oreotragus , hvilken i alla hänseenden utgör en 
mellanlänk mellan Capra och Sylvicapra , eller 
representerar det förra slägtet uti det sednares 
hemland, södra Afrika. Dessa hofvar (Fig. 15) 
äro en förening af Getternes starkt hoptryckta, 
både fram och baktill höga och 1 spetsen slitna 
nagel, med en ännu mindre utbildad såla än den 
hos Skogsbockarne. De äro alltså höga, baktill 
starkt hoptryckta och undertill djupt urgröpte, 
såsom klorna på ett rofdjur. 


160 


Man skulle väl kunna säga att den första af 
de tre formerna af hofvar tillhörer Öken- och fält- 
djuren; den andra dem, som lefva i skog och på 
tätt beväxt mark; den tredje dem, som älska låga 
sumpiga trakter, och att Getternes , som kan be- 
traktas såsom en 4:de form, tillhörer dem som 
lefva på klippiga berg; men tillräckliga undantag 
finnas, för alt visa, att de olika vistelse-orterna 
ej utgöra något förut bestämdt ändamål tör hof- 
varnes olika former. Dessa, såsom alla olika for- 
mer, bero på de olika skaplynnen, som de olika 
djur-arterna i allmänhet fått, och hvarföre vi 
svårligen kunna inse något annat ändamål än 
åstadkommandet af den största möjliga mångfald 
i skapelsen. Det är klart att djuren sedan an- 
vända de delar som de fått, på det sätt, som 
bäst öfverensstämmer med dessa delars bildning. 
Vi skulle komma längre med detta enkla erkän- 
nande, än med den oförsynta dristighet, hvar- 
med de, som följa den teleologiska åsigten af na- 
turen, utgifva sina drömmar om Skaparens ända- 
mål, för bevislig sanning. Men vi kunna utan 
fel, och såsom en erfarenhetssats säga, att arterna 
af de familjer, inom hvilka den första formen af 
hofvar är den vanliga, oftast lefva på öppna fält 
eller i Ökenländer 0. s. v. 

Det är tydligt att hofvarnes form någorlun- 
da motsvaras af formen på det uti dem liggande 
nagelbenet. — Detta är hos Hästen transverselt, 
kort och högt, med ledytan för mellersta tåleden 
liggande ofvantill snedt bakåt. Hos alla Pecora 
är det starkt utbildadt framåt, men ganska lågt 
bakåt, så att bakre delen blott liknar en liten 
processus, som skjuter ut under en del af mel- 
lersta tåleden, men ej under hela denna, fan 

mel- 


| 
| 
| 


= Re RR RANE SS USE 


161 


mellersta leden, hvilar till en betydlig del på de 
bakom liggande ossa Sesamoidea, på hvilka ledytan 
fortsättes. Uti de beskrifna små hofvarna, hos 
Sylvicaprina, är nagel-benet smalt, nästan koniskt; 
och ossa sesamoidea räcka knappt bakom mellan- 
leden; uti de större Gazellhofvarne är nagelbenet 
framtill högt, starkt hoptryckt, med senben som 
något litet skjuta ut bakom mellanleden, dock i 
proportion mindre än de yttre delarne. Hos Oxe- 
slägtet är Nagelbenet tjockare o. s. v. 

De båda lättklöfvarne (Ungule spurize) böra 
ej med tystnad förbigås, eburu obetydliga de kunde 
synas; men inga delar kunna på förhand förkla- 
ras ovigtiga såsom zoographiska kännetecken, lik- 
som inga delar, uti en naturlig uppställning, kunna 
uppgifvas såsom nödvändigt säkra kännetecken; 
de blifva det blott i förening med andra, men 
ensamme ej engång för de arter, som man har 
undersökt, ty de kunna ju befinnas vanskaplige; 
men en Bos taurus med vanskapliga horn eller 
klöfvar är ändock en oxe. 

Lättklöfvarne äro bildade af nagel och såla, 
liksom de båda större klöfvarne, med hvilka de 
alltid visa någon öfverensstämrmelse. Hos MHjor- 
tarne (fig. 1—3) äro de störst, långt nedhängande 
och starkt urgröpta, samt oftast räta, spetsiga och 
försedde med en inviken främre kant liksom de 
båda större. Hos. Moschus äro de ganska nära lika 
de egentliga klöfvarna och föga mindre än dessa; 
bos Renen äro de, liksom klöfvarne, kullrige. Hos 


Antilopina (9, 10) och Splvicaprina (4—6) äro 


de ganska små, oftast utan framstående kant; blott 
såsom ett par vårtor på huden och saknas hos 
flera arter (5, 10). Bovina (fig. 12, 13) och nå- 
gra flera, hafva dem stora, transversella och 
K. V. Akad. Handl. 1844. | 11 


162 


trubbiga, men platta, med ganska otydlig såla; 
det är alltså nagelns kant som ensam skjuter fram. 
Det bör anmärkas att hos en ung kalf af Bos 
caffer (f. 12) finner jag dem något longitudinella, 
spetsiga och kullriga. Hos Cuprina (fig. 15—18) 
är slutligen den del, som motsvarar sålan, ganska 
utvidgad, och kullrig, men sjelfva nageln föga ut- 
vecklad. Härigenom bli de stora och nästan klot- 
runda, hvilket jag anser såsom ett af denna familjs 
vigtigaste kännetecken. Märkligt är att de hafva 
samma form hos Oreotragus, som af alla Pecora 
har minst utbildad såla uti de egentliga hofvarna. 


4. Om några andra delar, hvaraf karak- 
lerer för Pecora blifvit tagne. 


Tå-Körtlarne (Glandule et pori inter-digi- 
tales) anses af OcGisy vara bland de delar, som 
ofelbart angifva arternes affinitet. Möjligtvis är 
det äfven så, och i alla fall äro de ganska -märk- 
värdige; jag tycker mig äfven finna att deras när- 
eller frånvaro stå 1 sammanhang med hofvarnes 
form, så att de finnas uti alla hofvar med stor, 
baktill utstående såla, men ej i de öfriga; men då 
jag blott haft tillfälle att se dem på några få ar- 
ter, emedan man nästan blott kan iakttaga dem 
på nyss dödade djur, och svårligen på torra skinn 
eller lefvande djur, så bar jag ej vågat begagna 
dem såsom karakterer. Det är nemligen ej lik- 
giltigt alt sådane karakterer användas, som kunna 
iakttagas. 

Tår-säckarne (Swus sebacei, eller S. lacry- 
males, eller S. anleoculares; OcGtirsyY kallar dem 
Crumen) äro belägne framom ögonen och skilde 


103 


från dem. De finnas på mera än hälften af Pecora, 
och hafva vederbörligen blifvit iakttagne. Deras 
storlek varierar något efter ålder och kön. Deras 
gagn är, såsom alla andra afsöndrings organers, 
att från blodet afskilja en vätska; men att denna 
vätska skulle hafva någon särdeles nytta för djurets 
yttre hushållning lärer svårligen kunna bevisas. 
Nosens för m lemnar utmärkt goda kännetec- 
ken. Hos de flesta däggdjur. finnes en större eller 
mindre fläck på nosspetsen eller öfverläppen, som 
är beklädd med en fast, läderartad, fullkomligt 
kal och eget bildad hud, hvilken 1 allmänhet är 
tydligt begränsad och alltid utgår från medellinien, 
eller egentligen är en utvidgning af den eget bilda- 
de söm (Raphe) som hos de flesta djur finnes i fåran 
på öfverläppens medellinie. Efter Ittricer kalla 
vi den Rhinarium. Denna hud kan vara belägen 
öfver näsborrarne, på sjelfva nässpetsen, hvilket 
är aldra vanligast i alla classens ordningar; eller 
blott mellan eller under dem; eller kan -den bilda 
en ring omkring dem, såsom hos Erinaceus och 
Mustela; den kan vara slät eller vårtfull o. s. v. 
Oftast är den svart till färgen. Särdeles utmärkt 
är den hos en del Fere (t. ex. Ursus) och Pecora 
(Bos, Cervus). Bland Aporna synes den blott före- 
komma hos Lemur, der hela nässpetsen är beklädd 
af en sådan hud. En hvar inser att Rhinarium 
ingalunda är en egen, bestämd del, men dess för- 
hållande till nosens medellinie och Raphe, gör att 
den kan så anses, liksom en tillsats på nosen, och 
såväl detta som dess allmänna följe kobarandet 
rättfärdiga antagandet af en term derföre.  Rhina- 
rium har blifvit ansedt för ett känsel-organ af 
egen art, och detta synes ej otroligt; emellertid 
har jag intet att anföra härom, om ej att dess ut- 
bildning ofta synes stå i omvändt förhållande till 


164 Ez 


utbildningen af Morrhåren. (Se Mus, Felis, Ursus, 
Bos). Att det bland Pecora skulle utmärka de rent 
gräsätande arterne från dem, som lefva af löf, 
örter, lafvar o. d. synes ej bekräftas deraf, att 
Cervi, som lefva på sednare sättet, hafva lika stort 
rbinarium som det gräsätande slägtet Bos, och att 
det hos just dessa båda slägten är större än hos 
de öfriga Pecora. Inom alla naturliga familjer före- 
komma arter med eller utan rhinarium. 

Tillfölje af Irricgers till en del oriktiga defi- 
nition, utan exempel, hafva termerna Rhinarium 
och Chiloma : blifvit ganska obestämda, så att man 
ömsom nylljat dem båda för att uttrycka den 
nakna, läderartade huden på nosen hos Pecora. Un- 
der namnet Rhinarium har IrricEr tänkt sig så 
väl denna kala hud, som den någorlunda likartade 

å de flesta djurs nässpets. Då en term antogs för 
denna hud, blef det nödvändigt, att ej göra afse- 
ende på dess läge, men definitionen på Rhinarium 
1 buceRs Verminologi , samt 1 Prodromus , är 
en blandning af egenheter för de olika lägena. 
Denna terms bruk ses på hvarje sidai Prodromus. 
Termen Chiloma förekommer mindre ofta; nem- 


ligen vid Kamelfamiljen (”ehiloma labro fisso”): 


hos Giraffen; 1 beskrifningen af sl. Cervus (”Ro- 
strum aut chilomate, aut rhinario instructum”, 
tydligen med afseende på Ilgen och Renen); 
likså vid Antilope. Vid Equus säges: ”Rostrum 
chilomate lato, rhinario nullo;” vid Hippopetamus:” 
chiloma valde latum obtusum.” Denna term är 
alltså helt enkelt detsamma som labrum molle, sub- 
tumidum, eller en modification af en vanlig, mer 
eller mindre hårig öfverläpp. Dylika substantiva 
termer, som ej utmärka en egen del, utan blott 
ett eget utseende af en del, äro högst ovetenskap- 
lige och tjena blott att öka namnens antal, utan 


165 


tillökning 1 kännedom. "Termen Chiloma bör så- 
ledes helt och hållet bortkastas, såsom öfverflödig; 
den skulle endast kunna bibehållas såsom synonym 
med Labrum (labium superius; öfverläpp), eller 
med regio narium. Så torde äfven Irtuicer stun- 
dom hafva tänkt sig densamma, ty han synes med 
ordet Läppar, Labia, blott förstå läpparnes med 
en tunnare hud beklädda kant (margo labii); men 
i detta fall finnes visserligen chiloma hos alla djur, 
och kan ej tänkas såsom en motsats mot Rhina- 
rium. — Rhinarium är Cuviers och Fransmännens 
”Mujffle,” hvilket ord dock af IrtiGEr sättes såsom 
synonymt med Chiloma. Det kallas numera i Eng- 
land Muzzle och af nyare Tyska författare Muffel.. 
Detta namn, Muffel, kan äfven användas på vårt 
språk, ifall man ej hellre vill upptaga ordet Mule, 
hvarmed, i dagligt tal, boskapens tjocka nos och 
mun förstås. MARrRKuiN öfversätter dermed ILriGERSs 
tvetydiga Chiloma. 

Hårens form och beskaffenhet, så väl som de- 
ras riktning eller utveckling på vissa ställen af 
kroppen, lemnar ej blott goda artkännetecken utan 
kan ofta med fördel användas att karakterisera 
genera. Exempel derpå finnas öfverallt i det 
följande. 

Med full föresats begagnar jag allenast sådane 
af ytan hämtade kännetecken, som kunna iakttagas 
på de i samlingar vanliga exemplaren och som till- 
böra alla kön och åldrar. Dessa äro de euda jag 
haft tillfälle att sjelf undersöka på alla de arter 
jag sett, och således de enda för hvilka jag vill - 
ansvara. Zoologerne skulle utan tvifvel göra väl 
uti att alltid handla så, hvilket ej skulle hindra 
dem att historiskt bifoga de af andra författare 
hämtade underrättelserne om djurets öfriga märk vär- 
digheter. Ofta är det svårt att finna känne- 


166 


tecken af allmän gilughet, men de finnas alltid, 
och deras fullkomliga bortovaro är ett säkert tecken 
att den åsyftade skillnaden, den vare till genus 
eller art, ej finnes i naturen. Jag bar NR 
haft tillfälle att se eramier af de Mesa genera ch 
af ungefär hälften af arterna bland Pecora, men 
då dessa ej synts mig visa tydligare kännetecken 
för slägten och familjer än de yttre delarne, så 
har jag hellre utelemnat dem. Man synes temligen 
allmänt hysa den fördomen, att de inre delarnes 
form skulle vara mera konstant, och således tyd- 
ligare utvisa affinitelen, än de yttres. På denna 
grund får man ofta se så kallade ”Anatomiska ka- 
rakterer” uppräknas såsom de aldra yppersta, efter 
undersökning på en enda art, understundom af 
den beskaffenhet att de ej itä controlleras. I 
allmänhet skulle det vara rigtigare att blott anföra 
sådana, utan att vilja på förhand göra dem gene- 
rella. Vid närmare pröfning skall man finna att 
formen på ett hufvudskålsben o. d. i allmänhet 
ej är mera konstant än EG på nästan hvilka 
yttre delar som helst, t. o. färgfläckar , hår- 
tofsår ie mm. s. Hiibbadskälsbened variera kanhända 
ännu mera efter kön och ålder; men hvad som : 
ger dem och alla skelettdelar ett stort värde så- 
som karakterer, är ej deras egenskap af inre delar, 
utan deras fasthet och deraf följande bestäm- 
da form. 

Här må blott tilläggas att jag haft tillfälle un- 
dersöka ett betydligt antal små ungar af alla fa- 
miljer bland Pecora och att förvissa mig om, att 
nosens form, hårets struktur och riktning, fötter- 
nes form (öberäknadt slitningen af hofvarne) m. m. 
ej afvika från samma delar hos de fullvuxne. 


167 


5. Om Geografiska utbredningen af Pecora. 


Dessa djur saknas alldeles uti Australien , och 
förekommandet af en hjortart på Marianerne blir 
ett nytt stöd för dessa öars sammanräknande med 
Asien, liksom Philippinerne och Sunda-öarne. Af 
de öfriga Verlsdelarne är Afrika rikast försedt med 
Pecora af alla hufvudformer, utom hjortfamiljen 
(Cervina), som derstädes fullkomligt saknas, eburu 
den finnes och kan anses såsom den öfvervägande 
formen uti alla de öfriga verldsdelarne som inne- 
hålla Pecora, nemligen Asien, Europa , Nord- 
amerika och Sydamerika.  Hjortarne tyckas i A- 
frika ersättas af de derstädes talrika Skogsbockarna 
(Sylvicaprina), om hvilkas nära likhet med dem 
vi förr hafva talat. Denna djurgrupp är så egen 
för det egentliga Afrika, söder om stora öknen, 
att blott en enda art deraf är känd utom nämnde 
regions gränser, nemligen Tetraceras qvadricornis 
från Indien, och just denna art kommer hjortarne 
närmast af alla, så att den nästan blott tyckes 
hafva hornen af Skogsbockarna, men till ett högst 
ovanligt autal, då de äro fyra. Cameloparden, som 
blott finnes i Afrika söder om öknarne, och som något 
närmar sig till hjortarne, t. ex. genom hornens beskaf- 
fenhet, öfverläppens likhet med den hos Elgen och 
några drag af inre byggnaden (enl. Owen), kan 
äfven anses såsom en ersätlning för dem. Bristen 
på hjortar samt det uteslutande -egandet af Skogs- 
bockar och Giraffer, utgöra en af de största zoolo- 
giska egenheterne för det egentliga Afrika eller 
Negerlandet, och en af de största olikheterna mel- 
lan denna verldsdels och Indiens däggdjurs Fauna. 

Man säger att Dofhjorten skulle förekomma 
vild vid Tunis, men det synes mig troligt att den 
derstädes kan hbärstamma från europeiska exem- 


168 
plar. I fall den dock skulle befinnas verkligen 


tillhöra Afrikas medelhafsregion, norr om öknarne, 
så blefve detta ett af de utmärktaste bevisen för 
denna landsträckas Zoologiska likhet med södra 
Europa och Asien, samt olikhet med Negerlandet. 

Uti Norra Afrika finnas inga Skogsbockar (Syl- 
”vicaprina), men desto talrikare äro der Gazel- 
lerne (Antilope subg. Gazella), som jemte Camelus 
dromedarius äro serdeles karakterika för denna 
trakt, tillhopa med det närgränsande sydvestra 
Asien, ända till Caucasus och Belur. Vidare före- 
komma Gazeller, men med någon modifikation i 
formen, rundtomkring gränserna af den nämnda 
delen af Asien, tillhbopa med Camelus bactrianus; 
nemligen i Södra Ryssland och Kirgisiska stepperna 
(A. saiga), i Tibet (ÅA. Hodgsonii) och Indien 
(A. cervicapra).  Gazellslägtet  tillhörer således 
det ofantliga bälte af steppländer, blandade 
med öknar och oaser, som under de mest olika 
klimatiska förhållanden sträcker sig långs igenom 
hela gamla kontinenten, från Senegal till Japanska 
hafvet, norr om China, ock som, sjelf utgörande 
en tredjedel af hela den stora, gamla kontinenten, 
åtskiljer de båda öfriga tredjedelarna, den norra 
och södra. Samma bälte utgör tillika Nomadfol- 
kens hemland och utmärkes vidare af Camelsläg- 
tet, som endast der förekommer, ehuru till större 
delen blott i tamt tillstånd, men som der utgör 
nästan enda medlet för kommunikationen ech för 
en del af dessa öknars beboelighet. Uti södra 
Afrika äro väl både öknar och stepper, liksom 
klimatet, nära lika dem i Norra Afrika, men Ga- 
zellerne föreställas der af arter, som till sin bild- 
ning afvika långt mera från typus, än de som lefva 
uti Östra Europas och Norra Chinas stepper, nem- 
ligen af Ant. euchore och melanpus, samt, om 


169 
man så behagar, af Bubalus pygargus. Märk vär- 


digt är förekommandet i Nordaruerika af en enda, 
med Gazellerne närslägtad djurart, Dicranoceras, 
som dessutom har ovanligt bildade horn. I Syd- 
amerika finnes ej något kändt Antelopartadt djär, 
ehuru denna verldsdel innehåller ofantliga Stepp- 
länder. 

Af det ofvan anförda inhemtas, att de Ga- 
zeller som lefva utom slägtets egentliga hemland, 
äro få till antalet och af betydligt afvikande form. 
En blick på den systematiska uppräkningen af 
dessa arter, längre fram, visar, att de dessutom 
äro sinsemellan ganska afvikande, ungefär i den 
mån de bebo skilda trakter; hvaremot de som lefva 
inom det område, för hvilket de tyckas vara bil- 
dade, äro talrika och så närslägtade, att man blott 
med svårighet kan åtskilja en stor del bland dem. 

Liksom Antelop-familjen hufvudsakligen till- 
hörer det nyss definierade området, äro arterna 
af familjen Srlvicaprina inskränkte inom det 
egentliga Afrika, söder om stora öknen. Hjort- 
arterne (Fam. Cervina) äro, såsom nämndes, ut- 
bredde öfver båda kontinenterna, med undantag af 
samma Afrika, och de båda återstående större fa- 
miljerne, Bovina och Caprina, hafva en lika stor 
utsträckning; men de saknas i Sydamerika i stäl- 
let för Afrika och artantalet är betydligt mindre. 
Den får- eller get-art som man trott sig finna i 
Sydamerika, är blott känd efter alltför osäkta upp- 
gifter (Capra pudu Mol.; Ixalus probaton Og.) 

Kalla zonens Pecora visa den derstädes ej 
ovanliga egenheten, att samma arter finnas rundt 
omkring jorden, i Europa, Asien och Amerika, 
nemligen KRenen inom den egentliga kalla zonen 
och Elgen i Norra delen af den tempererade. 
Man skulle kunna säga, att kalla zonen förhåller sig, 


170 


i stort, till de båda kontinenternas bättre lottade 
delar, på samma sätt som de nyss omtalade kring- 
liggande trakterna, till Antilopernes stepp- och 
öken-område: den innehåller blott få, vidsträckt ut- 
bredda och ganska afvikaude arter, af den båda kon- 
tinenterne tillhöriga, artrika Hjortfamiljen. Utom 
de båda nämnda arterna finnes der blott en tredje 
af Pecora, nemligen Övibos moschatus i Nord- 
amerika, som äfven är ganska afvikande inom fam. 
bovina. 
Hjortarnes geografiska utbredning företer en 
annan märklighet. Ehuru betydliga olikheter dessa 
djur visa, så är dock det hufvudsakliga slägtet, 
Cervus , gemensamt för båda kontinenterna, och 
utgöres af talrika arter. Dessa synas mig ganska 
tydligen utgöra 8 små, naturliga sektioner, hvaraf 
de 4 amerikanska, både till form och fädernesland, 
visa en icke otydlig analogi med hvar sin af de 
öfriga 4, som tillhöra gamla kontinenten, hvilket 
bättre synes längre fram, uti slägtets systematiska 
uppställning. Ehuru man väl knappt kan sam man- 
föra dessa sektioner till 2:ne naturliga bufvudgrup- 
per efter verldsdelarne, så ega dock hvardera kon- 
tUnentens arter ett konstant kännetecken, uti en 
liten hårtofs, som hos dem i gamla kontinenten 
finnes på yttre sidan af metatarsi öfre del, (straxt 
nedom tarsus) och hos dem i Amerika, på insidan 
af sjelfva tarsus (hasleden). Cervus strongyloceros 
i mellersta delen af Nordamerika utgör dock ett 
undantag, ty den hörer tll samma grupp som vår 
C. elaphus, och har hårtofsen bildad liksom den. 
Elg och Ren, som äro gemensamme för båda kon- 
tinenterne, bafva densamma likadan som gamla 
kontinentens arter. Södra Asien, som utgöres af 
Indien med China och Sundiska öarna, och är den 
rikaste af alla verldsdelar 1 zoologiskt hänseende, 


171 


utmärker sig genom de hjortarter som hafva hårda, 
grofva hår och blott tvågreniga horn. I den del 
af gamla kontinenten, som ligger norr om det 
stora ökenbältet , hafva hjortarterne mjuka, sköra 
och spongiösa, men oftast ganska tjocka hår. 


Efter Pecora kan man alltså på följande sätt be- 
stämma och karakterisera jordens hufvud-afdelningar, 
eller de egentliga Naturhistoriska verldsdelarna: 


Negerlandet utmärkes af största antalet Pecora; 
Giraffer och Sylvicaprina; inga Cervina; 
Nomadregionen, af Gazeller och Kameler; 


Södra Asien, af hjortar med yttre tofs vid tar- 
sus, och fasta, tagellika hår; 


Norra delen af gamla contin. med hela kalla 
zonen, af hjortar med ylre tofs nedom tarsus 
och bräckliga hår; 


Amerika (utom kalla zonen) af hjortar med inre 
tofs på tarsen. 


Australien (och Madagaskar?) utmärker sig slut- 
ligen genom fullkomlig brist på Pecora. 
Föröfrigt hänvisar jag, angående idislande 

djurens utbredning, till den systematiska framställ- 
ningen och till Hedaustaende tabell, vid hvilken 
följande här må anmärkas. 


Under Afrika finnes ingen kolumn för Mada- 
gaskar, hvarifrån jag ej känner någon art; ej beller 
för det stora, obekanta området mellan södra tro- 
piken och 2quator, hvilket dock, att dömma efter 
de i Norr och Söder omgifvande länderna, uti 
hvilka flera arter och nästan alla hufvudsakliga 
slägten äro gemensamma, måste vara ganska rikt 
på djur af denna ordning. Den enda mig bekanta 
art derifrån är Tragelaphus phaleratus. Tredje Afri- 


172 


kanska kolumnen innefattar blott Abyssinien och 
Sennaar. Under Asia media orientalis förstås 
Mandschuriet, Mongoliet, Altai och Thibet.. Ame- 
rika har här ej behöft vidare fördelning än i 
Norra och Södra, men kalla zonen af båda konti- 
nenterne tillhopa är, på förut anförde grunder, 
uppförd såsom en egen verldsdel =). 


" Jag har funnit riktigt, att i det följande utesluta 
den i Vetensk. Ac. Öfversigt 1845, sid. 31, uppförda 
familjen Hippotragina, som bestod af följande släg- 
ten: Cervicapra , Strepsiceros och Hippotragus (A. 
equina), nn insatte i Fam. Sylvicaprina; Bubalus , 
nu bland Autilopinva, samt Portax och Darnalis, 
här förde till Bovina. 


Fam. Camelina ... 
F. 
E. Cefvina (47 sp. 
Alces S 3 pd 
Rangifer .... 
Cervus 
Capreolus ..- 
Prox 
Moschus' sc. .c 
Tragulus . . .. 
. Caprina (23) 
Ovis 
Capra 
j Nemorhedus . . 
Oreotragus... 
. Antelopina (20) 
Antil. Gazellze 
Radii generis . 
Dicranoceras 
Bubalus..... 
. Bovina (17) 
Oryx 
Catoblepas. . . 
Ovibos 


SIR dee 0..-01 15 


ART Tr EL Ce a 
LJ SKA REON 


Hippotragus . . 
Strepsiceros .. 
Cervicapra 

Calotragus . . . 
Nanotragus. . . 
Neotragus ... 
Sylvicapra . .. 
Tragelaphus . . 
iTetraceras” =: i. 


Camelopardali .. 


25 SETS EN SÖS a 
S:a 141:2813 48] 8 81126 3 


er eJIsn Vy 


a Asia 
Africa med. et merid. 
= 
EE ER MEN 
= 0 blola. ol 2 
SE a 
SA ie AE 1.4 
TS 3 
| AES EA NR för 
i fe) As 
: a bl earn 
? AN TNG 
é 2 11R 129850 I ONES 
5; 20 jä [EN 4 DR 
RANE ; 2104 
oo KONER 
nr SRS EA Sar RES 1 I 
SS SEAGA [ER SVAG GR L 
ARS [ERNA 
41 ANNE 
Es ll STAV 
111 13 
ERS JAG FE FASER | 
SAS 1 
I NE 
SEEN a 
TA ESTSRIE c 
SA RR 2 
SYRA (AA 
FER bad 
Er ad 
STAGE | 
I dee fö db RN 
i 


+ 


173 


ZonalA me- 


= & frig. | rica. 
RA 
2 OS lirg 
ue a 
= [IRS f ÄG 
= NN RA 
säd Kr 
2 
2 GAA [| Rs [AR LR 
fe le. Allee 
2 
Alga te AE 
11 i 
4. 1 
IE 
3 1 
; 4 
1 


14| .10 6) 4 2110 10 


+ 


174 


Expositio Pecorvwm Systematica. 


Cohors 1:ma, Unguligrada. 

Solea pedis calcatoria pro singulis digitis diver- 
sa, tota inter margines ungule inclusa. Labrum 
integrum; dentes incisivi superne nulli, inferne 
8; canini nulli (vel tantum superne in maribus e 
Fam. Cervina), 


a) Cervicornia: cornibus e rudimento' piloso 
explicandis, vel nullis. 


Fam. 1 Camelopardalina, 


Cornibus persistentibus, cute villosa tectis, 
stmplicibus; ungulis latis, postice prominulis. 


1 CAMELOPARDALIS Schreb. 


Labro non sulcato, toto piloso, prolixo, ante 
nares longius exlenso, ct, ut lingua, valde exten- 
sili. Sinus sebacei et ungule spurie nulla. 

Hec forma admodum singularis a reliquis 
pecoris differt lingua extensili et cornibus, ab utero 
matris perfectis, pilosis non deciduis (de is conf. 
supra pag. 145) Solum ceratophorium Cervi repre- 
sentant.  Collum longissimum, nares undique mar- 
ginate et ungule spurie nulle, ut in Camelo. 
Differt vero corporis trunco brevissimo, antice al- 
tiore, similiter ac Bubali, et collo postice jubato, 
ut in Equo. Ungule fere ut in Antilopinis for- 
mate: solea magna, plana, postice prominula; sed 
late, ut Boum (w. tig. 14). Hince longe a Cervis 
differ et ut propria familia optime Re 
Pedes longi. Cauda per se talos fere attingit, infra 
apicem setis crassis valde floccosa. 

1. C. girafa Schr. Unica species, Africam infra deserta 
inhabitans, in campis frnticosis per familias vivens. 


175 


&) in Afr. meridionali, extra tropicum, colore paullo 
obscurior; 8) Ethiopica, e Sennaar, alba, fulvoma- 
culata, pilis brevissimis. (Act. Stockh. 1842 pag. 244). 
— Etiam ad Senegal et in Bornu cognita. 


Fam. 2 Cervina. 


Cornua decidua vel nulla. 

Labrum non sulcatum (preter Alcem). Un- 
gulee anguste, acute (preter Tarandi), solea im- 
pressa, postice non prominula. U. spurize planate, 
majuscule, longitudinales, apice acute vel trite 
(Prox solus in hac re differt). 

Animalia pulchra, velocia, omnes plagas mundi, 
preter Africam, inhabitantia, plerumque sylvatica 
vel nemoralia. — Statura brevis; pedes aquales, 
trunco paullo altiores, graciles; dorsum 2quale, 
collum mediocre, alte erigendum, preter in Alce). 
Linea facialis recta.  Bhinarium , preter Alcis et 
Tarandi, magnum, nudum, coriaceum, ”usque in 
labrum late continuatum. Sinus sebacei plerum- 
que adsunt.  Pili plerisque crassi, teretes flexuoso 
undati; semper utrinque convexi, nec sulcati; in- 
tus cellulis magnis, jam ad amplificationem decuplam 
visibilibus, com positi. In borealibus presertlim crassi 
sunt pili, superficie tenui, opaca, inclusi, indeque 
fragiles, sed calorem  mire continentes. Cauda 
-plerumque capite dimidio brevior. Mamme 4. De 
mira cornuum indole supra locuti sumus. Rami sem- 
per ita dispositi et directi sunt, ut spattum omnes S1- 
mul amplecti videantur, quare contra se invicem plus 
minusve curvantur. In furca igitur apicis, alter 
externus et anterior, alter internus et posterior; 
sed tamen hic sepe antrorsum flectitur. Ex his 
duobus ramum  longiorem: apicem , breviorem: 
ramulum appellamus. 


176 
2 ALCES Sm. Wagn. 


Rostrum dense pilosum, macula rhinarii parva, 
nuda, ante nares sita. 

Totum rostrum molle, cum naribus longe ante 
os productum , magnum, sensim dependens; subtus 
lineå angusta, coriacea, e rhinario ad marginem 
labii ducta, sulcatum. Sinus lacrymales minuti 
adsunt. Pili fragiles, crassi. Collum breve, cras- 
sum , a corpore brevi bovino modo porrectum. Barba 
gularis in utroque sexu. Cauda brevis. Scopa me- 
tatarsi externa supra medium sita. Cornua, tan- 
tum maris, palmata. — Maximi, sylvatici, sub- 
boreales utriusque orbis. 

1 C. alces L. In Europe, Asie et Americe parte septem- 
trionali, sed non in frigida; infra limites Tarandi 
(Baäér). Altitudo dorsi in mare adulto circiter 6-pe- 
dalis. 

3 RANGIFER Sm. Wagn. sec Gessn. 

et OL. Mazgn. 


Tarandus Vet. et Ogilb. 

Rostrum totum döde pilosum. Ungule late, 
depresse, apice inflexe (Vv: Ha 

Formå ungularum lata i rostro toto piloso 
ab omnibus reliquis differt. Sinus lacrymales per- 
fecti sed parvi, fasciculo piloso obtecti.  Pili fragi- 
les, estate breves, fusci, hieme longiores, pallidi 
vel albi; juguli elongati. Scopa metatarsi ut prioris. 
Cornua levia ramis longis, iterum par ti l1S, instructa, 
apicem versus plånata; maris maxima; femine 
parva adsunt, quod huic generi est peculiare. — 
Animalia maxime borealia et alpina, migrantia, 
lichenivora, gregaria, mediocris magnitudinis. 


1 R. tarandus (Linn.) In Zona frigida totius orbis inha- 
bitabilis; usque ad 80? lat. in Spetsber gen; meridiem 
versus, usque circa 50? lat. in montibus DauuriX et Mon- 
golige. In monte Ural fere convenit cum Antilope saiga. 


4 CER- 


£77 
4 CERVUS Linn. 


Bhiuarium late nudum.  Cauda perfecta. Uug. 
spuria majuscule. Sinus lacrymales perfecti. 

Cornua maris teretia, a basi divergentia, stm- 
plici-ramosa.  Pili, maris crassiores quam feminee, 
estate breves, fulvi, hieme longiores grisei. Un- 


gule sat anguste (preter sp. 1:am) sed non ad- 
modum compresse. 


1:mo. Cervi veteris orbis (preeter sp. 1:mam). 
Scopa metatarsi externa, supra medium sita. Cornua 
aspera, propugnaculo valido, coron&e bhasali contiguo. 


«) Nobiles. (Cervi propr. Linn. et vet. Elaphus H. 
Sm.). Cauda, aure brevior (glandulosa), plagaque uro- 
pygii pallide. Aures dimidio capite evidenter longiores , 
apice subattenuate. Rhinarium infra nares utringue pi- 
losum (ideogue in labro angustatum — Species magna, 
pilis fragilibus, opacis, cornibusque terstibus, tandem mnul- 
tliramosis, armate, sylvas Zone temperate inhabitantes. 


1 C. strongyloceros Schr. (canadensis et wapiti Aunet.), 
ungulis dilatatis, fere semicircularibus. — America 
septemtr. media. Sp. maxima totius generis, Alci fere 
equalis; ungulis fere Tarandi pilisgq. tenuibus reliquis 
dissimilis. Cauda brevior qu. Elaphi; jugulum fuscum, 
subjubatum; nucha levis, dorso concolor. 


2 C. elaphus L. ungulis angustis, nucha fuscescente, lon- 
gipilosa, uropygio fulvo. Jugulum colorem habet cor- 
poris. — Europa; in Seandinavia paucis locis, usque 
ad 63? lat. in insula Norvegie; preterea in sylvis 
Caucasicis, Altaieis et Dauuricis. Altitudo dorsi mavris 
paullo ultra 4-pedalis (1,2 ad 1,3 m.). 

3 C. IWallichii Cuv. speculo supra-anali hirto, albo (sec. 


Fig. Fr. Cuv. Mammif.). Non vidi. — Montes Asix 
submeridlionales. — Magnitudo? 


p) Elippelaphi, cauda mediocri, uropygio colore 
dorsi. Aures dimidio capite panllo breviores, late, elliptice. 
Rhinarium infra vares latum, nec ad latera pilosum. 
Pili (preter sp. prime) tenaces, duri, subnitidi, depressi, 

K. V. Aead. Handl. 1844. 12 


178 


crassi, sed structura interiore similes priorum. Cornua 
teretia, ramis, preter apicem, duobus: propugnaculo et 
ramulo, armata. Asiam meridionali-orientalem inhabitant. 


”) Cauda pallida; cornua et pili fere C. elaphi. 


4 C. n. sp. japonicus, in ditissimo museo Lugdunensi vi- 
sus, ab editoribus Faun& Japonice describendus et 
nominandus. Medius inter priores et sequentes, magni- 
tudine C. dame vix equalis. 


"") Typici, non maculati, C. elapho vix minores. 
Cauda obscura, sepe floccosa, aure paullo longior. Pili 
crassissimi, duri. (Susa Ham. Sm: quod nomen est 
Cervi javanum). 


25 C. Duvaucelli Cuv. I. ec. p. 505. Wagn. C. elaphoides 
Hodgs., cornu apice bis bifido. — Ex India, tantum 
cornua vidi). 


6 Aristotelis Cuv. Oss. foss. Ed.'3, vol. IV p. 503 pl. 39 
fig. 10; Wagn.; cauda fusca, apice obscuriore, non 
floccosa; pedibus maculaque supra-oculari fulvis; re- 
gione anali occulte fulva. &A collo longipiloso, ramulo 
cornu interno, retrorsum verso. — India, Nepal; Pari- 
siis vivos vidi. Cerf noir de Bengale Fr. Cuv. Mam- 
mif. est specimen junius, cornu rectiore, brevi-ramoso 
instructum). 


7 C. equinus Cuv. 1. 'e. p. 45, Wagn., S. Mäller, Nederl. 
Verh.; caude flocco apicis nigro, rotundo, qvasi detonso. 
Area analis latior, pedes, scopie et mac. paipebre fulva. 
S collo longipiloso; ramulo cornu interiore ut prioris 
retrorsum verso. — Sumatra; Borneo (Mus. Lugdun.). 

8 C. hippelaphus Cuv. (I. ce p- 40, tab 5 fig. 31—34; 
Ham. Sm., C. de Bengale Fr. Cuv. Mammif. 2, hab. 
estiv. — C. rusa Nederl. Verh. p. 45, tab. 43, egregia 
ut omnes huj. operis; — Wagn.). Cauda apice fu- 
scescens, non floccosa. Regio analis non piecta. & 
collo superiore genisque longipilosis, ramulo cornpu ex- 
terno, anotrorsum verso. — E Java (Mus. Lugdun. 
Ceter&e indie. patrix errore orte. Vivum Parisiis vidi). 
Simillimus prioribus, sed paullo minor, magis unico- 
lor, grisescens. 

Obs. C. hippelaphus Desm. Mammal. cujus sp. typi- 
cum Parisiis vidi, ab hoc differre videretur pilis dorsi 
anterioris longissimis, collo vero non jubato: quod aliis 


179 


enodandum relinquo. Conf. preterea Biche de Malacca 
Fr. Cuv. Mammal. 1; C. malaccensis Fischer Synops. 


>) Simillimi prioribus sed multo minores: C. dame 


equales, vel inferiores. Omnes fusco-grisei, collo non 
jubati. Quzedam, ut prioris subdivisionis, inter se vix 
magis diferre videntur, quam diverse stirpes Cervi elaphi, 
cornibus paullo dissimilibus agnoscende. Omnes Indici 
insulares. 


9 


10 


11 


12 


C. moluccensis Quoy. — C. russa moluce. S. Mälter. 
Nederl. Verh. tab. 45, cornu. Wagn. — A C. hippelapho 
javano vix differt nisi magnitudine minore. Sequenti 
quoque simillimus, sed differt facie grisescente, fron- 
tis colore picta, speculo ani nullo, cornu angustiore. 
(Mus Lngd.) — Conf. Eydoux et Gervais, Guer. Mag. 
1836 pag. 26, de juvene et de femina cornuta. 


C. Peroni Cuv. I. c., ramulo cornu externe sito, sub- 
antrorsum directo, et minus divergente, interdum apici 
fere equal. Caudze floccus fuscus. Regio ani latins 
alba. Frons grisea, facies et supercilia fusca. Digiti 
postice pilosi, — Timor. (Mus. Paris, propugnaculo 


dextro duplici; Lugdun.. Vivus Amstelod. 1841). 
C. Kuhli S. Mäll. Nederl. Verh. tab. 44. p. 45 (non 


deser.), a priore vix differre videtur, nisi ramulo cornu, 
angulo fere recto, retrorsum et introrsum divergente. 
Cauda (sec. fig. cit.) col. corporis, subtus et apice alba; 
frons fuscior. Digit:i? — Insula Luboc inter Javam et 
Borneo. (Non vidi). 


C. philippinus Desm.; Fischer Syn. 6223; cornuuw minus 
curvatum, ramulo interiore-postico, angulo acuto (45") 
divergente. Cauda prioris. Frons fusca, ambitu grisea, 
naso et supercilus fuscis. Digiti postice nudi ”); — Ins. 
Luzon (Mus. Paris. et Lugd. &A et pull). 


13 C. Marianus Quoy et Gaim. Desm. Ceteris paullo 


major, cornibus fortius curvatis, robustis, brevibus, 
ramulo postico-interno angulo 60? divergente. Caudzx 
fasciculus undique niger, dependens; digiti postice nudi. 


”) Hec nuditas, quam in utroque sexu et in pullulo, 
sed tantummodo in sp. n:o 12 et 13 observavi, mi- 
nime a depilatione oritur; sed, indole quadam callosa 
culis, at statum permanentem sese prebet. 


180 


— Ins. Mariane (Specimen Masculinum, a Quoy et 
Gaimard allatum, Paristis vidi. In Axilla propugna- 
culi dextri adest rudimentum ramuli. — Femina bene 
conservata, sed ignote originis, in Museo nostro ex- 
stat, que pro Antil. melanoti, a:o 1835 Bruxellis 
emta est. Hujus facies et frons habent  colorem 
corporis). 

14 C. lepidus D.TSpo cujns marem adultum in Museo 
Francofurthano, raris animalibus scatente, vidi. Re- 
liquis pulchrior et minor: C. capreolo vix 2equalis. — 
Rufo-fuscus, pilis macula pallida variegatis, sed in 
ventre et ärhibus uniceloribus (in & ibi non palli- 
dis). Area analis parva, alba, superne nigro cincta; 
cauda longipilosa, HIDE superne nigra. Facies tota 
fusca, macula rotundata alba ante ordinariam ni- 
gram ad os. Cornua levia, tenuia, subrecta, elon- 
gata, propugnaculo antrorsum, supra frontem, de- 
flexo, (ut C Walliehii).  Pili paullo tennuiores et 
sinus sebacei minores quam precedentium. — E Java 
ortus dicitur. 


20) Fulvi, albomaculati pilis minus crassis, cauda 
paullo longiore. Statura Dame. De cetero formå ut 
patria similes prioribus (Gen. Axis rec.) 


15 C. axis Buff. Erxl. vitta spinali nigricante cum serie 
gemina, albomacnlata, ad caput usque extensa. Pictura 
frontis ovalis, nigricars; ? collo lIxvi, ramulo postico- 
interno. — India. 


16 C. pseudaxis Gervais Voy de la Bonite; Institut 1841, 
419. — & maculis subsordidis; colli, undique bbhgi- 
pilosi, nullis; cauda nigra, fronte unicolore, finulo 
interiore-antico. Magnitudo prec:s. — Patria incerta. 
(Vivum Parisiis vidi. An C. axis var. ceylanensis 
Ham Sm. 2). 


?17 C. nudipalpebra Og. Z. Pr. 1831, 136; Wagn.; collo 


nigro; — India. 


7” Fyclaphus. a reliquis differt linea faciali con- 
CO pedibus anticis paullo brevioribus et stalura erassa , 
molli, quasi ferina vel suilla, Tragulis non absimili. 
vgl: cauda et pilis C. axi, colore seqnenti similis. 
Rhinarium, auriculge et cornua ut in div. 8 formata 
Nomen JNA; a similitudine formalam, cum reliquer om- 


151 


nes secliones nominate sunt (ög, Sus); ipse vero genus 

Cervi integrum habeo. 

18 C. porcinus Zimm. — India. Capreolo minor. (Vivos et 
faretos Parisiis vidi). 


J) BBegama A. Sm. (Nomen Platyceros inter Coleoptera 
diu acceptum). Cauda longior: preter floccum fere ad 
altit. ventris dependens. Auriculge priorum, sequantes 3 
capilis, sed attenuate. Rhinarinom infra angustatum, ut 
C. elaphi. Pil tenniores quam priorum, Cornua basi, 
ut omnium, rugosa; apice singulari modo explanalta, 
levia, multi-ramulosa. Statura in genere Cervi media. 


19 C. dama L. — Patria Europa meridionalis (conf. supra) 
Pili cervicis reversi. Altitudo dorsi 3-pedalis. 


2:do Cervi Americani 


Penicillo calcanei interno, albo fuscoque, vel nullo, 


instructi. — Cornua rugulosa, propugnaculo debili, a 
corona basali remoto. — Proprie igiltur est ramus inter- 


medius, propugnaculo dificiente. Rhinarium omnium in- 
fra nares late nudum, (ut 8 et y superiores). 


oe) fFlazamoe Smith. Canda auvre longior, a basi 
usque longipilosa, subtus, cum area anali, alba. Aures 
magne, long. + capitis equales, obtuse rotundatae. — Pili 
tenues, ut C, dame. Fasciculus tarsi internus magnus; 
alius externus, infra medinm metatarsi situs, rotundus, 
in quibusdam sp. adest. Cornua arcuata, sursum plana- 
ta, apice antrorsum versa, ramis poasticis, propugnaculo 
interno vel nullo. — Cervi magnitudine similes Dame, 
qvam in America representant; circa mare mexicannam, 
ut Dama circa mediterraneum, habitautes, sed latius di- 
stributi. Non minus quam Cervi indici inter se conveniunt, 


20 C. virginianus Gm. — Amer. sept. temperata, ad 
orientem. — Astate lete fulvus, hieme griseus. Canda 


supra apicem nigricans; preter pilos facie, ad cornua, 
paullo brevior, (220 mm). Scopa metatarsi ext. rotun- 
da, alba (etiam in pullulis neonatis). — Major: alt. 
dorsi usque ad 3-pedalis. Pictura faciei ut sequentis, 
sed minus definita. (Mus. Berol., Paris., ibiq. vivns). 


21. C. lcucurus Dougl. Wagner Suppl. — Amer. temp. 
ad occidentem et centralis. — Semper fulvo-fuscescens3; 
cauda superne tota fulva; preter. pilos aequat longit. 


152 


capilis ad aures. Scopa metatarsi minuta. - Nasus 
fuscus; rostri latera alba, vittå obliqua nigra, a nari- 
bus per os ductå. Priore paullo minor. (Vivus Parisiis). 


22 C. mexieanus Gm.; Licht. Darst. — Mexico. — Fulvo- 
» griseus; eauda superne concolor, preter pilos longi- 
tudini dimidii capitis equalis. Rostrum colore simile 
corpori, macula ad os vix ulla. Scopa metatarsi ex- 
terna evidens, fusca. Masgn. prioris. (Specimina Bero- 
linensia, &A Q, in litteris benigne descripsit amiciss. 
Prof. Erichson). Cornu latius quam priorum. 


23 C. nemoralis Ham. Sm. — Fulvo-griseus, cauda su- 
perne pigricante, preter pilos dimidium caput equans. 
Facies ut C. leucuri picta. Scopa externa minuta, 

= obsoleta. Aures externe dense, brevissime griseo-pilose. 
Minor; altit. dorsi vix ultra bipedalis. (Mus Hafn. 
2 juv., Lugdun. Paris). — Hab. circa mare mexica- 
num, in Guyana — Mexico. 


C. gymnotis Wiegm. — Simillimus priori, nec differe vide- 
tur nisi cauda longiore, superne pallida et auriculis 
extus fuscis, subnudis. Scopa metat. externa nulla. 
Magnitudo, pictura et cornua lata prioris. — Colum- 
bia — (Wiegmann Isis 1833. Wagn. Suppl. — Specimina 
Berolini adsunt. An vere a priori differt?). 


> 24 C. macrotis Say. — Amer. bor. interior. — Cornua 
bis bifida. Altitudo dorsi 21 pedalis. Cauda valde 
villosa, hujus Sect.s, apice nigrofuscescens; preter pilos 
vix habet longit. + capitis. Fulvo-fuscescens, rostro 
minus picto , macula ad os fuscescente. (Richards. Fn. 
bor. Am.; Wagn Suppl. ce. fig. Richardsoni. Ipse non vidi). 


8) Blasteceri Wagn. pars. Cauda brevissima, 
pili tenuissimi, auriculg magne priorum. — Sp. magne, 
cornibus rectis, 3 ramosis, fasciculoque interno tarsi, 
nullo vero externo instructe, in Am. meridionali C. ela- 
phum referentes. 


26 C. paludosus Desm. Licht. — Brasilia, Paraguay. — 
Fulvus pedibus nigricantibus. Magpnitudo fere C. 
elaphi. Rostrum obsolete pictum. (Mus Berol. &, 


Paris Q). 


7” Furciferes Wagn. pars. Aures anguste, acute, 
dimidio capite longiores. Cauda brevis. - Pili crassi, un- 


183 


dati, minus fragiles. — Sp. minores Americe meridiona- 

lis, analoge crassipilosis indicis. Cornua prioris sectionis. 

Fasciculus pedis postici internus adest, externus deest. 

27 C. campestris Cuv. Licht. — Brasilia; Paraguay. — 
Fulvescens, pilis dorsi anterioris et cervicis infirui 
reversis (Mus Berl. Francof. Paris. Lugdun.). 


28 C. antisiensis Dorb. Wagn. Suppl. — Alpes Boliviz. 
— QCinereus pilis rigidis, apice nigris annulo albo. 
Ungulze solito latiores, apice tritg. Magn. prioris. 


(Mus. Paris 72). 


d) Swbuieones HI. Sm. Anures dimidio capite brevio- 
res, rotundatze; cauda aure brevior.— Sp. parve, antiloping, 
cornibus tantum simplicibus, area frontali longius pilosa, 
in AQ definita, inter cornua rectangulari, et linea facial 
convexa aguoscende; divisionem C. porcini in America 
meridionäli exhibentes. 


29 C. nemorivagus Fr. Cuv. Licht. pilis opacis, fasciculo 
pedum nullo. Anres dimidio capite vix breviores. 
(C. simplicicornis Pr. Max. sec. Iliger in Mus. Berol. 
sed non ab Ill. deseriptus). 


30 C. rufus Fr. Cuv. Licht. pilis nitidis rufis; fasciculo 
tarst interpo; aure + cap:is equali. — C. dolichurus 


Wagn. Suppl. 4 p. 389. 
31 C. humilis Bennett, Z. Pr. 1831; Wagn.?; GC. simpli- 


cicornis H. Sm.; C. rufus Wagn. 1. c.— Minor, rufus, 
pilis annulatis, collo genisque grisescentibus, fronte 
auriculisque brevibus lete rufis, cauda brevissima 


(pollicari); e Chili (9 in Mus. Francof. vidi)"). 


”) Cervi spurii, dubii mihique ignoti: 

C. coronatus Geoffr. secundum fragmentum cornu 
Tarandi constitutus. | 

C. clavatus H. Sm. sec. cornu; an monstrosum? 

C. occidentalis H. Sm. et macrourus Raf. a. GC. leu- 
curo et macroti vix dist. Conf. Fischer Syn. 614 
et 615. 

C. niger Blainv; India, et C. unicolor H. Sm., Ceylon; 
nimis imperfecte cogniti; affines C. equino et. cet. 

C. Leschenaulti Cuv. Oss. foss. sec. cornu C. hippe- 
laphi javani? vd 

C. pumilio FH. Sm. sec. cornua incerta. 


184 
5. CAPREOLUS H. Sm. Wagn. Caprea Og. 
Cauda extus nulla. (Area analis magna alba). 
Rhinariom infra nares angustaltum, 
Scopa metatarsi ext. superior, et pili fragiles ut 
in Cervis vet. orbis temperali. 
Sinus lacry males obsoleti. 
Ungulze alte, convexe, parve. U. spurie ut Cervi. 
Cintäina maris approximala, erecta, non mul- 
lem divergentia, aspera, propugnaculo nullo. 
Dent. eanini null 
Aures longit. + capitis zequales. 


kik: europeus (Cervus capr. L.) Animal Europe pro- 
prium et elegantissimum. — Macula nigra infra ang. 
oris; maxilla inf. antice alba. Altitudo dart pedum., 


SIT SÅ pPygargus (Pall) in Asia media ab Ural ad Lenam; 
i non minus differt, quam omnes Cervi 
indici inter se; hi igitur, non minus qvam illi, distin- 
guendi, sed rectius forsan ut mere varietates babendi. 
— Multo major, dilutior; macula nigra ante angu- 
lum oris, mentum fere implens; cornua löhgiords 
sinus lacrymales paullo distinctiores. (Mus. Stockh.). 


6. PROX Og. (Stylocerus H. Sm.: nomen 
Insecti). 
Cauda longa, floccosa. Rhinarium late nudum. 
Sinus lacrymales profundi, magni. 
Linea facialis convexa, cute frontisin utroq. sexu 

Iongitudinaliter bi- -plicata. 

Dentes canini in 2; maris exserti. 
.Ungule spurie minute, transverse, ut in ÅAnli- 
lopinis. U. ARR NN cervine, Je solea cal- 
catoria sub phalange media digiti extensa! 


C. labipes Fr. Cuv. Mamm. IV, est Antil. 4-cornis 
Auct. Q (Specimen Parisus vidi). 

C. guineensis Linn. vide posthac. in expositione Pe- 
corum Linnei. 


185 


Statura parva, cerassa, mollis (vel qs. leporina 
fere ut Traguli); pili tenuwiores, nitidi; scope 
pulle pedum; aures dimidio capite breviores, 
late. Mas corniculis, in stipitibus altissimis 
impositis, instructus. Ex India cum msulis, 
multi descripti, sed ultlerius examinandi? 


1 P. muntjae Zimm. Ins. Sundaice. — Lete rufus jugulo 
concol.; tibiis antice, gulaque albisz; digitis alboma- 
enlatis. Capreolo minor. (Mus. Stockh. Paris) ”Junior 
est C. moschatus Blainv.” Wagn. 1. c. 

C. subcoronatus Auct. hujus est generis. 


do 


P. ratva Hodgs. ”Nepal. — Magnit. fere Dame, fulvus, 
digitis albomaculatis.” | 


3 P. albipes Wagn. Suppl. Malabar. -- Minor, rufus, 
digitis albo-maculatis; jugulo toto pedib:q. intus albis. 
— (C. aureus H. Sm., e Malacca, idem videtur). 


4 P. stylocerus Wagn. ”Nepal. — Fuscus pietura alba 
prioris. Vix magnit. Capreoli equalis.” 

5 P. Reevesii Ogilb. Wagn. ”China.” — ”Grisescens pe- 
dibus non albomaculatis.” 


6 P. melas Ogilby. ”India.” — ”Niger.” 
7. MOSCHUS L. ecornis, dentibus caninis 


aculis; maris exsertis; pilis crassissimis, undatis, 

fragilibus. Cauda brevissima, vix ulla. Sinus 

laerymales nulli. 

Rhinarium latum, magnom. 

Aures equant long. + capitis, ovales, dense pilosae. 

Unsgul&e sat parve, compresse, anguste, aculke. 

Ung. spurie elongate, non multo minores. 

Scop&e null. 0 SG 

Animalia alpino-rupestria Asie medie, habitu, 
colore pilisque similes Capreolo; paullo mino- 
ra, moschum in folliculo cutaneo ad prepu- 
liuom maris fovenlia. 


1 M. moschiferus L. vix nisi colovre variabilis: Al- 
tare, cimercofusci, subtus dilutiores, jugulo nigro 


186 

vel cinereo, utrinque linea definita alba, picto. (Mus. 
Stockh. etc. 72). Thibetani et Himalaici, primum in 
Europa cogniti, vel obscure fusci, ventre juguloque vix 
pallidiores, lineis juguli tantum ad pectus observandis 
(72, an M. saturatus Hodgs. ?); — vel ventre jugulo- 
que toto subalbidis (M. leucogaster Hodgs). — Alii tan- 
tem e Nepal deseribuntur, subtus fulvescentes (M. chry- 
sogaster Hodgs.), quos non vidi. — Secundum anni 
tempora et 2tlatem variare videntur; quedam, forsan 
juniores, sat griseo maculati; alii immaculati. 


3. TRAGULUS Pall. (Moschi Linn&eo et 
plerisque). 
Ecornis, dentibus caninis acutis, maris exsertis. 
Pili recti, tenues, subnitidi, sed cellulosi. 
Aures parve, rotundate: long. + capitis xequales. 
Cauda varia. Sinus lacr. et scope pedum nulla. 
Rhinarium, Ungul& et Ung. spurie Moschi. 
Animalia minima inter Pecora, habitu molli, le- 
porino vel Dasyproct&e simili, insignia, moscho 
carenlia, nemora Asie tropice inhabitantia. 
Duze sectiones ob nimiam affinitatem, non ge- 
nerice separand&e. Omnes fulve, jugulo satu- 
ratiore, picturå J-ramosa, alba ornato. 


a) Macula calcanei nuda callosa; metatarso gulaque 
pilosis.  Pedes crassiores, breviores. (Meminna Gr.) 


1 T. memina Erxl. — Ceylon; Dekan. — Albomacula- 
ta; pictara juguli fulvi ut in T. napu; cauda brevis. 


£) Metatarsus postice et macula gule media, albe- 
dine cincta, nuda, subcallosa. Pedes, excepta sp. prima, 
admodum angustati, metatarsis posticis elongatis. Non 
maculati. 


2 T. ecaudatus 'Temm. in Mus. Leydensi; e Ceylon. — 
Rufo-fulvus; pedum statura ut prioris; nuditas juguli 
pedumqne et pictura juguli ut sequentis (T.napu). Cauda 
vix ulla. 


3 T. napu Fr. Cuv. Wagn. — Sumatra et Borneo. — 
Major, caudå elongata, pedibus tenuissimis. Macula 


157 


nuda gule, antice lunulå alba cincta, postice lineam, 
utrirque uniramosam, in jugulum nigrum exserens. 


4 T. pygmeus: Moschus pygmeus L. S. N. XII. M. 
javanicus Pall. et Auct. M. Kanchil Raffl. et Wagn. 
Suppl. — Java, Malacca. — Minor. Pedes et da 
prioris. Plaga gulee magna alba, maculam nudam 
ambiens; postice trunecata, linveas tres in jugulum 
fusciorem emittens; linea media 3-angularis, plerumque, 
ut macula, separata. Multos vidi, colore et pictura 
sat variabiles. Nucha plus minusve nigricans. Inier- 
dum linea vertris media fulva (M. kanchil Gray), vel 
interstitia juguli nigra, pro fuscis (Mus. Paris), et 
linea juguli media eum albedine gulg vel pectoris 
conjuncta. (M. Lugdun). 


M. fulviventer Gray, ventre fulvo, (e Pulo Pinang 
Mus. Lugdun.), et M. Stanleyanus Gr., letius fulvus, 
nucha concolore, vix a Tr. pygm&eo differre videntur. 
— M. pelandoc Raffl. e Sumatra vix deseriptus. — 
M. Grifftithi Ham. Sm. certe junior vel femina Sp. vul- 
garis. Conf. Fischer, Synopsis, et IVagner, Suppl. — 
M. delicatulus est pullus Cervi nemorivagi. 

M. Stanleyanus Ogilby Z- Proc. 1840, major, corpore 
maculato, pictura juguli priorum; e Sierra Leona! 
Forma non descripta. — Conf. Wagner. I. c. 


(Pecora Unguligrada) 


g) Cornibus e rudimento corneo, glabro, ex- 
plicandis. Rudimendum cornus semper adest. 


å S FELR 
(Bov 1CO1 nia) 
Fam. 3 Sylvicaprina. 


Labrum pilosum, suleatum ? I Unculze parvee 
acute, minus compresse; solea impressa, postice 


”) Sulceus continet suturam, s. raphen, callosam. Rhi- 
narium est quasi dilatatio hujus callositalis, de que 
supra loculi sumus. 


188 


non prominula. Ung. spurie planate (plerumque 
parvae) vel null. 

Animalia plerumque solitaria, vel per paria, 
ÖS infra deserta inhabitantia, regiones syl- 
valicas, nemorosas vel humidas amantia. Cervos 
ibi EN Sola sp. prima exulat. Statura 
eorum variat, a minima (Nanotrago) ad maximanm 
(Strepsicerotem).  Rhinarium latius supra quam 
infra nares extensum; deest vero in Neotrago. 
Pedes 2&quales, graciles, trunco paullo alliores, 
in carpis sepe triti, raro fasciculati. Pili tenues, 
firmi, subcervini: teretes, sepe paullo undato- 
flexuosi. Juba spinalis brevis, bicolor, vel vor- 
ticilli dorsi, vel crista capitis in plerisque adsunt. 
Linea facialis recta, vel subconvexa. Sinus an- 
teoculares admodum varii; sepius parvi, glandulå 
magnå. Rhinarium in Neotrago deest. Aures et 
Cauda variant. - Folliculi inguinales adsunt in 
plerisque. Glandule interdigitales omnibus decsse 
videntur. — Cornua, uterdidn quoque adsunt in 
feminis; plerumque brevia, conico-subulata, erecta, 
paullum procurva. — Mammee 4. 


") Ungule parve: digito non multo crassiores. 
Ung. spurige; preter sp. primam, minute v. null. 
Nasus pone rhinarium nigro-fuscus. 


9: UTETRACERAS Teach. — Sinus ante- 
oculares plicå longitudinali, recta, profonde im- 
pressi.  Ungule spurie majusculax.  Rhinarium 
infra nares latum. 

Sp. cognita, Indie incola, non multlum a 
sequenli genere differt. Memorabilia sunt eornua 
maris, numero 4, quorum majora pone oculos, 
minora supra eos; conica, levia. Vertlex HE 
Aures longit. excedunt dimidium caput. 


189 


1 T. guadricornis (Blainv.); — Antil. ehicara Hardw.; 
— Q Biche des Mariannes (Cervus labipes) Fr. Cuv; 
Mammif. IV. — Magnitudo, statura et fere color Sylvic. 
mergentltis. 


10. TRAGELAPHUS Blainv. pars, Ham. 

Sm. Wagn. Calliope Ogilb., nomen Avis. 

Sinus et glandul&e anteocularia nulla,  RBbi- 
narium latum. Ung. spurie minute. 

Animaha mediocris magnitudinis, striis corporis 
albis, stria spinali subjubata, nigra, utrinque alba; 
digitis albis, fuscopietis et cornibus, tantum in 
mare, crassiusculis, carimalis, torsis et paullum 
curvatlis insignia. Aures longitadinem dimidi ca- 
pitis equant. Cauda elongata, valde pilosa. Ver- 
tex levis. — Species inter se parum differunt, 
forsan potius ut varietates unius habende. 

1 Tr. sylvatica (Sparrm.). Africa Merid. — Strie la- 
terum vix ulle; macule femorum parve jugulique 2 
magne, transverse, albe. 

2 Tr. decula (RBäpp.) Abyssinia. — Stria lateralis, series 
infra-lateralis et jugulum alba. Strig transverse sepe 
apparent. 

3. Tr. scripta (Pall). Senegal. — Corpus Striis longitu- 
dinalibus wultisque transversis maculisqne femorum 
albis pictum. Juguli stria alba, transversa, inferior; 
nulla superior. Cornua angulato-carinata fere priorum. 


4 Tr. phalerata (HM. Smith). Congo, -- Pictura fere 


prioris; cornua conica, vix carinata. (Non vidi). 


11. SYLVICAPRA Ogilby. Cephalopus Ham. 
Sm., nomen prius datum sed male compositum et 
rejicien:lum; serius a Wagnero emendatum: Ce- 
phalotophus). 

Stria pro sinu anteoculari nuda, nigricans, 
haud impressa (plerumgque obliqua, maxille in- 
fertori parallela; conf. n:o 8). Crista vetticis pi- 
losa, inter cornua.  Rhinariam magnum. 


190 


Prioribus similes, sed minores, non albo 
picte, cornibus subulato-convicis, antice leviter cari- 
nalis, basi annulatiss Femine interdum cornute. 
Cauda brevis, minus pilosa. 


1. S. mergens (BlainvJ); A. Burchelli H. Sm. — Afr. 
merid. occid. — Auriculz longitudinem + capitis equant. 
Linea facialis recta. Fusco rufescens, hieme grisescens. 
Altitudo dorsi bipedalis vel ultra, usque ad 0,65 m. 


2. S. madogua (Räpp.): — Abyssinia. — Auricule di- 
midio capite non multo longiores; linea facialis con-. 
vexa. Fulva, vitta nasi cum linea frontali digitisque 
nigricantibus. -Priore minor (Mus. Francf.). 


3. S. grimmia (Pall). — Afr. occid. — Auricule non 
multum excedunt + capitis. Obscure fulva vitta faciali, 
dorso supremo pedibusque fuscis. Magnitudo prioris. 


4. S. Frederici (Laurill. Wagn.); Guevei Buff. Cuv. — 
Senegal. — Aures + capitis &quales. Glaucescente- 
fusca, linea superciliari, a cornibus ad nasum, juxta 
striam anteocularem ducta, albida, fuscomarginata. 
Digiti albopicti. GQ cornibus conicis, basi crasse 
annulatis instrvucti (Mus. Paris. — Q ecornis Mus. Lug- 
dun.). Parva: magnitudo Leporis. 


5. S. pygmea (Pall. Licht. Wagn.). — Afr. merid. orient. 
— Saturate glauco-fusca, subtus pallidior, pedibus 
striaque superciliari brevi, indeterminata, fulvescen- 
tibus.  Nulla albedo digitorum. Cornua (72) conica, 
intus annulato-plieata (Mus. Stockh. Paris. Upsal.). 
Priore minor. Aures ejus breves, rotundate. 


6 S. natalensis (MH. Sm). — Caffraria. — Splendide rufa; 
auricule paullo excedunt + capitis. Magn. Leporis. 
Q cornuta. (Mus. Stockh.). 


7 S. philantomba (H. Sm.) et A. Maxvelli ejusd. — e 
Guinea; vix dist. sp. (Ogilb. Z. Pr. 1836, 121). Sa- 
turate griseofusca, pedibus concoloribus. Aflinis pyg- 
mex sed aures longiores (et major2). Conf. Wagn. 


Suppl. 454., not. (Non vidi). 
28. 55. silvicultrix (Afzelius) Nov. Act. Ups. VII, 265, 


tab. 8. — Sierra Leona. — Fusca, plaga dorsi maxima, 
definita, fulvo-albida, antice angustata. Anres vix 


191 


excedunt + capitis, apice rotundate. Stria lacrymalis 
ab oculo porrecta, linee faciali parallela, qua re a 
prioribus differt. Ungule spurie quoque majores. 
Cauda, cornua et fasciculus verticis ut in hoc genere. 
Magna, long. 5 pedalis (Mus. Upsal. — Ungulge et 
rhinarium desunt). 

29. S. Ogilbyi (Wat. Wagn.). — Fernando Po (Guinea). 
— Lete rufa, subtus pallida, gula alba, stria dorsi 
nigra. Vitta pedum antica nigricans; digiti albopicti, 
nigri. Priore paullo minor. (Waterhouse). 

? 10. ”Cephalophora coronata”” Gray Ann. Nat. Hist. X, 
1842 p. 266; — ex A fr. occid. — Pallide fusca ventre 
mentoque albis, vertice fasciculato, rufo.  ”Stria ge- 
narum nuda.” Magnitudo? (1. c3 insufficienter de- 
scripta). 


12. NEOTRAGUS H. Sm;; Wagen. Mado- 
gua Ogilb. 

Vertex cristalus. Nares arcte approximalee. 
Rbinarium nullum. -- Fovea rotunda pro sinu la- 
erymali, ante oculos maximos. Cauda brevissima. 
Ungule spurie parvie. 

1. N. hemprichianus (Ebhr.); A. saltiana Räpp. — Abys- 
sinia. — Auriculx &eque longe ac 2 cap:s. Pilia linea 
recta, ab aure ad nares, per oculos ducta, divergentes. 


Cornua subulata; feming nulla. Minutus; equalis 


Tragulo pygm&eo. (M. Stockh. Francof. et cet.). 
13. NANOTRAGUS "), - Neotragi pars Wagn. 


Sinus lacrymales et ungule spusie desunt. 
Rhinariom magnum. Cauda mediocris. Vertex 
le vis. 

1. NV. spiniger (Temm. Wagn. ”). — E Guinea. — Mini- 
mus inter Pecora: altitado 250, longitudo 450 wmil- 


9 Nov. gen. Nevog, nanus et TOUyoG, bircus. 

) Hue referendi videntur pedes in Tab. SeBz 43, fig. 
A et B; sed vix fig. 3, quz typus essa videtur Ca- 
pre, Moschi et Antilopes pygmew Liner et PALLAS, 
et Ä. regi PEnsanti; quse omnia deinde exponemus. 


192 


lim. Statura Sylvicapre; pedes minus elongati quam 
in Tragulis et nuditate carentes. Oculi magni-Neo- 
tragi. Aures parvi, vix excedunt + cvapitis. Canda 
longior, tenuis, apice paullo recurva et pilis densis, 
rectis, verticaliter impositis, quasi pectinata. Cornua 
parva, tenuissima, subulata. Color fulvus, gula, ven- 
tre wargineque inguinali femorum albis. Cauda fulva 
apice alba. (> adultus, Mus. Lugdun. — Femina 
Parisiis adest, cujus vero descriptionem perdidi). 


14. CALOTRAGUS =), (Cervicapre sp. Blainv. 

Redunc> et Traguli Ham. Sm., Wagn). 

Sinus lacrymales arenali, transversim posili. 
Rhinarium latum. Caude rudimentum brevis- 
simum, penicillatum. Vertex levis. 

Animalia gracilia, tenera, Sylvicapris maxime 
affinia, auriculis longis, obscuris, predita. Cor- 
pua subulata, paullo procurva; Femine nulla. — 
Loca edita, aprica, subfruticosa et rupestria inha- 
bitare dicuntur. 


1. C. tragulus (Forst.). — Afr. merid. oce. — Ungulz 
spurige nulle; carpi leves; follice. ingninales nulli. 
Fulvus, cano-tinetns. Auricule explent longit. I ca- 


pilis;-(Pes vy. fig. 5) .< 


2. C. melanotis (Afz. et omn.). — Afr. Merid. oecc. — 
Ungule spurie parve; carpi leves; Foll. inguin. nulli. 
Rufus pilis albis crebre immixtis. Aures 2quant 
+ capis. — Var. prioris, Forst. Licht. 

3. C. scoparia (Schreb). — Afr. merid. — Ungulze spurie 
parve, carpi longipilosi. Fulvo-rufescens, subtus ai- 
has, caude penicillo nigro. Macula temporum nuda 
vix ulla. Aures = + capitis. Foll. inguinales adsunt. 
Formå ungularum ad genus insequens transitum pre- 
bet. (Fig. 6). | 

4 C. Sj 


") Novum genus, eu nomen capre pulchre (xelög, 
todyog) haud ineptum putavi. Nomen Traguli Mo- 
schis parvis proprium,. He species, etsi in paucis 
diserepent, satis tamen convenire videntur, ut generice 
conjungantur. Sp. prima typica habenda. 


193 


4. C. montanus (Crzm.). — Abyssinia. — A priore vix 
differt nisi colore paullo fusciore, penicillo caude fulvo, 
subtus albo, maculaque sub aure nuda, fere pollicari. 


(Räppel, Atlas. 


Mo sto 


5 ÖKA metatarso crassioribus. 

Ung. spurie majusculee ; pedes minus graciles; 
nasus pone rhinarlum vix fuscior. Sinus sebacel 
null. 


15. CERVICAPRA Blainv. 
(Redunca H. Sm., nomen adjectivum, rejiciendum). 
Sinus sebacei nulli. Rhinarium magnum. 

Species medie et paullo majoris magnitudi- 
nis, habitu quodammodo cervino, minus agiles, 
in locis graminosis et aquosis viventes. Plantis 
aqualicis presertiim vesci dicuntur. Juba nulla, 
sed pili dorsi plerumque reversi. -Ungulze paul- 
lum convexi, postice paullum prominuli, digitis 
multo crassiores, sed solea non pulvillata. Un- 
gule spurie lamineformes, transverse. Cornua 
tantum in maribus; capile paullo longiora, evi- 
dentius procurva, plus minus annulata. Mammee 
4, ut omnium bujas familie. Sinus inguinales 
adsunt in div. & et 8; desunt in y. 


«) Minores, graciliores, capite compresso, 
fronte sat angusta. Cauda tota valde villosa. 
Bhinarium longius pone nares nudum. 


1. C capreolus (Licht.). — Afr. merid. — Tennuis et de- 
bilis, sed seqventibus non multo minor. Aures ade- 
quant + capitis, anguste. Cinerascens,; subtus palli- 
dus, måckla fusca otringbe sub ore (que in omnibus 
sequentibus deest).  Pili tenuissimi, lanei, elongati, et 
tota statura Köcbinläs paullum vrefert. - Vortex in 
dorso unus alterve. Macula nuda sub aure mnulla. 
Corpua erecta, vix divergentia. 


K. V. Akad. Handl. 1844. 13 


194 


b) Medie: magnitudo fere Dame; robustio- 
res, fronte lata; cauda precedentis. Rhinarium 
majusculum. — Aures longit. excedunt dimidium 
caput. Cornua divergenua, valde procurva. Ful- 
vescentes ventre albo, maculå infra aures nuda. 


(Typus generis). 


2. C. eleotragus (Schr. sec. Ritbock Allam.; Licht.) — 
Afr. merid. in montosis aquaticis. Licht. — Rhinarium 
longius (8—9 millim.) pone nares extensum. Pedes 
antice indistinctius fuse. Aures fere excedunt 3 ca- 
pitis. Macula temporum nuda. Vortex paullo pone 
medium dorsi situs; alter ante scapulas, et pili inter 
eos reversi. Pili tenues, apice flavescentes, colli ful- 
vescentes; orbita pallida. Altitudo dorsi 22 pedum. 
Cornua, quam sequentis, tenuicra, minus Hiverventia; 


annulis pluribus cincta (Mus. Berol. &. Stockh. 2) 
3..C. isabellina (Afz., Licht. Darstell.). — Afr. merid. in 


locis depressis, ad aquas. Licht. — Rhinarium pone 
nares brevius extensum. Vitta pedum antica, ad un- 
gulas ducta, nigrofusca (in pedib. anticis ad medium 
cubitum extensa; in posticis brevis). Aures equant 
3 capitis. Macula temporum pubescens. Vortices dorsi 
ut prioris, sed posterior in medio dorsi. = Pili cras- 
siores quam prioris, rudes. Pictura perfecte prioris, sed 
paullo dilutior.  Altit. dorsi maris adulti 3-pedalis. — 
Plures varietates observavi, nam omnia specimina visa 
inter se paullulum differunt: 


& Pilis colli situ ordinario directis. Cornua annulis 
93; distantia apicum inter se 280 mm. (11 poll); a basi 
250; peripheria baseos 150 (Mus. Berol. et specimen 
påaollo junius, cornibus 7-annul. Upsalixe). 


8) Ut prior, sed cornua annulis 13 (vel fere 15); dist. 
apicum inter se et a basi 220 mm.; periph. baseos 
150; ad annulum a supremo 7:um, 125. (SL juv. Mus. 
Stuck e Portu Natal, a J. IRS missi.) 


y) 9 junior, verisimiliter prioris, sed differt vertice 
nigro, vortice dorsi ante medium sito, nullo ante 
scapulas et pilis ibi non antrorsum directis (Mus. 
Stockh. e Caffraria. J. VW AHLBERG). 


195 


d) Pilis colli transversis, apicibus fere antrorsum di- 
rectis.  Vitta pedum minus alte adscendit. Cet. ut a. — 
Ex Algoa bay, Mus. Lugdun. — Cornua maris veteris 
Er nulis XI; distantia apicis a basi 260, periph. baseos 
137 HO. van der Hoeven, in libris). 


4. C. redunca (Pall.); Nagor Buff. — Senegal. — Rhi- 
narium vix pone nares extensum. Dorsum anticum 
pluries vorticosum. Stria carpi nigra (Mus. Francof.; 
Caput in Mus. Lugdun., orbita gu alba). 

2? Hnic affinis videtur Oureby Fr. Cuv. Mamm. 3, sed 
differt orbita fulvescente, macula parva alba supra an- 
gulum anticum oculi. 2 E Senegal, Fr. Cuv.. Speci- 
men feminceum in Mus. PArSdnsi a:o 1841 aderat, 


signatum ”Cap 1820.” 
5. C. bohor (Räpp. Mus. Senk. IIT); Wagn. — Abyssinia. 


— Rhinparium haud pone nares extensum. Stria carpi 
nulla.  Vortex nullus dorsi cervicisque. Magnitudo 
Cervi dame. ue Francof.). 


7) Majores fronte lata, cauda apice floccosa. 
Rn vix pone medias nares extensum. Au- 
riculae &equant 3 capitlis. Pili rudes, longiores, 
grisel, in cervice reversi, in lateribus colli an- 
trorsum penudentes. Statura sat robusta. Magni- 
tudo C. elaphi, sed pedes paullo humiliores. 


(Kobus A. Smith. Illustr.). 
6. C. defassa (Bäpp.) — Abyssinia; Kordofan. — Spe- 


culum anale parvum et fascia juguli supremi, ad aures 
ducta, albida. Cornua divergentia. (Mus. Francof.). 


— Var? AA. unctuosa Laurill.; Wagn. Suppl. p. 434; 
Macula gul alba, sed fascia Hule ad aures ducta. — A fr. 
oecid. — Hanc vivam Pärisiis vidi, sed nulla re a C. 
defassa differentem habui; defectum enim fascie de- 
seripte tum non observavi.  Sudor unctuosus descrip- 
tus, an morbosus? 


7. C. ellipsiprymnos (A. Smith). — Caffraria. — Regio 
analis fuscescens, striå alba, supra caudam ducta, 
cincta. Fascia juguli supremi alba. Cornua apice 


convergentia (Mus. Stockh. SP; Paris.; Lugdun.). 


196 


16. STREPSICEBOS H. Sm. 

Tragelaphi sp. Blaimv. et Wagn. Calliope Ogilby, 

(nomen pro ave prius acceptum). 

Macula subnuda pro sinu sebaceo. Collum juba- 
tum. Rhinarium minus, inter nares silum, sulco 
labri lato continuatum. 

Species unica cognita inter majora Pecorum 
numeranda; animal la et formosum, ”Trage-' 
laphis non admodum dissimile.  Caput bitte, 
fronte lata, naribus rotundatis. Juba brevis to- 
tius spin&e dorsi, juguli mentique; cauda apice 
jubata. Pedes alti, ungulis convexis, sat altis. 
Hinc formam equi non male referl. Aures magne, 
late, dimidio capite longiores. Cornua maxima, 
trochleato-spiralia, carinata, levia; tantum in mare. 
1. S. excelsus; Aunt. strepsic. Pall. et omn. — Africa 

tota infra deserta (Cap — Abyssinia). —Griseus striis albis 
transversis pictus; strig frontis 2, inter oculos conver- 


gentes, albe. Alt. dorsi fere 5-pedalis. (M. Sthm. Fr.fth). 


17. HIPPOTRAGUS. /Egoceros Desm. Ham. 
Sm. (quod nomen prius, a Pallasio, pro Capra, 
usurpatum est, quare novum finximus =). 
Fasciculus pilosus pro sinu sebaceo.  Collum 
jubatum. Rhinarium angustius, inter nares et 
secus marginem earum superiorem. 

dra majora, priori generi sat affinia; 
differunt vero capite elansatps naribus elongatis, 
auriculis anguslis, aculis, long. 3 capitis. equan- 
tibus; pedibus minus altis. Juba et cauda illius. 
Cornua capile EE simpliciter recurva, an- 
pulata. Femina (sp. 1 et 3) quoque cornute. 
Habitant in pascuis montosis Africe ME Nonalis. 


Ad Ob staturum quandam, Equo subsimilem, vocabula 
L7ETTOG, equus et TOCYOS > hircus, pro Kor nomine 
composita sunt. 


197 


1. H. leucopheus (Pallas). — Glaucescente griseus, fa- 
sciculo anteoculari brevi, fusco. Magnitudo C. elaphi, 
vel longior; fere unicolor, jubå colli dorsique antici 
 brevi, antrorsum versa et scopa caude nigrofuscis. 
Juba nulla juguli. Minime animal fictum ut ceredidit 
A. Smitn, sed fere certe, ut docuit LicHTENnsTEIN,. in 
fine seculi prioris exstinetum. Olim coloniam Ca- 
pensem inhabitavit. fHMicasequente non minus, quam 
Cervicapre vel 'Tragelaphi species inter se, differunt. 
Specimen vidi unum Upsalie, alterum Stockholmiz, 
tertiumque Parisiis asservatum. Cornua in Upsaliensi 
equant logitudinem faciei cum dimidio (18 poll. s: 450 
millim), annulosque habet ultra 30; ideoque non est 
juvenile. 

2. H. equinus (Geoffr). — Griseo-fulvescens rostro late 
albido, facie nigricante, macula superciliari cum peni- 
cillo dependente, anteoculari, albis. Juba ut prioris, 
et preterea jugularis. Priore major. — Afr. merid. 
a promontorio capensi remotior. (Mus. Paris. Stockh.). 

3. H. niger (Harris). — Niger (9 fuscior), facie alba, 
vitta media lineaque ante oculos, ad mnares ductis, 
nigris. Juba longa. — Caffraria (Mus. Stockh. Spec. 
a J. WAHLBERG missa). 


Fam. 4. Bovina. 


Lahbium superius amplum, latum, haud sulcatum, 
(rhinario instructum vel carens). Upgule ma- 
gn&e, convexa, altitudine latiores; digitis mul- 
to crassiores. Ung. spurie magne, transverse. 

Pecora plerumque magna, obesa, collo crasso, 
minus erigendo; capile magno, circa os tumido, 
labiis magnuis, pedibus pro mole humilioribus 
caudaque (preter genus 22-dum) elongata, apice 
floccosa.  Nares magne, elongate, late distantes. 
Sinus sebacei tantummodo in gen. primo adsunt. 
Scop& pedum nulle. Carpi plerumque triturå nudi. 
Feminwe cornute, mammis 4 instruete, forma 
interdum tenuiore maribus valde dissimiles. (Sinus 
inguinales omnibus deesse videntur). 


198 


Sect. 1:ma, Rhinario maeno, 
in marginem usque labri continuato. Ungulze 
rotundate, postice corneo-cincte, solea ibi non 
pulvillato-prominula. (In Bove: glandule inier- 
digitales nulle et pili tenues, teretes. Incertum 
an ita in reliquis). 


18. PORTAX H. Smith. (Oreas Desm., 

nomen sequenlis). 

Rhinarium infra nares angustatum. 

Sinus sebacei profundi, longitudinales. Auriculze 
late ovales ($ capitis 2&quales). Ungulze late 
subtus semicirculares. 

Unica sp. cognita reliquas bovinas antecellit 
altitudine pedum. Statura magna, dorso antice 
altiore. Tinea facialis leviter curvata, concava. 
Cauda calcaneum attingit. Juba fere preceden- 
tium. - Cornua in utroque sexu, brevia, levia, 
adscendenta. 


1. P. tragelaphus (Pall). A. picta Pall. et rec. — India. 
— Juba cervicis brevis, reversa; fasciculus pilosus 
medii juguli, longissime dependens, niger. Apex 
anurium et macule digitorum alba. Femina fulvescens; 
mas senior obscure cinereo-fuscus pilis basi fulvis. 
(Feminam vivam et alteram farctam, ambas cornutas, 
Parisiis vidi, 1841; quod observandum est, cum femine 
plerumque ecornes dicuntur). 


19. DAMALIS AH. Sm. Boselophus ejusd. 

(Obs. nomen posterius a Blainvillio pro nomine 
Ant. gnu inventum). 

Rhinariom prioris. Aures anguste, elongato-acu- 
te. Ungule antice attenuate (vel apice trite), 
subtus, simul vise, cordate. 

Statura magna, robusta, fere prioris, sed 
crassior, minus altipes; dorsum 2Xquale, livea 
facialis recta, caput fere Bovis. Aures paullo 


! 199 
excedunt dimidinm capitis. Juba line&e spinalis 
brevis, in cervice antrorsum versa; juguli medi 
longa et cauda prioris.  Cornua retrorsum por- 


recla. (Hoc genus cum Sirepsicerote in multis 
convenit). 


1. D. oreas (Pall. et omn.). — Afr. merid. — Altitudo 
dorsi maris 5-pedalis. Sexus valde dissimiles. Mas 
crassissimus, fronte latiore, paleari juguli dependente 
pilisque faciei longis, retro 'spectantibus, borridus. 
Cornua crassa, carinata, sub-recta, in medio torta. 
Femina angustior, levis, cornibus tenuioribus, longio- 
ribus quam maris, varie flexis. Juba in utroque sexu 
similis; jaguli medii latius extensa quam in priori genere. 


20. ANOA Ham. Sm. Wacgn. 


Rhinarium priorum (infra nares angustatum). Un- 
gulee latissimwe (bBovis). Auricule parve: angu- 
state, breves (equ. + capilis). 

Statura bovis sed parva, pedibus humilibus. 
Cauda bovis elongata. Cornua sat crassa, recta; 
subparallela, in plano faciei retrorsum extensa. 


1. A. depressicornis H. Sm. — Celebes. — Rufo-fusce- 
scens maculis pedum genarumque 3-bus parvis, albis. 
Pili totius are& dersalis, a pelvi ad nucham, reversi. 


Cornua lata, depresso-trigona, apice teretia, tenuiora. 


Magnitudo vituli. Bovi bubalo affinis videtur. 


21. BOS Linn. 


Rhbinarium infra nares maximum, latius qnuam di- 
stantia inter nares, leve. Ungulre latissime: 
simul sumte latiores quam longiores. Auri- 
cule, majores ovales. Cornua arcuata, basi ad 
latera directa. 


Animalia inter maxima numeravda, omnibus 


cognita, quvrum vero bistoria dubiis adhuc multis 
laborat. 


200 


a) Boves proprii, fronte longitudinali. 


Ossa fronutis, in adultis, cornutis, retvorsum/?pone 
occiput elongata, cristam ibi transversam inter 
bases cornuum formantia; plerumqnue plana. 
Rbinarium a linea, inter extremitates nartum 
postlicos leviter antrorsum curvala, terminalum. 
Aures longitudini dimidit capitlis 2&qualesi — 
Cornua teretia. Mamme&e qvadratim posiie. ”Lin- 
gua aspero-papillosa.” 


1. B. taurus L. fronte plana, dorso antico paullulum 

elevato, cornibus ad latera directis. — Vortex pilo- 
rum in medio dorsi, a quo pili spin&e dorsalis, usque 
ad medium colli, antrorsum diriguntur. Vorltex frontis 
inter oculos principalis; alius, prope cornna, inter- 
dum obsoletus. — Domesticus faetus in Europa et 
forsan in Asia; iterum ferus in: America. 
a) Urus Gessn.”), nigricans; olim in Europa media 
ferus. Crania numerosa et sceleton fere integrum, in 
Scania inventa, nunc, curå Nilssonii, in Academia 
nostra Lundensi asservantur. 


) Albus, adhuc in Scotie silva ferus exsistit. Conf. 
Gessner p. 130: Bison albus Scot. — Auct. rec. a Wag- 
lero, in Suppl. p. 517 citati. Adcurata hujnus descriptio 
el figura exoptanda. : 

y) Sub hoc Bove sequentes, dum melius inter se com- 
parentur enumero. Colore sunt rufescentes (Mares 
veteres mnigricantes), pedibus infra, cum carpo tarso- 
que, albis. 

B. frontalis Lamb.; B. gaveus Roulin: H. Sm.; 
”dorso anteriore, a proc. spinosis vert. dorsalium, sat 


”) Gesneri Hist. Anim. p. 145; fig. ”Uri feri e Lithauia, 
Saber et Aurochs dieti.” — Ibd. p- 140 iconem 
”Bisontis e Mazovia, 'Thur et Wisent dicti” inveni- 
mus, que B. bisontem sat bene representat. Ambe 
icones ad vivos reddite sunt, curå lib. Baronis HerR- 
BERSTEINIT, et cum deseriptionibus proponuntur. Hi 
loci soli litem de existentia Bovis tauri fert, post 
eulturam Germanie, in Europa media, dirimere 
videntur. 


201 


elevato; fronte: plana” et ”pilis crispis albis ornata.” 
— India. An distinctus a sequente? 

B. gaur Traill, H. Sm., Wagn.; B. gaveus H. Sm; 
Bibos subhemachalus et cavifrons Hodgs., B. silhetanus 
Fr. Cuv. (Jungli-Gan, Mammif. 3, colore nimis fusco); 
Delessert, Rev. Zool. 1839 p. 129. — Frons maris vete- 
ris, ob cristam posticam, cornigeram, altissimam, con- 
cava. — India. Specimen faretum Parisis exstat. 

B. banting RBaffl. regione anali late albaz cornibus 
retrorsum directis. - Frons femine et junioris plana, 
maris veteris, ut prioris, concava. B-. leucoprymnos 
Quoy et Gaim.; B. sondaicus, S. Mäller, Nederl. 
Verhandel. I p. 45, tab. 35—39 (descr. non prodiit). 
Ferus in Java, Borneo et Bali. (Specimina farcta 
Lugduni, crania ibi, Wiesbade et Francofurthi exsi- 
stunt). — Hi ompes inter se et cum B. tauro summa 
affinitate jungi videntur. Palear juguli, secundum &ta- 
tem et statum animalium variabile, varietates forsan, 
vix species denotat. Sic Anseri domestico veteri sexpe 
palear ventris evenit, VWortices pilorum ut in Bs tauro. 


2. B. indicus L. (Zebu rec.), in India et Africa dome- 
sticus. — Hunc potius, si distinguendum est, a stirpe 
aliena ortum bhaberem, ob habitum quendam fere an- 
tilopinum, tuber carnosum, altum, interscapulii, fron- 
tem semper convexam, et formam quandam nasi oris- 
que propriam, ulterius examinandam. Cornua ple- 
rumque retrorsum diriguntur, quod tamen minoris 
est momenti. Vortices ut B. tauri. — Non minus, 
quam B. taurus, vel adhus magis, variat: magnitu- 
dine maximus , medius vel minimus; Oossa nasi con- 
vexa, recta vel inflexa e. s. p. — Observandum est 
quod B. grunniens, non minus quam hic, cum B. tauro 
propagatur. 


Bg) Poöphagi et Bubali Auct. 


Frons paullum transversa, convexa, antice po- 
sticeque = declivis, impressione antica definita. 
Cornua ante occiput exeunt. - Rhinariuom pri- 
orum, vel adhuc majus (An quoque in sp. ult?). 
Dorsi altitudo sabeequalis. Mamme 4, in serie 


202 


transversa site, laterales tamen paullum ante 
reliquas. ”Lingua levis, mollis” (in sp. 1:ma). — 
Animalia magna, subaquatilia. 


3. 


B. bubalus L.; Wagn. in Schreb. V. — India; dome- 
sticus usque in Egypto et Europa Hösdiösat post 
initium medii &evi. — Aures dimidio capite paullo 
breviores. Pili rudes, parci, a linea media dorsi et 
faciei divergentes: in trunco retrorsum, in cervice 
antrorsum, in fronte retrorsum , ante oculos antrorsum 
distichi. Cornua magna, planatay paullo retrorsum 
deflexa, basi non dilatata. — Formeée incerte, huc 
verisimiliter referende, sunt: 


Pp.) B. kerabau Mus. Leyd., e Java; vix differt. (Ico- 
nes eximie in Nederl. Verhandel. adsunt, sed' de- 
scriptio adhuc desideratur). 


y) B. arni Sh., ex Asia merid. trans Gangem et Ins. 
Philippinis.  Vix differt nisi cornibus maximis. Conf. 


Wagns I. c. 


B. caffer Sparrm. Räppell. — Africa trans deserta, 
ex Abyssinia ad Caput b. spei. — Aures dimidio ca- 
pite longiores, late, acute, ciliate.  Pili retrorsum 
directi; tantum in nucha anteriore antrorsum, et in 
pelvi slicka subantrorsum versi. In facie, a vortice 
inter oculos, undique eque divergentes, nec distichi. 
(Sie in sp. capensi, et in abyssinicis que Francofurthi 
adsunt). Cornua teretia; basi depressa, in seniore 
dilatata, in mare velere latissima, rugosa, frontem ob- 
tegentia, relicto spatio angusto, antice latiore. 


BB. B. brachycerus Gray, Wagn. — € Africa inte- 
riore et occidentali; videtur esse junior hujus sp. 


B. grunniens L. — Asia media; domesticus, et circa 
Himalaya alpes ferus. — Pili Mass pendentes; 
dorsi a vorticillo pelvis antrorsum directi (Pallas). 
Cauda tota longissime jubata (plerumque alba). — 
Inter tres divisiones generis, et presertim inter B. 
bubalum et bisontem medius videtur. Indoles aqua- 
tilis, dorsum &quale, mamme, et pili recti B. bubali; 
Aures breviores et vox bisontis; frons utriusque? Cor- 
nva fere B. tauri. (Lingua et rhinarium ignota). 


203 
y) Bison H: Sm.; Bonasus Wagn. 


Frons paullum transversa, convexa, anlice non 
definite impressa. Cornua ante occiput exeunt. 
Rhbinariom postice brevius, ibi vix nisi limbum 
nariom formans. Dorsum antice valde eleva- 
tum, a proc. spin. elongatis vert. dorsalium. 
Aures breves (4 capitis). Chon quoque paullo 
brevior. Pili tenues, cincinnalti; frons crispo- 
jubata. Lingua, ut tauri, asperopapillosa (Fr. 
Cuv.). - Mamme -parve, quadratim dispositee. 
Palear deest. Vox grunniens; sicecum amant; 
moschum olent. 

6. B. bison L. Nilss. Wagn. — E Polonia; Caucaso. De 
B. bisonte, sec. scripta mongolica conjecturali, circa 
lacum Koko-nor in Asia media, v. Baér, Bull. de 
Petersb. 1 p. 53. — Olim in Snecia meridionali ferus, 


quod crania et sceleton fere integrum, ibi inventa, in 
Academia Lundensi exposita, testantur. 


7. B. americanus Gm. Wagn. — America Sept. tempe- 
rata; a priore differre dicitur collo armisque totis, et 
melacarpis postice longissime jubatis (Wagn.): Ulte- 
rius tamen redde 


Obs. Bos pegasus Ham. Sm. sec. iconem descriptus, 
é foro zoologico omnino relegandus. Conf. Fischer Sy- 
nops. p- 652 et Tayl. Ann. 2, 285. Hec icon, nonne 
' potius Catoblepam ostendit? 


= 


(Fam. Bovina). 


Sect. 2:da, Labro toto piloso. 
Svlicus labri, ut in priuribus, deest..  Rhinarium 
nullum ( parvum. Pil: (saltem in gen. 23 
et 24) depressi, canaliculati et Solea ungularnum 
magna, postice prominula, ut in Fam. sequente. 


22. OVIBOS Blainv. Wocn. 


Ungule late, apicibus inflexa Cul rand Bich.). 
Cauda brevissima. 


204 


Rhinarium vix nisi maculå parva inter nares 
et margine narium postico, nudis, constat. La- 


brum non sulcatum (Bich.). Össa nasi convexa 


et rostrum angustatum, in icone Pennantiana, 

sepe reproducta, faciem fere ovillam prebent. 

Frons plana. Pili longissimi, pendentes. Cornua 

ad latera directa et deflexa, ut in Cotoblepa. 

(Solea ungularum et forma pilorum mihi ignota). 

1. O. moschatus (Zimm. Gm.); Wagn. — In Americe 
regione frigida, cum Tarando; lichenivorus. — Nigri- 
cans, macula dorsi plerumque, at non semper, alba. 
Cornua maris adulti, ut in genere seqnente, basi la- 
tissima, frontem tegentia, relicto interstitio angustlo, 
lineari. (Non nisi eranium vidi). 


23. CATOBLEPAS Gray, HB. Sm., Wagn. 
sec. Cuvierium RB. An. 1817 p. 265. Conno- 
chetes Licht. ”). ; 
Rostri latisstmi macula inter nares nuda. Un- 
gule antice compresse. Cauda elongata. 
Animalia singularis structure, quasi media 
inter Boves et Dorcades. Nares maxime, cur- 
vate, margine interno in valvulam formato. Cor- 
nua ad latera deflexa, incurva, cornibus pri- 
oris similia. Tuber glandulosum infra oculos, 
pro sinu lacrymali. Juba cervicis et caud&e ut 


"') Nomen Catoblepas a Plinio VIIT, cap. 21, et ab /Eliano 
VIH, 5, ubi C. gnu fere describitur, cognitum est. Hoc 
nomen, ut antiquum, hodie una voce acceptum, pul- 
chrum et his animalibus egregie aptum, a nobis quo- 
que accipitur, etsi, jam Å:o 1812, sectio Antiloparum,; 
que Ant. gnu coutinet, a Lichtensteinio Connoche- 
tes vocata est. Quod nomen, bene formatum, nec ine- 
ptum, a Forstero pro specifico ejusdem animalis, 
quod Bovem connochetem vocabat, excogitatum est. 

Tertium nomen, Boselaphus, eidem sectioni a Blain- 

villio datum est. 


205 


Equi. Barba gulee. Auricule apice rotundate, 
longitudine dimidii capitis breviores. Corpus breve 
crassum, - collo alte compresso, bovino, vel fere 
poltius equino, pedibus altis, tenuibus. Ungulze 
postice sat late; antice compresse. Glandulze in- 
tlerdigitales adesse dicuntur. Pili depressi, cana- 
liculali. — Ex Africa meridionali. 


1. C. gnu (Sparrm); Wagn. — naso retrorsum fascicu- 
lato-piloso; pectore jubato! (etiam in pullulo). Adulti 
cornua a basi antrorsum, oblique directa. = Altit. dorsi 
3; pedum (M. Stockh.). — Pullulus adhuc ecornis: ful- 
vogriseus, barba nasi guleque et juba colli nmigris. 
Vibrisse, utin adulto, numerose, albide (Mus. Stockh.). 
— In Afr. merid. interiore et ad occidentem. Motus 
morositate, non minus qvam forma, fere monstrosa, 
singulares esse dicuntur. 


2. C. taurina Burch., H. Sm., Fischer.; facie levi, pi- 
lis antrorsum versis. Adulti cornua lateraliter, paul- 
lum retrorsum versa. Juba nulla pectoris. — C. gorgon 


H. Sm., Wagn. — E Caffraria. (Mus. Stockh. Berol. 
Paris.). 


24. ORYX Blainv. H.Sm. 


Unegule late, postice depresse. Cauda elongata, 
floccosa. Rostrum molle, pilosum, maculå inter 
nares limboque earum iInteriore subnudis, nec 
COIlaceils. 

Genus eximie naturale, in multis ad Anti- 
lopas accedens.  Colur et pictura fere earum. 
Pili depressi, sulcati; in dorso, a vortice pelvis 
usque ad caput reversi. Pedes alti tenues; un- 
gulee, etsi latiores, ut in Gazellis formate, et 
digiti glandulis instructi; sed ungulee spurize bo- 
vinge. magna. Collum et rostrum angusliora quam 
in reliquis bovinis. :" Aures  dimidio capite vix 
breviores. Nares magne, vix minus distantes, 


206 


quam in Bovibus. Labrum, etsi totum pilosum, 
sulco caret. Sinus lacrymales et inguinales nul- 
li, mamme 4 et cauda elongata, ut in Bovinis. 
Color ful vo-grisescens; adulti estate albidus; facies 
antica obscura. Cornua in utroque sexu longa, 
subparallela; in pullulis, primo anno, apice bre- 
viter retro-hamata, quod in Sp: 11 2-er Oc ob. 
servavi. — Habitant subgregarii in campis Africee 
arenosis. Audacia eorum in defensione contra 
feras et canes venaticos laudatur. 


1. O. addax Licht. Wagn. — Africa septemtr. — Un- 
gulee semicirculares, aures apice angustato-rotundaltze. 
Pili in loco solito pro sinu laerymali paullo longiores. 
Frons longius pilosa. Cornua seniorum crassa, Sspi- 
raliter flexuoso-torta. (Mus. Berol.; Francof.; etc.). 


2. O. leucoryx Pall. Licht. — Ungule antrorsum sen- 
sim angustate et auriculx acute. Cornua tenuia, le- 
viter arcuata. Pictura faciei estate obsoleta; hieme 
et in pullulis grisescens, Iinperfecta, sed similis sp. se- 
quentis. — Forme quedam adhuc incerte, dum co- 
gnoscantur, huc referende: 


a) Ant. leucoryx Licht.; ensicornis Ehr, Wagn.; al- 
gazella Räpp. — e Nubia et Sennaar, — sola bene 
cognita. (Mus. Stockh. Berol. Francof. etc.). Altitudo 
db ultra 3 pedum (fere 1 metri). 


pe) A. leucoryx Pall. Penn. Goldf. (Schreber), Wagn. — 
ex Arabia vel Persia. Animal omnino incertum, 
ibi verisimiliter tantum PRE et a priori nulla 
re distinetum. ; 

y) A. gazella Pall.; Fr. Cuv. Mamm. 1; Wagn. — ex 
Afr. occid., (Senegal). — Sinus laerymalis, quem me- 
morat Fr. Cu vier, teste ejusdem figura, non est nisi can- 
thus oculi STR , paullum productus Si vero, ut 
eredi licet, fides est huic figure, animal totum multo 
brevius et crassius est, quam animal sennaariense, cujns 
icones, sine dubio nature similes, numerosas inter pietu- 
ras veterum /Egyptiorum habemus, et in ea, quam edi- 
dit Lichtenstein. Icones Ehrenbergiane collo nimis 
tenui peccare videntur. 


| 
| 
| 


207 


3. O. capensis Harris. Ant. oryx Pall. — Africa merid. 

" o— ÅAures apice rotundatz; ungule leucorygis. Cornua 
recta. (Fascienlus nigropilosus juguli supremi, Weagn ). 
Vitte faciei, sub mento conjuncte, nigre. Uropygium 
cum cauda lineaque spinali, vitta lateralis et cingu- 
lum latissimum tibiarum cubitorumque, estate nigra. 
Hieme vero piclura, presertim postice, minus evidens, 
vel obsoleta fit (Mus. Upsal.). 

4. O. beisa Rupp. — Abyssinia. — 'A priore vix nisi 
picturå minore differre videtur; forsan igitur ut va- 
rietas prioris tropica habenda. Vitte faciel omnino 
separate.” Mentum, regio analis, basis caude, pedes po- 
stici et latera corporis nigredine carent. (Fascic. gulx de- 
est. Wagn.). Omnis forma ut prioris. Cauda tantum pilis 
apicis, minus elongatis, brevior videtur (Mus. Francof.). 


Fam. 9. Antilopina. 


Labro suleato, molli, piloso; ungulis majusculis, 
compressis, solea postice prominula; U. spuriis 
transversis, parvis nullisve. 

Animalia campestria, gregaria, cursu velocissi- 
ma: gracilia, pedibus altis colloque tenui. Sinus 
lacrymales plerumque adsunt. Rhinarium parvum 
vel nullum. Frons alta; linea facialis concava 
(preter Å. saigar:), in naso iterum convexa. 
Foss inguinales et glandul&e inter-digitales, veri- 
similiter in omnibus adsunt. Scop&e carpi prae- 
sertim in hac familia sepernveniuntur. Mammee 
semper tantum 2. Cornua plerumque bis curvala 
(lyrata » hon longa, annulis multis, valde pro- 
minulis cincta, apice levia. Pili, preter gen:s 
ultimi, depressi, sulcati, tenues. 


208 
25. -BUBALIS Plin. Licht. Og: 


Alcelaphus Blainv. pars; Acronotus Ham. Sm. 
Caput, elongatum naribus magnis, latius distan- 
tibus, rhinario definito, inter nares et secus 
marginem earum posticum silo. Ungule spurixe 
majusculz. 

Statura major, brevis, robusta, sat hovina, 
dorso antice elevato, collo crassiore, cauda floc- 
cosa, ad talos dependente, capiteque sat elongato. 
Frons angusta. Aures acute, longitudinem fere 
dimidii capilis equantes. Sinus lacrymales con- 
stant plicå brevi, impressa. nöje in utroque 
sexu, sub-lyrata. Mamme 2 (in sp. 1, 4, 5 et 6). 
— Forma inter Boves et Dorcades media, rectius 
forsan inter Catoblepam et Orygem ad da, 
sed labrum sulcatum et mamme ut in Antilopibus. 
Regio scapularis elevata ut in gen. Portaci et in 
Camelopardali. "Africam solam inhabitant, pauce, 
5—6 congregalee. 


1. B. mauretanica Og.; Ant. bubalis Pall. — Afr. Sep- 
temtr. occid. — Fulvescens fere unicolor. Sinus se- 
bacei  fasciculo piloso supertecti. Cornua hujus et 
sequentis in vertice altisssmo approximata, tandem 
basi explanala, apice longo, ad angulum fere rectum 
deflexo; sed forma eorum paullum variabilis. 


2. B. caama (Cuv.). — Afr. merid. — Griseo-fulvus, 
linea spinali colli nigra; plaga magna, triangulari, al- 
bida utrinque ad anum. WVitita facialis lata, inter 
oculos interrupta, vittaque externa artuum nigricanti- 
bus. Cauda tota nigro-jubata. Sinus lacr. prioris. 
Cornua fere prioris; femine tenuiores. — Pullulus caret 
nigredine faciei et ar'uum, sed linea colli, triangulum 
femorum et fascia pallida inter oculos apparent (Mus. 


Stockh.) 


| 


ål 
så, 


än 


Sh 209 
B. koba (Evrxl. Buff.). — Sennaar, Mus. Stockh. Sene- 


gal Buff. — Griseo-rufescens sinu lacr. minuto, nudo; 
cornibus vix divergentibus minusque curvatis. — lies 
antica cum rostro et occipite, maculaque pone oculos 
parva, nigra. Vitta artnum externa, supra suffragines 
ambiens, supremo dilatata, nigra. Scopa caude apicis 
nigra. Aures apicem versus et striola supra angulos 
oris nigra. I (e Sennaar): altitudo in 4 pe- 
dum; longitudo a naso ad anum 6 ped. Caput 11, ad 
cornua 14 poll. (350 mm.). Anures 185 mm. Cornua 
longit. capiti equalia, 445 mm.; apice 175 mm. di- 
stantia; extns, basim versus, planata. Apices, long. 
85 mm., leves, minus extrorsum flexi, quam in fig. 
Buffoniana; dein annuli 18. Basis non ut priorum 
dilatata. — Certe est Koba Buffon XII p. 210 et 218, 
tab. 32 fig. 2; et exinde orta Ånt. senegalensis Cuv. 
sec. Penn.; Ham. Sm, — B. Zunatus nob. Act. Stockh, 
1842 p, 201 et 243 (nec male ut varietas B. lunate 
habenda). 


B. tunata Ham. Sm.; AA. Smith TMlustr. tab. 21. — 
Afr. merid. orient. — Priori ut ovum ovo similis, pre- 
ter colorem rufum, glauco-indutum, et cornua rus. 
valde divergeuntia, FÖleNar breviora et fortius curvata. 
Etiam striola supra angulos oris deest. Magnitudo 
prioris, exacte. Caput hujus forsan paullulum longius 
(FL Mus. Stockh. e Caffraria a J. WauLBERG missa. 
Mus. Lugdun.). 


B. pygarga (Pall., H. Sm.). — Afr. merid. occid. — 
Sinus Scbäcei parvi, nudi. Cauda brevior, setis lon- 
gis nigris floccosa. Ungulze spurie parve. Adulta, 
SL, formose nigro-rufa, facie antica, pedibus, ven- 
tre et regione nal cum uropygio Dis: dorso cane- 
scente-tincto. Cornua non multum eceurvata. Prioribus 
paullo angustior et minor, sed maxime affinis. Vera 
est Bubalis, nec Änilope- Regio scapularis elevata; 
forma bovina. Color formosissimus. (Mus. Stockh. 
et omn.). 


Juv. anni dilute fulvus, gula, temporibus ventreque 
albis; naso superne cinereo- färd ulringue  stria 


RN dAkad. Handl 1844. 14 


210 


nigra, äb oculo ad nares ducta, limitato. (Mus. 
Paris.). 

6. B. albifrons (Harris), simillima priori; imprimis dif- 
fert uropygio non albo. — Afr. merid. (Harris; Wagn.; 
ipse non vidi). : | 


Fortsättes. 


Om Holothuriernas Hudskelett; 
af 


M. W. von DUBEN och J. KOREN. 
(med pl. 4 och 5). 


Ej mindre än Crinoideer, Asteriader och Echini- 
der, göra äfven Holothurierna såvida skäl för nam- 
nel Echinodermer, som hos dem alla, åtminstone. 
hos alla de nordiska, eller alla dem vi hitulls 
haft tillfälle undersöka, finnas i huden aflagrade 
hårda, kalkartade partiklar. Hos några slägten, 
såsom Cuvwvieria och Synapta, äro dessa så stora 
eller täta och i ögonen fallande, att de ej hafva 
kunnat undgå ens de första beskrifvarnes upp- 
märksamhet. Vanligen har man dock nöjt sig 
med uttrycken: ”cute scabra , squamosa , adhe- 
rente” o. s. v., och blott på få ställen finner man 
beskaffenheten af denna sträfhet något närmare 
antydd. Så omnämner DerreE ÖuriaJeE ") taggiga 
stjernor 1 papillernas spets hos Hol: Columne ; 
Quor och Gaimarpo "") små polygonala skifvor i 
den hårda huden af H. spinosa; och GrusE """) 
upphöjningar, sammansatta af stenhårda korn, bos 
sin Psolus granulatus. Särskilt hade jemväl de 
märkvärdiga hakarne i buden af Synapta blifvit 
af flera författare omnämnda; men den förste 


") Mem. tom II, pag. 673; stjernorna finnas, ehuru 
otydligt, aftecknade på tab. 35, fig. 15. 
”") Voy de PAstrolabe, Zooph. pag. 118. 
"4 Act., Echin. und Wärmer pag. 38. 


212 


som nogare undersökte dessa bildningar, var Qva- 
TREFAGES "'), som vid sin mästerliga beskrifning af 
hudskelettet hos Synapta Duvernea var långt 
ifrån att ana, alt analoga bildningar återfinnas > 
de flesta, om icke alla Holothurier. Hos Thyone 
Fusus har en af oss "") undersökt och beskrifvit 
hudens kalkskelett; och fortsatta undersökningar af 
huden hos våra Da arter hafva framkallat när- 
varande afhandling "=), Sedan den redan var ut- 
arbetad, hafva vi erfarit, att structuren af Holo- 
thuriernas hud äfven på andra ställen varit före- 
mål för undersökningar, och att A. Costa, 1 ”PAca- 
demie des Aspirans Naturalistes,” 1843 uppläst 
tvenne afbandlingar öfver detta ämne; Men hittills 
hafva vi icke varit i stånd att få se sjelfva dessa 
afhandlingar — om de ens blifvit tryckta — utan 
känna dem blott af det korta utdrag som finnes 
infördt i Annales des Sc. naturelles +), så att vi 
ännu i denna stund icke veta huru mycket Costa's 
undersökningar hafva gemensamt med våra. Då 
det emellertid är troligt, att de icke så mycket om- 
fattat våra Nordiska arter, och de måhända i alla 
fall icke ledt till samma resultater som våra, Så 
anse vi oss icke destonsindre böra för Kongl. Ve- 
tenskaps Akademien framlägga dessa sednare. 
För att få se de kalkartade delarne i Holo- 
thuriernas hud tydliga och vackra, måste man 


”) Anales des Sc. Nat., Tom. XVII, pag. 19. 
)  AKOREN', 1 Nyt Magazin for Naturvidenskaberne 4:de 
Binds 3:dje Häfte, pag. 203, tab. 1. 

”) Omnänmnd 1 Öfversigten af K. Vetenskaps Ac. För- 
handlingar, Maj 1844, föredrogs denna Afhandling 
vid Skandinaviska Naturforskarnes möte i Christiania 
i Juli s. å., hvarvid äfven de dithörande teckningarne 
förevisades; och ett utdrag af Afhandlingen finnes 
infördt i detta mötes Förhandlingar. 


et) Kom. AIK, pag. 394. 


213 


bringa ett tunt lager af huden under mikrosko- 
pet, och tillslå litet kaustikt kali, som gör alla 
animala ämnen genomskinliga eller slutligen all- 
deles upplöser dem, och lemnar kalken ensam 
och ren qvar. Det ämne som återstår , sedan de or- 
ganiska beståndsdelarne blifvit på detta sätt aflägs- 
nade, är i större massor (såsom fjällen på Cuvie- 
ria squamata) krithvitt; i smärre stycken visar det 
sig under mikroskopet alldeles färglöst och genom- 
skinligt. I syror upplöses det med stark fräsning, 
och dess hufvudbeståndsdel är kolsyrad kalk. Vid 
närmare analys skulle dess kemiska sammansätt- 
ning efter all sannolikhet befinnas likartad med 
Echinidernas skal. Det är ytterst 'hårdt, sprödt 
och bräckligt som glas; äfven de minsta fragmen- 
ter visa alltid ett skarpt brott, alldeles som små 
glasskärfvor (se några sådana fragmenter fig. 38); 
men märkvärdig är isynnerhet den utomordent- 
ligen regelbundna form, hvari detta ämne afsät- 
tes, och de egna figurer, som deraf hos hvarje 
art uppslå. | 

Man är vand att beundra den stränga regel- 
bundenhet, hvarmed Sjöborrens och Sjöstjernans 
skelett är konstrueradt; men icke mindre regel- 
bundna, och icke mindre vackra, ehuru af en 
mikroskopisk litenhet, äro de former, i hvilka 
kalken aflagrar sig i Holothuriernas hud. Samma 
grundtypus synes öfverallt genomgå dessa bild- 
ningar, men så mångfaldigt modifierad, att kalk- 
styckena hos hvarje art hafva en egen, karakte- 
ristik form. Sådant är åtminstone förhållandet 
bos alla inhemska arter, af hvilka vi, inberäk- 
nadt Srnapta, känna 147); och vi kunna på intet 


") Dessas karakteriserande och beskrifning är ämnad 
för en följande Afhandling. 


211 


säll så säkert bestämma äfven äldre, spritlagda 
exemplar af dessa arter, som genom att bringa 
ett litet stycke af buden under ”mikroskopet. 

Dessa kalkstycken förekomma: . 

a) I kroppens yttre hud (se t. ex. styc- 
ken af huden fig. 8—9, 28, 29, 33, 56) hos alla 
våra arter utom en enda, Thyonidium commune 
Nor. (Cucumaria Forses), der allt spår till kalk 
saknas i sjelfva kroppens hud; men i fötternas 
spets, samt på munhuden och tentaklerna, finnas 
äfven hos denna art kalkstycken som vanligt. — 
Hos de arter der sjelfva huden är olikartad, äro 
ock dessa kalkstycken olika, såsom hos slägtet 
Cuvieria , der de på ryggen och sidorna äro sam- 
manvuxne till stora fjäll, men under buken hafva 
ett helt annat utseende. De arter; hvilkas hud 
är tätast belagd med sådana kalkstycken, kunna 
icke spricka, såsom Cuvieria squamata, Cucumaria 
HAyndmanni (fig. $—9) och Jlactea. 

b) I fötternas (sugrörens) spets finnes 
alltid en mer eller mindre rund och regelbun- 
den kalkskifva (fig. 22, 34, 52), som här synes 
vara ett nödvändigt villkör för förmågan alt suga. 
En dylik skifva flnes 1 fötternas spets hos alla 
Echini (fig. 63), men, besynnerligt nog, icke hos 
ASsterierna. 

c) På fötternas sidor finnes kalk under 
helt andra former, nemligen såsom förlängda tvär- 
stycken. Sådana finnas icke alltid; men de fötter, 
som äro tätt belagda dermed (Ciokmiaria Hynd- 
manni, fig. 12, C. elongata, Phyone Fisus), 
kunna icke indragas. 

d) I tentaklernas hud finnes alltid kalk, 
och alltid under andra former än i kroppens 
hud. Ej sällan finner man kalkstycken af helt 
olika form vid tentaklernas basis och i deras spets 


215 


(Cucumaria lactea, Thyonidium commune , T' hyone 
Fusus); men blott hos Th. Fusus finner man, 
blandade om hvarandra, tvenne helt olika former. 
— Huden mellan tentaklerna och munnen inne- 
håller äfven oftast kalkstycken, mer eller mindre 
liknande dem på tentaklerna. 


Oregelbundna, sammangyttrade kalk-klumpar 
förekomma blott i kroppens hud hos den största af 
alla våra arter, Cucumaria frondosa (fig. 1). Hos 
alla de andra träffas mer eller mindre regelbundna, 
konstanta, ofta särdeles symmetriska och vackra 
former. ; 

Grundtypus: tunna, cylindriska kalkstyc- 
ken, som hafva tendens att starkt grena och ut- 
breda sig, nästan alltid i samma plan, hvarvid 
grenarne åter mötas och sammanvexa med hvar- 
andra, bildande derigenom skifvor af större eller 
mindre utbredning och mer eller mindre regel- 
bunden form, tält genomborrade med runda eller 
ovala hål. — Deras tillvext sker alltid i kanten, 
i det derifrån utskjuta nya grenar, hvilka små- 
pingom förlängas intill dess de snart åter mötas 
och genom sammanvexning bilda nya hål. 

Som exempel kunna tjena fig. 25 (en ännu 
ofulländad skifva), fig. 24 (en dylik fullbildad), 
fig. 3—4, 7, 50. I vissa skifvor synes denna 
bildning ständigt fortsättas, t. ex. fig. 39, 40; 
men ofta har den ett visst maximum, och sedan 
detta är uppnådt, utskjuta icke flera grenar, utan 
kanten blir hel och afrundad, t. ex. fig. 13, 17, 
al, 57-60. 

a) Råast förebildad finner man denna typ i 
de räta, knöliga stycken (liknande ved, huggen 
af grenar), som betäcka tentaklernas hud på Ho- 


216 


lothuria 1i0testinalis Ascas. et RatuaKeE HH. mollis 
Sars) (fig. 33) och H. tremula L. (H. elegans 
Märt.). De många knölarne antyda en början till 
grening, men utskjuta blott sällan i någon verklig 
gren. Ännu mera sällan sammanvexa rädannt af 
två grenar, och bilda en ögla eller eti hål. 

På tentaklerna af Synapta inherens äro kalk- 
styckena helt fina och tunna (fig. 62), bågböjda, 
snarlika refben, men i båda ändar vanligen djäb- 
belt tvåklufna. — Nästan alldeles dylika före- 
komma hos Echini , på fötternas sidor (fig. 62). 

b) Böjda på midten, med ett större hål i 
midten oeh ett mindre i hvardera ändan, finnas 
de på fötternas sidor hos Cucumaria Hyndmanni 
(fig. 13), der de ligga så tätt att de till och med 
hålla den torra foten utspänd; och redan under 
en svag loupe synes foten helt och hållet bestå 
af fina, tätt packade nålar (fig. 8, 12). 

På fötternas sidor hos Cacumaria lactea (fig. 3) 
och Thyone Fusus (fig. 46) finnas dylika stycken, 
men räta, vidgade i midten och i båda ändar, 
dock så att utvidgningen är starkast i midten, der 
hålen äro talrikare (typiskt 4 hos båda, ehuru 
till form och ställning olika), och mindre i än- 
darne, hvarest blott finnes ett större hål eller 
flera små. 

I spetsen af tentaklerna hos Th. Fusus upp- 
träda de under en annan form (fig. 48): raka eller 
krökta, i midten temligen smala och trinda, i 
båda äldar utvidgade, plattade och genomborrade 
med flera, pamliken mycket oregelbundna hål. 

Också en oregelbundan frn men mera ul- 
plattad och bredast i midten, antaga kaltstyckena 
vid basen af tentaklerna hos Cucumaria lactea 
(fig. 6), på tentaklerna af C. frondosa och C. 


2FE7 


assimilis Noz., samt på fölternas sidor hos denna 
sednare. 

c) En egen form, der greningen nått sitt 
maximum, och liksom af brist på rum ofta nöd- 
gas afvika ur den ursprungliga planen, förekom- 
mer, inblandad med styeken af en helt annan 
form, på tentaklerna af Thyone Fusus (fig. 47); 
— och en annan besynnerlig form (fig. 35), som 
i sina greningar ofta förunderligt härmar det fina- 
ste löfverk, och likaledes af brist på utrymme 
någongång nödgas vika ur det ursprungliga planet, 
finner man på tentaklerna af en annan Thyone, 
Th. RBaphanus Nov. 

d) Den vanligaste af alla former är utbred- 
ningen till reguliera skifvor; vi hafva redan 
nämnt huru sådana bildas och tillvexa. Deras 
tjocklek kan vara mycket olika. — De tjocka (fig. 
2, 3, 9—11, 50, 34) hafva alltid mellanväg- 
garne mellan hålen tjockare och sjelfva hålen i 
proportion mindre. — I de tunna (se t. ex. fig. 
24, 31) äro mellanväggarne mycket tunnare och 
formen af det hela vanligen mera sirlig. Deras 
typus är vanligen högst konstant och regelbun- 
den, t. ex.: 

Holothuria intestinalis. (fig. 31): ett stort bål 
i midten, omgifvet af 3--9 något mindre, och 
utanföre dessa vanligen ännu ett eller annat litet, 
trekantigt. 

H. tremula (fig. 24): 1 midten 4 större, sins- 
emellan lika stora hål, hvars mellanväggar bilda 
ett Andreaskors, och utanföre 12 mindre. 

Thyonidium pellucidum (fig. 17): i midten 4 
hål, som snedt korsa hvarandra och omgifvas af 
12 något mindre — men dessa skifvors form är 
icke så konstant som hos de båda föregående. Ofta 
blir något af de 4 inre hålen mindre än de an- 


218 


dra, eller oblitereras alldeles, och då blifva också 
de yttre hålen färre eller oregelbundna (jfr fig. 15). 

Synapta inherens (H. inherens Munui., en 
art som står mycket nära ÖVATREFAGES Synapta 
Duvernea , men synes dock, att döma såväl af 
de kallibubade delarnes for som några andra 
karakterer, vara derifrån skild): ett hål i mid- 
ten, omgifvet af 6 lika stora (se fig. 57, en kalk- 
skifta på ett helt ungt exemplar); dessa 7 hål 
återfinnas, blott mera oregelbundna, i den ut- 
vuxna skifvan (fig. 3S5—060), och hela tillvexten 
har egentligen blott skett åt den ena sidan, der 
ankaret fästes. Här hafva bildats flera nya hål, 
men mindre än de ursprungliga 7, och utan sär- 
deles ordning och symmetri. Särskilt utmärka sig 
dessa skifvor derigenom att hålens kant är nag- 
gad och sdtarens och bugterna synas med åldren 
bli allt större och djupare. 

Skifvor, bildade efter alldeles samma typus, 
finnas i spetsen af tentaklerna hos Cucumaria 
lactea (fig. 7), och äfven dessa tillvexa i regeln 
blott åt en sida. : 

Nästan öfverallt, der sådana tunna kalkskif- 
vor förekomma, hafva de i midten en vertikalt 
uppstigande dell bildad efter samma typ som 
skifvan, d. v. s. bestående af tunna grenar, sins- 
emellan sammanvuxna och bildande mer eller 


mindre reguliera hål. 


På kroppen af Thyone Fusus (fig. 43), äf- 
vensom på tentaklerna (fig. 45) ser man från hvarje 
skifvas midt uppstiga två sådana grenar, sam- 
manbundna genom en tvärgren vid hasen och en 
emot spetsen, och således inneslutande ett ovalt 
bål, hvarjemte hvarje gren vanligen är i spetsen 
klufven, såsom en antydning till vidare för- 
grening. 


219 


Hos Hol. intestinalis (fig. 30—32), H. tremula 
(fig. 23—27) och T'hyonidium pellucidum (fig. 13— 
16) äro dessa uppstigande grenar 4, bildande således 
tillsammans liksom ett genombrutet torn eller en 
krona, som i synnerhet hos ÅH. intestinalis har en sär- 
deles vacker form och 2 hål på hvar och en af de 4 
sidorna. I spetsen är hvarje gren äfven här van- 
ligen 2-klufven, men stundom ulskjuta från den 
ring, som öfverst sammanhåller det hela, flera 
oregelbundna taggar eller spetsar (fig. 27) 

Det synes vara samma uppstigande del, som 
hos Synapta (fig. 37—60) förekommer på elt så 
eget sält modifierad, och utgör det bekanta an- 
karet, hvilket dessutom bär icke uppstiger ver- 
tikalt från ”skifvans midt: utan fäsles, under en 
mycket sned lutning, i dess ena ända. 

En, som det synes, analog bildning förekom- 
mer i tentaklerna kring munnen af Spatangi. 
Dessa tentakler upplösa sig + ändan, pensellikt, 
i en mängd flikar, och i midten af hvarje sådan 
flik inneslutes en lång kalknål (fig. 66). Hvarje 
"sådan nål sitter med sin basis vertikalt häftad 
till en liten cirkelrund skifva, genomborrad med 
en mängd fina hål (fig. 67 föreställer en sådan 
skifva uppifrån sedd), och emot skifvans midt 
uppstiga flera grenar, snart förenande sig till en 
enda stam, som är den långa nålen, hvilken 
här synes motsvara den uppstigande delen på Ho- 
lotchuriernas skifvor. 

En kalkskifva, vanligen stor och genombru- 
ten med talrika hål, intager fötternas spets hos 
alla Holothurier. Oftast är den cirkelrund (fig. 
22, 34), med ofulländad, liksom sig fortbildande 
kant, men hos Throne Raphanus har den en egen 
form (fig 52) och består af en högst oregelbun- 


220 
den, 3—9-strålig stjerna. Hos Cucumaria Hyhd? 


manni och C. elongata , der fötternas sidor äro 
så tätt belagda med kalkstycken, är skifvan i 
spelsen ödlan alldeles rudimentär (fig. 14); och 
hos en annan art, Thyonidium commune , hafva 
vi funnit den i hos grad variera, från en stor, 
särdeles utbildad skifva (fig. 22), ull helt liten, 
oregelbunden och nästan rudimentär (fig. 23). — 
I fötternas spets hos Echini förekarmuss ock en 
stor kalkskifva, men af en ännu vackrare och 
mera komplicerad form (fig. 63). Den är här först 
observerad af Monro, sedan beskrifven af ErRDrL 
och med största noggranhet af VALEstIn, i dess 
stora arbete öfver anatomien af Echinus lividus , 
utgörande 4:de häftet af ÅA GAssiz's Monographies 
des Echinodermes, hvartill vi hänvisa. — ÅAna- 
loga, men mindre reguliera bildningar finnas i 
spetsen af tentacule buccales hos Echini (se VaA- 
LENTIN) och hos Spatangi (fig. 65), innan stam- 
mens pensellika grening begynner. 

Märkligt är, att i Sjöstjernornas fötter (såväl 
Asteriaders som Ophiurers), åtminstone hos så mån- 
ga vi hittills undersökt, saknas allt spår till kalk. 
Man ser blott under mikroskopet i spetsen af de 
flesta Asteriers fötter en slags muskulös skifva, 
bildad af radierande veck ära fibrer, som utgå 
från centrum emot peripherien, och synes stå i 
väsenlligt samband med fötternas sugförmåga. 
Alldeles liknande veck och muskelfibrer har Va- 
LENTIN funnit i Echinernas sugskifvor, utanföre 
kalkringen; men i Holothuriernas hafva vi aldrig 
funnit spår deraf. 

ey Vanligen hafva skifvorna tendens till en 
afrundad form, och förbli således alltid från hvar- 
andra isolerade; blott på tentaklerna hos de båda 
arter, al hvilka vi bildat slägtet Thyonidium, ut- 


221 


breda de sig mera oregelmessigt åt alla kanter, 
och sammanvexa då vanligen med hvarandra till 
ett sammanhängande, eburu fragilt nät (fig. 21). 

f) Alia de skifvor, om hvilka hittills har 
varit fråga, hafva varit tunna, med stora hål och 
smala mellan väggar; — men det ges också en 
annan form: tjocka skifvor, med tjocka mel- 
lan väggar och små hål. Dessa finnas aldrig på 
andra ställen än i sjelfva kroppens hud, äro all- 
tid, der de finnas, tätt sammanpackade, och så- 
dana arter kunna derföre aldrig spricka, om de 
icke, såsom Cuvieria Phantapus och Thyone Ra- 
phanus , hafva i någon af kroppens ändar en mera 
tunn och glest betäckt hud. — På de tjocka skif- 
vorna finnes aldrig någon uppstigande del. 

Hos Cucumaria lactea hafva skifvorna en 
egen, särdeles regelbunden figur: Typus (fig. 3): 
två större, på längden något ovala hål i midten, 
ofvanför 'och nedanför dessa, 3 betydligen min- 
dre, sinsemellan lika stora eller det mellersta 
vanligen något större, — Går utbildningen vidare 
(fig. 4), så kunna utanföre dessa ännu bildas 2 
dylika hål, eller ett och annat utanföre sidorna 
af de stora hålen, o. s. v. Skifvorna äro tjocka, 
med vågig och knölig kant, och utmärka sig från 
alla våra öfriga former genom det egna, att de 
utskjutande bagterna, här upphöjda till tjocka 
knölar, ej motsvara hålen sjelfva, utan deras 
mellanrum. 

På Cucumaria assimilis (fig. 2), C. Hyndmanni 
(fig. 8—11), och på bakre ändan af Thyone Ra- 
phanus (lig. 53, 54), äro skifvorna större, med 
särdeles tjocka mellanväggar och med små hål, 
ställda i en regelbunden quincunx. Dessa kalk- 
skifvor täcka hvarandra med kanterna såsom fjäll, 
och från sådana är icke heller öfvergången så stor 


222 


till de verkliga fjäll, som betäcka största delen 
af kroppen hos slägtet Cuvieria. 

På kroppen af Th. Raphanus (fig. 49—351), der 
skifvorna eller fjällen hafva en annan form, ligga 
de så tätt packade, alt hela fjällbetäckningen ES 
gör en enda sammanhängande och kompakt massa, 
Raka de enskildta delakie ej utan svårighet låta 
sig afsöndras. 

g) Man tänke sig nu en sådan massa sam- 
manvuxen, 1 flera större delar, så har man en 
yta, täckt med stora fjäll, såsom på slägtet Cu- 
vieria. — Fjällen på C. squamata (fig. 35—38) 
utgöras af elt, allt efter olika ställen, 3—4-dub- 
belt lager af mindre kalkskifvor, hvilka vid för- 
sta påseendet synas vara bildade alldeles som de 
vanliga, ehuru mellanväggarne i brottet synas 
visa en mera kristallinisk textur; men vid när- 
mare undersökning finner man snart, att hålen 
äro här icke öppna, utan fyllda med en glasklar 
kalk massa; hvaremot mellan väggarne icke äro Sso- 
lida, utan fint retikulerade. Bäst öfverbevisar 
man sig härom genom att krossa ett fjäll mellan 
två glasskifvor, efter alt förut hafva medelst kal 
upplöst dess organiska beståndsdelar. Fig 38 vi- 
sar några fr agmenter al. ett sålunda krossadt häll, 
under något starkare förstoring än de båda före- 
oående figurerna. Man urskiljer här. ett par större, 
solida kärnor (a, h) bland den massa af frag- 
menter, hvari den mellanliggande, fint reiikule- 
rade substansen splittras. Fig. 38 ec visar ett 
något större fragment af denna substans, h vari 
dolkar n är tydlig. Här finnas således tvenne 
olika substanser: den ena bildar fyllnaden i cel- 
lerna, i form af fasta och solida korn; — den 
andra substansen, retikulerad som vanligt, sam- 
manbinder de större kalkkärnorna och bildar så- 


223 


ledes maskorna i det nät, som framställer sig un- 
der mikroskopet. Ett alldeles liknande förhål- 
lande har VALENTIN anmärkt i Echinernas taggar, 
der han skiljer mellan ”la substance simple” och 
”la substance calcaire reticulee”. Hos alla af oss 
undersökta Holothurier hafva vi blott funnit den 
sednare, utom bos detta slägte. På fjällens yta 
ser man, redan under en loupe (fig. 35), märken 
efter de upphöjda kalkkärnorna, men dessutom 
äfven några upphöjda, gryniga korn, oregelmäs- 
sigt strödda öfver ytan; dessa korn äro vida tal- 
rikare på C. phantapus , hvars fjäll deremot äro 
tunnare och mera iInsänkta i huden. | 

Echinidernas skal, och deras, äfvensom Aste- 
riadernas taggar, hafva tydligen bildats på samma 
sätl som dessa fjäll, af en mängd tunna, med 
talrika hål genomborrade kalkskifvor. För att 
blifva alldeles öfvertygad om denna analogi, hvil- 
ken redan anmärktes vid Naturforskaremötet i 
Chrisuiania, då ingen af oss ännu sett VALENTINS 
Anatomi af Echinus, bebofver man, ålminstone 
hvad Echini beträffar, blott kasta en blick på 
någon af de talrika mikroskopiska figurer af dessa 
djurs skal, taggar och andra yttre delar, som i 
detta verk förekomma. Fig. 68, kopierad efter 
VALENTIN, föreställer ett stycke af substansen i 
den s. k. Aristotelis lykta. Det är denna textur, 
som gör Sjöstjernans och Sjöborrens kalkartade 
delar så porösa och så lätta, och i taggarnes upp- 
höjda ränder, med alla deras tänder och hål, 
återfinner man ännu spåren af alla de små kalk- 
skifvorna, sådana som dessa uppträda hos Holo- 
thurierna under sin enklaste form. Äfven dvyli- 
ka, enklare former saknas dock icke hos Echini, 
hvarest i munhuden och i de yttre gälarne före- 


221 


komma smärre, isolerade kalkskifvor (se VALENTIN), 
som i hög grad likna Hoiothuriernas. 

Äfven i hudskelettets mikroskopiska struktur 
röjer sig således den stora analogi, som genom- 
går hela Echinodermernas klass. 


Måhända hafva vi gått för mycket i detalj 
i denna framställning; men vi hafva ansett dessa 
detaljer intressanta, isynnerhet för att visa den ut- 
märkt konstanta form, som kalkstyckena hos hvarje 
art antaga. Bland våra 14 arter gifves det ingen, 
hos hvilka de icke hafva en egen typus; och 
huru karakteristik och lätt igenkännlig denna är, 
derom kan man måhända svårligen göra sig riktigt 
begrepp, utan att sjelf hafva selt dessa stycken 
under mikroskopet. 

Man plägar med skäl anse Holothuriernas ar- 
ter som ytterst svåra att med säkerhet urskilja 
och bestämma. Få Naturforskare äro i uilfälle 
att observera dem lefvande, och de exemplar som 
i Museer förvaras äro merendels oigenkänneliga 
och omöjliga att bestämma, äfven med ullhjelp- 
af de bästa beskrifningar och figurer / ”); Också 
råder ählotburförtast hela systematik och art- 
NE ännu 1 denna dag en otrolig förvir- 
ring. Äfven såsom ett medel att med vida större 
säkerhet än hittills kunna bestämma Holothurier- 
has arter, torde således hudens struktur inga- 
lunda vara alt förakta, utan tvertom böra bli af 
mycken vigt. Oss har den, vid bestämmandet af 


de 


) ”Les Holothuries, une fois racornies dans une liqueur 
cOnservatrice, on ne peut plus ert tirer aucune partie 
pour la deres ön des especes:” Quvor et GämarD, 


Voy. de PAstrolabe, Zooph. P- 15: 


225 


de inhemska arterna, varit till en säkrare väg- 
ledning än något annat, och har den stora för- 
delen, att äfven på gamla, spritlagda eller torra 
exemplar vara lika användbar. Blott af ett al- 
drig så litet stycke af huden är man derigenom 
i stånd att kunna med största säkerhet bestäm- 
ma arten; och så besvärligt det torde synas att 
härtill beböfva använda mikroskopet, så torde 
likväl denna ötväg vara den enda möjliga, att en 
gång omsider kunna bringa reda i det chaos, hvari 
Holothuriernas arter intill närvarande ögonblick 
sig befinna. Tillämpningen af denna method på 
de Skandinaviska arterna utgör föremålet för en 
egen Afhandling, hvilken vi snart hoppas få för 
Kongl. Akademien framlägga, i sammanhang med 
en allmän öfversigt af Skandinaviens Echino- 
dermer. 

Äfven i ett annat afseende skulle måhända 
fortsatta undersökningar öfver dessa former kunna 
leda till interessanta resultater. Det är bekant, 
hvilken stor röle i fornverldens Fauna Crinoideer 
och Echinider spelat. Af Asteriader har man icke 
heller funnit så få spår, ehuru dessas lösare bygg- 
nad måst göra deras konservation vanskligare. 
Äfven Holothurierna kunna under jordens äldre 
perioder icke hafva saknat representanter. DuJArRDIn 
skall hafva visat "), att det petrifikat från Pari- 
serbäckenet, som man kallat Dactylopora och fört 
till Zoophyterna, ej är anvat än huden af en 
Holothuria, nära slägtet Cuvieria; och troligen 
skola fortsatta undersökningar i denna väg leda 
till många liknande upptäckter. Efter alla de 
mjuka delarnes upplösning måste kalkpartiklarna 


”) Inst. 1842, pag. 316. 
K. V. Akad. Handl. 1844. 15 


226 


återstå, och dessa äro af en så karakteristisk form, 
att de utan svårighet skulle kunna ingenkännas, 
— ja till och sände när aodermiksstärks i detta 
fall blifva vidare atstlädlase, till slägte och afli- 
nitleter determineras. Har man kunnat upptäcka 
och bestämma otaliga arter af fossila infusions- 
djur, så måste upptäckandet och bestämmandet 
af sådana stycken som dessa ännu mindre be- 
höfva räknas bland omöjlighetler. 


Förklaring öfver Figurerna (Tab. 4 och 5). 


Fig. 1, kalkstycken ur kroppens hud af Cucumaria fron- 
dre (Guns. L). 

Fig. 2, desamma af C. assimilis Nos. | 

Fig. 3—7, C. lactea (Forses). — Fig. 3, en kalkskifva 
ur kroppeus hud, 250 gånger förstorad. — Fig. 4, 
en dylik skifva, der utbildningen framskridit något 
längre än vanligt, och flera hål tillkommit. — Fig. 
5, kalkstycken på fötternas sidor. — Fig. 6, på ne- 
dra delen af tentaklerna. — Fig. 7, i tentaklernas 
spets. 


Fig. 8—14, C. Hyndmanni Fors. — Fig. 8, ett stycke 


af kroppens hud och fötterna, i föga mer än nat st, 
— Fig. 9, fjällen på kroppen, 100 gånger förstorade. 
— 10, ett sådant fjäll, 200 gånger förstoradt. 
— Fig. 11:rett dylikt fjäll, sedt från kanten. — Fig. 
12, en fot, 100 gånger förstorad. — Fig. 13, vågra 
kalkstycken derur, 200 gånger förstorade. — Fig. 
14, den fidfineigarta Skifgra 1 fotens ända. 

Fig. 142 och b, C. elongata Nos. — Fig. 14 A., några 
kalkstycken ur kroppens hud 50 gånger förstorade. 
— Fig. 14 B., tvenne kalknålar ur fötterna, under 
samma förstoring. 

Fig. 15—17, Thyonidium pellucidum (Vaur.). — Fig. 15, 
kalkskifvor ur kroppens hud. — Fig. 16, en dylik 
sedd från sidan. — Fig. 17, en dylik , frvarifrån den 
uppstående delen är borttagen; alla omilrkdg 400 gån- 
ger förstorade. 


Lär -— ARE 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 
5 


227 
18—23, Th. commune (ForBes). — Fig. 18, en kalk- 


skifva ur munhuden (mellan tentaklerna och mun- 
nen; den vertikala, från skifvans midt uppstående 
delen är borttagen). — Fig. 19, en annan sedd från 
sidan, fullständig — Fig. 20, en dylik, enklare; alla 
200—250 gånger förstorade. — Fig. 21, ett stycke 
af tentaklernas öfre del, med det öfverdragande kalk- 
nätet. — Fig. 22, en skifva i ändan af en fot. — 
Fig. 23, några dylika skifvor, alldeles rudimentära. 
24-27, Holothuria tremula Guvss.; L. (H. elegans 
Miicr.). — Fig. 24, en kalkskifva ur kroppens hud 
(den uppstigande delen är borttagen) — Fig. 25, 
en dylik skifva, med sin uppstigande del; men sjelfva 
skifvan är ännu ej i kanten färdigbildad. — Fig. 26. 
en dylik från sidan; alla omkring 250 gånger för- 
storade. — Fig. 27, den vertikala; från skifvans 
midt uppstigande delen, sedd ofvanifrån. 

28—33, H. intestinalis Ascan. — Fig. 28; ctt stycke 
af kroppens hud. — Fig. 29, detsamma från sidan. 
— Fig. 30, ensam kalkskifva, 250 gånger förstorad. 
— Fig. 31, en dylik, hvarifrån den uppstigande de- 
len är borttager. — Fig. 32, en kalkskifva sedd från 
sidan. — Fig. 33, ett stycke af tentaklernas hud. 
34. kalksifvan i ändan af en fot hos Cuvieria Phan- 
tapus (STRUSSENF., L.), 100 gånger förstorad. 
35—41, C. squamata (Mörr.) — Fig. 35, ett af 
kroppens fjäll, 3 gånger förstoradt. — Fig. 36, ett 
stycke deraf, 30 gånger förstoradt. — Fig. 37, ett 
dylikt stycke sedt från sidan. — Fig. 38, några frag- 
menter af ett sönderkrossadt fjäll, 50 gånger försto- 
rade. — Fig. 39, en kalkskifva ur bukhuden, 100 
gånger förstorad. — Fig. 40, några kalkstycken från 
tentaklernas basis. — Fig. 41, från deras spets. 
42—48, Thyone fusus (Miinr.). — Fig. 42, en kalk- 
skifva ur kroppens hud (den uppstående delen borta.) 
— Fig. 43, en dylik skifva från sidan, fullständig. 
— Fig. 44, en skifva af något afvikande form från 
den vanliga, alla omkring 300 gånger förstorade. — 
Fig. 45, kalkskifvor ur tentaklernas hud inemot 200 
gånger förstorade: — Fig. 46, kalkstycken från föt- 
ternas sidor. — Fig. 47, oregelbundna kalkstycken, 
som på tentaklernas hud finnas blandade med de 
andra; 600 gånger förstorade. — Fig. 48, kalkstyc- 
ken ur tentaklernas spets, 300 gånger förstorade. 


228 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


49—55, T. Raphanus Nos. — Fig. 49, ett stycke 
af huden på kroppens midt, med en fot; 75 gånger 
förstoradt. — Fig. 50, ett isoleradt fjäll ur denna 
hud, 150 gånger förstoradt. — Fig. 51, ett stycke 
af ett sådant fjäll, från sidan. — Fig. 52, kalkskif- 
van i ändan af en fot, 250 gånger förstorad. — Fig. 
53, ett stycke af huden vid kroppens bakre ända. 
— Fig. 54, ett ensamt fjäll ur denna hud, omkring 
150 gånger förstoradt. — Fig. 55, kalkstycken på 
tentaklernas hud. 
50—62, Synapta inherens (Mänr.). — Fig. 56, ett 
stycke af kroppens hud, 50 gånger förstoradt. — 
Fig. 57, en -kalkskifva ur denna hud. på ett ungt 
exemplar. — Fig. 58—060, kalkskifvor af olika stora 
individer, hvarvid också skifvorna sjelfva ses grad- 
vis tilltaga i storlek och utbildning; 259) gånger för- 
storade. — Fig. 61, en tentakel, starkt samman- 
dragen. — Fig. 62, några af de i dess hud befint- 
liga kalkstycken. 

63—64, Echinus negleetus Lux. — Fig. 63, kalk- 
rosetten i ändan af en fot, 150 gånger förstorad. 
— Fig. 64, kalkstycken ur fötternas hud, nära 
spetsen. 

65—067; Amphidetus ovatus (LeskeE). — Fig. 65, en 
kalkskifva ur ändan af tentaklernas stam. — Fig. 
66, kalknålar ur tentaklernas spets. — Fig. 67, ba- 
sen af en dylik kalknål, sedd ofvanifrån. 

68. (kopierad ur VALENSTIN), ett stycke ur substansen 
i den s. k. Aristotelis lykta bos Echinus esculentus 
L. (E. Sphera Mini); 164 gånger förstorad. 


Ölversigt af Skandinaviens Echi- 


nodermer; 
af 


M. W. von DUBEN och J. KOREN. 
(Härtill pl. 6—141). 


1. Crinoidea. 


Af slägtet Alecto LeacH (Comatula ER före- 
komma vid vår vestra kust tvenne ganska di- 
slincla arter. Båda höra till den afdelning af 
slägtet, som bar enkelt klufna armar, eller till sl. 
Comatula 1 AGAssiz” mening; och synas, bland hit- 
tills beskrifna arter, komma närmast LEacHs ÄA. 
europwa (Lamarks C. mediterranea), ehuru, att 
dömma af beskrifningar och figurer "), ingendera 
kan dermed förenas. 
1. Alecto Petasus Nos. (Tab. VI fig. 1): 

cirrhis dorsum totum obtegentibus, sub — 
JO, compressiusculis; articulis 11—17, parum lon- 
gloribus quam latioribus; brachiorum syzygiis ple- 


— 


— 


”) LAMarck, HeusingerR (i Meckens Archiv f. 1826, p- 
317, tab. 4), Gorprvss (Petrefacta Germanie I, Pp. 
20, tab. 61, fig. I a—m). Denna art har på ryg- 
gen omkring 30 rankor, med 19 föga hoptryckta 
leder, enl. GorpFuss; HEUSINGERS figur, som dock sy- 
nes vara mindre noggrann, visar många flera leder, 
armens innersta Pinnula helt kort och tjock, med 


blott 10—12 leder, 0. s. v. 


230 


risque 4-articulatis; pionulis (in quoque latere) 
sub- 30, quaram intima filiformis, longissima, ter- . 


tiam plus duplo superans. 

Ryggknappen konisk, alldeles betäckt af ran- 
kor, hvilka äro till antalet omkr. 50 (vi hafva 
på olika exemplar räknat 45, 48, 530, 51); de 
innersta, som vanligt, Mätåke och finare än de 
yttre.  Rankorna äro temligen lätt affallande, som 
vanligt, men efter de affallne synas alltid mär- 
ken qvar i små runda, fördjupade fläckar. De 
bafva, allt efter olika längd, 11—17 leder, som 
äro föga längre än breda, och något hoptryckta, 
dock så, att rankanrs största diameter ej är du 
belt så stor som den minsta. Sista leden bär, 
nedanför klon, en helt liten, stundom omärklig 
lagg. Armarne äro tjockast vid roten, helt små- 
ningom afsmaluande; deras leder äro korta och 
skiftevis mycket sneda, som på AA. europea; 
mellan hvarj je syzygium finnas vanligen 4, mera 
sällan. 3—0, och ytterst sällan hlokt 3 leder; 
dock har andra syzygium vanhgen 6, och de när- 


mast följande ej SITE 4. Hela armen bär, på 


hvardera sidan, ungefär 30 pinnule; den inner- 


sta af dessa är smal, utan äggstockar, mycket 
lång, mer än dubbelt så lång som den tredje; 
äfven den andra är något smal och förlängd, 
men från och med den tredje äro pinnule unge- 
fär lika långa, med omkring 20 leder, hvilka 
leder äro ungefär dubbelt så långa som breda. 
Ut mot armarnas spets blifva pinnule småningom 
längre och få flera leder, i samma mån som de 
bli smalare.  Skifvans största diameter 10 mill., 
armarnas lingd omkring 65 mill., de längsta ran- 
korna 11 mill. Färgen varierar från brunröd och 


högröd till gul. 


231 


Vid Svenska kusten är denna art hittills fun- 
nen på ett enda ställe, vid Fiskebäckskibl i Bo- 
huslän, der den först, redan år 1836, upptäck- 
tes af framl. Prof. B. Fries. Den förekommer 
der serdeles ymnigt. I Bergens Museum förva- 
ras flera exemplar af samma art, tagna vid Eger- 
sund. Ett par andra exemplar, från Sönd fjord, 
som derstädes förvaras, afvika från dessa blott 
genom en högröd färg och ett färre antal af ran- 
kor på ryggen, så att de synas vara en varietet 
al samma art. 

2. Alecto Sarsii Nos. (Tab. VI fig. 2): 

cirrhis dorsum totum obtegeutibus, sub- 40, 
tenuibus, articulis 13—20, quorum longissimi 
(4—6) triplo longiores quam latiores; brachiorum 
syzygus plerisque 4-articulatis; pinnulis suh-40, 
qvarum intime 4 —95 filiformes, sequentibus multo 
longiores. 

Comatula mediterranea? Sars Beskr. og Iagt- 
tagels. p. 40 tab. 8, fig. 19 a—zg. 

Ryggknappen konisk, tätt besatt med rankor, 
som äro till antalet omkr. 40, något längre än 
diskens diameter, tunna och hoptryckta, isyn- 
nerhet mot ändan, De största (yttre) rankorna 
hafva 20 leder, de mindre blott 13—16, af hvilka 
de 2 nedersta äro helt korta, tredje betydligen 
längre, fjerde till sjette längst (ungefär 3 gånger 
så långa som breda), hvarefter de följande små- 
ningom aftaga i längd, så att de öfre blifva föga 
längre än bredden. Den sista bär 2 tydliga klor, 
af hvilka den undra är rak, den öfra mycket 
större och krökt. Armarnas leder blifva ut emot 
spetsarna : mycket längre (ungefär 2: gånger så 
långa som breda, hvilket förhållande icke-på långt 
när 1 samma grad eger rum hos föregående art); 
mellan hvart syzygium räknas vanligen 4 leder, 


202 


sällan 3 eller 5, men +i det nästförsta syzyYygium 
vanligen 6. Pinnul&e äro till antalet omkring 
38—40, de innersta 4—535 trådsmala, förläng- 
da (de längsta med omkr. 20 leder); de pinnulee, 
som derpå följa äro flerdubbelt kortare och be- 
stå blott af 8—10 leder, men sedan tilltager 
deras längd, och ledernas antal så småningom 
ända ut emot armarnas spets; de mellersta pin- 
nule hafva omkring 15—16 leder, alla utom de 
båda första, långa och smala, ungefär 3 gånger 
så långa som breda. Skifvans diameter 6 mill., 
armarnas längd ungefär 40—350 mill., rankornas 
7—38 mill. (dock har det af SaArs beskrifna exem- 
plaret varit större). Färgen, på dem vi sett lef- 
vande, ljust gråbrun. 

Denna ae först funnen och beskrifven af 
SARS Pp. a. st., är mindre än den förra, och till alla 
delar vida finare och bräckligare. Den förekom- 
mer vid vestra kusten af Norrige, t. ex. vid Chri- 
stiansund och Bergen, men som det synes, en- 
dast på stora djup och sparsamt; ett exemplar 
hafva vi uppdragit från 50 famnars-: djup, ett 
annat, fasthäftadt med ryggens rankor till en stor 
svamp, från ett djup af 80—90 famnar, och vi 
hafva funnit små exemplar på samma sätt häf- 
tade till taggarne af Cidaris papillata , hvilka så- 
 ledes Bäver lent på ett djup af åtminstone 100 
famnar och måhända vida deröfver. Från samma 
djup har äfven Prof. S. LovÉs upphemtat den vid 
Tranöe i Finmarken. 


2. ÄAsteridea. 


I Märrers och TroscHers System der Aste- 
riden har hela denna familj nyligen blifvit un- 
derkastad en fullständig revision, och rikeligen 
ullökt med vya former. Då författarne haft till- 


233 


fälle att begagna de betydligaste af Skandinaviens 
Museer, så har äfven vår Fauna genom detta 
arbete fått många nya tillägg. I följande för- 
teckning öfver de Skandinaviska arterna följa vi 
helt och hållet ofvannämnda arbete, och tillägga 
blott några sednare anmärkta, till större delen 
äfven för vetenskapen nya arter. 


a) Ophiurice. 
3. ÅAstrophyton Linckii M. T. 

Synes finnas längs hela Norrska kusten ända 
till Bobuslän, men endast på mycket betydliga 
djup, 100—200 famnar och deröfver, 1 de slora 
Korallernas region, på hvilkas grenar den sitter 
fastslingrad och med bvilka den vanligen uppdra- 
ges. Armarnes första grening sker hos yngre 
individer långt utanför skifvan, hos medelstora 
i sjelfva skifvans kant, hos fullvuxna på dess 
undre sida. Jemför de späda ungarnes beskrifning 
1 KröverR's Tidskrift, III, p. 344. 

4. Astrophyton Lamarckii M. T. 

Längre mot norden synes denna art vara 
mindre sällsynt än föregående; så är ålminstone 
fallet redan vid Christiansund. 

d. Åsteronyx Loveni M. T. 


| Hittills blott funnen af Lovén, vid Bohuslän 
och Finmarken. 


6. Ophiolepis ciliata (RETz.) 
Allmän från Finmarken (LovÉn) ända ned till 
Sundet. 
7... Ophiolepis squamata (Deure CH.) 
Denna art, förut anmärkt i Medelhafvet och 
vid England, är ymnig vid Christiänsund , bland 


234 


Conferver 'o. d., i små vattenpussar, som vid eb- 
ben lemnas qvar i bergshålorna. Ingen annan af 
våra Echinodermer träffas, utom undantagsvis, 
så högt uppe i vatteubrynet. 


8. Ophiolepis filiformis (O. F. Muri.). 

På lerbotten, åtminstone från Christiansund 
ända ned till Sundet. Den tredje taggen ofvan- 
ifrån på armarnes sidor (isynnerhet i Heleen af 
armarnes rot) ändar sig verkligen, äfven på vår 
Skandinaviska art, med tvenne tvärutskott, unge- 
fär sådana som de af Forzes beskrifvas; dock 
mycket mindre än på hans figur, och icke ver- 
tikala, utan horizontela. 


9, Oplhiolepis scolopendrica (LiscE). 
En af de allmännaste arter ända ned till 
Sundet; till färg och teckniug varierande i oänd- 


lighet. 
10. Ophiolepis PBallii (THaomes). 


Af denna art, förut blott anmärkt vid Eng- 
land, erhöllos förleden sommar några små exem- 
lar af Cand. RascH, under bans undersökning 
af den s. k. Havbroen; således på betydligt djup 


och långt ute i öppna hafvet. 


11.? Ophiocoma bidentata (REtz.). 

Retzii originalexemplar af denna art, som 
förvaras i Lunds Zool. Museum, skall vara från 
Norrige. 

12. Ophiocoma nigra (0. F. M.). 

Här och der ymnig längs Norriges vestra 
kust (åtminstone upp till Christiansund); men 
synes redan 1 Bohuslän vara sällsyntare och går 
knappast ned till Sundet. Originalexemplaret af 
O. Nilssonii M. T. (Ast. tricolor Betz, Ophiura 


230 


sphcerulata Nivss.), som förvaras i Lunds Zool. Mu- 
seum, är ett illa torkadt individ af denna art. 


13. Ophiacantha spinulosa M. T. 

Prof. LovVÉN balanced la nssidden onde 
rättelse, att originalexemplaren af denna art, hvil- 
ka i Riksmuseum förvaras, "icke äro från Spets- 
bergen, såsom genom någon wmisskiifning i Mur- 
LER's och TROscHEL'S Scte blifvit uppgil'vet, utan 
från Lofodden, och att arten således är Skan- 
dinavisk. 


14. Ophioscolex purpurea Nor. (Tab. VI, 
2a—2c): 

brachiis diametrum disci triplo superantibus; 
spinis ternis, diametrum brachii subequantibus, 
sub epidermide tenui minute granulostis. 

Color intense purpureus; diam. disci 12 mm., 
longitudo brachiorum 36 mm. 

O. glacialis? Noz. Öfvers. af K. W. A. För- 
handi. 1844 pag. 114. 

Denna art hafva vi träffat blott i fjärd 
omkring Bergen, temligen sparsamt. Den står så 
nära den Spetsbergska O. glacialis, att vi i bör- 
jan knappast ansågo den äbridena skild, intilldess 
vi genom Prof. LovÉn erhållit ett exemplar från 
Spetsbergen till jemförelse. De vigtigaste skill- 
naderna äro: att i stället för det tjocka köttiga 
öfverdrag, som på O. 'glacialis betäcker armarnes 
taggar och med lätthet låler stryka sig tillbaka, 
finnes här blott en helt tunn eller nästan ST 
lig hinna, hvaremot sjelfva taggarne äro vida tjoc- 
kare och gröfre, och de upphöjda åsarna på deras 
yta talrikare, samt markerade med tätare och 
tydligare tänder. Också är denna art vida min- 
dre än den Spetsbergska. 


236 
Ophiopeltis Noz. nov. gen. =). 


Rime genitales inter brachia bine. Os pa- 
pilliferum. 

Discus omnino nudus et cute molli tectus, 
exceplis sculis binis elongatis ad radices brachi- 
orum. 

Brachia Vero sqamata, absque omni molliori 
integumento. = 

”Squame ad poros tentaculares null. 

Genus prope ÖOphiomyxam et Ophioscolicem 
collocandum. 

15. O. securigera Nos. (tab. VI fig. 3—6). 

brachiis longissimis (diametrum disci 12— 
15-cies superantibus); spinis brachiorum ternis, 
inlermedia apice ditatatå in formam securis an- 
cipitis et acute dentali. 

Color disci olivaceo-virescens, ARA 
castaneus 1. rufus. 

Skifvan är liten, med 4 insnitt eller veck 
mellan armarne. OÖOfvan sitta, vid basen af hvarje 
arm, två smala, långsträckta sköldar, men för- 
öfrigt är skifvan alldeles naken, öfverdragenu med 
en mjuk och glatt hud, som också på undre si- 
dan öfverdrager och döljer munsköldarne. Hela” 
skifvan är utomordentligen mjuk, och huden så 
tunn, att man ofta ser den, på ett eller flera 
ställen, brusten, och inelfvorna utträngande. Mun- 
springornas taggar (”papiller” M. T.) bilda en en- 
kel rad och äro få: två i sjelfva vinkeln, och 
två, mindre och spetsigare, på hvardera sidan. 
Armarna, som äro utomordentligt länga och vida 
längre än bos någon annan af våra en kunna 


") Sköldarna, som på den nakna ryggen särdeles tyd- 
ligt framträda, hafva gifvit anledning till namnet. 


207 


sammanrullas i spiral alldeles som hos Ästrophy- 
ton. Skifvans mjuka öfverdrag sträcker sig här 
alldeles icke, såsom hos Ophiomyxa och Ophio- 
scolex , äfven öfver armarna och deras taggar, 
utan armarna bära nakna sköldar, alldeles som 
t. ex. slägtet Öphiolepis. AF sådana sköldar räk- 
nas längs hela armens ofvansida ungefär 300. 
Såväl rygg- som buk-sköldarna äro nästan 4-kan- 
tiga, tvära; sidosköldarna bära 3 taggar i raden, 
alla korta (betydligt kortare än ryggsköldarnes 
bredd); den mellersta af dessa taggar, som är 
något längre än de andra, har en högst egen form 
(se fig. 6), något liknande en billebard eller en 
tve-eggad, kortskaftad yxa"); af de båda andra 
är den öfre tjockare än den undre. Skifvans 
diameter på vårt största exemplar '7+ mill., ar- 
marnas längd 100 mill. Skifvan olivgrön eller 
smulsigt brungrön; radialsköldarne hvitaktiga, 
åtminstone alltid i båda ändar. Armarna mörk- 
bruna, vid sjelfva roten vanligen något blekare, 
men utåt öfvergående till en rödbrun färg. 

Vid Hvidingsö, en af de yltersta öarne utan- 
för Stavanger, erhöllos förleden sommar några 
exemplar af denna vackra art, på skalbotten och 20 
—30 famnars djup. Sjelfva den lilla kroppen eller 
skifvan är utomordentligt mjuk, så att då djuret 
t. ex. skall krypa förbi eller emellan några hår- 
dare föremål, ser man den böjas och vikas på 
olika sätt, och när armarna sättas i rörelse för 
att flytta den åt något håll, drages den alldeles 
på sned. Den kan också höjas och sänkas, och 
när den höjes, resa sig radialsköldarne alldeles upp, 
så att hela fältet mellan dem bildar en puckel, 


") En antydning till något dylikt förekommer, som of- 
van nämndt, äfven hos Ophiolepis filiformis. 


238 


som är genom skarpa kanter (eller räta, upphöjda 
linier, som gå från den ena a rrHen Std I Mskölder 
ull den andras) begränsad; stundom ser man 
några par af radialsköldarne vara på detta sätt 
uppresta, andra nedfällda. De utomordentligt 
långa armarna samnmanrullas vanligen i en mängd 
spiraler, såsom fivuren visar, men ofta i en ännu 
högre grad; de yttre delarne af armen rullas här- 
vid vanligen ofvanom de närmare kroppen be- 
lägna. - På en tallrik med hafsvatten sökte den 
alltid krypa under conchyliefragmenter, maskrör 
eller hvad annat som var till hands, och det var 
isynnerhet om man borttog dessa, eller berörde 
djuret, som det rullade armarna samman, ofta 
så alt dessa sammanrullade spiraler betäckte hela 
disken. "När det deremot upprullade armarne och 
började krypa, var det eget att se detta djur, 
med en kropp knappt större än en ärta, sträcka 
armarna öfver hela tallricken. Armarne äro myc- 
ket sköra och bräckliga, men fortfara otroligt 
länge, sedan de' blifvit skilda från kroppen, stt 
röra och slingra sig, som lefvande maskar. Elt 


helt litet stycke ur spetsen af en arm, som en. 
längre tid förvarades på friskt, dagligen ombytt 


Hufevallten sågs ännu efter 14 d: agars förlopp kröka 
sig, än åt ena än åt andra bållet , rulla sig sam- 
man och uträta SAR GIS 


16. Ophiothrix fragilis (O. F. M.) 


Allmän, äfven i Kattegat. 


b) Asterim. 


De förändringar, som alla Sjöstjernor under 
tillvexten undergå, göra det nödvändigt att 1 
deras diagnos eller beskrifning äfven upptaga 


239 


exemplarens storlek, emedan alla proportionerna, 
äfvensom randplåtarnas antal, utan detta tillägg 
kunna blifva alldeles missledande. På yngre in- 
divider befinnas nemligen allud armarna vara 
kortare relativt till disken, samt då randplåtar 
finnas, äro dessa till antalet färre, men bredare 
i förhållande till det mellanliggande stycket af 
armen ”'). 

Den eget bildade kalk-knöl, som alltid finnes 
i armens spets, och i hvars centrum den punkt, 
som EHRENBERG anser "vara Öga, genast på alla 
lefvande Sjöstjernor ådrager sig uppmärksamhet 
genom sin lifliga röda färg, är det ställe hvar- 


”) Såsom exempel må det vara tillräckligt att anföra 
några mätningar af Ästrogonium granulare och phry- 
gianum. På 3 exemplar af den förra var 
största radien: A 33 mill., B 15 mill., C 8 mill. 
minsta radien: A 22 m., B 10 m., C. 6 m. 
randplåtarnes antal: A 8 im., B 5 m., C 3 m. 
deras bredd på armens midt: A 4,5 m., B2 m. C. 1,5 m. 
mellanliggande fältets bredd: A 3 m., B 1 m., C 0. 

På 4 exemplar af den sednare var: 
största radiev: A 66 m., B 38 m., C 7 m. 
minsta radien: A 32 m., B 19 m., C 5 m. 
rardplåtarnas antal: A 11—12 m,, B 10. m., C 3 m. 
deras bredd på armens midt: A 4 m., B.4 m., C 1,5 m. 
mellanliggande fältets bredd: A 8 m., B 5 m., C 0,6 m. 

Af Astrogonium phrygianum hafva Mätrer och Tro- 
scHEL haft vida större exemplar än våra, der största 
radien varit mer än 4 tum, också mer än dubbelt 
så stor som minsta radien, randplåtarne 20 o. s. v., 
men allt detta kan ej förvilla, så snart blott 
exemplarets storlek derjemte är utsatt. 

Med alldeles samma skäl kan åtminstone skelettet hos 
Echinus kallas inre. Men hos Ophiurid>x finnes ett 


0 


240 


då sådana finnas. En enda blick på tvenne olika 
stora individer af sådana arter, som hafva rand- 
plåtar, är tillräcklig ait visa grundlösheten af den 
åsigt som några författare yttrat, alt Sjöstjernan 
skulle vexa genom tillsats af nya stycken i vin- 
keln mellan armarne. Då en förlorad arm skall 
ersättas, bildas först sjelfva vårtan i spetsen, ifrån 
hvilken bilningen af de nya delarne sedan utgår 
som vanligt. 


17. Åsteracanthion glacialis (L.). 
Förekommer här och der längs vestra kusten, 
från Christiansand åtminstone till Bohuslän. 


18. Åsteracanthion Muiilleri Sars (Wiegm. Arch. 
X p. 169) ; 

Denna form, på hvilken Sars anställt några 

af sina så högst interessanta observationer om Sjö- 
stjernornas fortplantning och metamorfoser, och 
som kommer att närmare beskrifvas i dess un- 
der trycket varande: Beiträge zur Fauna Nor- 
wegens, står ganska nära föregående art, ehuru 
måhända derifrån skiljbar. I Bergenstrakten haf- 
va vi aldrig sett den utan helt liten (af om- 
kring en tums diameter), men LovÉs har med- 
delat oss exemplar från Finmarken som äro 
öfver 3 tum i diameter. Det förtjenar  anmär- 
"kas, att då de flesta Eehini och Holothurie i 
hög grad variera och derigenom otroligt försvåra 
arternas bestämmande; så äro de flesta Asterier 
(liksom Spatangi) mycket konstanta och lätt skilda. 
Likväl få härifrån undantagas tvenne slägten, 
ÅAsteracanthion och Echinaster M. T., hvilkas arter 

1 för- 


verkligt inre skelett, öfverallt omgifvel af hudske- 
lettet. 


241 


1 föränderlighet täfla med de andra Echinoder- 
merna. Exempel lemna A. rubens , E. oculatus "); 
äfven Å. glacialis varierar mycket, ehuru dess 
förändringar hittills mindre synas hafva ådragit 
sig zoologernas uppmärksamhet. 


19. Åsteracanthion rubens (LL); 
Är från Finmarken (Lovén) ända ned i Sun- 
det den allmännaste af alla våra Sjöstjernor. 


20. Åsteracanthion roseus (O. EF. M.). 


Längs vestra kusten, åtminstone ifrån Chri- 
stianssund ned till Bohuslän, vanligen sparsamt. 
(4. roseus Örsp., de regionibus mar. p. 81, hvaraf 
exemplar benäget blifvit oss meddelade, är icke 
denna, utan följande art). — Rosenröd, såsom 
den af O. F. Mörrer beskrvifves, hafva vi aldrig 
fannit denna art, utan allud lifligt orangefärgad, 
hvilken färg äfven af Mörrer omnämnes, men 
blott som varielet. 


21. Echinaster oculatus (LincKk). — Fonses etc. 
Fame ML ST. 

Forma minor, vulgaris: Åsterias seposita Betz! 
(non Echinaster sepositus M T.). — Echinaster 
sanguinolentus Saves! Wiegm. Arch. X, p. 169 tab. 
VI, fig. 1—2, et sine dubio AA." sanguinolenta 
Mörr. prodr. p. 234 (non Retzius). — E. Sarsi 
M. T. Wiegm. Arch. X, pag. 178. 

major: Åsterias pertusa Mörr. prodr. p. 234 
(efr. Zool. Dan. fasc. II, p. 35!, sub A. rosea). — 
O. Fasnices nov. Acta Hafn. tom. 11 (1826) p. 
41, tab. IV, fig. 2. 


”) 4. roseus deremot varierar aldrig; men torde rät- 
tast böra uppställas som typ för ett eget slägte: 
Suchaster M. T. 


KR Mead! Bändi 1944. i 16 


242 


Allmän från. Finmarken (LovÉN) ända ned i 
Sundet. 


Anm. De otaliga exemplar af Echinaster, hvilka 

vi på våra kuster, från Christianssund till Sundet, un- 
dersökt, synas oss alla höra till en och samma art, 
ehuru denna till form och habitus i så hög grad va- 
rierar, att äfven vi länge trott oss böra urskilja åt- 
minstone två arter. På alla är madreporplåtens yta 
tält besatt med taggar, och tentakelporerna sitta en- 
staka, hvilka båda egenheter synas för denna art vara 
särdeles karakteristiska. Såsom helt liten (”tumslång”) 
är den E Sarsii M. T., E. sanguinolentus Sars. Dess 
färg träffar så noga in med de få ord, som O. F. MäLLER 
nämner om sin Hl sanguinolenta, att hvar och en, som 
på våra kuster samlar sjödjur, och dervid beständigt 
träffar denna lilla, men i synnerhet genom sin blodröda 
färg i ögonen fallande art , om kan annat än med 
Sars anse den för att vara Märrers AA. sanguinolenta, 
ehuru ReTtzius misstagit sig om Märrers art, och til- 
lämpat hans namn på en annan, vid våra kuster 
aldrig förekommande art"). — Vid Norriges vestra 
kust är det sällsynt att träffa större exemplar än af 2 
tnms längd. Den fortplantar sig redan som mycket 
mindre, cl det var små exemplar af denna art, som 
gåfvo Sars första anledningen till en af hans mest in 
teressanta upptäckter. Dock synes maximum af dess 
storlek vara, liksom hos Echinodermerna i allmänhet, 
ganska obestämdt, och exemplar finnas någongång 
äfven i af ända till 4 a 5 tums längd. Dessa an- 
sågo vi i början för något alldeles eget; de hafva en 
betydligt afvikande hölntnt. och armar, som 1 förhål- 
lande till disken äro särdeles långa, vid basen bukiga 
och vid föreningen med kroppen liksom inknipna; hit 
hör säkerligen A. pertusa Mänrr. Prodr. (”radis basi 
angustatis, gibbis”) och O. Fasricrus på anf. ställe; 
dock varierar, såsom redan Fasricrus anmärker, denna 
”gibbositas bascos radiorum” mycket. I Zoologia Da- 
nica jemför Mäncer denna art med ÅA. rosea, och den 
") E. sepositus M. T. pag. 23, hvilket namn författarne 
sedermera 1 tillägget (p. 126) på NRertzn auctoritet 

vilja utbyta mot E. sanguinolentus. 


243 


är i sjelfva verket af alla på vår kust förekommande 
former den enda, som dermed kan jemföras. I Bo- 
huslän, och ända ned i Sundet, äro exemplar af 3—4 
tums längd mindre sällsynta, och alla öfvergångar från 
de små till de stora kunna här tydligen följas. Den 
karakter, som hos de små isynnerbet synes hafva fä- 
stat Märrers och Troscaers uppmärksamhet, och för- 
anledt uppställandet af E. sSarsi , de ensamma tenta- 
kelporerna, är visserligen konstant. Men det i Lunds 
Zoologiska Museum förvarade originalexemplaret af 
Retzu ÅA. seposita (= E. oculatus! enligt Mänr. och 
Teroscner p. 126) har också ensamma tentakelporer, och 
annorledes hafva vi icke fannit dem på någon FEchi- 
naster från våra kuster; men då kalkvoätet på ryggen 
är så fint, blifva porerna i alla fall talrika. Finnes 
utomlands någon E. oculatus, som i ryggens maskor 
har flera sammansittande tentakelporer, så bör denna 
måhända skiljas från vår art; och denna sednare bör 
då utan all fråga behålla namnet: sanguinolentus. 
Märier och TroscHerL synas benägna alt anse E. 
Sarsiä för ungen af den Grönländska EE Eschrichtii 
M. T.. Måhända är äfven denna, hvaraf vi hittills icke 
sett något exemplar, icke specifiskt skild från den vid 
våra kuster vanliga arten. En märkvärdig förändring, 
alldeles saffrangul, förekommer 3 trakten af Bergen, 
men visar föröfrigt inga konstanta skillnader från den 
vanliga. 


22. Solaster papposus (L.). 
Från Fimnmarken (Lovén) till Sundet. Vid 
Norriges. vestra kust temhgen sällsynt. 
23. Solaster Endeca (L.). 
Synes öfverallt vid våra kuster vara allmän- 


nare än iöregående art. 


24. Solaster furcifer Nos. (Tab. VI, fig. 7—10): 
diametro minore ad majorem (in 23-pollicari) 

- 1:33; radiis: 5, latis, depressiusculis; penicillis 
in dorso seriatis, serie extima marginali, reliquis 
majöre; spinulis penicillorum planis 1. triquetris, 


apice bi-tri-furcatis; poris tentacularibus 1—4-nis; 


244 


spinis inferne secus ambulacra ternis, dein trans- 
verse peclinatis. 

Color lateritius, subtus albus. 

På 3 exemplar af olika storlek, var: 

Största radien: A 30, B 16—18, C 11 millim. 

Minsta radien: A 9, B 6, C knappt 4 mm. 

Armarnas bredd vid basen: A 28 0 

C 4,5 mm. 
Madreporplåtens afstånd från centrum: A 4, 
pe 2200 från kanten S ArSmm. 

Största radien är således på det största exem- 
plaret något mer, på det minsta något mindre 
än 3 gånger så stor som minsta radien. For- 
men är nedtryckt, med platta och breda armar; 
dessas antal, 5, synes vara fullkomligen konstant. 

Mu vinkel pla tarna äro br eda, triangulä- 
ra, med en kamm af omkring 14 långa taggar, hvil- 
ka alldeles betäcka munnen och kosaniå nh varandra 
så nära, alt den ena plåtens taggar gripa in i den 
andras som kuggarne i ett hjul. Ambulacral- 
plåtarna, hvilkas antal tilltager med individer- 
nas storlek, äro hos vårt största exemplar några 
och 30. På hvar och en sitter, närmast fåran, 
en kamm af 3 temligen långa taggar; sedan följer 
(liksom hos .$. Fadöca och ”papposus) en rad af 
tvärkammar, med 4—3 wtilltryckta taggar i hvar 
kamm. Äfven de plåtar, som på main sidan sitta 
emellan ambulacralplåtarna och randen, bära små 
kammar af 3—4 taggar. På det nät af kalk- 
stycken, som betäcker ryggen och sidorna, höja 
sig, I inlersektionsvinklarne, knölar i spetsen bä- 
rande en pensel af fina, borstlika taggar. Dessa 
knölar bilda tydliga längsrader; och de tvenne 
rader knölar, som följa sjelfva armarnas kant, 
äro större än de öfriga (på vårt största exemplar, 
A, sitta 17 knölar i yvarNA af dessa rader, på 


245 


B 13—14). De öfriga knölarna, lika stora, silta 
på hvarje arm i 13—414 rader, men af hvilka 
blott de mellersta gå ända ut till armens spets. 
Taggarna i penseln äro breda, platta eller stun- 
dom trekantiga, och hvardera kanten utlöper i 
en lång spets, så alt laggen slutar sig som en 
2—3-uddig gaffel (fig. 10 visar några taggar eller 
borst i en pensel); på undersidan, der taggarna 
äro större, hafva de vanligen flera, men mera 
oregelbundna taggar i kanten eller spetsen. Ma- 
dreporplåten sitler närmare randen än medel- 
punkten. På det mindre exemplar (B), som vi 
först erhöllo och läto afteckna, finnas inga len- 
takelporer på sjelfva disken, men utemot ar- 
marna begynnua de att visa sig, och på armar- 
nas midt sitter i allmänhet en sådan por (aldrig 
flera) i hvarje maska, hvarefter: de åter aftaga 
mot armarnas spets"). Deremot sitta på det 
större exemplar (AA), som sedermera erhölls, i de 
flesta maskor, isynnerhet omkring midten af armar- 
na, 2—3—4 porer, och blott mot armarnes spets 
saknas de nästan alldeles. Vid de inre delarnes 
undersökning hafva vi också funnit äggstockarna 
bildade alldeles som hos de öfriga arterna af 
Solaster , så att denna art obestridligen hör dit. 
Tentakelporernas antal synes emellertid här lika 
litet som vid slägtet Echinaster, böra upptagas i 
slägtkarakteren. | 

Af denna art hafva vi blott erhållit de 3 
exemplar, af hvilka måtten ofvanför blifvit an- 
förda; alla i Bergens Fjord. Det lefvande dju- 
rets färg var ofvan tegelröd, under hvit; ögon- 
punkterna särdeles lifligt röda. 


”) Detta exemplar ansågs således höra till slägtet Chet- 
aster M. T., och kallades, i öfversigten af K. Ve- 
tensk. Ak. Förhandlingar, Maj 1844, Ch. borealis. 


246 


23. Pteraster militaris (O.F.M.) Tab. VIL fig. 
11-—13. 
Denna art, förut endast känd från Grönland 
och Spetsbergen, förekommer äfven vid Norriges 
vestra kust, ehuru mycket sällsynt; och de exem- 
plar, som bhitulls funnits bafva varit helt små, 
i—1: tum i diameter. Färgen gulhvit med höet 
föra ocularpunkter. En bittills icke inigrké 
egenhet hos slägtlet Pteraäster M. T. är, att ett 
stort, ihåligt rum finnes mellan sjelfva huden, 
som bär kalkhatat och taggarna, och en deröfver 
utspänd, mjuk och ler hinna, som uppbäres 
och stödjes af taggarna, liksom ett tak af talrika 
pelarrader. Midtpå ryggen har denna hinna en 
slor öppning, utskjutande liksom en tut (jfr figu- 
ren i Zoologia Danica), som omgifves a stödjes 
af 5 rälluppstående borstknippen; bottnen, 
widt emellan dessa, öppnar sig anus. Mala 
plåten stor, uppskjuter på äl tjockt, pelarlikt 
kalkskaft öfver den undra huden, så att dess yta, 
som är groft granulerad, står i den öfre, slem- 
miga hinnan och af denna öfverdrages. 


26. Åstrogonium phrygianum (PARELIUS). 

Af alla våra Asterider den vackraste, lik- 
som en af de sällsyntaste; är dock funnen från 
Finmarken ända ned till Bohuslän (Lovén). 

27. Åstrogonium granulare (O. F. M.). 

Från Bobuslän tull Finmarken (LovÉn), mer 
och mindre sällsynt. 

28. Asteropsis Pulvillus (O. EF. M.). 

Från Bohuslän åtminstone till Christiansund, 
allestädes sparsamt förekommande. 

29. Astropecten Miilleri M. T. Wiegm. Avchiv 
X, (1844), p. 181. 


247 


Åsterias aurantiaca Mörs. Z. D. tvab. 83, — 
Foörses, Brit. Starf. p. 130 (non Linne). 

Denna art, som i System der Asteriden sak- 
nas; och först efteråt blifvit på anförda stället be- 
skrifven, är den öfverallt vid vår vestra kust 
förekommande, af MärrEer och nordiska författare, 
äfvensom i England, hittills så kallade Asterias 
aurantiaca, men var okänd för LinsÉ, som under 
detta namn beskrifver en sydeuropeisk art. Utan 
att känna MörrerRs och ”TroscHerns sednaste af- 
handling, hade vi nästan samtidigt, just under 
samma namn, Åstropecten Miilleri, upptagit denna 
art i den förteckning öfver Norges Echinodermer,: 
som intogs i Öfversigten af K. Vet. Akad. För- 
handlingar för Maj 1844. Dess färg är brungul, 
i randen ofta violett; vanliga storleken 2—3 tum, 
dock träffas äfven, fast ganska sällan, exemplar 
af ända till 4; tums diameter; på ett sådant fin- 
nas 35 randplåtar, på ett exemplar af 2; tums 
diameter 28, på ett af 3 lum blott 13. På det 
första förhåller sig mindre diametern till den 
slörre = 1:4, på det andra = 1:3:, på det min- 
osta = 1:21. Hos oss är denna art fullt så kon- 
stant som någon annan; och det förefaller således 
besynnerligt, att den på Engelska kusten, enligt 
Forses, skall variera nästan 1 oändlighet, och gå 
till en vida betydligare storlek. Månneicke flera 
arter härunder sammanblandas? 

30. Astropecten Parelit Nos. (Tab. VII, fig. 14 
—16): ; 

sinubus inter brachia rotundatis; diametro 
minore ad majorem (in 4-pollicaribus) = nl 
sculis marginalibus 30, inermibus; superioribus 
granulosis, spatio paxillifero sublatioribus; granu- 
lis in inferiore latere sensim abeuntibus in spi- 
nulas complanatas. 


248 


Color intense sangulineus. : 
Asterias aurantiaca var. PaAreuius Åcta Ni 
dros. IV, pag. 425, tab. XIV fig. 3—4 (bona). 
För att genom några exempel visa, i hvad 
"mån proportionerna hos Sjöstjernor i allmänhet 
kunna anses föränderliga eller konstanta, anföra 
vi af denna, liksom af FT par följande arter, ett 
större antal mått, tagna af olika stora individer 
och utsatta I millimeter. 
- Största radien: A& 60, B 53, C 51, DF) 
48; E 41; Fr47, GG 26, HH 24,5, 
"KRK 47110L 9. i 
Minsta radien: A 20, B 2t, C 20, D 19, 
BaN7;  E/1375 OG 2200 TER CENSIo: KaSs 
L 4,5. 
Randplåtarnas antal: A 31, B 30, C 28, D 
207 EE 23 G 22, H: 19, I 14, K 
11: L:9. 
Randplåtarnas bredd =”y:: A-35; PRE, 
| RE SA 
Randplåtarnas längd ::Ar 255 BEDRNDIAe, 
Hö Ls, KA 
Mellanliggande fältets bredd: A 3,5, B 2, D2, 
Hr, K OM 
Tjockleken (höjden) af skifvans rand: A 85, 
BL, C-8r DOE S 
Afstånd från madrepor plåten till närmaste adl 
plåts, A :8;-F BIG OCN6R DIG6F] ENv6, 
H:2: 8 15 
Madreporplåtens diameter: A 1,5 B 1,5,” C 1,5, 
CE AGE Of or 


<) Exemplaret D visade sig genast vid första påseendet 
något oregelbundet och "suctit, 

1) Detta och de två följande måtten äro här, som alt- 
tid, tagna vid midten af armarne. 


249 


Skifvan är betydligt stor, och vinkeln mel- 
lan armarna mycket bred och afrundad. All be- 
väpning af större taggar o. d. saknas hos denna 
art, hvars öfre yta och ränhder blott täckas af 
små granula, undersidan af tätt packade, platta, 
trubbiga småtaggar. Afskrapas taggarna på un- 
dersidan, ser man ambulaeralplåtarna vara, på 
de största exemplaren, 34—35; på armarna be- 
röra de omedelbart randplåtarna, men på disken 
finnes mellan båda ett triangulärt rum, upptaget 
af mindre plåtar. 

Munvinkelplåtarna bära på hvardera si- 
dan 7 korta taggar. Äfven Ambulacralplå- 
tarnas taggar äro korta, cylindriska; hvarje plåt 
bär en rad af 4 taggar längs sjelfva ambulacrum, 
samt dessutom många andra dylika taggar såväl 
i omkretsen som på midten. De plåtar, som ligga 
mellan ambulacral- och randplåtarna, täckas af 
ännu kortare, plattade, tätt packade taggar. På 
de undra randplåtarna ser man buru dessa 
taggar småningom förkortas till korn (granula). 
Ännu finare och jemnare granulerade äro de 
öfra randplåtarna; vid armens midt äro 
dessa bredare än det mellanliggande paxillfäl- 
tet (blott på de största af våra exemplar är 
bredden ungefär lika), och deras bredd (från 
paxillfältet till undra randplåten) är ungefär 
dubbelt så stor som deras längd. Öfre sidans 
paxiller likna här snarare granulerade plåtar "); 
hvarje plåt är sexkantig, tätt besatt med gra- 


”) Deras form står här ungefär midtemellan plåtarnas 
form t. ex. hos Åstrogonium granulare, och paxil- 
lernas hos föregående art; och de förmedla fullkom- 
ligt öfvergången mellan dessa vid första påseendet 
så olika former. j 


250 


nula, vanl. 12 i kanten och 3—4, stundom flera, 
något större i midten. Mellan dessa plåtar sitta 
der och hvar några enkla tentakelporer ströd- 
da. Madreporplåten liten, ligger vanligen när- 
mare medelpunkten än närmastie randplåt. Fär- 
gen ofvan blodröd, under hvitgul 

På anförda ställe beskref von per Lippe PaA- 
RELIUS redan år 1768 denna vackra art och gaf 
deraf en ganska igenkännlig figur. "Han säger att 
den synes stå närmast Linszi Ä. aurantiaca och ”är 
måhända en artförändring deraf.” Också hän- 
förde O. F.; Mörrer, som aldrig sjelf sett arten, 
utan betänkande Pareru beskrifning och figur till 
sin aurantiaca, och ifrån detta ögonblick råkade 
de alldeles i förgätenhet. I sednare åren är arten 
af Stifts-sAmtman CHristiE funnen vid Askevold 
i Bergens Suft, af oss vid Bergen och vid Chri- 
stiansund, hvarest de största exemplaren erhöl- 
los, på 30 famnars djup, sandbotten. Äfven i 
Christianiafjorden har Mag. Örstep erhållit ett 
exemplar af denna art, så att den, ehuru öf- 
verallt ganska sparsam, synes förekomma längs 
största delen af Norriges kust. 


31. Åstropecten Andromeda M. T. (Tab. VII, 
fig. 155-40); | 
radiis apice valde attenuatis, acutis; diame- 
tro minore ad majorem (in 8-pollicari) =1:5; 
scutis marginalibus 50, sulcis profundis distinctis, 
margine lenuiter granuloso-fimbriatis; superiori- 
bus-inermibus, granulosis; inferioribus secus mar- 
ginem aboralem armalis spinis planiusculis, arcte 
adpressis, 2—)5. 
Color late roseus. 
AÅst. aurantiace var. Paseuws I c. pag. 427, tab. 


XIV, fig. 5—6 (bona). — AA. Christii Nos. 


231 

Öfversig! af K. V. A. Förhandl. 1844 pag. 113. 

Beskuifven och afbildad af PArELius på sam- 
ma ställe som den föregående, har denna art 
också delat alldeles samma öde, intills den i sed- 
nare åren blifvit ålerfannen af Prof; LovéÉn i Bo- 
huslän, af Stifts-Amtman CuHristie vid Askevold 
i Bergens Stift, och af oss utanföre Bergen, ehuru 
på hvardera stället blott ett enda exemplar, så 
att denna Sjöstjerna säkert är en af de allrasäll- 
syntaste, liksom den är en bland de vackraste. 
På det Askevoldska exemplaret (jfr fig. 19) fanns 
bela ytan betäckt med ett gelatinöst öfverdrag, 
som i form af en mjuk, konisk eller cylindrisk 
papill omgaf hvarje särskilt knöl eller tagg, och 
alldeles uppfyllde den djupa fåran mellan rand- 
plåtarne; och likaså har förhållandet varit med 
det Bohuslänska exemplaret. Men på det 'Ber- 
genska exemplaret fanns icke något sådant öfver- 
drag, och det är således icke konstant för arten. 
Forers har anmärkt en dylik varietet af vår van- 
liga Astropecten Milleri. 


32. Astropecten tenuispinus Nos. (Tab. VIII, 
fig. 20—22): 
radis attlenuatis, margine alto, interjectis 
sinubus late rotundatis; diametro minore ad ma- 
jorem (in sesquipollicari) = 1:4; sculis margina- 
libus 18, armatis spinulis raris, quarum in me- 
dio eminet spina longior, cylindrica, setacea; spi- 
nis in ambitu scuti cujusque ambulacralis 8, in 
medio unica, longiore et fortiore. 
Color dilute lateritius. 
På tre exemplar af denna art var 
Största radien: A 18, B 12, C 45 millim. 
Minsta radien: A 4,5, B 3,7, C 9, 


2352 


Randplåtarnas antal: A 18, B 16, C in- 

emot 40, 

RBandplåtarnas bredit:> A50,7, =t0j67 72061; 
Mellanliggande fältets bredd: A 1,2, B 1,2, C2, 
Randens höjd i vinkeln mellan armarne: A 2,2, 

B 1,5, C 4,5, 

Randens höjd på armens midt: A 1,2, B 0,7, 

C 1,5. 

Den starkt afrundade vinkeln mellan armarne, 
den höga randen m. m., gör habitus hos denna 
art betydligen afvikande från alla dem vi sett 
af slägtet Åstropecten , och närmar den mer till 
Ctenodiscus. Munvinkelplåtarna äro breda, 
nästan cirkelrunda, och bära inuti munnen 2 
stora tänder samt på hvardera sidan en kamm af 
6 mindre; hela deras yta är föröfrigt täckt med 
 uppstående laggar, med undantag af en slät fåra, 
som vanligt, i midten. Ambulacralplåtarna 
omgifvas rundtomkring af en krans utstående 
taggar, till antalet vanligen 8, af hvilka de 4, 
som vetta inåt fåran, äro störst, isynnerhet de 
två mellersta (hvilka beröra de motstående på 
andra sidan fåran), och de 4, som velta åt si- 
dorna eller utåt, äro mindre. I midten af plå- 
ten uppskjuter en tagg, betydligt både längre 
och tjockare än de andra. Innerst i armarnas 
vinklar ligga mellan munvinkelplåtarna och de 
båda innersta randplåtarna 3—4 plåtar, hvaraf 
de mellersta äro störst; alla betäckta med glesa 
och korta taggar. Randplåtarna, såväl de öfre 
som de undre, äro likformigt beklädda med glesa, 
korta taggar, hvilka på de undra randplåtarnpa 
äro platta och längre än på de öfre, hvarest de 
nästan öfvergå Will granula. I midten af alla 
randplålarna silter en längre, trind, borstlik, rätt 


253 


utstående tagg, ungefär så hög som randplåten 
är bred; genom dessa taggar, som stå alldeles 
vinkelrätt ut från armarne, synes dessas rand, 
såväl ofvan som nedan, vara liksom cilierad. 
Ryggens paxiller bära i kanten 6—38 granula, 
och i midten en lång, syllik, lätt affallande (på 
det större exemplaret ej sällan affallen) tagg. 
Madreporplåten liten, ligger knappt på sin 
halfva diameters afstånd från randplåtarna. 

Ofvanstående diagnos och beskrifning är ut- 
kastad efter två små exemplar (A och B), tagna 
vid Christiansund på lerbotten och omkring 30 
famnars djup, och som nu förvaras i Lunds Zoolo- 
giska Museum. Sednare hafva vi genom Prof. 
Lovén erhållit till jemförelse 2 större exemplar 
af denna art, som förvaras i Riks-Museum; af 
dessa exemplar, som båda äro mycket skadade, 
är det ena från Bohuslän, det andra från Norige 
(Christiansund?), hemfördt af MARKLIN. Armarna 
på dessa äro, som vanligt, i proportion längre 
än på små (jfr de ofvan anförda måtten af C), 
och utlöpa vida smalare och spetsigare än på 
någon annan af våra Asterier, och på de inner- 
sta af de undre randplåtarne tillkomma här, 
nedanför den stora taggen, ännu 1—2 något 
mindre. 


33. Cienodiscus crispatus (BReTtz.). 

Denna art (= Ct. polaris M. T., men det af 
Retzius gifna artsnamn, — jfr M. T. System der 
Asteriden p. 129 — synes såsom äldre böra bi- 
behållas), hittills blott känd såsom Grönländsk, 
förekommer vid Christiansund ymnigt, eburu 
blott på en inskränkt localitet (lerbotten, 30—40 
famnars djup) straxt invid staden. Att Ct. pyg- 
mens M. F., såsom författarne sjelfva sedermera 


254 


förmodat, endast är dess unge, kunna vi med 
bestämdhet intyga. 


34. Luydia Savignyi (ATDouIS). Tab. VliL, fig. 
23, 2 


Åsterias n. sp.? Sars, Beskr. og Iagtl. pag. 39! 
Luydia fragilissima FOoRrBzEs. 


Luydia Sarsii Nor. Öfversigt af K- VA: 
Förh. 1844 p. 113. | 


Från Bohuslän (der den t. ex. vid Fiskebäcks- 
kil icke är sällsynt: LovÉs) förekommer denna 
art åtminstone upp till Christiansund, och är på 
många ställen vid Norriges vestra kust en af de 
allmännaste Sjöstjernor, isynnerhet ut ermot öppna 
hafvet till; den går från 30 ända till 80—90 
famnars djup. Färgen är bruugul, med en mör- 
kare rand längs midten af hvarje arm, och en 
rad af mörkare punkter i armarnas kant, så att 
hvarje sådan punkt molsvarar en undre randplåt, 
en tvärrad af taggar på undersidan, och en fot. 

Den form, som uppställes som typ för L. 
Savignyi eller fragilissima , har 7 armar. Vi 
tvekade således länge att anse denna art identisk 
med vår, af hvilken vi på Norriges vestkust, bland 
många 100 exemplar, aldrig träffat ett enda med 
flera än 5 armar. Men Prof. LovÉs, som vid 
Bohuslän erhållit ett stort exemplar med 7 ar- 
mar, hvilket ou förvaras I Riks-Museum, har 
haft godheten att på vår begäran jemföra detta 
med. den vanliga tormen, och dervid icke kunnat 
finna några sådana skillnader mellan båda, som 
kunde berättiga dem att anses för olika arter. 


255 


3. Fechinodea. 


a) Cidarites. 


33. Cidaris papillata Leske (Tab. IX, fig. 25 
0: 

NA utrinque depressa; ambulacris spi- 
nulisque viridibus; nodulis ambulacrorum bis- 
biserialibus; verrucarum limbis ovato-orbiculari- 
bus, margine elevato granuloso cinctis ; aculeis in 
singula serie 8, muricato-costatis; infimis compresS- 
sis margine alatis, intermediis cylindricis longis- 
simis (diametrum teste duplo superantibus). | 

Diameter 2; unc., longitudo maxima acule- 
orum 9 unc. 

Echinus Cidaris da Fn. Sv. p. 913. — Niss. 
Collect. zool. Scand. p. 11. 

”Söe Pindsvin,” Pontorpr. Norriges Nat. Hist. 
T. 2, p. 278 (fig. rudis). — Ström Söndm. T. 1, 
p. 175. — Mönr. prodr. p. 235, N:o 2848. 

Cidaris papillata LeskE ap. Krew Ech. p. 
125, tab. VII, A, et tab. XKXXIX fig. 2. — 
Freminc, Brit. Anim. p. 477. — Forszes, Brit. 
Starf. p. 146 (fig. mala). — DESsMOoULIns. 

Echinus Cidaris? var. « Sowerz. Bril. misc. 
ph 44 (fig. satis bona, sed coloribus ad siccum, 
et aculei nimis breves). 
> FaAvanses, Conehyliologie pl. 36 fig. C> (ha- 
bitum satis bene refer t). 

Cidaris Hystrix Sars Beskr. og Iagtt. p. 40 
(vix LAmKE et auelt.). 

Cidaris borealis Nos., Öfvens. aloK. Vetensk. 
Ak. Förh. 1844, p. 114. 

På trenne exemplar mälles: 
Skalets höjd: A 45, B 35, GC 22 millim. 

— diameter: A 60, B MIR IG 


nd 


2356 

Taggarnes största längd: B 1035 (på A och C 
voro alla i spetsen afbrutna), 

Taggarnes största tjocklek: A 4,5, B 4,3, C3. 

(På ett exemplar af C. Hystrix från Sicilien, 
som finnes i Bergens Museum, är skalets diame- 
ter 30 millim., taggarnes största längd 44 mill, 
tjocklek 2.25 mill). 

Af kända arter kan denna icke förblandas 
med någon annan än den Medelhafska Cidaris 
Hystrix; men står ganska nära denna, ehuru 
båda synas vara tillräckligen skilda genom flera 
karakterer, af hvilka vi vilja anföra de vigtiga- 
ste, efter hvad jemförelsen med ett exemplar från 
Medelhafvet, samt med de författares beskrifnin- 
gar vi haft att tillgå, gifvit vid handen. 

a) Den Norska är betydligt stor, vanligen 
mellan 2 och 2: tum i diameter, och mindre 
exemplar fås ytterst sällan; blott från ”Havbroen” 
har Herr Rascrn medfört några sådana, af om- 
kring 15 tums diameter. Deremot synes den Me- 
delhafska alltid vara vida mindre; vårt exem- 
plar, äfvensom det af GrusE beskrifna, höll ej 
mer än 1: tum i diameter. 

b) Taggarna på den Norrska arten synas 
äfven, såväl absolut som relativt, vara längre; 
dock kan: denna karakter lätt blifva vilseledan- 
de, emedan de nästan alltid träffas mer eller 
mindre brutna i spetsen; och deras ursprungliga 
längd blir derigenom- på de flesta exemplar omöj- 
lig att bestämma. - På de: få exemplar, der vi 
selt några af de längsta, mellersta taggarne vara 
hela, har deras. längd varit dubbelt så stor som 
skaletls diameter. -Så långa synas taggarne ej blifva 
på C. Hystrix. 

c) På 


257 

c) På vår art hafva de nedersta af de stora 
taggarne 1 hvarje rad, närmast munnen, en egen 
form, som synes vara särdeles karakteristisk för 
arten: starkt hoptryckta, platta, med vingad, 
sågtandad kant (fig. 28—30). (På vårt exemplar 
af C. Hystrix äro dessa taggar till formen föga 
olika de andra, blott något plattare, men med 
alldeles afrundad kant). De öfriga taggarne, af 
hvilka de mellersta, som vanligt, äro längst, äro 
cylindriska, utåt obetydligt afsmalnande, i spet- 
sen något hoptryckta; längs deras yta gå omkring 
15 rader af upphöjda knottror, bildande liksom 
naggade åsar, mellan hvilka ligga fåror, nästan : 
dubbelt bredare än åsarna. (På vårt exemplar 
af C. Hystrix äro åsarne flera, 18—22, och stå 
hvarandra närmare, så att mellanliggande fårorna 
ej äro bredare än sjelfva åsarne). 

d) Hvad antalet af de stora taggarne, eller 
som är detsamma, af interambulacralplåtarne be- 
träffar, så sitta på alla våra större exemplar 8 
(sällan 9) sådana i hvarje rad från munnen till 
anus, på de mindre 7—98. På den Medelhafska 
sitta (enligt LamarcK och GruzE) blott 5 i ra- 
oden; men denna skillnad beror utan tvifvel, 
till en del åtminstone, på olika storlek, och exem- 
plar af den Norrska arten, som vore lika små 
som de Medelhafska, skulle knappast hafva flera 
taggar 1 raden. 

e) Färgen: på den lefvande C. papillata är 
skalet grått; de långa taggarne gulaktigt grå, men 
basen bryter tvärt af med en spanskgrön färg; i 
spetsen och invändigt, eller i brottet, äro de 
äfvenledes gröna. De små taggarne ljust spansk- 
gröna, hvilken färg således blir den herrskande 
på det lefvande djuret. Den gröna färgen för- 

Rv Mälad. Banrdi ASK 17 


258 


svinner på torkade exemplar alldeles, och öfver- 
går Ull gulgrå. Enligt GruszE är skalets och de 
stora taggarnes färg bg C. Hystrix blekröd, de 
små taggarne gråaktiga. 

Denna art synes förekomma utanför Nor- 
riges hela vestra kust, men endast på betydliga 
djup, i de stora Korallernas region (100—200 
famnar och deröfver), hvarigenom den, ehuru 
troligen icke sparsamt förekanmissnt och af de 
flesta fiskare väl känd (”Söe-Pindsviin”), dock 
allud blir mycket svår att erhålla, i det blott 
ullfällhgtvis något exemplar följer upp med en 
fiskares snöre. 


Echinus L. ÅGASS. 


Ju naturligare ett slägte är, desto svårare 
blir det vanligen alt urskilja och begränsa dess 
arter. I hög grad gäller detta om slägtet Echi- 
nus , 1 den inskränktare mening hvari det nu- 
mera lages. Dess arter äro talrika, men emel- 
lertid finner man samma karakterer, blott med 
obetydliga modifikationer, genomgå hela siäsgtet, 
och lägges härtill, att vissa arter i hög grad va- 
riera, och att alla med åldern undergå ganska 
betydliga förandringar, så inses lätt de svårighe- 
ler, som arternas säkra bestämning och karakle- 
riserande här möter. Också äro de flesta för- 
fattares beskrifningar sådana, att föga upplysning 
af dem står att bemla. 

Vid Norriges vestra kust hafva vi haft ett 
särdeles gynnande tillfälle att i största mängd 
samla, samt i naturen undersöka och jemföra 
de derstädes förekommande former af Echini , och 
att följa dem genom alla variationer och alla åi- 
drar. Vi anse oss dervid hafva kommit till det 
säkra resultat, att vid denna kust finnas 6 di- 


; 259 
stinkta arter, af bvilka alla vi haft att tillgå och 
jemföra en stor mängd exemplar, utom af en 
art, hvaraf vi blott sett tvenne individer. Tre 
af dessa arter, E. esculentus , Flemingii och ne- 
glectus , kunna med bestämdhet hänföras till de 
hos andra författare beskrifna arter; hvaremot 
detta ej lyckats oss med de trenne öfriga, af 
hvilka en, £. virens Nos., synes nästan bestän- 
digt hafva blifvit försexdad med andra närståen- 
de arter, och tvenne, &£. elegans och E. nor- 
vegicus Nos., knappast förr blifvit af någon för- 
fåttåre anmärkta. Alla våra arter böra till den 
afdelning af slägtet, som har de 10 inskärningarne 
1 munöppningens rand föga märkbara, och po- 
rernas par i hvarje urtalbulger um bildande sneda, 
brutna rader; hos alla äro arege ambulacrales be- 
tydligen mindre än interambulaecrales, hvilken 
skillnad under tillvexten beständigt tilltager, (på 
slora exemplar äro area ivertorbiilatråtes unge- 
fär dubbelt, på små halfannan gång bredare än 
ambulacrales). 

Innan vi gå att närmare beskrifva dessa ar- 
ter; torde det vara i sin ordbing att nämna nå- 
got om de karakterer, af hvilka pålitliga känne- 
tecken inom denna afdelning synas kunna hem- 
tas, och om dessa karakterers olika vigt vid ar- 
ternas bestämmande, äfvensom om de förändrin- 
gar hvilka förorsakas af åldern. 

a) Sjelfva skalets form är hos alla små 
exemplar nedtryckt och platt. E wvirens, som 
aldrig blir stor, är också alltid nedtryckt; äfvenså 
förblifva E. neglectus och E. norvegicus , ehuru 
temligen stora, dock alltid låga dåh nedtryckta. 
Men hos de 3 öfriga arterna Blyr skalets form un- 
der tillvexten Höörs hos E. esculentus (som dock 
i detta fall sualalat) mycket varierar) vanligen 


260 


närmande sig till klotrand; hos E. Flemingii har 
det en egen tendens att uppskjuta i en kon. 
Af E. elegans hafva vi sett endast ett par medel- 
stora exemplar, och våga således hvarken bestämdt 
afgöra om dessa äro falling eller icke, eller i 
sednare fallet, huruvida deras form under till- 
vexten skulle mera närmat sig formen af E. escu- 
lentus , hvilket synes troligt. På små exemplar 
är munöppningen l proportion vida större än 
på vuxna. Äfvenså är skillnaden mellan ambula- 
cral- och interambulacral-plåtarnes bredd vida 
mindre; det är under tillvexten isynnerhet de 
sednare, som ökas på bredden. 

b) Porernas par i ambulacra ligga hos 
våra arter, såsom ofvan nämndt, alltid i sneda, 
brutna rader, och antalet af porer i hvarje rad 

fullkomligen konstant. De häraf hemtade ka- 
rakterer äro således förträffliga, men kunna föga 
begagnas till åtskiljande af våra arter; ty blott 
den ena af dem, E. neglectus , har 5 par porer 
1 hvarje rad, alla de öfriga 3. Mot hvarje par 
porer svarar, som bekant, en fot. Hvad radernas 
riktning beträffar, så är denna hos alla små exem- 
plar mindre sned eller mera vertikal, ungefär 
som. hos Cidaris, der alla porparen bilda en enda 
slingrande linea. Men under tillvexten rycka ra- 
derna närmare ull hvarandra och blifva mer sne- 
da, isynnerhet -på- undersidan, der de till slut 
komma alt ligga mera på tvärs än på längs, 
hyaremot:de upp emot anus till allud mer be- 
hålladen ursprungliga längsriktningen. Härigenom 
blifva; porerna, och följaktligen också fötterna, 
vida talrikare på undersidan, der de bäst behöf- 
vas, än på den öfra. De porer, som höra till 
samma rad, stå aldrig, åtminstone hos våra ar- 
ter, på samma ambulacral-plåt, utan det öfversta 


201 


paret står alltid på nästa plåt, vanligen så, alt 
dess båda porer ligga i samma rad med de båda 
porerna 1 nedersta paret af följande rad (se Tab. 
IX, fig. 32, 38, Tab. X, fig. 42). 

c) Knölarnes antal och storlek på ska- 
let (som naturligtvis alltid bestämmes af taggar- 
nes) lemnar vigtiga karakterer3; men det är nöd- 
vändigt alt dervid göra afseende på de förändrin- 
gar som åldern förorsakar. Hos alla Echini sitta 
taggarne i början i 20 vertikala rader (en tagg på 
hvarje ambulacral- och interambulacral-plåt), och 
så länge Echini ännu äro helt små, hafva de icke 
flera än dessa primära taggar. Men under uill- 
vexten begynna småningom, omkring dessa, att 
framkomma secundära ”) taggar, hvilka hafva 
en synbarlig tendens att på skalet ordna sig i en 
quincunx, och bilda reguliera rader, så väl ver- 
tikalt som tvärsöfver hvarje plåt. T'hela denna an- 
ordning ligger skenbarligen samma plan till grund 
hos alla arterna, blott olika möodifierad. Man 
skulle i detta afseende kunna dela våra inhemska 
arter i 3 afdelningar, Hvar och en innefattande 
"2 arter. Hos E. elegans och E: virens förblifva 
de secundära taggarne alltid: vida mindre än de 
primära, och på skalet af dessa arter ser man 
derföre alltid, äfven då de nått sin fulla storlek , 
20 mycket markerade rader af större knölar ((jfr 
Tab. X,, fig. 42), som gå från anus till munnen 
som meridianerna på ett klot, och äro märken 
efter de primära taggarnes insertion. På hvarje, 
så väl ambulacral- som interambulacral-plåt; sitter 
här alltid en primär tagg, genom sin storlek gan- 


”) De taggar, hvilka vi här med: Forss kalla sekun- 
dära, indelas af VaALEntin i sekundära, tertiära, qua- 
ternära o. s. v.; hvilken indelning emellertid för 
närvarande afhandlings föremål är af mindre vigt. 


262 


ska utmärkt från de secundära. Tjugo vertikala 
rader af större knölar äro äfven mycket tydliga 
på skalet af E. esculentus och neglectus, så länge 
de äro små; men under tillvexten blifva de se- 
kundära taggar, som sitta på interambulaeral- 
plåtarne i bredd med de primära, efterhand lika 
stora som dessa, så alt hvarken de eller de knö- 
lar hvarpå de suttit, till slut kunna skiljas från 
de primära, vch de större knölarne bilda, i syn- 
nerhet på skalets midt, der plåtarne äro bredast, 
många flera än 20 rader. Äfven E. Flemingii och 
norvegicus visa som ungar knappt någon afvikelse 
från de öfriga 1 knölarnes anordning på skalet; 
men under tillvexten tilltager de sekundära knö- 
larnes både antal och storlek betydligen på un- 
dersidan af skalet, hvarest man slutligen finner 
flera rader af secundära knölar utvecklade nästan 
till samma storlek som de primära (se Tab. IX, 
fig. 39); hvaremot de sekundära knölarne på öf- 
versidan förblifva helt små, få och glesa; och 
sjelfva de primära knölarne, i synnerhet hos ÉE. 
norvegicus (Tab. IX, fig. 37, 38), på många plåtar 
alldeles oblitereras, hvarigenom dessas rader här 
blifva mycket afbrutna.  Skalets öfra och undra 
sida: blifva således hos vuxna exemplar af dessa 
arter alldeles olika. 

d) Taggarnes längd, som allud står i för- 
hållande till knölarnes storlek, lemnar i allmän- 
het goda karakterer, ehuvu vissa arter äfven i 
detta afseende betydligen variera, t. ex E. Fle- 
mingi. Märkligt är, att man i regeln icke träffar 
de längsta taggarne på de största individer, utan 
på medelstora; hvilket förhållande isynnerhet eger 
rum bos E Flemingii och ännu mer hos E. nor- 
vegicus. På stora exemplar af denna sednare art, 
som högst sällau träffas, äro taggarne ojemför- 


203 


ligen (stundom icke blott relativt, utan absolut) 
mindre än på de små, samt hafva en helt olika, 
tjockare och trubbigare form. En direkt följd af 
hvad som nyss anförts om knölarne, är att skill- 
naden mellan de primära och sekundära taggar- 
nes längd hos små exemplar är vida större än 
bos stora. På vuxna exemplar af: E. esculentus 
och neglectus kuuna en del af de secundära tag- 
garne knappast mera skiljas från de primära; men: 
vå mindre exemplar af samma arter är detta in- 
gälunda förhållandet. 

ey) Munhinnans beskaffenhet är en karak- 
ter, hvarpå isynnerhet AGaAssiz lägger mycken vigt. 
Hos en af våra arter, E. Flemingii, är den tunn, 
och nästan alldeles slät och glatt, och detsamma 
synes vara förhållandet hos £. elegans; hos alla 
de andra är den mer eller mindre betäckt med 
små kalk-knölar, som isynnerhet vid torkning 
tydligt framträda, och ofta bära pedicellarier eller 
taggar. ] 

f) Slutligen lemnar både taggarnes och ska- 
lets färg många karakterer, som synas vara allt- 
för vigtiga och konstanta att här öfverses. Sär- 
deles konstant är isynnerhet skalets färg, och hos 
väl konserverade exemplar, både torra och sprit- 
lagda, bibehåller den sig förträffligt; redan med 
ledning af denna kan man, på väl bibehållna 
exemplar , sällan misstaga sig om den: art hvar- 
till de höra. Men på skal, som af sol eller fukt 
blifvit urblekta, försvinua färgerna eler bhfva 
oigenkänliga. - Äfven taggarnes färg är al myc- 
ken vigt, ehuru hos ett par arter, E. Flemingit 
och ännu mer E. neglectus, underkastad förän- 
dringar. 

En karakter, hvarpå Forses vid bestämman- 
det af de Engelska Echini lägger mycken vigt, 


204 


är taggarnes yta. Oss synes den, åtminstone 
hos. våra arter, icke erbjuda väsendtliga skilje- 
märken, hvarken i strimmornas antal, deras olika 
bredd och djup, eller deras tvärstriering, hvil- 
ken vi funnit vara i det närmaste likadan hos 
alla våra arter. Deremot kan formen af den s. 
k. Aristotelis lykta och dess delar, samt af auri- 
cule, hvarpå isynnerhet Brasse fästat u 

SE Bo visserligen i flera fall lemna sörda 
och pålitliga kännetecken; likväl behöfver man 
icke, åtminstone vid våra arters åtskiljande, taga 
sin tillflykt till dessa rent anatomiska kökalsfeir 


a) (ineisuris 10 circa aperluram teste infe- 
riorem obsoletis); pororum paribus ternis. 


36. Echinus esculentus T1.: 

testå hemispherico-subgloboså, rubrå, tuber- 
culis subequalibus minoribus dense obtectå; spi- 
nis confertis, brevibus, albis, apice violaceis; pri- 
mariis vix longioribus (hinc series 20 tuberculo- 
rum majorum in testå decorticataå våg manifeste, 
ut in quatuor sequenlibus). 

E. esculentus L. Mus. Lud. Ulr. p. 705. Fn. 
Sv., S. N. Pensasnt. FremisnG. (non ÅAucetorum 
Europ& meridionalis). 

E. Sphera Mui. prodr. p. 2395. Forses lc. 
p. 149. Acassiz, Monogr. des Echinod., 4:me 
Livr., pag. IL E. globiformis LmxK (sec. AGAssiz). 
BiAIny. 

E. aurantiacus BrAwvy. (2), sec. ÅGAssiz. 

Anm. I Museum Ludov. Ulrice p. a. st. har 
LissÉ sjelf beskvifvit sin E. esculentus, och med mä- 
starehand, i korta men träffande drag uttryckt alla 
dess väsendtliga karakterer (””testa hemispherieo-subglo= 
bosa , rubra — pori in singula serie sex — apertura 


Sr nec 10 fissuris — spine&e violacee apice 
albe”). Denna beskrifniug, ull: hvilken i alla hans 


269 


öfriga verk hänvisas, citatet ur ListER (det ur Rumruanu 
Museum hafva vi ej kunnat verifiera), och artens upp- 
tagande i Fauna Svecica, lemna intet tvifvel öfrigt om 
att han dermed förstått denna art”); hvilket ock sed- 
nast blifvit af AGassiz fullkomligen medgifvet, ehuru 
denne ändock vill föredraga det Mällerska namnat £. 
Sphera > och alldeles utdömma det så ofta misstydda 
namnet FE. esculentus. Men för det att sednare, ut- 
ländska författare missförstått LinnE, och tillämpat hans 
namn på andra arter, bör man väl ieke alldeles upp- 
offra dessa namn, isynnerhet då de, säsom här, äro 
upphöjda öfver allt tvifvel. 


Såsom exempel på i hvad mån proportio- 
nerna hos Echini i allmänhet kunna anses kon- 
stanta, äfvensom på de förändringar, hvilka de 
regelbundet undergå under tillvexten, anföra vi 
några mätningar af denna art: 

Skalets höjd: A 115, B 112, C 100, D 60, 
E 19, F 5, G 4 millim: 

Skalets diameter: A 147, B 125, C. 112, 
fas 325 P0 EE 

Interambulacralplåtarnes bredd: A 30, B 27, 
Cr DT, E6; P2, Gt 

Ambulacralplåtarnes bredd: A 15, B 13, C 
TE DIS; EM Fer ne F 

Munöppningens diameter: A 33, B29, C 27, 
PRO TE 405; > ErBAGPIy, 

Primära taggarnes längd: A 14—15, B 15— 
fört 018300 RY | 
Secundära taggarnes längd: (på A—C kunna 

de knappt mer skiljas från de primära), E 7, 
FA4;5; 


5) Jfr Nirssos, Coll. Zool. Scand. pag. 5. Under namnet 
E. esculentus har man annars vanligen plägat för- 
blanda flera Medelhafska arter, hvilka alla vida af- 
vika från LisnE's och vår genom 4 eller 3 par porer 
i raden, och 10 djupa insnitt kring skalets nedra 


öppning. 


206 
Skalet är rödt, inunder blekare och mera gul- 
aktigt; taggarne Körta (de längsta vanligen ej öf- 


53 
ver 3 linier långa), HP ESA a med isl an- 


strykning, eller en eller Hörs ljust violetta rin- 
gar, af hvilka den ena intar speisen. Munhin- 
nan besatt med talrika kalkknölar. I allmänhet 
varierar denna art föga till färgen, men mycket 
till formen, äfvensom till knölarnes talrikhet och 
storlek. Af en besynnerlig och mycket afvikande 
form, som vi emellertid måste anse som en va- 
rietet af denna art, hafva vi utanföre Bergen er- 
hållit ett enda exemplar. Dess höjd (6 tum) är 
betydligt större än diametern (53 igar hvilket 
ovanliga förhållande måhända snarast är att be- 
trakta som en monstrositet; taggarne, vida längre 
än vanligt (de längsta farmslånga) äro vid basen 
röda, sedan hvita, och i spetsen grönaktiga. 
Denna art är allae vid Finmarken (LovÉns), 
längs hela Norrska kusten och i Kattegat, men 
upphör vid Kullen och går ej in i Sundet. Vid 
Norriges kuster når den en höjd af 6 och en 
omkrets af 19 tum, och torde i storlek icke öf- 
verträffas af någon art i hela slägtet. 


37. Echinus "Flemingii Forezes (Tab. IX, fig. 
31, 32): 

testå conico-subgloboså, dilute flavescente, 
fasciis 20 rubris verticalibus ornalå; spinis raris, 
flavis I. virentibus, basi pur pureis; primariis du- 
plo triplove lonsteisbat Chine in testå decortieatå 
series 20 tWuberculorum majorum distinctussime, 
licet in areis ambulaeralibus passim interrupte); 
secundariis inferne numerosioribus et majoribus. 
E. Flemingii Bari ap. Forses I. c. p. 164 
(fig. ad specimen siecum) TTR OR 
Vi bifoga äfven några mätningar af denna art. 


207 
Skalets höjd: A 84, B 33, C 14, D 10, E 


7 millim. 

Skalets diameter: A 99, B 43, C 23, D 17, 

E 13. 

Munöppningens diameter: A 27, B 15, C9, 

DB, tE:6: 

Figuren visar skalets form på större exem- 
plar, men små exemplar af denna art, liksom af 
alla våra öfriga, äro platta och nedtryckta. De 
primära taggarne äro alltid mycket utmärkta från 
de sekundära, och vida längre än hos föregående 
arl (på större exemplar ofta 13 tum); dock va- 
rierar deras längd mycket, och de träffas, som 
ofvan nämdt, ofta längre på medelstora exem- 

lar än på mycket stora, t. ex. 
Skalets höjd: A 54, B 52, C 48, Dö6, E 

25 Nr törNGA42 RH 12: miklium: 
Primära taggarnes längd: A 27, B 39, C 

äv NEO E-30R TE 200 7 Hae. 

Äfven taggarnes färg varierar, gulaktig eller 
grönaktig, men deras basis är alluid mörkt purpur- 
röd, hvilken färg stundom, isynnerbet på smärre 
exemplar, sträcker sig öfver största delen af taggen, 
så alt blott sjelfva spetsen blir ljusare, gul eller 
grön. Taggarne sitta alltid, isynnerhet på öfversi- 
dan, mycket glest, de primära på stora, mycket 
upphöjda knölar, hvilkas anordning på skalet erbju- 
der flera egenheter. Dels äro nemligen de 10 
rader primära knölar, som upptaga ambula- 
eral-plåtarne, esomoftast afbrutna, i det på många 
plåtar saknas knöl; dels äro de 20 raderna af 
primära knölar, ytterst tydligt markerade på den 
öfra sidan, men vida mindre tydliga på den undra, 
i det flera sekundära taggar här utvecklas nästan 
till samma storlek som de primära. Pedicella- 
rierna äro få och glesa. 


208 


Skalet utmärker sig vid första påseendet ge- 
nom en särdeles egen, alldeles konstant färgteck- 
ning, 1 det på den gula bottnen gå 20 longitu- 
dinella röda "band, utstrålande från anus som 
meridianerna på ett klot från polen. Dessa band 
gå tvärsöfver alla de primära knölarne, i det på 
midten af hvarje plåt (såväl ambulacral som in- 
terambulacral) finnes en fyrkantig (på stora exem- 
plar midtpå hopknipen eller timglaslik) röd fläck 
kring den primära knölen. Munhinnan är tunn, 
nästan alldeles slät och glatt, hvilket icke är fal- 
let hos någon annan af våra arter; blott utemot 
dess kant sitta, åtminstone på stora exemplar, 
några enstaka kalkknölar, som i spetsen bära 
en tagg. 

Denna vackra och i många afseenden utmärkta 
arl, som i storlek täflar med föregående, är förut 
sparsamt funnen vid Skottland och Irland. I 
Bohusläns Skärgård är den ej så allmän som före- 
gående (LOvÉN), och förekommer vid Norrige åt- 
minstone till Bergens Stift, isynnerhet i grann- 
skapet af sjelfva Bergen, hvarest den ej'sällan, på 
djupt vatten, erhålles i bottenhåfven. Vid Chri- 
stiansund, der följande art isynnerhet är allmän, 
saknas denna alldeles. 


38. Echinus -norvegicus Nos. (Tab. IX, fig. 
33—39): 
testå depresså (in adultis depresso-conicå), 
pallide flavescente, apice maculis 5 rubris I. vi- 
rentibus notalå; spinis raris, concoloribus, pallide 
flavis; primariis longis; sed perpaucis, inprimis 
in superiore latere. 
Plerumque pusillus (diam. 6—10 millim.), 
spinis longissimis, subsetaceis, diametrum teste 
subaquantibus perquam singularis. Sed ad mo- 


269 


lem longe : majorem excrescere potest, tumque 
spinis longe brevioribus gaudet, varioque respectu 
valde mutatur. 
Vi anföra några mätningar, tagna af olika 
stora exemplar: 
Skalets höjd: AÅ 27, B 15, C 8, D 5, E3 
millim. 
Skalets diameter: A 50, B 29, C 14, D 9, 
16: 
Munöppningens diameter: A 11, C 6, D 4, 
FE: 


Längsta taggarne: A 18, C 7, D 9, E 6. 


De vanligen förekommande exemplaren af den- 
na art äro helt små (såsom D och E), och utmärka 
sig vid första anblicken från alla våra andra arter 
genom sina utomordentligt långa, fina och spet- 
siga taggar (jfr. fig. 33—J39). Skalet (fig. 36) är 
blekgult, med 9 fyrkantiga, mörkare (stundom 
röda, stundom gröna) fläckar kring anus, mot- 
svarande are&e interambulacrales.  Knölarne äro 
mycket få och glesa; och de primära äro mycket 
utmärkta från de sekundära. På skalet ser man 
egentligen, 1 synnerhet på mycket små exemplar, 
blott 10 rader större knölar, längs interambulacral- 
plåtarne; af dessa knölar räknas 1 hvarje rad, från 
anus till munnen, vanligen 7—38, och alltid en på 
hvarje plåt. På ambulacralplåtarne äro knölarne 
mindre och raderna mycket afbrutna, i det på 
många plåtar saknas knöl; i hvarje rad, från anus 
till munnen, räknas vanligen 6—9 knölar. Po- 
rernas rader stå, som hos helt små Echini 1 all- 
mänhet, så upprätta, att por-paren: nästan bilda 
en enda zigzagböjd linie, från anus till munnen. 
De primära taggarne äro lika långa som bela ska- 
lets diameter och 6 gånger så långa som de se- 


270 


kundära. Deras färg är, liksom skalets, blekgul, 
men vid basen vanligen något mörkare, gulgrön 
eller grön, stundom nästan brandgul. 

Vid Christiansund äro dessa små Echini myc- 
ket allmänna (på omkring 30 famnars djup, ler- 
botten), och förekomma äfven, ehuru sällsyntare, 
i trakten af Bergen. Arten träffas, ehuru troli- 
gen sparsamt, ända ned till Bohuslän, hvarifrån 
Prof. LovÉn skickat oss ett exemplar. Ett enda 
af de vid Bergen erhållna exemplaren (C, se of- 
vanföre) var något större än de andra och ut- 
märkte sig genom kortare taggar; föröfrigt voro 
bland hundradetals exemplar som vi erhållit, 
alla ungefär lika små, och vi trodde oss således 
kanna taga för gifvet, att arlen knappt blefve större: 
I Öfversigten af K. Veltensk. Akademiens För- 
handlingar (Maj 1844) omnämndes den såsom ny 
under ofvanstående namn, och med en diagnos, 
som var grundad på undersökningen af dessa små 
exemplar. Men vid sina undersökningar af det 
märkvärdiga grund, Havbroen kalladt, som i öpp- 
na hafvet, på ett mer eller mindre betydligt af- 
stånd, följer hela Norriges vestra och norra ku- 
ster, erhöll Herr Candidat Rasct trenne exemplar 
af en Echinus, hvilka han haft den godheten att 
öfverlemna ass till undersökning, och som omiss- 
känligen höra till samma art som våra små, 
men äro jällar 1 jemnförelse med dem; hvarjemte 
många karakterer under tillvexten så betydligen 
modifierats, att den diagnos som passat in på de 
små alldeles icke mera kan lämpas på dessa, och 
så att det vill och med blir svårt nog att upp- 
gifva en diagnos som på en gång kan skilja arten 


D 


från sammsligtingarne/ och gälla för alla dess åldrar. 


Skalet (se fig. 37) är nu ofvan mera kupigt, 
och får, ehuru ännu lågt och nedtryckt, en nå- 


271 


set konisk form. Dess färg har öfvergått till nå- 


gon likhet med föregående arts; de 5 röda fläc- 
karne på öfversta delen af arec interambulacrales 
bafva förlängt sig och klyfvas nedåt i 2 band 
hvardera; mellan dem begynna 5 dylika, men 
flerdubbelt smalare, par af röda ränder att visa 
sig längs öfra delen af are&e ambulacrales. Knö- 
larne på skalet äro ofvan (fig. 38) ytterst glesa, 
i det de primära knölraderna äro mycket afbrutna, 
icke blott på ambulacral,; utan äfven (hvilket al- 
drig är fallet hos de små) på interambulacral- 
plåtarne; och de sekundära äro ytterst små eller 
saknas flerstädes alldeles. Helt annat är förhål- 
landet på undersidan (fig. 39), hvarest de pri- 
mära knölraderna äro på interambulacralplåtarne 
alldeles icke, på ambulacralplåtarne föga afbrut- 
na; och hvarest utom dem finnas en mängd se- 
kundära knölar, som äfven, ehuru alltid mindre 
än de primära, bilda regelbundna och oafbrutna 
rader. Härigenom får skalets öfra och undra sida 
ett alldeles olika utseende; och öfvergången sker 
tvärt, just på det ställe der kroppen bar sin stör- 
sta bredd, och hvarest äfven de röda banden sluta. 
På ett exemplar af 2 tums diameter räknas, från 
anus till skalets midt, blott 3—5 primära knölar 
i hvar och en af de 20 raderna, deremot från 
skalets midt till munnen omkring 10: Således 
sitta de på undersidan mer än dubbelt så tätt, 
hvilket dock till en del äfven beror deraf, att 
sjelfva plåtarne på öfre sidan äro särdeles breda 
1 vertikal riktning. De primära taggarne äro i 
proportion vida mindre än på de små (jfr mät- 
ningarna ofvanföre). Manhinnan är mycket tält 
beströdd med fina kalkkorn, så att den, torkad, 
synes liksom beströdd med ett hvitt mjöl. 


272 


Ehuru föregående art är den enda af våra, 
hvarmed denna skulle kunna jemföras, hafva vi 
dock lika litet af den som af E. Flemingii någonsin 
träffat ett enda exemplar, om hvilket vi kunnat 
tveka till hvilkendera arten det skulle hänföras. 
Utom flera karakterer, hvilka en närmare un- 
dersökning lätt ger vid handen, är båda arternas 
habitus i alla åldrar ganska olika, De små skil- 
jas redan vid första påseendet, genom olika färg 
och genom sina utomordentligt långa, blekgula 
taggar, från lika små exemplar af E. Flemingi , 
hvilka sednare till färgen fullkomligen likna de 
vuxna. De stora skiljas genom sin platta form, 
sina bleka taggar, af hvilka de primära ofvan- 
till, äfven på ambulacralplåtarne, sitta i mycket 
glesa och afbrutna rader, genom sin med kalk 
incrusterade munhinna o. s. v. Äfven färgteck- 
nihgen är olika, ehuru man på båda kan urskilja 
20 vertikala röda band; ty då dessa band hos E. 
Flemingi intaga sjelfva midten af plåtarne, och 
äro lika tydliga på are& ambulacrales och inter- 
ambualacrales, så äro de här på de förra helt 
smala och svagt markerade, men deremot på areze 
interambulacrales mycket breda, - och intaga icke 
midten af plåtarne, utan sammanflyta snarare, I Syn- 
nerhet upptill, i en enda bred fläck, som fyller 
hela rummet mellan de båda primära knölraderna 
på arean. 


39. Echinus elegans Noz. (Tab. X, fig. 40—42): 
testå hemispheerico-globoså (2), cinnabarinå; 
seriebus 20 tuberculorum majorum distinctissimis, 
numquam interruplis; spinis raris, coccineis, apice 


albis; primariis duplo triplove longioribus; se- | 
cundariis inferne nec numero nec magniludine | 


auctis. 


På 


| 273 


På de två exemplar vi af denna art erhål- 
lit, mättes: 
Skalets höjd: A 30, B 21 millim. 
Skalets diameter: A 42, B 33. 
Munöppningens diameter: A 5, BA4 
De primära taggarnes längd på interambula- 

ceralplåtarne: A 14, B 17. 

De primära taggarnes längd på ambulacralplå- 

tarne: B 9. 

Längsta sekundära taggarne: B 5. 

Till formen likna dessa exemplar ungefär lika 
stora individer af E. esculentus. Skalets färg är 
vackert cinoberröd, taggarne till omkring 3 af sin 
längd lifligt röda (konsjonellfärgade), 1 spetsen 
hvita. De äro temligen korta, ehuru de primära, 
isynnerhet på interambulacralplåtarne, äro myc- 
ket längre än de sekundära; de sitta glest, och 
de primära knölarne bilda på skalet, från anus 
till munnen, 20 ytterst tydliga, aldrig afbrutna 
rader, liksom på följande art, med hvilken knö- 
larnes hela anordning (se fig. 42) visar största 
likhet.  Hvarje interambalacralplåt bär en primär 
knöl och 5 sekundära; på de öfversta och neder- 
sta plåtarne aftager, som "vanligt, antalet af se- 
kandära knölar, så att slutligen knappt mer än 
den primära återstår; de sälusdära knölärne till- 
taga icke, hvarken i antal-ellev storlek; på ska- 
lets undre hälft, såsom hos alla större exemplar af 
de båda rcsädude. H varje ambulacralplåt bär 
en primär Lagg, vid randen af ambulacerum , och 
en sekundär, vid föreningsranden med. TA Sj 
dans ambulaeralplåtar. På det största. exempla- 
ret räknas 26 ambulacralplåtar i i raden , således lika 
många primära knölar, och 16—17 interambula- 
eralplåtar. 


K. V. Akad. Handl. 1844, 18 


274 


Pedicellarier finnas på denna art till en för- 
vånande mängd. På skalet utmärkes, som 'van- 
ligt, det ställe der de suttit genom en liten, men 
ganska märkbar knöl, och vi hafva räknat 60— 
70 sådana små knölar på en interambulacralplåt, 
och 15—16 på en ambulacralplåt. Det lefvan- 
de djuret ses liksom beklädt med en ludd af 
de hvita pedicellarierna, som nästan alldeles 
dölja den röda bottnen. Dessa pedicellarier höra 
nästan alla till den sorten som Mörrer kallade 
P. triphylla; de båda andra slagen förekomma: 
dock äfven, ehuru vida sparsammare. 

Denna vackra art är vida sällsyntare än nå- 
gon af våra öfriga, i det vi deraf, som ofvan 
nämndt, blott erhållit två exemplar, båda i grann- 
skapet af Bergen. Ej heller synes den hittills 
vara anmärkt på något annat ställe. 


40. Eclhinus virens Nos. (Tab. X, fig. 43—45): 
testå depresså, obscure virescente; seriebus 

20 tuberculorum majorum distinetissimis; spinis 
purpureo-violaceis, basi virentibus; primariis du- 


plo longio: ibus. 


An? Cidaris miliaris saxatilis , Leske ap. 
Kreis, pag. 82, tab. 2, fig. A—D, tab. 31 fig. D. 

Echinus miliaris Bruanv. Dict. des Sc. Nat. 
tom. XXNXVII p. 80 (non LmzE., FoörBeEs, AGAssIz) 

An? E.; pustulatus AGaAss. I. ce. p. YL 


Anm. Besynnerligt nog, hafva vi till denna, hos 
oss så allmänt förekommande och så skarpt begränsade 
art, nästan icke: kunnat finna några säkra synonymer. 
Af Märrer och öfriga nordiska faunister har den för- 
modligen blifvit förblandad med följande, som är ännu 
allmännare och hvilken den till habitus något liknar, 
ehuru genom många väsendtliga karakterer derifrån 
skild: Den synes vara en bland de arter, dem LEsKE 
förenar under sin Cidaris miliaris; de ofvan eiterade 


275 


figurerna passa ganska väl på vår art, och likaså be- 
skrifningen, utom det att skalets färg säges mycket 
variera, från mörkt olivgrön ända till violett rödak- 
tig, och taggarne än vara gröna, än hvitaktiga eller 
violelta 0. s. v. Deremot är denna af alla våra Echini 
den som minst varierar; bland hundradetals exemplar 
hafva vi icke träffat ett enda, som erbjöd någon an- 
märkningsvärd förändring, vare sig i form eller färg; 
och detta gör, att vi icke kunna förena den med sed- 
nare författares E. miliaris, som skall vara helt annor- 
lunda färgad: röd med hvita knölar och med purpur- 
färgade, rödaktiga eller gula taggar. Endast Bran- 
vILLE's beskrifning på sin E. miliaris öfverensstämmer 
alldeles med vår art, och han har utan all fråga der- 
vid haft denna för ögonen; men då såväl LAmARcK som 
sednare författare under detta namn synas förstå en 
helt annan art, hafva vi ej kunnat bibehålla namnet, 
utan åtminstone tillsvidare, för att undvika ytterligare 
förvexlingar, betecknat denna art med ett nytt namn 
taget af dess så konstanta och karakteristiska färg. 
Under namn af £. pustulatus omnämner ÅGassiz p. a. 
st. en art från Irland, som skall stå närmast E. nuliaris ; 
men om dess färg nämnes ingenting, och af den öfriga 
korta beskrifningen kan icke med visshet slutas, huru- 
vida den möjligen skulle vara identisk med vår eller icke. 


Mätningar: 


Skalets höjd: A 14, C 11, D 8, E'5, F 
3 mill. | 
Skalets diameter: A 25, B 24, C 19, D 16, 
EN 10, 8, 
Munöppningens diameter: A 12; D-:7, E 45, 
F 4,5. 
Längsta taggar: A 8, C 7. | 
Denna art är minst af. våra. dess höjd öf- 
versliger knappast + tum, dess diameter en. Så 
mycket den öfverensstämmer med föregående art 
(se Tab. X, fig. 42) i taggarnes hela anordning 
på skalet, i deras relativa storlek o. s. v.; så olika 
är färgen (såväl taggarnes som skalets), hvarige- 


276 


nom ' den redan vid första anblicken skiljer sig 
från alla de föregående. Skalet är mörkt oliv- 
grönt, och sjelfva knölarne hafva alldeles samma 
färg; taggarne, vid basen äfvenledes gröna, äro 
under den yttre hälften eller 2 af sin längd Hifligt 
violetta. Denna färg är, såsom ofvanföre nämndt, 
fullkomligen konstant; och den enda art, hvar- 
med denna någon gång vid första påseendet skulle 
kunna förvexzlas, är följande, bland hvars tal- 
rika färgvariationer äfven förekomma sådana som 
likna denna, ehuru båda dessa arter föröf- 
rigt, redan genom porradernas antal i ambulacra, 
äro väsendtligen skilda. ”Taggarne, isynnerhet de 
sekundära, äro något längre än hos föregående 
art, och knölarne på skalet större, hvarigenom 
de komma att sitta tätare. På ett exemplar af 
6 liniers diameler räknas 12 interambulacrära, 
16 ambulacrära plåtar och primära knölar i ra- 
den, från munnen tll anus. Munhinnan är be- 
lagd med kalkknölar, stundom så tält, att den 
synes småfjällig; dock finnes vanligen föga skill- 
nad mellan den och munhinnan, t. ex. hos E. 
esculentus ”'). 

Denna lilla art är allmän längs hela vestra 
kusten ända ned 1i Kattegat. Från Sundet hafva 
vi ej selt den. 

b) (incisuris 10 circa aperturam teste obso- 
letis); pororum paribus quinis. 


") AGässiz karakteriserar den afdelning af slägtet, hvar- 
till han: hänför -E. nuliaris , isynnerhet derigenom 
att: ”la membrane buccale, loin d'étre nue, est 
completement couvertle de plaquettes solides, imbri- 
quees comme-des tuiles, semblables å celles que I'on 
observe chez les vrais Cidaris.” Något dylikt finnes 
icke hos vår art. 


| 


avi 


41. Echinus neglectus Lamxz. 
testå depresså, livido-violaceå; pororum pa- 
ribus ad os et anum usque quinis, in series sub- 
arcuatas collocatis; spinis coufertis, brevibus; 
(albidis, violaceis 1. virentibus), primariis parum 


longioribus. 
LeskE ap. Krein, tab. 38, fig. 2, 3. 
E. neglectus Tmz. — Forses I ce. p. 172. 


lvABsssra!l, cap IV: 
E. lividus var. BrAInv. 
E. Dröbachensis Mörr.! Prodr. p. 235. 
E. saxatilis Nirss. I. c. p. 9 (vix Mörrenrt et 


LIinnzer). 

E. esculentus Sv. Zool. Fasc. VIIT, tab. 48 
fig. A (bona), B. — Örsp! de region. marinis pag. 70. 
Anm. E. Dröbachensis Muir. Prodr. har ej varit 
annat än ungen af denna art, ehuru Mänrer's diagnos 
tyckes vara mindre öfverensstämmande. Magister Ör- 
STED, som under innevarande sommar några dagar uppe- 
höll sig i Dröbak för sjödjurs insamlande och stude- 
rande, företog sig, på begäran af oss, just för alt upp- 
lysa denna punkt, att tillvarataga alla Echini som er- 
höllos; den stora mängden af hemförda exemplar voro 
idel små individer af E. neglectus, med undantag af 
ett par exemplar, som tillhörde E. virens. Till ytter- 
mera visso har Inspektörepv vid H. M. Konungens af 
Danmark privata Museum, Hr Doktor Becxr, 1 detta 
Museum visat oss en liten Echinus, ditkommen ur 
OO. F. Märnrer's egen samling under namn af E. Drö- 
bachensis; det är ett helt litet exemplar af E. neglectus , 
med temligen långa, urblekta taggar. Det. var på sin 
E. Dröbachensis, som Märrer observerade och beskref 
sina 3 arter Pedicellarier. £. saxatilis Märnr. Prodr. 
synes blott vara upptagen såsom Grönländsk , oeh ovisst 
är således om den bör föras till: här ifrågavarande art; 


till någondera. | 
Mätningar: i Fu 
fkalels höjd: A 35,5 367! €t24, DD 11, 
E6, F 4 millim. | 


278 


Skalets diameter: A 78, B 72, C 48, D 19, 
E::42, cc Fi 183 | | 
Munöppningens diameter: A 19, B 19, C17, 
D.8, E 6, F 43 
Längsta primära taggar: A 16, B 17, C' 12, 
D 6. 
Längsta sekundära taggar: A 12, B 12, CB, 
DD: 3,5. | 
Denna art är vid våra kuster den allmän- 
naste af alla Echini; den förekommer ända upp 
till Finmarken (LovÉs) och synes vara den enda 
Echinus som går ända ned i sundet. Ganska 
sällan träffas den större än af 1 tums höjd och 
2 lums diameter, oftast: vida mindre, ehuru den 
äfven, såsom ofvanstående mätningar visa, kan 
nå till en betydligare storlek. Form och öfriga 
karakterer äro hos denna art fullkomligen kon- 
stanta; men färgen varierar vida mer än hos nå- 
gon annan af våra Echini. Skalet är vanligen 
mörkt violett, nästan svartblått, men stöter stun- 
dom mera i grönaktigt; knölarne afsticka vanli- 
gen starkt, genom sin hvita färg, emot den mörka 
bottnen. Skalets färg impregnerar starkt (liksom :. 
den röda färgen hos E. esculentus , och pigmen- 
tet hos vissa Holothurier) det vatten hvari dju- 
ret kokas eller sköljes. ”Taggarnes färg varierar 
i alla skiftningar mellan hvitt, violett och grönt 
eller gulgrönt, enfärgade eller ringlade med olika 
skiftningar af nämnde färger. Genom de i dia- 
gnosen uppgifna karakterer skiljes denna art lätt 
från E. Zividus LAmK. et auctt., som ej är fun- 
nen vid våra kuster, och utmärker sig genom 
mycket längre, spetsiga taggar, samt derigenom 
alt porparens antal i raderna aftager emot mun- 
nen och anus till, först till 4 och sedan till 3. 


ee 


279 
b) Cilypeasteriw. 


42. Echinocyamus angulosns ILEesKkE. — ÅGASSIZ 
Monogr. des Echin., 2:me Livraison, p-. 
130, tab. 27, fig. 14—18. 

Alla de exemplar vi på Norriges vestkust 
erhållit, höra till en och samma art, hvilken sy- 
nes vara denna") Från Kullen finnes densam- 
ma i Lunds Zoologiska Museum, och då detta 
således synes vara den enda vid Skandinavien 
förekommande arten, så måste äfven Spatangus pu- 
sillus Mörr. höra hit, eburu den vanligen citeras 
vid en annan art. Alt figuren i Zoologia Danica 
är för mycket rund, anmärker ABILDGAARD sjelf 
1 texten. 


c) Spatangi. 

Icke flera arter af denna familj än vi hafva, 
synes det tillräckhgt, att med Desmouriss och 
Forees fördela dem på tre slägten, Brissus, Am- 
phidetus och Spatangus. Slägtet Brissus (Kreis, 
Forses) innefattar således är arter, hos hvilka 
ryggsidans ambulacralfält omgifves och begränsas 
af en slät, intryckt rand, som saknar allt spår 
till större taggar. Hos slägtet Amphidetus (For- 
BES, NON ÅGAaAss.) finnes Kevenledes på ryggen elt 
eget fält, omcifvet af en slät linie; men denna 
linie löper här icke utomkring, "utan innanför 
ambulacra, hvarigenom fältet lad vida miudre. 
Slutligen innefattar slägtet Spatangus ivinskränk- 
tare mening de arter, hvilka på ryggen icke hafva 
någon slät rand som de förra, .hvärken oinkring 
eller innanför ambulacra. BN od 


Ira gck 
ä Fa 


”) Hvad Acassiz nämner om dess tunna "skal, passar 
dock ingalunda på vår art, hvilken oaktadt sin Ii- 
tenhet Har det starkaste 3 af alla våra Echinider. 


280 
43. Brissus lyrifer Forses (Tab. X, fig. 46). 


Vid Norriges vestra kust är denna art den 
sällsyntaste af alla Spatanger; mindre sällsynt 
är den i Kattegat, såsom i Christianiafjorden och 
vid Bohuslän. Den har ett ganska tunnt och 
bräckligt skal, ehuru ej fullt så skört som föl- 
jande art. Färgen på de exemplar som vi sett 
lefvande, afviker från Forses's beskrifning; krop- 
pen är öfverallt enfärgadt gulgrå, af samma färg 
som taggarne; randen omkring rygg- och subanal- 
fältet mörkt brunrödt. Föröfrigt ger vår bifogade 
figur en bättre föreställning om skalets utseende, 
än den af ForszeEs meddelade. 

44. Brissus fragilis Nos, (Tab. X, fig. 47—49): 
late cordato-ovalis, postice carinatus, gibbus, 
antice depressus, sulco profundo et longo exca- 
valus; ore prope marginem, vertice longius pone 
medium; ambulacris cinctis lineå dorsali flexuoså, 
postice duplicatå; lateralibus prelongis; posticis 
fere triplo brevioribus. 

Pororum patria in ambulacro antico 33, in 
lateralibus 35, in posticis 15. 

Anm. Af beskrifna arter kommer denna närmast 
Brissus (Micraster  AGass.) canaliferus LaAMmKk., under 
hvilket namn åtminstone tre arter synas af olika förfat- 
tare hafva blifvit förblandade, alla likväl, efter be- 
skrifningar och figurer att dömma, skilda från vår. 
Den af Sciiua aftecknade, i Enc. methodique copiera- 
de, som af DesmouLins citeras som typ för Spatangus 
canaliferus , har sidoambulacra mycket för korta, ver- 
tex för långt bakåt, o. s. v. Rumpru art (Sp. Rumphii 
Desm.) har vertex i midten af skalet o. s. v. och Sp. 
Reaumuria Desm. har munnen nästan i centrum. Fi- 
guren hos Kreis, gjord efter ett dåligt petrifikat, kan 
svårligen hänföras till någon bestämd art. Med före- 
gående art har denna ingen mwärmare förvandtskap, 
utan kunde väl generice derifrån skiljas, isynnerhet i 
anseende till klyfningen af den linie, som omgifver am- 
bulacra, samt saknaden af ett eget subanalfält. 


281 


På 4 exemplar af denna art var: 

Skalets läned: A 47, B 45, C 42, D 415 
millin:. 

Skalets bredd: A 42, B 41, C 39, D 13,5. 

Bialörsuhöjd: "AA 28, BB 245 025; DE g 

Afståndet från genitalöppningarna till analfältet: 
AOI 197 00-19," D”6. 

Afståndet från munnen till bakändan: A 335, 
BRANIE-J2ARADT 

Längden af sidoambulacra: A 22, B 18, 'C 
£0L55D 6. 

Längden af de bakre ambulacra: A 7,5, B 7, 
E6; DD Q3. 

Porparens antal i främre ambulacrum: A 32 
RugStrnlg S 

Porparens antal i sidoambulacera: A 34—36, 
5100-36. 

Porparens antal i de bakre ambulacra: A 14 


—15, B 15. 


Skalets omkrets är bredt elliptisk, med en 
svag intryckning i bakre ändan, och en djup fåra 
framtill; det är mera nedtryckt än någon annan 
af våra arter, så att största höjden, som faller 
långt bakom midten af skalet, ej öfverstiger 3 af 
bredden. Straxt bakom genitalöppningarne, der 
ryggen är högst, höjer sig dess midt i en köl, 
som kullrigt fortlöper till analfältet. Ambulacra, 
hvilka i detta slägte sammanstöta vid de 4 geni- 
talöppningarne, äro alla temligen fördjupade; de 
4 bakre äro midtpå bredast, mot båda ändar af- 
smalnande (”blombladslika”), och ända sig afrun- 
dade; alla 4 hålen i hvarje tvärrad ligga unge- 
fär lika långt från hvarandra. De båda bakersta 
ambulacra äro korta, knappt mer än 3 så långa 
som de laterala. Det främre ambulacrum, bre- 


282 


dare än de andra och mycket mera nedsänkt, 
ligger I en bred och djup ränna, som fortsattes 
omedelbart till munnen. Porparen i detta am- 
bulacrum, ehuru ganska små och fina, kunna 
dock ganska tydligt räknas, hvilket icke är fallet 
med någon annan af våra arter. Den glattare 
linie, som omgifver ambulacra, grenar sig, sedan 
den hunnit något bakom sidoambulacra, i två 
grenar, hvaraf den yttre följer kroppens sidor 
och omgifver anus; den inre afviker derifrån nä- 
stan under en rät vinkel, och följer sedan på föga 
afstånd sjelfva ambulacra. Analfältet är ovalt i 
vertikal riktning; subanalfält saknas. Munöpp- 
ningen temligen liten, ligger utomordentligen nära 
skalets främre rand; postoralfältet särdeles bredt, 
nästan äggformigt; de nakna linier, hvaraf det 
å sidorna begränsas, äro smala, och upphöra all- 
deles mot bakre ändan af skalet, hvars hela un- 
dersida nästan beklädes af taggar, 1 det äfven de 
båda sidoambulacra omkring munnen äro helt 
korta. ; 
Skalet, utomordentligen tunnt och skört, bär 
också endast helt små och fina taggar; något 
större än de andra äro de, som sitta på ömse si- 
dor om den främre, djupa fåran, äfvensom de 
på undersidan äro, som vanligt, större och gle- 
"sare än på den öfre. De spadformiga taggarne 
på postoralfältet vetta alla framåt, mot munnen 
till; på ryggen gör den släta linie, som omger 
ambulacra, en skarp skillnad i taggarnes riktning, 
i det dessa i regelu alltid divergera derifrån. 
Färgen mörkgrå; den slätare linien på ryggen 
mera brunaktig. 

Vid kusterna af Bergens. Suft förekommer 
denna art, ehura ganska sparsamt, hvarförutan 
dess stora skörhet gör att det ytterst sällan lyckas 


283 


att erhålla hela exemplar. - Oftast hafva vi fått 
den 1 sjelfva Bergens Fjord. Prof. S. LovÉs har 
lagit myckel stora individer utanför Schietvöe i 
aterkan på 100—-120 famnars djup, tillsam- 


mans med Sp: purpureus. 


45. Amphidetus ovatus (Leske) (Tab. X, fig. 
30): ; 

ovatus, gibbus, sulco anteriore obsoleto, dorso 
planos vertice ante I. in medio sito; areå dorsali 
oblongo- -pentagonå. 

Pororum paria in ambulacro antico obsoleta, 
in lateralibus & (variant 245), in posticis 3 (118). 
| Spatangus ovatus Toa ap. Kren p. 252, 
tab. 49, fig. 12, 13 (minus bona). FreminG, Brit. 
Anim. p. 450. Braisv. Zooph. DESMOULINS, ÅGAS- 
siz. (non Sp. ovatus Lamk. et Braisv. Dict. des 
Sc. nat., qui est Brissus unicolor Brawv. Zooph., 
AGASS. et DESMOULINS). 

SEBA, Museum tom. III, pl. 15, fig. 27—29 
(hine Encycl. methodique pl. 159, fig. 5—6). 

Spatangus flavescens Mörr. Prodr. p. 2393. 
Zool. Dan. (text. danico) Vol. I pag. 19, 20! 
(non  ÅBILDGAARD Zool. Dan., que est ja SPN 
Sars! Beskr. og TIagtt. p. 40, 406. 

Amphidotus roseus ForBes I. c. p. 194. 


Anm. Af slägtet Amphidetus förekomma vid våra 
kuster två ganska distinkta arter; båda mycket allmän- 
na, båda redan af MuLnrcer anmärkta, men genast efter 
Höns åter förvexlade. Hufvudkällan för esta arter 
är ett ställe i Danska texten till Zoologia Danica, som 
hittills alltid blifvit förbisedt, och hvarpå först Herr 
Doct. Beck väckte vår uppmärksamhet. Miäcrrer be- 
rättar der (pag. 19, 20), att han i Christianiafjorden 
funnit två arter af dett slägte, blandade om hvaran- 
dra och båda temligen Sn Ads och att han skickat 
exemplar af båda till Leske. Den ena, som är Sp. 


284 


avescens i Prodr. Zool. Danicx, ”är originalet till 
Leske's tab. 49 fig. 12 och 13!” (således = Sp. ovatus 
LeskE); den andra arten, hvarpå han först efter utgif- 
vandet af Prodromus blifvit uppmärksam, har LEsKE 
låtit afteckoa (tab. 38 fig. 5), och kallar den Sp. pu- 
sillus genom något missförstånd af Munter, anmärker 
denna sjelf, i det hans pusillus är en helt annan art. 
Munuer vill hänföra den till Sp. lacunosus L. ABILp- 
GAARD, Som utgaf tredje bandet af Zoologia Danica, 
fann ibland Märrer's efterlemnade teckningar figuren 
af denna sistnämnda art, men öfversåg de af Mur- 
LER sjelf på anförda ställe lemnade upplysningar, och 
ansåg således arten utan betänkande för Sp. flavescens 
Mir den enda art i Prodromus, förarna den kunde 
passa, samt publicerade den fledes under detta namn. 
Sp. Jlavescens Mänr. Prodr. och Zool. Danica äro så- 
dd två olika arter, och den förvirring, som härige- 
nom uppstått är så stor, att det måhända numera vore 
förgäfves att söka återföra det Miällerska namnet till 
den art, hvilken det ursprungligen tillhört; utan torde 
det hellre böra alldeles vika för det något yngre, men 
föröfrigt så väl passande namnet ovatus. Äfven af ut- 
ländska författare har denna art varit underkastad flera 
förvexlingar; och då ForseEs fann Lamarck m. fl. hafva 
under namnet Sp. ovatus beskrifvit en annan art än 
den engelska, förleddes han härigenom att-anse denna 
sednare för alldeles ny. 


Denna art är flerestädes lika allmän som föl- 
jande, eller ännu allmännare. I Sundet är den 
ännu icke funnen, men är redan i Kattegat ym- 
nig, och vid Norriges vestra kust synes den blifva 
ymnigare ju längre man kommer emot norr. I 
trakten af Stavanger t. ex. äro denna och före- 
gående art ungefär lika allmänna; omkring Ber- 
gen är denna ymnigast, och följande art mycket 
sällsynt; och vid Christiansund hafva vi blott 
funnit denna, i största mängd, men icke sett föl- 
jande art. iron är äahljocl blekt gulgrå; ”ro- 
senröd,” såsom den af ROGLES IypslarN hafva 

aldrig sett den. 


285 


46. Amphidetus cordatus (PENNANT): 

cordatus, postice exaltatus, gibbus, antice 
depressus, profunde suleatus; dorso excavato, 
vertice pone centrum; areå dorsali subovali. 

Pororum paria in ambulacro antico circiler 
40 (subobsoleta), in lateralibus '' (varient 322), 
in posticis 3 (4-8). 

Echinus cordatus Pess. Brit. Zool. IV, pag. 
69, tab. XXKXIV fig. 75. Amphidotos cordatus 
Forses LI. c. p. 190. 

Spatangus pusillus Leske ap. Kurs p. 230, 
tab. 24 fig. C, D, E, tab. 38 fig. 5 (minime 
Mörr.). Amphidetus pusillus AGASSiz. 

Sp. lacunosus Möri. Z. D. (textu danico) Vol. 
I, pag. 19, 20 (sub Sp. purpureo) — (non Sp. 
lacunosus Linne). 

Sp. fMlavescens Azure. Z. D. tab. 91 (non 
Mörr. Prodr.). Örsp! de region. mar. p. 81. 

Sp. arcuarius TLaAmE. - BLAny. -DESMOULISs. 
Gorpruss Petref. Germ. tab. 48 fig. 1 (egregia = 


Amphidetus Goldfussii AGass.). 


Anm. I afseende på synonymien hänvisa vi till före- 
gående art. AZ. Goldfussii och A. Sebe AGass. (SEBA 
Mus. vol. IIT tab. 10 f. 21 A, B) synas ej vara skilda 
från denna art; måhända är det blott genom misstag, 
som den sednares fädernesland uppgifves vara Guinea. 
Den art, som GrusE (Actinien, Ech. und Wärm. p. 27) 

 beskrifver under namn af Sp. fllavescens Miänur., är in- 
gen af våra. 

Från Sundet förekommer denna art åtmin- 
stone upp till Lofodden, vanligen mycket ymnig, 
likväl, som ofvan nämndt, på vissa ställen, må- 
hända isynnuerhet mot vorden, sällsyntare än före- 
gående, eller alldeles saknad. 


47. Spatangus purpureus Möts. Förekommer, 
ehuru öfverallt sparsamt, från Finmarken 


286 


(LovÉs) till Bohusläns skärgård. Blir vida större 
än våra öfriga Spatanger och har också ett långt 
tjockare och starkare skal. 


4. Holothuriacea. 


Om någon familj inom djurriket för närva- 
rande är i behof af en ny och grundlig gransk- 
ning, är del visserligen Holotburiernas, om 
hvilka man nästan kan säga med Quor och 
Gamarp: ”leur histoire est encvure å faire.” Or- 
saken dertill ligger visserligen icke i brist på 


bearbetning — denna familj har tvärlom mer 
än många andra varit föremål derföre — men 


dels deri, alt så väl formen som de flesta an- 
dra hittills begagnade, karakterer äro hos hithö- 
rande djur särdeles föränderliga samt försvinna 
på det döda djuret fullkomligen "), så att tor: 
ra eller spritlagda exemplar med skäl kunnat 
anses vara af intel värde för artbestämningen, 
— dels äfven deri, att de fleste, som öfver 
dessa djur skrifvit och systematiserat, aldrig 
ens selt lefvande Holothurier, utan efter nå- 
gra få noggrannt beskrifna eller af dem sjelfva i 
spril kdlersökta djur uppgjort ett system, hvari 
de öfriga arterna sedan efter äldre författares be- 
skrilningar och figurer blifvit inpassade så godt 
sig göra lålit. | 

En kritisk reviston af hela familjen skulle 
fordra vida större materialier än som stått oss ull 
buds; och för att icke råka 1 samma fel som så 
många af våra föregångare, afhålla vi oss här 


”) De enda djur, med hvilka Holothurierna i dessa båda 
afseenden kunna jemföras torde vara Actinierna och 
vissa nakna Mollusker. 


207 


från allt omdöme om de arter hvilka vi ej sjelfva 
sett, inskränkande oss således egentligen till de 
Skandinaviska arterne. For jemförelsen med dessa 
hafva vi genom Herrar EscHricHt och KRövER er- 
hållit flera af de Grönländska arterna; hvaremot 
saknaden af Engelska exemplar varit oss en kän- 
bar brist. 

En af de få, som i naturen flitigt studerat 
Holothurierna, och som bättre än någon af sina 
efterföljare urskiljt och beskrifvit deras nordiska 
arler, är O. F. Mörner. Han var den förste som 
riktigt begränsade slägtet Holothuria , hvari Linsé 
upptagit flera främmande former "); och om alla 
de arter hvilka han sjelf undersökt, beskvifvit 
och låtit afbilda, kan intet tvifvel uppstå hos 
dem, hvilka haft tillfälle att jemföra dessa be- 
skrifningar och figurer med naturen. Öfver Skan- 
dinaviens Holothurier, hvilka liksom dess sjödjur 
i allmänhet, genom Möcrer blefvo vida bättre 
kända än något annat lands då för tiden, har 
också sedan dess nästan ingenting blifvit publi- 
ceradt ""); utan Mörrer's beskrifningar och figurer 


”) I Prodromus Zool. Danice upptagas 11 arter. Af 
dessa hade Märrer sjelf undersökt 8, hvilka seder- 
mera beskrefvos och aftecknades i Zoologia- Danica; 
dock är en bland dessa, H. penicillus , blott elt 
fragment af en annan art. Af de öfriga trenne är 
H Pentactes Isländsk, upptagen efter Lissé och 
Köme:; samt H. denudata och H. lagenäm referens 
Grönländska, upptagna efter O. Fasricius. Den sed- 
nare är en Lucernaria , och den förras namn ändra- 
des sedermera af Muänregr sjelf till H. levis, sedan 
han insett oriktigheten af att hänföra den till Linsés 
denudata , som är en Saälpa. Jfr den Danska texten 
till Zoologia Danica, pag. 2. 

”') Endast Vart tillade, 1 sista häftet af Zoologia Da- 

nica, ÅH. pellucida , samt Ascanius och RATHKE, | 

Icones Rer. Nat., H. intestinalis. 


288 


tjente, ända långt in i sednare tider, till grund 
för hela familjens kännedom, och hafva på detta 
sätt, ofta missförstådda Elle, oriktigt tillämpade, 
vandrat ur det ena arbetet i det andra, utan att 
någonsin hafva blifvit reviderade i naturen. 
Ungefär vid samma tid, som Holothuriernas 
anatomi blef genom ”TIiEDEMANN's ypperliga under- 
sökningar noggrannare känd, började resande na- 
turforskare att från de varmare hafven hem- 
föra en mängd nya former; och snart erfors be- 
hofvet af att bringa dessa under skiljda afdelnin- 
gar, eller indela slägtet Holothuria 1 flera min- 
dre. Redan hade OKEn, LAMARCcK, CUVIER, BLAIN- 
VILLE, och Fitna börjat uppställa flera så- 
dana underslägten, då JzGER utgaf en monografi 
af hela slägtet Holothuria ” )> big han förd lar 
alla date beskrvifna arter i 10 tribus, innefatl- 
tade under tre subgenera. Han tillstår sjelf, att 
han blott sett oanska få af de arter han beskrif- 
vit, och aldrig någon Holothuria lefvande:; af 
Nordiska arter ade. han icke ens selt något kon- 
serveradt exemplar, utan refererar sig föjkatande 
till Mör.rer och Fasriciws, hvarigenom det ej kunde 
undgås, att flera af dessa arter fingo en oriktig plats 
i hans slägten. Riktigare klassiticerades flera af dem 
af Eda ES "3; och kort förut hade BrAnorT "55) åter 
uppställt en ny klassifikation, vida mera detaljerad 
än någon af hans föregångares, och förtjensifull ge- 
nom logisk precision och skarpa karakterer. Men 
äfven han hade aldrig sett en lefvande Holothuria , 
utan byggde, vid de Nordiska arternas klassitika- 
uon, 
+) De Holothuriis dissertatio inauguralis, Turici 1833. 
4) Prodrome d'une Monographie des Radiaires, Ann. des 
Sciences t. VII (1837). 
4) Prodromus descriptionis Animalium a MeErtEnsio ob- 
servatorum, Petrop. 1836. 


289 


ton, blott på Mörrer's och FAsrien beskrifniugar 


och figurer; hvarigenom också många bland dessa 
arter sej: heiler 1 hans system kunnat få sin rätta 
plats. 

Först i sednare tider hafva Holothuriterna i 
Europas haf åter blifvit föremål för närmare un- 
dersökningar i naturen, + England al Forees NE 

Italien af-DerrE CHE 5), Dock synas dessa 
forfattare icke hafva nog anmärkt dessa djurs 
prolens-artade nalur; uian har det gått dem såsom 
det 1 början går hvar och en, som vill studera 
Holotburierna. Man far ett eller flera exemplar 
af ep form, som man förul ej sett och med svå- 
vighet kan referera till andras beskrifningar; man 
utkastar deraf en teckning och beskvifning. Efter 
en tid finner man på ett annat ställe andra exem- 
plar, som så afvika ej mindre från den förra teck- 
ningen och beskrifninge n, än från de spritlagda 
exemplarer, i fall man har sådana qvar, att man 
knappt lader att tänka på, att de kunna vara 
af samma art, intilldess man småningoni, genom att 
få se arten många gånger och umden olika förhål- 
landen, hunnit blifva bi kant och förtrogen med 
alla dess olika gestalter — hunnit uppfatta, om 
vi så få säga, FIG ty ps och lärt sig igenkän- 


s 
na den i alla dess modifikationer. Sako finner 


man öd de många nya arter, dem ForBes upp- 


ställt, visserligen ärskilliga: som synas vara goda 
sekr väl grundade; men nalle FllStahrto rd ikväl 
synbarligen på mindre goda figurer eller korta 
beskrifningar, gjorda för Lill äliet SIR af honom sjelf 


”) History of. British Starfishes änd other: Eehinod:r- 
mata, Lond. 1841. 


ltrarie sulla Storia e Notomia degh Animal senza 


Vertebre, 5 Vol. | 
K. 7. Akkad. Handl. 1844. 19 


- 


Se 


290 


dels af andra, och sedan upptagna såsom egna ar- 
ter utan närmare jemfoörelse med hans egna förra 
beskrifningar och figurer af mer eller mindre lik- 
nande former; andra åter bero på missförstånd af 
Mörrer's arter "). Detrre CHiase beskyller man 
för ungefär detsamma, och visst är åtminstone, 
att hans beskrifningar och figurer sällan räcka till 
att gifva något fullständigt begrepp om arten. 
Hvad som, vid arternas bestämmande i denna 
familj, tjenaät oss till en säkrare vägledning än 
något annat, har varit hudens mikroskopiska 
undersökning. Vi hafva redan i föregående af- 
handling redogjort för de allmänna resultaterna 
af denna undersökning, och vi våga tro, att nå- 
gon fullkomlig säkerhet i afseende på Holothurier- 
nas artbestämning icke står att vinna, förrän ar- 
ternas beskrifuing äfven utsträckes till de, ehuru 
minutiösa och oftast alldeles mikroskopiska, dock 
särdeles konstanta karakterer, hvilka hudskelettet 
Jemnar. Bland våra 14 arter gifves ingen, hos 
hvilken det icke har en egen och karakteristisk 
form; och så mycket en långvarig och flitig öf- 
ning numera borde hafva lärt oss, att med sä- 
kerhet skilja mellan dessa få arter, så nödgas vi 


”) Vid försöket, att bringa Forses” arter och synonymi 
i öfverensstämmelse med vår, har saknaden af En- 
gelska originalexemplar varit oss en kännbar brist. 
Vi våga således icke utgifva alla våra reduktioner 
af de Forvees'ska arterna för fullkomligen pålitliga, 
ehuru vi tro oss knappast deruti hafva gått för långt. 
Då flera Asteriader och Echinider hittills blifvitfunna 
vid våra kuster än vid Englands, så synes det också 
redan af denna anledning ganska otroligt, atti Eng- 
land, hvarest flera af våra mest utmärkta Holothurier 
(såsom H. tremula , H. intestinalis , Cuvieria squa- 
mata) ännu icke blifvit funna, antalet af kända arter 
dock i det hela skulle betydligen öfverstiga vårt. 


291 


dock ännu stundom, i synnerhet på spritlagda 
exemplar, anlita mikroskopets hjelp, för att blifva 
fullt säkra på artbestämningarna. 

Holothurierna (med uteslutande af Sipuncu- 
Zacea , hvilka, om de skola föras till Ecbino- 
dermerna, åtniinstone måste bilda en alldeles egen 
familj, och hvilka vi här förbigå) sönderfalla i 
två afdelningar: Pedata och Apoda Brandt. 


a) Pedata. 


Corpus instructum pedibus (tubulis sucto- 
rits); respirationis organa interna evoluta, arbo- 
rescenlia. 

Alla våra hithörande arter hafva egna, inre 
respirationsorganer, 1 form af två, med en mängd 
blåslika appendices besatta grenar, som, vid basen 
nästan förenade, utgå från kloaken i kroppens 
bakre ända, samt genom ett slags mesenterium 
mer eller mindre fästas vid tvärmusklernas in- 
sida (fullkomligen fria hafva vi icke funnit dem 
hos någon af våra arter). De yttre karakterer, 
som för slägtenas åtskiljande kunna begagnas, 
äro fötlernas läge, samt tentaklernas antal och 
form; och de härigenom bildade slägten äro så 
mycket naturligare, som med dessa yttre karak- 
terer öfverensstämma andra inre, såsom formen 
af den broskartade kalkring som omger munnen, 
samt generationsorganels rör, hvilka i vissa släg- 
ten äro enkla, i andra greniga.  Vigtiga karak- 
terer, i synnerhet för artskillnaden men till en 
del gemensamma för hela slägten, lemna vidare: 

a) Hudens bes kärfifelbets som hos vissa 
arter är helt tunn, i sammandraeet tillstånd fin- 
skrynklig, och visar sig då under mikroskopet 
glest belagd med fina och tunna kalkskifvor. 
Hafva dessa någon uppstigande del re blir 


292 


buden derigenom hos vissa arter, för ögat och 
känseln, besatt med sträfva prickar (blott hos en 
af våra arter saknas i huden allt spår till kalk). 
Hos andra arter är huden tjock och fast, ofta 
läderartad; den är då nästan alltid belagd med 
tjockare och tätare packade kalkstycken, och blir, 
allt efter dessas olika form, hos olika arter glalt, 
sträf eller småfjällig; hos slägtet Cuvieria sam- 
man vexa källsstyckena till stora fjäll. Föröfrigt 
finnas mikroskopiska kalkstycken af en egen forin 
ej blott på sjelfva kroppens hud, utan äfven på 
munhuden, fötterna och tentaklerna; och den 
mikroskopiska undersökningen af dessa delar, hvar- 
till man någon gång nödgas taga sin tillflykt, lem- 
nar, såsom ofvan nämndt, de säkraste af alla 
karakterer. 

b) Färgen, som hos vissa arter är ganska 
konstant, hos andra mer eller mindre föränder- 
lig, samt dessutom efter döden ofta försvinner 
eller ändras. 

c) Hvad sjelfva kroppsformen beträffar, 
så kan denna bos vissa arter, efter det lefvande 
djurets bebag, förändras nästan i oändlighet, från 
nästan aliaset ull långsträckt cylindrisk eller 
på midten insnörd, från trind till femkantig, 
0. S. v., hvilket är nogsamt bekant för hvar och 
en som observerat lebande Holothurier ? =). Detta 
gäller isynnerhet om de arter, hos hvilka det 
under huden liggande muskellagret är starkt ul- 
veckladt; och det är också dessa arter, som vid 
sina våldsamma kontraktioner så ofta spränga hu- 
den och utkasta inelfvorna, än genom anus, än 


"' Då vi stundom upptagit kroppsformen i art- eiler 
slägt-karakteren, menas således dermed blott den 
form, som djuret i hvila vanligen antar. 


293 


genom bristmng af halsens hud eller något annat 
tunnare ställe af kroppsytan. Deremot ges det 
andra arter, som under en tjock och styf, med 
kalkstycken tätt belagd hud, blott bafva ett tun- 
nare och svagare muskellager; hos dessa är krop- 
pens form föga föränderlig, och de kunna icke 
spricka. 

De af oss vid Skandinaviens kuster funna 
Holothurie pedate, 12 till antalet, upptaga vi 
under 9 slägten: Cucumaria, Thyoridium Nos., 
Thyone, Cuvieria och Holothuria pr. s. d. Af 
alla arterna förvaras exemplar i Lunds Zoologiska 
Museum, äfvensom, med få undantag, i Bergens 
stads och Zoologiska Riks-Museum 1 Stockholm. 


| Cucumaria Biumnv. 
(Pentacta Gorpruss, JAaGerR, Cladodactyla BRANDT). 


Corpus subovale, teres I. obtuse pentagonum. 
Pedes majusculi, in ambulaera d longitudinalia 
regulariter digest. PFentacula decem, frondoso- 
ramosa. — Ännulus calcareus oris graciiis (nec 
sursum nec deorsum in longiores processus pro- 
ducius)  Lubi genitales siwplices. 

Animalia cute crasså, durå, granulis, lanri- 
nis I. squamuls calcareis crassis dense incrustatå. 


48. Cucumiuaria frondosa (GunseEr.) (Tab. IV, 
NOT 
ovato-oblunga, crassa, teres L. subpentagona, 
ex rubro nigricans, piemento densissimo obducta, 
tentaculis eoncoloribus, cute coriaceå, crassissima, 
duriusculå, glabrå, subjacente validissimo muscu- 
lorum strato. 
Extensa interdum bipedalis et ultra.  Cor- 
pus, collum et pedum latera teguntur granulis 
calcareis irregularibus, dilfornubus (numguam per- 


294 


foratis); tentacula lamims calcareis irregulariter 
elongatis, eribrosis, medio plerumque latioribus. 
| Holothuria frondosa Gusser. Act. Holm. 1767, 
p- 115, tab. IV, fig. 1—2. "L. S. N: p. 1089. 
Mörtr. Prodr. pag. 231. Cuvieria Biawv. Pen- 
tacta JEG., AGAss. Dactylota Br. 

H. Pentactes Aszunc. Z. D. tab. 108 fig. 
—4. Vart ibid. tab. 123—127 (cum anatomiå). 
Sars, Beskrifv. og Iagtt. p. 40. 

Ando. Pentactes L..S. Np; 4091: -Zook 
Dan. tab: JT, 8 (junior?). 

Cucumaria Kp Forses I. c. p- 209. 

C. fucicola Iv. ibid. pr 227; 

An? GC. pentactes Iv. ibid. p. 213. 

An? Ocnus brunneus Ip. ibid. p. 229 (junior ?). 


Anm. 1. Holothuria Pentactes L. är en art, som 
måhända varit underkastad flera tydningar än någon 
annan Holothuria, helst dess korta diagnos (”tentacu- 
lis denis, corpore quinquefariam verrucoso”) kan med 
lika skäl lämpas på alla Cucumarie. Härvid är att 
märka, alt denna art af Lissé uppställdes efter ett 
exemplar, som KönsrG sändt honom från Island; Könsie's 
originalteckning af detta samma exemplar copie- 
rades af Märrer, och insattes i Zoologia Danica. tab. 
31 fig. 8 (se Danska texten till 2 D., pag. 2 och 121). 
Af denna figur beror således Lins€s art, men figuren 
är tyvärr, såsom Munrer sjelf säger, Kmapdlit. och 
svårt är alt med visshet hänföra den till någon be- 
stämd art; troligen är den ock intet annat än en unge 
af H. frondosa (så framt anvars denna art verkligen fin- 
nes vid Island), i hvilket fall således namnet H. Pen- 
tactes , som gjort så mycken förvillelse, bör allde- 
les försvinna. Minrer förklarar uttryckligen, att han 
sielf aldrig sett denna art, utan blott känner den af 
Könsie's teckning; och det var ett misstag af ABILDGAARD 
och Vanr, att i de efter Miänrrers död utgifna delarna 
af Zoologia Danica upplaga det dubiösa namnet H. 
Pentactes för den stora och utmärkta art, som Gusn- 
NERUS, Linné och Mörner sjelf i sin Prodromus kallat 
H. frondosa ; hvilket haft till slutligt resultat, att både 


295 


H. Pentactes och frondosa 1 flera arbeten numera figu- 
rera såsom ”species dubie.” 


Anm. 2. Af två helt små Holothurier, funna vid 
Englands kuster, vi!l Forses bilda ett nytt slägte: 
Ocnus , som egentligen skulle skilja sig från Cucuma- 
ria , genom färre fötter, hvilka i hvarje ambulacrum 
sitta nästan i en enkel rad, samt en muskulös mage. 
Men fötterna äro hos alla små Cucumarie 1 propor- 
tion större och färre än på de vuxna, och hos de flesta 
Cucumarie , såsom Hyndmanni och sjelfva frondosa , 
är magen knappast mindre musculös än hos Ocni. O. 
brunneus F. är efter all sannolikhet intet annat än en 
liten unge af C. frondosa (det enda, som skulle kunna 
väcka tvekan, är att tentaklerna beskrifvas hvitaktiga, 
hvilket dock måhända kan vara en variation), och O. 
lacteus F. synes vara den lilla art, som vi nedanföre 
upptagit under namn af C. lactea. 


Från Finmarken (Var) förekommer denna 
art ända ned till Kattegat; de flesta man finner 
äro omkring fotslånga; men arten kan blifva vida 
större. Utom Skandinavien är den funnen vid 
England och Grönland. Hos oss varierar denna 
art knappast; men undergår väl efter ålder och 
storlek några förändringar, 1 det de yngre äro 
mer J-kantiga, och fötterna i proportion vida färre 
och större. Små exemplar spricka sällan eller 
aldrig; deremot behålla de större sällan inelfvor- 
na, utan utkasta dem antingen genom anus eller 
genom bristning af den tunnare huden på halsen. 
Det ymniga, svarla pigment, som jemte en myc- 
kenhet slem betäcker hela kroppen, kan med 
slemmet afgnidas eller aftvältas, hvaref:er en lju- 
sare, brun eller rödaktig grundfärg skiner tydli- 
gen igenom, i syunerhet på kroppeus undre sida; 
pigmentet färgar så väl vattnet som fingrarna all- 
deles svarta, hvilken färg envist silter qvar. 

De kalkstycken, hvarmed kroppens hud un- 
der mikroskopet ses betäckt, hafva hos denna 


296 


art det egna, att de blott bestå af oregelbundet 
gyttrade massor. I hudeos y! Hersta fe finnes, 
jemte det ymmniga pigmentet, en mängd sådana 
oregelbundna NV större och mindre om 
hvarondra (Tab. IV, 1), och hvilka vaniigen 
hafva en ojemn, er yta. Dylika finnas äf 
ven på fötternas och halsens hud. Skifvan i föl- 
lernas ända är rudimentär, och består ofta af nå- 
ora få, tunna ringar. Ordeniliga, med hål ge- 
nombrutna' kalkskifvor, liknande våra andra Ho- 
lothuriers, förekomma för öfrigt blott på tentak- 
lerna. Dessa äro, innanför det tjocka, svarta pig- 
mentet, temligen tätt besalta med dylika lång- 
Sn stycken, som de på tentaklerna af C. 
lactea (Tab. IV; fig. 6), men här hka ofts räta 
som -krökia. Mot tentaklernas spets blifva dessa 
stycken grofre, tjockare och ännu mera oregel- 
bandna. 


49. Cucumaria assimilis Nos. (Tab. XL, RN IE 
"TabEV) fre: 2): 

brevis, erassa, hinc albida, illine se » tinela; 
tentaculis 8 majoribus, 2 minoribus. 

Longitudo trilipearis (pullus?). Lamine cal- 
care in corpore regulares, crasse, foraminibus 
in quincuncem despositis, margine quasi inter- 
rupte; in tentaculis et pedum lateribus elongate, 
irregulares, medio latiores. 

Vi ega af denna art blott tre helt små exem- 
plar (från Christiansunml), det största 3”, det min- 
sta knappt 2”; alla korta och tjocka, med 8 större 
och 2 förkeidre tentakler, och med fötter, som äro 
få och kunna fullkomligen indragas. Tentaklerna, 
äfvensom en större eller mindre del af kroppen, 
äro öfverdragna med ett mörkbrunt pigment, men 
föröfrigt är djuret hvita skvigt.  Oaktadt olikheten 


297 


i förg och i tentaklernas storlek, skulle vi knap- 
past tvekat att anse denna lilla form för en unge 
af den föregående, om ej en mikroskopisk under- 
sökning af huden visat alltför stora olikheter "). 

Huden ses nemligen under mikroskopet be- 
lagd, ungefär så tätt som på. figuren (Tab. IV, fig. 
2), med tjocka, regelbundet perforerade kalkskif- 
vor; och mellan hålen sitter oftast en liten upp- 
höjd, perllikt glänsande knöl. Tentaklerna ses, 
ibland det tjocka pigmentet, tätt besatta med 
kalkstycken, som alldeles Iikna dem på C. fron- 
dosa; men likadana stycken finnas här äfven på 
fötternas sidor; kalkskifvan i fötternas spels va- 
rierar mycket till storlek, men är alltid mycket 
ofulländad, oregelbunden och med en mängd ut- 
skjutande spetsar i kanten. 

Vi hafva med de här beskrifna exemplaren 
jemfört helt små ungar af C. frondosa (5SY”), men 
funnit dessa färgade alldeles som de gamla; och 
med 10 lika stora tentakler, samt deras hud be- 
lagd med alldeles likadana, oregelbundna -kalk- 
eyttringar som de gamlas, blott något glesare och 
mindre. 


30. Cucumaria lactea (Forses). (Tab. XI, fig. 
30; Tab. IV, fig. 3—7): 
lota lactea, opaca, subeylindrica, utringue 
obtuasa, transversim rugosa; cute Crasså, glabrå; 
pedibus macgnis, paucissimis, non retrahendis, in 
singulo ambulacro in unicå serie flexuoså sitis. 
Longitudo + pollicaris. Corpus deuse tegitur 
laminis caleareis subovalibus, cvassis, margine 
nodoso-undulatis , qvarum in medio foramina duo 
ceteris majora ovalia. 


Lå = ; , .” . . . 
) Af den likhet, som denna lilla art föröfrigt visar med 
föregående, hafva vi tagit anledning till namnet. 


298 


Ocnus lacteus Forses I. c. pag. 231 (fig. mala). 

Blott vid kusterna af Bergens Suft hafva vi 
träffat denna art, och den synes äfven der före- 
komma ganska sparsamt, ehuru när den träffas, 
vanligen flera fås tillsammans. Alla de exemplar 
vi sett, hafva varit små, cylindriska, i båda än- 
dar” trubbigt afrundade, i sammandraget tillstånd 
med åtskilliga mer och mindre markerade tvär- 
rynkor; ju mindre de äro, dess tjockare och kor- 
tare i proportion är kroppen. Fotterna mycket 
stora, men få, vanligen blott 8&—10 i hvarje am- 
bulacrum, och så glest alternerande, att de stå i 
en enda våglikt böjd rad; de kunna icke indra- 
gas, blott förkortas. ”Tentaklerna korta, nästan 
oskaftade, till antalet 10, hvaraf de 2 ofta äro 
kortare. Hela djuret är alldeles hvitt. 

Huden är tjock och fast, men musklerna sy- 
nas ej vara särdeles utvecklade och djuret spric- 
ker aldrig. Munringen fin och tunn, bildad som 
hos de öfriga arterna af slägtet. Tarmkanalen 
tjock, genast under munringen utvidgad till en 
kort mage (ungefär som hos Thyone Firsus), hvil- 
ket likväl ingalunda synes berättiga denna att 
utgöra ett slägte. Respirationsträdelts grenar 
brad delar af Lik längd med den konirahe- 
rade kroppen. Generationsorganer synes ej på 
det dissekerade exemplaret (unge?) 

Hela kroppen täckes med tätt sammanpac- 
kade kalkskifvor, af en, åtminstone bland våra 
arter, alldeles egen form (Tab. IV, fig. 3—4). Ten- 
tälllenna äro tätt besatta med öreselbölatae inåt 
krökta stycken (fig. 6), hvilka mot tentaklernas 
spetsar ölvergå i en annan form, runda, hjullika 
skifvor (fig. 7); i sjelfva tentölllekrat yttersta fli- 
kar utskjuta vanligen åt dessa kalkskifvors ena 
sida ännu några mindre hål (såsom på den ena 


299 
af de afbildade skifvorna), hvilka intaga sjelfva 


spetsen af fliken. Fötternas sidor tätt täckta med 
kalkstycken (fig. 5.), som likna tentaklernas, men 
äro mera regelbundna; kalkskifvan i fotens ända 
är vacker, med stora hål, tunna mellan väggar och 
ofulländad kant. 


D4. Buciamärit Hyndmanni Forses. (Tab. XI, 
fier 365 Fab ING Gig: 8—14): 
subeylindrica, curvata, postice attenuata, griseo- 
nitens, cute coriaceå, durå, opacå, squamis mi- 
nulissimis scabrå; tentaculis pallide flavis; pedi- 
bus longis, rigidiusculis, vix retrahendis, secus 
ambulacra dense biseriatis. 

Longitudo bipollicaris. Squamulae corporis 
subimbricalae, crassiuscule, margine undulat, 
foraminibus numerosis in quincuncem disposilis. 
Pedum superficies densissime tegitur aciculis cal- 
careis lransversim elongatis, curvatis, in medio 
et utråque extremitate aliquantum  dilatatis et 
foramine perlusis. 

C: Hyndmanni Forses Il. c. p. 223 (fig. mala). 

Denna i många afseenden utmärkta art hafva 
vi funnit blott i trakten af Bergen, i synnerhet 
i sjelfva Bergens Fjord, hvarest den ej så sällan 
erhålles, på betydligt djup och vanligen på skeal- 
botten, der den med fölterna fäster på sig en så- 
dan mängd större och mindre conchyliefragmen- 
ter, att den deraf alldeles betäckes. Prof. LovÉN 
har funnit den i Bohuslän. Utom Skandinavien 
förekommer den vid Englands kuster, ty FOorBes' 
beskrifning, ehuru Före. lemnar ep tvifvel 
öfrigt om att han haft denna art för ögonen. 
Ifrån Grönland hafva vi af Herrar Blranear och 
Krörer erhållit flera exemplar af en art, som 
till hela babitus står denna nycket nära, men 


300 


hvars hudskelett under mikroskopet visar sig 
helt olika. 

Arten bibehåller alltid samma habitus och 
kan med ingen annan af våra förblandas. Huden 
är tjock, fast och läderartad, men det underlig- 
gande muskellagret tunnt; också ses detta djur 
föga förändra form, aldrig fullkomligen uträta 
sig, och aldrig spricka. - Vid dissektion finner 
man, omedelbart under munringen, en liten, 
kort och tjock mage, invändigt fållad som van- 
ligt.  Respirationsträdets båda grenar äro ungefär 
så långa som halfva kroppen, med fina smågre- 
nar eller blåsor. Den s. k. Poliska blåsan tem- 
ligen liten. Generationsorganets rör långa, enkla. 

Under mikroskopet visar hudens kalkskelett 
hos denna art många egenheter. Tab. IV, fig. 8 
visar ett stycke af kroppens hud med en del föt- 
ter, i föga mer än naturlig storlek; torkas huden, 
ser man redan med blotta ögonen de fjäll hvar- 
med den är belagd, äfvensom kalknålarne i föt- 
terna. Fjällen på kroppen (fig. 9 —11i) äro tjocka, 
men ligga icke så tätt packade som bos Thyone 
Raphanus ; stundom täcka de hvarandra med kan- 
ten, stundom blott beröra de hvarandra 5), De 
långa fötterna äro tätare belagda med kalknålar 
än hos någon anvan af våra arter; de kunna ock- 
så knappast fallkomligen indragas, blott förkor- 
tas eller förlängas, och i samma mån komma 
kalknålarne mer eller miudre nära hvarandra. 

” Märk värdigt är, att man midt ibland dessa tjocka 
kalkstycken stundom här och der, fast temligen säl- 
lan, finner en ensam, fin och tunn skifva, med stora, 
regelbundna hål och smala -mellanväggar, ungefär 

såsom skifvorna på kroppen af AH. intestinalis (tab. IV, 

tig. 31). Dylika finner man äfven någon gång i krop- 

pens hud bos föregående art. S 


we 


301 
Alla nålarne (fig. 12, 13) ärv krökta inåt, efter 


fotens rundning. Öfverst emot fotens spets sak- 
nas de båda hålen i ändarna (se fig. 12), men 
föröfrigt är dessa kalknålars form utmärkt kon- 
slant.  Skifvan 1 fötternas ända (fig. 14) är nä- 
stan alldeles rudimentär, och består blott af en 
eller anuan, mer eller RE fullständigt sluten 
ring, med utskott i hörnen. På Åomtakderga fin- 
nas en mängd tält packade tvärstycken, ull 
formen någorlunda liknande dem på fotterna, men 
mycket mer oregelbundna, raka eller krokiga, med 
flera bål midtpå eller. 1 <ändarpa oc. s. v.3> utåt 
mot tentaklernas spetsar äro de, som vanligt, 
mycket mindre än mot basen. 


32. Cucumaria elongata Nos. (Tab. XL, fig. 56 
b, Tab. IV fig. 14 A, 14 B): 
elongata, utringue attenuala; cute (grisescente?) 
cortiaceå, durå, opacå, sqvamis minulissimis sca- 
bra; pedibus basi conicå, rigidå, non retrahendå 
suffultis, versus utramque Cor poris extremitalem 


 serilem unicam flexuosam occupanlibus. 


Longitudo bipollicaris. Squamulee corporis 
majuscule, crasse, sed pler mngue valde irregu- 
lares et imperfecte, interjectis ubique dör äs 


el lenuloribus. Versus extremilates pedum et in 


tentaculis occurrunt aciculae crasse, subeylindri- 
ce, exlremitatibus I. medio irregulariter dilatatis 
per foratisque. 

Af denna art hafva vi hittills blott sett tre 
exemplar, alla från Bohuslänska Skärgården, de 
två hafva från Riksmuseum blifvit oss benäget 
lånade af Prof. S. LovÉn, det tredje af Prol. 
Retzius, som tagit det vid Fiskebäckskil. Af de 
spritlagda exemplaren äro tvenne mörkgråa, det 


302 


tredje och mindre är ljusare, nästan som föregå- 
ende art. ; 

C. Hyndmanni är den enda af våra arter, 
hvarmed denna har någon närmare förvandtskap; 
dock skiljer den sig genom flera egna karakterer. 
Den är mycket mera långsträckt gel smal än nå- 
gon af samslägtingarne, och förlängd åt båda än- 
dar, 1 synnerhet åt den bakre, som stundom ut- 
löper i en smal spets. Fötterna fiva men långa, 
äro upphöjda på en konisk basis, som alldeles icke 
kan indragas, knappt förkortas; de sitta temli- 
gen glest, så att de blott midtpå kroppen bilda 
tvenne rader i hvarje ambulacrum, eljest bloit 
en enda, 3; zigzag böjd rad. 

Under mikroskopet ses kroppens hud (fig. 
14 A) täckt med stora och tjocka kalkskifvor, 
men föga tält packade och vanligen oregelbundna 
eller illa utbildade. Mellan dem förekomma , här 
och der strödda, mindre och finare stycken (se 
samma fig. vid a, a), hvilka vanligen äro mer 
eller maud ine fyrkantiga, och nästan likna lös- 
ryckta kronor ur skifvorna hos de arter der så-' 
dana finnas. Den koniska basen af fölterna är 
tätt belagd wmed liknande stycken som kroppen, 
så väl af EEE gröfre slaget (dock äro de 
tjocka skifvorna här finare och tätare genombor- 
rade); den yttre, mera retraktila delen af foten 
omgifves deremot af förlängda, trinda, krökta 


tvärstycken (fig. 14 B), som re oregelbundet ut- 
vidgade och genomborrade i båda ändarna och 
stundom i midten. Här återfinnes således samma 
grundtyp som hos föregående art, men vida min- 
dre regelbunden. Liknande tvärstycken betäcka 
äfven tentaklerna, der de äro helt tätt packade, 
men vida tjockare och grofre än på fötterna, 
i synnerhet mol tentaklernas basis. 


303 
Thyonidium Nos. vov. gen. 


Corpus subeylindricum, elongatum. Pedes 
per tlolam superficiem magis I. minus sparsi, ita 
lamen, ut secundum series 5 longitudinales pre- 
cipue aggregentur. Lentacula 10, frondoso-ramo- 
sa, per paria approximata, quibus (an sem per ?) 
inlerjacent tolidem paria tentaculorum triplo bre- 
viorum. Ånnulus calcareus oris sursum emittit 
processus decem elongatos, quorum alterni latio- 
res bifidi. Pubi genitales divisi. 

Animalia cute tenut, in contractis ruguloså, 
laminis calcareis I. raris et tenuibus I. prorsus 
nullis. Tentaculorum apices rete calcareo conti- 
nuo induti. 

Genus inter Cucumariam et Thyonem fere 
inlermediom, cum neutrå conjungendum; tenta- 
eulorum numero et tubis genitalibus divisis ad 
Holothurias pr. s. d. quvdamimodo accedens, an- 
nuli oralis forma (Tab. XI, fig. 31) et rete cal- 
careo tentaculorum continuo ab omnibus nostris 
diversum. 

Hit höra två arter, båda bland de mest va- 
riabla af alla våra Holotburier. 


33. Thyonidium pellucidum (Vau). (Tab. XI 
fig. 37; Tab. IV, fig. 15—17): 
oototum plerumque album, hyalinum; cute 
tenerå, punctis minimis elevatis scabriusculå; pe- 
dibus sat numerosis, per 5 series lougitudinales 
digestis; nonnullis tamen plerumqne irregulariter 
in!ersparsis. 

Longitudo nobis vix ultra bipollicarem (”9- 
pollicaris” Var, ”6-pollicaris” Frem.)  Puncta 
scabra, in corpore sparsa, sub microscopio osten- 
dunt laminas circulares, teneras, regulariler per- 


. . s A . Oo 
foratlas foraminibus 3 - 4 in medio et J—12 mar- 


304 


ginalibus; e medio surgit corona humilis, 3J—4- 
angularis. 

fHolothuria pellucida; NV ARL £Z: .D:Jabark30 
(fig. mala). Freminc, Brit. Anim. p. 483. Pen- 
tacta JEGER, ÅGAssSi2.  Dactylota BrAnpr. 

Cucumaria hyalina Forees I. ce. p. 221 (fig. 
bona). 

Pentacta Pentactes Örsp! Ek eocp. 74 (vix 
Linne!) 


Anm. Beskrifningen i Zoologia Danita ar sa kort: 
och figuren i synnerhet så dålig, att vi knappt HGT 
våga hänförd den till denna art, om vi kände någon 
annan nordisk, hvarpå den EET kunde passa. 
Också hänförde FreEminG hit den Engelska arten, som 
utan tvifvel är identisk med vår; och då Förl vill 
uppställa den som en ny art, skild från Vaurs pellu- 
ceida, är det: blott på den besynnerliga grund, att 
denna sedware skulle vara alldeles glatt, Shan 4 kad i 
sjelfva Vaunrs diagnos heter: ”corpore PA va ke Be- 
synnerligt nog Kar JeGER gifvit den en 6-kantig kropp 
och 12 tertalder. ehuru VA uttryckligen säger att 
den har 10; och gevom ofullständigheten af "Vanns 
teckning Hartden slutligen fått plats ERE slägte 
Dactylota , som har fingerlikt delade tentakler. 


Ifrån Nordlanden (Var) förekommer denna 
art ända ned i Sundet, hvarifrån vi hos Mag. ÖRSTED 
selt flera exemplar, hvilka äro rödletta till färgen 
och till babitus så olika de norrska, att vi först ge- 
nom mikroskopisk undersökning af huden kunde 
öfvertyga oss om bådas identitet. Vid Norrska 
kusten, hvarest vi fått den på 30—50 famnars 
djup, är den en af de s sällsyntaste arterna. Den 
spricker myckel ofta, och utkasiar inelfvorna än 
genom anus, än genom bristning af halsens hud 
0. & v. Det är endast i lefvande tillstånd och 
utspänd af vatten, som arten utmärker sig genom 
en glaslik genomskinlighet; vid starkare samman- 

| drag- 


305 


dragning, eller efter döden, antar den vanligen 
en opak, mjölkhvit färg, huden blir fall af små 
skrynklor, och de små upphöjda, sträfva punkter- 
na blifva knappast mera märkbara hvarken för 
ögat eller känseln. 

Under mikroskopet visa sig dessa sträfva 
prickar såsom regelbundna kalkskifvor (Tab. IV, 
fig. 15—17), med en uppstående krona, som 
stödjes af 4 eller ofta blott af 3 korta och tjocka 
fötter. Dessa skifvor stå så glest, att deras af- 
stånd vanligen är 2—93 gånger så stort som de- 
ras diameter. Likadana och lika glesa kalkskif- 
vor finnas på fötternas sidor, och i deras ända 
en stor vacker skifva, med stora hål och tunna 
mellanväggar, 1 kanten med långa utskott. På 
halsens hud äfvensom på munhuden ligga kalk- 
skifvorna mycket tätare packade, ofta så att de 
beröra eller täcka hvarandra. Sjelfva deras form 
afviker föga från skifvorna på kroppens hud, utom 
det att de vanliga äro mer kantiga eller utskjuta 
1 spetsigare hörn; men kronorna äro dubbelt så 
höga, och variera med 2, 3 och 4 fötter, ehurn 
det sednare talet är allmännast. På tentaklerna 
öfvergå kalkskifvorna till ett sammanhängande, 

 grofmaskigt nät, som likväl i synnerhet nedemot 
| basen är mycket oregelbundet och afbrutet. Delta 
nät går icke ända ut i de finaste spetsarne, utan 
slutar sig dessförinnan tvärl som en mnotkalf eller 
ett nätlikt genombrutet fingerborr. Detta nät tål 
likalitet här som hos följande art den ringaste 
kompression, utan brister då i oregelbundna, af- 
långa stycken, hvilkas ursprungliga sammanhang 
lätt kan öfverses. 
4. Thyonidium commune (Forses). Tab. XT, 
| SS Pb EV, fe 182-05): 


K. V. 4kad. Handl. 1844. 20- 


306 


oblongum, flavescens, ore et tentaculis ple- 
rumque intense violaceis; cute tenerå, glaberri- 
må; pedibus numerosis, eliam inter ambulacra 


fere ubique sparsis. | 
Longitudo spitlhamea et ultra. Corporis ip- 


sius superficies prorsus destituta particulis cal- 
careis , que nonnisi in tentaculis et pedum apice 


occurFrunt. 
Cucumaria communis ForzeEs I. c. P: 2 gå 


C. Drummondii Iv. ibid. p. 223. 
Thyone Portlockii Ivo. ibid. p. 238. 
An? Holothuria Fusus Örsp. I. ce. p. 74. 


Anm. Denna art är en bland dem, som förekom- 
ma under de mest olika former. Det första exemplar 
vi erhöllo, vid Bergen, liknade så mycket Thyone Fusus, 
alt vi skulle bafva antagit det för denna art, om det 
ej ådragit sig vår u ppmärksamhet genom gulare färg och 
en mycket slemmig (icke, såsom alltid hos TA. Fusus , med 
en mängd conchyliefragmenter betäckt) yta. Först vid 
exemplarets dissection, äfvensom genom hudens mikro=- 
skopiska undersökning, funno vi dess väsendtliga skill- 
nader från 7h. Fusus , och hade tänkt kalla NR Thyone 
miucosa. ”Tentaklernas färg var mörkt violett, i spet- 
sen ljusare, med brandgula punkter. Ett annat exem- 

lar, som erhölls några månader sednare, hade hvita 
tentakler och ytan alldeles icke slemmig. På dessa 
exemplar, som dogo utan att hafva utsträckt ten- 
taklerna, anmärktes ej de 10 mindre. I Bergens Mu- 
seum förvaras två andra exemplar, hvilkas yttre så full- 
komligt liknar ForzeES” figur af Cucumaria Drummondi , 
all vi genast förmodade deras identitet dermed; men 
det varade länge innan vi, egentligen först genom hu- 
dens mikroskopiska undersökare fä prel alt dessa exem- 
plar också voro identiska med åf förut s. k. Thyone 
mucosa ; och vi märkte då snart också, att Thyone 
Portlockii ForsBEs måtte vara samma art. Munnens och 
tentaklernas mörkt violetta färg är ännu på dessa exem- 
plar mycket tydlig. Slutligen GEES i Lunds Zoologi- 
ska Museum ett par mycket stora exemplar af denne 
art, från Sundet, hvilkas yttre fullkomligen liknar 
Harrie LOMI Forses; äfven här behöfdes mi- 


307 


kroskopets hjelp, innan vi ens kunde förmoda dessas 
identitet med den art, vi numera trodde oss väl känna, 
i synnerhet sedan vi redan en gång förr blifvit deraf 
gäckade. Först på dessa exemplar anmärktes de 10 
mindre tentaklerna, hvilka dock troligen äfven funnits 
på de mindre exemplaren. Det synes besynnerligt, om 
en art, som på Engelska kusten skall vara allmän och 
som blir så stor som denna, icke skulle vara anmärkt 
af någon före ForBEs. Denne förmodar sjelf, att den 
stundom fått gå under namnet H. Pentactes , hvilket 
icke är osannolikt; under detta namn stodo exemplaren 
1 Lunds Museum, 


Vid våra kuster är denna art en af de säll- 
syntaste; vi hafva icke sett mer än de sex ofvan 
nämnda exemplaren. De säkraste karakterer på 
arten lemnar, såsom ofvan nämndt , hudens mikro- 
skopiska undersökning. Hos alla våra andra Ho- 
lothurier, äfven de, hvilkas hud kännes alldeles 
slät och glatt, plägar dock ett eget krasande un- 
der knifven, eller då ett tunnt lager af huden 
prässas mellan två glasskifvor, alltid röja närva- 
ron af kalk, redan innan man genom mikrosko- 
pet hunnit derom förvissa sig. Här saknas der- 
emot i sjelfva kroppens hud allt spår till kalk; 
äfvenså på fötlernas sidor, men 1 deras ända fin- 
nes alltid en kalkskifva, ehuru mycket varieran- 
de, än stor och mycket utbildad (Tab. IV, fig. 
22), än helt liten, oregelbunden och nästan ru- 
dimentär (fig. 23). På munhbuden och tentaklerna 
finnas kalkskifvor (fig. 18S—20), till formen tem- 
ligen varierande, och försedda med en uppstå- 
ende del eller krona, som vanligen har 4, mera 
sällan blott 2 fötter. Mot tentaklernas spetsar 
försvinna kronorna, och skifvorna sammanbindas 
med hvarandra, liksom hos föregående art, till 
ett sammanhängande, endast här och der afbru- 
let, ytterst skört nätverk (fig. 21). 


308 
Thyone ÖKES. 
(Phyllophorus Gruse). 


Corpus teres, subfusiforwe, pedibus minulis, 
per lotam superficiem inurdinate sparsis, hon re- 
vrahendis, quasi fibrillosum. Pentacula 10, fron- 
doso-ramosa (quorum in nostris duo fere semper 
reliquis longe minora, rudimentaria). Annulus 
calcareus oris obeonicus, s. deorsum (intus) ap- 
pendicibus 10 longis continualns. Tubi genitales 
stinplices. Tentacula conerementis calcareis fru- 
ticosis plus minus tecta. 

Detta slägte, som besynnerligt nog icke upp- 
lagils hivarken 1 Jacens eller DEAgbas systemer, 
bör i det sednare inrymmas bland Homoiopodes 
Sporadipodes , och der, jemte föregåeude slägte, 
bilda en egen afdelning, Dendrochirote , analog 
med slägtel Cladolåbes bland Heterapbdes Spora= 
dipodes. Utom fotternas ställning o. s. v., är I 
synnerhet munringens form (Tab NV BIG EDER sg 
detta slägte alldeles egen och karakteristisk. 


09. Chyone Fusus (Mörr.) (Tab. XI, fig. J2: 
fåb.” Ver 42—158): : 

fusiformis, utringue altlenuata, pallide brun- 
nea; cule puncetis minimis elevatis scabriusculå, 
facillime ruplå. 

Longiltudo 4—5-pollicaris. - Cutis sub mnmi- 
eroscopio dense tegitur laminis caleareis tenuibus, 
Quarum foramina tantum sunt 4, et quarun; e 
medio surgit columna verticalis, e ramis tantum 
binis, supra medium connaltis I. trabe Uansver- 
salt junctis. 

Holothuria Fusus Mövi. Z. D. tah. 10, fig. 
d3—6. Synapta? JaGerR. Thyone AGass. (non 
H. Fusus D. Cue). 


309 


Holothuria papitloösa ABivc. Z D. tab. 108, 
fig. 3. Sprnapta? JaGeR. Thyone ÖKEN. ÅGASS. 
Forses I. c. p. 203. Miilleriu Jonsst. Mag. Nat. 
kläst «vol, V LI. 

Thyone Fusus Koren, Nyt Magaz. F£. Nalurv. 
FÖLtEYG fast. fll; po 203; tab: 1 (cont anstomta) 

Annulus oris calcareus = Holothuria Penri- 
gtallus Munn. Zoo Dotab: 10 fv. 4 4. Pentacta JEGER. 
(H. Penicillus Derie CmAJe est alia species 
hujus generis). 


Anm. Eburn denna art icke varierer så mycket 
som de båda föregående, har den dock gifvit anled- 
ving till många förvexlingar, äfvensom till mycket sy- 
stematiskt bryderi. Dess fötter äro så fina, att MULLER 
knappt insåg deras verkliga vatur, utan blott beskrifa 
ver dem som ett ludd. Jncka karm härigenom alt he- 
tvifla tillvaron af verkliga fötter, och artev rangerades 
bland ”species Synaptis cognate ;” hvilket sedan synes 
bafva förledt D. Cutare "), att antaga som synonym med 
Muäicers AH. Fusus en helt annan art, som tyckes sakna 
fölter men är taggig af hårda papiller. - Derecmo"' an- 
tog redan Cuvier, all &. Fusus hörde till den afdelning 
som ÖkreEnS sedan kailat Zhyone. Mycken förvirring har 
sedan också vållats derigenem, att ÅRILDGAARD, Som 
erhöll samma art från Färöarne, 1 Zoologia Danica 
beskref och aftecknade den under elt annat pamn, HH. 
papillosa , hvilken sedan öfverallt fått fgurera som egen 
art och i flera olika slägten, oaktadt knappast något 
tvifvel kan ega rum om dusd identitet med H. Fusus. 
TI BE. papillosa blef denna art också, vär den fanns 
i England, hänförd. 

Äfjatla äss arter spricker denna lättast, och detär 
nästan omöjligt att kunna bevara ett helt exemplar. 
Den utkastar inelfvorna aldrig genom anus, utan spric- 
ker vid halsen eller på dra. Stallet. öfta flerestädes 
på en gång, och uttömmer ofta i ett ögonblick allt 
innanmätet. Ej sällan brister den sålunda, redan in- 
nan man fått den upp ur vattnet, och man får blott 
opp fragmenter, hvaribland den långa, eget formade 


fem. tom. Ht pas. 07; JO;tabli 357 fig. 11: 


310 


munringen med tentaklerna i synverhet ådrager sig 
uppmärksamheten. På samma gång och ställe, som 
Miäncrer erhöll sin AH. Fusus , fick han äfven en sådan 
lös, utkastad munring, och denna blef hans H. Peni- 
cillus; ehuru han sjelf misstänkte att det var mun- 
apparatet af en Holothuria , föll han dock aldrig på 
den tanka att undersöka dessa delar hos HA. Fusus , 
och hos sina andra Holothurier kunde ban icke finna 
något liknande. D. CurazE har i Medelhafvet funnit 
en art af Thyone ”), och anmärkt likheten mellan dess 
munapparat och Mänrrer's MH. Penicillus , hvilket namn 
han således vill behålla för sin art; men beskrifningen 
och figuren, isynnerhet munapparatets form, visar att 
denna icke är identiskt med Murrers HH. Fusus , såle- 
des icke heller med hans Penicillus. 


Längs vestra kusten förekommer denna art, 
från Bohuslän (LovÉs) åtminstone till Bergen, på 
betydligt djup och vanligen på skalbotten, hvar- 
est den med sina talrika fötter fäster på sig en 
sådan mängd små conchyliefragmenter, att den 
ofta synes deraf alldeles betäckt. Nästan ingen 
af våra arter kan så förändra form, eller så be- 
tydligen utsträcka eller sammandraga sig, som 
denna; också spricker den, såsom ofvan nämdt, 
lättast af alla. 


Under mikroskopet Ses kroppens hud tält 


belagd med kalkskifvor, hvilkas vanliga form är 
sådan som på tab. V, fig. 42—43. Fötlernas 
sidor äro tätt belagda Pe kalkstycken af en an- 
nan form (fig. 46), och på tentaklerna förekom- 
ma de under tre olika former; dels regelbundna 
skifvor, med en uppstående del ungefär som på 
kroppens kalkskifvor (fig. 45), men inblandade 
med dessa förekomma rundade, fint greniga, lik- 
som hopgyttrade stycken af helt annan form (fig. 
47), och slutligen antaga alla kalkstyckena emot 


nn 


") Mem. tom. lIT, pag. 68, 70, tab. 35, fig. 1—3. 


311 


tentaklernas spetsar en annan, ganska egen skap- 


nad (fig. 48). 


06. Thyone Raphanus Nos. (Tab. XI, fig. 58 
—59; Tab. V, fig. 49—55): 

curvata, anlice crassa, extremitate posticå 
subito altenuatå, elongatå; cute crasså, durå, 
scabriusculå, albescente. 

Longitudo 1—13:-pollicaris. Corpus Jlaminis 
calcareis imbricatis subsquamosum; laminge fora- 
minibus numerosis in quincuncem dispositis cribro- 
se, in corpore crasse, arctissime imbricataee et vix 
distinguenda, margine quasi abrupto; in caudå ma- 
jores, laxiores, margine undulato, tlenuiore. In ten- 
taculis occurrunt coneremenla calcarea, ramorum 
frondosorum I. arbusculorum formam mire g&emu- 
lantia. 

Denna art är en af våra sällsyntaste, blott 
funnen några få gånger utanför Bergen och Chri- 
stiansund, på 40—50 famnars djup. Dess egna, 
framtill tjocka, baktill i en lång spets afsmal- 
nande form skiljer den lätt, redan vid första på- 
seendet, från våra andra Holothurier 5). Då djuret 
lefver, ser man den smalare ändan af kroppen 
ofta, ehuru småningom, förändra form, böjas 
och krökas på många olika sätt (alldeles rak 
bäres den knappt någonsin). Deremot förändras 
den tjocka delen af kroppen föga till formen; 
blott någon gång får den midtpå ett djupt veck, 
så att hela kroppen blir liksom dubbelviken, med 
båda ändarna närmade hvarandra. Den spric- 
ker sällan, och knappast utom upp vid halsen, 
der huden är tunnare. Stundom ser man några 


") Af denna form, som i synnerhet då tentaklerna äro 
utslagna ger djuret en slags likhet med en rädisa, 
hafva vi tagit anleduving till namnet. 


312 


inelfvor, liksom genom ett bråck, tränga genom 
det tunnare muskellagret och bilda en säck mel- 
lan detta och huden, hvilken är starkare och 
svårare alt sönderspränga. 

Hudens mikroskopiska undersökning visar hos 
denna lilla art många egenheter. Kroppens kalk- 
stycken äro tjocka, inbäddade i buden och så tält 
packade, att de taktegellikt täcka hvarandra och 
således stå på öfvergåugen till verkliga fjäll; hela 
denna fjällbetäckning bildar en sammanhängan- 


de fast och kompakt massa, i synnerhet på krop- 


pens midt (Tab. V, fig. 49), bvarest de enstaka 
fjällen (fig. 50, 91) knappt utan svårighet låta 
sig åtskiljas. Större, med tunnare kant (fig. 34) 
och mindre tätt packade (fig. 53) äro fjällen på 
stjerten. På fölternas sidor saknas allt spår till 
kalkstycken, och i deras ändar finnes, 1 stället för 
den vanliga skifvan, en högst oregelbundet for- 

mad, d— RR sljerna (fig. 52). På tentak- 
lerna förekomma, glest och utan ordning ströd- 
da, särdeles egna i Vväcktas greniga alger 
fig: 33); ora TD le blades af vissa Or OTREES 
Kär 0. d. 


Cuvieria PERON. 
(Psolus ÖKEN. ). 


Corpus breve, latere superiore ab infewiore 
valde diverso; utråque aperlurå sursum verså. 
Dorsum convexum, durum, squamis calcareis plus 
minus distivctis DTC absque pedum ve- 
stigio; venter planus, mollis a lateribus abrupte 
limitatus, pedibus marginalibus cincetus. Tenta- 
cula 10 frondoso-ramosa, collo molli, coloratö, 
inferne abrupte limiltato elevata.  Annulus cal- 
careus oris gracilis. Tubi genitales simplices. 


I 


——— 


313 


All, såsom nästan alla nyare förfatlare, åt- 
skilja Holothuria Phantapus och squamata 1 två 
olika slägten (och karakterisera det förra, såsovim 
BRANDT: ”cute molli”y är tydligen orätt, då båda 
i alla väserdtliga karakterer ofverenstämma och 
1 sjelfva verket stå hvarandra så nära, att un- 
garne lätt kunna forvexlas och äfven blifvit for- 
vexlade, hvarom wera nedanföre 


07. Cuvieria Phantapus (STRUSSENF.): 
subeylindrica, crassa, uträque extremitate 
elevatå, posterivre conico-acuminalå; cule fuscå 
(1. pallide tla vicante), crassissimå, squamis subim- 
mersis dense granulosis iwmbricatå; abdomine co- 
riaceo, lelragono, pedibus etrca marginem el in 
serie longitudinali media sitis. 

Longitudo maxima circiter spithamea. Junior 
depressa, flavicans, squamis longe majoribus et 
magis conspicuils, öNidtibäss abdominre Jlatiore, 
rotundiore, cute levi, punctis minutis elevatis 
sub lente dense obtectå, pedibus tantum margi- 
nalibus. 

Holothuria Phantapus - STRUSSENFEi DT Act. 
Holm. 1765, p- 256, tab. 10. L. et Auctorum. 
Mörner Z.: Di tlabo 112, 113. 

Cuvieria Phantapus BiAsv., FLEMING, SJOHNSTON. 

Psolus Phantapus Ox N, EN BrANDT, ÅGAS- 
siz, ForBrEs etc. 

En mycket allmän och välbekant art, som 
1 Kaltegat och Sundet är vida allmännare än vid 
Norriges vestkust. Så olika denna och följande 
art äro som vuxna, så lika äro båda som små 
(1: tum och derunder), i hvilket tillstånd de 
ganska lätt kunna förblandas; ja det är sanno- 
likt, att Mörrenrs (ehuru icke Fagricu) Holothuria 


squamata intel annat är än uvgen al Phantapus, 


314 


hvarom mera vid följande art. Båda äro ull 
färgen blekt gulaktiga, till formen mycket för- 
änderliga, dock vanligen alldeles nedtryckta och 
platta; och båda halea lika tydliga fjäll, samt en 
bred, rundad och tunn buaksåla, med slät yta 
och fötter blott ikving kanten. Det enda osvik- 
liga skiljemärke, som vid denna ålder finnes mel- 
lan båda, är: att buksålan hos C. Phantapus alltid, 
innan den begynner blifva tjockare och rynkig, 
ses, åtminstone under mikroskopet, tält beströdd 
med små runda, upphöjda punkter (kalkskifvor), 
som . snart. torka och blifva hvita — hvaremot 
vi hos C. sguamata aldrig funnit spår till sådana 
förrän under mikroskopet, hvarest de visa en helt 
olika form än hos C. Phantapus. Väl sakna ryg- 
gens fjäll hos ungarne af C. sguamata allt spår till 
granulering, och buken allt spår till fötter längs 
midten; men späda ungar af C. Phantapus finnas, 
bos hvilka ännu båda delarne saknas. Under 
tillvexten förändrar sig C. squamata föga eller in- 
tet; hvaremot C. Phantapus småningom utvecklar 
sig till en form, ganska olika ungens.' Dess färg 
blir vanligen svartgrå som en Rätt: digt ehuru några 
individer Äfven såsom vuxna behålla den blekgula 
färgen; dess form blir högre, med spetsigare än- 
dar; dess buksåla smalare och mera fyrkantig; 
dess fjäll blifva mera granulerade (besatta med en 
mängd små upphöjda punkter), men i proportion 
tunnare och mer nedsänkta i den tjocka huden, 
så alt de slutligen knappt förrän skinnet torkas 
(då de öfverallt blifva tydliga) kunna urskiljas 
å kroppens midt, utan blott mot båda ändar; 
buksålan blir tjockare, mera läderartad och skrynk- 
lig, hvaremot de små kalkskifvorna på dess yta 
upphöra att synas. En god figur af den yngre 


C. Phantapus finnes i Zöok Danica, tab. 113 fig. 


315 


a—c; och exemplar af ungarne, jemte fullstän- 
diga öfvergångar från den helt lilla C. Phantapus 
till den vuxoa, äfvensom ungar af den rätta C. 
squamata , förvaras nu i Lunds Zoologiska Museum. 

Kroppens fjäll visa, under förstoring, all- 
deles samma byggnad som hos följande art, och 
äro endast vida tunnare, mera nedsänkta i den 
mycket tjockare och mera läderartade huden, 
tält tryckta till hvarandra, samt bära på sin 
yta vida större och talrikare granula. Buksålans 
kalkskifvor likna alldeles dem på kroppen af 
Throne Raphanus (se tab. V, fig. 50, 51), och 
ligga temligen tält, så att deras inbördes afstånd 
är ungefär lika med deras diameter. Fötter- 
nas sidor sakna kalk; ändplåten (tab. IV, fig. 34) 
är ovanligt stor och regelbunden. Så väl mun- 
huden som halsens hud sakna aildeles kalkstyc- 
ken; men på tentaklerna finnas skifvor, någor- 
lunda liknande dem på följande arts tentakler 
(se tab. IV, fig. 40), och mot tentaklernas spet- 
sar afvika skifvorna från de andra blott genom 
smärre, men talrikare hål; alla hafva tunna mel- 
lan väggar, nästan reguliera och lika stora hål, 
samt ofulländade kanter. 


99. Cuvieria squamata (Mö. ?) (Tab. IV, fig. 
30—41): 
pallide fla vicans, depressa, superne imbhricata 
squamis magnis, crassis, nudis, läevibus I. gra- 
nulis minutissimis raris adspersis; abdomine ovali, 
cute levissimå, glaberrimå, pedibus tantum mar- 
ginalibus, semper (etiam retractis) prominulis. 
Longitudo tripolliearis, latitudo 1:-—2-pol- 
licaris. 
Holothuria squamata Mörnr. Z. D. tab. 10 
fig. 1—3? (junior, forsan tamen potius pullus 


316 


preceden ss" ”nom ”Ekesmert "PE GF Yr 800 
que est species distincta ")). Cuvieria Person, 
JEGER el omn. ÅAuctt. sequ. : 

Cuvieria squamata Kores Nyt Magaz. f. Na- 
vurv. Pons IV; faser 5, tab: 2 et (Comana föra). 


Anm. Det är sannolikt, att Mänrrers H. squa- . 


mata, som ligger till grund för cenna art bos alla 
följande författare, icke är annat än ungen af H. 
Phantapus (jfr bvad som vid denna art blifvit an- 
märkt), och att den Holothuria, för hvilken vi här 
bibehållit. detta namn, och som först beskrefs p. a. 
st. i Magazin for Naturvidenskaberne, egentligen är 
en ny art, egen för Norriges vestkust och som all- 
deles icke fivnes i Kattegat”"). Det vore dock må- 


+) Denna art torde passande kunna kallas: C. Fabrici: 
lata, depressa, superne imbricata squamis latis, cerassis, 
granulis magnis confluentibus omnino tectis; abdomine 
ovali, cnote crasså, rugoså, pedibus tantum margina- 
libus, cuti crasse, dum retrahuntur, profonde im- 
mersis. 

Longitudo tripollicaris et ultra, latitudo bipollicaris. 

En mycket utmärkt art, hvaraf ett torrt exem- 
plar förvaras i Lunds Zoologiska Museum, och ett 
annat, spritlagdt, erhållits af Prof. EscHricat. Detta 
sednare exemplar har, besynnerligt nog, liksom det 
af Fagricius beskrifpa, på buksålan bakom midten 
en allång öppoing, som dock knappast torde vara 
naturlig. 

9) Sedan det ofvanstående nedskrefs, har denna vår för- 
modan öfversått till visshet. I Danska Vidensk. Selsk. 
Skrivter, Ö:te Bandets första Häfte (för 1809-10), 
pag. 111 ffl., lemnar vemligen O. Fasrictus en märk- 
värdig upplysning om tillkomsten af den figur af 
ungen ull C. Phantapus (Zool Dan. tab. 113, fig. 
a— dd), hvilken vi ofvanföre omnämnt och berömt som 
trogen. I Danska texten till Zoologia Danica an- 
märker Muänner (pag. 40): att de figurer af bans H. 
squamata, som på tab. 10 förekomma, äro ofull- 
komliga, och att han sedermera, då dessa figurer 
redan voro stuckna, fått tilliälle att se djuret i full- 
ständigare utveckladt skick, och derefter låtit taga 


217 


hända mindre lämpligt att derföre utdömma namnet 
squamata, som föröfrigt så väl passar till denna art, och 
numera aldrig bör kunna gifva anledning till något 
missförstånd. 


der 


Kusterna af Bergens Suft äro det enda ställe 
vi träffat denna utmärkta art; alltid i de 


en bättre teckning, hvilken ban vid ett annat till- 
fälle ernade låta trycka. ABILDGAARD, som efter MuL- 
LeERsS död fick i uppdrag att fortsätta Zoologia Da- 
nica, fann bland hans efterlemnade papper denna 
teckning, men ansåg den (ganska riktigt) för att vara 
en unge af Phantapus och utgaf den som sådan i tredje 
häftet af Zool. Dan., på anförda ställe. Häremot pro- 
testerar nu Fasricrus formligen, och förklarar, att den- 
na figur (hvilken han tydligen igenkänner sig hafva sett 
hos Minrer) just är Märcrers ”bättre och fullständi- 
gare figur af AZ. syuamata ,;” och ingen annan. Häraf 
följer obestridligen, att Murnuers squamata mtet an- 
nat varit, än ungen af Phantapus. MUÖLLErs egna 
ord i Danska texten till Zool. Dan. (pag. 41) äro: 
”jeg benyttede mig af det Öjeblik, i hvilket dette 
seendregtige Dyr fuldkommen havde udviklet sig, 
og lod gjöre en fuldstendigere Tegning, som altsaa 
först ved en anden Leilighed kan udkomme. Afalle 
Holothurier nermer dens Skabning sig mest till Phan- 
tapus, og devnes spede Unger vil venteligen have 
megen Lighed med vores squamata (sic!); - - - dog 
synes de tydelige og hvidprikkede Skjel, foruden 
andre Merker, at kunne tilstrekkeligen skille dem fra 
hverandre.” Häraf ses således, att Mänrer sjelf re- 
dan hegynte misstänka verkliga förbållandet. (Obs. 
Som förut anmärkt, är en af skillnaderna, mellan 
ungarne af vår C. squamatra och C. Phantapus just den, 
att på de förras fjäll icke finnas de ”hvita prickar,” 
som MänrerR anmärker på sina ungar, och hvad de 
”öfriga karaktererna” beträffar, så menas dermed 
egentligen de 8 tentaklerna hos squamata ; hvilka 
blott bero på ett fel i observationen). O. FaABRI- 
cius, som från Grönland kände den stora, fjälltäckta 
arten (C. Fabricii Nos.), drog deremot ej i betäp- 
kande, att dermed förena den lilla af Märrer beskrif- 
na, hvilken således nödvändigt måste blifva skild 
från Phantapus. 


318 


inre fjordarne, på klippig eller stenig botten och 
betydligt djup, 40—50 famnar och deröfver. 
Musklerna under huden, som hos föregående art 
äro utomordentligen utvecklade, äro här ganska 
tunna och svaga. Också ses denna art föga för- 
ändra form; den kan dock ej obetydligt uppskjuta 
båda öppningarna, äfvensom den, lösryckt från 
sitt fäste, plägar mer eller mindre inrulla buk- 
skifvans kanter. Spricka kan den icke. 

Tab. IV, fig. 35 visar ett af ryggens - fjäll, 
tre gånger förstorades de få och fina kalkkorn, som 
äro strödda på dess yta, äro såväl på C. Phan- 
tapus som på den Grönländska arten ojemförligt 
talrikare och större. Buksålans hud är 1 alla ål- 
drar fullkomligt slät och glatt och temligen tunn, 
men seg och fast, liksom tendinös. Ehuru loupen 
lika litet som känseln deri kan upptäcka minsta 
spår till kalk, visar den dock under mikroskopet 
en mängd tunna kalkskifvor (fig. 39); emot buk- 
sålans yttre rand ligga dessa så tätt, 2 de nästan 
betäcka hvarandra med kanterna, äfvenså ligga 
de temligen tält längs medellinien, men mellan 
medellinien och sidoränderna finnas stora sträc- 
kor, på hvilka allt spår ull kalkstycken saknas. 
Fötterna bära en stor och tjock kalkskifva i spet- 
sen, men ingen kalk på sidorna. På munhuden 
fänas inga kalkstycken, men väl på tentaklerna, 
af olika form vid deras basis (fig. 40) och ut 
emot spetsarne (fig. 41). 


Holothuria pr, s. d. J:EGER. 


Corpus subeylindricum, extremitatibus ro- 
tundatis. Pedes sparsi, retractiles, inferne nu- 
merosiores , snperne magis rarescunt I. in formam 
papillarum conicarum abe Os obliquum, sub- 
inferum, cinclum ftentaculis 20 brevibus, in 


319 


serie duplici alternantibus, apice peltato-ramosis. 
Anus circularis. Annulus calcareus oris gracilis, 
Tubi genitales ramoslil. 


99. Holothuria tremula Guss. (Tab. IV,.fig. 
24—27): 

superne convexa, intense rosea, papillis co- 
nicis obtecta; inferne pallidior, planiuscula, pe- 
dibus plerisque secundum series duas laterales 
digestis; cute tendineå, crasså; precipue in su- 
periore latere. 

Longitudo pedalis et ultra. Lamin:e cutis 
calcarexe, tenere, angulate; foramina 4 in medio 
ceteris longe majora, quorum dissepimenta in cen- 
tro lamine crucem exacte formant; corona ver- 
ticalis quadrangularis, e medio lamine surgens. 

H. tremula Guss. Act. Holm. 1767, pag. 
119, tab, IV fig. 3 (mala). Linn. S. N. pag. 1090 
(exel. synon. BoHaApscHi). AscAntus et RATHKE, 
Icon. rer. nat. tab. 44 (fig.- bona). 

H. elegans Möri. Z. D. tab. 1—3 (fig. bona), 
et Auctlt. sequ. 


Anm. Mänrer förklarar sjelf med bestämdhet 
Gunseri och Linnés H. tremula för synonym med sin 
H. elegans, ehuru han ej drog 1 betänkande att ändra 
namnet, liksom han på flera andra ställen visar myc- 
ken benägenhet att utbyta Linndgs namn mot andra, 
som han ansåg mera passande. 


En vacker och välkänd art, som alltid bi- 
behåller samma habitus och icke kan med någon 
apnan förblandas. Små exemplar, som sällan 
träffas, äro violetta till färgen. Denna art utskju- 
ler nästan alltid före döden inelfvorna genom 
anus. I de Norrska Fjordarne förekommer den, 
ehuru vanligen sparsamt, från Kattegal ålmin- 
stone upp till Christiansund, och fås oftast på ett 


320 


djup af 30—59 famnar. Årten synes vara egen 
for Skandinavien. 

Tab. IV, fig. 24—26 visa kalkskifvornas 
form på kroppen af denna art; fig. 27 sjelfva 
kronans spels, starkare förstorad och sedd ofvan- 
från. Fötternas sidor betäckas af likadana kalk- 
skifvor som kroppens; men under dessa förekom- 
mer ännu ett temligen stort antal tvärliggande 
stycken, hvilka i del närmaste likna dem på ten- 
taklerna af foljande art (se fig. 33), men vanli- 
gen utlöpa mera spetsigt åt båda ändar. Äfven 
å ryggens knölar ses dylika, ehuru färre, un- 
der kalkskifvorna. Den stora skifvan 1 fotens 
ända liknar den hos följande art; äfvenså ten- 
taklernas kalkstycken (se fig. 33). På tentakler- 
nas skaft kunna de talrika kalknålarne, när kau- 
stikt kali påsilagits, urskiljas redan med blotta 
ögal såsom fina strimmor, tätast midtpå skaftet och 
glesare både mot spetsen och basen. 


60. RETA intestinalis ÅscAN. et RATHEE 
(Tab. IV, fig. 28—33): ; 

RR mollis, cule tenerå, flacceidå 
(contractå rugosissimå); grisev-albicans, tenlacu- 
lis lateritio-rubris; dorso a ventre vix distingu- 
endo, nisi pedibus longe paucioribus. 

Longitudo spithamea et ultra. Respirationis 
organa interna perquam insignia, vesiculls maxi- 
mis conflata.  Lamine calcaree& cutis tenere, 
circulares , foramine centrali majori, 8—9 paullo 
minoribus cincelo, corona verticali quadrangu- 
lari avcte. 

H. intestinalis AscAnN. et RATuKE, icones rer. 
nat. Fasc. V, pag. 5, tab. 45 (fig. bona, ana- 
tomia rudis). 

H. mollis 


321 


H. mollis Sars!, Beskr. og Tagtt. pag. 40. 

« Från Finmarken (Lovén) förekommer denna 
art ända ned till Bohuslän, och är på många 
ställen vid Norriges vestra kust den allmännaste 
af alla Holothurvier; öfverallt träffas den i fjor- 
darne på lerbotten, och ett djup af vanligen 30 
—40 famnar. Af 100 exemplar behåller knappt 
ett enda inelfvorna, utan utskjuter dem genom 
anus; först det stora respivationsträdet och sedan 
tarmen. 

Haden är tunn, slapp, 1 sammandraget tvill- 
stånd full af rynkor. På kroppens öfra sida sak- 
nas fötter nästan alldeles, eller fiones blott en 
och annan strödd; depå följer först på hvardera 
sidan en temligen tydlig. dubbel, alternerande rad 
af fötter, och på undersidan sitta de sedan ore- 
gelbundet, vanligen temligen tätt strödda. Alla, 
ken de få sow sitta på rvggen, hafva sugskifvor 
i spetsen, och några outbildade fötter ren knö- 
lar, såsom på lolbende art, finnas här kna 
past; derigenom är skillnaden mellan kroppens 
öfra och undra sida mycket mindre tydligt ut- 
tryckt, och vid första påseendet nästan omärk- 
lig. De inre delarne afvika föga från föregående 
art, utom respivationsirädet, som utmärker sig 
genom utomordentligt stora, rundade blåsor, vida 
större än på någon annan af våra arter. Gene- 
rationsrören tegelfärgade. 

Under mikroskopet ses kroppens hud (Tab. 
IV, fig. 28, 29), äfvensom fötternas sidor, tätt 
belagd med cirkelrunda kalkskifvor (fig. 30 —32). 
Mölktskifvan i fölternas spets är stor och lemligen 
oregelbundet genombruten med talrika hål. Ten- 
taklernas hud (fig. 33) betäckes af tvärstycken, 
som ligga någorlunda ordnade i rader, och likna 

I Akadl Handl ABAÅ, 21 


322 


ved huggen af björkgrenar eller dylikt. På skaf- 
tets midt äro de tätast, och ligga der packade på 


hvarandra ungefär som en vedstapel; mot ändan 
af tentaklerna äro de glesare, äfvensom smalare 


och något inåt krökta. Figuren är tagen af ten- 
äklernas skaft, på ett af de ställen, der styckena 
sitta glesare än vanligt. Dylika kalkstycken be- 
täcka äfven, ehuru något glesare, trakten mellan 
tentaklerna och munnen. 


by) Apoda. 


Tubuli suctorni et respiralionis organa iN- 
terna nulla. 


Synapta TscHscH. 


Corpus elongatum, vermilorme, pedibus (1. 
tubulis suctoriis) omnino destitutum. Cutis te- 
nerrima, ope hamulorum bi-uneinatorum, basi 
articulatorum alienis corporibus pertinaciler ad- 
herens. Tentacula 12, simpliciler pinnatifida. 

Åtskilliga. exotiska arter synas, alt dömma 
af beskrifningarna, afvika från de här såsom ge- 
neriska uppställda karaktererna, men böra då utan 
tvifvel- afsöndras från det egentliga slägtet Synapta. 
Vanligtvis heter det vid beskrifningen af detta 
slägte, att här i stället för de andra Holothu- 
riernas sugrör eller fötter, finnas hakar 1 huden, 
hvarmed de häfta fast vid andra föremål; men 
dessa hakar motsvara, såsom redan ofvanföre visadt, 
ingalunda de öfriga Holothuriernas fötter, utan 
kalkskilfvorna i dera hud. 


61. Synapta inherens (Mörr.). (Tab. V;, fig. 
36 — 62): 

pallide rufescens (annulis minutissimis satu- 

ratioribus dense adspersa), hyalina, hic et illic 


323 


modo tlurgida, modo constrieta et transversim 
plicata; tentaculis pinnatifidis, pinnis utrinque 
quinis, (verrucis ad basim pinnarum nullis?). 

Longitudo 4 --5-pollicaris (plerumque tamen 
modo 1—2-pollicaris; exemplaria inlegra vix um- 
quam obtinentur). 

Holothuria inherens Möur. Z. D. tab. 31 
fig. 1—'7. Sars I. ce. pag. 40. Cucumaria Cuv. 
Pentacta Jzcer. PDactylota Branor.  Synapta 
ÅGASSIZ. 

Holothuria digitata MostaG. Act. Soc. Linn. 
tom XI, pag. 22, tab. 4 fig. 6. Fistularia LAmz. 
Miilleria Frem. Chirodota Fors. 

Synapta — Lovén Årsb. 1840—42, pag. 327. 
(Synapta Duvernea ÖQUATREFAGES Ann. des Sc. 
tom. XVII (13842) huic valde affinis, vix tamen 


identica). 


Anm. Få arter hafva så länge varit misskända och 
misstydda, som Munters Holothuria inherens.  MULLER 
sjelf anmärker ganska riktigt dess nära förvandtskap 
med Forskårs Fistularia reciprocans , som är en Sy- 
napta ; men Cuvier och JeGer tyckte sig af MäLLrers 
beskrifning och figur (förmodligen genom att taga hans 
”puncta papillaria” för fötter) finna, att arten hörde 
till Cucumarie eller Pentacte , bland hvilka äfven 
BraAnor ställer den (i afd. Pactylota). Ja, då den fi- 
gur, som Muänrer lemvat af dess inelfvor, naturligtvis 
icke visar spår till några respirationsorganer, så slu- 
tar JeaceERrR deraf, ”att Cucumarie torde alldeles sakna 
inre respirationsorganer” (!), hvilket blir en af grund- 
stenarne i hela hans system. I England fann MosxTAGU 
detta djur, men anmärkte ej dess adherenta egenskap, 
och Foreses ställer det således bland Chirodota, för- 
säkrande, att det icke, såsom Montacu dock förmodat, 
bar ringaste gemenskap med Murrers H inherens, ”hvil- 
ken är en Cucumaria” etc. Slägtet Synapta,som emeller- 
tid blifvit uppstäldt af EscuscHortz, ansåg man uteslu- 
tande tillhöra de tropiska hafven, och det var således 
ej underligt, alt QuaTrReFaGEs, då han vid Frankrikes 


324 

kuster fann en Synapta, mycket närbeslägtad med vår, 
ansåg sig hafva gjort ett ganska oväntadt och äfven i 
geographiskt afseende interessant fynd.  WiEGMaAnn, 
och efter honom AGassiz lära varit de enda, som ansett 
Mänrers H. inherens vara en Synapta , hvilken åsigt 
dock antingen lärer undfallit QuaTrREFaAGES och FOoRrBEs, 
eller förefallit dem oantaglig. 


Denna art förekommer länes hela vår vestra 
kust, från Kullen åtminstone till Bergen, på skal- 
eller sandbotten (enligt Lovfxs p. a. st. äfven på 
lera) och ringa djup; vid Norrige från ett djup 
af omkring 10 famnar ända upp till stranden. 
Dess färg är vanligen brunaktigt eller gulaktigt 
röd, tätt beströdd med helt små, brunröda pric- 
kar eller ringar; tentaklerna hvitaktiga. Alla de- 
lar som af vatten äro utspända, äro alldeles klara 
och genomskinliga, men de hopsnörda ställen 
opaka och tydligare färgade. Ganska sällan fås 
hela exemplar; vanligen är någon större eller 
mindre del af bakre ändan borta. Häri, liksom 
i hela sin babitus och sitt lefnadssätt, liknar denna 
art fullkomligen S. Duvernea QuATREE., till hvars 
förträffliga beskrifning vi således blott behöfva 
hänvisa. 

Från S. Duvernea synes denna art afvika: 
a) genom sin litenhet. Bland den mängd exem- 

lar, dem QvaTtsEFAGES erhöll, höllo de flesta 10 
—18 tum i längd, och han fann aldrig mindre 
individer än af 8 tums längd och 5—6 liniers 
diameter; dock voro hos många af dessa kalk- 
skifvorna i huden ännu icke utbildade, utan hade 
ofta öppna hål, sådana vi aldrig funnit ens på 
våra minsta. Våra största exemplar hafva, i 
sammandraget tillstånd, blott hållit 4; tum i 
längd (dock saknades bakdelen), och + tum i 
bredd; och de som vanligen fås äro mycket min- 


dre, 1-2 tum. 


325 


b) På tentaklerna af vår art hafva vi icke 
kunnat finna de vårtor dem QuUATREFAGES bheskrif- 
ver, och hvarmed hans art kan suga sig fast. 
Dock hafva vi icke tillräckligen observerat ten- 
taklerna och deras rörelser på det lefvande dju- 
ret, för alt våga bestämdt neka dessa vårtors 
tillvaro. 

c) Kalkskifvorna i huden hos vår art (Tab. 
V, fig. 57—60) hafva en något olika form, 
och kortare ankaren och mera utstående hakar, 
såsom vid jernförelsen af QUATREFAGES' figurer med 
våra synes. Dock förändras dessa skifvor något 
efter ålder och storlek, så att vi icke på denna 
karakter ensamt tro oss kunna lägga särdeles 
stor vigt. 

d) Formen af de kalkstycken, som finnas 
på tentaklerna hos vår art (fig. 61, 62) är allde- 
les olika dem som finnas hos S. Duverncea. 


Förklaring af Figurerna. 


Tab. VI. 


Fig. 1. En af ryggens rankor hos Alecto Peiasus Nos., 
tre gånger förstorad. | 

Fig. 2. En sådan ranka hos A. Sarsii Noz., under sam- 

. ma förstoring. 

Fig. 2a—2c. Ophioscolex purpurea Nos. — Fig. 2 a. 
Djuret i naturlig storlek. — Fig. 250. Ett stycke af 
armen, förstoradt. — Fig. 2c. En af armens tag- 
gar, under starkare förstoring sedan dess yttre öf- 
verdrag genom kaustikt kali blifvit gjordt genom- 
skinligt. 

Fig. 3—6. Ophiopeltis securigera Nos. — Fig. 3. Ett 
exemplar i naturlig storlek, — Fig. 4—35. Skifvan 
sedd ofvanifrån och inunder, förstorad. — Fig. 6. 
Ett led af armen med dess taggar, under starkare 
förstoring. 


326 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


Fig. 


7—10. Solaster furcifer Nos. — Fig. 7. Ett min- 
dre exemplar i naturlig storlek. — Fig. 8. Ett stycke 
af undersidan, förstoradt. — Fig. 9. Ett stycke af 
armens öfversida, förstoradt. — Fig. 10. Några borst 


ur en af penslarne på ryggen, under starkare för- 


storing. "ara 
a DD. 5 


11—13. Pieraster militaris (O. F. Män.) — Fig. 
11. Ett exemplar i naturlig storlek. — Fig. 12. Ett 
stycke af undersidan, förstoradt. — Fig. 13. Ett 
stycke af armens öfra sida, förstoradt. 

14—17. AÅstropecten Parelii Nos. — Fig. 14. En 
del af Sjöstjernan, i naturlig storlek. — Fig. 15. Ett 
stycke af undersidan, torkadt, på hvilket alla gra- 
nula och taggar äro affallna, för att visa sjelfva de 
underliggande plåtarnes beskaffenhet. — Fig. 16. Ett 
stycke af en arm, ofvanifrån. — Fig. 17. Samma 
stycke underifrån, båda förstorade. 

18, 19.  Åstropecten Andromeda M. T. — Fig. 18. 
En del af Sjöstjernan, i nat. storlek. — Fig. 19. Ett 
stycke af armens undra sida, förstoradt. På den ena 
sidan af ambulacrum är det gelatinösa öfverdrag, 
som betäckte hela Sjöstjernan, qvarsittande, på an- 
dra sidan är det borttaget, hvarvid taggarne och 
fåran mellan "randplåtarne först blifva tydliga. 


"Fab. VIE 


. 20-—22. Astropecten tenuispinus Nos. — Fig. 20. 


Ett litet exemplar i nat. storlek. — Fig. 21. Ett stycke 
af undersidan. — Fig. 22. Ett stycke af armens öfra 
sida, båda förstorade. 


. 23, 2. Luydia Savignyi (Aupovin). Fig. 23. Ett 


exemplar i naturlig storlek, — Fig. 24. Ett stycke 
af armens undra sida, förstoradt. 


Tab. IX. 
25—30. Cidaris papillata LzrskeE. — Fig. 25. Ett 


exemplar, i hälften af naturliga storleken. — Fig. 
26. En af de största taggarne, i naturlig storlek. — 
Fig. 27. En genomskärning af denna tagg. — Fig. 
28. En af de taggarne som omgifva munnen, i na- 


turlig storlek. — Fig. 29. Densamma från kanten. — 
Fig. 30. Dess genomskärnivg, 


Lage op 


-— 


Fig. 


Fig. 


327 


31, 32. Echinus Flemingii Barr. — Fig. 31. Ett 
exemplar i hälften af naturlig storlek. — Fig. 32. 
Ett stycke af skalet, i naturlig storlek. 

33—39. FEchinus norvegicus Nos. — Fig. 33. Ett 
litet exemplar, i naturlig storlek. — Fig. 34. En 
tagg, i naturlig storlek. — Fig. 35. Densamma 
förstorad. — Fig. 36. Skalet af ett litet exemplar, 
sedt ofvanifrån, i naturlig storlek. — Fig. 37. Ska- 
let af ett stort exemplar, i naturlig storlek. — Fig. 
38. Ett stycke af samma skal, på kroppens öfra 
sida. — Fig. 39. Eu dylikt stycke af skalets undra 
sida; båda i naturlig storlek. 


Talk. 


ig. 40—42. Echinus elegans Nos. — Fig. 40. Ett exem- 


plar i naturlig storlek. — Fig. 41. En tagg, försto- 
rad. — Fig. 42. Ett stycke af skalet, i naturlig 
storlek. 


io. 43—45. Echinus virens NoB. — Fig. 43. Ett exem- 


plar i naturlig storlek. — Fig. 44. En tagg, försto- 
rad. — Fig. 45. Skalet, sedt ofvanifrån, i naturlig 
storlek. 


. 46. Skalet af Brissus lyrifer ForseEs, i naturlig 


storlek. 


. 47—49. Skalet af Brissus fragilis NoB., 1 naturlig 


storlek. 


. 50. Skalet af Amphidetus ovatus (LeskE), i naturlig 


storlek. 
Fab." XL 


51. Munringen i slägtet Thyonidium (af Th. com- 
mune). 


. 92. Munringen i slägtet Thyone (af Th. Fusus). 
. 93. Munringen af Cuviceria squamata. I släglena 


Cucumaria och Holothuria pr.s. d. liknar munrin- 
gens form närmast denna. 


. 54. Cucumaria assimilis NoB., i naturlig storlek, 


äfvensom de följande. 


. 53. Cucumaria lactea (Forses). 
. 56. Cucumaria Hyndmanni FORBES. 
. 56 b. Cucumaria elongata Nos. 


«97. Thyonidium pellucidum (Vauav). 


328 
Fig. 58—59. Thyone Raphanus Nog. — Fig. 58. Ett 


exemplar i naturlig storlek. — Fig. 59. Munnen med 
de utslagna tentaklerna, förstorad. 


De mikroskopiska figurerna af Holothuriernas hud- 
skelett (Tab. IV-—V) äro redan upptagna vid föregående 
AFhandling. 


Observationer rörande Östersjöns 
medel-vattenhöjd vid Calmar 
förr och nu; 
af 


P. A. SILJESTRÖM. 
(Härtill pl. 12). 


NAEH 


År 1756 lät dåvarande Matheseos Lectorn vid 
Calmar Gymnasium, Wickström, whogga ett val- 
tenmärke på ön Skallö, belägen i sundet mellan 
Småland och Öland, ungefär + mil från Calmar 
(Se bifogade karta). Detta märke, bestående i 
ett T, inhugget i berghällen, som utgör öns nord- 
ligaste del, finnes noggrant beskvifvet i Konegl. 
Vet. Akad. Handlingar för år 1757 och kan efter 
denna beskrifning lätt igenfinnas. Till följd af 
bergsytans ojemnhet och emedan WikstrRÖmMsS nyss- 
pämnda beskrifning först sedermera blifvit mig 
bekant, bar jag likväl för min del behöft ej ringa 
letande för att finna detsamma; hvarför jag, i 
ändamål att för framtida observatörer undanrödja 
hvarje svårighet i detta afseende, låtit uti östra 
ändan af märkets horizontela streck nedsätta en 
jernstång, hvilken genast faller i ögonen på den 
som besöker stället. 


330 


I den nämnda årgången af Kongl. Vet. Akad. 
Handlingar har Wicströvm tillika uppgifvit af- 
ståndet från midteln af märket ull vattenbrynet, 
mätt längs efter bergytan, vara = 11,85 fot, vid 
ett tillfälle, då vattnet stått vid 3,00 fot på den 
skala, uppå hvilken han dagligen observerade 
sjöns stigande och fallande: och genom reduktion 
till sjöns medelniveau har han satt det sanna af- 
ståndet = 11,31 fot. Denna mätning gjordes om 
sommaren år 1756. Sedermera bestämde han 
genom tvenne nivelleringar, den 9 Aug. 1758 och 
den 15 Juni 1759, märkets lodräta höjd öfver 
vattenytan, hvarom berättelse finnes införd i Kongl. 
Vet. Akad. Handlingar för år 1760, och enligt 
den sednaste bestämmelsen, hvilken kan ansåg 
för säkrast, har han kalkulerat vattenmärkets då- 
varande höjd öfver hafsytans medelniveau ull 
3,68 fot. Men som båda dessa uppgifter synbar- 
ligen härröra från en felräkning uti reduktionerna 
till sjöns medelniveau, så måste jag i detalj ge- 
nomgå WiKxströms kalkuler, för att visa de verk- 
liga resultaterna af hans observationer. 

WixcstrRöMmM bestämde sjöns medelniveau ge- 
nom dagligen anställda och under fem års tid 
fortsatta observationer öfver sjövattnets stigande 
och fallande vid Calmar, och fann densamma, 
enligt dessa observationer, ligga vid 3,42 fot på 
vattenskalan. Han uppgifver icke bestämdt, huru- 
vida denna skala var graderad uppifrån nedåt 
eller nedifrån uppåt; men att det förra var för- 
hållandet, skall jag framdeles söka visa. Emed- 
lertid, hvad helst man än antager i detta afse- 
ende, så är klart, att alldenstund Wicstkxöm vid 
sin sednaste afvägning fann vattenmärkets höjd 
öfver hafsytan =56,50 fot, vid ett tillfälle, då 
sjöns niveau var vid 3,40 fot på valtenskalan, 


J31 


och, enligt hvad förut blifvit anfördt, 3,42 fot 
på samma skala motsvarade medelniveauen, må- 
ste sanna höjden sättas = antingen 6,52 fot eller 
6,48 fot, men kan omöjligen blifva = 5,68 fot, så- 
som han sjelf uppgifvit. 

För att nu afgöra, hvilketdera är det rätta, 
eller, med andra ord, utröna, huruvida Wir- 
sTRÖMS vattenskala varit graderad uppifrån nedåt 
eller nedifrån uppåt — hvarpå resultatet af när- 
varande undersökning väsendtligen beror — så 
måste jag vidare granska hans kalkuler. Af de 
slutreduktioner, han gjort till medelniveauen, ul 
så väl kalkulen öfver märkets lodräta höjd, som 
öfver dess afstånd längs bergsytan från vatten- 
brynet, synes det visserligen såsom skulle vat- 
tenskalan varit graderad nedifrån uppåt; men 
emedan kalkulen öfver den lodräta höjden, så- 
som jag förut visat, ovilkorligen är felaktig, så 
kan man med någon sannolikhet antaga detsam- 
ma äfven om den andra kalkulen. Uti den först- 
nämnde kalkulen förekommer dessutom en up- 
enbar motsägelse; ty när vid afvägfingen den 
15 Juni 1759 vattenmärkets höjd befanns = 6,50 
fot, vid ett tillfälle, då sjöns niveau stod vid 
dJ,40 fol på valtenskalan, så har Wirxsrröm deraf 
dragit den slutsatsen, att samma märkes höjd 
öfver 3,00 fot på vattenskalan var = 6,10 fot. En- 
ligt denna kalkul skulle således skalan varit gra- 
derad uppifrån nedåt. Deremot, då han, för alt 
finna sanna höjden, ifrån 6,10 fot subtraherar 0,42 
fot (utgörande skilnaden mellan 3,0 och 3,42 fot, 
hvilket sednare tal på valtenskalan motsvarade 
medelniveauen); så synes deraf såsom skulle ska- 
lan varit graderad nedifrån uppåt. 

Det återstår att tillse, genom hvilketdera 
antagande Wircströms observationer kunna brin- 


332 


gas I den närmaste öfverensstämmelse sins emel- 
lan. Under supposition nu att vattenskalan va- 
rit graderad nedifrån uppåt, gifver hans första 
afvägning till resultat 5,61 fot, den andra der- 
emot (i alscende på hvilken jag förut visat den 
påtagliga oriktigheten af Wicströms kalkul) 6,48 
fot; så att dessa båda afvägningar således skulle 
differera på mer än 8 tum. Men en så stor 
skiljaktighet är högst osannolik, helst Wirström 
sjelf anser två tums difference mellan de ser- 
skilda observationerna vid den första afvägningen 
såsom alltför stor och sjöns niveau' vid de båda 
afvägninestillfällena endast differerade i läge på 
vattenskalan med fyra tum. Antager man ålen 

igen, alt vattenskalan varit grade rad uppifrån 
Hedåt, så blifver resultatet af den första afväe- 
ningen 6,45 fot och af den andra 6,32 fot, hvilka 
bestämmelser endast differera med 0,7 lum. För 
öfrigt, då, efter hvad jag förut visat, resultatet 
af Wiksröms sednaste afvägning omöjligen kan 
vara annat än endera 6,48 eller 6,52 fot; så skulle, 
såsom man framdeles kummer att få se, i fall 
hans vattenskala varit graderad nedifrån uppåt, 

en stor motsägelse uppstå mellan de resultater, 

hvilka jag, våld jemförelse med Wigströms het 
stämmelser, erhållit genom afvägning al vatten- 
märkets lodräta höjd öfver halsytan och genom 
mätning af dess afstånd längs bergytan från val- 
tenbrynet. Af allt detta synes man mig med 
säkerhet kunna sluta, att VYIKSTRÖMS ston 
varit graderad uppifrån nedåt: och enligt hans 
sednaste afvägning, hvilken han sjell ansåg för 
säkrast, var således vattenmärkets på Skallö "höjd 
öfver Östersjöns medelniveau den 15 Juni 1759 
= 6,52 föt, 


- 
t 


333 


Den noggranna bestämningen af det ursprung- 
liga läget gifver detta valtenmärke elt slort värde 
i och for utrönandet af de möjliga förändringarne 
af Östersjöns medelvattenhöjd på denna kust: och 
som öfver åttallio år förflutit sedan delsamma in- 
höggs, så har jag anselt, alt, genom observation 
al dess närvarande läge, den sekulära variation 
borde kunna utfinnas med temligen stor säkerhet. 
Det första, som för detta ändamål borde göras, 
var bestämmandet af sjöns medelniveau. Till den 
ändan lät jag i Augusti månad år 1843 vid bryg- 
gan på Caimar skeppshvarf (beläget på en liten 
ö helt nära staden, emellan denna och Skallö) 
tätt invid land fästa en i qvarter och verktum 
indelad samt nedifrån uppåt graderad skala, uppå 
hvilken sjöns stigande och fallande kunde obser- 
veras. — Skeppsbyggmästaren Herr Consul Roos 
åtog sig benäget att dagligen observera vattnets 
höjd på skalan, hvarmed han ock, så vida ej is 
och snö hindrade, oafbrutet fortfor till den 2 
Sept. 1544, då jag tog journalen, för att beräkna 
medelniveauen. Vanligtvis har Herr Roos blott 
gjort en observation hvarje dag; men vid till- 
fällen, då vattenhböjden undergått hastiga förän- 
dringar, har han observerat densamma flere, 
någon gång ända utill åtta gånger om dagen. 
Medeltalet af de dagliga sålunda observerade vat- 
tenhöjderna på skalan under 345 dagar, på hvilka 
observation kunnat göras, har befunnits =3 qv. 
4,2 lum, eller, efter reduktion till decimalmått, 
= 1,85 fot. Enligt den erfarenhet, Herr Roos un- 
der flere år haft tillfälle att förvärfva, skulle 
medelhöjden ligga mellan 3 qv. och 4 qv., eller 
ungefär vid 1,75 fot, på vattenskalan; hvilken 
uppgift endast på ett tum skiljer sig från det 
nyss anförda medium. Den största observerade 


334 


höjden har varit 8 qv. 3 tum (den 9 December. 
1843) och den minsta O qv. 1 tum (den 24 April 
1844) "); men vid denna ytterligt höga och yt- 
terligt låga ståndpunkt har vattnet endast hållit 
sig några timmar. Då jag deremot beräknat me- 
dium af de observerade vattenhöjderna för något 
längre tiderymder, nemligen från 8 till 8 dagar, 
har jag funnit den största höjden =6 qv. 0.3 
tum och den minsta =1 qv. 2,6 tum, af hvilka 
medium =3 qv. 4,4 tum icke märkbart skiljer 
sig från det för hela året beräknade. Maximum 
och minimum, på nyssnämnde sätt kalkulerade, 
differera således från medium med ungefär 1 fot 
2 tum. Lector Wicström uppgifver, att under 
de år, han anställde observationer öfver vatten- 
höjden, varialionerna gingo till högst 1 fot öfver 
och under medelhöjden. 


Sedan medelvattenhöjden genom dessa ob- 


SSR 


servationer blifvit gifven ""), bestämde jag valten- 
märkets på Skallö lodräta höjd öfver vattenytan 
den 1 September 1844, i sällskap med Herr Ca- 
pitenen och tillförordnade Förste Landtmätaren 
MaGsÉT och medelst ett Landtmäteri-Conloiret 1 
Calmar ullhörigt afvägningsinstrument. Såsom 
medium af trenne observationer erhölls skillna- 


') Herr Roos har härvid anmärkt, att anförda maxi- 
mum och minimum väl angifva den högsta, men icke 
den lägsta vattenhöjd, han förr observerat, och alt 
denna sednare torde med 1 qvarler understiga skalans 
nollpunkt. Antages nu 8 qv. 3 lum såsom absoluta 
maximum och — 1 qv. såsom absoluta minimum, 
så blifver medium =3 qv. 4,5 tum, eller nästan 
precist lika med medium för hela året. 

") Som Herr Roos benäget lofvat att framgent fortfara 
med observationerna öfver sjöns stigande och fallande 
vid varfvet, så hoppas jag att framdeles kunna be- 
stämma medelniveauen med ännu mera säkerhet. 


332 


den mellan direkta afläsningarna på stången vid 
valtenmärket och vid vattenytan = 1,824 meter 
eller, efter reduktion till Svenskt decimalmått, 
= 6,13 fot, som således var märkets höjd öfver 
den dåvarande vattenniveauen. Vattenhöjden på 
skalan vid varfvet var vid tillfället 4 qv. 3,65 
tum eller 2,304 fot. När ifrån denna höjd sub- 
traheras 1,85 fot, som motsvarar sjöns medel- 
niveau, erhålles O,454 fot, hvilken qvantitet så- 
som positiv korrektion bör tilläggas den uppgifna 
höjden af vattenmärket på Skallö, för alt redu- 
cera densamma till sjöns medelniveau. Vatten- 
märkets sanna höjd blifver alltså =6,604 fot. 
Emedan likväl de enskilda observationer, 
som legat till grund för detta resultat, syntes 
mig nog mycket differera — hvilket till någon 
del torde få tillskrifvas beskaffenheten af stången, 
som måste användas, sedan den jag medfört be- 
funnits för kort; så förelog jag en ny afvägning 
den 10 påföljande November, äfvenledes med det 
nämnda instrumentet. Jag fann då, såsom me- 
dium af tvenne observationer, valtenmärkets di- 
rekta höjd öfver vattenytan —2,151 meter eller, 
efter reduktion till Svenskt decimalmått = "7,244 
fot. Motsvarande medelvattenhöjden på vatten- 
skalan vid varfvet var 1 qv. 5,03 tum eller, i 
deeimalmått, 0,919 fot; så alt sjön stod nära en 
fot under medelniveauen. När nu 0,919 subtra- 
heras från 1,85, som motsvarade medelniveauen, 
erhålles 0,931 fots uegativ korrektion att tillägga 
den observerade höjden af vattenmärket, för att 
reducera densamma till sjöns medelniveau. Der- 
efter blifver vatltenmärkets sanna höjd = 6,313 fot. 
Till följd af den stora skiljaktigheten — upp- 
gående till nära 3 tum — mellan denna bestäm- 
melse och den förut anförda, äfvensom emedan 


336 
jag ej heller var rätt nöjd med de sistnämnda 
observationerna, fann jag mig föranlåten att an- 
ställa ännu en afvägning. Detta skedde fem da- 
var efter den sist omförmälta, nemligen den 135 
November. Jag gjorde då fyra serskilda obser- 
vationer, af hvilka trenne gåfvo nästan identiskt 
samma resultat, den fjerde, under loppet af hvil- 
ken valttpasset något litet ändrade sig, ett något 
olika. I medeltal af alla fyra observationerna 
var valtenmärkets direkta höjd öfver hafsytan 


= 2,0233 meler eller, i Svenskt mått, = 6,815 fot. 


Motsvarande medelvattenhöjden på skalan vid varf- 
vet var 2 qv. 5,917 tum eller 1,493 fot. När detta 
tal subtraheras från 1,85, som motsvarar medel- 
niveavnen, erhålles till rest 0,357, som bör sub- 
traheras ifrån den observerade höjden af vatten- 
märket, hvarefter dettas sanna höjd öfver sjöns 
medelniveau blifver = 6,458 fot. 

Tages medium af alla nio observationerna, 
så blifver vallenmärkets på Skallö höjd öfver sjöns 
medelniveau om hösten 1844 =56,47 fot. 

Jag bör anmärka, att vid hvarje observations- 


tillfälle har jag sjelf på vägen till och ifrån Skallö, 


således före och efter afvägningen, observerat 
vattenhöjden på skalan vid varfvet, samt att Heir 
Roos under mellantiden äfven väl gjort så tälta 
observationer derå, att jag med den fullkomligaste 
noggrannhet kunnat interpolera mellan de små 
varialioner, som timat, för all finna den mot 
hvarje enskild afvägning på Skallö korresponde- 
rande vattlenhöjden vid varfvet. Ehuru dessa 
variationer af hafsniveauen varit föga betydliga, 
har jag likväl märkt en noggrann öfverensstäm- 
melse uti variationerna på båda ställena. Hvad 
säkerheten af det erhållna slutresultatet beträffar, 


337 


så, ehuru det begagnade afvägningsinstrumentet, 
fastän försedt med tub, varit nog ofullkomligt, tror 
jag likväl icke, att det sannolika afvägnings-felet 
mycket kan öfverstiga + tum. 

Den genom dessa observationer bestämda 
höjden af vatltenmärket på Skallö skiljer sig från 
den af Wirström år 1759 funna höjden med en- 
dast > tum, som sjöns medelhöjd nu skulle vara 
högre än då. Men som man, till följd af de möj- 
liga felen uti Wizströms och mina egna obser- 
vationer, det vare sig i den direkta afvägningen 
eller i bestämmandet af sjöns medelhöjd, omöj- 
ligen kan vara säker på denna qvantitet, så föl- 
jer, att på de 85 år, som förflutit sedan WiK- 
sTRÖMS observation gjordes, har Östersjöns medel- 
höjd vid Calmar icke märkbart ändrat sig. 

Jemte de anförda afvägningarne, har jag äf- 
ven mätt vattenmärkets afstånd från vattenbry- 
net längs efter bergytan. Jag fann detta afstånd 
= 13,0 fot, då vattenhöjden på skalan vid varf- 
vet var — 1,347 fot. Genom subtraktion af denna 

vantilet från 1,85 fot (motsvarande medelniveauen) 
erhålles den approximativa negativa korrektion, 
som bör tilläggas det anförda afståndet: och sanna 
afståndet blifver således = 12,497 fot. Denna he- 
stämmelse är ej fullkomligt tillförlitlig, emedan 
sjön ej var alldeles stilla, när mätningen gjor- 
des; likväl tror jag ej, att den kan vara alltför 
mycket oriktig. Jemföres nu detta afstånd med det 
förut anförda, af Wixström funna, nemligen 11,31 
fot; så uppkommer en differens af ej mindre 
än 1.187 fot; och som bergytan är ganska brant, 
följer häraf en skiljaktighet med det genom ni- 
velleringarna funna resultat, uppgående till om- 
kring 1 fot. Efter hvad jag förut anfört, grun- 


K. V. Akkad. Hand!. 1844. ; 22 


338 

dar sig likväl Wizxströms uppgift tydligen på en 
oriktig kalkul. Med anbringande af den riktiga 
korrektionen till bans direkta observation och 
under antagande af den medelniveau, han begag- 
nal vid beräkningen af sina afvägningar, blifver 
det af honom bestämda afståndet =12,27 fot, 
hvilket resultat öfverensstämmer med det af mig 
fonna och med resultatet af nivelleringarna inom 
de gränser man kan vänta. Denna observation, 
ehuru bredvid afvägningarne af jemförelsevis liten 
vigt i och för bestämmandet af vattenmärkets 
läge, tjenar, såsom man ser, alt ytterligare på- 
visa oriktigheten af WiKcströms kalkuler. 


Nr 


Flere observatörer, såsom CeErLstus , NORDEN- 
SKÖLD, BRUNCRONA, HärrstTtRÖM, AÅrMiÖF, hafva, 
tid efter annan, sökt att bestämma den sekulära 
förändringen at Östersjöns medelniveau på diffe- 
renla punkter af dess kuster (se Kongl. Vet. Akad. 


Handlingar för åren 1743, 1769, 1823, 1839). 


Ibland dusta hafva Byvtenan och Härrström äfven 


omförmält vattenmärket på Skallö. Den förre 
har, jag vet ej på hvad grund, uppgifvit resul- 
talel af WiESTRÖMS afvägning år 1759 = 6,4 fot: 
och genom en år 1820 anistäld afvägning har han 
kommit till den slutsatsen, att huridet vid Cal- 
mar på 61 år höjt sig O,4 fot, således på hun- 
drade år 0,66 fot. Häntörnö uppgifver 2 fot 
såsom den observerade sekulära variation vid 
Calmar, men anför ej, huru detta resultat vun- 
nits. Han anser ock detta resultat för alldeles 
osannolikt, och håller den Beuncronska bestäm- 
melsen för riktigare. Då emedlertid inga när- 
mare detaljer finnas anförda rörande dessa upp- 


339 
oifter, så är omöjligt att algöra, hvilken grad af 
förtroende de förtjena. 

De stora skiljaktigheterna och anomalierna, 
som ega rum mellan uppgifterna på den sekulära 
variation, torde väl till största delen få tillskrif- 
vas möjliga fel uti bestämmandet af sjöns medel- 
niveau: och den enda säkra slutsatsen, man af 
alla de anförda observationerna kan draga, är den, 
att landet vid nordliga stränderna af Östersjön 
höjt sig under sksufor dutne århundraden med 3 
a 4 fot på hundrade år. Å en annan sida vet 
man genom Prof. Nirssons iakttagelser i Skåne 
(se Parmét ra Årsberättelse för år 1837), jemförda 
med Lisngs (se hans Skånska resa), att Skånska 
vallen i trakten af Trelleborg blrsbkant sänkt sig, 
ehuru man ej af de gjorda observationerna kan be- 
räkna den precisa förändringen. Deraf synes man 
kunna sluta, att storleken äf den Svenska vallens 
successivt skeende höjning bör småningom aftaga 
från norr åt söder, och att, innan den nyss anförda, 
vid Trelleborg observerade sänkningen af landet 
vidtager, en trakt bör finnas, der landet hvar- 
ken höjes eller sänkes. I sjelfva verket gifva obser- 
vationerna på vattenmärket på Skallö det resultat, 
att landet på detta ställe icke märkbart h varken höjt 
eller sänkt sig under den ansenliga tidrymden af 85 
år, och att således den oföränderliga trakt, om hvil- 
ken blifvit taladt, måste ligga omkring Calmar, 


Ett annat resultat yppar sig, om man an- 
tager den af Wirström bilbalerade höjden af 
vatlenmärket på Skallö för riktig. Ty om denna, 
såsom han uppgifvit, år 1759 hade varit 3,68 
fot, så skulle mina observationer bevisa en höj- 
ning af landet =0,778 fot på 85 år, eller = 0,91 


340 | 


fot på ett sekel, således i; alla fall betydhigen 
mindre än den man observeratl längre norr ut. 
Det återstår nu att undersöka, hur ide det ena 
eller andra antagandet mest öfverensstämmer med 
de resultater, hvilka den historiska forskningen 
gifver vid hvndens Forntidsminnesmärken, som 
äro ganska upplysande i detta afseende, saknas ej. 
(Se, 1 det följande, bifogade kartan). 

I Karrevi i Wickleby Socken, på vestra ku- 


sten af Öland, finnes, på mycket lågländt mark 


och endast 370 steg från sjöranden, en runsten, 


hvilken anses datera sig från 11:te århundradet 
(se AHrQuists Beskrifning om Öland). Dess lod- 
räta höjd öfver vattenytan har ÅHLQUIST ej upp- 
gifvit; men både han och andra fornforskare hafva 
ansett densamma kraftigt villna mot antagandet 
af någon märkbar vattenminskning i denna trakt. 

På östra kusten af Öland , 1 Bredsältra Socken, 
ligga ruinerna af elt kapell 2 för tUiden kalladt 
Långöre kapell), hvilket varit heigadt åt S:t Brita 
och, enligt: utgra fornforskare, genom hennes för- 
Sorg blifkan uppbygit. I dess grannskap, närmare 
önskan står ett stenkors, hvilket äfven väl date- 
rar sig från medeltiden. AurQuist(l. ce.) uppgifver 
kapellets afstånd från sjöranden = 140 steg, dess 
lodräta höjd öfver hafsytan =38+ fot, samt korsels 
höjd öfver hafsytan =4 fot 11; tum. Ehuru han 
ej uttryckligen säger, huruvida dessa målt referera 
sig till sjöns medelniveau, anser jag mig likväl 
böra antaga detta. Då nu kapellets ålder kan 
uppskattas till 450 å 300 år och korsets åtmin- 
stone: till omkring 400; så följer, att, om: man 
antager en sekulär landhöjning =0,91 under hela 
denna tidrymd, kapellet skulle hafva blifvit 
uppbygdt endast omkring 4 fot och korset en- 
dast 1,3 fot öfver bafsytans medelniveau. Då 


341 


skulle ock foten af korset, vid tiden för uppsät- 
tandet af detta minnesmärke, ovilkorligen- varit 
blottställd för att vid högt vatten och stark sjö 
öfversvämmas af hafsvågorna; hvilket icke är san- 
nolikt. Af kapellets läge kan man sluta, att 1; 
fot är maximum af möjlig sekulär landhöjning 
under de århundraden, som förflutit sedan dess 
uppbyggande; men sannolikare är, att någon märk- 
bar landböjning icke ägt rum. 

Flere andra forntidsminnesmärken på Öland 
tyckas äfven bevisa, att under denna ös histori- 
ska tid Östersjöns vattenhöjd vid dess stränder 
icke märkbart ändrat sig; undantag naturligtvis 
gjordt för de förändringar, som åstadkommits genom 
upplandningar. Jag öfvergår nu till några min- 
nesmärken på Smålandssidan, hvilka synas mig 
mycket upplysande i förevarande fråga "). 

På Björkenäs udde, i Kläckeberga socken, 
+ mil norr om Calmar, finnas fornlemningar af 
en ganska hög ålder, bestående uti flere tomtnin- 
gar efter hus samt tvenne fyrkantiga, med sten- 
murar inhägnade platser, hvilka anses hafva varit 
begagnade till begrafningsplatser. Några fornfor- 
skare förmena, att dessa minnesmärken äro rudera 
efter en stad, som skulle hafva funnits på detta 
ställe före anläggningen af gamla Calmar stad, så- 
ledes redan före 11:te århundradet; men med hi- 
storisk visshet känner man Björkenäs endast så- 
som ett kronans skeppshvarf, hvilket florerade 


") För de historiska upplysningar rörande Calmarorten, 
hvilka jag behöft i och för närvarande undersök- 
ning, har jag hufvudsakligen att tacka, dels land- 
skapsbeskrifningen ”Calmar och dess stift i Småland,” 
dels af författaren till denna beskrifning, Herr Kyr- 
koherden LörGREn, mig särskilt benäget gifna med- 
delanden. 


342 


under Gustaf den förstes och Eric den fjortondes 
tid. En förfallen stenmur, som förmodligen va- 
rit ämnad att skilja varfvets område från tillstö- 
tande hemmans ägor, går tvärsöfver adden och 
slutar ännu med sina båda ändar i sjelfva sjö- 
randen vid lågt vatten. En annan dylik sten- 
mur går 1 fortsättning af den ena sidomuren vid 
en af de nämnda begrafningsplatserna (den stör- 
sta, belägen på uddens sjelfva landhöjd) äfven- 
ledes ända ned till sjöranden. Den andra be- 
grafningsplatsen, som är helt liten, ligger på ud- 
dens norra sluttning, helt nära sjöranden. Ne- 
dersta kanten af muren, som omgifver denna plats, 
har jag funnit ligga 6 fot öfver hafsytan, vid ett 
tillfälle, då, enligt korresponderande observation 
på vattenskalan vid Calmar, sjön stod 5 tum un- 
der medelhöjden. Sanna höjden blifver således, 
efter reduktion till decimalmått, ungefär 9,6 fot. 
På stranden uppsvämmad tång visade, att sjör 
vid högt vatten torde stiga ett par fot eller nå- 
got mera öfver den vid observationstillfället va- 
rande vattenböjden. Då nu den ifrågavarande be- 
grafningsplatsen väl kan vara äldre, men ej myc- 
ket yngre än 300 år; så följer, att, om man an- 
tager en sekulär landhöjning = 0.91 fot, densamma 
skulle blifvit anlagd så nära sjön, att den möj- 
ligen endast nätt och jemt kunnat undgå att vid 
högsta vatten öfversvämmas. Om saken än ej är 
absolut omöjlig, så synes det mig likväl otroligt, 
att en begrafningsplats skulle blifvit anlagd så 
nära sjöranden, då högre platser varit att tillgå. 
Hvad tillvaron af rende begrafningsplatser på en 
så liten fläck beträffar, synes del mig antagligt, att 
den större möjligen kan datera sig från en äldre 
tid, då på Björkenäs funnits en stad eller köping, 

men att denna katholska kyrkogård blifvit öfver- 


: 343 


gifven vid reformationen och den mindre begraf- 
ningsplatsen anlagd för det dåvarande skeppsvarf- 
vets räkning. Derefter skulle åldren af denna 
sednare vara just omkring 300 år. 

De befästningar, som finnas på flere öar utanför 
Calmar, såsom på Svinö, Skallö och Grimskär, äf- 
vensom murarna omkring den nya staden, hvilka 
alla datera sig från 17:de århundradet (skansen på 
Grimskär, som är äldst, från år 1623) och hvilka 
ännu, såsom vid deras anläggning, gå ända ned 
i vattenbrynet, gifva ej heller någon anledning, 
hvaraf man kan sluta till att landet märkbart 
höjt sig under de tvenne sistförflutna seklerna. 

Ett minnesmärke, som gifver ett vittnesbörd 
af stor vigt i denna fråga, är Calmar slott. Jag 
meddelar, för större tydlighet skull, en planrit- 
ning af denna befästning (Fig. 1). A är den inre 
borggården, B sjelfva slottsbyggnaden, C den yttre 
borggården, D den omgifvande vallen med tornen 
E. Ytan af de båda åt landsidan belägna tornen 
E' och E” är ifrån grunden och allt uppåt slät, 
utan något utspringande parti; men E” och E”', 
som ligga åt sjösidan, äro deremot försedde med 
en list af något öfver 1 fots utsprång, såsom visas 
1 Fig. 2. Emellan dessa båda sistnämda torn 
är jordvall (F), som för närvarande brukas till 
åker och som från stranden sluttar uppåt till den 
mellan tornen liggande vallen, hvars basis är just 
i jemnhöjd med den förutnämde tornlisten. Ett 
fullkomligt mörker hvilar öfver denna befästnings 
grundläggning, som, hvad sjelfva slottet beträffar, 
sannolikt skett i GCalmarortens första historiska 
lider. Så mycket vet man med visshet, genom 
ett kungabref af MaAGnus Smek från år 1337, att 
derå arbetats under denne konungs företrädares 
tid. Detta får förstås om den yttre vallen D, 


3441 


som således ovilkorligen är öfver 300 år gammal; 
och jag håller mig vid detta resultat. 

| Genom afvägning har jag fannit öfra sidan 
af den omförmälda tornlisten, i medeltal för begge 
tornen E” och E””, ligga 5,54 fot öfver sjöns me- 
delniveau. Sjelfva listens tjocklek är vid pass 0.91 
fot, så att undra sidans höjd öfver vattenytan 
således blifver = 4.63 fot ").. Antager man nu en 
sekulär landhöjning = 0.92 fot och uppskattar tor- 
nens ålder till något öfver 500 år, så följer der- 
af, att vid uppbyggandet af tornen E” och E”” 
listen å dem skulle blifvit placerad alldeles uti 
sjelfva valtenbrynet vid sjöns medelhöjd och att 
den således vid en större vattenhöjd måst stå un- 
der vatten. Ett sådant förhållande är så föga 
sannolikt, att det tvärtom synes mig orimligt. 
Sannolikare är, att listens höjd öfver sjöns medel- 
niveau aldrig varit märkbart olika med hvad den 
nu är. 

AF alla dessa historiska upplysningar, jem- 
förda med resultatet af de anförda nivelleringarne 
af vattenmärket på Skallö, synes således otvif- 
velaktigt följa, att Östersjöns medelvattenhöjd vid 
Calmar under de sistförflutna seklerna föga eller 


") Bruscrkosa uppgifver Calmar slott ligga 41 fot öfver 
hafsytan. Detta får väl förstås om den östliga, när- 
mast F (se fig.) belägna delen deraf; den vestliga 
ligger högre. Då han tillägger, att slottet nu 
ligger 50 alnar från hafvet, borde han icke haf- 
va förgätit att omnämna den omgifvande vallen, 
som än i dag sköljes af hafsvågorna, så vida ej 
dessa vid lågt vatten hindras af skedda obetydli- 
gare upplandningar. För öfrigt bör anmärkas, att 
det minimum af ålder, som han tillägger slottet, 
enligt hvad ofvanför blifvit nämdt, bör refereras 
till vallen och ej till den egentliga slottsbyggnaden, 
hvilken är mycket äldre. 


345 


intet förändrat sill läge i förhållande ull de näst- 
gränsande stränderna "'). 


") De anförda observationerna syfta egentligen blott att 
bevisa, det ingen höjning af landet ägt rum. Flere 
skäl tala emot antagandet af någon märkbar sänk- 
ning. Åtminstone, om någon sådan ägt rum, kan 
densamma, alt dömma efter belägenheten af grundva- 
larne till vallen omkring Calmar slott, näppeligen be- 
stiga sig till större qvantitet, än skillnaden mellan sjöns 
största vattenhöjd och dess medelniveau, under hela 
den tid af 5 å 600 år, som förflutit sedan vallens 
grundläggande. 


Försök till bestämmande af svaflets 


och guldets atomvigt; 
af 
JAC. BERZELIUS. 


De i sednare tider begynta revisionerna af åt- 
skilliga kroppars atomvigter hafva visat, att de 
flesta af dessa ännu ej kommit de rätta talen så 
nära, som det till äfventyrs vore möjligt, att 
med redan bekanta undersökningsmetoder komma. 
Särdeles hafva försöken, att bringa dessa atom- 
vigter till jemna multipler af 12.5, antaget att 
vara vätets eqvivalentvigt, varit härtill bidragan- 
de. Maricnacs bekanta försök öfver atomvigterna 
af qväfve, chlor, brom, jod, silfver och kalium, 
hafva blifvit bragta till en förut ej uppnådd öf- 
verensstämmelse sig emellan. O. L. EromAnn och 
MarcHAnp hafva äfven bearbetat detta fält, men 
med en tydlig förkärlek, att bringa allt till jemna 
multipler af 12.5. Försök dem de anställt öfver 
svaflets atomvigt, som de beräknat till jemt 200, 
eller 16 gånger 12.5, hvartill den äldre atomvig- 
ten, 201,165, kommer ganska nära, föranledde mig 
att söka finna, huruvida deras resultat är riktigt, 
hvilket är af stor vigt att veta, emedan så många 


andra vigtsbestämmelser bero af svafvelsyrans 
atom vigl. 


348 


De hade bestämt en ny atomvigt för qvick- 
silfver, den de äfven gjort till en jemn multipel 
af 12.5=1250, då vi förut ansågo den vara 
1265.823, och hade sedan från cinoberns analys 
beräknat svaflets. Denna förändring i qvicksilt- 
rets atomvigt inflyter väsendtligt på en annan 
atomvigt, .nemligen guldets, som blifvit beräknad 
från den qvantitet guld, som fälles metalliskt af 
en gifven vigt qvicksilfver. Detta föranledde att 
söka ånyo bestämmä äfven guldets atomvigt på 
ett sält som icke berodde af qvicksilfrets. 


Svaflets atomvigt. 


Den äldre atomvigten, 201.165, bestämdes, 
redan 1818, på följande sätt "): 

10 grammer bly, återstäldt med kolad cre- | 
mor tartari af förut väl från andra metaller renad '| 
blyoxid, upplöstes i salpetersyra i en vägd pla- / 
tinadegel, väl betäckt med inåt kupigt lock; efter | 
skedd upplösning tillsattes destillerad och med litet 
vatten utspädd svafvelsyra, så att litet deraf | 
tillkommit i öfverskott, hvarpå vätskan afröktes | 
i vattenbad ull dess den icke mera luktade af 


Me Me 


svagdt glödgade degelns botten. Sedan vägdes den | 
svafvelsyrade blyoxiden. Från blyets atomvigt | 
beräknades den svafvelsyrade blyoxidens, och då 
derifrån afdrogs vigten af 1 at. bly och 4 at. / 
syre, så var återstoden svaflets atomvigt. Af de 
två försök, som kommo hvarandra närmast, drogs 
elt medelresultat, som sedan tjenade -till beräk- 
ningen af svaflets atomvigt. 
") Afhandl. i fysik, kemi och mineralogie V. 394. 


") Spritlampor med dubbel luftström voro då ännu 
till kemiskt bruk obekanta. | 


349 


Blyets atomvigt har emedlertid sedan under- 
sålt en revision ”), som derå gör den ändring att 
dess atomvigt i stället för 1294.5 blir 1294.645, 
hvilket, huru obetydligt den än är, faller helt 
och hållet i beräkningen på svaflets atomvigt 
som deraf förändras med lika mycket. Jag har 
derföre trott alt en revision af de äldre försöken 
här icke skulle sakna intresse. De voro 4 till 
antalet. 10 grammer bly användes, i hvart och 
ell deraf, och gaf 
14.638 or. PbS, dess atomvigt =18935.10 S =200.455 


14.640 — EN ER 1595.36 — 200.715 
14.644 ka. RE ER 1593.88 — 201.235 
14.658 BES NER SEG 1897.60 — 202.945. 


Af dessa öfverensstämma de 3 första på 4:de siff- 
ran af saltets vigt, men det fjerde försöket afviker 
från det högsta af dem med ej mindre än 2.83. Det 
är således klart att i detta försök ligger ett icke 
iakttaget fel och att det således ej bör till me- 
deltalets beräkning användas. Medeltalet af de 
öfriga 3 blir då 200.8017. 

ERDMANN och MaArcHANnD hafva klandrat detta 
sält att bestämma svaflets atomvigt, af det skäl, 
all vid en viss glödhetta blyoxiden släpper svaf- 
velsyra. Men det beror helt och hållet på dens 
omdömesförmåga, som gör försöket, om ett sådant 
fel begås, ty afståndet emellan den temperatur, 
hvari svafvelsyrans öfverskott är aflägsnadt, och 
den, hvari det neutrala saltet begynner sönder- 
delas, är så stort, att försöket kan blifva till- 
förlitligt. Dessutom, om det fel begås att det 
neutrala saltet mister syra, så utfaller svaflets 
atomvigt för låg med den bortgångna syrans 
hela vigt. 


' K. Vet. Akad. Handl. 1830 s, 54. 


330 


Några äldre af mig anställa försök ") öfver 
den qvanlitet svafvel, som bindes af silfver, gifva 
svaflets atomvigt litet högre. 

2.605 gr. silfver gåfvo Ag=2.993. At. vigt af S=201.02 
10.00 gr. — — 11.490 — — — 201.110: 

Men det är icke en lätt sak att få så rent 
svafvel, att icke ett opåräknadt spår af metall 
kan deri medfölja. Det syntes mig då vara den 
pålitligaste utvägen att, sedan genom MaARrIiGnacs 
försök silfrets och Clilorsilinets RER blifvit med 
så mycken noggranhet på olika vägar lika funnen, 
förvandla en gÖfven vigt chlorsilkser till svafvel- 
silfver, genom lindrig upphettning i vattenfri 
vätesvafla, hvarigenom svafvelsilfrets atomvigt 
blir bekant, och, efter afdrag derifrån af 1 atom- 
vigt silfver, fås äfven svaflets. 

Till dessa försök användes kulor af glas, ut- 
blåsta på ett rör af passande vidd. Kulan sattes 
på vågen i jemvigt och chlorsilfret, fäldt med 
saltsyra, ur en lösning af rent silfver i salpeter- 
syra, och fullkomligt uttvättadt och torkadt, 
invägdes i glaskulan, der det för större säkerhet 
upphettades långsamt till dess det begynnte draga 
1 rödt, istid dess vigt dock icke förminska- 
des. Kulan fick sfsgalnd 1 en exsiccator, före 
hvarje vägning. 

Ehlossilfret förändras 1 detta tillstånd icke 
af vätesvafla vid luftens vanliga temperatur; men 
då temperaturen höjes lindrigt, dock på långt 
när icke till chlorsilfrets smältpunkt, begynner 
saltsyregas utvecklas och massan svartnar. Tem- 
peraturen hölls under försöken så att chlorsilfret ej 
smälte, hvilket skulle mycket förhindra försökets 
gång. Sedan ingen saltsyra mera förmärktes följa 


") Afb. i Fysik, Kemi och Min. V. 106. 


301 


välesvaflan, upphettades svafvelsilfret för några 
minuter till glödgning i gasen och fick sedan 
svalna deri. Efter vätesvaflans utjagande med 
torr luft vägdes kulan med sitt innehåll, och ut- 
saltes sedan å nyo för + limmes glödning i en 
ström af vätesvafla, men hvarvid jag ingen Vigts- 
tillökning fann, utan den beböll sig oförändrad. 

Ett försigtighets-mått måste jag här anföra. 
Vid gasens genomgång genom den upphettade 
kulan, särdeles då den mot slutet glödgas, sön- 
derdelas en liten portion deraf i svafvel och vät- 
gas. Svaflet afsälter sig 1 röret framför silfret 
och utjagas derur med lätthet medelst upphett- 
ning i gasströmmen. Men en del af svafvelgasen 
diffanderas äfven bakåt och bekläder röret der 
med ett anflog, ofta ej synligt förrän det jagas 
till ändan oeh samlas der. I det första af de 
försök, jag kommer att anföra, hade jag ej ännu 
märkt detta. I de andra utjagades detta svafvel 
med hetta under det en lufström leddes i rikt- 
ning från silfret genom röret ut. Vigten af detta 
svafvel är visserligen högst obetydlig men den 
faller dock helt och hållet på svaflets atom vigt, 
som den förhöjer. 


Chlorsilfver = gaf Äg. At. vigt af Ag At. vigt af Svafvel. 


6.6075 0.745 1550.760 201.100 
-9:2323 7.98325 1550.388 200.728 
10.4775 3.80075 1550 300 200.640 
12.9815 11.2405 = 1550.410 200.750. 


Af skäl, som jag anfört, anser jag det första 
försöket icke kunna användas till dragande af ett 
medeltal. = De följande tre deremot närma sig 
hvarandra så nära som man troligen han komma. 
Silfrets atomvigt är, efter de bäst öfverensstäm- 
mande Marignacska försökens resultat, 1349.66 och 


3032 


chlorsilfrets 1792.94. Medeltalet af de 3 sednare 
försöken ger för svaflets atomvigt 200.706, hvilket 
nära instämmer med resultatet från försöken med 
svafvelsyrad blyoxid. Jag tror att man utan fel 
kan antaga medeltalet af båda, eller 200.753, som 
dessutom instämmer alldeles med det 4:de af de 
ofvananförda försöken med chlorsilfver, för att vara 
sanningen så nära som möjligt. 

Svafvelsyrans atom vigt blir då 500.735, och 
denna ändring inflyter på alla de atomvigter, 
som äro härledda från svafvelsyrade salter eller 
svafvel. Så t. ex. blir atomvigten af calcium ") 
= 251.651, magnesium = 158.144, lithium = 81.66. 
aluminium, Al=2341.s, tantalum, F=2296.43, 
thorium 743.866, zirconium, Zr,—=839.5, fluor, 
F = 239.435 och As =938.s8. 


Guldets Atomvigt. 


Den hittills antagna atomvigten för guldet 
grundar sig på tvenne försök af mig =") att ut- 
fälla guld med en vägd qvantitet qvicksilfver, 
hvarifrån guldets eqvivalentvigt beräknades till 
2486.026. Men sedan den för denna beräkning 
använda atomvigten af qvicksiifver blifvit till sin 
riktighet satt i fråga, önskade jag kunna bestäm- 
ma guldets atomvigt från någon annan kropps, 
som vore säkrare bestämd, och fann en utväg der- 
till i analysen af guldehloridens dubbelsalt med 
chlorkalium , som, efter min analys derå ==), 
består af en at. chlorkalium och 1 at. guldehlo- 
rid, hvarvid guldets atomvigt låter beräkna sig 
från atlomvigtlen af chlorkalium, som efter Ma- 


RIGNACS 


") K. V. Akad. Handl. 1843, s. 99. 
"s) K. V. Akad. Handl. 1813, s. 185: 
”w) K. V. Akad. Handl. 1829, s. 155. 


353 


RIGNACS försök är 932.1365. Jag beredde dervföre 
detta salt af rent guld, som Jätes 1 kungsvatten, 
afdunstades till förjdsander af allt öfverskott af 
salpetersyra, försattes med en ungefär beräknad 
lika atomvigt af chlorkalium, beredt af chlors 
radt kali, för att vara Haätdinite och köistalle 
serades, hvarefter saltet i en len vägd glaskula 
upphettades, till chloridens fnllsgrälien förstöring, 
i en ström af vätgas. Men vid dessa försök länk 
te jag att saltsyregasen afsatte, temligen långt 
fram i röret, en hvit saltrök, som rd största 
lätthet Harlipsades af en derunder hållen lamplåge, 
och som således icke kunde vara annat än salmiak , 
och. ju mera af denna rök, som vid försöken vi- 
sade sig, ju lägre utfoll atomvigten. Det blef 
mig då klart att, vid guldets upplösning, litet 
ammonak måtte bildas och gifva dubbelsalt med 
-guldehloriden , som able rar med kalium- 
dubbelsaltet. - För att befria guldsaltet från denna 
främmande inblandning, tillsatte jag litet chlorka- 
lium i öfverskott, intorkade och smälte dubbel- 
saltet, hvarvid salmiaken förstördes och litet guld 
reducerades. Det smälta stltet upplöstes sedan 
och omkristalliserades 3 gånger, för att befrias 
från allt möjligt öfverskott af chlorkalium, och 
hvar och er portion salt, som underkastarles.ana- 
lys, var för sig tig nisl sera alla tre gångerna, 
så alt ingen likstämmighet i analyseroa kan här- 
röra Aha att saltet var på samma gång  beredt. 
Vätgasen bereddes af destiklergd Se och 
Hestillevad svafvelsyra. Det vid :+ 100? fatiscerade 
saltet invägdes i en: förut vägd glaskula, het- 


tan under reduktion hölls så lagam att saltet väl 
smälte, men utan att fri chlorgas derifrån med 
kokning utvecklades. odla gar går på detta sät- 
tet långsamt, men guldet blir ns ligrs a och 


K. V. Akad. Handl. 1844. : 23 


304 


sammanhängande i en massa, lätt att uttvälta. 
Efter upphörande af saltsyras utveckling, glöd- 
oades massan i vätgasen några minuter; fick se- 
dan svalna 1 gasen och glödgades derefter några 
ögonblick, då luften fått ersätta vätgasen, hvar- 
fler den vägdes. Chlorkalium utdrags sedan ur 
kulan med varmt vatten, och när det derifrån 
afrinnande vattnet icke mer gaf någon reaktion 
med salpetersyrad silfveroxid, stocken guldet i 
kulan, glödgades och vägdes. Föskedlemdi 1 välgas g oer 
eblorkaltons den i vatten balten af lst ka kotisst 

Det skulle synas som borde chlorhalteh gifva 
elt medel att kontrollera alomvigten, genom be- 
räkning derifrån, men då saltet, som är fatisce- 
rande och lätt torkar, förlorar sista vattenhal- 
ten, går allud litet chlor med och saltet håller 
litet kalium-guldehlorur, hvarföre det också efter 
en sådan torkning, vid lösning i vatten blir oklart 
då det uppvärmes, af litet guld som utfaller. 
Derigenom blir den från chlorhalten beräknade 
eqvivalentvigten för hög och i de olika. försöken 
mycket omvexlande. 

Jag har anställt följande 5 försök. | 
Dubbölsaltets Återstod = Vigten af Vigten <Eqvivalentvigten 


vigt. efter re- chlorka- = af guldet. af guldet. 
duktion lium. 

ä med vätgas. I 
44445 2.9775 0.8185 2.159 2458.745 
2.2495 1.61625 = 0.44425 1.172 2459.120 
5.430 23.686 1.01375 = 267225 2457.120 
3.413 2.45125 — 0.674 1.77725 24357.920 
4.19975 3.01975 — 0.8295 2.188 24358.730. 


Medeltalet deraf är 2458.327 som utan sär- 
deles fel kan tagas till 2458.33. Den enkla atom- 
vigten blir då 1229.165. 

Beräkningarna efter chloren gifva alla öfver 
2460 för eqvivalentvigten , af lätt insedda skäl. 


—-.--"——— 


Undersökning af ett nytt, Ytter- 
jords- och Titansyrehaltigt Mine- 
ral från Buö, 1 trakten af Aren-. 
dal i Norrige; 
är 
AXEL ERDMANN. 


— Oo rr 


Ifrågavarande mineral upptäcktes om sommaren 
1841 af Cand. mineralogie WeisyE på den lilla 
Baön, belägen vid pass två mil nordost om Aren- 
dal, i norra-ändan af Tromösund. På öns syd- 
östra ända, bekant under namn af ”det hvide 
Bjerg,” finnes en betydlig qvarstutskiljning, som 
öfverlägras «och genomsättes af en granitmassa, 
uti hvilken sednare, vid kontakten af qvartsen, 
WeieByE träffade detta mineral, blott på en enda 
punkt. Det förekom der i Fältspaten såsom en 
körtellik massa af ungefär 4—5 tums diameter, 
och WeigyE har ännu ej lyckats deraf anträlfa 
mer än denna enda stuff. Genom Herr WeEIiBYES 

godhet, som för ett par år sedan»förärade mig 
ett litet exemplar af detta sällsynta mineral, har 
jag blifvit satt i tillfälle att derå anställa under- 
sökning, hvilkens resultat jag ödmjukligen ut- 
beder mig, att få underställa Kongl. Akademiens 
granskning. ” 


396 
Mineralogisk beskrifning. 


Mineralet, som vid flygtigt påseende liknar 
Gadolinit, är derbt med skåligt brott, utan ge- 
nomgångar: tyckes dock efter. en "dricktion ed 
mera lätthet "vara klyfbart. Färgen är rödbrun 
af så mörk nyans, att större stycken, vid ha- 
stigt påseende, synas Svarta, men på vissa punk- 
ter visar mineralet dock, vid återkastadt ljus, ett 
rödbrunt skimrande sken, och på tunnare kan- 
ter och i splittror är det genomlysande. Det har 
olasglans, närmande sig hartsglans.' Pulvret är 
ljusbrunt, mellan isabellgult Jan! rostbrunt. Hård- 
heten lika med qvartsens eller något litet deröf- 
ver. Egentliga vigten befanns TÅ TTO — 0, 


ED. 
Blåsrörsförhållande. 


För sig 1 tång smälter det under blåskastning 
temligen lätt till svart glänsande slagg, under 
det den del af profvet ljusnar, som ej varit ut- 
satt för den strängaste elden. | 

I:Boräss löses det lätt med i yttre låsen röd- 
gul färg, som efter afsvalning nästan ållsdeles för- 
svinner: i inre lågen ger det en mörkt brandgul 
och vid stark mättning en djupt blodröd perla. 
Denna kan ej fladdras Löjan 

I Fosforsalt löses det trögare, med lemning 
af kiselskelett, till en gulaktig, efter afsvalning 
färglös perla, som i inre lågen får en svag 
violett färg. 

Med soda på platinableck fås manganreaktion. . 


Kemisk analys. 


Sedan genom föregående försök blifvit ut- 
"rönt, hvilka beståndsdelar ingredierade i mine- 
ralets sammansättning, blandades och brändes 


307 
detsamma, slammadt och en längre tid torkadt öf- 
ver svafvelsyra, med kolsyradt kali-natron. Smälta 
massan upplöstes i utspädd saltsyra, och lösnin- 
gen afdunstades i vattenbad till nära torrhet, 
hvarefter massan genomfuktades med koncen- 
trerad saltsyra, vatten påslogs och det olösta . 
frånsilades. Den genomgångna lösningen fälldes 
med kaustik ammoniak, fällningen afskiljdes, 
tvättades och vägdes. Ur lösningen utfälldes med 
oxalsyrad ammoniak kalkjorden, hvilken seder- 
mera bestämdes såsom svafvelsyrad. Då denne 
sedan upplöstes i starkt saltsyrehaltigt vallen, 
erhölls en liten qvantiteét kiseljord ölöse! som 
frånfiltrerades och bestämdes. Ur vätskan, som 
blifvit gjord ammoniakalisk, utfällde femfaldt 
svafvelkalium ingen mangan. Fällningen med 
kaustik ammoniak behandlades en längre tid med 
utspädd svafvelsyra, som sedan, deck ej fullkom- 
ligt, afröktes. Vid tillslagning af vatten erhölls 
nu en klar solution, med lemning af litet kisel- 
jord, som frånskiljdes och bestämdes. Den svaf- 
velsyrade lösningen försattes, sedan den bhfvit 
gjord ngkalsks med bydvothyonammoniak , 
hvarmed den något htet digererades. Sedan den 
Svarta voluminösa fällningen fått sätta sig, af- 
hälldes det mesta af den ofvanstående klara lös- 
ningen och ett med svafvelsyrlighetsgas starkt 
mättadt vatten påslogs. Svalvelföreningarne ar 
jern, mangan, äfvensom lerjord och ytterjord 
löste sig nu småningom under fortsatt digestion 
på käpellens hvaremot titansyran rén och hvit 
förblef olöst. Den togs på filtrum , brändes och 
vägdes. Den gaf med fosforsalt i inre lågan 
en intensiv violett perla, med ej den ringaste 
dragning åt rödt: således var den jernfri. ”För 
att pröfva, om den dock tilläfventyrs ej kunde 


338 ; 


vara orenad af de andra ämnena, löstes den åter 
i svafvelsyra och ur dess utspädda lösning häri 
utfälldes den åter genom kokning. I den från- 
filtrerade lösningen gaf kaustik EA NN en högst 
obetydlig fällning, som för blåsrör förhöll sig så- 
som titansyra, och hvilken ringa qvantilet vid 
kokningen hade hållit sig upplöst. Den från ti- 
tansyran filtrerade lösningen försaltes med salt- 
syra, för att dekomponerar de undersvafvelsyrliga 
salterna, och sedan det härvid utfällda svaflet 
blifvit aflägsnadt, tillsattes salpetersyra, för att 
oxidera jernet, hvarefter den öfverflödiga syran 
i vattenbad afröktes. > Lösningen kukädes med 
öfverskott af kaustikt kali. Ur den genomgångna 
solutionen utfälldes lerjorden på vanligt sätt, 
filtrerades, tvättades och vägdes. Den sak med 
dalisolution en rent blå äre Hvad kalit lem- 
nat orördt, löstes ånyo i saltsyra och i lösnin- 
gen insattes en krusta af svaflve elsyradt kali. Efter 
ett par dagars förlopp hade en ringa hvit, kornig 
fällning bildat sig, som afskildes och tvältades 
med en mättad lesmn af svafvelsyradt kali. 
Detta dubbelsalt, sedan "dekomponeradt i kokning 
med kaustikt kali, lemnade ett hvilt, något i 
brungult dragande, hydrat, som vid glödgning 
brände sig gulbrunt och för blåsrör förhöll sig 
såsom ceroxid. Dess vigt var endast några milli- 
grammer.. Lösningen, som blifvit filtrerad från 
det erhållna dubbelsaltet, ueutraliserades på ve- 
derbörligt sätt med Är AN hvarefler jernoxi- ; 
den köfälldes med bernstenssyradt natron. Ur 
«den genomgångna lösniegen utfälldes sedan ytter- 
jorden med kauskil ammoniak. Men som denne 
genom sin brunaktiga färg visade förorening af 
främmande ämnen, begjöts den med en NR 
trerad lösning af kolsyradt natron och bragtes till 


309 


kokning dermed. Efter en stund hade det mesta löst 
sig, med lemning af några svartbruna flockor, 
som lätt höllo sig i vätskan uppslammade. Denna 
återstod, som nu frånfiltrerades och hvilkens vigt 
blott utgjorde några milligrammer, visade si 
vara en blandning af jern och mangan. Den erhållne 
lösningen af ytterjord 1 kolsyradt natron gjordes 
sur med saltsyra och jorden. utfälldes med am- 
moniak. Efter bränning visade den nu en rent 
hvit färg. Med svafvelsyra gaf den ett salt, 
som med lätthet kristalliserade: kristallerna, färg- 
lösa och utan dragning åt amethyst, bibehöllo 
ännu vid 50? sin genomskinlighet. Det salpeter- 
syrade saltet intorkade till en gummilik deliqve- 
scent massa. Genom dessa egenskaper skiljer sig, 
enligt Herr Prof; Mosanoers uppgift, den egent- 
liga ytterjorden både från terbin- och erbinjor- 
den. Att likväl,” på grund af dessa korta försök, 
påstå att den här funne ytterjorden är alldeles 
fri från åtminstone någon smitta af dessa sed- 
nare, vore alltför vågadt, då ingen skarp separa- 
tionsmetod för dessa, isina egenskaper för öfrigt 
så lika, kroppar ännu är bekantgjord. ; 
Alla bär förut anförde fällningar upplöstes 
efter vägning ånyo 1 svra, för att utröna den 
möjliga halt af kiseljord, som hade släpat med, 
hvilken då frånfiltrerades och bestämdes. 
Solutionen, filtrerad från den fällning, som 
vid analysens början erhölls. med ammoniak, af- 
dunstades till torrhet, salmiaken afröktes, salt- 
syrehaltigt vatten påslogs och en liten qvantitet 
kiseljord frånfiltrerades och bestämdes. Lösnin- 
gen gjordes ammoniakalisk, försattes med fem- : 
faldi svafvelkalium , svafvelmangan togs på filt- 
rum, löstes i saltsyra och mangan utfälldes ur 
den kokande lösningen med kolsyradt natron. 


360 


Då det var att förmoda, det en betydlig del 
titansyra ionehölls i den ursprungligen erhållne 
kiseljorden, behandlades denna efter vägning med 
flusspatsyra, och sedau all kiseljorden hade af- 
rökt, ullsattes ull den torra massan utspädd svaf- 
belbyprr för alt utjaga fluorn. Lösningen intor- 
kades, glödgades och löstes ånyo i svafvelsyra. 
Uti denna lösning innehöllos nu, med undantag 
af kiselsyran, alla förut här uppräknade bestånds- 
delar, hvilka afskildes och bestämdes på förut 
anfördt sätt. | 


Sålunda erhölls i tvenne försök: 
Kiselsyra /; "4: :2=30;00. fsyrelalt 30 0583 
Töälrjöpd i se 890 IFA d,374. 1 
Jermoxid>; .: 3 Ögat ' 
Wejörda.” dr Gj09. 1:21. 2384) vr AGDAkOR SS 


Manganoxid . 0j67.'>: 202008 

Göroxid cv” 0,32. ; ; 

Hiölan syrati cin.” 2901-0005 RO stt 6 

BtOrjord: 120521 0,68 ri ORON j ? 1,915. sa 
100,98. 

uselsyra cc 29,45 SyreBalt SSR Ear OOReE 


SEHIKjOrA Vv ooca, 0 LÖGNER SöN skog 
HEEHOXId' > a 6,48. KOM. i 
MErjörd > ses SÅ RN eb na At RR a 
Manganoxid . 0:86" ÖR 


Md os vå 0,63. 

ER RSVTA 0 oc a 20,1 a Sa RA Kubal a hy ngr 

ae or 1 BEIRA v / SÄRRE EE Fler SR dr Ac sn SR 
I9I,83. i; 


Om det vore tillåtet att, med”ledning "af 
dessa resultat och med antagande af den gamla 
ytterjordens alomvigt, beräkna mineralets sam- 


361 


mansättning, så skulle följande temligen enkla 
formel tillsvidare kunna föreslås, 


(EF F jSarTi, som, förvandlad 
Mn 
ull kemisk, blefve 


bdo 000 


Så skarpt svarar den dock ej mot det funna re- 
sultatet, som manh- hade rätt att fordra af en mi- 
neralanalys, men ringheten af. material har ej 
tillåtet, att vidare repetera undersökningen. . De 
båda analysernes ej så mycket afvikande resultat 
tyckas dock antyda åtminstone ett närmande till 
sanningen. 

Då af analyserna i alla fall synes, att detta 
mineral äger en från andra hittills bekanta mi- 
neralier skiljaktig sammansättning, torde det til- 
låtas mig, att med ett eget namn utmärka det- 
samma, och vågar jag, såsom en aktningsbety- 
gelse för "Herr Prof. KeirHav's utmärkta förtjen- 
ster om de mineralogiska vetenskaperna, tillegna 
honom detsamma, samt uppkalla det efter honom 
med namnet Keilhauit. | 


fr RR JE 
huz=Au,-—AMu,+ SR 2 Au, — &c 
af 


C. J MALMSTEN. 


Det är bekänt, att redan för öfver 100 år sedan 
STIRLING 1 sin Methodus Differentialis sive Tra- 
ctatus de Summatione serierum solverade en mängd 
problemer, hvilka äga ett stort intresse för så väl 
theorien om oändliga serier i allmänhet, som i syn- 
nerhet för de i probabilitets-kalkulen så ofta före- 
kommande, af mycket stora tal beroende', expres- 
sioner, hvilkas numeriska värden det vore nära 
omöjligt att på direkt väg finna. Men bland alla 
hans formler är det dock i synnerhet en, som 
städse ådragit sig en speciel uppmärksamhet, och 
"som också är allmänt känd under namn af STIrRLINCS 
formel. Det är nemligen den, som gifver approxi- 
maliva värdet på logarithmen till en produkt, 
bestående af ett mycket stort antal faktorer , hvilka 
alla tillväxa i en arithmetisk progression. Den 
serie, som denna formel framställer, presenterar 
deruti en särdeles egenhet, att densamma, fort- 
gående efter negativa digniteterna af ett tal, som 
är 'supponeradt mycket stort, till en början är 
starkt aftagande, men slutar alltid med att blifva 
divergerande, huru stort det nämda talet må vara. 


304 


Hvad seriers konvergens och" divergens be- 
träffar, är det kändt, att de äldre analysterna icke 
voro dermed så nogräknade, utan begagnade sig 
ofta i sina deduktioner af till och ed tydligt 
divergerande oändliga serier. Detta förhållande 
är nu mera helt a RAaAd De nyare analysterna 
äro — och detta med rätta — så lånet ifrån att er- 


känna något slags begagnande af icke konverge- 


rande serier, ätt. de vilja ur analysen snart sagdt 
bannlysa alla sådane. 

Men denna deras i högsta måtto riktiga sträng- 
het vid seriers begagnande har dock just vid nämde 
STIRLINGS formel haft ett svårt prof att utstå. Den 
är å ena sidan divergerande, och borde derföre 
förkastas, men å den andra nära oumbärlig, och 
kan det derföre icke. För att nu icke behöfva 
göra — hvilket några verkligen - gjort — ett 

visserligen af behof et påkalladt, men «derföre icke 
i vetenskapligt hänseende  tillåtligt undantag för 
denna serie, fanns ingen annan utväg, än alt ifrån 
oändlig ka förvandla henne till ändlig, Bane 


DL 


finna dets komplementar-term. — Och detta har 
äfven lyckats. Vi vilja här blott erinra om hvad 
Liovvinre "") och CauvcHy +=) i detta hänseende 
presterat. 


Dennå STIrRLInGs serie, om hvilken vi i det 
föregående talat, är dock endast ett specielt fall 
af en generellare formel, som Macrzauvumn först 
framställde, men som 1 sednare tider är känd under 
namn af Euvrers formel, nemligen: > 


") Så t. ex. säger LEGENDRE | sina Exerc. d. Calc. Integr. 
alt denna serie bör anses säker ända till den punkt, 
der konvergensen upphör. 

"") Journal des Math. p. LiouvinteE Tom. 4 pag. 317. 

+") Exercises d'"Analyse et de Phys. Math. Tom. Il, 
pag. 38b. 


—— —— —— 


369 
” h då fen Bat i ove 
(1) MEUSSUdx 3 u+ pe rad 
der B., B, &c. utmärka de successiva Bernourir'ska 
Hen ogch "uu >, &c. den 1:sta, Spy la (TAS. EV. 
derivatan af u. 

Talen £., B,, &c. äro, såsom man vet, af 
den beskaffenhet, att de ifrån och med det 4:de 
gå i oupphörligt tillväxande och blifva slutligen 
oändligt stora. Convergensen af serien (1) är så- 
ledes ingenting mindre än allmän, och vi hafva 
straxt härofvan anfört ett bevis derpå, i det speciella 
fall, som gaf StirrinGs formel. 


äl OC0 


Under sådane förhållanden och då serien (1 
ofta presenterar samma egenhet som den, hvilken 


'v1 vid den STtirtringska anmärkt, att den nemligen 


1 början är starkt aftagande, men slutar med att 
blifva divergerande; så har man, för att äfven 1 så- 
dane fall legitimera dess begagnande för beräknandet 


af approcherade värden, varit betänkt på alt kunna 


bestämma gränsorna för resten, om man i kalkulen 
stannar vid en viss lerm, d. v. s. bestämma grän- 
sorna för den dertill hörande komplementar-termen. 
Det första försök, vi 1 detta afseende känna, är af 
ERCHINGER och finnes så väl af ETTINSHAUSEN 1I hans 
Vorlesungen tiber die höhere Mathematik I Del. 
pag. 429, som af EyTtELweis i hans Grundlehre 
der höheren Analysis II Del. $ 696, framstäldt. 
Men det sätt, hvarpå deduktionen sker, är ingen- 
ting mindre än tillfredsställande, alldenstund diffe- 
rential-eqvationen, med hvars tillhjelp restens stor- 
lek skall bestämmas, endast gäller för det fall, 
att den serie, ur hvilken den blifvit deducerad, 
är konvergerande, och det således ingalunda kan 
medgifvas — hvad som dock påstås — att den 
är allmänt gällande. boka 200 


366 


En deremot i hög grad skarpsinnig dölukton 
af komplementar-termen till utvecklingen af hZ, 
tagen mellan vissa gränsor, har Poisson framställt 
i sin bekanta afhandling: Sur le Calcul numerigue 
des Integrales Definies ").- Den grundar sig helt 
och. hållet på deu kända expressionen 


a 


0. .fa)=> fi (Jade 2 fiSkosEE Dy for, 


—A d 
(hvilken, såsom vi veta, gäller för alla värden på 
2 mellan: integralens limites); den formel, till hvilken 


han könimer; ehuru framställd" i annan form, är 
denna 


hel erfor) (0 FOA SSM. 
ER Dry RER hem I fem—1Yc)-fe2m—1(oR+Rm , 
der aAa = = 


+ &c. 


—+—>+ 
T52 m 32m 42m 


Ru = 2— CR fa AR Se Åse 


och hvarur lätteligen RER om märk stället för 
 & sätter x—Xx, och derefter f(x) i stället för f(x—-X,)» + 
samt gör C+Xx,=>-,, 


a) he" flx)= [fa)da-tfe)- fl NA, Ef (x)-flxo ) 
sla pre RS D+Ra 


då Rn=21 en Nr z li = EE) flömk ac). 


| 
') Memoir. de i'Acad. des Sciences Vol. VI, pag. 571. | 


| 


367 


Om med 0O,, betecknas den största numeriska 
valören på fx) mellan gränsorna Xx, och x,, 
och man endast har afseende på numeriska värdet, 
blir i ällmänhet 


KÖER <lm Arm Om (of) 


och , i det fall att f(27) (2x) icke mellan nämde gränser 
förändrar tecken, 


(0) FE <A m hek fm (2) = fare No 
hvadan således för detta fall 


Å 
7 Å h z 
hs” fla)= fHo)dx- FH )-SoaNHA LAS) J- 
b X0 3 g 
sägå + YA målen fem )-fAn—-3X NY 
+(=1)n=I 0.2 hän fm dc) fCmA 23, 
då o<9<1. Granskar man noggrannare deduk- 
tionen af dessa formler, sådan den af Poisson 
blifvit framställd, föranledes man till den an- 
märkningen, att desamma nödvändigt fordra, att 
differensen x—X, eller c är en jemn multipel af Ah. 
Jag känner icke huruvida någon förut fästat upp- 
märksamheten härpå: för Poisson sjelf var det 
mindre vigtigt, emedan närmaste föremålet för 
hans undersökning var att approximativt beräkna 


värdet på IfL)dx, och han således kunde Hdispos 


nera öfver A buru sonr helst, hvilket dock inga- 
lunda är händelsen vid beräkningen af kE JK) 


för ett determineradt värde på Ah. En sådan in- 
skränkning af föregående formler kan dock und- 
vikas, om i stället för (2) den af DiricHreTt fram- 
ställda formeln SJ R 


”) Creures Journal B. XVH, pag. 60. 


368 


Un 


f EE = One 
sar 4-1) SA 


tages till utgångspunkt; man finner nemligen då 
att ofvanstående formler gälla, icke blott då x—Xx, 
är en jemn multipel af 4, utan en multipel hvilken 
som helst ). 

En med ofvan förda helt och hållet olika 
method för bestämmandet af komplementar-termens 
gränser vid ett specielt fall af Eurerska summa- 
tionsformeln, har sednast Jacorr eifvitl i sin för- 
träffliga athandling: De usu tegitimo. formule = 


S 
summatorie Maclauririane (Creiies Journal B. 


XII pag. 263). Han kommer der till det resul- 


"tat, att om de båda expressionerna 
(Mja. >= femU+2) och =" - fOmtA +z) 
för alla vär FR på 2 mellan o Lr h icke för- 


ändra tecken, samt begge hafva samma tecken , 
så är 


Oo 


KE" flod= ffa Hf) (SJ 
FE aa (odlat fer ERS 


1. 2mX 
B,, hm 


HR (fm (ac )— fm) 


. <IMN 


då o<9<1, och x—-x, en exact multipel af h. 
Detta JAconis resultat kan den Poissonska deduc- 
tionen icke fullkomligt återgifva, utan endast i det 
fall att 


") Differenzial- und Integralrechnung von RassBE Zirich 
1839, I Tom. pag. 426. 


269 


fm) och fCm+B(2) 
äro båda på samma gång positiva eller på samma 
gång negativa, inom hela gebitet från x=2, till 
x=Xx. JaAcosis deduktion fordrar deremot endast 
att expressionerna (7) hafva båda samma tecken från 
2=0 tillez2=A, hvilket naturligtvis alltid är fallet, 
då Poirssons villkor är  uppfyldt, men kan äfven 
dessförutan vara det. 
I det föregående hafva vi nu redogjort för 
bvad som intill närvarande stund, så vidt vi 
+» känna, blifvit åtgjort i afseende på det ifråga- 
varande ämnet, och vi vända oss nu till vår egen 
undersökning deraf, för att i största korthet gifva 
en resume af närvarande afbandlings innehåll. 
Den är indelad i 3 paragrafer: i den första hafva 
vi uteslutande sysselsatt oss med deducerandet af 
åtskilliga relationer mellan de successiva BERNOULLI- 
ska talen, hvilka vi i det följande behöfva; den 
andra innehåller deducerandet af de allmänna 
theoremer och formler, hvilka i afseende på ifråga- 
varande ämne äro af väsendtlig vigt; och 1 den 
tredje hafva vi slutligen visat några icke ovigtiga 
applikationer af det sista af oss framställda 
theoremet. ; ; 
Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, hafva 
vi, i stället för att, såsom vanligtvis sker, be- 
träkta den Euvurerska serien under den form, den 
1 (1) eger, valt till föremål för vår undersökning 


den dermed analoga 


j h BR Bh 
VE an Nur = ND oe a Åäpl -A Ur + LC. 
1 (9) RR EO An | 
Detta kan visserligen vid första påseendet synas 


vara en obetydlighet, men det är dock vid flera 
; applikationer af väsendtlig vigt. Det är naturligt, 
| att vid den Eurerska formeln (1), betraktad i sin 
| K. V. Akad. Havel. 1844. jr 21 


' 
| 


| 


| 9 v 


4 
I 


370 
största allmännelighet, ej egentligen kan bli fråga 


om att söka en komplementar-term för utveck- 


lingen på högra sidan, alldenastund venstra mem- 


Länna eller AEu är dertill allt för indeterminerad. - 


Antingen måste man fixera densamma genom att 
betrakta den finita integralen såsom en inom vissa 
gränsor skeende summering, eller också måste man 
gå ul ifrån Zu såsom en bestämd funktion af , 
då man naturligtvis alluid derutur kan deducera u 
och dess derbaldn Det forra sättet, ehuru hit- 
tills det vanliga, bar dock ofta med sig i afseende 
på kontinuiteten ganska väsendtliga olägenhe- 
ter, hvilket t. ex. visar sig vid den utveckling af 
logT (x+1), hvartill man på detta sätt kommer, Jc 
hvilken, eburu man än sedermera må söka inde 
cera dess allmängiltighet, dock endast för alla hela 
värden på &x är strängt bevisad. Vi hafva derföre 
valt att betrakta Zz såsom en determinerad funk- 
tion af x; och det är just för alt tydligare ut- 
märka detta, som vi valt för den Eurerska serien 
den form, hvarunder den i (9) är framställd. 


I afseende på methodenr hafva vi endast med 


Jacosi sjelfva utgångspunkten gemensam , nemligen 
den kända formeln 


SE SR ES 
Ux+h> Ut hU+ tt WE LA 
. Xx 


Oo 


För öfrigt äro våra deduktioner helt och bållet 
olika. eltka det sält hvarpå denne utmärkte 
mathematiker undersöker naturen af den af oss 
med oz) [se formeln (25)] betecknade funktionen, 
får man visserligen bevisadt att densamma mellan 
z=0 och z=A icke förändrar tecken; men man 
får ingen kännedom om den visserligen märk vär- 
digaste egenskapen hos denna fan köl nemligen 


1 


nar onde 


- 


371 


att den mellan nämde gränsor har sitt enda ma- 
h | 


ximum eller mininum vid sä -Sämtit A --OmSse 


sidor om denna punkt är fullkomligt symmetrisk. 
Denna egenskap blir deremot genom den af oss 
framställda deduktionen bekant; och vi tillåta oss 
lägga en särdeles vigt derpå, alldenstund det är 
just derigenom som vi kunnat finna komplemen- 
tartermens gränsor äfven för sådane fall, som den 
JacoBiska deduktionen lemnar helt och hållet 
ovidrörda. : 
[. 


1. Om man i den kända formeln 


Vv 


j 00 
ewx — er 0x ] 1 ; : 
der Md a SR VA = ——- CO = 
(10) ; e?nx 1 fä 8 


Oo 

i stället för högra membrum insätter dess värde 

2 ne ÄN co? co? ij wW2m-1 
(11)-——cotl0=B .—+B,-—+L, +. 
Hl 5) EZ 20 1...4 1.6 PR 
(der B,, B,,-.- Bm äro de successiva BERNoOULLIska 
talen) och, efter att hafva differentierat 2m—1 gånger, 
sätller w=0, erhålles 


[0 0] v 
c YcmAdx Bm 
(12) SNS öl 76, 8-0 — — -:- 


exe 1 Am 


Oo 
Formeln (10) gifver också, om den multipliceras 
med 2cosaw, 


(13)... 2 


[0] 
då vi för korthetens skull sätta 


; lind : 2C0SmW ; ; 
1) 20080(——= cot 3 a)= — — cot 3 ä+sina = (a), 
| 2 


EB — —+&c, 


ETEN EN 


Mä or | AR 
TR Se dle — Ev rå. 
i JR IE 


För att nu differentiera (13) 2m—1 Heng, he- 
gagna vi oss af den kända formeln 


de(errcosmy) 1 
(15).3 dyr 
i Re Se (n-mV=1)"); 


hvilken gifver efter vederbörligen verkställda re- 
duktioner, om man sätter w=0, 


AA (n+mV-1) (n+mV-1)” 


jan 


2m-4 beg 5 ot 
: ( er —e"0: z)COSw) (Ara VA) Aa-xVD) 
GE de je pre Se === 1 pirate 
och således blir ur (13) 
| EE TER (Vg! i N2m-1 
A+2xV-1)—-1—-2XV-1) dar 20 ni Bm 
im.af! Re 
emedan enligt (14) 
2m-1 
dö (2) Da m—1 
= +(—1)”1 
dwm1 m m 


Utvecklas digniteterna i formelns (17) venstra 
membrum , bol man med (2m-1) , (2m—1),, &c. 
betecknar 4:sta, 3:dje, &c. binomial- coäfficienterka 
för digniteten 2m-1, erhålles 


00 
dx ; 
Åh € AE 2” AJ -2 0] Y 2 - ; 
a i ((2m—1),x—(2m—1),2X+...+(—1)”A2m—1)a,, sc . 


m— 
+(— 1)! X min + (—-1yn-1= 


NN nu 


373 
hvilken formel, om med tillhjelp "af (12) inte- 


gralen ksöilles, gifver följande relation mellan 
defbrenouniiska talen 


i 1 
(2m—1),B.— am kB (2m—1),.B,—... 
Ör 


1 m—Å 
HEK ar (dps) NE 
ord ) Fp ( m Jr m-1 m 


2. Låtom oss i (10) och (12) i stället för x 
sätta 3 och i den förra tillika 20 1 stället för &; 


då blir 


66) 
; c2n-1d ÉQmAB,, 
3 SERA ad RE 
SK (Ede. 2m 
é (0) 
(08) 
ewx—-e-wXx - 1 
Sf EO HAT 
etx.41 1) 


(6) sw 
Denna senare, multiplicerad med cosw, gifver 


20 
ewx—-e-wx)COS, cosw 41 
— dk =SNO+F— — 


etx—1 [97] Sin w 


N 


(0) 
och, om man differentierar 2m—1 gånger och 
sätter w=0, erhålles med uwillhjelp af (16) 


fort 1) dial = xV-)”T tt dr 


—— 


— 


"er A 
| 
1 
—— t 
JR & sinw 
= vt ——— LL] — £ 
dw2m-1 
Men 
1 aw | eo? cw? w2m- (| 


h 1) : 
IE ng 3 Aa AN +(—1)nt (2im—1).- OR 


1) 2 12 1...4 


374 


| 1 22 1).B.0 AXL-1)B 2A22m-1-4)B, py, w2m1 
fr foto rp 
| SINw 1) 132 ANEES:A 1329. 320m 

| hvadan i 

kl 1 

| d” 2m-1 ASH + ET —Eba 

a 2 fa(oema DNE m + i)” (2m—1)3 


| och således ; 
EEE 3 : j 
fareVa —1)2m-1 (1-xV-1)Y”" de — (2m-1)4+(—1Yr 222m1-1)BG 
i VAA er 2m 
Utvecklas digniteterna i venstra membrum och 


integralen med tillhjelp af (19) verkställes, erhålles 
(2m—-1),.XB, (Am1),26B, å (2m—1),2B, 


2 4 6 
oe ; Among SMR 27 
| ÖRA ER a ar 
i 2m—2 2m 
Hl 2m-A1 2A22m-1— VB m 
I = 4+(—1) O— 
iq 2nm 2n += 
| och genom omflyttning af venstra membrum's sista 
I och högra membrunr's första term : 
| 4 | (2m—1 JB, (2m—-1),2B, (AR (2m-1)2m-3 22m-2B 
SE. (1 
| 202 2 4 2m—2 
I FNURE : 
| =(—1ym. GENEN 
| 24 2m 
| samt slutligen genom att multiplicera hvarje term 
I NL 
II med ——:—, 
I F(2m) 22m 
| 152 He fri 0 i 
kom 2em 2 1. 2mt 12 4 2m-2 Br 
fd B 1 1 PB -1 4 1 Dh 
(SRS. 3 fasta RNE t 
1...4 ; 22m-4 12 2 ; 
1..2m—4 1..2m—2 
; In AA VAR 
pen (—1)” 2 


2m-1 1..2m 


theorem ") äro 
3 h 
| G Ah? Y hen (2m)y) (h—z)m (Im+1) 
IN — hu, +—us+ Utses TRES Ber Sar, (I AG dz. 
1 FÖRE 1,23 12...2m > "PEN FR 
[0] 
: Ah 
Ah? HE 2 7 h-—z 2m-1 2 1 
ÄR, = IE ÄRE Dr pe u' ae ET u "dz 
nd oLs2m-å 
. h 
| hem-2 h—2)ym?  (omtå 
Hör = hUuxte4t—— fo u S "da 
; öm a ET. 2-2 
; [0] 
h 
dm- | é € Xlä—Z 
RE | | i fn | 2 
x x 1 x+tz 


SER 


373 
ng 
ESEdan: vii formlerna (18) och (21) funnit 


de tvenne relationer meilan de successiva BERNOULLI- 
ska talen, hvilka vii det följande behöfva, öfvergå 
vi nu till egentliga hufvudföremålet för denna af- 
handling, nemligen den FEurerska eller, såsom 
den kanske rättare borde heta, den MACL tunga 
summations-serien. 

. Låt u, vara en funktion af x, hvilken sjelf 
jemte de 2m+1 första derivatorna är kootinuerlig 
från Xx till x+h; och låtom oss för korthetens 
skull sätta 


hu; — Nu, — H hou, — H IWAuX — 
-2 9 
(2 SE fån ba Tie La om-1h?”A Aus 


der u,, ur, &c. är den 1:sta, 2:dra &c. derivatan 
af u, i afseende på x. Till följe af ett kändt 


(2m-1) 


Oo 


80) Resumé des Lecons sur le Calcul re par. 
CaucnY. Paris 1823 pag. 141. . 


= Flo, 


376 
(2m-1) 


Dessa värden på Au,, Au, ... Au fämasatta 
Eb 


(22); gifva 


Ah . 
9, h-z2Ym HH h(A—zymA H hu h—z)Y2m-2 

Flo) hy=— fu” de fe SR Ms 
i; FRE NERE L RT 1 öm plass MR 
(23) Oo NE 
; Hom oket Uh -2)? rd EA 
Eee AR ANSE RN RR ST EE ER RE RR TED 

1 | 1 | 


då coeflicienterra H,, BH --. Homaa "bestämmas 
sålunda: 


He ID. 
ud 
. 1 
EA 6; 
LAR 20 
" CT 1 
rg +— = ( 
CR 
Horm Hörnck ; : H, 1 ; 
FÅ RR OR a OS a 2 05 
12 1.2.3 1...2m—2 1..2m—1 
Hom-2 Ho2m-3 H AR H. i 
at SN Ag 
I 1.2.3 1:.2M--2 oäöne a 


2. Låtom oss nu först betrakta spolynom- 
faktorn under tecknet f i eqvationens (23) högra 
membrum, och för korthetens skull sätta 


(h—-2z)m HH (h-z)mt z H aft (fe TE NM H(h- SE 
1...2m —4....2m1 ÄRR a I..2m=4 
Hom-2 hm Ah—zY 

R 
4 FH hh—2Y2n-3 HH hh h—z)2n-5 Hora h27 


15 NR ” Fond 1 


2m 
Some 


plh—z)= 
(25) 


et 


> 


(/1—2) 


1- 
wwwerm———?Z 


ST 


hvarigenom 1 stället för sc erhålles denna kor- 
bare expression: 


BR a, Ae förl dukolna) + u(hz)). 


Om vi utveckla oCh-z )+wu(A—-2) efter digniteterna 


af 2, erhålles 


TAN e H H ESA 
Re 0) ft Dyr RR, So 2 Hd 
ER Ran 13 12 
z pr ue H, Ha | 
-Vämsa) pd nat tom ot Hart] | 
En 10M-2 > 1. 2IN—D 
hem-27? 1 H. H. HomA I 
Hi re or EMS a Hon -3+Hom-24 [| 
Is 0m-2 1..2M-3S K.2MAT | 
S hem-37? -1 H. ch Ha 2 4 
u öl gp 4 Hom4+t H2m-3) | 
. h2m-3 bm 4 1i.2m-5 1.2 Vil 
> Jög2m3 få Hö ; 
I MG lan 
I 1..2m—3(123 12 
Jjg2m2 (1 
+ 3 HS 
1.0m-2112 
hz?m-1 
mL 
1..2m—1 
| ä z2m I 
1...2m 
och med fästadt afseende på relationerna (24), 
z2m H hz2m-1 HI 2mn-= 2 SES h2m-2z? 
Ioäjto(ka)= EET RAR vzZ 0 gl SIE 
FRU ds 0mR 2 
| Sn 3 H. hi z2m-5 Hö z2m-7 Homsl?"""129 
| Fes OST Ar ER ES AR a ad 
| RR OT TE ST fr 


r—— "Ar 


378 
det vill säga i 
co - o(h-2)+w(h—z) = o(z)-w(2). 
h 
Om z här poneras lika med => erhålles 


s 


hvilket nöd vändigt fordrar 
h 


Vv — |] =0, 
2 


Men detta vilkor kan dock ej uppfyllas för hvad 
helt värde man gifver åt mn, utan att nummer- 
coéflicienterna för de särskilta termerna af u(A—z) 


20) äro 10, Md. NS : 
ös Hd SJ oc 


hvarigenom vi i stället för eqvationerne (27) och - 


(28) erbålla 


h 
9). Fek) S ut ö(h-z)di, 
HÖ): dnr nde o(h-z) = (2). 


3 Hvad: coöfheienterna "FL, 2; Hf Ge 
beträffar inses omedelbart att 
1 
- 2 
härigenom och medelst (283) kan den sista af re = 
lationerna (24) sältas under denna form 


« H, H, HomnsA SH m—1 
(31) Ca SAN DÖR pa 
kom? Tam4 BEER RN 


hvarur, om man multiplicerar å ömse sidor med '| 
2r(2m), och i allmänhet sätter 


379 


År, 
SE Har (1) Fb 
(32) LS SSR 
erhålles 
sög , | 
(2m—-1),A. LL RN (mA, ARNE AE SRS SNR 
1 1 
te LD (Cd par NOR 5 Anta 1). GB m-1)2, 34 mt 
2 m—1 
FT 


hvilken formel, jemförd med (18), ovilkorligen 


fordrar att i allmänhet 


UR ra 
och således 
33 Ho, =(-—-1yr+1. Pr 
EN REN =/(- VA Re 
då vi med Re utmärka det r:te BeERrRNnouruiska 


talet. 


4. Sedan vi nu funnit värdet på alla coéffi- 
cienterna H, vilja vi taga formeln (29)1i närmare 
betraktande, och vi skola först bevisa, att fun- 
ctionen FÖz) icke förändrar tecken mellan z=0 
och z=h, utan är positiv om m är jemt och 
negativ om m är udda. 


Härtill behöfva vi dock en relation mellan 
coéfficienterna H, som lätteligen låter deducera 
sig deraf att o(A-z)=09(z) och således 

nh 


H(331) foe= fö (2)dz 


Om dessa integrationer - verkställes erhålles 
omedelbart, efter division med hr+1, 


| 
| 
0 


1 SS H. Hog, 
a : + = 
boom tb, Ra DR 

i ER Ce Kål 1. 
1,..2m31. >” Ak203, 20644 Orange 

Hom-2 1 
+ ——:— 
; 1 
hvadan med tillbjelp Caen (24) och (255) 


erhålles 


RR RR RS RR FÅS se 


I 2 4 
ASEA 


o——— a 


c—N) —+ . —— + 
SS ; 2 m- 2m-& 
(34) 1..2m+-+1 2m. 1..2m, Am t.. SE AK 1. SR EG Ar 


V. Det är r tydligt att 
z+Hh 


| h é 
är negativ mellan z=0 och AFA multipliceras 


med Ar dr och integralen tages mellan h=A och 


AhA=0 , erhålles 
20 


73 FT rt 
fer MR Jän===4 =, 


h 
som äfven rmhåste vara negativ mellan sanima 
gränsor för s3. och hvilket samma äfven måste 


ega rum med 


od TR 
äfvensom med j 3 2 
h 
2 
2 oHh 2 
ST d2=— —+t + H, Ju 
fö 2 z, AS SE st y» 


") Denna eqvation erhålles lätteligen med tillhjelp af 
"formeln (34). i 


351 


och således måste expressionen 1 högra membrum, 


muluplicerad med —z, d. v. s. ; 
15 $ RN FT ER 
(Id) «occ0 0 —+t EE + H Ii 
7 I FR SR EA ä 


vara positiv från zZ=0 till = Multipliceras(35) 


med A-Sdh och integralen tages mellan h=A och 
h=00 , måste integrations-resultatet 


| Bu kr ve HH hög 


IN GR Anrsöet & 


och således äfven 


2 2 EA (7SÄNNR. 6 gr 


+——+ 
I RAR a RC ASS ö 


h 
vara positiv mellan z=0 och 2= 3 hvilket samma 


äfven måste vara förhållandet med 
h 


Sen): ') 


2 
BL ho a Ag RU Brr 
( + dz=—( 
I ENE Rs ÖRON yt Ner 
+ och således måste högra membrum , multipliceradt 
med —z, d. v. s. 


Gc vika 
KEN ER Sd HJjer H. h'z 
TE I HÖR ke sale BA 


h a 
vara negativ från z=0 till SE Multipliceras 


åter denna expression med prödh, och integralen 
tages mellan A=Ah och A=00, måste resultatet, 
multipliceradt med /', d. v. s. 


”) Se föregående not. 


| 


— — 


TNT dm 4 1. me 1.2.3 


382 
ås Le hz' se Hhz 
15.7 7 1....4.6 = 1. 23.5 3 


vara negativt nella samma gränsor för z, äfven- 
som också 


Ah f 
dör 25 Hhz' Hz ER a Ze Fe 
ES SUIT TIK 
7 Hhoe H he : 
ale ES 2 +H.h") ES 


å 1 SA 1203 
och således, om högra membrum multipliceras 
med —z, 


Zz I Rg Id Ju z Hz 


SS 


+ +—— + Hz 
Te. RR 1 ÄRLA KR fig 


vara - positiv mellan gränsorra z=0 och z= 


Ur deona formel kan nu på ett med det före- 
gående fullkomligt SEE sätt deduceras att 


VAR RR Ha he HE 


+ + + 
da TÅR, ÄG > fos RR a 
är negativ mellan samma gränsor o. s. v., och 
vi behöfva blott att i allmänhet bevisa, att, om 


a Sr HE hgemA HH heztmes Hom-6h?m-6,z? 


pp NNE re 


h 


är positiv eller negativ mellan z=o0.och z2= öga en 


z2m-Å HH hz2m-2 HH. h222m-3 Jr fagönes 
| Re rt 
(38) SN Öm-da Rkm-2, $oönen en SA 
Hom- ah?m-åz 2” Hom-2h2m-2z 


VR : 1 


") Se föregående not sid. 380. 


J8J 
är negativ eller positiv mellan samma gränsor. 
För att göra detta, låtom oss rmultiplicera (37) 
med /r?mdh och integrera mellan h=A4 och h=00; 
då måste 
z2m-3 h-2mn+1 JT 22m-4 h-2m+2 Hd. 165 Ah-5 ks z h>3 
RR | ET 


RN o— —-++.,. ; 
1..2m—3 MÅ 1.2m4 2M-2 - 5 1 


och således äfven = +: 
Kor Hon a Ha g2m-5  h? 


1...2m-3 Bär 1..2m4 2 2 1...2m—5 ne 


| h 
vara positiv eller negativ mellan z=0 och 2 = 53 


fa 


och om, efter multiplikation med dz, integralen 


tages” mellan z=2 och IT måste resultatet äf- 


ven vara det, d. v. s. 
— z2m-2 dt hz2m- 3 i h>22m-4 H. h'z2m-6 
AE SES AEA 
SD 4 . LAN [=> 1 eo04€ 2n—3 1 oe EA) 
H 2ms4l2m-tz? 
i NR rd Fa 
+ 1:28 
vara positiv eller negativ mellan samma gränsor, 
och således, om man multiplicerar med —z, €x- 
pressionen (38), som ingenting annat är än deri- 
vatan 9'(z) af o(z), vara alltigenom negativ eller 


alltigenom positiv mellan z=0 och z= 2 Granskar 


man noggrannare föregående bevis finnestlätteligen 
ängu bestämdare, att 


") Hvilken formel lätteligen erhålles med tillhjelp af (34). 


I 


304 


p(z), som är ett functio enda af z af (2m— 1)- 
Stdans är positiv inom hela o bd oebit, 
om m är ett jemt tal, och negativ....om mår side 


Härutaf följer nu din alt äfven 


forn 


icke förändrar tecken Hellre 2-0 och 2 utan 


är positiv inom hela detta gebiet, om m är ett 
'emt tal, och negativ. ... .om m är udda 

Vi behöfva nu endast erinra om den redan 
funna relationen . 


(OMG an p(z)=9(h-2), 
för att fullkomligt hafva bevisat, hvad som skulle 
bevisas, nemligen, att e(z) icke förändrar tecken 
mellan z2=0 och 2=h , utan är positiv inom detta 
gebiet, om m är ett jemt tal; och negativ om 
m är udda. 

6. Om vi differentiera eqvalionen (39 
afseende på z, erhålles 

p'(2)=—-9'(h—-Z), 

hvilket nödvändigt fordrar att 


É ; Ah 
p'(z)=0 för NAR 
Således har 9'(z),soin enligt det föregående je 
IN Lä V + . L 
förändrade tecken från z=0 till z— — » till rot 2'=— 


öfvergår i denna punkt från SÅ till negativ, 
(om m är jemt) eller tvertom (om. m är udda), 


och förändrar derefter icke tecken från 3= — till 


ÅR 


z=A 


-(42)R= Hänh2n + a a (gj 


385 


z=h tecken. Hvaraf följer att primitiva funktionen 
p(z) går i oupphörligt tillväxande (om m är jemt) 
eller oupphörligt aftagande (om m är udda) från 


z å c 
z=0 till Rö hvarefter den åter oupphörligt 


aftager eller tillväxer till z=/A; d. v. s. 


p(z) har mellan z2=0 och z=h ett enda maximum 


h 
nemligen för 2=—, om m är ett jemt tal, och 


ett enda minimum Sh ör samma värde på z om m 


är udda. 
7. Vi återvända nu till formeln (22), hvilken 


enligt det föregående kan sättas under denna form 


BR å 
hu, =Au,— Miu, + TEE NTE BT NR 
40 ESR Hae ; 2m-2 Y 
(40) es RR GR R 
SSR 
då vi göra 
h 
| 2m+1 
SL. R=— fu”""”e(z)de 
: (8) 
Men emedan &(z) icke förändrar tecken mellan 
integralens gränsor, är | 
; h 
Cm+t+lD Prag 
R=-—u rg SLR) 


ör. 5 med tillhjelp. af (331). och (34) 

Baht! (om41) 
1....2m x+9h 
och vi hafva således ANA generella | 


K. V. Akad. Handl. 1844. : 29 


386 = | j i 


"Theorem. 1. Låt u, vara en funktion hvilken 
som helst af x, blott den sjelf jemte de 2m+1 


första Henivatornar vr kontinuerlig från x till 
x+h; så är värdet på RB i for säcka (40) Zika med = 
BR 2mi1 | 
(—tyn+a bal rd | 
RR | 
multiplicerad med ett intermediärt värde af den I 
? (2m+1):de derivatan,-d. wv. s. : 3 
7 5 DÅ fe 
hu, =AUu,—-—.BbUus+ SISNTUNA-A 
(43) I RN | 
| PB 4h2m2 (2m-2) B h2m+1 (Om 1 
soy Brest? jan E RE "9 
- 1 Om RE 1...2m. <TI 


Detta theorem är fullkomligt generellt, cch-förut- 
sätter endast funktionehs jemte de nämde deriva- 
ternas kontinuitet. ; 


d. Om 1i (40) i stället för Xx sättes först x, 
och sedan x, och I erhålles 


BU, Ur, )= AU, -AUzT- oi, Au MEL 


(44) | PB. ah2m-2 | 5 
, Ht m-1 (0 (2m- 2 Es gym a fu (2)defu"" Ne G 
1...2m—2 


och, emedan &(z) icke förändiss tecken mellan 
iitesralens. gränsor, finnes på samma sätt som 


ofvan med tillhjelp ( (af 2 och VER 


hlux, nn Urx, )= AU, ÄUx,— 2 Mur, SS Hä 


AS an. 28 OR ANNE 


387 


då g är en nummer <1. Antages här 


FERRENSEA a lagda = =" fl(x+2), 
då blir Au, — Dux, = [f(x)dx 


och i allmänhet 
) (7) i a 
Au” — Mu = RE RE 


och af formeln (45) erhålles 


H er h Få fan töler 
WS fria Fa CT 


BqyAh? 

HR 2m-3)( 2 (2m-3) 200) 
TES 2! S ( a) | I 
By hemt +1 z 

PMA fom) (ooh), 

1...2n xo 


hvilken formel icke nödvändigt fordrar, att x,—2, 
är någon exact multipel af Ah. 


bee ve e + ( Rn DG 


+(—1)e+1, 


Om x,-Xx =nh, och med M,, betecknas den 
största Möteriska valören på SE) mom gebietet 
mm Föck x=Xx, blu numeriska valören af 


sz flm (oc+sh) <> Maj 
Xa 2 


ech således 


ER flöda 30) fe 


Bmsl? | Bm hi 
re Bs jama) fe 


1 Sr ) Mm 


IN 


388 


då & är en nummer <1. Denna formel ger på 
restens gränsor samma expression som den Poisson 
framställt 


FENA skola uu öfvergå till det speciellare 


2m+1 
fall att u ve öre 2 ar tecken från 2 


till z=h. Då blir 1 40) 
SS RR SSG 


3 


eller, emedan O(=) icke förändrar tecken mellan 
integralens RR och dess största numeriska 


valör är o(5): och dess minsta o, j 


EE RR = Nee 
der 9 är en sådan qvantilet alt o<32<1. Hvad nu 
A ö IEEE 
(5) beträffar, erhålles (med tillbjelp af formeln 
(21) $ 1) lätteligen dess värde, nemligen 


7 
(49) RARE ENSE o(S)=-1)m. 


och således blir 
; SS PIE PB Jh2m (Am 
(BON. CVRE (NYA SET 


201 TSAR 


Häraf erhålles följande 


Theorem II. Låt u, vara en funktion af 
x, hvilken sjelf jemte de 2m+1 första derivatorna 
äro kontinuerliga från Xx till x+h,samt dessutom 
den (2m+1):de derivatan icke mellan dessa gränsor 
förändra tecken; så är värdet på Ri formeln (40) 
2 ; 

RS fyr +1, se SE Bal Ng 

2mA 1...2m x 


fromme 


d. v. s. man har 


(På A Bm di h? kl ände 
eve ES 2 u. + S Dj Hed 10 een BEI GE BANG 
| FE NRA 
B, Ah2m-2 SSE NE Op : 
CET SET NR (—tyn+t, 2 ut B P ml ND. 
c RE SKA 2m VS 
IS a 


På ett med det föregående fullkomligt analogt 
sätt deduceras ur (44) om 
PEKAR SE 2m41) 


xx, TZ xotZ 
icke förändrar tecken mellan z=0 och z=A4, denna 


expression 


h | 
t ' 
hlus,-us,)=AUr,, -AUr,— Wu, EO 


TR +(—1)7 — AM 


ESO Så 


= Bah" PE (2m) 
—fYm+1 ; 
; +( Dp - 22m-1 sd .2m > Au ör rg fr 


hvilken gilfver, om man här såsom vid (45) sätter 


a All (Om-2) ad 
—-AU 
kx 


, I Li 
Ux,+t2- Uxg+2= HE 


(ha) fö a) de HA fla)-faJ+= 


ih |: BmAh” 
ull) Se an Ia (Ljn 


Af (x)S 


23 fem) Ch ) —fAm-IAx, 


a | LR 25 
- 2mA B,, hem 
sor | SN I fl flm) — f(2m-1) (2 NV 
IN | ( ) 22m-1 UR sat (Xx 2) f ( od 
Denna' formel fordrar att: 
NES Sn (ar) 


bibehåller samma ERS från z=0 till z=A. Den 


—— 2 — 


390 


expression, som de hittills kända methoderna gifva, 


är [se formeln (6)] i; 


: så ER BR AD 
nef ffa Söker. Aa (£. 


? AST 2m 
BJ Hefs (a) famn (a) 
5 Re 
H(-1atlsgs IfA femAXx )Y), 


Cl 
och vid jemförelse ig man, att 

1:o i den af oss framställda formeln äro kom- 
plementar-lermens gränsor mera limiterade. 


2:o Densamma fordrar ingalunda nöd vändigt, 
alt LL, är en exakt mul Itipel al f. om man 
blott. på högra sidan tillägger 


(Xx )-T(A, ) 
då z(x) är en periodisk. funktion. hvilken. som / 
helst så att 7(X+h)-z(x)=0.  Formeln (55), 
deducerad enliet hittills kända methoder, fordrar 
deremot nödvändigt, att x,—Xx, är en exakt mul- 


tipel af h. 


3:0o De hittills kärdå deduktionernva af for- 
-meln (55) fordra, att f(x) bibehåller samma 
tecken inom hela gebietet från x= TN KEN GR nl 
men för den af 'os5 framställda är det tillacka 


ligt att "fem (o+2) 4 


icke ändrar tecken från z=0 tillz=A. Då x,—X, 
är en exakt multipel af Ah, är det tydligt att 
detta vilkor alltid är satisfieradt, så snart f(x) 
från EX. OM Xx, icke förändrar teckensf 
men det kan dock äfven dessförutan vara det. 


Lå 


; | 391 
10. Om till (51) adderas 


å PB 
o = (—-1) tU Au 
1...2m 2 1: 62118 SA 


TEN Nag DNS (2m) 
Au I ; 


erhålles 
RS Bh 
EE or EE ANGE fa på RT ANT RE åa be RA 
| 2 INS 


j j e 

| VA h2m (2m) 22m ÅA Ja h2m 2 
LA ms AS AA ig (dra Mn +1 — 11 ; ( m) 

js 7 4: id hd od SM u a 22m-1 2 Od 


och på alldeles analogt sätt ur: (53) 


. (Ayn+r Enl” fomr) (2.)—fem-2) (ac )$ 
| 1....2mt I VG 
; F2m fr a R2m / 
On 1 PES NAT et 1 | ESR SN 2m-1 —-fl2m-1 
+( tär (9 22m-1 sp ROR 4 (3)) Å 6 


Denna formel visar att, om man wid beräk- 
nandet af 


0 - 

h2 fl) 

| stannar vid en viss term i utvecklingen på högra 
«| sidan, numeriska valören på resten är mindre än 
; numeriska valören på den sista medtagna termen. 
> Detta är visserligen förut kändt, dock under större 
inskränkning än vår deduktion behöfver; ty äfven 
här gäller till alla delar hvad i 2:o och 3:o blifvit 
anmärkt vid formeln (55). S 
oo IH. Om i (43) man förbyter m till m+1 
och jemför resultatet med (56) samt kommer ihog att 


SR s h 

; | 2 

| fur 
erhålles FÖR RER 


392 


å h 
(58) Bmuyshint? Kl mas) 2 2m4 pen so 
(KOR z+9h 22m-1 KTTR 


Om således 
2m+1) 2m+3) 
ONES pt rockig SER 
xr+z xr+z 
icke förändrar tecken mellan z=o0 och z=A, och båda 
ullika mellan dessa gränsor ha samma tecken, måste 


Um >" A 


Å 
kå 
e 


vara en negativ qvantitet, och kan bar emedan 
er numeriska valör ej öfverstiger 1, sättas 
| 


äm SE 5 


då 9 är sådan att o<9<1. Om åter expressio- 
oerna (59) icke förändra tecken mellan z=0 och 
z=h, men hafva sinsemellan motsatta tecken, 
måste (60) vara en positiv qvantitet, och kan 
alltså, emedan dess numeriska valör icke kan öf- 


SPI OR] 
verstioa SÄS 
EO ORMAR ; 
d2m-1-1 S2m-t=f 
2 SfE BES 
22m-1 - 22m-1 


då o<9,<1. Till följe häraf gifver oss nu for- 
meln (56) följande vigtiga 
Theorem VU. Låt us; vara en funktion, 
hvilken sjelf jemte de 2m+3 första derivatorna 
äro kontinuerliga från z=0 till 2=h, samt så väl 
den (2m+1): de som (2m+3):de derivatan mellan 
dessa gränsor icke förändra tecken, så är, om! 
(2m+1) (2m+3) 
u och u 


xr+z xr+z 
ha motsatta tecken 


393 


LÅ h VA 
hu, = AU, Nu, + 


RAR B, hem 
Nu, — Å o+(—1yr + Au 
5 1.2m oz 
2m-1 2 
a ER 3 NE PR 2 Ce 
RAMA VOM RE 


2m+1 2m+3) 
och om ut TÅ Lock 4) 
4 | 


05 


51) 


2 


ha samma tecken 


hu. i dar / 
| hu', =AU,—- —AU ING 2 
| (62) i; ? 
KR FU RämEa » GE Bojen 
ES0r m I a KG 1ym+1,g sg EN 2 TR 


1...2m—2 1 : 1:52 Ke 


Z : 02 
då 3, och 8, äro sådane, att SEK gon 
På ett fullkomligt analogt sätt, genom att i 


(47) förbyt a m Ull m+1 och  orelter. jemföra den 
med (97), der vid ihågkommande att 


h 


fam, )-/ (2m- GE J=f/=7 (ro(gerg)dae, 


erhålles för det fall att 
03) a = fer cera) och =" föm+2 (x42) 


I icke förändra tecken från z=0 till z=4, följande 
tvenne formler, nemligen då expressionerna (63) 
ww oo ba samma tecken 


fe freda Te 2 )-faJ EAS) 


nd hen 
ME (Aja Br TE fiömöar,) SE 
0 SR 
åa Kd 
| +(—1yn TI, 4. Balér nin er )—- fen DX) )) 


” 


394 SE | 


och, då expressionerna (63) ha motsatta tecken, 


a fred dar 24 fle,)-Ha IHE fe) 46) 


SENT AES elen +(—1)m+1. Bele pan EN ED å 
22m-14 By, hm | | 
HT åh pe ER ÄRA La JAJA (a 


Den förra af dessa Rn är fullkomligt den- 
samma som JAcori funnit"); den sednare deremot 
har icke någon af de bittills kända methoderna 
kunnat prestera. 


6.1 TER FSS 


Vi vilja nu visa några applikationer af det 
sista af de i föregående $N framställda theoremer. 


I:sta Applikationen. Utveckling af logt(x). 


Om vi med dox mpttiptoen den kända formeln 


Eon dart (& 2 erx2 ) 
JE dc 


och taga intergralen så alt dl försvinner för x=—=1, 
erhålles 


a 2dz 1 e(lje 
(66). slogr(x)=f —-(x—-1—- Jr 


1—e? 


Antag I formeln (62)»-R=1. och 


dz 1—e-(x-1)z 
(OT) ur fört z — ) =l!0gr(x x) 


1—-e 


Led 


”) Se formeln (8) 


e-xz 
hvadan ss VER TET EE NN 
face 


och i allmänhet 0 AT, SA 


6) 
-2 o-x2Z 
A r') BURRE 
ue Cyf = led 
x JA RER et? 


O 


Detta antagande satisfierar tydligen de vilkor 
theoremet III fordrar. Emedan nu i allmänhet 


h 
An JUsr gå > 
Oo 
blir för det här ifråga varande fallet 
I 
Mux =flogt(x+r)dy, 
(8) 


och, om man sätter X+y=7+1, 

i EE ge 4 
Au;=flogr(y+1)dy, +flogE(r+1)dy —-SlogT(r+1Ndyr, 
=Slogt(y +1)dy +S[logr TOR bl 


SER uz=flogE(7,+1)dy+flogp, dy, 
och således, med tillbjelp af den af Rage gifna 


formeln Dh 


Ve 


flog 0 +1)dy,=>3 log27—1, 


erhålles - ee local ch 
hvadan Au, =logx 
och i allmänhet, då r>1, 
r(r—1 
Au = (—1Yy". ( Vv : 
Rd ger 


”) Se Ceernes Journ. B. XXV pag. 149, 


396 


För dessa värden på u,, Au,, Au, &c. gifver. 
theoremet III följande relation 


ERAN der Mg 
loeT(x)= 11lo227+ 0 lös rg 

gr(x)= 3 log27+(x—3) FOS PN 

så 1 Br 1 
— + 1). NT a mens ENARE 
50 (2m—3 Y2m—2) gcem-3 

Da g 
+(—1)n +, 


(2m— 1)2n x2mA 


eller, om logx adderas på båda sidor, 


Hva ed 
logT(x+1)= 2 log27-(x+lllogx-x+—-.—-—---— 
i; 5 FAN Sa RN 
br DR 1 
(68) ga Söp dy SER 
TRUE cv (2m—-3)(2m—2) acIm-3 
3 TORRE ARE 


(2m-1)2m UA S 

då 2 är en sådan qvantitet, att o<3<1. Denna 
formel är fullkomligt generell, hvilket positift 
värde man ger åt <. Så är dock ingalunda fallet 
med de ect lers som de vanliga eikbderna för 


utvecklingen af logT(x+1) gifva, Dessa gå utifrån - 
den definitionen alt 


logT(x+1) = log1+log2+ . . . . logg, 
och framställa utvecklingen af summan i högra 
membrum. Men det är tydliet att den på delta 
sätt funna utvecklingen slrängt laget endast för 
hela värden på »x kan gälla såsom utveckling af 
logr(x+1). För alla andra värden är den icke 
bevisad, och kan således endast såsom interpola- 
tionsformel betraktas. Härifrån gör dock den af 
CavcHy ") framställda utvecklingen af logr(x+1) 


") Exerc. d” Analyse e& de Phys. Mathem. Tom. Il, 
pag: 386. 


l 


+(—1)m. 


ett undantag. Hans method är dock för den 
ifråga varande utvecklingen helt speciell, då der- 
emot vår här framställda deduktion är blott en 
applikation af det i förra $ funna allmänna 
theoremet. 


Om wi för korthetens skull sätta 


B m-1 1 ma B m 9 


MU —, 
(2m-3)(2m--2) ocm-3 EE (2m—1)222 ocimA 
erhålles ur (68) på IT(x+1) denna expression 


TF (x+1)=V2x7.x ex, eM(z) 


hvilken successive gifver följande för alla värden 
på &x gällande relationer” 


F(x+1)> V2xz ir Lera 


ad 
TF (x+1)<V2x7.xr.ex, SN 
BN dB 
T(xX+1)>V2xz.xz.ex.el2 re 3.4 3 
S ERE NER LE EA TB | 
F (x+1)<V2x7. oxe, el2 xr.e 34 23056 2 


OMISEN: 


Dessa samma relationer har RaasaszE för alla hela 
värden på x deducerat och framställt i CRELLES 
Journal B. XXV pag. 159, hvarvid han tillägger: 
Höchst wahrscheinlich bestehen dieselben auch 
fir gebrochene und demnach auch fiir incommen- 
surable Werthe — Solches mit muthematischer 
Strenge zu begrunden ist mir jedoch bir jetzt 
nicht gelungen.” 


398 


2:dra le Antag i (62) h=1 och 
69 (pe öka pi h 
ed gar ÖREN F(a+x-b)$ 
Med fr är (66) erhålles lätteligen 


Ör CRA ER 
Ur= fis Sr den nn AoA 


z 1—e 


- 


och i allmänhet då r är >2 


er "2e-x2dz 
-U He gb Ta 'eb24gra-B2- gra 
SE 1—e72 ( be? 


5 | 
hvaraf synes, att vilkoren för theoremet HI blifva 3 
satisfierade och att, om man vid utvecklingen I 
af. expressionen (69) stannar vid en viss term; 
resten är numeriskt mindre än den näst påföljande. 
Sjelfva utveckhagen erhålles utan svårighet genom 
den redan förut funna formeln (68); den blir 


; T(a+x+1) : 
0g 4 a 
SF (6+2+1).r (a-b+2c+1)) 
— ålog27 +(a+x+3)!og(a+Xx)— (b+X+3)log(b+X) 


—(a—b+X+1)'08(a—b+X) 4 STR sas 


72 
( 1 yn LD m-1 3 
55 Mr FÖRR SVAN, (OS. 
(21m—3) (2m—2)” 
3 , 
m 


+(—1)+ 1.4 


(2n—1)2m AS 


då vi för korthetens skull sätta 
1 1 1 
(a+x)  (brx)r (abra) 


Ponera här x=0, Såh sätt 


gr = 


ee > SERA 


399 


sant 
BA 
= 4+(-lyYr 
Ng )= KR LR -+( / Cm -3)(Cm= DY 2n3 
+(— 1yr+14, S 


; (2m—1)2m ee ? 
då blir 


Tr (a-+1) i 
(AS ST AT = 
sår F(b+1). T(a—b+1)) 
=- 1log27+(a+1)loga— (b+3)logb—(a—ö+1)log(la— b)+IV(g”) 
NS Se 
in LSS a ad. eNqg) 
en bab) bb (ab) 
Då a och 6 äro bela tal, är detta expressionen 
på coöfficienten till (6+1):de termen i utvecklingen 
af (m+7)2. | 
Om a=2r och b=r, erhålles fullständiga 


valören på coéfficienten till mellersta termen i 
utvecklingen af (m+n)?. Om den betecknas med 


F, blir 
För 
F=— 
Vrz 


.e- Pr) 


"då vi sätta 


fölgdlet. RS od a 
Re. SOT EM AR 34 P 
22m-2-4 VERA 1 
NR RN +(—1)” 02 TOR Rue OM 
22m-3  (2m—3) (2m—2) rm 
mo 3 
(tm (Sa LANE ng 9 


22m-4" (Im-1).2m; rem” 


Låtom oss med 7 beteckna den största ter- 
men i utvecklingen af 


(m+n)rm AE 


400 


det är bekant att denna term är den (rn+1):de 
i nämde utveckling, d. v. s. 

T=Amm.nn, 
Men A erhålles ur formeln (70), om vi göra 
a=rm+rn och b=rnrn; och man finner efter ve- 
derbörliga reduktioner 


es 
(IE) vare oi Vi äte lg eQ .(m+nyrmtrn 
2rmnz 


då vi för korthetens skull sätta 


B B B m-1 


== == v tet 1 
3 7 3.4 Ps FÖ (2m—3) (2m— 1) 


VAm-3 


im 


af 4 yn än Log > eps 
Aha (2m—1).2 1).2m 


V2m-1 


och i allmänhet 

If il 1 4 ? 

rkA (man) mk nkj ; 

Ur formeln (71) erhålles nu omedelbart 


/ 
EE m+n 


VV = 


—  — +; £ 


(m3472)rm +rn rnuna 


såsom completta expressionen på förhållandet mel- 
lan 7 [den största termen i utvecklingen af 
(m+n)rm+re] och (m+n)rm+re sjelf. 


Med samma lätthet som vi erhållit (70) hade 
Vi, om vi gått ut ifrån 
(EF (b+2x). T(a—b+x)1 
Or — — 
” Ur (c+25) (a 042) 


erhållit denna ex pression 


U,= 


401 
par Fbel FT (a—-b+1) VW bla-D) NES 


T (c+1).T (a-c+1) c(a—c) ce.(a— c)are' 
då vi sätta 
B- B, so Bm 
du Lär Rv FET Mind +(— 1) (2m- SS ed ST 


+(—-1)tTlg Sp am- 
-— (2 Of ha a FA 


och i allmänhet 
1 1 1 1 
PN RETA 
Då a, b, c, äro hela tal, gifva formeln (72) utan 
svårighet fullständiga expressionen på förhållandet 


mick den (c+1): de och (b+1); de termen 1 ut- 
vecklingen af (m+n)2 nemligen: 


bla— —b) bö(a—bye-5 ne-b 


Ben (Np). 
c(a—c) ce(a—c)are med” hr 


Alla de här ofvan deducerade expressioner 
äro af största vigt i probabilitets-kalkulen, och 
hafva också af Abe AGE blifvit framställda. Han 
har dock förbisett, att de serier, som constituera 
desamma, alltid äro divergerande, och att man 
således, utan att bestämma complementar-termens 
gränsor, icke har rätt alt begagna desamma. Det 
är delta, som medelst de af oss här ofvan funna 
formler låter sig göra. 


3:dje Applicat. Om vi med LEGENDRE sätta 
FR fö eri ene vh 

TRE 

d— 1—e”? (EJ 


och i & hat; SR 
| KP. Akall Handl 4844 26 


402 


Re 
d (RT I-Xx)Z -(n + xr)z 

(73) us=Z(n+1-2x)-Z'(n+x)== +: -(n+2) 
— ee? | 


[5] 
blir i allmänhet ; 
(9 ol 
Adde got ApS 
Paf EC (n+1 x)z +(—1)r.e (n+ 9 
TI LST 


Oo 
hvaraf synes :att vilkoren för 3:dje theoremet blifva 
satisfierade. Formeln (73) gifver vidare 


; n—X 
AUA = / ussydy=l0g . 


NÄK 


och derutaf i Sllmänhet 
tue (—-1)r.T'(r).br , 
då för korthetens skull sättes 
1 1 
at) 


För dessa värden på u',, Au, , Au; &c. erhålles ome- 
delbart ur (62), med tillhjelpaf den kända relationen 


1 REN Z(1+a) = z + Z'(a) » 


| Z£Z(n-x)-Z =Jog RE TEL SE VARE, RS 
= (7 x)- (n+3) OS TEN bk 


oc. > +(—1)m, 


n—X v TED 2 5 I | 
, 


Bm-A Pm 
.b: = + = CF ESR NS os 
2 2m-2 ( ) om ni 


2m— 
der värdet på b, är gifvet genom (74). Denna = 
formel gäller för alla positiva och negativa vär- 
den på Xx, som äro numeriskt mindre än n. 


403 


Låt & vara ett helt tal, positift eller negatift, 
hvars numeriska valör icke är större än 2n, och 
låt x vara sådan att 

k Sie 
Till följe af (75) är 


i=n-1 1 


Z(n-z)=S7 — +Z(ke) 


1 ESA a | i—=k-A 26 3 
SEE (Ro), 


r EK ik = Por 


och genom subtraction 


I 


| 
z (n+x)=S a NE 2 +Z[1-(£-x)] 
| 
| 


' / (I. 4 1 i=n-1 2x 
Insättes detta i (76) och man tillika kommer ihog 
alt, då k > xr>Ak—1, 

Z(k-x)-Z(1—-(k-2x))=—-zcot(k-x)z=7colx7, 
erhålles 


I 7cotxz=log NN 
| HJC SR EE 


BmA Dr 
+oos ll m JEN. = —1 m41, sa 0.0 
( ) 2m—2 xi 2 ) 2m 7 


der b, är gifven medelst (74). Denna formel gäl- 
» der för alla icke hela värden på xx, positiva eller 
negaliva, hvilkas numeriska valör är mindre än 
n. Då x är något helt tal <n, blifva båda 
membra oändliga; men det är lätt att inse, alt 
då x convergerar mot ett sådant helt tal u, för- 
hållandet mellan båda. membra convergerar mol 1. 
Man kan således i allmänhet säga att formeln (77) 


404 
gäller för alla positiva och negativa värden på 
x<nN. 


Denna generella formel har så vidt jag vet 
icke förut blifvit framställd. 


Göres n=0& , erhålles den, för alla ändliga 
värden på x gällande, vanliga formeln 


= 2 


NE 
T7ColkKT= ——D. — — , 
RR ET 


4:de Applicat. Om i (63) göres h=1, och 


F(x-7y)-T(X+7) er aed 
> FER (Ce er 1-e 
[x>>] 


inses lätteligen att vilkoren för 3:dje theoremet äro 
satisfierade, och således att, om man i utveck- 
lingen stannar vid en viss term, resten är mindre 


än den nästföljande. Med tillhjelp af (68) erhålles 


U,= log -(er=+e72-2) 


då utan svårighet, om x göres lika med ett helt . 


al 7, 


(78) 1og = rd Den - Dlog(t-)-ylog 


då vi för korthetens skull sätta 


B B Fp 
oe FSPET RNE oe a 
1.2 3.4 (2m—3) (2m—2) 
B 
+(E1ym+ TYSEN :$ «A2n-A 


(2m—-1).2m 
och i allmänhet 


1 1 2 
=S Fb os 
Vt Jä MEJA 7 


2-2 
n+Yy 


405 


Formeln (78) gäller för alla så väl positiva som 
negaliva värden på yr, bvilkas numeriska valör 
är <n. 


Låt £ vara ett helt tal, positift eller neza- 
 tift, hvars numeriska valör icke är > n, och låt 
| y vara sådan, att 


k>y>k1. 
| Till folje af en känd egenskap hos I är 


I==A-1 


| logF(n-y)=log(k-y)+3S,=, logli-y) 
| =M> e 
log (n+r)=logF[1—(£-r)]+3 log y'+ EE "log(i+yy' 
4150 log(ep) 
| och således 
log[T(n—y).T (n+y)]=lo0g[T(£-r).F[1—(k -y)]]+ilogy? 
i—n-1 
. Fa ST log 
> Detta insatt i (78) gifver, om man kommer ihåg alt 
T 
TÅ — VR —( AKA — = EES 
a a 
lor (nl IST fo 
05 sin Te -Y)z 08 (n Ja 08 FJ 
+(n- sjlog(1-L) —ylog- 8 +6L 


I 
| 


och således 
| 3 2 DL 2y 
] Be 2 far SO TEEN ONE da 

i ej (1 0) (1 - (1 (n—1 FE r ER 22-14 2 


| AV, ss. 


I mee 4 2) 


2 1) DJ (fer 3 GD 


406 


hvilken formel gäller för alla så väl positiva som 
negativa värden på y, hvilkas numeriska valör 
är < n. 

Ur denna i sitt slag märkvärdiga formel, 
som icke, så vidt jag vet, förut varit framställd, 
erhålles lätteligen, genom antagandet n= QQ, den 
vanliga | 


| sinyr=zy(1-7)(1—-5) (1-7 


| SE Biografi 
| öfver | 
CARL ERIK KJELLIN, 


PROFESSOR I MATHEMATIKEN VID UNIVERSITETET I LUND, OCE 
SEDAN PROST OCH KYRKOHERDE I KUMLA. 


C: E. KJeruns föddes i Götbeborg d. 18 Jan. 
1776, af föräldrarne CARL ArnNoTtT KJeLun, Kassör 
vid Konel. Fortifikationsstaten, och JOHANNA 
FrepriKkA Heisricr Som desses omständigheter 
voro knappa och barnen många, blef denne son, 
vid 10 års ålder, på bekostnad af hbans' fabror, 
d. v. Eloqu. Lektorn i Carlstad, sedermera Prosten 
i Fryksdalen, Th. D:rn A. J. KJELLIn, satt i pen- 
sion hos en prestman i Wermland, A. HEDRENn 
(sedermera Kyrkoherde i Öhr i Dahlsland), der 
han erhöll uppfostran och undervisning, så att 
han i början af år 1789 kunde intagas Ii 3:dje 
klassen af Götheborgs trivialskola. Han utmärkte 
sig här genom mycken flit och ett förträffligt 
minne. Hans fader hade redan 1787 aflidit och 
modrens omständigheter derigenom blifvit ännu 
knappare, så att han, ända från inträdet i skolan, 
måste, genom några timmars undervisning dagligen 
gifven åt andras barn, bidraga till mors och 
systrars bergning. Modren dog 1791. De oför- 
sörjda barnen upptogos af slägtingar och vänner, 


408 


då Carr Erik väl blef lemnad åt sig sjelf, men 
så att ban, hos en krets af vänner, fick vexel- 
vis -kosthåll, och genom barna-undervisning kunde 
förtjena hvad han i öfrigt behöfde. 

Efter slutade studier vid Gymnasium, emot- 
togs han, vid midsommartiden 1794, i sin före- 
nämde farbroders hus, hvarifrån han på dennes 
bekostnad afgick, i slutet af" September s. å., 
till Upsala, der han blef inskrifven såsom student. 
Han nyttjade här tiden så väl, att ban, inom 
loppet af ett år, hade aflagt det första specimen 
stili, undergåtll examen i thevlogien och dispu- 
säg pro Eksenenie. Han tillbragte derefter 11 

" bos sin farbroder, såsom hband!edare af dess 
söner, och blef sedan, åter på dennes bekostnad, 
sänd till Upsala att fortsätta sina studier för den 
filosofiska graden, hvarvid mathematiken, fram- 
för andra ämnen, vann hans tycke. Derigenom 
lättades sedan stadium af fysik och astronomi, i 
hvilka hans framsteg snart fästade de berömda 
Professorerna Norpmarks och Proseerins upp- 
märksambet, som beredde honom tillfällen till 
ytterligare förkofring 1 dessa vetenskapsgrenar, 
Det rykte KJELnin bland de studerande vunnit 
för sima kunskaper 1 denna väg, föranledde den 
berömde naturlforskaren, Altedsnrt J. G: GAN, 
att åt honom uppdraga sin sons undervisning 
i följd hvaraf KJELnis tillbragte tvenne års tid 
såsom informator i GAENS hus! i Fahlun, under 
det han sjelf HA nytta af dennes kunskaper och 
bibliothek. I Fablun bereddes KJELuN dessutom 
ullfälle att återvända till universitetet, om hösten 
1800, med en ung Strom, som i Upsala ställdes 
under hans ledning, och då detta blef af kort 
varaktighet, hade han den lyckan att såsom in- 
fövtuktor  ifön upptagen i Hist, Prof. Dr. FANTS 


| 
| 
| 
| 
| 


409 


hus. Studierna fortsattes nu oafbrutet och med 
så hedrande vittnesbörd i den filosofiska examen, 
all KIeruin af fakulteten utsågs till andra heders- 
rummet, vid promotionen den 16 Juni 1803. 
Vid samma tid hade Konungen beslutat in- 
rätta en lärareplats i artillerivetenskapens  teore- 
uska del vid Götha Artilleri-regemente, hvartill 
sökande genom tidningarne kalfädes att anmäla sig. 
KJELININ, försedd med utmärkt hedrande vitsord 
af Professor NorpmaArRk, anmälte sig dertill och 
erhöll godt hopp om tjensten. Men Konung 
GUSTAF ÅDOLF, Som nu, innan ärendets afgörande, 
res!e till Tyskland, blef på tredje året frånva- 
rande, bvarunder tillsättandet uppsköts. KJELLIn 
kallades under tiden till Docens i fysiken i Upsala, 
der han afbidade ansökningens utgång. Under d. 
19 Apuil 1806 blef han sedan utnämd till Pro- 
fessor 1 Artillerivetenskapen, men med station i 
Stockholm och befallning att utarbeta läroböcker 
i plana och spheriska trigonometrien, samti geo- 


(o) 
metrien. Den förra af oss utgafs på trycket af 


Artilleri-komiteen, 1807. Den sednare blef af 


Kongl. Maj:t remitterad till Vetenskaps-Akademiens 
granskning, hvarvid den undergick en icke obe- 
tydlig omarbetning af Akademiens då varande 
Sekreterare, sedermera Mathem. Professorn i Upsala 
D:r Jöns SvangerG. 1811 erböll han uppdrag att 
gifva föreläsningar vid Svea Artilleri-regemente. 
Som den tjenst han innehade, vid 1809—10 års 
riksdag, sattes på indragningsstat, anmälte han sig 
såsom sökande till den genom Professor HbenrAns 
död ledigblefna förtstolen i mathematiken i Lund, 
och blef 1812 dertill utnämd. Den sist utnämde 
; Professoren i Lund var den tiden lövlös, till dess 
alt. en lön blef ledig. - KJernin fick delföré be- 
hålla sin förra lön, 500 R:dr, på artilleriets stat 


410 


och ett tillskott af Universitetets medel af 300 R:dr, 
till dess att ordentlig aflöning kunde blifva att 
tillträda. - Han bibehöll denna tjenst i 13 år, 
men ingick derunder 1819 i det andliga ståndet, 
i afsigt att framdeles blifva hugnad med prebende- 
pastorat. Efter Doktor F. M. FrRAnzÉn, som blifvit 
utnämd till Pastor 1 Clara församling i Stockholm, 
erhöll Professor KJErrin Kumla pastorat i Strengnäs 
stift 1825, och titel af Prost 1826, elva 
embete han slutade sin lefnadsbana den 6 Januari 
1844. ; 

Prosten Kseriin hade varil tvenne gånger 
gift, första gången med JoHANnsA  EUPHROSINA 
CEDERVALL och andra gången med L. S.: LinDER- 
HOLM, enka efter: Fältprosten SPrRIncHoRN. 

Prosten KJEruin var en man af ett behagligt 
utseende och af ett ödmjukt inställsamt umgän- 
gessätt. Ehuru hans lefnad var stilla, var han 
dock alltid arbetsam. Såsom vetenskapsman var 
ban af naturen. utrustad med stor förmåga att 
lära och att. i minnet behålla hvad han lärt; men 
alt, på annat sätt än genom meddelande åt andra, 
göra denna skatt inom vetenskapen fruktbärande, 
hade icke fallit på hans lott. 

Han blef ledamot af K. Vetenskaps- och 
Vitterhets-Samhället 1 Götheborg 1809, 

af Kongl. Krigsvetenskaps-Akademien 1811, och 

af Kongl. Vetenskaps-Akademien 1812. 
Hans utgifna skrifter äro: 

Under studiitiden i Upsala 

Obser vationes nonnulle de motu corporum 
circa centrum gravilatis ad corpora sic dieta cen- 
tralia adplicate. 1803, pro gradu Phil. 

De problemate Kepleri, s. å. Spec. för Docen- 
turen 1 fysiken. 


411 


De integratione formularum differentialium 
ex Hyperbola P. I & IL s. å. 

I Kongl. Krigsvetenskaps Akad. Handlingar 
för 1806 : 

Forsök till upplysande af teorien om vissa 
eldfängda ämnens, i synnerhet krutets, afbrinning. 

Särskilt ulgifna? 

Plan och Sr ik Trigonometri. Stockh. 1807. 

Grunderna till Geometrien. Stockh. 1814. 

Forsells Algebra, för begynnare omarbetad, 
Stockh. 1816. Har erhållit 4 upplagor. 

Grunderna till Arithmetiken. Stockh. 1817. 

Lärobok i Astronomien, Stockh. 1822. 

Åminnelse-tal öfver Kansli-Rådet D. MELAn- 
pERHJELM, hållet i Kongl. Krigsvetenskaps- A kade- 
mien 1811. Stockh. 1816. 

En blick på de förbindelser Sverige 1 sina 
Carlar eger. Vid sorgefesten efter Konung CARL 
X III i Lund 1818. SLÖCkh. 1821. 

Predikan på Jubeldagen 1830. 

Minne af Sluss- och Kyrkobyggmästaren 
FP PoRL 19832. 
| Vid Universitetet i Lind Hade Prof. KJELLIN 
författat 7 programmer och presiderat för 23 dis- 
sertationer. 

Han har dessutom öfversatt och utgifvit 


<< StovurR's Tableau historique et politique de I Europe 


1786—1796. 3 Delar Stockh. 1811-—-12. 

En och annan från trycket i Örebro utgifven 
folkskrift af välment politisk syftning, anses hafva 
flutit ur hans penna. 


Biografi 
öfver s 
GrervE CARL GUSTAF SPENS, 


MAJOR i TOPOGRAFISKA CORPSEN, RIDDARE AF KONGL. 
SVÄRDS- SERA - 


Grefve Srpesns föddes på Sätesgården Salnecke 
i Upland d. 3 Oct. 1792. Hans fader var Lag- 
mannen öfver Kopparbergs Lagsaga Grefve CARL 
GustAF SpPeEns. Haus moder re ine ULRIKA 
Ei.EonoraA FarkesBeERG. Efter idkade studier, dels 
1 föräldrahuset, dels i Upsala, under enskilt lärare, 
bestämdes han af naturliga anlag till de mathema- 
tiska vetenskaperna och gjorde derjemte så goda 
framsteg 1 vetenskaper i allmänhet, att han redan 
1811, vid 19 års ålder, med heder aflade filosofie 
kandidats-examen och vann, vid magisterpromo- 
tionen 1812, andra hedersrummet. 

Han ingick samma år såsom Underlöjtnant i 
då varande fältmätningsbrigaden och erhöll genast 
tjenstgöring i belägrings-öfningarna vid Christian- 
stad samt rekognoseringarna 1 Skåne. Följande 
året 1813, blef han beondrad att tjenstgöra vid 
den, iler Fältmarskalken Grefve v. EsseEns be- 
fäl, sammandragna arméeen, bevistade derunder 
norrska fälttåget och deltog i täffningarna vid 
Issebro, Långenäs och Trögstad. Efter slutadt 
stillestånd tog han del i de rekognoseringar, som 
anställdes å än af svenskarna besatta andelen af 
landet, särdeles Smaalehnenes Amt. 


413 


Återkommen ill fäderneslandet, fortsatte ban 
ifrigt sina studier och aflade 1815 i Juni den för 
Ingeniör-korpsen = fastställda - Löjtnants-examen, 
hvarefter han beordrades till biträde vid triangel- 
mätningarna 1 Halland, och blef derefter under 
loppet af 22 år använd såsom deltagare i bild- 
ningen af de triangelvät, som sträcka sig öfver 
södra hälften af Sverige, från den ena kusten till 
den andra, ända upp till Stockholm och Upsala. 
Grefve Spess har, i detta för Sverige hedrande 
arbete, och i det sätt hvarpå det blifvit utfördt, 
en ganska stor andel. 

Vid beräkningarna af den första triangel- 
mätningen i Skåne, syntes honom en förbättring 
i den dittills följda och anbefallda projektions- 
metoden vara af vigt. Den autagna metoden var 
koniskt skärande, den af Grefve Spess föreslagna 
ändringen fick namn af koniskt växande. "Han 
utarbetade deröfver en afbandling: Försök att 
bestämma den tjenligaste projektionsmetoden för 
landkartor af mindre delar af jordytan, jemte be- 
skrifning på ett efter denna metod uppgjordt pro- 
jektionsnät öfver skandinavien, åtfoljdt al projek- 
tions-tabeller till ett kartverk öfver skandinavien, 
som inlemnades till Vetenskaps-Akademien, hvil- 
ken lät ipföra det i sina bandlingar för 1817 sidd. 
161—197. Riktigheten af de deri framställda 
grunider för förändring blef insedd, och Kongl. Maj:t 
täcktes fastställa dem såsom rättesnöre för Sveriges 
och Norriges offentliga karte-arbeten. Gauss, en 
af vår tids största auktoriteter i den mathema- 
 tliskt-fysiska vetenskapen, upplöste 8 år sednare 
detta problem i sin allmänlighet. — Detta oaktadt 
fortforo likväl de flesta karteverk utom skan- 
dinavien ännu att, i afseende på sin projektions- 
metod, vara grundade på en helt annan åsigt af 


414 


ändamålet med kartor. Vetenskaps-Akademien 
skyndade genast efter inlemnandet af denna af- 
bandling att tiltegna sig Grefve SPEns såsom leda- 
mot, som, då ban flera år derefter d. 6 April 
1836 nedlade presidium i Akademien, meddelade 
ytterligare tillägg dertill, genom uppläsande af 
en afbandling innefattande en allmän öfversigt af 
karte-projektionerna. Grefve SPEns anuställde bas- 
mätningar 1815 på BLaholmsbugtens strand, 1820 
tvenne mätningar på deislaggda sjöarna Wenern 
och Wettern, 1817 på isen vid Mynsingen i 
skärgården emellan Elfsnabben och Dalarön; vid 
triangelmätningarna var han anställd åren 1815 
1 Skåne, 1825 och 1826 i Östergöthland, 1827 i 
Nerike, 1831 och 1832 i Skåne samt 1833 i 
Åländska skärgården. Han tjenstgjorde 1817 vid 
rekognosering 1 Skåne, och var 1837 Afdelnings- 
chef vid kartesammanbindnings-arbetet i Elfsborgs 
län och 1837 i norra Halland samt Bohuslän. 
Han blef 1823 utnämd till Kapten vid fält- 
mätningsbrigaden, 1829 ull Riddare af Svärds- 
orden, 1836 till Major i armeen och 1843 ull 
Major vid Topografiska korpsen. | 
Afven Krigsvetenskaps-Akademien hade, lik- 
tidigt med Vetenskaps-Akademien, tillegnat sig 
Grefve Svens. Han valdes 1839 till föredragande 
i topografien och nedlade denna befattning 1837 
med ett tal, innehållande en jemförelse emellan 
de olika metoderna att förfärdiga kartor vid 
svenska och utländska topografiska arbeten. 
Grefve 'Spess bevistade från och med 1818 
alla riksdagar såsom ledamot af riddarhuset. Han: 
omfattade dervid vissa frågor med ett lefvande» | 
nit, med lemning af de öfriga, i den öfverty- 
gelse att man icke kan vara förfaren i allt. Under 


de två sista riksdagarna af Konung CARL ALVi 


| | | 415 


JoHANS regering var han ledamot af Konstitutions- 
Utskottet och vann i denna: befattuing odelad 
varm högaktning. År 1834 utgaf han ett förslag 
till representation genom landskaps-ting. Öfver 
de grundlags-frågor och det förslag ull förändrad 
representation, som vid riksdagen 1840—41 blefvo 
anlagne, att vid den derpå följande afgöras, för- 
fattade han och utgaf från trycket 1843 en för- 
ordande framställning, under ultel: Förslag till 
ändringar i Sveriges grundlagar, enligt 15841 års 
Ständers riksdagsbeslut, hvilande till den behand- 
ling, som Regeringsformens 560:te och 81:sta $$ 
öreskrifva. Men ban hann ej upplefva den tid- 
ounkt, på hvilken den vär ämnad att inverka. Han 
bädankallades den 21 Febr. 1844 i Stockholm. 
Grefve SPEns var en man af medelmåttig 
storlek och stark kroppsbyggnad. I umgänget var 
han stilla, blygsam och förekommande, men fåtalig. 
På talare-stolen ifrade ban varmt för samhällets 
och mensklighetens höga mål, utan partisinne. 
Renheten af bans karakter erkändes af alla. Hans 
ädla och varma hjerta brann för statens allmänna 


väl ej mindre än för medborgares trefnad och 


lycka. Hans tänkesätt tillvunno honom allmän 
högaktning, äfven af dem, som i stats-angelägen- 
heter icke delade hans åsigter. 

Han var sedan 1818 osgift med DoroTtHea 
ErisaBeTH v. CROnAcKER och hade i detta äkten- 
skep tre söner och sju döttrar, 

Hans från trycket utgifna skrifter äro i det 
föregående omnämda. Han har efterlemnat i manu- 
skript den i Vetenskaps-Akademien vid nedläg- 
gande af presidium upplästa afbandlingen samt 
en allmän karté-projektions-lära. 


Biografi 
öfver 


CARL FREDRIK LILJEVALCH, 


ARTIS OBESTETRICIZ PROFESSOR VID KONGL. CAROLINSKA UNIVER= 
SITETET 1 LUND, RIDDARE AF K- NORDSTJERNE ORDEN: 


C. F. LirsevaArcH foddes den 7 Sept. 1770 i 
Lund, der föräldrarne voro Rådmannen OrLoF 
LirrseEwArcH och EtntisABETH DE tLtA Rose. Den 
första undervisningen erhöll ban af enskild lärare i 
fadrens hus och inskrefs till student den 27 Juni 
1785. Snart bestämde han läkareyrket för sin 
framtida verksamhet. Sedan han vinlagt sig om 
medicinens teoretiska gruuder, begagnade han 
Professorerne WåHrins, ENGELHARDTS och BARFOTHS 
undervisning, i:synnerhet den förstnämdes, som 
tillät honom att medfölja på sjukbesöken, och 
hvilkens mogna erfarenhet var honom till lika 
mycket gagn, som den utmärkta ömhet, hvarmed 
han omfattade sina patienter, till föresyn. Sålunda 
förberedd, undergick han den 30 November 1791 
Medicine licenciat-examen, hvarefter Direktionen 
öfver Lunds lazarett anförtrodde honom läkare- 
vården derstädes, ett åliggande, som han till 1808 
fullgjorde. Den 13 Juni 1794 blef han tull Medicine 
Doktor promoverad. 

Lunds Universitet ägde vid denna tid icke 
några kliniska sjukinrättvingar, och det var der- 
före brukligt att unga läkare, efter fullbordade 
studier, för vinnande af praktisk utbildning, någon 

tid 


Rn Årsta te SA 


417 
tid uppehöllo sig vid läroverket i Danmarks när- 
belägna hufvudstad, der en och hvar, som kunde 
förete vederbörlig legitimation, med bered villig- 
bet emottogs vid hospitalernas praktiska skolor. 
LitsewALcH försummade icke detta tillfälle att full- 
borda sin bildning, och reste derföre, efter den 
akademiska kursens afslutande, till Köpenbamn. 
Den utmärkta välvilja hvarmed han under ett och 
ett halft års vistande derstädes omfattades af VWinsröw, 
Jens BancG d. ä., CALuisEN d. ä. och MATHIAS 
SAxTorreH d. ä. lifvade hans håg och sinne ännu 
mer för det praktiska läkareyrket och grundlade 
den skicklighet, hvarmed LIinJEWALcH en gång 
kunde uppträda såsom lärare vid den högskola 
der han njutit sin första undervisning. Efter åter- 
komsten till fäderneslandet, begaf han sig till 
Stockholm för att inför kirurgiska societeten aflägga 
prof i den operativa kirurgien, antogs den 9 Maj 
1796 till Collegii medici membrum och reste se- 
dermera tillbaka till Lund, der han delade sin 
tid emellan läkarekonstens utöfvande och den me- 
dieinska undervisningen, sedan han af Akademiens 
kansler den 28 Januari blifvit utnämd till Docens 
i medicinska fakulteten. 

Men LisewaArcH hade redan hunnit för långt 
på lärdomens bana, för att stanna vid den gräns 
der läkaren känner sina hvardagliga kunskaps- 
behof uppfyllda. Han längtade derföre att få ännu 
en gång taga kännedom af främmande länders 
institutioner för medicinsk och kirurgisk under- 
visning och att i ännu högre mått vinna den sä- 
kerhet och vana vid konstens utöfning som få- 
fängt sökes i de trångare kretsarne af lifvet. Paris 
ansågs som brännpunkten för tidehvarfvets medi- 
cinska och kirurgiska lärdom. Dit sträfvade hans 
håg, och biträdd af frikostiga föräldrars understöd, 

K. V. dkad. Handl. 1844. 21 


418 


företog han år 1800 en resa öfver Danmark och 
Tyskland till Frankrike. Anländ till Köpenhamn 
just i det ögonblick då fredsbrottet med England 
för en kort tid gjorde denna stad till krigshän- 
delsernas tummelplats, hade han tillfälle att un- 
der den utmärkte kirurgen ScHUMAcHErs ledning, 
få göra bekantskap med det slag af skador som 
tillvägabringas genom krigsvapen, och för att få 
sjelf lägga hand dervid ingick han som volontär 
vid Fredriks hospital. Sedan stillestånd var slu- 
tadt, och en definitiv fred ansågs blifva omedelbar 
följd deraf, lemnade han Köpenhamn och fort- 
satte resan till Kontinenten. Anländ uwuill Paris 
blef han snart med ynnest upptagen af den rykt- 
"bara Kirurgen Bowser, i hvars hus han erböll bo- 
stad, under hvars ledning han fick tillträde till 
hospitalspraktiken, och hvars enskilda kirurgiska 
göromål lemnade honom tillfälle att såsom med- 
hjelpare biträda. De rön och den erfarenhet 
LirsEwWALcH under tiden samlade, har han iskrif- 
velser till då varande Collegium medicum  all- 
mängjort, och en del deraf finnes änförd i den 
medicinska tidskriften Läkaren och Naturforskaren. 
Under vistandet i Frankrike blef LirJewALecH ut- 
nämd till Anatomie adjunkt och Prosektor vid 
Universitetet i Lund, och då han, efter nära 2:ne 
års frånvaro, återkom till fäderneslandet, förord- 
nades han att interimistiskt förestå professionen i 
praktiska medicinen. 

År 1803 gjorde han ett besök i Stockholm 
och fulländade den i författningarne ålagda skyl- 
dighet till tjenstgöring vid Kongl. Serafimer-lasa- 
rettet, hvarefter han undergick chirurgie magister 
examen inför Kongl. Collegium medicum. Följande 
året mollog han uppdrag alt under Professor 
Frormass rektorat bestrida de anatomiska föreläs- 


RR——— —LLV — ÄX 


RR RA rn 


419 


pingarna och 1805 under. en kortare tid äfven- 
ledes professionen i praktiska medicinen. Emellan 
1805 och 1810 bestred han professionen 1 theo- 
reliska medicinen, hvars innehafvare var stadd å 
utrikes resor. 

År 1809 erhöll LitsewarcH af Kongl; Colle- 
gum medium uppdrag, alt öfvervara ransakningen 
och gå aktor så väl som domstolen tillhanda, vid 
den rättegång som i Carlskrona skulle anställas 
emot doktoererne Faxe och KaArrström, i anledning 
af deras förfarande med vården af de under 
1308 års farsot på örlogsflottan och i hospitalerne 
befintliga sjuka. LirJewALcH vägrade alt emottaga 
ett sådant uppdrag, som utan att kunna medföra 
någon båtnad för det allmänna, var egnadt att 
kompromettera svenska läkare-korpsens anseende 
och lägga hinder i vägen för konstens fria utöf- 
ning efter samvete och öfvertygelse, och troligtvis 
var det i följd af denna vägran, som rättegången 
blef inställd. 

Den 1 Febr. 1810 täcktes Kongl. Maj:t ut- 
nämna Adjunkten Doktor LinsewarcH till Pro- 
fessor i förlossnings-vetenskapen vid Lunds uni- 
versitet, hvilken plats, i brist på skicklig person, 
varit obesatt ända sedan Professor K. Srtoszer af- 
gång. Med denna profession förenade han före- 
läsningarne i kirurgi, sedan Professor FrormaAn till 
honom afstått detta läroämne. 

Efter Professor ”TrEenpErLEeneurGs död = blef 
LitsEVALcH år 1821 utnämd att bestrida barn- 
morske-undervisningen inom Lunds stift. 

1823 öfvertog han som prefect den barnför- 
lossningsanstalt, hvilken universitets-styrelsen 1 
Lund nyss förut låtit ull klinik inrätta, och år 
1825 kallades ban tillintendent öfver det af medi- 
cine studiosi bildade medico-farmaceutiska institut. 


420 


År 1813 valdes han af Kongl. fysiografiska 
sällskapet i Lund, och år 1835 af Kongl. Veten- 
skaps-Akademien i Stockholm till ledamot. : 

År 1837 hugnades han af Kongl. Maj:t med 
Nordstjerne-Orden. 

1343 erhöll han på begäran nådigt afsked 
ifrån sin innehafda profession vid Kongl. Univer- 
sitetet, han bibehöll dock ända till sin död lärare- 
befattningen för barnmorskorna i stiftet; men endast 
några få månader efter den vunna ledigheten 
slutade Lirseva4rcH sin lefnadsbana d. 12 Mars 
1844, till följd af en ådragen förkylning och deraf 
följande pneumoni. 

Professor LirtJEVALCH var gift med fröken M. 
U. Munck AF RosesscHönp, dotter af Biskopen, L. 
N. O. Petrus Musck och Urr. ErEon. RosENBLAD, 
och ägde med henne tre söner samt en dotter. 
Utom Akademiska dissertationer och programmer 
har han författat en god afhandling, om Fraktura 
Colli femoris, tryckt i Vetenskaps-handlingar för 
läkare och fältskärer. l 

Som lärare var han utmärkt för sitt lätta, 
rediga och sakrika föredrag. Ända till slutet af 


sin lefnad följde han troget de medicinska veten- | 
skapernas framsteg och var derigenom städse i bredd | 
med sin tid. Som läkare utmärkt af framgång, | 
utöfvade han sitt kall med en lika ädel som säll- :/ 


synt oegennytta. Som medborgare var han en 
upplyst och sansad vän af friheten och sitt lands 


politiska institutioner. Som maka och far oöfver- 


träfflig i ömhet och omsorger. 


Nee fö RR 
. NM Ar 


Biografi 
öfver 
GUSTAF JOHAN BILLBERG, 


KAMMARRÄTTSRÅD OCH RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE ORDEN. 


Gustaf Johan Billberg föddes i Carls- 
crona . d. 14 Juni 1772. Dess föräldrar voro 
A miralitets-Pastorn sedermera Contracts-Prosten 
och Kyrkoherden i Bunkeflo's Pastorat af Lunds 
Stift Elias , Billberg och Helena Maria 
Hjelm, dotter = till - Amiralitets-Camereraren 
Johan Peter Hjelm och dess Fru Helena 
Margareta Myrtin 7). 

Efter föräldrarnas flyttning will Skåne år 
1775 erhöll sonen enskild undervisning dels 
hemma, dels i Malmö i en enskild Pensions- 
Inrättning, dels ock hos Kyrkoherden Lundgren 
i Gudmundtorp. Under denna wid hade 


”) Prosten Elias Billbergs farfar var Hans 
Ottosson, Kyrkoherde i Billeberga i Lunds Stift, 
och ifrån hvilken ort slägten antog namnet Billberg. 

Elias Billberg egde i sitt gifte tolf barn: 4 
söner och 8 döttrar. En ibland sönerna är Presi- 
denten och C. K. N. O. m. St. K. Johan Peter af 
Billbergh och en, numera afliden, dotter var gift 
med Biskopen D:r Faxe i Lund. 

Efter Prosten Billbergs död 1785 omgifte sig 
sedermera dess enka år 1792 med Fält-Camereraren 
Schlyter och egde i detta gifte tvenne barn: Sonen 
Juris-Professoren D:r Sehlyter och en dotter. 


422 
Billberg redan år 1779 blifvit, enligt tidens 


sed, inskrifven till student vid Lunds Universitet, 
men först år 1788 begaf han sig till Lund för 
att begynna sina akademiska studier. 

Enligt fadrens önskan valde sonen de juri- 
diska studierna till sitt lefnads-yrke, ehuru han 
helst önskat att blifva Medicus, emedan han ifrån 
sitt nionde år fattat den lifligaste håg för natural- 
historien, särdeles för botanik och entomologi. 
Understödd af ett litet art efter sin fader och af 
ett akademiskt stipendium - af 50 RB:dr årligen, 
fortsatte han i Lund sina studier, tog den teolo- 
giska examen 1788 och den juridiska examen 
1790, hvarefter han lemnade universitetet. 

Han begaf sig nu till sin födelseort Carls- 
krona för att derstädes söka sin befordran. 

7.0 EE RS (BES April blef Billberg antagen 
vill Extraordinarie Canzlist vid Varfs-Amiralens 
Canzli samt vid Amiralitlets Under-Rätten d. 15 
Maj samma år. Han ingick äfven d. 15 Juni så- 
som Auscultant vid Amiralitets Öfver-Rätten. 

D. 16 October s. å. förordnades han till Vice- 
Auditeur vid Amirahtets Under-Rätten. 

1791 d. 18 Juli inskrefs han såsom Auscul- 
tant + K. Götha Hof-Rätt, hvarefter han åtföljde 
Häradshöfding Westring tidtals under flera år 
på dess Tings-förrättningar. 

1791 d. 15 Sept. blef Billberg "under ett 
kort vistande i Stockholm antagen såsom Extra- 
ordinarinos 1 Kongl. General-Tull-Directionens 
Canzli. 

1792 d. 28 Juni blef han å nyo ullförord- 
nad såsom Vice-Auditeur i Kongl. Amiralitlets- 
Under-BRätten och antogs samma år till Kammar- 
skrifvare vid den öfver Flottans Krigs-redogörelse 
af Konungen anbefallda revision. 


423 


1793 vid årets början befordrades han till 
Revisor vid då varande Kongl. Kammar-Revision 
i Stockholm. Samma år d. 2 Apr. erhöll han 
Kongl. General-Tull-Directionens tillstånd att 
samtidigt tjevstgöra så väl vid dess Canzli som 
vid den så kallade Inkommande Sjötulls-Kamma- 
ren. Han blef ock under detta år antagen till 
Extraordinarie Kammarskrifvare vid Konegl, Krigs- 
Coliegii  Artilleri-Departement, och tjenstgjorde 
alltså nu vid trenne verk: K. Kammar-Revisionen, 
EK. Krigs-Collegium och Tullverket. 

1796 d. 16 Sept. utnämdes han till Rege- 
ments-skrifvare vid Kongl. Götha Garde, numera 
K. Andra Lif-Gardet. | 

1797 d. 28 Aug. förordnades han att för- 
rätta Lands-Camererare-tjensten i Wisby, och er- 
höll fullmagt på denna tjenst d. 22 Maj 1798. 
Här emottog han en tjenst, som för tillfället er- 
fordrade den största arbetsamhet, emedan Länets 
Räkenskaps-verk befanns i en särdeles oordning, 
och flera års dagligt arbete behöfdes för att ut- 
reda och ordna detsamma. 

1808 vid årets början förordnades han till 
Secreterare vid Flottornas General-Adjutants- 
Embetets Expedition, och tog då afsked ifrån 
Lands-Camererare-tjensten samt begaf sig till 
Stockholm. 

D. 6 Maj s. å. erhöll han Amiralitets-Öfver- 
Commissarii namn, tour och befordrings-rätt. Han 
utnämdes äfven under detta år till Camererare 
vid Stockholms Stads Fattigvård. 

1810 d. 14 Juni förordnades han till Öfver- 
Directeur vid Stockholms Stads Fattigvård, sedan 
han förut ifrån d. 21 Mars 1809 varit Vice- 
Öfver-Directeur vid samma Inrättning, vid hvilken 
han fortfor alt tjenstgöra tills den tillika med 


424 


hans embete, enligt Konungens beslut, snart der- 
efter blef indragen. 

1812 d. 5 Mars erhöll han fullmakt att vara 
Kammar-Rätts-Råd i; Kongl. Kammar-Rätten i 
Stockholm och förordnades tillika s. å. att vara 
Ledamot i K. Krigs-Committeen, hvilket ledamot- 
skap fortvarade tills Comariiltorg upplöstes d. 22 
Mars 1820, under hvilken tid han äfven, efter 
Ordförandens Presidenten Frih. Tersmedens 
död d. 25 Aug. 1819, fick uppdrag att förestå 
detta ordförandeskap. 


1822 erhöll han nådigt förordnande att del- 


taga uti upprättandet af underdånigt förslag till 
ali nytt Brand försäkrings- Reglemente och att äf- 
ven å Verkets vägnar öfroreska uppskattningen af 
öfverlefvorna efter den eldsvåda, som SSR 
Norrköpings stad år 1822. 

1823 d. 30 Sept. förordnades han af Kongl. 
Majestät till Ledamot af Rikets Allmänna Äl 
ders Beredning. 

1837 erhöll han nådigt afsked ifrån sin 
Kammar-Rätts-Råds tjenst, löd pensions-rätt för 
sin öfriga lifstid. 


Han emottog utom dessa tienste-befattningar 


äfven flera särskildta prof af allmänt och enskildt 
förtroende. Af H. Majestät Konung Carl XIV 
förordnades han att år 1823 vara Revisor öfver 
Kongl. Theater-Cassans Räkenskaper, samt kallades 
ofta till Ledamot af Berednings-, Taxerings- och 
Pröfnings-Committeer. 

Han utnämdes d. 20 Maj 1818 till Riddare 
af Kongl. Nordstjerne-Orden. 

Sika lediga stunder begagnade han med sär- 
deles ifver alt studera förskilda delar af zoolo- 
glen, 1 synnerhet entomologien, och han bemö- 
dade sig städse att föröka en insekt-samling, 


425 


hvilken han redan börjat att anlägga under sin 
ungdoms-tid. Såsom resultat af sina zoologiska stu- 
dier utgaf han ett synoptiskt arbete öfver de 
svenska däggdjuren, åtskilliga entomologiska af- 
handlingar, t. ex. en monographie öfver slägtet 
Mrylabris, m. fl. samt en ganska utförlig katalog 
öfver sin insekt-samling, sådan den befanns år 
1820. 

År 1811 inköpte Billberg af Palmstruchs 
arfvingar förlaget af det bekanta Verket Svensk 
Botanik samt rättigheten att utgifva detsamma, 
och under den tid, som han egde förlags-rätten 
till detta verk, utkommo sjunde och åttonde to- 
merna jemte början af den nionde tomen deraf. 
Efter Prof. Swartz's död skref Billberg sjelf 
texten till plancherna 541—594. Han utgaf äfven 
en ny upplaga af första tomen och började att 
utgifva en upplaga med latinsk text. Svensk 
Botanik understöddes af Vetenskaps-Akademien 
med 133 R:dr 16 sk. b:co för hvarje utkommet 
häfte. Akademien bade dervid förbehållit sig 
gransknings-rätt af vexternas beskrifningar, och då 
hon icke fann sig fullt belåten med Billbergs 
redaktion, förordnades tvenne ledamöter att före 
tryckningen granska och gilla densamma. Billberg, 
som fann detta mindre behagligt, hembjöd verket 
åt K. Maj:t och lyckades år 1822 att försälja till 
staten förlaget af Svensk Botanik, Ekonomisk Bo- 
tanik och Svensk Zoologie jemte rättigheten till 
elt fortsatt utgifvande af desamma, hvarefter Vet. 
Acad. anbefalltes att fortsätta det. 

Redan år 1805 hade han erhållit privilegium 
på utgifvande af Svensk Zoologie, men öfverlem- 
nade denna rättighet sedermera till Palmstruch, 
efter hvars död Billberg besörjde verkets ut- 
gifvande. Quensel och sedermera Swartz för- 


426 


fattade texten till Häftena N:i Ett till och med 
Elfva. 

Billberg hade under flera tid-punkter af sin 
lefnad erfarit många svåra olycks-händelser. Fyra 
gånger hade hans boning och bohag blifvit för- 
störda af eldsvådor; hårdast att lida var den, 
som inträffade d. 31 Aug. 1822, då all hans lös- 
egendom, hans kostbara Bibliothek i Natural- 
Historien och hans Insect-Samling blefvo förstörda. 

Han började likväl åter att förskaffa sig ett 


Bibliothek och erhöll genom enskild öfverens- 


kommelse med kyrkoherden Forsström i Munk- 
torp, efter dennes död, hans Insect-Samling, 
hvilken sistnämnde han dock snart försålde till 
en engelsman under sitt vistande i London år 
1328. Han försökte och lyckades att i Stock- 
holm stifta ett naturhistoriskt sällskap, som han 
kallade det Linneeska Samfundet. Men då han 
i allmänhet var af de egentliga vetenskaps-männen 
föga uppburen, och få af dem deri deltogo, blef 
Sällskapet sammansatt af nästan endast veten- 
skaps-älskare, och måste, efter några års försökt 
tillvaro, slutligen upplösas. Efter en kort, men 
plågsam sjukdom, afled han i Stockholm d. 26 
November 1844. 

Billberg var tvenne gånger gift. År 1796 
ingick han sitt första äktenskap med Margareta 
Ferelius, dotter till Prosten Ferelius 1 Sköfde. 
Uti detta äktenskap hade han tvenne barn: en 
son och en dotter. Hans första Fru dog år 1800. 
Sitt andra äktenskap ingick han år 1801 med 
Helena Maria Ehinger, och i detta äkten- 
skap egde han tio barn. Ifrån första äkten- 
skapet qvarlefver en dotter och ifrån det sednare 
3 söner och en dotter jemnte hans sednare Fru. 


427 
Billberg kallades till Ledamot af följande 


Samfund: 

1797 d. 3 Maj af Sällskapet för Allmänna 
Medborgerliga Kunskaper. 

1802 al Sällskapet Pro Patria. 

1803 d. 26 Oct. af K. Patriotiska Sällskapet. 

1810 af K. Vetenskaps-Academien i Stockh. 

1812 d. 22 April af Societas italica i Livorno. 

1813 d. 23 Jan. af K. Vetenskaps- och 
Vitterhets-Sällskapet 1 Götheborg. 

1814 d. 1 Febr. af Evangeliska Sällskapet i 
Stockholm. 

1815 d. 20 Juni af Svenska Bibel-Sällskapet.. 

1820 d. 19 Apr. af Kejserl. Vetenskaps- 
Academien i S:t Petersburg. 

1820 d. 15 Nov: af Kejserl. Naturforskande 
Sällskapet i Moscau. 

Billberg har utgifvit följande Skrifter. 

Monograpbia Mylabridum, Auctore G. J. 
Billberg. Holmie. 1813. — C. Tab. color. 80. 

Ekonomisk Botanik för Landtbruk, Trägårdar 
och Apothek. 2 Häften med 12 färglagda ont 
cher. Stockholm, 1815. 8:0. 

Enumeratio Insectorum in Museo Gust. Joh. 
Billbergii. — Holmize. 1820. 80. 

Synopsis Faune Scandinavie. — Auctore G. 
J. Billberg. Tomus I. Pars 1. Mammala. — 
Holmige. 1827. — 8:o min. 

Svensk Botanik. Utgifven af J. W. Palm- 
struch och å nyo upplagd af G. J. Billberg. — 
Första Bandet. Stockholm. &c. 1815. — 8:0. 

— I Sjunde och Åttonde Banden samt 
Nionde Bandets trenne Första Häften. — Stockh. 
1812, 1819, 1822. — 8:0o. 

Fkönonissk Botanik. — Tvenne Häften. Med 
color. figurer. — Stockholm, — 8:o0. 


428 


Batanicon Scandinavie, &c. Fasciculi I & II. 
— ce. Tab. XX XVI color.  Holmier. (ce 18622 
1 80. 

Läsning för Barn efter en lätt method med 
grunder för svenska Orthographien. 

Fragmenter; till 1823 års Riksdagsmän. 

En Verlds-Charta. 


Uti K. Vetenskaps Acad. Handl. för år 1809. 


ss. 188—204: 

Utkast till en Fauna Gottlandica samt be- 
skrifning på en Svensk Fogel, Falco umbrinus. — 
Tab::a VL 

kf ön Hör sår fött. ss 19 

Försök till Färgornas bestämmande i Natural- 
Historien. — Med Färg-Tabell. 

E Nova: Acta: Reg. Soc..Se: sUp& EVIL Pp. 
271—281: Insecta ex ordine coleopterorum descripta. 

I Mem. de I'Acad. imp des Sc. de St. Peters- 
bourg. T. VII. Nov& insectorum species descripte. 

I Vetenskaps Academien höll han offentligt 
åminnelsetal öfver framl. Prof. Thunberg i Up- 
sala; tryckt i Stockholm 1832. ; 

Linneeska Samfundets Handlingar för 1832. 
Stockholm. 1833. 

För öfrigt har han såsom anonym utgifvit 
ganska många skrifter i olikartade ämnen samt 
recensioner uti svenska tidningar. 


a RA 
Rå r——V— 


Biografi 
öfver 


GUSTAF ADOLF LAGERHEIM, 


ÖFVERSTE I KONGL. MAJ:TS FLOTTAS MEKANISKA CORPS, RIDDARE 
AF KONGL. NORDSTJERNE= OCH WASA-ORDNARNE, SAMT AF 
KEJS. RYSKA SIT ANNE ORDENS 2:DRA CLASS. 


GustAF ÅDOLF LAGERHEIM, den 11:te i ord- 
ningen af 13 syskon, föddes i Stockholm den 31 
Mars 1788. Hans fader, Presidenten i Konol. 
Stats-Contoret Carr Eric LAGERHEIM, hade, genom 
sina utmärkta embetsmanna-förtjenster, blifvit år 
1777 upphöjd 1 adeligt stånd och hade förut 
burit namnet BerGQvisrt. Modren var ÅNNA 
CHRISTINA GERDES. 

Efter att år 1810 hafva lemnat Upsala 
Akademi, der hans studier till en början, ehuru 
utan håg, riktades åt andeliga ståndet, men se- 
dermera hufvudsakligen omfattade de mathema- 
tiska vetenskaperna, för hvilka han hade utmärkt 
fallenhet, ingick han år 1812 såsom Konduktör vid 
Öfver-Intendents-Em betel och kallades sammaår att 
tjenstgöra såsom Nivellör vid Göta Kanal-byggnad. 
Här hade han tillfälle att ådagalägga sin fallen- 
het för ingeniörs-yrket, och blef så fördelaktigt 
känd af högste ledaren af detta stora företag, 
Grefve B. von PrATEn, att denne, år 1813, för- 
skaffade honom befordran till Löjtnant-Mekanikus 
samt derefter, och i afsigt att uteslutande fästa 
honom vid kanal-arbetet, uppdrog åt honom, att 


430 


tillika med en annan Ingeniör, nu mera Öfverste- 
Löjtnanten Epström, företaga en resa till Eng- 
land, i ändamål att, under ledning af den 
namnkunnige Sir Thomas Telford, en nära vän 
till Grefve v. PLATEN, taga kännedom på stäl- 
let af de under Telfords ledning i England 
och Skottland fortgående kanal-, hamn-, bro- och 
vägbyggnader. Under sitt vistande utrikes åt- 
följde LAGERHEIM beständigt den engelske ingeniören 
på dess inspektionsresor, och erhöll af honom de 
noggrannaste upplysningar och uppgifter om före- 
kommande arbeten, öfver hvilka fullständiga, af 
TeEtrforRpD granskade, annotationer och ritningar 
upprättades och vid hans återkomst till fädernes- 
landet år 1814 aflemnades till Göta Kanal-verks 
arkif, för att vid förefallande byggnader kunna 
rådfrågas. 

På grund af LAGERHEMS sålunda utbildade 
håg för yrket och deruti förvärfvade skicklighet, 
blef han om hösten 1814 utnämd till Mekanikus 
för östra linien af Göta kanal, och år 1819 till 
Öfver-Mekanikus på hela kanal-linien, hvilken be- 
fattning han till sin död förestod.  Förstnämde 
år valdes han äfven till korresponderande ledamot 
af ”the Association of Civil Engineers i London.” 
År 1821 blef LAGErurEm befordrad = till Major 
: Mekanikus, och följande året invald till ledamot 
af Kongl. Vetenskaps Akademien, samt, då vestra 
linien af Göta kanal om hösten samma år Ööpp- 
nades , utnämd ull Riddare af Kongl. Wasa Orden. 
År 1827 blef han Chef för Östra Kanal-distriktet, 
samt för hydrotekniska kontoret, och befordrad 
till Öfverste-Löjtnant. År 1832, då östra kanal- 
linien öppnades för seglationen, utnämdes han tull 
Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden; år 1833 
till Riddare af Kejs. Ryska S:t Anne Ordens 2:dra 


431 


klass, samt år 1837 wull Öfverste i Mekaniska 
korpsen. 

Öfverste LAGcERnHEIM afled barnlös, den 14 Jan. 
1845, på dess boställe Hulta i Kimstad Socken 
af Östergötland. Han var gift sedan år 1831 med 
CHRISTINA SOPHIA GISTRAND. 

Den verksammaste delen af sin lefuad egnade 
Öfversle LAGERHEIM ål Göta kanal-byggnad, hvilken 
han under loppet af 18 år ledde i egenskap af 
mekanikus, under Grefve v. PLATENS inseende. 
Under hela denna tid var han beständigt vid den 
store mannens sida, och delade med honom alla 
de bekymmer och mödor, som de vid ett så stort 
och vidsträckt arbete ofta inträffande brydsamma 
förhållanden medföra, och som ökades af de många 
svårigheter man hade att bekämpa, så väl i tek- 
niskt, som synnerligast i financielt hänseende. I 
besegrandet af alla dessa hinder och motgångar, 
hade Öfverste LAGERHEIM en verksam del; och den 
fullkomning, som denna kanalbyggnad framställer 
i det tekniska, utgör det bästa vitsord om hans 
utmärkta kunskaper och skicklighet, samt försäk- 
rar honom om efterkommandes hugkomst. 

Ehuru LAGERHEIms befattning vid Göta kanal 
nästan uteslutande tog i anspråk hela hans ar- 
betskraft, utförde han likväl flera andra vigtiga 
uppdrag, blaud hvilka följande må anföras: 

På Grefve von Pratens befallning uppgjorde 
han planen will Gråda kanal i Dalarne, och till 
Seffle kanal i Wermland, samt till hamnbyggnader 
vid Linköping, Jönköping, Warberg, Halmstad, 
Höganäs och Helsingborg ; såsom ledamot i gamla 
Trollhätte Kanals direktion, deltog hani lednin- 
gen af dess angelägenheter och i granskningen 
af förslagerna till slussbyggnaden vid Ström, 
samt till ifrågasatta Elfarbeten.  Inseendet öfver 


432 


Waäddö kanal-arbete var honom anförtrodt, äfven- 
som öfver reparationen af Södersluss i Stockholm. 
Af honom, med biträde af aflidne Kapten 
CaAritsunD, är jernbron i Norrköping utförd. Han 
har dessutom upprättat planen till kommunika- 
tionens förbättring emellan Mälaren och Saltsjön 
vid Stockholm, samt öfver sjön Tåkerns sänkning, 
med flere vatten-aftappnings- och vägbyggnads- 
företag. 

Öfverste LAGErHeiMm var af ett eladt, lifligt 
och något häftigt lynne. Han egde en ljus och 
klar blick, samt mycken själsnärvaro, hvilket 
gjorde, att han, vid oväntade och plötsliga hän- 
delser, icke var förlägen, utan hastigt uppfann de 
medel som borde användas i kinkiga fall. Han 
var mycket ömsint, lättrörd och gifmild, samt så 
oegennyttig och grannlaga, att han ofta uppoffrade 
inkomster, hvarpå han hade rättvisa och billiga 
anspråk. Följden häraf var att hans små löne- 
förmåner blefvo otillräcklige för hans utkomst, 
och att han dog utan att efterlemna någon för- 
mögenhet. Vid Riksdagen 1844—45  tillslogo 
Rikets Ständer honom en lifstidspension af 1000 
R:dr, under ett smickrande erkännande af hans 
förtjenster, jemte en pension af 300 R:dr för enkan 
efter hans frånfälle. Han älskade i hög grad säll- 
skapslifvet och uppsköt ofta angelägna göromål 
för dess njutningar, hvaraf följde, att han ej säl- 
lan måste genom nattarbete godtgöra de stunder 
han i sällskapskretsar förlorat. Detta nattvak, 
i förening med följderna af en svår sjukdom, som 
han ådrog sig under vistandet i England, och hans 
fatiguer vid kanal-arbetet, undergräfde hans helsa 
och påskyndade hans död. 

Öfverste LAGErHEmm har från trycket utgifvit 
tvenne skrifter, nemligen: 


Om 


433 

Om vattnets bortskaffande från fält, som 
sakna aflopp; Stockholm, 1842, hvilken brochyr 
redan föranledt flere nyttiga arbeten, och troligen 
kommer att i framtiden ännu mera rådfrågas; och 

Notice sur les canaux de Trollhätta et de 
Gothie, intagen i Annales des Ponts & Chaussees 
för år 1834. 

Den beskrifning öfver Göta kanal-byggnad, 
som Öfverste LaGErRHEim, på Kanal-Direktionens 
anmodan, åtagit sig att författa, hindrades han af 
sjuklighet längre tid före sin död att fullborda. 


K. V. Akad. Handl. 1844. 28 


Biografi 


öfver 


GrervE MAGNUS BRAHE, 


EN AF RIKETS HERRAR, RIKSMARSKALK, GENER AL-LÖJTNANT, 
KANSLER VID KONGL. KRIGS-AKADEMIEN, RIDDARE OCH 
KOMMENDÖR AF KONGL. MAJ:IS ORDEN M. M. 


Grefve Macnus Brate föddes på Rydboholms 
Sätesgård i Upland, d. 2 September 1790. För- 
äldrarne voro: En af Rikets Herrar Grefve MaAGnus 
Fredrik Brate och hans, genom en sällsynt för- 
ening af dygder och behag, utmärkta maka, 
Friherrinnan UrriKka CATHARINA KOosKUIL. 

Efter enskild undervisning i föräldrahuset 
sändes Grefve BrAHE, 1 sitt sjuttonde år, (1807) 
vill Upsala, för att, under inseende af dåvarande 
Medicine-Kandidaten (sedermera Konungens förste 
Archiater, m. m.) EpHorm, fullborda sina studier. 
Grefve Brate vistades vid lärosätet tvenne år, 
under hvilka mellanterminerna användes till resor 
i Sverige och Finland, hvarefter han ingick i 
krigstjensten, såsom Kornelt vid Lifregementets 
hussarer (1809). Samma år utsågs han, alt, i 
egenskap af Ambassad-kavaljer, till Paris åtfölja 
H. Exc. Grefve v. Essen, som erhållit uppdrag, 
alt såsom utomordentligt sändebud afsluta freden 
emellan Sverige och Frankrike. Följande året an- 
ställdes Grefve Brare till tjenstgöring vid Lif- 


435 
gardet tll häst, der han inom kort tid genom- 
gick alla tjenstegraderna, till Sekund-Chef >), 
hvilket befäl han till sin död innehade. Då vid 
Konungens af Rom födelse (1811) en särskilt be- 
skickning skulle afgå vill Paris, att framföra 
Svenska konungahusets lyckönskan i anledning af 
denna händelse, erhöll Grefve Brate uppdrag, 
att dervid åtfölja sin fader, som anförde depna 
beskickning. 

Samtidigt med Grefve Brane's anställande i 
krigstjenst, inträdde han bland de uppvaktande 
1 Konungens hof. Den särskilta välvilja, med 
hvilken hans slägt sedan äldre tider varit om- 
fattad af konungahuset, i förening med hans älsk- 
värda och intagande väsende, beredde honom äf- 
ven -på denna bana tidiga och skyndsamma upp- 
höjelser ""), Men det var egentligen från hans 
inträde i tjenstgöring hos dåvarande Kronprinsen 
CARL JOHAN och det fortroende, som denna 
Furste fortfarande skänkte Grefve BrAHE, som 
hans ställning och inflytande blefvo af en större 
betydelse, än den som vanligen utmärker inne- 
hafvare af hofembeten. Grefve BrAHE var i or- 
dets egentliga mening fästad vid sin konungs 
person, och under trettiofem års tid lemnade han 
hvarken under fälttåg, under resor, vid sjuk- 
lägret eller vid dödsbädden, den store Man, i 
hvilken han såg icke blott sin Konung och väl- 
görare, men räddaren och upprätthållaren af sitt 
fosterland. 


") 1810 Löjtnant; 1812 Ryttmästare; 1822 Förste Ma- 
jor och samma år Sekund-Chef. 

") 1809 Kabinetts-Kammarherre; 1818 förste Hof- 
Stallmästare; 1826 Öfver-Hof-Stallmästare; 1831 
Riksmarskalk. 


436 


Ett vidsträckt fält öppnades för hans verk- 
samhet. "Det var dock företrädesvis i angelägen- 
heter rörande hofvet och krigshären, som bär er- 
höll de förnämsta förtroende-uppdrag. - Under de 
tretton år, som han tjenstgjorde i egenskap af 
Konungens General- Adjutant för Armeen (1828 -- 
1841) för värkande han sina vapenbröders odelade 
aktning och tillgifvenhet. Få hafva på denna 
plats sökt alt mera nitiskt verka för krigarnes 
förbättrade vilkor och undervisning, manstukt och 
goda hålining. Vid nedläggandet at sin befatt- 
ning emottog Grefve Bränt af Armeens befäl, 
och såsom uttryck af saknaden öfver hans hört . 
gång, en dyrbar hedersvärja, med inskrift: 


Ett minne , skänkt af Svenska krigarns hand, 
För trohet emot Kung och Fosterland. 
Icke mindre prof af förtroende och aktning 


erhöll han såsom Ordförande bland de or bid. 
som Armeen valt till ordnande af sina lt 


angelägenheter — genom hvilkas beslut grunden 
lades till afskaffande af s. k. ackorder vid beford- 


ringar inom armeen, — och såsom Styresman för 
Krigsvetenskaps- NIE (1831); Kansler för 
Krigs-Akademien på Carlberg, hvartill han näm- 
des i ledigheten efter Fältmarskalken, Grefve v. 
STEDINGK (1839); Chef för Konungens tjenstgö- 
rande Adjutants- och Ordorinans Öfterere- korpser, 
— ett hefäl, som ingen före eller efter honom 
innehaft, — samt General-Befälhafvare i fjerde 
Mihtär- Distriktet, 1 hvilken befattning han efter- 
trädde vår nu regerande Konung, vid Dess upp- 
stigande på thronen. En trettiårig fred lemnade 
Grefve Brane intet tillfälle, att på slagfältet 
ådagalägga sina egenskaper såsom Öfverbefälhafvare, 
men CARL JOHAN hördes yttra, att Brate var 


337 


en af dem, åt hvilka Han utan betänkande skulle 
anförtro en krigshär. j 
Grefve Brate erhöll flera förtroendeuppdrag 
i afseende på främmande makter, hvaribland må 
nämnas hans sändning till Petersburg vid Kejsar 
Nicor.ar tbronbestigning och till Berlin, vid Konung 
Fredrik WinHerm IV:s mottagande af regeringen. 
Genom den ställning uti hvilken Grefve Brate 
befann sig till sin Konung, förvandlades dessa af 
bruket föreskrifna beskickningar från vanliga upp- 
märksamhets-betygelser till meddelanden af ett 
obegränsadt förtroende mellan Monarkerna. De 
många äretecken, hvarmed Grefve  BramrE af. 
främmande regenter utmärktes, bevittnade, huru 
han af dem var ansedd "). Af sin egen Konung 
belönades han med de yppersta värdigheter, som 
kunna tilldelas en svensk man: Serafimer-bandet 
(1827 ") och upphöjelsen till en af Rikets Herrar 
(1831.) Det hade berott af honom, att vid H. 
Exc. Grefve ar WeTttErRsTEDT's frånfälle mottaga 
de utrikes ärendernes ledning, liksom, vid ett 
sednare tillfälle, Landtmarskalkstafven, och be- 
höriga domare öfver fordringarne af dessa värf, 
tvekade ej om bans förmåga att dem värdigt upp- 
AA 
”') Sedan Grefve BraneE under fälttåget 1813—1814 er- 
— hållit Kongl. Preussiska Merit-Orden och K. RByska 
S:t Anne Orden, mottog han 1826 sistnämde Ordens 
första klass; 1830 Polska hvita Örns orden; 1837 
Storkorset af Grekiska Frälsarens Orden; 1838 K. 
Ryska S:t Andree och Alexander-Newsky Ordnarne; 
13840 Kongl. Preussiska Röda och Svarta Örns- Ord- 
narne; 1842 Storkors af Kongl. Franska Heders- 
Legion och af Hertigliga Sachsiska Ernestiner-Orden. 
”) Han hade förut emottagit Svärds-Ordens riddare- 
stjerna 1512; samma Ordens Kommendörsband 1822 


och stora kors 1826. Till Riddare af Konung CARL 
XII:s Orden utnämdes han år 1829. 


438 
fylla; men särskilta omständigheter och deribland 
troligtvis äfven Grefve Bar önskan, att vid 
Konungens annalkande höga ålderdom så få ögon- 
blick, som möjligt, nödgas lemna detta föremål för 
sin trohet, föranledde honom, att undandraga sig 
dessa nya utmärkelser. 

Lärda samfund, medborgerliga inrättningar 
och välgörande stiftelser räknade för en vinst, att 
få tllegna sig Grefve Brane's deltagande och verk- 
sambet. I sådant afseende kallades han will ar- 
betande ledamot i taktiska fördelningen af Kongl. 
Krigs-Vetenskaps-Akademien (1823), samt arbe- 
tande Hedersledamot af samma Akademi (1828), 
Ledamot af Kongl. Samfundet för utgifvande af 
Handlingar rörande Skandinaviens historia (1827), 
hvilket Samfunds Ordförande han var under tio 
år (1834—1844); Heders-Ledamot af Kongl. Vit- 
terhets- Historie och Antiqvitets- Akademien (1834), 
som kallade honom fyra gånger till Ordförande; 
Heders-Ledamot al Konel. ”BatiNYbräkstölbadikt ie 
(1833), samt af Kongl. Akademien för de fria 
Konster (1835); frdörköt af Kongl. Vetenskaps- 
Akademien (1837); Heders-Ledamot af Kongl. 
Vetenskaps-Societeten i Upsala (1838); Ordfö- 
rande + Riddarhus-Direktionen (1842); Ledamot 
af Serafimer-Ordens-Gillet; Tyska För samlingens 
1 Stockholm Hoher Kirchen- Rath, m. m. ”Ett 
varmt nit för saken, ett naturligt godt omdöme, 
en säker och fin takt i behandling af ärender och 
personer, i förening med en outtröttlig bered- 
villighet att tjena och förbinda alla, som med 
honom kommo i beröring, gjorde Grefve Bran 
ipom hvarje verkningskrets lika värderad, som vid 
sin bortgång saknad. 

En man, som känt Grefve Brate sedan hans 
första vistande vid Universitetet i Upsala, och 


239 


som sedan ofta varit med honom i närmare för- 
hållanden, har lemnat öfver honom en karakters- 
skildring, hvarur vi låna följande drag, till full- 
bordande af närvarande korta teckning: 

Med en blick, som lätt genomträngde menni- 
skolynnet och upptäckte dess mest förborgade rö- 
relser, ägde Grefve BratHeE en sällsynt förmåga 
att leda och intaga, och en öfvertalniugsgåfva 
som kunde kallas hjertats vältalighet. Hans ädla 
afsigter beredde honom aktning äfven af mot- 
ståndare, bland hvilka mången, genom en när- 
mare bekantskap med honom förmärkte sin ovilja 


öfvergå till en vänskap, så mycket oföränderlhi- 


gare, som den var grundad på den fastaste öfver- 
tygelse. I beröring med ett oräkneligt antal 
menniskor, fanns bland dem få, som han icke 
gagnat, som ej till honom ägde någon förbindelse. 
Mild i former, var han orubblig i grundsatser. 
Ingen var mindre beroende af andras tänkesätt, 
af händelsernas omskiften, af det förföriska 1 den 
allmänna röstens byllning, och om det varit tänk- 
bart, att det höga föremål, åt hvilket han eg- 
nade en trohet gränsande will dyrkan, kunnat 
öfvergifvas af alla, hade Grefve Brate dock al- 
drig förrän i döden lemnat dess sida. Hans själ 
var den gamla ridderlighetens återsken, så rent, 
som det af nutiden kan återgifvas. Han offrade 
allt åt sin "Konung och sitt fädernesland, ty han 
kunde icke skilja trohet mot fäderneslandet från 
trohet mot dess Konung. Hans hjerta var öppet 
för alla skönare rörelser: fosterlandskänslan, ädel- 
modet, troheten, vänskapen, glömskan af oför- 
rätter. Man kände, då man blott mnalkades ho- 
nom, närvaron af en ädel man. Hans väsen var 
stämpladt med ett behag, som vid första an- 
blicken intog. Född med lifliga känslor, hade 


= 


440 


ban lärt sig alt beherrska dem. Harmen, om den 
någon gång väcktes, kunde framskymta i en blick, 
men aldrig öfvergå till ett sårande ord. Såsom 
förman var han, oaktadt den mildhet, som ut- 
gjörde grunddraget i hans karakter, allvarlig i 
befäl och noggrann i fordran af pligters upp- 
fyllande, men öfverseende vid svaghetens ofri- 
villiga misstag. Kallad att leda allmänna ange- 
lägenheter, var han såsom ordförande utmärkt 
genom lugn och oväld, en klar uppfattning och 
en redig framställning af ämnena, samt det slags 
inflytande på de rådplägande som ieke upprör 
men lugnar sinnena. Med en sann och fin känsla 
af snillets och konstens verk, blef han hos sin 
Konung ej mindre en verksam förespråkare för 
vetenskapens och konstens söner, af hvilka många 
i outplånligt minne bevara de förbindelser, de 
till honom äga, än en frikostig enskilt främjare 
af bildningens förädlande yrken. Hans samling 
af konstverk i hufvudstaden, som varit för all- 
mänheten tillgänglig, och den ännu rikare af 
fornminnen på det sköna stamgodset Skokloster, 
hvilken han så väsendtligen ordnat och förskönat, 
bära derom vittne. Omvårdnad för underhaft 
vande var elt arf inom hans slägt. Men äfven 
den främmande olyckan lemnade han aldrig ohul- 
pen, och ehuru högt hans minne blifvit offent- 
ligen prisadt, följdes det dock i ännu rikare mått 
af de tysta välsignelserna inom nödens hyddor =), 

Det är redan antydt, att Grefve BrAHE ver- 
kade mindre till följd af de embeten han be- 
klädde, ehuvu vigtiga än dessa omsider blefvo, 
än genom sin plats såsom ett slags medlare mellan 


") Se, Lefnadsteckning öfver H. E. Grefve M. BRAHE, 
af Bernh. von Beskow, uppläst vid jordfästningen i 


Riddarholmskyrkan den 25 Sept. 1844. 


441 


Konungen och de flesta bland våra dagars infly- 
telserikaste personer; såsom vårdare af förtroenden, 
hvilka uti intet bröst säkrare kunde nedläggas, 
och slutligen — det som för hans eget hjerta var 
kärast — såsom budbärare af de oräkneliga väl- 
gerningar, hvilka Konungens frikostighet utströdde. 
Öfver Grefve Brane's deltagande för de olyckliga 
finnes icke mera än en röst. Skiljaktigare hafva 
omdömena utfallit öfver hans inflytelse på de all- 
männa ärendena. . Den tid torde ännu icke vara 
kommen, då han äfven i detta fall kan fram- 
ställas i allt det ljus, han förtjenar, och icke 
heller är närvarande tillfälle det rätta för en ut- 
förlig teckning deraf. Men de, som kände Grefve 
Brare och de förhållanden, i hvilka han sig be- 
fann, skola utan tvekan medgifva, hvad hans 
minnestecknare yttrar, att ”fosterlandet aldrig 
kunnat erfara någon olycka, som han ej önskat 
afböja, eller njuta någon lycka, som han ej velat 
befrämja.” Hans föreställningar emot hvad han 
ansåg skadligt, upphörde ej förrän de kunde anses 
närma sig öfverskridandet af den undersåtliga 
vördnadens gräns, men om äfven de lemnades 
ohörda, tvekade den trogne tjenaren ej, att bära 
klandret såsom upphofsman för beslut, hvilkas 
fattande han afstyrkt. 

oc En sann gudsfruktan var den källa ur hvilken 
Grefve Brate hemtade styrka och tröst: under li- 
dandets och sjelfuppoffringens dagar. - Han - var 
icke gift, Anledningar: hade: visserligen icke sak- 
nats till en förening i öfverensstämmelse med 
både hans böjelse och hans samhällsställning , men 
till de uppoffringar, som han ålade sig för en 
oafbruten närvaro hos sin Konung, hörer äfven 
den af det husliga lifvets lugn, trefnad-och ve- 
derqvickelse. Grefve Brate var alltid tillstädes 


442 


för att mottaga sin Konungs befallningar, och då 
dagens arbeten voro slutade, läste han vanligen, 
långt in på nätterna, historiska eller politiska 
skrifter för sin Herre, till dess Dennes ögon slötos 
af sömnen, då den vakande vännen obemärkt af- 
lägsnade sig, för att följande morgonen åter vara 
den förste, som helsade Honom. Under Konun- 
gens sista sjukdom tillbragte Grefve BrAHE mer 
än 40 dygn vid sin Herres säng, utan sömn, 
nästan utan föda, utan att vara afklädd. Då den 
sjuke vaknade ur någon slummer, var Hans första 
fråga vanligen: ”Hvar är Grefven?” och denne 
ville ej, att hans Herres blick någon gång skulle 
söka honom förgäfves. Denna ansträngning af 
flera veckors oafbruten sjukvård, under ständigt 
dämpade själslidanden, — och hvarunder -— 
förljenade det honom tillagda ärenamn af trohe- 
tens martyr, — förtärde Grefve Branre's eget lif, 
som efter Konungens död ännu blott tycktös 
uppehållet af omsorgerna för den sorgliga högtid, 
hvarmed det ' älskade stoftet skulle nedsänkas i 
Wasa-grafven. De dagar, då Grefve Brate satt 
vid sin Konungs lik, framställt till allmänhetens 
åskådande, tycktes han redan tillhöra en annan 
verld, och då han, stödd på Riks-Marskalks- 
stafven, följde sin Välgörare på den sista vandrin- 
gen, såg man, att han i dubbel mening följde 
honom till grafven. Efter detta ögonblick utgjorde 
hvad man kallade Grefve Burns lif endast en 
lång dödssuck, tills han, den 16 September 
(1844) fölslinda stilla och utan anletsdragens 
ringaste förändring. 
Hans jordiska lemningar helgades åt hvilan 
vid sidan af den Konungs, för bnvidkén han lefvat, 
och fördes derefter från Riddarholmskyrkan till 
slägtgrafven på Rydboholm. Vår nuvarande 


443 


Konung, jemte Kronprinsen och Arffurstarne 
bedrade med Deras öfvervaro sorgfesten.  Ridder- 
skapet och Adeln, hvars första medlem Grefve 
Braue varit, slöt sig sjelfmant, närmast den af- 
lednes slägtingar, till sorgetåget, som utgjordes 
af allt hvad Staten, Hofvet, Krigshären, Veten- 
skapliga och Medborgerliga föreningar ägde ut- 
märktast i hulfvudstaden, äfvensom af de stude- 
rande vid Krigs-Akademien, med deras anförare, 
och hela det Regemente, bvars befäl den afledne 
innehaft. Vid Krigs-Akademien blef en särskilt 
minnesfest öfver bonom firad. 

Man har sett gunstlingar hos stora Regenter, 
utmärkta af en oafbruten lyckans ynnest, men 
ingen så oegennyltig, som Grefve Brate. De 
värdigheter och äretecken, han mottog, hade han, 
liksom andra högbördade män, kunnat vinna un- 
der ett sorglöst utöfvande af något hofembete. 
Hvad han i sin tjenst offrade: lugn, helsa, ego- 
delar, och omsider hfvet, antyder icke Gunst- 
lingen, men Vännen, och såsom sådan skattades 
han äfven af sin Konung. Det säkraste bevis 
derpå är, att: den Sednare bortgick utan alt ens 
tänka på någon jordisk belöning åt den efterlem- 
nade, ehuru Han visserligen ej skulle tvekat, att 
derigenom utmärka sin närmaste förtrogne, om 
Han ej ansett dennes tänkesätt upphöjdt öfver en 
sådan belöning. Grefve BratneE lemnade sin tjenst 
mindre bemedlad, än han möttog densamma. Så 
är icke vanligen gunstlingars sed. 

Grefve Branes anletsdrag, utmärkte genom 
en blandning af ridderlig skönhet och ett mildt 
behag, äro förvarade i flera 'afbildningar, bland 
hvilka den likaste är det af-Armeens Fullmäktige 
ombesörjda porträtt, i naturlig storlek , utfördt af 
SÖDERMARK, Skådepenningar äro äfven öfver honom 


444 


preglade, nemligen en af Årmeens Fullmäktige 
(vid deras andra sammanträde), en af Konungens 
tjenstgörande Adjutant- och Ordonnans-Officerare- 
Korpser, samt en af medborgare och vänner, 
hvilken sistnämde i sin omskrift uttrycker, hvad 
om Grefve Branes tillgifvenhet för sin Konung 
med sanning kan sägas: Stetit ad finem longa 
tenaxque Fides. 


INNEHÅLL. 


Om den oxalsyrade chromoxidens dub- 
belsalter > af N. J. BERuin . 

Berättelse om det sätt, hvarpå Rikslikaren 
praktiskt blifvit på Etalongen upp- 
dragen; af E. LiTTMAN FRE 

Ichthyologiska Bidrag; af M. W. von 
Duäzen och J. KOREN 

Methodisk öfversigt af Flislände djuren, 
Linnes Pecora; af C. J. SUNDEVALL 

Om Holothuriernas hudskelett ; af M. W. 
von DäseEn och J. KORENn 

Ö fversigt af Skandinaviens Kolinodermer. 
af M. W. von Däsen och J. KOoren. 

Observationer rörande Östersjöns medel- 
vattenhöjd vid Calmar förr och nu; 
af P. ÅA. SILJESTRÖM 

Försök till bestämmande af svallts ck. 
guldets atomvigt; af J. BErRzEuis . 

Undersökning af ett nytt, Ytterjords- och 
Titansyrehaltigt mineral från Buö, 
i trakten af Arendal i ET ; af 
ÅxEL ERDMANN . 

Om den Eulerska formeln 


I B,h2 ” Bh 


h 
fu du du. + IAU + Fr — &c. 


af C. J. MALMSTEN . 
Biografi öfver Professorni Hrdskoatiken 
vid Universitetet i Lund CARL 

Erik KJELuinN . 


2” 


39 


446 


Biografi öfver Majoren i Topografiska 


» 


» 


» 


» 


Corpsen samt Riddaren Grefve 


CArr GustArf SPEns 0. << std 412. 


öfver Professorn och Riddaren 
CaArL FreDRIK LiJEVALCH . bög 
öfver Kammarrättsrådet och Rid- 
daren GUSTAF JOHAN BILLBERG . 
öfver Öfversten och Riddaren 
GuUsTtAF ADOLF LAGERHEIM . . 
Öfver En "äj Rikets Rör 
Riksmarskalken m. m. samt Kom- 
RT af K. Maj:ts Orden 
2. fl. O. Grefve MacGsus Brate ,, 


” 


2” 


416. 
421. 
429. 


434. 


——— MR 


FÖRTECKNING 


på Författarne till de 1 1844 års Hand- 


lingar införda Afhandlingar. 


Bonn, N. J.: Om den oxalsyrade chromoxidens 
dubbelsalter | 

Berzeuus, J.: Försök till bestämmande af svaflets 
och guldets atomvigt 5: 

Däsen, M. W. von och J. KOREn: febhaobotka 
Bidrag : rer sa 

— — Om Holothuriernas da 


oo Öfversigt af Skandinaviens Echinodermer 


. sid. 


29 


2» 


EgbomaANN, A.: Undersökning af ett nytt, Ytter- 


jords- och Titansyrehaltigt mineral från 


Buö, i trakten af Arendal i Norrige 
Littman, E.: Berättelse om det sätt, hvarpå 
Rikslikaren praktiskt blifvit på Etalongen 
uppdragen . 
MaLmsTtEn, C. J.: Om den Eulerska formeln 
hu. = Aa" — - Au ng Tru + TEE &c. 
SirLJesTRÖM, P. one rörande Östersjöns 
medel-vattenhöjd vid Calmar förr och nu 
SUNDEVALL, C. J.: Methodisk öfversigt af Idis- 


lande djuren, Linnés Pecora 


SNR 


NEN: 


22 


2» 


355. 


17. 


363. 


329. 


121. 


4 SÅ EA se RRD Sven Rn ae rr E 
LI > i z 2 EE Seve Ara 
$ Av BN SRA ig Fler faan 
i rö ; 3 EE | IA (3 1 = 5 ST 
i é | ro al ANT AVE AN : 2 
, H--2480 P0 TT Sv SR fri gå Bi d Bq 
3 SAR Flen Fe a PN Så dd I 
å ; ; ; RE e 
4 ARR Rd Å 3 
STARR vr äs nh tr 4 SN iölg: Rd T - 
| AE RÖ Ä 2 år i 
SS 0 rr : SS 
= ww 2 - q 
: i i PIG w: Ara 
» 4 ä - ÅA 2 
- i p RET KR A ” S a : ; ; 5 ) st OG 2 3 free 
Ce JEN RN : Fa "tt Ce 23 SR JLINAS? £ 
in ÄV NG FR i 2 lugg 00 j 
5 ; PRE , | RR 
ig ! 4 MET Fast 
re f VR o ä AR i RS 
2 | vin og | 


å 
SR 1 : ö- J 
i X 4 t 
p A c 
2 
Fb ! 
+ pA ' 4 
.T CR 
) [ 
: ge. SF k 
a RE 
2 JR 


: fs ur | st. 


TE | 
lea ERA TD Ag få & 
ov FE 2 7 Då RE 
Så Kd v -2> 
- PR Ga yo j BAT 
3 SS vv FE Y 
Ayo EB. 


LEA " A0- 
Sd sÅ 23 - 


a då d FO frn RS Så 


AR 


RR > sofklng AS SN 
+ bd i 
TR se nå < 
SR For 
O LA SE mög tage 
avalebfrar ; 
LON 
jä sbrsl 


äras! NE Md 


- ägt + 


RA FK 5 


” 
- hå TA 

3 EB : 
ED 


= 5 


Na 


Lib. M[- 


Big. 3. 


fö ÖN 


Tab. V- 


K.MWa. Akkad. Handl (St+ Tab Vi 


ig A. 


NEN 


SVS SI NME 


| 


NAV te BO nr VR sr 


Nee gore 


| 
i 
å 


Lat VIL 


KMWer Akkad. Handl. (NI. 
-— 


EM Lkad Handl. (SH. Lab VII 


Nr 


Li Met. Akad Mandl. (SÅ. Lab LV 
529 =D = 
Ly Fig 29. Fra TO 


= FIA KR ar ÅA, 


ROR BR CR 


2 | É 
: 3 
å e 


2 
d Så 
ä 
< - 
pF rn 
3 
- 5 
ju" 1, 1 i k 
(S 
4 SS 
3 = 
ry 4 
Mr. 
. 
é ” 
z ' 
Å 
+ 
4 


KM AMhad: Hand. (SAG. Lib. N. | 
1 


Lig 20. Lig ÅT. 


Fög.AG. 


TESLIK letade 


0 


-—- 


| 


Mit Akad Handl. (N44 Jäb. XI. 


UELUIVURLT 


Fig. St. 


MN 


bry 366 


Tab XIL 


Bordl jolm 


” + 
Bredsattra 


q ul I 


Färjestaden 


os Hurlevi 


+ MWickleby 


medelneip en. 


Eb.LUtN LAT 


ta Ac Handl. (344 


SÅ 


Z HMoscus Moschaleruw. 


Jag eteoiragus I. 


mms LVR kann 


3. Antlope dara 4. 
EE Vu mn 


EET GE RIS SA Sälar 


AL 
1 vf 
& 
- 
1 
j 
Å 
« 
. 
7 
LS AM 
s 
«+ 
a 
- 
3 Kod 


KONGL. 
VETENSKAP S- 
AKADEMIENS 


HANDLINGAR, 


FÖR AR 1845. 


STOCKHOLM, 1843. 


P. A. NorRsTEDT & SÖNER, ' 
Kongl, Boktryckare. 


Om Indianstammarne i Plata- och 
Oriental-Bepublikerna jemte beskrif- 
ning och ritning af en till Sverige 
hemförd individ af Pulches'= 
stammen 
af 


J. TARRAS. 


Kongl. Svensk och Norsk General-Konsul i Montevideo. 


Till Akademien inlemnad den 12 Mars 1845: 


TADS ÖT 


Vid Plataflodens upptäckt af Don Juan DiAs DE 
Sotis, år 1512, beboddes de länder som gränsa till 
denna flod, af många olika Indianstammar. Flo- 
den kallades på infödingarnes språk Parana-Guazu, 
som betyder en flod lik hafvet. Samma namn 
hade deu ända till norra delen af Paraguay, och 
utgjorde under ett namn de tre närvarande flo- 
derne Plata, Paranå och Paraguay. De historiska 
skrifter, hvilka jag haft tillfälle att se, beträffande 
upptäckten af Platafloden och dess kolonisering, 
lemna ej någon bestämd eller fullständig känne- 
dom rörande de särskilta folkstammarne för denna 
trakt eller underrättelse om deras familjförhål- 
landen och slägtskap med hvarandra. Denna har 
ock troligtvis ej kunnat med säkerhet utredas, till 
följd af de beständiga krig, som jemt ägde rum 
emellan upptäckarne och ur-invånarne, hvilka, 


K. V. Akad. Handl. 1845. 1 


2 


kanske annars sins emellan fiendtlige, med 
glömska af egna tvister, förenade sig emot den 
gemensamma fienden. Vid flera tillfällen in- 
gingo dock åtskillige stammar förbund med Spa- 
niorerna och stridde med dem emot andra In- 
dianstammar med hvilka de kommit i delo. 
De förste Historieskrifvarne voro endast Missio- 
närer eller Prester, och deras meddelanden rörde 
hufvudsakligen de framsteg som gjordes i religion 
och Giksaton Dessa meddelanden afsändes till 
moderlandet och hafva, med få undantag, ej blif- 
vit offentliggjorde. De innehöllo vanligen endast 
strödda uppgifter om stammarne i ett och annat 
af de distrikter, som Missionärerna hade valt till 
fält för sin verksamhet. Då man betraktar tilli- 
ka, att de öfrige underrättelserna bestodo i rap- 
porter öfver krigshändelserna, aflemnade af befäl- 
hafvarne för trupper, hvilka jemt lågo i krig 
med infödingarne; att de måste lita på trovär- 
digheten af deras oflicerares och soldaters ut- 
sagor; att de fingo jemt flytta från ett ställe till 
ett annat, oroade af deåse samma stammar, samt 
att de europeiska krigarne voro okunniga om lan- 
dets geografi och invånarnes språk, hade sina 
blickar mest fästade på uppläckten af ädla me- 
taller, samt nästan ständigt måste tänka på egen 
säkerlicie försvar och lifnäring, så återstod för 
dem ganska ringa tillfälle till historiska under- 
sökningar rörande deras fienders genealogi och 
slägt förvandtskap. Under sådana omständigheter 
är det ej underligt, om många misstag och många 
olika omdömen uppstått, Heh att underrättelserna 
äro stridande mol hvarandra. Nämde oisaker, 
förenade med oafbrutet fortfarande, hätska, till 
fullständigt utrotande ledande krig, hvilka fort- 
sattes ända till 1832, hafva till stor skada för 


3 


framtida forskningar i den amerikanska ethnogra- 
fien förstört de bästa källorna. 

Skulle man emellertid, efter de strödda ur- 
kunder, som äro tillgänglige, uppgöra en ethno- 
grafisk tafla öfver dessa stammar, så blefve den 
dock alltid ofullständig, och på intet sätt till- 
förlitlig, såsom till en stor del byggd på giss- 
ningar. För det närvarande äro få af dessa ame- 
rikanska Spartaner qvar; hela stammar äro ut- 
rotade, och de flesta af de nu existerande äro 
mer eller mindre förändrade, så väl till karakter 
och ulseende som lefnadssätt, dels genom deras 
underkufvande och förvandling ifrån fria menni-. 
skor till slafvar, och dels tull följd af deras om- 
vändelse till christendomen, samt deraf upp- 
komna förbindelser och umgänge med de inflyt- 
tade Europeerna. Endast få återstå således, och 
af dessa utgöra Pampas-Indianerna den enda kända 
nu existerande stam, som ej blifvit underkufvad 
eller till någon del civiliserad. I den såkallade 
”el grand Chaco” eller det skogbeväxta landet 
emellan Santa Fe och Paraguay, på vestra sidan 
af Paranå-floden, finnas dock enligt uppgift om- 
kring 300 särskilta Indianstammar, hvilka anses 
vara öfverlefvor af de fordna ur-invånarne, som 
dit hafva tagit sin tillflykt. Äfven dessa vil- 
dar äro så godt som alldeles okände, då endast 
en och annan af dem någon gång vågar träda i 
gemenskap med de christine. En och annan In- 
dian från el grand Chaco kommer till Assumpceion, 
hufvudstaden i Paraguay, men med denna stad 
har man ej på längre tid, tills helt nyligen, baft 
någon gemenskap; Indianerna sjelfve äro utom 
dess mycket inbundne. Ingen christen eller hvit, 
som vågat sig in i deras gebiet har, så vidt man 
vet, någonsin återkommit. Det enda man kun- 


z 


nat erfara af de Indianer som någon gång be- 
gifvit sig utom gebietet, är att nästan alla stam- 
marne jemt ligga i ett oförsonligt krig med hvar- 
andra, samt att landet skall innehålla stor rike- 
dom så väl af ädla metaller som stenar, jemte 
en oulttömlig rikedom på de dyrbaraste trädslag, 
medicinska örter, rötter och gummi-sorter. 


De mest trovärdiga uppgifter gifva vid han- 
den, att, vid upptäckten af Platafloden, stammarne 
kring denna flod kunde fördelas 1 tre nationer, 
nemligen: ”Charruas” i söder, ”Guaranis” i norr, 
samt ”Araucanos” i sydvest. 


I. Till Charruas-Indianerna höra, så vidt 
man vet, utom de egentliga Charruas, äfven 
Chayos och Chanas samt de mindre stammarne 
”Guenoas, Martidanes, Mboanes, Yaros, Minoanes, 
Caaiguas, Bajaez och Tapes. 


Att en stor del af dessa, i synnerhet de sed- 
nast nämde, endast vore afskilda grenar af de 
större stammarne, kan man med terslig säkerhet 
åslå, och att de, då de vid sina afsöndringar 
flyttade till andra trakter samt kommo i berö- 
ring med för dem förut okände folkslag, så väl 
vänskapliga som fiendtliga, småningom kunnat 
förlora en del af hufvudstammens karakter och 
språk, är ej otroligt, ehuru bevisen ej äro fullt 
säkra. Af alla dessa stammar bebodde hufvud- 
sakligen de tre första eller Charruas, Chayos och 
Chanas den nuvarande Uruguayska Republikens 
område; de öfrige uppehöllo sig mera i det inre 
af landet. 

”Charuas” innehade hela kusten ifrån nord- 
östliga sidan af Maldonado ända till Uruguay- 
flodens stränder. 


vv 


I 


”Chayos” var en gränsstam, som uppehöll 
sig omkring östliga stränderna af Uruguayfloden 
och var allierad med Charruerna. 

Stammarne ”Chanaås och Mboanes” bebodde 
vid Spaniorernas ankomst öarne i floden Uruguay 
vid Rio Negros utlopp. | 

”Guanoas” och ”Martidanes” innehade landet 
emellan Uruguay- och Paranäåfloderna; de drefvo 
en tid bandel med Portugiserna, sedan desse hade 
anlagt staden Colonia del Sacramento, samt emot- 
togo af dem sablar och lansar för den hjelp de 
lemnade dem att stjäla hudar från de Spanska 
egendomarne. De voro fiender till stammarne 
Yaros och Minoanes, hvilka, ehuru de i forn- 
tiden hade haft sitt tillhåll emellan floderna Pa- 
ranå och Uruguay, dock ofta passerade den se- 
nare floden. De inföllo i östra Uruguayiska om- 
rådet år 1730 för att börja ett krig emot Spa- 
niorerna derstädes, men återvände 1732 ull sina 
gamla bostäder. 

Minoanes-stammen hade samma språk, bruk, 
seder samt krigiska karakter som Charruas, med 
hvilka den i det längsta bibehöll sin allians. 
Det är ock troligt, alt de en gång hade utgjort 
ett enda folk. 

Caaiguas voro en slägtafdelning af Minoa- 
nerna, beboende trakten emellan Uruguay- och 
Paranåfloderna, vid gränsen af Paraguayiske Mis- 
sionerna eller i nuvarande provinsen Corrientes; 
de anses hafva utgjort moderstammen från hvil- 
ken de fleste öfrige Platastammarne utgålt. 

Om dessa stammars språk känner man föga, 
men till följe af några likheter med Guarani- 
tungomålet, har den tanka uppstått, att det- 
samma utbildats från detta. Man uppgifver så- 
lunda, efter Pater JosE pE IsAURALDE, att det 


6 

vore en dialekt af Guarani-språket, som förnäm- 
ligast skiljer sig derifrån genom bristen på första 
bokstäfverna i orden 

År 1622 hade Chanas-Iudianerna infunnit 
sig på slätterna söder om staden San Salvador; 
de funno emedlertid här ett hårdt och envist 
motstånd i närmast angränsande byar och måste, 
förföljde af Charuanerna, återtåga till sina öar, 
då de sökte Spanska Regeringens beskydd samt 
blefvo af- denne anförtrodde åt Missionärerna. 

Stammen Chaydos omnämnes föga i de äldsta 
berättelserna öfver dessa Iaädstlackeri ÄNGELIS 
är af den tanken, att de utgöra samma stam, 
som Yaros, med hvilken den har blifvit för- 
vexlad, då dess namn betyder på Guarani-språket: 
”den som slösar eller förstör” , hvarmed torde för- 
stås att dessa Indianer slösa med och förderfva 
sin egendom, 1 stället att fara i härnad och lefva 
på ar Belöostkäds Yaros-Indianerna hafva 
occuperat samma landsträcka ännu år 1716. 

Charuanerna hafva under tre århundraden gjort 
sig ryktbare, utgörande de grymmaste, mest vilde 
och otämjbara stammar på östra sidan af Plata- 
floden. Deras strid börjades med den förste upp- 
täckaren JuAn Diaz pE Souis, och slutades först 
med deras utrotande. Från Soris död, ända till 
stammens undergång, hafva de under tvenne år- 
hundraden spridt krig, förstörelse och förskräc- 
kelse i landet. I början af vårt århundrade hade 
de sin vistelseort vid gränsen af Brasilien, emel- 
lan källorna af elfvarne Cuarehim och Ybirapitå- 
mini, hvarifrån de gjorde sina infall på Ban- 
da-Orientals område. Brigadier-Generalen Don 
Fructvoso Rivera, President i Uruguayiska Re- 
publiken, utrotade dem ändtligen år 1831 så 
fullständigt, att man tviflar om i detta ögonblick 


na AE fa 


ud 


några få individer återstå af detta, en gång så 
fruktade folk. Deras namn utmärker deras hi- 
storia, ty Charrua betyder på Guarani-språket 
”vi äro oroliga och vredgade”. Cha betyder vi, 
rru, vrede. Måne om sin fribet, afstodo de al- 
drig från att strida för densamma och för åter- 
ställandet af sina ursprungliga besittningar. Tu- 
sentals grafvar hafva under trenne århundraden 
blifvit öppnade för, och tillslutna öfver deras 
skaror, som 1 vester stridde mot eröfrarne och 
deras afkomlingar, och i öster mot ”Mamaluco”- 
stammen, samt den med denna allierade ”Tupio”- 
stammen äfvensom mot ”Arachanes”, deras oför- 
sonligaste fiender, bestående af Guarani-Indianer 
ifrån Rio Grande, som icke böra förvexlas med 
Arraucanos. 

Beständigt sysselsatte med krig och begifne 
på plundring, undervisade de sina söner, i sättet 
att begagna sig af fördelarne i deras strider, men 
gjorde dem tillika till olyckliga offer för deras en- 
vishet och begär att hämnas öfvervåldet, samt för 
deras kärlek will friheten. Så stor var Charuaner- 
nes fiendskap emot Arrachanerna och Orientaliska 
Gebietels invånare, att hegge slammarne äro ut- 
rotade utan att hafva försonat sig under de stri- 
der de båda måst utstå, så väl emot de Spanska 
som emot de Portugisiska anfallen. Orsaken, som 
uppgifves till detta oförsonliga hat, är så obe- 
tydlig, att den ej förtjenar nämnas. Rätta an- 
leduingen bör troligen sökas i grymheten af de- 
ras karakter, 1 det barbariska tillstånd, hvaruti 
de lefde, samt i deras vana vid plundringar. 

Man säger, att de varit menniskoätare; men 
det enda kända exempel härpå är, att de för- 
tärde Soris döda kropp, och detta enda fall Sy- 
nes mig lemna blott ett bevis på deras vildhet, 


8 


hämdbegär och oförsonlighet emot sina fiender, 
till och med efter döden. HRuyv Diaz pE GUZMAN 
säger i sin Argentina, att de lefde på fiske och 
jagt, samt att, ehuru de voro förskräckliga i stri- 
den, voro de menskliga emot de öfvervunne. 
Denna sednare uppgift är dock stridande emot 
deras kända karakter, deras bruk och lefnadssätt. 
Pampas -lIndianerna, hvilka mest likna Charruerna 
+ allt, gifva ännu i dag aldrig pardon åt någon 
fiende, som faller i deras händer. CEUTENARA 
säger, att då någon slägting dog, var det bruket 
att stympa Sig, "(de afskuro neml. en finger för 
hvar slägting som dog), och ÅZARA påstår, att i 
början af detta århundrade, bruket ännu existe- 
rade ibland dem; vid hvarje nära slägtings död 
a"skars ett fingerled. 

De lader eller rättare tatuerade sig med 
flere färgor, men isynnerhet med blått. Så snart 
någon fara visade sig, upptändes eldar, då alla 
samlade sig väpnade, der de bemärkt den första 
elden. Debs tecken till möte kan man anse som 
ett slags telegraf, hvilken, allt enligt det antal 
gånger den tändes eller släcktes, gaf tillkänna 
vigten och ändamålet hvarföre tecknet gafs. Ehuru 
oiullständig denna telegraf varit, så Ae den för 
dem troligtvis varit tillräcklig med deras in- 
skränkta idger. Hvarje eld man observerade vid 
deras bostäder, betydde vanligen ett mallag eller 
gift par. 

De lefde tillsammans i familjer, beroende 
af höfdingarne. De firade bröllop, begrofvo 
och ärade sina döda. I hettan af striderna, 
gjorde de allt möjligt för att frälsa liken af 
kamrater, i afsigt alt dölja förlusten för fien- 
den. Det är emeilertid tvifvel underkastadt, an- 
märker LozAno, då han talar om Indianerna i 


9 


allmänhet, huruvida de firade verkligt bröllop 
eller ej. En sak som har blifvit mycket dispu- 
terad ibland Missionärerna, men som ej är tvif- 
vel underkastad, är, att de lefde med så många 
concubiner som nar och en kunde underhålla: 
Dessas antal uppgick ända till femtio och der- 
utöfver. Ett större antal qvinnor ansågs öka 
männens välde, gaf respekt och myndighet, tll- 
fredsställde deras vilda könsdrift och befordrade 
deras gränslösa begär efter rusgifvande drycker. 
Dessa drycker tillverkades af qvinnorna af Maiz, 
vilda bär, rötter och honung. Denna sednare 
finnes Will öfverflöd i skogarne, utan att fordra. 
någon biskötsel, Af dessa materialier bereddes 
en dryck som var så rusgifvande, att den som 
förtärde densamma, förföll i en dvala under tju- 
gufyra tUmmar utan att äga mera rörlighet än 
en stock. Bandet, som förenade dem med deras 
qvinnor, var ej starkt, ty mannen kunde skilja 
sig ifrån dem, emot en afgift ull qvinnans släg- 
tingar, liksom de togo nya, likaledes mot en dy- 
lik lösepenning till dssgs anhöriga. Deras vapen 
bestodo af lansar, kastspjut och ”la bola arroja- 
diza” eller slängkulorna. Kastspjutet var ofull- 
komligt, ty dess spetsar voro af ben, några af 
koppar och jern, andra blott af träd, hvilket var 
brändt i elden för att göras hårdare. Endast 
skickligheten, hvarmed de sköttes, kunde göra 
dem fruktansvärda. Sednare begagnade de stål 
och jern, fastbindande vid ändarne spetsar af 
värjor, knifvar och andra stycken jern, hvarmed 
de försågo sig under sina plundringar. Då hä- 
starnes td hade tilltagit, begagnade de sig äf- 
ven af deras biträde i sina krig. 

Deras anfall på de europeiska atiläde nilgdene 
skedde om natten vid fullmåne. De tände eld 


10 
på alla hus, röfvade och plundrade allt hvad de 


kunde medtaga, mördade männerna samt förde 
qvinnor och barn i fångenskap. Detta intygas af 
alla, utom af RuyrY Diaz pE GuzMmaAn, den förste 
som beskref Plataflodens upptäckt och besittnings- 
tagandet af dess områden. Hans yttrande om de- 
ras mensklighet mot fångar beror förmodligen på 
bristande Kännedom om elona. 

Deras styrelse bestod endast uti deras Tu- 
biechos eller chefer öfver åttatio till hundrade 
familjer, hvilka äfven under fred voro mycket 
ansedde och respekterade. Detta chefskap var 
ärfuligt, medförande ett slags adelskap, som grun- 
dade sig derpå, att deras förfäder förvärfvat sig 
vasaller eller styrt folkstammar. Det ärfdes af 
den förstfödde, men utan mehn för de andra, 
hvilka äfven kunde upphöja sig till chefer öfver 
några få, 1 fall deras vältalighet var tillräckligen 
bänvryckande för att vinna anhängare. 

Då krig utbröt, samlades alla cheferna hos 
en bland de förnämsta ibland dem, och öfver- 
befälet bestämdes genom val. Ceremonierna bör- 
jades med dick af betydliga qvantiteter ”Chi- 
cha”, en dryck som tillverkades af Maiz samt 
skidorna Algarrobbo (Johannisbrödet). En hop- 
knådad massa af dessa vegetabilier saltes i jäs- 
ning under en tid af 20 dagar eller en månad. 
Under denna tid berättade de för hvarandra 
sina bragder och segrar, visade sina ärr och 
skildrade de fiender som de hade öfvervun- 
nit man mot man i tvekamp. Dessa samtal 
fortforo ännu lNifligare sedan Chicha var färdigt. 
Deras skryt var större eller mindre, allt efter 
den qvanutlitet Chicha de hade druckit, eller den 
verkan det hade på deras bufvuden. Den som 
blef vald till chef, blef genast åtlydd af de öf- 


11 


rige Cazikerna och deras stammar. Honom till- 
hörde det att föranstalta om församlandet af 
stridsmännen, genom eldar, kring den punkt 
hvarest den första elden tändes. 

Lozano beskrifver 1 sin ännu otryckta hi- 
storia öfver Paraguay, Rio de la Plata och -Tu- 
cuman, Chichans verkningar på Indianen på föl- 
jande sätt: ”Några af dem, säger han, börja ge- 
nom hettan och kraften af detta vin, att sjunga 
förskräckligt i de falskaste toner; andra gråta på 
det mest ömkliga sätt, några skrika, andra sucka 
djupt, bär springa de, der hoppa de, och alla 
försöka sig i de öfningar, som mest anslå deras : 
håg, samt med en lätthet och ifver, som skulle 
gifva anledning tro, att de ej endast voro yra i 
hufvudet, utan alt de verkligen voro galne, De 
efterapa djurens läten, ryta, gnälla, hvissla, tju- 
ta, skälla, gnägga och härma foglarnes sånger i 
den mest ohyggliga förvirring”. 

Någon öfverdrift i LozAnos beskrifning äger 
ej rum, ty jag har en gång varit i tillfälle att 
bevista ett dylikt dryckeslag, ehuru i mindre 
skala, och hvarvid det tillgick nära nog på sam- 
ma sätt. 

Sällskapet bestod af omkring nio personer; 
de voro af de vänlige eller tamde Pampas-Indi- 
anerna. Ändamålet med deras besök i Buenos 
Ayres var ej af allmänbeten kändt. Alla önskade 
vela om det var af artighet eller nyfikenhet, el- 
ler för att handla, eller om något politiskt var 
med i spelet; men ingen fick veta något, utom 
det, att den högste vederbörande på stället, ”Ge- 
neral Rosas”, bestod kalaset. De hade först va- 
rit på uppvaktning hos honom, och att de blif- 
vit väl emottagne, hvad än ändamålet med de- 
ras besök var, bevisades genom den förvandling 


12 


som de hade undergått vid detsamma. De in- 
gingo som gamla, ock utkommo som nya varel- 
ser, åtminstone till den yttre menniskan. De 
hade nemligen blifvit beskänkte med för dem 
nya kläder, ehuru dessa redan hade varit såsom 
odugliga af deras ägare kasserade, men troligen 
bevarade för ett sådant tillfälle. De voro för- 
samlade på en stor gård eller Barrack och sutto 
i en cirkel på deras Ponchos hvilka voro ut- 
bredde på marken. Ej ett ord sades, ej en min 
vexlades eller förändrades, alla blickar voro fä- 
stade på marken framför dem. Småningom bör- 
jade en och annan att sucka, suckarne öfvergingo 
ull fuktiga ögon och dessa till tårefloder, då 
slutligen ett högljudt gråt börjades samt slutades 
med klagan med ett ohyggligt skrål; detta om- 
vexlade nu med skrikande, tjutande ok vrålan- 
de, några sjöngo, andra gåfvo krigstecknet. Mina 
öron tilläto mig ej att vara längre qvar vid detta 
spektakel, men jag erfor af andra, som dröjde, 
alt de spelaude slutligen kommo i extas och 
gingo till de största ytterligheter, då Polisen till- 
kom, visade bort åskådarne och tillstängde por- 
tarne till Barracken , samt tilläto dem alt i en- 
slighet rasa ut. Största delen af grannskapet hade 
ingen ro nästan hela natten, och om morgonen 
lågo Indianerna kringspridde på marken såsom 
slagtade kreatur. 

Charruernas krigsrustning bestod i kastspju- 
tet, lansen, snaran och slängkulorna. Omkring 
midjan bat en bred gördel af strutsfjädrar, och 
öfver axlarne hängdes en hud; i sednare tider 
begagnades ett kort förkläde af kalf- eller  föl- 
skinn, i stället för strutsfjädersbältet. Som de 
lefde af fiske och jagt, så är det nef att 

de 


Mid AE Sa 


13 


de ej hade fasta bostäder, utan måste göra flytt- 
ningar, när det ena eller andra födoämnet sakna- 
des. Dessa flyttningar verkställdes allud af qvin- 
norna, som fingo bära hela bördan af allt ar- 
bete, det måtte vara af hvad slag som helst. 
Med ett ord, deras qvinnor voro deras lastdra- 
gare, byggmästare, hästskötare &c. | 

Alt de egt en religion är otvifvelaktigt, ty 
ännu har man ej upptäckt något folkslag utan en 
sådan, och det vore dessutom Strid nde emot 
Guds allvisa lagar. Att denna religion varit en- 
kel, kan äfven antagas, ty deras begrepp måste 
hafva varit enkla, inskränkta och outvecklade; 
hvarföre jag anser de äldste historieskrifvarnes 
enkla uppgifter vara de sannaste. 

Enligt dem bestod Charruernas religion uli 
Skfutanden at tvenne väsenden, ett svd och 
ett ondt. Det goda väsendet kallades Tupå, och 
det ouda Anang. De ägde mera vördnad för det 
sednare än för det förra. Tupå är bildadt af 
förundranspartikeln tu, och frågo-ordet på, ”Ah! 
hvem är du?” Anang kommer kt ana jag sprin- 
ger, och ang själen. Det betyder alltså: Jag 
springer eller förföljer själarne, och uttrycker del 
onda väsendets makt öfver menniskan. Detta var 
egentligen Guaranistammens religion, och troligt- 
vis af Charruerna hämtad från dem, då namnet 
på de båda väsenden är på Guaranispråket. Så- 
ledes kan man äfven antaga att den var den 
rådande, ålminstone norr och öster om Plata-' 
floden. 

Till Charruastammen anser jag äfven böra 
räknas Lvenne stammar söder om Platafloden som 
vanligen räknas till Araucanos, nemligen Ran- 
guelches och Puelques, emedan dessa, så väl vill 


K. Vet. Akad. Handl. 1845. 2 


14 


utseende som lynne, språk, seder och bruk mest 
likna Charruas. Jag upptager dem emellertid 
äfven under Åraucanerna. 

2. Guaranistammen, som bebodde östra sidan 
af Platafloden, var redan från äldsta tider den stör- 
sta af alla, och utgör ännu i Paraguay och Bra- 
silien ett betydande folkslag. Dess land låg nord- 
ost ifrån Platafloden och sträckte sig ifrån det 
inre af Brasilien, vid ungefär 29” sydlig latitud, 
vester ut till Uruguayfloden i nordliga delen af 
Uruguayska området, och nordligt till Paraguay. 
Guaranis namn förekommer ofta i historien, men 
de anföras ej såsom utmärkta krigare, och ej så- 
som oroliga, kringvandrande landstrykare, utan 
såsom ett stilla, fridälskande och arbetsamt folk- 
slag. Deras språk är det fullkomligaste af alla 
de Amerikanska Indianspråken. Många af dess 
ord begagnades af de stammar, hvilkas språk ej 
var så rikhaltigt, när de ej ägde några egna mot- 
svarande. Detta har gifvit historieskrifvare an- 
ledning att påstå det flere stammar vore med 
dem beslägtade. Missionärerna funno ibland Gu- 
aranis ett rikt fält för sin verksamhet och gjorde 
på mindre tid större, varaktigare och vidlyfti- 
gare eröfringar åt Spanska kronan, än alla den- 
sammas armeer. Guaranis voro ide förste som 
antogo christendomen, och de bibehöllo den äf- 
ven. De kunde emellertid ej hoppas att under 
krigsoroligheterna få helt och hållet lefva i fred; 
ty då Spaniorerna äfven hade att strida emot 
deras, den tiden oförsonliga fiender, Portugiser- 
na, md hvilka de jemt voro i krig, om ägande 
rälten till den ena eller andra Iandotöss bi som 
af dem blifvit eröfrad, sökte de sina je rade 
ibland Guaranis och tvingade dem att deltaga i 


RR Oo - ; N 
kriget. Missionärernas rapporter till Biskopen 1 


I 


| 


15 


Åssumpeion i Paraguay (den först anlagda staden 
i dessa länder och bufvudsätet dekl: tiden för 
Regeringen) äro fulla af klagomål öfver de hin- 
der, som uppkommo till följe af dessa stridig- 
heter vid spridandet af christendomen och civi- 
lisationen. Men oaktadt detta, uttryckte de dock 
alltid sin tillfredsställelse deröfver, att de mötte 
mindre svårigheter än hos andra stammar, och 
att deras framsteg voro öfver förmodan stora. 

I detta ögonblick består största delen af 
folkmängden 1 Paraguay af deras afkomlingar, 
och deras språk är det gångbara. Spanska läres 
väl i skolorna, likasom alla förordningar utkom- : 
ma på detta sednare språk, dock är Guarani- 
språket landets allmänna umgängesspråk. 

De såkallade paraguayska så väl som uru- 
guayska Missionerne äro befolkade af Guaranis, 
som äro bosatte i byar, hafva sina kyrkor och 
prester samt sysselsätta sig med jordens odling. 

seDen tredje Störså stammen eller dea 
som bebodde landet i vester och söder om Plata- 
floden, ”Araucanos” eller de såkallade Pampas- 
Indianerna anses som grenar eller afdelningar af 
den stora stam af samma namn, som har sitt 
rätta hemvist i södra delen af Chili, på vestra 
sidan af Cordillererna. Pampas-Indianerna in- 
delas vanligtvis i fyra stammar, hvilka alla an- 
ses vara afkomlingar af Araucanerna, eller till- 
hörande denna stam. De kallas ”Puelches”, ”Ran- 
quelches”, ”Pequenches” och ”Gueliches”. 

Puelches-Indianerna bebo östra delen af pro- 
vinsen Buenos Ayres ifrån 36? syd till gränsen 
af Patagonien, och ifrån 58? till 642 vestlig lon- 
gitud. Detta kan man egentligen kalla för deras 
gebiet, men de ströfva ibland vida öfver dessa 
gränsor, och hafva visat sig till och med vid 


16 


portarne af Buenos Ayres. ”Ranquelches”-Indi- 
anerna bebo en lika sträcka vester ut till Cor- 
dillererna och under samma latituds paralleler. 
Dessa tvenne stammar äro liksom Charruas, vil- 
da, krigiska och otillgänghige för civilisation. 
”Pequenches”-Indianerna hebo östra sidan af Cor- 
dillererna och ”Gueliches” den sydvestra delen af 
Pampasslätterna. 

Man antager vanligen att dessa fyra folk 
tillhöra en stam, men jag tror mig icke böra in- 
stämma i denna åsigt, emedan de visa ganska 
stor olikhet i lynnen så väl som i bruk och se- 
der. Att ”Pequenches” och ”Gueliches”-Indianer- 
nas grenar äro af Araucanska stammen kan man 
för visst antaga. Deremot anser jag Puelches 
och Ranquelches rätteligen vara utgreningar af 
Charruas, som bebott östra sidan af Platafloden, 
hvilka under förföljelser eller inbördes krig blif- 
vit drifne öfver Paranaåfloden, hvarefter de dra- 
git sig söder ut för att bibehålla sin sjelfständig- 
het. Man har äfven ansett dem ifrån början haf- 
va utgjort en särskilt stam, under namn af ”Que- 
randis”. 

I anseende till deras karakter, bruk och se- 
der, öfverensstämma de fullkomligt med Char- 
ruerna. 

Då i mitt fädernesland flere naturforskare 
sysselsätta sig med ethvografiska undersökningar 
och intresset för kännedomen om den nya verl- 
dens ur-invånare i samma mån stegras, som flere 
och flere spår efter desamma försvinna, så ansåg 
jag mig, i den mån tillfället medgaf, böra skaffa 
ett bidrag till historien om de otaliga stammarne 
af Amerikas ur-invånare. 

År 1832 företog sig Presidenten Rosas elt 
utrotningskrig emot de vilda stammarne i Plata- 


17 


confederationens stater; männerna föllo för seger- 
vinnarnes vapen, qvinnor och barn togos till 
fånga och utlemnades till de christna invånarne 
alt användas såsom tjenare. Jag uppdrog åt en 
Sjökapten som med sitt fartyg besöktes de sydli- 
gaste hamnarne i unionen, alt inlösa en gosse 
och en flicka för min räkning. Det lyckades ho- 
nom endast att få en 12-ärig flicka i staden Pa- 
tagones, och äfven denna endast emot ett ganska 
högt pris; gossarne höllos i så högt värde, att 
Kaptenen icke ansåg sig kunna på dbksanäres in- 
oå. Jag har sedan lålit föra denna flicka till 
Sverige, att för Kongl. Vetenskaps-Akademien upp-. 
visas. Professor A. Rertziws har besörjt en gips- 
afgjutning af hennes hufvud, och Kammarjunka- 
ren von WRricHTt har förfärdigat det porträtt af 
samma flicka, som bifogas denna uppsats. Då 
detta skrifves, i Juni 1843, är flickan, enligt upp- 
git; födar. >; Vid upptagandet af. de mätningar 
som härhos bifogas, har jag blifvit biträdd af 
Professor RETtzIus; utseende och dimensioner äro 
följande: Till växten är hon liten, mager, men 
temligen stark; brösten platta, ej utvecklade; 
axlar och bäcken af föga vidd. Hudens färg grå- 
brun, håret svart glänsande, groft, tagellikt, rakt 
och temligen långt, tjockleken af hvarje hår + 
millim. Hirsrätisca går långt ned på pannan och 
till sidorna ända inpå yttre ändarne af ögonbry- 
nep. Pannan liten, smal, öfver ögonbrynens 
yttre hälft mot tinningarne mycket bhopknipen. 
Ögat mindre convext än i allmänhet hos Euro- 
peen, ögonlocksöppningarne äfven små; ögonbryn 
temligen starka, smärta, gå dels tillsammans öf- 
ver näsroten, dels öfvergå de utåt i hufvudets 
hårgräns; ögonlockshåren mycket glesa, korta; 
Iris af en jemn svartbrun yta; pupillerna, äf- 


18 : 


ven i skymning, små. Näsroten bred, något platt; 
näsan låg, rak, kort, något platt, näsborrornes 
vingar breda; näsryggens sidor fortsättas i pla- 
ner som öfvergå i kinderna utan böjning; kind- 
kullarne stora, kantiga; Hadersdem: forlsitta sig 
kinderna mot hakan i en rät vinkel, nästan som 
hos lapparne; hakan smal, munnen mycket fram- 
stående; läpparne stora; öronen små, utstående. 
Hufvudskålen liten, kort, nacken platt; hjessknö- 
larne stora, höga, pannknölarne små. Hårgrän- 
sen går i na spetsar nedåt kindbenen, ända 
till midten af underkäkens uppstigande gren. 
Hufvudskålen företer mycken likhet med den af 
en lappländare, äfven ansigtet skiljer sig från 
dessa nästan endast genom der utskjutande (pro- 
gnathiska) munnen. Det ses häraf att denna bild- 
ning af hufvudet hör till den som Hr Rerzius 
kallat den brachycephaliskt-prognathiska. 
Hufvudets längd från glabella till tuber occip. 
0,170 meter; höjd 0,140; bredd af pannan 0,102; 
hufvudskålens bredd öfver vårtutskotten 0O,125;3 
öfverkäkens höjd från näsroten till alveolarranden 
0,062; öfverläppens höjd 0,025; höjden af under- 
käkens uppstigande gren 0,054; underkäkens höjd 
från bakan till processus alveolaris 0,035; under- 
läppens höjd 0,040; ansigtsbredden mellan okbå- 
garna O,122; iötedonbilalvädden 0,035; — hela krop- 
pens längd från hjessan till hälen 1,457; axel- 
bredden 0,333; längd af öfverarmen 0,301; fram- 
armslängd 0,230; längd af metacarpus 0,055; lång- 
fingrets längd 0,096; lillfingrets längd 0,055; Dan 
mens längd 0,055; Örckenels bredd fre höftkam- 
marne Öaoo3 lårbenens längd 0,407; tibie längd 
0,353; fotens längd 0,207. Oaktadt denna flicka 
redan som litet barn kommit i de christna in- 
vånarnes händer, så var hon vid ankomsten till 


19 


Montevideo så godt som ännu vild, i afsaknad 
äfven af de allmännaste begrepp. Hennes hela 
klädsel bestod i ett öfver axlarna kastadt, tunt 
bomullstygstycke, och när hon på min bekostnad 
försågs med kläder, så ville hon helst begagna 
dem att hänga på sig på samma sätt. I Göthe- 
borg lemnade jag henne att uppfostras af min 
der boende syster. Hon visade i början intet 
spår till läraktighet, utan var fullkomligen lik- 
nöjd för alla Wullfällen, som erbjödos att antaga 
ett civiliseradt skick, äfvensom att inhämta fär- 
dighet i fruntimmersslöjder. Länge var hon myc- 
ket lömsk och visade ej sällan håg att vildt öf-: 
verfalla den med hvilken hon var missbelåten, 
men vågade ej alt skrida till utbrott, af fruktan 
för öfvermakten. Efter ihållande och ospard möda, 
antog hon dock ett mer och mer civiliseradt 
skick, lärde något svenska, äfvensom söm, och 
lärde småningom att fatta den undervisning i 
religionen som blef henne meddelad. 


Tab. I och II. 
fig. 1. Puelches-flickan Rufina, sedd i profil. 


Re en face. 
— J. Hufvudets omkrets sedd ofvanifrån. 


ph , mv vä FR 
225 INO HE or 
är TA FÄR 


Nf - Na 


- —- ” 
> 3 BA > gt 
lsd we 
a! on i 
HR oe 
(CE Ve 
UR | 
M 
4 
wir a U| '» 
Vä / I 
i LÄ 
d ” (NN nga 
SA ” - ; fi 
er LA Eh h 
3 - i 
SN. ' j 
Tal 2 = 
; | Fl : 
ER er L t - 
IR 4 M 
NM ' j 
m— / , 
i ik sr 5; 
4 nåd 
3 Per Y 4 
kram G - ” V Md dh | i 7 i , 
É » N I 4 | 
LÄR [| i N 
[beger - ia , ' ” TV [| = 
254 
CS 4 4 5 Nk I lf - $ Se 
öka > FER - ARN En . + ; 
- < INN - ; 4 + 
är E X 
å ry j it a) j a , » 
: i 4 4 3 + I i 
a. Ar 3 Åk CÅ 4 vå Y 
j I (| RS S 4 . i / i 
ry rt i SÖ 
I É 
v Å . : , 4 t : 
RR : é a! i Sar j Mög 
; kl å : k 
| | S ; 3 A F 
JA ; | , 4 
i i Ve ) | 
Sd ; ER aa =T 
å a ) ag ? G | 5 vå 
5 I i 
t Y | ; 4 
j i på r v a V ;. 
. La j q £ 1 
' a ” 
d PG NT j 
a 4 a äd a | 4 
- ä SÅ 
a s å SÅ a j 
"4 i Van ' 
äv s o i 
v 
Å - A ' 
É M ' Nå k > H i ' 
. ; LA SK ; 
Rv 2 é 
+ [ i s- ÄN I > 
5 é ” 
= 1 
7 ven S T [ 
SA Y É 
N 8 & ) i j 
- v r 3 
Kr - a > 
ä - t Lö 
- é s é 3 | 2 
z v 7 
d Dj t 
He 
- - i / 


Nya Svenska Homoptera. 
beskrifna af 
CARL H. BOHEMAN. 


Till Akademien inlemnad den 21 Maj 1845. 


Hemipter-klassen har, under en tid af omkring 
80 år eller sedan LinsÉ 1761 utgaf sista editio- 
nen af sin Fauna Svecica, inom fäderneslandet 
endast blifvit bearbetad af vår såsom Dipterolo 
utmärkte Professor FALLÉN, som 1 flera afhand- 
lingar sökt sprida ljus äfven inom denna del af 
Sveriges Fauna, samt sednast af Professor ZETTER- 
STEDT i dess Insecta Lapponica. 

LissÉ uppgaf af den grupp bland Hemip- 
terna, som man benämdt Homoptera, endast 24 
arler såsom Svenska. Dessa ökades af FALLÉN 
till 84 och af ZeTTERSTEDT ytterligare med 26 
arter, så att hela det hittills kända art-antalet 
uppgår till 110. j 

Vid ordnandet af Riks-Musei Entomologiska 
samlingar hafva flera utmärkta, dels alldeles obe- 
kanta, dels för Skandinaviens Fauna nya Ho- 
mopter-arter förefunnits, för hvilka jag ansett 
mig 1 närvarande afhandling böra närmare redo- 
göra, så mycket hellre, som något mer omfat- 
tande arbete öfver dessa djur, inom fäderneslan- 
det icke så snart torde vara att förvänta. 


1. Eupelix spathulata: oblonga, testacea; 
capite plano, foliaceo, latitudine postica longiore, 
margine fusco-punctato; hemelytris griseis, nervis 
disei medio nonnihil infuscatis. 9 Long. 6 millim. 


22 


Eupelix id. Germ. Faun. Ins. Europ. XX. 
n:o 25. — Burwm. Gen. Ins, II tab. Eupelix n:o 6. 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 195, n:o 1. 

Habitat in Westrogothia rarissime. Dom. J. 
WW. DALMAN. 

Magnitudo et statura E. cuspidatae, sed ca- 
pite multo longiore, tantummodo ad marginem 
Ack obs Nees lasen variegato, ab illa mox di- 
stinguitur. Caput sub-triangulare, latitudine po- 
sa nonnihil longius, supra deplanatum, folia- 
ceum , apice reflexum, poslice praesertim carlna- 
tum, ad marginem acutum obsolete fusco-variega- 
tum, subtus planum, pallidum; fronte angusta, 
tumida, versus angulum anticum acute carinata; 
oculis prope basin capitis insertis, lateralibus, 
parvis, sub-ovatis, modice convexis, glaucis. An- 
tennae breves, inferne in fronte siti, testaceae, 
seta fuscescente. Thorax capite angustior, longi- 
tudine duplo latior, antice utrinque leviter oblique 
truncatus, medio paulo productus, postice in me- 
dio profunde emarginatus; angulis anticis rotun- 
datis, posticis oblique truncatis; supra nonnibil 
convexus, inaequalis, transversim rugulosus, Lle- 
staceus, carinis tribus instructus, nempe una in 
medio et altera utrinque intra marginem latera- 
lem. Scutellum sat magnum, triangulare, ante 
apicem linea transversa, utrinque abbreviata im- 
pressum, testaceum, immaculatum. <Hemelytra 
deflexa, abdomine vix longiora, apice anguste 
rolundata, dilute grisea, sub-diaphana, nervis 
elevatis, in medio disci nonnihil infuscatis. Alae 
albidae, hyalinae, nervis pallide fuscis. Corpus 
subtus pallide flavum, segmento primo abdominis 
bast transversim in fostar. Pedes pallide flavi, 
impunctati; tibis posticis remote breviter spi- 
nulosis, 


23 


2. Deltocephalus (Cicada Fall.) calceolatus: 
breviusculus, sordide pallidus, capite triangula- 
riter acute producto, supra dilute brunneo, linea 
media margineque albidis; fronte dilute fusca, 
utringque pallide lineata; thorace brunneo, albido 
quinque lineato; hemely tris fusco- -albidoque va- 
riegatis; pedibus nigro-maculatis, posticis tibiis 
intus linea articulis tarsorum 2 ultimis nigris. 
AY. Long. 3 millim. 

Habitat in gramine ad Tollare in Wermdön 
d. 28 Junii 1846 sat copiose lectus; in Westro- 
gothia et Norvegia alpina ante plures annos spe- 
ciminpa nonnulla invenuta. 

Statura omnino D. Bohemani ZETTtT. saepe 
tamen nonnihil major et crassior, colore alio, 
thorace dilute brunneo, albido quinque lineato, 
tarsis posticis, metatarso excepto, nigris, ab illo 
mox distinctus. Caput a latere superiore visum 
sub-triangulare, planum, postice late emargina- 
tum, dilute brunneum, linea media longitudinali 
margineque albidis; fronte declivi, dilute fusca, 
utrinque erebre transversim flavo-lincata, lineis 
undulato-arcualis, inferne longitudine sensim de- 
crescentibus, medio linea longitudinali, superne 
abbreviata, pallida; ore flavo; oculis lateralibus, 
ovatis, modice convexis, fuscis, flavo-marginatis. 
Thorax brevis, transversus, antice late rotunda- 
tus, postice leviter citlarginatös, Snpra paulo CcoN- 
vexus, dilute brunneus, lineis quinque longitudi- 
sahba albidis, una in medio et binis utringue, 
magis approximatlis. Scutellum sat magnum, bre- 
åt triangulare, planum, pallidum. Hemelytra 
abdomine paulo longiora, apice late rotundata, 
sordide pallida, nervis Albidis: dorso et disco 
areas oblongas margineque apicali sub- -quadratas, 
omnes flisco- marginatas, includentibus, margine 


24 


exteriori ultra medium albido. Alae hyalinae, 
rubro virideque micantes. Pectus flavum, obso- 
lete nigro-variegatum. Abdomen nigrum, margine 
anoque flavis; genitalibus feminae sordide flavis, 
utrinque macula vaginaque dilute fuscis. Pedes 
pallidi, anteriores femoribus nigro-maculatis ; po- 
stici femoribus extus tibiisque intus linea nigra; 
tarsis anterioribus pallidis, ungulis fuscis, posticis 
nigris, metatarso flavo. 


Observ. Colore valde variat. Nuperexcln- 
sus corpore toto pallido, signaturis et nervis al- 
bidis tamen perspicuis; maculae femorum vario 
modo confluunt et abdomen, margine excepto, 
saepe totum nigrum evadit, genitalibus feminae 
tune flavis, confertim nigro-marmoratis. 


3. Deltocephalus formosus: breviusculus; 
capite obtuse triangulariter producto, albo, supra 
maculis binis fulvis; thorace albo, fulvo 6 ma- 
culato; fronte transversim fusco- lingarag hemely- 
tris lacteo-fusco-flavoque variegatis; pedibus pal- 
lidis, nigro-maculatis. A92. Long. 3—4 millim. 

Botem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 155, n:o 2. 

Hab. in gramine locis uliginosis mens. Juli 
et Augusti in Smolandia ad Anneberg passim; 
in Bottnia boreali ad Råbäcken, nec non in Lap- 
ponia ad Quickjock ravius. 

Statura et similitudo D. ocellaris, sed dimi- 
dio fere major, magis pietus, vertice minus acu- 
to, fronte parce mnigro-variegatla, pedibus dilu- 
tioribus, tarsis posticis distincte nigro-annulatis, 
ab illo bene distinctus. Caput supra sub-trian- 
gulare, angulo antico quam in DD. ocellari obtu- 
siore, ände Rat brevius apparet, medio tenuiter 
carinatum, pallide flavum vel album, maculis 


dua- 


25 
duabus, transversis, interdum obsoletis, fulvis; 
fronte colore variabili, pallida; interdum mox 
infra verticem lineis tantum binis, transversis, 
fuscis, saepe vero mnigro-variegata, area tamen 
media flava; oculis lateralibus, ovatis, modice 
convexis, nigris vel glaucis. Antennae tenues, 
basi testaceae, seta capillari, extrorsum tenuiore, 
fusca. Thorax brevis, transversus, postice sub- 
truncatus, supra paulo convexus, albus, postice 
maculis quatuor, rolundis, transversis, interdum 
confluentibus et antice binis, fulvescentibus. Scu- 
tellum sat magnum, breviter triangulare, apice 
aculum, supra de con vexum, lives testaceum, 
basi utrinque macula fulvescenti, medio linea trans- 
versa tenui, utrinque abbreviata. Hemelytra ab- 
domine vix longiora, apice late rotundata, sor- 
dide flava, CNE ocellaribus oblongis et circu- 
laribus lacteis, brunneis vel fuscis, binis inde ni- 
gro- -marginatis, pulchre picta; pone medium mar- 
ginis Bukeriot is macula sub-obliqua et areu intra- 
apicali obscurioribus saepe notata. Alae albidae, 
apice leviter infuscatae. Corpus subtus nigrum, 
abdomine utrinque segmentisque ultimis apice 
anguste flavis; genitalibus feminae basi apiceque 
va apice setosis, vagina semper nigra. Pedes 
flavi, vel a basi fere ätl apicem nigri, vel parce 
et obsolete nigro-maculatiz; tibiis anticis immacu- 
latis, Posterioribus ad basin spinularum nigro- 
punctatis; tarsis flavis, posticis nigro-annulatis. 

4. Deltocephalus frigidus: ne väsen ke pal- 
lidus, subtus cidinlarsters capile triangulariter 
acute producto, supra cum thorace blisolere fusco- 
variegato; fronte brunnea, pallide lineata; heme- 
kris pallidis, obsolete fusco-maculatis, margine 
exteriore a basi ultra medium albido; pedibus 
nigro-variegatis. 9. Long. 2 millim. 

ENE Akad. Handl 4845: I 


26 


BoHem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 156, n:o 3. 

Habitat in alpe Walli prope Quickjock d. 
20 Jul. — 6 Aug. In locis humidis planitiei al- 
pinae 2—3000 pedes supra mare elevatae, in 
gramine, minus frequenter. 

Affinis certe D. pulicari , nonnihil tamen 
major, capite acutius triangulari, elytris obsole- 
tius fusco-maculatis, ab illa diffdrö Caput breve, 
supra paulo convexum, angulo antico quam in 
D. pulicari minus producto sed acutiori, supra 
plus minusve distincte fusco-variegatum; fronte 
nigro-fusca vel brunnea, utrinque transversim pal- 
lide lineata lineaque longitudinali media conco- 
lore; genis immaculalis, orkade flavis; oculis la- 
teralibus, ovatis, nigro-fuscis. Antennae mediocres, 
pallide flavae, seta capillari fusca. Thorax bre- 
vis, transversus, antice rotundatus, postice late, 
leviter emarginatus, angulis lateralibus posticis 
oblique truncatis; supra modice convexus, obso- 
lete transversim strigosus, sordide tlestaceus, nili- 
dus, plus minusve 'distincte fusco-variegatus. Scu- 
tellum triangulare, pallidum. Hemelytra incum- 
bentia, apice rotundata, pallide flavo-grisea, ma- 
culis oblongis, obsoletis, fuscis notata, margine 
exteriore a basi ultra medium albo. Corpus sub- 
tus coeruleo-atrum, lateribus pectoris et apicibus 
segmenlorum abdominalium anguste flavis; geni- 
talibus feminae pallide flavis, inferne nigro-irro- 
ratis, vagina nigro-fusca. Pedes pallidi; femori- 
bus basi plus minusve infuscatis; tibiis posticis 
saepe fuscis, interdum intus nigro-lineatis, extus 
nigro-punctatis; tarsis apice infuscalis. 

Variat capite, thorace hemelytrisque ovbscure 
fusco-variegatis. 

9. Deltocephalus bipunctipennis: angustus, 
flavescens; c capite triangulariter modice producto; 


, 


27 


hemelytris laetius flavescenti-hyalinis, intra api- 
cem maculis duabus, oppositis, nigro-fuscis; mar- 
gine exteriore maculis tribus albidis decorato; 
abdomine marginibus plagaque dorsali nigris; fe- 
moribus supra obsolete nigro-lineatis; tarsis po- 
sticis nigro-annulatis. &. Long. 3 millim. 

Boren. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 156, n:o 4. 

Habitat in gramine loco paludoso ad Skuggan 
prope Holmiam d. 20 Aug. E Gottlandia a Dom. 
ZLETTERSTEDT communicatus. 

D. assimili AA magnitudine aequalis, signa- 
turis hbemelytrorum a confinibus facile distinctus. 
Caput breve, crassum, quam in D. assimili bre- 
vinos et magis obtuse triangulariter producturmn, 
flavum, nitidum, immaculatum; oculis lateralibus, 
sub-ovatis, modice prominulis, glaucis. Antennae 
capite cum thorace parum longiores, testaceae, 
seta capillari, extrorsum fuscescente. "Thorax la- 
titudine postica duplo brevior, antice late ro- 
tundatus, postice vix emarginatus, angulis baseos 
oblique truncatis; vix transversim strigosus, fla- 
vescens, sub-nitidus. Scutellum sat magnum, 
triangulare, colore thoracis, stria pone medium 
tenut, transversa, utrinque abbreviata, impres- 
sum. Hemelytra deflexa, corpore nonnihil longi- 
ora, apice late rotundata, laete flavescenti-hya- 
lina, nitlida, iutra apicem maculis duabus, oppo- 
sitis, nigris, una in margine interiore oblonga et 
altera in margine exteriore subrotunda, ramulo 
fusco usque ad medium apicis sursum continuatas. 
Praeterea in margine laterali pone medium ma- 
culae tres et in disco versus apicem puncta non- 
nulla albo pellucida econspiciuntur. Corpus sub- 
tus flavum; abdomine marginibus tenuiter, plaga 
dorsali et genitalibus apice macula sub-triangulari, 
nigris, illa linea media tenui flava divisa. Pedes 


28 


graciles, flavescentes; femoribus anticis supra ob- 

solete fusco-lineatis; tibiis posticis nigro-punctatis; 

larsis ejusdem paris nigro-annulatis, unguibus 
omnium  fuscis. 

6. Athysanus (Cicada Fall.) argentatus: ob- 
longus, pallidus; capite obtuse iriangulari, arcu 
intra-oculari nigro-fusco; fronte dilute brunnea, 
lateribus transversim pallide lineata; thorace ut- 
rinque lineis duabus abbreviatis scutelloque li- 
nea media et alia utrinque brevi fuscis; heme- 
lytris oblique fusco-lineatis, margine exteriore an- 
tice pallide sulphureo; förvvoriler tibiisque Nigro- 
punctalis; tibiis posticis intus nigro- -lineatis. 39. 
Long. 7 millim. 

Cicada argentata. Fasr. Ent. Syst. IV. p. 38, 
47, — Syst. Bhyng. p. 77, 72. 

Jassus argentatus. Burm. Gen. Ins. fasc. IL 

Jassus interstitialis. Germ. Mag. IV. p. 90. n. 27. 

Athysanus argentatus Bomem. Vet. Akad. Öfvers. 
1845, p. 156, n:o 9. 

Mas. nonnihil minor, abdomine subtus nigro- 
trivittato, vitta media latiore. 

Femina: abdomine subtus nigro-trivittato, vittis 
lateralibus saepe angustis, media interdum 
abbreviata; genitalibus pallide favis, vel 
fusco-maculatis; vagina dilute brunnea. 
Habitat loco paludoso in gramine prope Hol- 

miam ad Skuggan mense ÅAug., a Dom. SunpE- 

VALL detectus; deinde eodom loco a me etiam in- 

venlus. 

Magnuus in hoc genere. Acucephalo rustico 8 
nonnihil major. Caput breve, latum, apice ob- 
tuse triangulare, pallide griseo-flavum; vertice 
linea transversa antrorsum vnndhi arcuala, in- 
terdum postice lineola tenui longitudinali adfixa, 
nigro-fuscis; fronte dilute brunnea, utrinque trans- 


| 


| 


29 
versim  pallide lineata; oculis lateralibus, sub- 
ovatis, modice prominulis, glaucis. Antennae me- 
dioceres, basi testaceae, seta capillari, fusca. Tbo- 
rax brevis, transversus, antice rotundatus, postice 
late, näe emarginatus, angulls baseos oblique 
sub- -lruncalis, supra transversim strigosus, palli- 
dus, utrinque lineolis duabus, remolis, hasi api- 
ceque abbreviatis, longitudinalibus, fuscis. Scu- 
tellum magnum, triangulare, linea media ad api- 
cem fere continuata, aliaque utrinque tenuiore, 
abbreviata, nigro-fuscis, antice per thoracem trans- 
lucentibus. Hemelytra incumbentia, apice anguste 
rotundata, longitudine abdominis, pallida, lucida, 
lineis quinque vel sex obliquis, interdum obso- 
letis margineque interiore fusco-brunneis; margine 
exleriore a bast longe ultra medium pallide sul- 
phureo. Corpus subtus pallide flavum; abdomine 
supra lineis tribus et subtus totidem nigris or- 
nato, vitta media latiore, in femina saepe basi 
apiceque abbreviata. Pedes pallide flavi; femo- 
ribus extus a basi ultra medium seriebus duabus 
e punclis saepe confluentibus, nigris; tibis posti- 
cis extus punctis, intus linea nigris; tarsis apice 
infuscatis. 

Få Athysanus Quadrum. : ZeTT. brevis, sub- 
truncatus; niger, sub-nitidus, capitle, otace SCuU- 
telloque Fo -variegatis; bemelytris vitta cuneata, 
basali, obliqua, plagaque inaequali pone medium 
albidis; pedibus nigris, geniculis omnibus, tibiis 
tarsisque anterioribus pallidis (5); aut pallidus, Ca- 
pite thorace scutelloque brunneo-variegatis; fronte 
utrinque transversim fusco-lineata; hemelytris di- 
lute brunneis, signaturis albidis ut in mare; pe- 
dibus pallidis, femoribus infuscatis (2). 79. Long. 
3 millim. 


Bouem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 157, n:o 6. 


30 


Habitat mensib. Aug. et Septemb. in pratis 
ad Medhamra et Gusum (Waur>zerG) Ostrogothiae; 
in Djurgården prope Holmiam et in alpe Dovre 
Nor vegiae, rarius. 


Individuis majoribus ÅA. plebeji vix fönster 
sed robustior, pro sexu colore valde varians. Mas. 
Caput Mede latum, apice obtuse triangulare, 
nigrum, Ser variis flavidis notatum, nempe 
utrinque in fronte lineolis transversis, plus mi- 
nusve distinctis, medio interdum confluentibus, 
inter oculos arcu transverso et in margine posle- 
riori maculis duabus sub trigonis, itidem saepe 
confluentibus; genis flavis, inferne nigris, ibique 
puncto flavo insignitis, rostro nigro, basi utrinque 
flavo-maculato; CH ovatis, öde CON Vexis, 
glaucis. Antennae inädidérest basi paliidae, SEE 
capillari, fusca. Thorax brevis, transversus, apice 
late rotundatus, basi leviter emarginalus, angulis 
posticis oblique truncatis, supra paulo convexus, 
transversim crebre strigosus, sub-nitidus, niger, 
antice puncetis duobus, idddla longitudinali media 
antrörsum Sölve maculisque quatuor sub- 
triangularibus, transversis, intra marginem posti- 
cum, flavis.. Hae signatlurae interdum vario modo 
confluunt ut föra flavus nigro-variegatus appa- 
ret. Scutellum sub- triängulare, nigrum, utrinque 
vitta longitudinali flårvar dec öRANAr vel flavum, 
nigro- värlebstuln: Hemelytra VE RT apice 
jåte rotundata, abdomine nounihil föridöras sub- 
nitida, nigra, a basi ad medium marginis interni 
vitta MES EE plaga transversa, difformi pope 
medium lineisque duabus brevibus juxta scutel- 
lum, albidis. Alae dilute coerulescenti-caesiae. Cor- 
pus subtus atro-coerulescens, abdomine margine 
laterali anguste flavo. Pedes nigri, geniculis om- 


31 


nibus, tibiis tarsisque anterioribus pallide flavis, 
posticis infuscalis. 

Femina mare nonnihil robustior, pallida; ca- 
pite, thorace scutelloque dilute brunneo-varigatis; 
fronte utrinque transversim brunneo lineata, hem- 
elytris abdomine brevioribus, dilute brunneis, sig- 
naturis albis ut in mare sed majoribus; alis al- 
bidis, hyalinis, nervis apiceque infuscalis; cor- 
pore subtus pallido, plus minusve nigro-variegato. 
Pedibus pallide fiavis; femoribus latere interiori 
obsolete, tibiis posticis intus evidentius fusco-li- 
neatis, illis pro insertione spinarum nigro-pun- 
ctalis. 

8. ÅAitihysanus picturatus: breviusculus, pal- 
lidus; capite nigro-maculato; thoracis maculis 
quinque scutelloque una itidem mnigris; hemely- 
tris oblique nigro-fusco lineatis; femoribus nigro- 
annulatis. 79. Long. 3—3;+ millim. 

Cicada picturata. Samrs. Acta Fennica. I. 
p. 99. 

Åthysanus picturatus Bouem. Vet. Akad. Öf- 
vers. 1845, p. 157, n:o 7, 

Mas: minor; ventre parce nigro-variegato; 
genitalibus pallidis. 

Femina: major; ventre nigro lri-vittato; ge- 
nitalium valvulis nigro-marginatis, vagina dilute 
brunnea. 

Habitat locis aridis in gramine prope Hol- 
miam ad Skuggan et Bellevue mensib. Augusti 
et Sept. passim. 

Statura fere Å. plebeji ejusque individuis mi- 
noribus magnitudine aequalis. ÅA. lineigero ZEeTtT. 
etiam affinis, sed dimidio major et aliter colora- 
tus. Caput supra maculis 4 majoribus, rotunda- 
tis, in quadrangulum positis, maculas 2 minutas 
inceludentibus, maculaque utrinque minori supra 


32 


antennae basin ad oculum; inferne maculis 3 
magnis, transversim positis, exteriore ulrinque 
sub oculo, media in rostro, saepe divisa, macu- 
lisque 2 aliis in rostro cum priori longitudinali- 
bus, et annulo denique in genis ad insertionem 
pedum anticorum; oculis angulato-rotundatis, mo- 
dice convexis, nigro-fuscis, antice et inferne late 
flavo-marginatis. Antennae basi pallidae, seta sat 
longa, capillari, fusca. Thorax brevis, trans- 
versus, antice sub-rotundatus, basi leviter, late 
emarginatus, angulis baseos oblique truncatis; 
transversim obsolete strigosus, sub-nitidus, palli- 
dus, maculis quimque nigris, duabus in margine 
antico, saepe in arcum confluentibus tribusque 
quarum intermedia maxima, dorsalibus, rotun- 
datis, interdum plus minusve conuexis. Scutel- 
lum triangulare, pallidum, macula in medio ba- 
seos nigra. Hemelytra incumbentia, apice late 
rotundata, abdomine vix vel parum longiora, sub- 
nitida, pallida, sutura anguste lineisque quatuor 
fusco-nigris, quarum interior a basi juxta scutel- 
lum ad medium marginis interni oblique descen- 
dit, secunda et tertia itidem a basi ex eodem 
puncto exeunt a se invicem divergunt, secunda 
apice versus tertiam inflectitur et ramulo brevi 
assurgit, tertia non longe a basi in duas dividitur 
quae non procul ab apice hemelytrorum rursus 
connecluntur. Alae maris leviter infuscatae, fe- 
minae albidae, apice tantum fuscae. Corpus sub- 
tus in mare nigrum, lateribus segmentorumque 
apicibus anguste pallidis; in femina plus minusve 
pallido mnigroque variegatum, saepe nigro tri- 
vittatum; abdomine supra in utroque sexu nigro- 
caesio, apici macula transversa flava. Pedes pal- 
lidi; femoribus anterioribus versus apicem nigro- 
annulatis, anticis intus maculis duabus ejusdem 


| 
| 
| 
| 


| 


I 
| 
Å 


33 


coloris; tibiis posticis nigro sub-lineatis; tarsis 
fuscescentibus. 

9. Thamnotettix (Cicada Fair.) flaveola: 
oblonga, dilute sulphurea; capite obtuse triangu- 
lari; oculis nigro-fuscis; hemelytris flavo-pelluci- 
dis; abdomine dorso, subtus in medio baseos li- 
neaque angusta, utrinque, laterali nigris (>) aut 
lutescente, imnmaculato (2); femoribus antleriori- 
bus supra tibiisque poslicis extus nigro-punctatis; 
tlarsis apice fuscescentibus. & 2. Long. 4— 4: mill. 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, pe1d7, nd. 

Habitat in gramine locis paludosis mensib. 
Augusti et Septemb. prope Holmiam ad Fiskar- 
torpet, rarius. 

Magnitudo et statura 7". striolae. Caput cras- 
sum, apice obtuse triangulare, supra paulo con- 
vexum, totum dilute sulphureum, sub-nitidum, 
suturis maris fuscis; ocellis duobus parvis, ni- 
gris, interdum obsoletis; oculis lateralibus, sub- 
ovatis, glaucis. Antennae longitudine fere dimi- 
dii corporis, basi flavae, seta extrorsum fusce- 
scenle. Thorax brevis, transversus, anlice rotun- 
datus, postice leviter, late emarginatus, angulis 
båges oblique truncatis; supra paulo CON VeX us, 
subtilissime transversim slrigosus, sub- nitidus, di- 
lute sulphureus. Séktellwnr sat magnum, trian- 
gulare, apice acutiusculum, Paddor: Hemelytra 
delen abdomine longiora, apice anguste rotun- 
data, ireceika: lucida, in ön nonnihil 
dilutiora. Alae dilnate flavescentes, nervis sub- 
fuscis. — Corpus sulphureum, in femina imma- 
culatum, vagina dilute fusca; in mare abdomine 
supra lan SNS in medio vitta basali maculisque 
4 sub-triangularibus, longitudinalibus , magnitu- 
dine sensim decrescentibus, nigris. Pedes satu- 
rate flavi, femoribus Mätedan bus saepe obsolete 


34 


nigro-lineatis; tibiis posticis pro insertione spina- 
rum remote nigro-punctatis; tarsis apice fusce- 
scentibus. 

10. Thamnotettix paludosa: anguste oblonga 
supra pallido fuscoque variegata; capite obtuss 
triangulari; fronte nigra, framsversintAavö-line! 
ata, medio linea longitudinali flava; genis supra 
flavis, inferne nigris, interdum flavo-maculatis; 
rostro nigro, bas: macula magna, didyma, flava; 
hemelytris lineis obliquis, fuscis, duplicatis, hinc 
inde anastomosantibus; abdomine nigro, sulphu- 
reo-marginato; pedibus pallidis, nigro-variegatis. 
2. Long. 4:—3 miilim. 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 158, n:o 9. 

Habitat in gramine locis paludosis ad Carl- 
berg prope Holmiam mense Augusti, rarius. 

Magnitludo et fere statura IL". subfusculae, 
nonnihbil tamen gracilior et aliter colorata. Caput 
crassum, antice obtuse triangulare, flavum, nigro- 
variegatum, nempe prope apicem linea transversa, 
sabartusta; intra basin litura parva, semicirculari 
lineaque tenui longitudinali in medio, nigris; 
fronte nigra, fäteribas lineis transversis, ljngökå 
media longitudinali maculaque parva ad oculos, 
flavis; genis flavis, inferne mnigris, ibique saepe 
in medio macula rolunda Pre notatis; rostro 
nigro, basi macula utrinque majori, oblongo-qua- 
dyatt flava; oculis ovatis, modice prominulis, in 
mortuis slant Antennae longitudine capitis cum 
thorace, basi testaceae, nigro-annulatae, seta fusca. 
Thorax latitudine multo brevior, apice rotunda- 
tus, postice late, leviter emarginatus, angulis ba- 
sevs oblique truncatis; supra modice convexus, 
vel flavus, vario modo nigro-maculatus, vel niger, 
antice flavo-marginatus lineaque media longitudi- 
nali pallida saepe insignitus. Scutellum triangu- 


f NN SE Tre UT 


| 


3) 
lare, flavum, basi nigro-maculatum, maculis la- 
teralibus majoribus, triangularibus, medio punctis 
duobus parvis, transversis et pone illos non pro- 
cul ab apice macula transversa, apice emarginata, 
vel interdum divisa, itidem nigris. Hemelytra 
deflexa, abdomine longiora, apice anguste rotun- 
data, sordide pallida, margine laterali apiceque 
dilutiora, lineis obliquis duplicatis, hinc inde 
anastomosantibus, fuscis. Alae albae, nervis fuscis. 
Corpus subtus nigrum, pectore anguste-abdomine 
late sulphureo-marginatis; segmentis duabus pe- 
nultimis in mare fla vis, medio atro-maculatis; geni- 
talibus feminae flavis, vagina nigro-fusca. Pedes 
pallidi; femoribus basi plus minusve fusco-varie- 
oatis; tibiis anterioribus extus interdum fusco- 
lineatis, posticis nigro-punctatis; tarsis fusco-an- 
nulatis. 

11. Thamnotettix antennata: anguste ob- 
longa, pallide testacea; capite obtuse triangulari, 
maculis apicis 4 vel 6 minutis, obsoletis, fuscis 
et duabus majoribus ad antennarum basin, nigris; 
anteunis longitudine fere hemelytrorum; heme- 
lytris pallide-testaceis; abdomine nvigro, flavo-mar- 
ginato; femoribus anticeis inferne linea fusca; ti- 
biis posticis extus nigro-punctatis, intus linea,ni- 
gra nolatis; tarsis posticis fusco-annulatis. & 29. 
Long. 9 millim. 

Botem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 158, n:o 10. 

Var: B capite antice tantum punctis duobus 
fuscis. | 

Habital in gramine locis paludosis ad Anne- 
lund prope Holmiam mense Augusti, rarius. 

Statura LZ. A-punctatae, dimidio major, an- 
"tennis longissimis a confinibus facile distincta. 
 Caput crassum, obtuse triangulare, pallide testa- 
| ceum, apice punctis 4 vel 6 parvis, fuscis, trans- 


36 

versis, exterioribus interdum deficientibus, ad su- 
turam inler genas et rostrum prope insertionem 
antennarum macula majore, nigra; oculis ovatis, 
modice convexis, glaucis. Antennae longitudine 
fere hemelytrorum, basi flavescentes, seta tenui, 
capillari, fusca. Thorax brevis, transversus, apice 
late rotundatus, postice övas emarginatus, an- 
gulis baseos oblique truncatis; supra paulo con- 
vexus, transversim vix strigosus, sub-nitidus, 
pallide testaceus. Scutellum triangalare, pallide 
testacenm, basi utrinque macula parva fulva. He- 
melytra föllesgd; abdomine dimidio longiora, apice 
anguste rotundata, sub-nitida, pallide testacea. 
Corpus subtus nigrum, pectore abdomineque late, 
segmentis abdominis apice in mare anguste flavo- 
marginatis; segmento penultimo in mare flavo, 
nigro tri-maculato; genitalibus feminae pallidis, 
vagina nigra. Pedes pallidi; femoribus anticis 
inferne tibiusque intermediis extus linea tenui 
fusca notatis; tibiis posticis extus crebre nigro- 
punctatis, intus linea tenui, concolore; tarsis po- 
sticis fusco-annulatis. 

12. Thamnotettix Cyane: angusta, coeru- 
lescenti-caesia; capile obtuse triangulari, supra 
maculis quinque parvis antennarumque basi fla- 
oviss; fronte, genis, corpore subtus SEN 
favo vida: hemelytris margine pallidoribus, 
macula ante medium, laterali, eana, ornatis. 2. 
Long. 4—95 millim. 

Bouewn. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 158, n:o 11. 

Habitat in foliis Nympheae ad Annelund 
prope Holmiam mense Augusti semel sat copiose 
1 ventla. 

Longitudo 7. eruentatae sed gracilior. Spe- 
cies pulehra, signaturis valde varians. Mas fe- 
mina semper minor et obscurior. Caput cras- 

sum, 


SÅ 
sum, obtuse triangulare, coerulescenti- caesium, 
supra maculis flavis variegatum, binis scilicet in 
margine postico, linearibus, transversis, duabus 
in medio verticis, ilidem transversis et quinta 
inlra apicem, parvis, rotundis, saepe obsoletis et 
inuterdum omnino evanrescentibus; fronte vel coe- 
rulescenti-caesia, ad basin rostri macula flava, vel 
ulringue transversim flavo-lineata; genis flavis, 
inferne saepe infuscatis; inter oculos ocellis dua- 
bus, albis distinciis; oculis sub-ovatis, modice 
prominulis, glaucis. Antennae capite cum tho- 
race nonnihil lengiores, basi flavae, seta capillari, 
fusea. Thorax ÖVA transversus, antice rotlun-: 
datus, postice late, leviter PaREIe a bes angulis 
bhaseos oblique truncatis; supra paulo convexus, 
obsolete coriaceus, coerulescenti-caesius, als 
nonnullis flavis, saepe vix observandis, ornatus. Scu- 
tellum sat magnum, triangulare, coerulescenti- 
caesium, vel immaculatum, vel flavo-trimaculatum. 
Hemelytra deflexa, ahbdomine dimidio longiora, 
apice angusle rolundata, coerulescenu-caesia, saepe 
pallide marginata et absölerr lineata, margine la- 
terali in medio macula oblonga, cana. Alae dilute 
fuseae, nervis obscurioribus. Corpus subtus coe- 
ruleo-atrum, flavo-variegatum; genitalibus feminae 
flavis, lame le fusco-variegalis, vagina nigro-fusca. 
Pedes pallide flavi; Räls apicem versus, LbLi- 
bis tarsisque vario modo fusco-variegatis. 

13. Thamnotettix atricapilla: oblonga, fla- 
vescens; capite sub-rotundato, verticis apice fron- 
teque mgris, linea interrupta intra oculari li- 
neisque utrinque transversis frontis flavis; heme- 
lytris diiute flavo-pellucidis, apice leviter infus- 
calis; pectore abdomineque medio nigris; femori- 
bus basi obsolete nigro-punctatis, 2. Long. 5 mill. 

K. V. Akad. Handl. 1845. ; 4 


38 
Bouem. Vet. Akad, Öfvers. 1845, p. 158, n:o 12. 


In gramine loco paludoso ad Anneberg Smo- 
landiae mense Augusti semel lecta. 

Statura et summa similitudo 7". striolae ejus- 
que individuis majoribus nonnihil major. Caput 
antice magis obtusum, sub-rotundatum, fronte 

verticeque obscurioribus, abdomine latius flavo- 
marginato, ab illa distincta. Caput ecrassum, an- 
tice sub-rotundatum, supra parum convexum, fla- 
vescens; vertice nigro, linea intra oculari e punctis 
parvis flavidis; front nigra, apicem versus utrin- 
que lineolis tranvsversis, inferne linea brevi, lon- 
gitudinali, flavis; genis flavis, suturis punctogque 
minutissimo ulrinque infra oculum, nigro-fuscis; 
oculis ovatis, modice prominulis, Sj An- 
tennae capite cum thorace paulo longiores, fuscae. 
Thorax latitudine multo brevior, antice rotunda- 
tus, postice late, leviter emarginatus, angulis ba- 
seos oblique tr uncatlis; supra paulo convexus, sub- 
tilissime transversim strigosus, pallide flavus. Scu- 
tellum triangulare, similiter coloratum. Hemelytra 
sub-deflexa, abdomine longiora, apice anguste ro- 
tundata, dilute flavescentia, sub-pellucida, apice 
ipso leviter infuscata. Alae albidae, nervis haud 
infuscatis. Corpus subtus flavum, pectore medio, 
ventre abdominisque dorso nigris, segmento ulti- 
mo et genitalibus flavis, vagina nigra, apice di- 
lute ferruginea, Pedes pallide Hair femoribus 
basi obsolete nigro-punctatis. 

14. Thamnotettix 5-notata: angusta, flavo- 
virescens; capile obtuse triangulari, supra macu- 
lis 9 rotundis, tribus posterioribus minoribus scu- 
tellique 2 nigris; fronte vel immaculata (5), vel 
inter antennas plaga sub-quadrata, inferne emar- 
ginata, nigra (2); hemelytris obsolete fusco-line- 
alis; curpore nigro, anguste flavo-marginato; fe- 


mt RNE RRERR—R— RK 


39 


moribus basi tibiisque anterioribus extus nigro- 
lineatis; tibiis posticis intus linea, extus punctis 
nigris notatis. 79. Long. 3 millim. 

Botem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 159, n:o 13. 

Habitat in gramine locis paludosis mense 
Augusti 1835 in Dalecarlia, rarius. 

Magnitudo, statura et similitudo 7. quadri- 
punctatae, signaturis capitis et hemelytrorum, ab 
illa differt. Caput crassum, obtuse triangulare, 
supra fere planum, sub-nitidum, flavo-virescens, 
in apice verlicis maculis duabus majoribus, ro- 
tundalis tribusque versus basin, transversis, mi- . 
noribus, nigris; fronte in mare immaculata, in 
femina inter antennas plaga sub-quadrata, inferne 
emarginata, nigra; genis flavis, immaculatis; ocu- 
lis sub-ovatis, modice prominulis, glaucis. An- 
tennae longitudine fere dimidii corporis, flavae, 
articulo apicali uigro, seta extrorsum fuscescente. 
Thorax brevis, transversus, antice rotundatus, 
postice late, leviter emarginatus, angulis baseos 
oblique truncatis; supra paulo convexus, obsolete 
transversim strigosus, flavo-virescens, non procul 
ab apice punctis duobus vel quatuor minutissi- 
mis, obsoletis, nigro-fuscis. Scutellum triangulare, 
flavo-virescens, utringue macula parva, rotunda, 
fusca, sub thorace fere occultata, insignitum. He- 
melytra deflexa, abdomine dimidio longiora, apice 
anguste rotundata, flavo-virescentia, a basi ultra 
ne Lie plus minusve distincte fusco-lineatla, mar- 
gine laterali apiceque fere pellucida. Alae albae, 
nervis dilute fuscis. Corpus nigrum, pectore a 
domineque anguste flavo- -marginals; SinÄDDes 
feminae nigro-fuscis. Pedes pallide flavi; femo- 
ribus basi tibiisque anterioribus extus fusco-line- 
atis; tibiis posticis intus linea, extus -punctis pro 


40 


insertione spinarum nigris; larsis posticis subtus 
infuscatis. 

15. Thamnotettix intermedia: angusta, fla- 
va; capite obtuse triangulari, maculis verticis sep- 
tem inaequalibus, nigris, quatuor anterioribus ma- 
joribus, fere confluentibus, tribus posterioribus 

arvis, intermedia obsoletiori; fronte vel imma- 

culata (3) , vel utrinque nigro-lineala (2); scutelio 
basi nigro tri-maculato; corpore nigro, segmen- 
torum apicibus angustissime flavidis; kshas 
basi nigro-variegatis, WUbiis posticis intus linea, 
exlus punclis nigris nolalis; tarsis posticis fusco- 
annulatis. 79. Long. 4 millim. 

Bonenm. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 159, n:o 14. 

Habitat in gramine locis paludosis; ad Rå- 
bäcken Bottniae borealis, ad Quickjock et in Da- 
lecarlia mense Åugusti, parce. 

Statura et summa similitudo T-. 4-notatae, 
signaturis capitis, ab illa mox dignota. Caput 
crassum, apice obtuse triangulare, supra paulo 
convexum, parum nitidum, flavum, maculis sep- 
tem nigris notatum, scilicet inter oculos in mar- 
gine anlico verticis quatuor, transversis, majori- 
bus, fere connexis, mediis semilunatis et pone 
illas tribus, minutis, intermedia obsoletiori, trans- 
versim locatis; fronte maris immaculata, feminae 
utrinque in medio breviler, transversim nigro- 
lineata; genis flavis, suturis infuseatis; oculis sub- 
ovatis, modice convexis, glaucis. Antennae lon- 
gitudine fere dimidii corporis, basi flavae, apice 
fuscescentes. Thorax brevis, transversus, antice 
rolundatus, postice late, leviler emarginatus, an- 
gulis EN oblique truneatis, supra paulo con- 
vexus, obsoletissime transversim strigosus, sub- 
nilidus, flavo-virescens. Scuiellum triangulare, 
flavo-virescens, basi maculis tribus, saepe sub 


41 


thoracis margine retractis et apicem versus cruce 
tenui impressa, nigris. Hemelytra deflexa, ab- 
domine fere dragen longiora, apice anguslte ro- 
tundata, nitida, sordide dne apice magis hya- 
lina, nervis pallidioribus. Alae Meda. ner vis 
dilute fuscis. Corpus subtus nigrum, pectore ven- 
treque et interdum segmentis abdominis apice an- 
guste flavo-marginatis; genitalibus feminae palli- 
dis, subtus in medio cum vagina infuscatis. Pe- 
des flavi; femoribus basi plus minusve nigro- 
variegatis et inferne similiter lineatis; tibiis po- 
sticis intus linea, exlus punctis nigris notalis; tar- 
sis subtus infuscaltis. 

16. Thamnotettix adumbrata: angustior, pal- 
lida; capite sub-triangulari, nigro sex-maculato, 
thorace linea antice abbreviata, postice in scutel- 
lum continuata hemelytrorum sutura et vitta lon- 
gitudinali, postice abbreviata, nigro-fuscis; corpore 
subtus in medio baseos lineaque utrinque laterali 
nigris; pedibus nigro-lineatis et punctalis. &Y. 
Long. 3+ millim. 

Cicada adumbrata. SAnLB. Acta Fennica. I, 
p:90 

Thamnotettix id. Bouem. Vet. Akad. Öfvers. 
1845, p. 159, n:o 19. 

Habitat in gramine locis aridis; ad Skuggan 
prope Holmiam mense Augusti sat frequenter. 

TT. 7-notata vix longior, sed nonvmhil robu- 
stior. Caput antice säte triangulare, crassiuscu- 
lum, supra paulo convexum, pallidum, sub-niti- 
dum, maculis nigris notatum, una scilicet in ver- 
tice ad marginem posticum, sat magna, tribusque 
in apice verticis, transversim positis, rotundatis, 
media interdum inferne bifida et in frontem con- 
tinuata; ad sulturam denique inter genas et 
rostrum, infra insertionem antennarum ” macula 


N 
YT 


42 


utrinque oblonga; oculis sub-ovatis, nigris, in 
mortuis glaucis. Antennae basi flavescentes, seta 
capite cum thorace longiore, fusca. Thorax an- 
tice rolundatus, postice late, leviter emarginatus, 
angulis baseos oblique truncatis; pallidus, sub- 
nitidus, subtiliter transversim strigosus et antice 
utrinque stria brevi impressa; linea media, lon- 
gitudinali, antice abbreviata et per totum scu- 
telli longitudinem continuata nigro-fusca. Scu- 
tellum triangulare, pallidum. Hemelytra deflexa, 
corpore Homo longiora, apice late rolundata, 
cinereo-pellucida, margine laterali nervisque albi- 
dis; vitta longitudinali disci a basi ultra medium 
continuata, sutura et interdum margine apicah 
fuscis. Corpus pallidum, abdomine uigro, supra 
marginibus et feminae vitta media subtus dimidio 
apicali eum genitalibus utriusque sexus pallidis. 
Pedes pallidi, plus minusve distincte nigro-pun- 
ctati, postici subtus nigro-lineati. 

17. Typhlocyba (Cicudula ZeTT.) WVahlbergi: 
angusta, pallide flava; capite rotundato; vertice, 
thoracis medio scutellique basi macula: communi, 
magna, sub-rhombea, fusca notatis; hemelytris 
plaga dorsali, communti, dilute fusca; tarsis apice 
nigris. 9. Long. 4 millim. 

Bone. vel Akad. Öfvers. 1845, p. 160, n:o 16. 

Habitat in foölus Fraxini ad diversorium In- 
gared inter Gothoburgum et Alingsåsiam mense 
Julivisab copiose. Pro more conspecierum arbores 
circumvolat;: in Scania a Dom. C.: J. SUNDEVALL 
etiam lecta. 

Species pulehra et distinctissima. Magnitudo 
Typli. smaragdulae. Caput breve, crassum, apice 
rotundatum, supra modice convexum, pallide fla- 
vum; vertice medio plaga magna, antice rotun- 
data, fusea, linea longitudinali obscuriori divisa; 


43 


oculis sat magnis, lateralibus, sub-ovatis, glaucis. 
Antennae pallide flavae. "Thorax latitudine me- 
dia dimidio brevior, antice rotundatus, postice 
late, sat profunde emarginatus, angulis basalibus 
obliqgue truncatis; supra modice convexus, subti- 
liter transversim strigosus, pallide flavus, dorso 
plaga magna antice nonnihil angustata, fusca, de- 
coratus. Scutellum magnum, triangulare, dilute 
fusco-brunneum, apice flavum. Color verticis, tho- 
racis scutellique fuscus, maculam magnam, rhom- 
beam, communem, format. - Hemelytra elongata, 
abdomine dimidio longiora, apice anguste rotun- 
data, pallide flava, sub-pellucida, nitida, fere in 
medio dorsi plaga sat magna, transversa, com- 
muni, fusca. -Alae albidae, pellucidae, nervis 
haud infuseatis. Corpus undique pallide flavum. 
Pedes graciles, pallide flavi; tarsis apice nigro- 
fuscis. | 

13. Typldlocyba mollicula: angusta, pallide 
flava; capite triangulariter producto; pectore an- 
tice utringque macula sub-triangulari nigra; he- 
melytris pellucidis; abdomine plaga magna dor- 
sali nigra, subtus flavido, segmentlorum basi an- 
guste nigris; tarsis apice fuscescentibus. "9. Long. 
3 millim. 

Bouem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 160, n:o 17. 

Habitat in Smolandia ad Anneberg in co- 
pula capta; prope Holmiam ad Haga rarius. 

Typhi. citrinellae Zett. proxima et illa lon- 
gitudine fere aequalis, uonnihil tamen robustior, 
 colore magis flavescente, maculis pectoralibus, 
ahdomine supra nigro, ab affinibus facile digno- 
 seitur.  Caput breve, crassum, apice triangula- 
riter productum, totum pallide flavum, imma- 
| culatum; oculis lateralibus, sub-ovatis, glaucis. 
| Åntennae capite cum thorace parum longiores, 


+ 


pallide flavae, seta extrorsum fuscescente. Tho- 
rax latitudine dimidio brevior, antice rotundatus, 
postice late, leviter emarginatus, angulis baseos 
oblique truncatis; supra paulo convexus, obsole- 
tissime transversim strigosus, sub-nitidus, pallide 
flavus. -Scutellum magnum, sub-triangulare, si- 
militer coloratum. Hemelytra angusta, deflexa, 
abdomine dimidio longiora, apice anguste rotun- 
data, pallide flavescentia, sub rn pellucida. 
Alis! albidae, nitentes, nervis concoloribus. Corpus 
subtus flavum;: pectore utrinque ante insertionem 
pedum FÖRS macula sat magna, triangulari, 
nigra; abdomine supra in dorso nigro, marginibus 
lateralibus et subtus flavo, segmentorum ventra- 
lium apicibus in mare omnibus, in femina basa- 
libus tantum nigro-marginatis; genitalibus flavis. 
Pedes graciles, pallide flavi, tarsis apice dilute 
fuscescentihbus. 

19. Typhlocyba Ceronula: angusta, pallide 
flava; capite obtuse triangulariter producto, supra 
in medio macula magna, antice altenuata, me- 
dio constricta, coronaeformi, nigro-fusca; thorace 
linea media postice evanescente sculelloque ma- 
culis tribus basalibus apiceque nigro-fuscis; he- 
melytris flavo-pellucidis; abdomine dorso nigro; 
pedibus immaculatis; tarsis apice fuscescentibus. 
2. Long. 2: millim. 

Bonewm. Vet. Akad. Öfvers. 18145, p- 160, n:o 18. 

Haditat in Smolaändia ad Anneberg rarissime. 

Parva. Typhl. tenellae nonnihil minor, gra- 
cilior. Caput breve, crassum, apice triangulariter 
productum, paliide flavescens; vertice ndra ma- 
cula magna, coronaeformi, antice angustata, ibique 
ev idésiter constricta, nigro-fusca; oculis lateralibus, 
sub-ovatis, modice convexis, slaucis: Antennae 
capite cum thorace nonnihil longiores, testaceae, 


45 
seta extrorsum dilute fuscescente. Thorax lati- 
tudine dimidio brevior, antice rotundatus, po- 
stice sub-truncatus, angulis baseos oblique trun- 
catis; supra paulo convexus, obsolete transversim 
strigosus, pallide flavus, medio lineola longitudi- 
pali, antice nonnihil abbreviata postice evane- 
scente, nigro-fusca. Scutellum magnum, trian- 
gulare, pallide flavum, basi maculis tribus sub- 
triangularibus, media majore apiceque nigro-fuscis. 
 Hemelytra deflexa, corpore dimidio longiora, apice 
anguste rotundata, pallide flava, sub-pellucida. 
Alae albidae, apice metallice splendentes. Corpus 
 subtus flavum, abdominis dorso nigro; genitali- 
bus feminae flavis, vagina apice dilute infuscata. 
| Pedes graciles, pallide flavi; tarsis apice. fusce- 
 scentibus. 

20. Typhlocyba pullula: angusta, supra pal- 
lida; capite obtuse triangulari, supra fusco-varie- 
gato; fronte utrinque breviter fusco-lineata; rostro 
I fusco; thorace antice obsolete fusco-bimaculato, 
'scutello maculis 2 basalibus et tertia apicali, ni- 
gris; hemelytris pellucidis; corpore nigro, subtus 
apicibus segmentorum flavo marginatis; larsis apice 
|fuscescentibus. AY. Long. 245 millim. 
| Botem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 160, n:o 19. 
Flabitat in gramine pratorum Oelandiae mense 
Juli, rarius. 
| Inter minoribus bujus generis. Typhl. wvit- 
tatae magnitudine aequalis. Caput crassum, ob- 
luse triangulare, supra paulo couvexum, pallidum, 
antice fusco-adumbratum, arcu utrinque inter 
penlos lineaque basali media longitudinali fuscis; 
'ronte dilute flava, utrinque transversim crebre 
It breviter fusco-lineata, lineis tamen interdum 
ere confluentibus; genis immaculatis; rostro le- 
riter infuscato; oculis sub-ovatis, modice con- 


46 


vexis, nigris. Åntennae capite cum thorace non- 
nihil longiores, basi pallide flavae, seta basi in- 
crassata, extrorsum fuscescente. Thorax sat bre- 
vis, antice rotundatus, postice evidenter, late emar- 
ginatus, angulis basen oblique truncatis; supra 
paulo convexus, obsoletissime transversim slri- 
gosus, medio saepe dilute infuscatus, non procul 
ab apice punctis binis, sub-approximatis, trans- 
versis, saturatioribus, interdum obsoletis. Scu- 


tellum triangulare, fere planum, macula utringue 


basali, sat magna, subtriangulari et alia minori, 
in ipso apice, nigris. Hemelytra deflexa, abdo- 
mine longiora, apice anguste rotundata, patlida; 
sub-pellacida, certo situ pulchre. cyaneo-micantia. 
Alae albidae, nervis dilute fuscis. Corpus subtus 
nigrum, pectore abdomineque lateribus et seg- 
mentorum apicibus flavo-marginatis; genitalibus 
feminae nigro-fuscis, valvulis inferne dilutioribus. 
Pedes pallidi; tiblis posticis pro insertione spina- 
rum obsolete nigro- -punctalis; tarsis apice fusce- 
scentihbus. 

21.  Typhlocyba parvula: angusta, pallida; 
capite rotundato, supra maculis duabus, magnis, 
rotundatis, nigris; genis inferne rostroque nigro- 
fuscis; thorace pallide fusco, antice flavo-margi- 
nato;, scutello nigro bi-maculato; hemelytris Säk. 
hyalinis, margine interiore leviter infuscatis; cCor- 
pore nigro, SERA anguste flavo-marginato; 
tarsis apice fuscescenlibus. &A. Long. 2+ millim. 

Bonenw. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 161, n:o 20. 

In gramine ad Holmiam semel lecta. 

E mivoribus. Typhl. tenellae affinis, nonni- 
bil minor, capite tantum nigro bi-maculato, fronte 
non fusco-lineata, ab illa facile distinceta. Caput 
erassum, breve, apice rotundatum, pallide flavum, 
in margine antico inter oculos maculis duabus 


[ 
| 
| 


47 


transversis, sat magnis, rolundis, nigris; fronte 
non lineata; genis inferne rostroque nigro-fuscis; 
oculis lateralibus, ovatis, modice prominulis, ni- 
gris. Antennae capile cum thorace longiores, basi 
flavae, seta ad medium incrassata, dein leviter 
fuseescente. Thorax latitudine multo brevior, 
antice sub-rotundatus, postice fere truncatus, an- 
gulis baseos obtusis; supra paulo convexus, sub- 
lilissime transversim strigosus, pallide fuscus, an- 
tice flavo-marginatus. Scutellum sat wmagnum, 
triangulare, pallide flavum, maculis duabus basa- 
libus, sub-triangularibus, nigris. Hemelytra de- 
Heine fbdeinner dimidio longiora, apice anguste 
rotundata, pallida, sub- byalina, margine interiore 
leviter infuscata. Alae albidae, metallice splen- 
dentes. Corpus subtus nigrum, abdomine tenuiter 
flavo-marginato. Pedes graciles, pallide flavescen- 
tes, immaculati; tarsis apice fuscescentibus. 

22. Typhlocyba Zetterstedti: angusta, flavo- 
virescens; capite sub-rotundato, supra nigro bi- 
maculato; thorace maculis septem, scutelloque 
tribus nigris; hemelytris oblique fusco-lineatis; 
corpore subtus nigro, segmentis apice flavis; pe- 
dibus dilute flavis, bis posticis obsolete nigro- 
punctatis, tarsis apice infuscatis. AL. Long. 4—4; 
millim. 

Boten. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 161, n:o 21. 

Habitat in foliis Tiliae pampsöghas åd Åker- 
ström Bahusiae mens. Jul et Aug. passim. Prope 
Folmiam ad Bellevue in foliis Alni glutinosae. 

Typhlocybae  etegantulae baud longior, sed 
nonnihil robustior. T. urticae primo intuilu Si- 
milis, sed dimidio major et ab illa abunde di- 
stineta. Caput breve, crassum, apice sub-rotun- 
datum vel angulariter obtuse nonnihil productum, 
supra paulo convexum pallide flavum, antice inter 


18 


oculos maculis duabus magnis, rotundatis, nec 
non in medio marginis posterioris macula parva 
triangulari, nigris; fronte flava, immaculata, su- 
turis imterdum infuscatis; genis in mare imma- 
culatis, in femina saepe macula rotunda mox iufra 
oculos, nigra, notatis; oculis lateralibus, sub-ova- 
tis, glaucis. Antennae longitodine capitis cum 
thorace, basi pallide flavae, seta extrorsum fusce- 
scente. Thorax latitudine dimidio brevior, apice 
rotundatus, postice late, leviter emarginatus, an- 
gulis baseos oblique truncatis; snpra paulo con- 
vexus, subtilisstme transversim strigosus, pallide 
flavus, maculis septem nigris decoratus, nempe 
duabus in margine antico, rotundis, interdum 
obsoletis, quinque fere in medio, transversis, la- 
teralibus- parvis, obsoletis, media oblonga, mar- 
gine antico nonnihil magis approximata. Scutel- 
lum magnum, triangulare, flavum, bast maculis 
duabus magnis, triangularibus et intra apicem 
macula transversa, angulata, nigris, apice ipso 
flavo. Hemelytra deflexa, corpore dimidio lon- 
gora, apice rotundata, sub-nitida, flavo-virescen- 
tia, Iineis longitudinalibus tribus fuseis, quarum 
prima seu interior prope scutellum, basi abbre- 
viata, longe ante medium : marginis excurrit, Se- 
öda a Pastifered ad medium marginis inoteriore 
ducta, ibique cum prima confluente, tertia in 
disco, a basi longe ultra medium continuata; apice 
ipso plus minusve leviter infuscata. Alae suhbh- 
hyalinae, nervis dilute fuscis. Corpus subtus ni- 
grum, flavo variegatum et marginatum, genitali- 
bus feminae nigro-fuscis, vagina basi ferruginea, 
apice lestacea. Pedes graciles, pallide laws Li- 
biis posticis pro insertione spinarum löskete ni- 


gro-punctalis, tarsis apice fuscis. 


23. 


4G 
23. Typhlocyba aureola: angusta, pallide 


flava; capite rotundato, supra maculis 2 magnis, 
rotundatis, postice sub-approximatis, nigris; su- 
turis intra frontem el genas late nigris; thorace 
apice maculis 2 vel 4, exterioribus magnis, scu- 
telloque maculis 2 basalibus, nigris; hemelytris 
disco maculis irregularibus, pallide fuscis macu- 
lisque 2 nigris, una rotundata, ante medium, 
dorsali, altera pone medium, ad marginem exte- 
riorem; corpore nigro-flavoque variegato, apicibus 
segmentorum flavis; tarsis apice nigro-fuscis. 2. 
Long. 3+ millim. | 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 161, n:o 22. 

Habitat ad Anneberg Smolandiae mense Au- 
gusti, rarius. 

Statura et summa similitudo Typhl. auratae, 
sed semper minor, thorace latiore, breviore, ma- 
culis lateralibus minoribus, apice magis distanti- 
bus, ibique non introrsum dilatatis, ab illa dif- 
ferre videtur. Caput crassum, apice rotundatum, 
supra paulo convexum, pallide flavum, parum 
nilidum, intra marginem posticum, RR dua- 
bus magnis, rebändis; sub-obliquis, posterius saepe 
approximatis, nigris; fronte immaculata, infra 
oculos in fulura vitta apicem versus attenuata, 
nigra; oculis lateralibus, sub-ovatis, modice pro- 
minulis, glaucis. Antennae testaceae, seta basi 
incerassata, extrorsum fuscescente. Thorax lati- 
tudine postica dimidio brevior, antice rotundatus, 
basi sub-truncatus, angulis baseos oblique trun- 
catis; supra modice convexus, vix transversim 
strigosus, pallide flavus, in margine antico ut- 
rinque macula sat magna, rotunda, postice non 
dilatata et in medio marginis interioris punctis 
2 parvis, approximatlis, nigris.  Scutellum sat 

K. Vet. Akad. Handl. 1845. d 


50 


magnum, triangulare, nigrum, medio linea Ilongi- 
tudinali apiceque flavis. Hemelytra deflexa, ab- 
domine dimidio longiora, apice late rotundata, 
pallide hyalino-flava, lkucida; macula oblonga, 
ante medium suturae et altera mox pone medium 
marginis exterioris, nigro-fuscis; vitta disci inae- 
quali et fascia transversa intra apicem, pallide 
fuscis. Corpus subtus nigrum, lateribus pectoris 
segmentisque abdominis apice anguste flavis; ge- 
nitalibus maris flavo-variegatis, feminae valvulis 
inferne flavo-marginatis. Pedes graciles, pallide 
flavi; tibiis posticis longe spinosis; tarsis apice 
dilute infuscatis. 

24. Bythoscopus falcifer: oblongus, capite 
late rotundato, macula utringque verticali et altera 
ad basin rostri atris, linea longitudinali ad ocu- 
los, fronte rostroque signaluris nigris; thorace 
fusco, vilta media maculisque pallide flavis; scu- 
tello nigro, antice in medio signis duabus falci- 
formibus, margine laterali lineaque apicali flavis; 
hemelytris sordide hyalinis, nervis sat validis, 
nigro-fuscis, plaga dorsali ante medium, arcu 
pone medium maculisque minoribus disci albis; 
pedibus pallidis, femoribus maculis, tibiisque li- 
neis nigro-fuscis; tarsis fusco-annulatis. 2. Long. 
6 millim. 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 161, n:o 23. 

Mas: obscurior, antennarum clava atra, seta 
brevi tlerminata; fronte inferne vitlta utringque in 
röstro continuata, nigra. 

Femina: antennis setaceis; fronte imferne ni- 
gro-irrorata, signo in basi rostri forma suleae 
ferrae. 

Habitat in Populo Tremula ad Gusum men- 
sibus Julii et Augusti, passim, Dom. P. F. WaAurL- 
BERG: 


d1 


Magnitudine fere 6. liturati, sed posterius 
paulo. magis attenuatus, signaturis capitis, thora- 
cis scutellique, a conspeciebus facile et bene di- 
stinctus. Caput latum, crassum, late rotunda- 
tum, pallidum, a parte antica visum, utrinque 
linea ad oculum, velut maculis tribus raro qua- 
tuor, plus minusve confluentubus, formata, nigro- 
fuscis, in femina dentata; macula utrinque verticali 
et altera ad basin rostri, parvis, rotundatis, atris; 
plaga magna media, verticali, dilute fusca, inferne 
rolundata, superne bifida, interdum praesertim in 
femina obsoleta; fronte inferne in mare vitta ut 
rinque in rostrum continuata, nigro-fusca, in fe- 
mina transversim fusco-variegata, ad basin rostri 
signo forma soleae ferreae notata; genis pallidis, 
medio longitudinaliter dilute infuscatis; oculis la- 
teralibus, modice convexis, nigro-luscis. Åntennae 
breves, pallidae. Thorax latitudine postica duplo 
brevior, anlice rotundatus, postice leviter emar- 
ginatus, angulis baseos oblique truncatis; supra 
parum convexus, fuscus, vitta media sat lata, an- 
tice nonnihil abbreviata, ibique saepe arcu tenui 
maculisque nonnullis lateralibus plus minusve di- 
stinctis et interdum confluentibus, pallidis. Scu- 
tellum triangulare, nigrum, anlice in medio signis 
duabus faleiformibus, margine laterali a basi ultra 
medium lineaque longitudinali, apicali, pallide 
flavis. Hemelytra dellasos apicem versus atte- 
nuata, abdomine dimidio longiora, sordide hya- 
lina, situ diverso pulchre aureon vel cyaneo-ni- 
tentia; nervis sat validis, inaequaliter infuscatis; 
plaga ante, arcu pone mediam longitudinem, ma- 
culisque in disco tribus vel quatuor longitudina- 
libus, minoribus, albis.  Plaga inlerdam. magna, 
nigro-fusca, in medio dorsi, communis, adest. Alae 
albidae, hyalinae, nervis dilute fuscis. Corpus 


52 


pallidum; pectore nigro, segmentis abdominis plus 
minusyve nigro-tinctis, in individuis obscurioribus, 
nigris, apice tenuwuiter -pallidis.  Pedes pallidi; fe- 
moribus plus -minusve infuseatis; tibiis nigro- 
fusco Hineatis tarsisque fusco-annulatis. 


23. Jassus Tiliae: breviusculus, brunneus 
(7)» aut pallide testaceus (2); capite thoraceque 
lutescentibus, hoc ante marginem thoracis non 
prominente, illo antice obtuse triangulariter pro- 
ducto, scutello magno, triangulari, immaculato; 
hemelytris tenuiter nervosis. 92. Long. 5—53: 
millim. | 
Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 162, n:o 24. 


Habitat in foliis Tiliae mens. Julii et Augu- 
sti ad diversorium Ingared non procul ab Alings- 
åsiam; ad Akerström Bahusiae. vulgaris, nee non 


ad Holmiam parce lectus. 


Jasso fruticola nonnihil longior at multo 
crassior, capite ante marginem thoracis non pro- 
minente ut et colore, a conspeciebus 'facile di- 
stinctus.  Caput deflexum, subtiliter eonfertim 
punctulatum , medio carinula longitudinali, parum 
elevata, utrinque abbreviata; totum luteum, sub- 
nitidum, immaculatum ;  ocelHis distinctis; oculis 
$ub-rotundatis, lateralibus, modice prominulis, 
glaucis. -Antennae infra oculos foveis profundis 
sitae, breviusculae, flavae, seta haud infuseata. 
Thorax latitadine plas duplo brevior, antice ob- 
tuse triangulariter productus, postice late aequa- 
liter emarginatus, angulis baseos sub-oblique trun- 
catis; Jlutescens, parum nilidus. Scutellum mag- 
num, triangulare, subtiliter crebre punetulatum, 
ante apicem areuatlim impressum, apice carlna- 
tum, in mare obscure in femina dilute testaceum. 
Hemelytra incumbentia, abdomine dimidio lon- 


33 


giora, apice late rotundata, obscure testacea, in- 
terdum obsolete fasesbitlofata et apice ad sutu- 
ram infuscata (3), vel dilutius testacea, sub-pel- 
lueida (2); nervis distinctis, sub-elevatis conco- 
loribus. Alae albidae, mnervis dilute infuscatis. 
Corpus subtus in mare nigro-fuscum, flavo-varie- 
gatum, in femina testaceum, immaculatum. Pedes 
flavi; tibiis posticis extus canaliculatis, bifariam 
nigro-punctatis; larsis apice infuscatis. 

26. Jassus scutellatus: brevior, crassus, pal- 
lido fuscoque variegatus; capile obtuse triangulari, 
verlice nigro-maculato, genis pone oculos macula 
ur iangulari, nigra; scutello pallido, basi sub tho- 
racis margine utrinque macula triangulari, nigra, 
antice conjuncta; hemelytris pallide fusco-griseis, 
valide nervosis; tibis posticis extus macula parva 
nigra. 2. Long. 4;—5 millim. 

Jassus id. Dom. ZeTTERSTEDT in litt. — Bo- 
HEM. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 162, n:o 25. 

Habitat in Scania; a Dom. ZETTERSTEDT et 
SUNDEVALL benevole communicatus. 

Statura crassa praecedentis, sed semper non- 
oihil minor. J. fruticola vix longior sed multo 
robustior, signaturis valde varians; piclura scu- 
telli, ab affinibus bene distinctus, Caput breve, 
crassum, pallide flavum, confertim punctulatum, 
maculis quatuor parvis, quadratim  dispositis, 
seilicet 2 in vertice et 2 inferne intra oculos, 
infra illas lineolis binis, brevibus, obliquis, ma- 
gis approximatis, nigris; maculis in fronte, maris 
praeserlim, interdum vario modo confluentibus, 
plagam magnam flavo-variegatam efficientibus; ge- 
unis flavis, pone oculos macula triangulari, nigra 
notatis; oculis sub-trigonis, modice prominulis, 
glaucis. Antennae infra oculos foveolis sat pro- 
fondis insertae, breviusculae, basi flavae, extror- 


J4 


sum fuscescentes. Thorax -latitudine duplo bre- 
vior, apice obtuse triangulariter productus, po- 
stice leviter emarginalus, angulis baseos oblique 
truncaltis; supra modice convexus, sat crebre evi- 
denter punctulatus, sordide flavus, dorso plus 
minusve fusco-irroratus, utrinque versus apicem 
macula oblonga, nigro-fusca; interdum obscure 
fuscus, parce flavo-variegatus. Scutellum sat mag- 
num, triangulare, apice acutiusculum, flavum, 
utrinque in bast macula sat magna, triangulari, 
antice conjuneta, nigra, medio litura ancuraeformi, 
vel interdum stria tantum tränsversa impressa, 
punctisque duobus ante illam parvis, transversis, 
fuscis. Hemelytra abdomine longiora, apice late 
rotundata, pallide fusco-grisea, sub- hyalina, ner- 
vis validis, elevatis, fuseis. Corpus subtus pål- 
lidum, nigro-variegatum; abdomine in mare ni- 
gro, segmentis apice flavo-marginatis; in femina 
flavo, nigro-marginalo, in utroque sexu supra 
nigro, segmenltis apice flavis. Pedes pallide flavi; 
tibius posticis extus in bast macula parva et intus 
saepe linea brevi, nigra, notatis; tarsis apice in- 
fuscatis. 

27. Jassus Rubi: brevior, crassus, pallidus; 
.capite obtuse triangulari, maculis septem genisque 
pone : oculos macula triangulari, nigris; thorace 
margine antico utrinque macula sinuata nigra; 
scutello utringque macula basali, sub-triangulari, 
villa media postice abbreviata, punetisque ducbus 
nigris; hemelytris fusco-brunneis (3). vel pallidis, 
sub- -hyalinis (2), tenuiter nervosis; tibiis posticis 
bast: extus macula parva nigra. A2. Long. 3:—1: 
millim. 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 162, n:o 26. 
far. B. maculis tvribus intra ocularibus confluen- 


tibus. &. 


d3 


Var. Y. maculis tribus intra ocularibus et duabus 
in apice frontis confluentibus; scutello nigro, 
utringue flavo-marginato punctisque duobus 

arvis transversis lavin hemelytris medio 
pellucidis. &. 

Var. 3. caput ut in var. Y. signaturis nigris scu- 
telli confluentibus. 

Var. «. caput ut in var. Y; scutello nigro, flavo- 
marginato, apice flavo, nigro bipbn slak 
hemelytris ut in a. 

Habitat in foliis Rubi idaei ad Åkerström et 
Marstrand (WamursBErc) Bahusiae mens. Juhii et 
Augusti sat frequenter; ; in Smolandia ad Anne- 
berg parce, in Westrogotlhia semel caplus; in 
Ostrogothia ad Gusum Bbja WAHLBERG. 

Aflinis certe praecedenti, sed semper minor, 
signaturis capitis et scutelli, nervisque tenuioribus, 
ab illo certe distinctus. Caput breve, crassum, 
obtuse triangulare, subtiliter erebre punctulatum, 
pallidum, maculis nigris saepe confluentibus va- 
riegatum, scilicet duabus non procul a basi, sat 
magnis, rotundis, 2 parvis in medio frontis, ma- 
culam magnam inter se includentibus, infra illas 
binis aliis, sat magnis, magis approximalis, in- 
ferne acuminatis; genis pone oculos macula sub- 
triangulari, nigra, notatis; oculis sub-trigonis, 
modice convexis, glaucis. Antennae infra oculos 
foveolis sat profundis insertae, breviusculae, fla- 
vae, seta dilute fuscesceute. "Thorax latitudine 
duplo brevior, antice obtuse triangulariter pro- 
ductus, basi sat profunde Hibagsin att angulis 
baseos oblique truncatis; supra. modice convexus, 
subtiliter, confertim, oblique aciculatus, sub-niti- 
dus, pallide flavus, apice maculis quinque, trans- 
versis, antice saepe- confluentibus, nigris. --Scu- 
tellum sat magnum, triangulare, apice acutiuscu- 


56 

lum, pallide flavum, basi utrinque macula sat 
magna, vitta media apice abbreviata, maculisque 
duabus parvis, rotundis, transversis, in medio 
positis, nigris. Hemelytra abdomine nonnihil lon- 
giora, apice late rotundata, in mare fusco-brun- 
nea, in femina pallida, suga hyalina, nervis eleva- 
tis, tenuibus, concoloribus. Corpus nigrum, pal- 
lide-variegatum ; genitalibus in utroque sexu pal- 
lidis.  Pedes flavi; tibiis posticis extus ad basin 
macula parva, nigra; femoribus interdum obsolete 
nigro-variegalis; tarsis apice fuscis. 

28. Jassus Ani: oblongus, rufo-brunneus; 
capite obtuse triangulariter producto, basi ca- 
rinato, maculis 2 magnis, pallidis, punctis 4 
parvis, antice inferne linea tenui, obliqua, ro- 
stroque basi punctis 2 minutissimis, nigris; tho- 
race utrinque in margine antico nigro-maculato; 
postice pallido-marginato; scutello rufo, punctis 
2 parvis, nigris; hemelytris basi circa scutellum, 
plaga dorsali media et altera laterali versus apl- 
cem, albidis: tbiis posticis extus nigro-lineatis 
et punctalis. F$. Long. 3— 95+ millim. 

Borem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 163, n:o 27. 

Var. 8. hemelytris pallidis, sub-pellucidis, 
nervis fuscis. 79. 

Habitat in foliis Alni glutinosae sat frequens; 
in Smolandia ad Anneberg; in Westrogothia et 
ad Holmiam mensibus. Jul. et Aug.; in Scania. 
Dom. SUnbDEVALL; in Östrogothia ad Gusum Dom. 
Prof. WAHLBERG. 

Statura et summa similitudo J. fruticolae , 
sed semper fere dimidio major; signaturis capi- 
tis scutellique ut et habitatione, ved ab illo di- 
stinctus. Capul breve, crassum, obtuse triangu- 
lariter productum, subtiliter eonfextik puncla- 
lum; vertice breviter carinatum, rufo-brunneum, 


| 
| 


d7 


inter oculos plaga transversa, dilute flava, ma- 
culis utrinque 2 longitudinalibusy et inferne lhi- 
neolis 2 brevibus; obliquis, magis approxima- 
tis, nigris; rostro basi punctis binis, minutissi- 
mis, nigris;  genis pallide flavis, immaculalis; 
oculis sub-trigonis, modice convexis, dilute brun- 
neis. Åntennae breves, infra oculos foveolis sat 
profundis insertae, pallide flavae, seta extrorsum 
fuscescente. Thorax latitudine duplo brevior, an- 
tice obtuse triangulariter productus, postice late 
emarginatus, angulis baseos oblique truncatis; su- 
pra paulo convexus, confertim, transversim rugu- 
losus, dorso carinula obsoleta instructus, ufo 
brunneus, sub-opacus, utrinque in margine antico 
pone oculos maculis 2 vel 3 parvis, nigris. Scu- 
tellum sat magnum;, triangulare, apice antiuscu- 
lum, rufam, medio maculis 2 parvis, transversis, 
rotundatis, approximatlis, nigris, pone illas linea 
transversa, utrinque abbreviata, impressa. Heme- 
lytra abdomine nonnihil longiora, apice late ro- 
tundata, rufo-brunnea, sub-nitida, basi circa scu- 
tellum, macula parva, oblonga, communi, dorsali 
plagaque laterali versus apicem, albido pellucidis; 
nervis elevatis, sat validis, fuscis. Alae sordide 
albae, mervis dilute fuscis. Corpus subtus pal- 
lide testaceum, supra cum genitalibus ferrugineum ; 
vagina. feminae nigro-fusca. ' Pedes testacei;. femo- 
ribus interdum extus tenuissime tibiisque posticis 
evidenter nigro-lineatis; tarsis apice infuscatis. 
29.  Jassus fuscinervis: oblongus, -griseo- 
fuscus; capite acutius triangulariter pr ARNE 2 sor- 
dide flavo, maculis quinque-nigris; scutello nigro- 
fusco; hemelytris nervis Ulansrerbie medns for- 
tius infuscatis; corpore subtus flavo-variegato (>), 
vel flavo immåculato (2); pedibus pailide testa- 
ceis, tibus posticis - extus basi macula : parva, 


IS 
nigra, notatis; tarsis apice fuscis. A9. Long. 3 
millim. 
Botem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 163, n:o 28: 


Habitat in foliis Betulae albae mensibus Jul. 
et Aug. ad Anneberg Smolandiae minus frequens; 
in Östrogothia ad Gusum Dom. WaAHLrBERG. 


Magnitudo, statura et affinitas J. fruticolae, 


capite antice acutius triangulariter producto ut' 
et signaturis aliis, ab illo beta distinetus. Caput 


blevet crassum, apice acute triangulariter pro- 
ductum , confertim punctulatum, basi carinula 
brevi , longitudinali, instructum , sordide flavum, 
lean marginem posticum maculis tribus, trans- 
Vversis, media . majort, margine basali nonnihil 
- magis approximata, et in Meka frontis maculis 
duabus, minoribus, sub-approximatis, nigris; genis 
flavis, in medio macula rotunda, nigragz oculis 
sub-trigonis, modice convexis, nigris. Antennae 
infra oculos foveolis sat profundis insertae, bre- 
viusculae, flavae, seta fuscescente. Thorax lati- 
tudine duplo brevior, antice triangulariter, obtuse 
productus, postice late, sat profunde emarginatus, 
angulis basalibus oblique truncatis; supra paulo 
convexus, subtiliter, confertim ruguloso-punctalus, 
medio longitudinaliter, tenuiter carinatus, griseo- 
fuscus, utrinque in margine antico pone oculos 
macula transversa, obscuriore, margine postico 
saepe dilutiore. Scutellum sat magnum, (trian- 
gulare vel nigro-fascum, immaculatum, vel ob- 
Sedan bivittatum. Hemelytra corpore non- 
nihil longiora, apice late rotundata, dilute fusca, 
ner vis dis transversis fortius infuscatis. Alae 
albido-hyalinae, metallice mnitentes, nervis dilute 
fuscis. Corpus subtus in mare nigrum, flavo- 
variegatum, in femina flavum, pectore nigro-va- 


KA 


29 
riegato; supra in utroque sexu nigrum; genita- 
libus feminae fuscis, subtus pallido marginatis, 
vagina ferruginea. Pedes flavi; tibiis posticis extus 
basi macula parva nigra; tarsis apice infuscatis. 


30. Delphax speciosa: oblonga fusca; tho- 
race, scutello medio, antennis pedibusque palli- 
dis; scutello magno, apice valde producto; hem- 
elytris pellucidis, macula sub-cuneata basali, fa- 
scia semicirculari pone medium maculaque parva 
dorsali, nigro-fuscis; tarsis anterioribus infuscatis. 
&. Long. 3+ millim. : 

Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 165, n:o 29. 


In gramine loco uliginoso, ad litus maris 
in Insula Wermdö prope Tollare, specimen uni- 


cum d. 28 Junii 1842 lectum. 


Species pulehra et distinctissima. AÅsiracae 
crassiornis mari primo intuitu similis, longior ta- 
men et gracilior, antennarum structura, vertice 
magis producto, ab illa abunde distincta. Ca- 
put mediocre, supra fere planum, dilute fuscum, 
postice pallidius, vertice quam in Å. crassiorni 
angustiori, magis producto, sub-rotundato, supra 
apicem versus paulo elevato, tri-carinalo, carinis 
lateralibus obliquis, in fronte continuatis; fronte 
deflexa, plana, fusca; oculis rotundatis, modice 
convexis, nigris, infra ad insertionem antennarum 
emarginatis. Antennae seta excepta, longitudine 
capitis cum thorace, sordide pallidae; articulo 
primo anguste obconico, secundo cylindrico, supra 
tuberculato, primo nonnihil longiore et crassiore, 
truncato, seta apicali, capillari, fuscescente. ”Tho- 
rax brevis, transversus, postice leviter emargina- 
tus, pallidus, utrinque infuscatus. Scutellum la- 
titudine brevior, apice bi-sinuatum, lobo medio 
retrorsum valde producto, acutiusculo; parum con- 


60 


vexum, antice medio obsolete carinalum, pallide 
flavum, linea media et apice albescentibus, late- 
ribus infuscatis. Hemelytra incumbentia, cor- 
pore fere duplo longiora, apice late rotundata, 
pallida, pellucida, sub-nitida, macula basali, lon- 
gitudinali, sub-cuneiformi, postice truncata, mox 
pone medium fascia semicirculari, margine exteri- 
ore orta, ad interiorem oblique ducta apicemque 
cingente, et macula denique parva elongata, dor- 
sali, in medio posita, nigro-fuscis; striga praeterea 
angusta, obliqua, fusca, ante apicem alae, in me- 
dio fere speculi, a fascia apicali inclusa. Alae al- 
bidae, nervis fuscis. Corpus subtus nigro-fuscum, 
segmentis basalibus utrinque macula flava notatis 
angusteque flavo-marginatis. Pedes pallidi; femo- 
ribus linearibus, sulcatis, obsolete fusco-lineatis; 
tibis reclis, anterioribus simplicibus, posticis ex- 
tus dentibus binis et calcare apicali longiore, in- 
tus apice appendice magno crasso, acutiusculo, 
instructis; tarsis anterioribus infuscatis. 


31. Delphax limbata: oblonga, pallide fla- 
va; Ccapite obtuso et thorace brevi, flavis, cum 
scutello brunneo tricarinatis, hemelytris albidis, 
pellucidis, punctis nervorum fasciaque incurva, 
semicirculari, pone medium maculaque parva ob- 
longa, dorsali, fusco-umbrinis; abdomine nigro- 
fusco, lateribus flavo-maculato. 2. Long. 3+ mill. 


Delphax limbata Fasr. Ent. Syst. IV, 6, 21. 
Syst. Rhyngot. p. 84, n:o 5 (Sec. Mus. Fa- 
BRICI). — Germ. Mag. III, 20, 2. 

Delphax anceps. Germ. Mag. IV, 105, 10. 


Delphax signifera. Bonmem. Vet. Akad. SU 
vers. 1845, p. 164, n:o 30. 


Habitat 


61 


Habitat rarius in gramine locis uliginosis; in 
Smolandia ad Sönekarg mense Augusti; in 'Ba- 
husia ad Åkerström etiam lecta. 


Stalura praecedentis, sed fere duplo minor. 
Caput sat latum, antice late rotundatum, flavo- 
testaceum, postice nonnihil elevatum, Hlanlelé 
bifoveolatum , antice tri-carinatum , carinis in fronte 
deflexa, continualis; rostro nigro-fusco; oculis ova- 
tis, modice convexis, glaucis, infra ad insertio- 
nem antennarum sat profande emarginatis. Ån- 
tennae longitudine capitis cum ihörsees pallide 
tla vae, SE Ane primo secundo nonnihil breviore 
et tenuiore, sub obconico, secundo cylindrico, 
supra tuberculis parvis, obtusis, verruciformibus 
obsito, apice truncato, seta capillari, fusca. Tho- 
rax brevissimns, postice in medio leviter emar- 
ginatus, angulis lateralibus sub-rotundatis; supra 
paulo convexus, medio carina recta et utringque 
alta obliqua, obsoletis, interstitiis leviter impres- 
sis, sub-nitidus, flavo-testaceus. Scutellum mag- 
num, latitudine thoracis, apice profunde bisinua- 
tum, lobo medio producto, apice rotundato; fere 
planum, distincte tricarimatum, dilute brunneum, 
medio dilutioni.  Elytra incumbentia, abdomine 
duplo fere longiora, apice anguste retundata, 
alba, pellucida, nervis sat validis, punctis cre 
bris, umbrinis obsitisg; in medio dorsi macula 
parva, oblonga, communi et mox pone medium 
fascia semicirculari, a margine exlerliore orla ad 
interiorem oblique ducta apicem que fere cingente, 
fusco -umbrinis; nervis apice etiam fuska dine 
cinctis. Alae albidae, pellucidae, nervis dilute 
fuscis. Corpus subtus nigro-fuscum; pectore flavo- 
variegato; abdomine utringue flavo maculato; ge- 


K. V. Akad. Handl. 1845. 6. 


62 


nitalibus piceis. Pedes pallide fusci, interdura 
dilutiores vel pallido-variegati. 


32. Delphax perspicillata: breviuscula, pal- 
lide flava; antennarum articulo primo brevissimo; 
oculis, macula magna genarum, aliaque parva 
tboracis, lalterali, rotundis, nigris; hemelytris 
longitudine abdominis, albis, apice anguste ob- 
ölet infuscatis, nervis elevaltis, Härlbetilaris. 9. 


Long. 2 millim. 
Bonem. Vet. Akad. Öfvers. 1845, p. 164, n:o 31. 


Habitat in gramine lecis uliginosis; ad Anne- 
berg Solange rarius mensib. Aug. et Septembr; 3 
in Bahusia ad Åkerström specimen unicum etiam 
inventuni. 

Parva, breviuscula. Caput latitudine fere 
thoracis, antice late rotundatum, supra fere pla- 
num, obsolete tricarinatum et bifoveolatum; pal- 
lide flavum, infra oculos in genis macula sat 
magna, rotunda, nigra; fronte convexa, medio 
obsolete carinata; rostro inflexo, pallide flavo: 
oculis magnis, ovalis, convexis, nigris, infra ad 
insertionem antennarum profunde emarginalis. Ån- 
tennae longitudine capitis, articulo primo secundo 
duplo breviore et nonnihil angustiore, secundo 
 cylindrico, laevi, apice truncalo, sela tenul ca- 
pillari, fusca, antenna longiore. Thorax brevissi- 
mus, postice in medio late rotundato-emargina- 
tus, angulis lateralibus, sub-rotundatis; modice 
convexus, Uricarinatus, carina media recta, late- 
ralibus sub-obliquis; pallide flavus, in angulo la- 
terali baseos macula minore, nigra, ornatus. Scu- 
tellum magnum, sub- triangulare e, apice ulrinque 
emarginatum, lobo medio alde producto, aculo; 
fere planum, tricarinatum, dilate flavum. Hem- 
elytra incumbentia, longitudine abdominis, apice 


63 


late rotundata, albido-hyalina, apice ipso saepe 
angustissime, obsolete infuscata; nervis elevatis, 
immaculatis Alae incompletae, albidae. Corpus 
subtus dilute flavum, abdomine supra plus mi- 
nusve infuscato; vagina nigra. Pedes graciles, 
pallide testacei, immaculati; tibiis posticis basi, 
medio et apice obtuse dentatis. | 

D. gulttulae Germar valde affinis, statura 
minori, ventreque pallido, immaculato, ut videtur 
diversa. 


BAG 


SS ej ör 
LE - Ar 
SE > CW FT 

a 


free 
F 
2 E 
2 
EE RÅ 


| 


Försök till bestämmande af chro- 
: mens atomvigt: 


af 
N. J BERLIN. 


Till Akademien inlemnad den 14 Januari 1846. 


Talet 351.815, hvilket man hittills ansett ut- 
trycka denna metalls atomvigt, är beräknadt från 
ett för ungefär 28 år sedan af Frih. Berzeniws ") 
anstäldt försök, hvarvid 10 gr. salpetersyrad bly- 
oxid, dekomponerade med neutralt chromsyradt 
kali, gåfvo 9.8772 chromsyrad blyoxid, och af 
10 gr. chromsyrad blyoxid erhöllos 2.425 chrom- 
oxid. 

Nyligen har PeEuicot 5"), vid en undersök- 
ning af vissa chromoxidulsalter, trott sig finna, 
att denna atomvigt vore för hög, och att den 
rätta sannolikt låge mellan 325 och 335. Med 
anledning häraf anmodade mig Frih. BeERZEuus 
att försöka säkrare bestämma chromens atom vigt 
genom analys af silfveroxidens föreningar med 
chromsyra. Hufvudresultaterna af de försök jag 
i detta afseende anställt har jag redan haft till- 
fälle =] meddela Kongl. Akademien; en mera 
detaljerad redogörelse för dessa försök får jag här- 
med aflemna. 

Min första omsorg vid dessa försöks anstäl- 
lande, blef att bereda neutralt chromsyradt kalt 


”) Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi, V, 477. 
”") Annales de Chimie et de Phys., XII, 528. ; 
”") Ofversigt af K. Vet. Akad. Förhandl., 1845, 90. 


66 


i rent tillstånd för att sedan, genom dess. de- 
komposition med salpetersyrad silfveroxid, erhålla 
den för försöken nödiga föreningen fri från alla 
främmande inblandningar. För detta ändamål om- 
kristalliserades + handel förekommande surt chrom- 
syradt kali flera gånger, upplöstes åter i vatten 
och försattes med en lösning af chromsyrad ba- 
Tyt i chromsyra; den filtrerade lösningen blan- 
dades med en lösning af rent kolsyradt kali i 
öfverskott, beredt genom bicarbonatets glödgning, 
och afdunstades till torrhet, hvarefter saltmassan 
omkristalliserades så länge moderluten innehöll 
spår till kolsyradt kali. Det erhållna saltet åter- 
upplöstes i vatten, befriades från möjligen vid- 
hängande chlor genom digestion med chromsyrad 
silfveroxid och underkastades ånyo repeterade om- 
-kristalliseringar genom frivillig afdunstning. 

Det på detta sätt renade chromsyrade kalit 
visade, reduceradt med svafvelsyra och alkohol, 
icke det ringaste tecken till chlorhalt, ej heller 
kunde svafvelsyras närvaro deri upptäckas med 
baryt, sedan detsamma blifvit reduceradt med 
chlorvätesyra och alkohol. 

Det tvåfaldt chromsyrade kalit erhölls af 
det i handel förekommande, hvilket renades med 
sur chromsyrad baryt och sur chromsyrad silf- 
veroxid samt förnyade omkristalliseringar. 

Neutral chromsyrad silfveroxid bereddes af 
1 vatten upplöst neutralt chromsyradt kali, hvil- 
ket blandades med en lösning af salpetersyrad 
silfveroxid, som blifvit beredd af på våta vägen 
reduceradt och väl utkokadt silfver samt smält 
till den fria syrans förjagande. Den bildar ett 
kermesfärgadt pulver, som, gnidet med en hård 
kropp, antager en grönbrun halfmetallisk färg; är 
vattenfri och smälter vid börjande rödglödgnings- 


67 


hetta till en grön, metalliskt glänsande, i brottet 
kristallinisk massa, utan att sönderdelas, så vida 
upphettningen sker, hvarken i glaskärl eller så, 
att lamplågan kan verka reducerande. Upphet- 
tad i glaskärl, sönderdelas den vid beröringsytan 
redan innan + 200”, hvarvid chromsyradt alkali 
bildas. Af chlorvätesyra eller: chlormetallens lös- 
ningar sönderdelas "den ögonblickligen. Upphet- 
tad i vätgas, reduceras den till en blandning af 
chromoxid och metalliskt silfver; är den förut 
upphettad till omkring +70? då vätgasen får 
börja inverka, så sker reduktionen under eld- 
fenomen. 

Tvåfaldt chrom$yrad silfveroxid faller såsom 
ett cinoberrödt pulver, då en lösning af tvåfaldt 
chromsyradt -kali sättes till en lösning af salpe- 
tersyrad silfveroxid; bafva föreningarna en viss 
srad af utspädning eller äro de varma, afskiljes 
saltet under form af små brunröda, glänsande 
kristallnålar. I - vatten löses detta salt något, 
men undergår tillika en sönderdelning, så att 
chromsyra bildas och en motsvarande qvantitet 
neutralt salt bildas; för hvilken orsaks skull det 
svårligen kan fås fullkomligt rent, så vida man 
icke lyckas erhålla detsamma i större kristall- 
nålar, hvilka genom hastig afsköljoing och ut- 
prässning kunna befrias från moderlut. Det är 
vattenfritt och tål upphettning till öfver +100", 
utan att sönderdelas, men innan börjande röd- 
glödgningshetta smälter det under utveckling af 
syrgas till en blandning af chromoxid och neu- 
tralt salt, som vid högre temperatur sönderdelas 
till chromoxid och metalliskt silfver. 

Alldenstund det neutrala silfversaltet vid 
reduktion i vätgas förlorar fem åttondedelar af 
sin syrehalt, försökte jag först att bestämma chro- 


68 


mens atomvigt på det sätt, att en afvägd portion 
af detta salt lindrigt upphettades i en ström af 
vätgas, vätgasen efter försiggången reduktion ut- 
drefs af kolsyregas, och denna af torr luft, hvar- 
efter återstoden vägdes. I fem på detta sätt ut- 
förda försök med 3 till 4 gram i sender, erhöl- 
los följande tal för syreförlusten i procent: 11.340, 
12.049, 11.393, 11.760 och 11.952. Mot atom- 


vigten 391.8 svarar syreförlusten 11.896, och mot 


atomvigten 328.39, syreförlusten 12.030. De fun- 
na, från hvarandra för mycket afvikande talen, 
härrörde dels från svårigheten att väga den re- 
ducerade återstoden, som med största begärlighet 
kondenserar gaser i sina porer, dels derifrån, 
att vid den temperatur, hvarvid reduktionen för- 
siggår, silfveroxid smälter in i glaset och chrom- 
syradt alkali tillika bildas. Metoden öfvergafs 
derföre, och detta så mycket hellre, som fyra 
enheter i tredje enheten af syreförlusten svara 
mot en enhet i atomvigten, och således hvarje 
det minsta observationsfel yttrar ett för stort in- 
flytande på hufvudresultatet. 

Nu återstod erdast att bestämma silfversal- 
tets halt af chrom och silfver, den förra under 
form af oxid, den sednare under form af chlor- 

silfver. För detta ändamål inlades i en behöri- 
gen turerad långhalsad glaskolf en viss mängd 
chromsyrad silfveroxid, hvars vigt bestämdes ef- 
ter torkning vid +100”, hvarefter saltet öfver- 
gjöts med en blandning af chlorvätesyra och al- 
kohol. Chromsyrans reduktion försiggick nästan 
ögonblickligen, men befordrades dock ytterligare, 
för att undvika hvarje halt af fri chlor i vät- 
skan, genom ett dygns digestion, hvarefter en 
grönblå lösning af chromcehlorid erhölls, jemte 
en fällning af chlorsilfver. Den förra afsifonerades 


| 
| 


| 
| 
I 
| 


69 


från den sednare, som genom förnyade pågjut- 
ningar af vatten, omskakning och afsifonering 
fullkomligt  aftvättades. För att vid denna af- 
sifonering och uttvättning förebygga hvarje för- 
lust, förfors i dervid på följande sätt: kolfvens 


mynning -förseddes med en, på tvenne ställen 


genombborrad kork; genom det ena af. dess hål 
nedfördes till en viss punkt i vätskan det kor- 
tare benet af en glassifon med fin kaliber; ge- 
nom det andra infördes det ena benet af ett 
kort, i rät vinkel böjdt glasrör, genom hvilket 
luft medelst blåsning inprässades i kolfven, till 
dess sifonen var fylld, och således kunde af sig 
sjelf uppfylla sitt ändamål. För att, sedan si- 
fonen slutat verka, påfylla kolfven med vatten 
utän alt rubba apparaten, förenades det kortare, 
nyss omnämda röret, med ett annat rätvinkligt 
böjdt rör, hvars längre ben fördes genom korken 
på en med vatten till hälften fylld flaska, djupt 
under vallenytan; genom samma kork gick älven 
ett kort, rätvinkligt böjdt rör, genom hvilket 
luft inprässades öfver vattnet i flaskan, till dess 
en tillräcklig qvantitet deraf öfvergått 1 kolfven, 
bvarvid tillika iakttogs, att för hvarje ny på- 
gjutning litet mera vatten tillsattes än vid den 
töregående. Det efter sju till åtta pågjutningar 
fullkomligt uttvättade, men genom ljusets inver- 
kan något mörknade chlorsilfret befuktades med 
några droppar kungsvatten, och torkades på ett 
mörkt ställe, så att det blef snöhvitt, samt smältes 
derefter och vägdes med kolfven. så 

Den afsilonerade lösningen af chromchlorid 
afdunstades jemte tvättvattnet. till en ringa vo- 
lum, blandades med ammoniak i öfverskott, af- 


| dunstades till torrhet och öfvergjöts med ko> 


kande vatten, hvarefter det afskiljda chromoxid- 


70 


hydratet upptogs på filtrum, glödgades och väg- 
des. Filtrum var af det bästa Lessebo-papper, 
vägdt, och vigten af dess aska derefter beräknad. 

Jag kan vid detta tillfälle icke underlåta att 
fästa uppmärksamheten på den stora begärlighet, 
hvarmed glas, äfven en slät yta deraf, konden- 
serar valten ur luften. En fullkomligt torr och 
öfver svafvelsyra afsvalnad glaskoif tilltager, un- 
der de första 3 till 10 minuterna den Hall beus 
gar på vågskålen, i vigt med 4—35 milligram och 
derutöfver; hvarföre, då sådana vid en vägning 
användas, de böra få stå på vågen till dess kon- 
stanta vigtsresultater erhållas. 

Vid fer på ofvan omtalade sätt utförda ör 
sök erhöllos följande resultater. Det till försöken 
I, II och III använda silfversaltet var framstäldt 
vid olika tillfällen med kalisalt af olika kristalli- 
sationer; Mill försöket IV var det utfäldt med 
salpetersyrad silfveroxid i öfverskott. Till för- 
söket V användes sur chromsyrad silfveroxid i 
temligen stora kristallnålar. 


| Silfversalt i | Funnet | Funnen | 


| gram. |Chlorsilfver. | Chromoxid. 
| NTE EE 4.668 | 4.027 1.0754 
0 fe ARA 3.4568 | 2.983 0.796 
SNS SÄ 2.306 0 3 KIL 
KN doch så PREN 1.3555 | 0.4945 
SSE See 4.:3335 | 26692 174500 


Från dessa data kan echromens atomvigt på 
trenne olika sätt beräknas, nemligen 1:o från för- 
hållandet mellan qvantiteterna af det använda 
saltet och det funna chlorsilfret, vid hvilket be- 


71 


räkningssätt emellertid observationsfelen komma 
att yttra sitt största inflytande, alldenstund den 
chromsyrade silfveroxidens atomvigt först måste 
beräknas, och den fjerde siffran uti dess tal blir 
den tredje i hufvudresultatets; 2:0 af den an- 
vända saltqvantitetens förhållande till den funna 


e : : be 5 
chromoxiden, enligt eqvationen x = Ad hvari 
a— 


x = chromoxsidens halfva atomvigt, a = sillver- 


saltets och 6 = chromoxidens qvantilet, samt c 


= 19599.66 eller det tal, som, sammanlagdt med 
chromoxidens halfva atomvigtstal, ger den chrom- 
syrade silfveroxidens atomvigt3 och J3:0o från för- 
hållandet mellan -chlorsilfrets och chromoxidens 
vigtsqvantiteter. Det sista beräkningssättet ger 
de så väl sinsemellan som med medeltalet af 
alla bäst öfverensstämmande talen. 


Chromens atomv. beräknad från förhållandet mellan 


(Ag = 1349.66; Cl. = 443.285). 


Silfversalt | Silfversalt |Chlorsilfver| 


| 
| 


| och och och Medeltal. 

| Chlorsilfver. Chiromosid. |Cbromoxid. | | 
I... | 32867 | 328.838| 328.80 | 328.769] 
I) 32806 | 328.553 | 328.438] 328.349 
II . . | 330.00 | 328.49 | 328.836] 329.108 
nät 2 -1330.75 |. 326.956] 327.827) 328.511 
MWaPS990551 1227-4371 328.042 328.217 


| Medeltal] 329.327 | 325.054 RR 328.359 


Medium af dessa femton adm siotetäl är sSå- 
| ledes 328.039, som så föga afviker så väl från 


| 328. 39, hvilket i Arsber. 1845, p. 36, är upp- 


72 
taget, som från 328.37 =), hvilket finnes upp- 


taget 1 atomvigtstabellerna i tredje delen af BeEr- 
zenuius' Lehrbuch d. Chemie, femte upplagan, att 
någon ändring i det RE så mycket mindre 
torde böra komma i fråga, som sjelfva sättet för 
atomvigtens bestämmande icke synes medgifva 
någon särdeles säkerhet på första decimalen. 

De från försöket IV dragna resultaterna äro 
visserligen så afvikande både sinsemellan och från 
de öfriga, att dem icke borde wWilläggas lika vigt 
med de andra; men ehuru deras borttagande 
skulle gifva medeltalet för hvarje series resultater 
ett vackrare utseende, hafva de dock på slult- 
resultatet ett så ringa inflytande, att detta, om 
de borttogos, endast skulle blifva 32861 i stäl- 
let för 328.359. 

För att om möjligt finna orsaken till olik- 
heten mellan dessa försöks resultater och det, 
som Frih. BerzeEuiws vid sina försök erhållit, de- 
komponerades neutralt chromsyradt kali med sal- 
petersyrad blyoxid, hvarvid bestämdes huru myc- 


ket af det ena saltet som fordrades till det an- - 


dras fullständiga utfällning. Då blysaltet utfäll- 
des med chromsyradt kali, erhölls atomvigten i 
ett försok under 323; då deremot blysaltet sat- 
tes till kalisaltet, erhölls atomvigten 342. I båda 
fallen hade således en mindre qvantitet af det 
fällande saltet åtgått, än som svarade mot atom- 
vigten 328. Dervid inträffade ullika alt, då den 
i det sednare försöket erhållna fällningen upptogs 
på filtrum och tvättades, tvättvattnet antog cn 
gul färg och innehöll echromsyradt kal. Häraf 
synes att, åtminstone vid en viss koncentrations- 


grad 


”) Bör rätteligen vara 328.857 och är medeltalet af 


329.327 och 328.388. ” 


— 
— 


73 


rad hos saltlösningarna, en portion af någotdera 
saltet utfälles, jemte den chromsyrade blyvoxiden. 

Då en mycket utspädd lösning af chrom- 
syradt kali fälldes med en dylik af salpetersyrad 
blyoxid, hade cn fullkomlig utfällning, såsom det 
syntes, egt rum, då så mycket af" blysaltet till- 
kommit, som svarade mot atomv. 330. 

Jag försökte slutligen att bestämma huru 
mycket chromsyrad blyoxid, som kunde erhållas 
af en gifven mängd salpetersyrad blyoxid, och 
använde dervid mycket utspädda lösningar både 
af blysaltet och kalisaltet. Dervid erhöllos fol- 
jande resultater: ; 

I. Af 10.0365 gr. salpetersyrad blyoxid er- 
höllos 9.7915 chromsyrad blyoxid eller 97.559 

rocent; chromens atomvigt blir häraf 324.353. 
(POE 1625; N= 175.06). 

II. Af 7.899 gr. salpetersyrad blyoxid er- 
höllos 7.709 chromsyrad blyoxid eller 97.594 
procent, svarande mot atomvigten 325.26. 

Dessa resultater, hvilka något afvika från 
dem, som blifvit härledda från silfversaltets ana- 
lys, torde emellertid icke förtjena så stort vils- 
ord som dessa, dels för de med sjelfva försökets 
utförande förenade svårigheter, då en större qvan- 
tVilet fällning måste uppsamlas ur en stor qvan- 
Utet vätska, och till vigten bestämmas genom 
tvenne särskilta vägningar, af hvilka den ena 
måste ske med det använda filtrum och den der- 
på qvarsittande portionen af fällningen; dels der- 
före, att den chromsyrade blyoxiden troligen icke 
är absolut olöslig i vatten, åtminstone an ett 
spår af chromsyradt kali finnas upplöst i vatten, 
utan att vätskan märkbart grumlas vid tillsatsen 
af blysalt. 

ANA SAR a 


RE dad. Handl 184504 | zu 


EN 
RN 


3 


as EN 


ös Så 
Poor ib gala nära RS sj | Hg svd vå 


dm betydelsen af tecknen 


, Log (x) ; 

Sinz, Cosz, Arcsinz, Årcecosr 
i Analytisk Mathematik; 
af 
E. G. BJÖRLING. 


(Till Akademien inlemnad den 21 Maj 1845). ” 


Inledning. 


Cavcray har utdömt ur Analysen åtskilliga af åf- 
vanskrefna tecken för vissa valörer af x och y 
och Basen b, nemligen 


£z” för det fall att reela delen af x är negativ 
och på samma gång y annat än reel q vant. 
med helt tals numerisk valör eller noll, 


Logy(x) för det fall, att reela delen af x är ne- 
gativ, och dessutom för hvarje x 1 det fall 

oo att reela delen af basen b är negativ, 

Årcesin x£ 


je för det fall att x är reel och numeriskt >1. 


Såsom skäl för tecknets x” utdömmande för 


besagde fall uppgifves ") först den omständigheten 


”) Cauvcur, Ånalyse algébr. och Exerc. de mathém. T.1 
(1826) pag. 2. — På dessa båda ställen talas väl en- 
dast om reelt y; men i tecknets Xx” utdömmande för 
reelt y ligger naturligtvis implicite förbudet att nyttja 
Xx äfven för imaginärt y: såsom för öfrigt kan in- 


76 


att ingen bland de 1 expressionen ((x))7 innefat- 
tade qvantiteter synes förtjena att framför de öf- 
riga deribland utmärkas med eget tecken, och för 
det andra att man skulle blifva nödsakad med- 
gifva, att tecknet >” i ett visst specielt fall har 
två hvarannan motsägande betydelser, om man 
tilläte sig att utur definitionen af ((xz)7 deducera 
definitionen af > för z& med negativ reel del 
samma sätt som för &x med positiv reel del. 

Såsom skäl för tecknets lI(x) och således äf- 
ven tecknets Log,(xz) — då basen b är'reel och 
positiv — uteslutande ur Analysen för det fall, 
att reela delen af x är negativ, uppgifvas =) 
samma båda omständigheter som nyss nämndes. 
Hvarföre CauvcHy funnit sig föranlåten att helt 
och hållet utdömma tecknet Logi,(x) för hvarje 
zvalör, då basen 6 har negativ reel del, det får 
man veta i hans Lec. du Cale. Differentiel (Lec. XD: 
skälet är naturligtvis att finna deruti att tecknet 
b” förut var idöjndi för det fall att Ö hade ne- 
gativ reel del. 

Orsaken, hvarföre CaucHy utdömt tecknens 
Arcesinzx och Arccosz begagnande för reelt x som 
är numeriskt >1, är följande. I sma Lec. du Cale. 
Differ. (Lec. XI) angifver han först de båda qvan- 
titels-grupper, som innefattas I expressionerna 
Arcsin((x)) och Arccos((x)). Derefter visar han, 
att i hvardera gruppen finnes en särskildt anmärk- 
ningsvärd qvantitet, så länge som &x är imaginär 


=a+BV-—-1 (a och 8 reela, 8 icke =0), och som 


ses deraf att Cavcny på det ställe (Lec. du Cale. Différ. 
Lec. XD, der han definierar betydelsen af Xx för 
imaginärt y, angifver denna definition endast för x 
med positiv reel del. 


") Se nyss citer. ställe af Cavcay's Exercises. 


77 


för z=a reel och numer. > reducerar sig till 
Aresina och Arecosa: för dessa båda anmärk- 
ningsvärda qvantiteter antager han beteckningarne 
Aresinz och Arecosz. Om man nu 1 dessa teckens 
definitioner, som hafva formen 


Aresinz=P+0V-1 |) allteftersom 8 är positiv 
Arccosr=P +0Q0 V-—1 eller negativ, 
(PyeP 0; 0reela) 

sätter 8=0; så reducera sig P och P. till Aresina 
och Arcecosa samt Q och Q till noll, då x suppo- 
neras vara numeriskt =1; men då a supponeras 
vara numer. >1, så hafva Q och Q, hvar sin va- 
lör som icke är noll: hvarpå foöljer interdictet 
ungefär så lydande: ”Emedan sednare membrum 
SN validera af de båda definitions-eqvationerna i 
”detta fall icke är fullkomligt bestämdt, utan till- 
”lägger hvardera af tecknen Arcesinx och Arccosz 


”två särskilda (hvarannan motsägande) betydelser; 


”så bör man för detta fall afstå från begagnandet 


”af dessa tecken.” | 


Det bar emedlertid (som väl kändt är) sina stora 
betänkligheter att, der icke så nödvändigt måste 
ske, beröfva Analysen något enda af sina tecken. 


”) Det bör icke lemnas oanmärkt, att Caucar på ett 
föregående ställe (Anal. Algébr. pag. 326 och 327) hade 
upptagit ifrågavarande tacken Arcesinx och Arccosxr 
till begagnande äfven för det fall, som nu äri fråga. 

Men de betydelse, han der tillerkänt dessa tecken 

för ifrågavarande fall, befinnes vid närmare påseende 

ieda till motsägelser. Måhända var det just denna 
omständighet, som i en sednare tid förledde den store 

Fönster till sitt interdikt — vålladt för öfrigt (så- 

som framdeles skall visa sig) af en lucka i raisonne- 

mentet. 


10 


Ändamålet med denna uppsats var ursprungligen 
att ådagalägga obehöfligheten och således äfven 
obehörigheten af de åfvansagda utdömningarne. 
För sådant ändamål blef emedlertid alldeles nöd- 
vändigt att gå tillbaka ända till de första princi- 
perna Se läran om imaginära qvantiteter, 1 hvilka 
principer vår store föregångare lemnat en och an- 
nan lucka, som var af högsta vigt att fylla, en 
och annan obestämdhet som var af högsta vigt 
att undanrödja 7). Och sålunda blef dena upp- 
sats, för att tala utförligt, ett försök att systema- 
tiskt framställa grunderna af läran om den analyti- 
ska mathematikens aqvantiteter (reela och imaginära), 
till den vidd åtminstone att den allmänna betydelsen af 
åfvanskrefna tecken måtte varda fullkomligen bestämd. 

Dervid bör framför allt märkas, att man 
ingalunda har för afsigt att här föreslå nedrif- 
vandet af det sedan Cauvcny's uppträdande med så 
mycken omsorg uppbyggda, för att, sedan en split- 
ter ny grundval åter blifgul lagd, derpå uppföra 
en lika ny byggnad. Meningen är att med b- 
behållande af den Cauchy'ska byggnaden, sådan 
den står der till både grundval och inredning, 
vidfoga ett stycke ny grund, för att sedermera 
möjligen derpå uppföra en till hufvudbyggningen 
passande flygel, eller — egentligt att tala: den 
rätta betydelsen af ifrågavarande tecken för de fall, 
i hvilka Cavcny medoifver deras begagnande, är äf- 
ven 1 närvarande uppsats befannen att vara just 
den som CavcuYy tilldelat dem; men författaren har 
funnit, att vid conseqvent genomfördt raisonne- 
ment intet giltigt skäl förefinnes till deras ut- 


”') Det är nemligen just till följe af dessa obestämdhe- 
ter och luckor i raisonnementet som CaUcuY synes 
hafva blifvit förledd till ifrågavarande utdömningar. 


79 


dömmande 1 de fall, för hvilka Caucny föreslagit 
deras bannlysning ur Analysen, utan att man 
tvärtom har ganska betydliga fördelar af att med 
dessa tecken utmärka vissa qvantiteter äfven i 
dessa fall. 

Det blef således väl icke nödigt att här an- 
föra alla till ämnet hörande raisonnementer och 
detaljer men likväl, till undvikande af afbrott i 
sammanhanget, oundvikligt att på de flesta stäl- 
len upptaga alla de vigtigare till saken hörande 
resultater och formler — oaktadt de till en god 
del öfverensstämma med de af CaucHyr's arbeten 
redan kända — och framför allt angeläget att be-, 
stämdt enoncera, hvilka af Analysens definitioner och 
lagar man antager såsom föregående, för att icke 
löpa fara att genom de bestämningar, som här 
göras, råka i motsägelse mot det + föregående delar 


af Analysen fastställda ). 


Bestämningen af tecknens 
Tangx, Colx, Secx, - Cosecz 
Aretge, Arccotz, Årcsecg, RE 
betydelse för hvarje xvalör (reel eller imaginär) 


”) Dermed är naturligtvis icke sagdt, att efter förf:s 
förmenande det här anförda bör i den analytiska 
mathematikens system förekomma just omedelbart 
efter de delar deraf, hvilka här antagas såsom före- 
gående. Så t. ex. kan betydelsen af tecknet xX för 
reelt y (x reel eller imaginär) fullständigt definieras, 
utan att behöfva förutskicka någon del af läran om 
infinita serier med reela termer — såsom ock i efter- 
följande kap. I $f:na 1 och 2 skett —; men dermed 
är icke sagdt att ju, äfven efter förf:s förmenande, 
det i dessa båda $$ anförda bör i Analysens system 
förekomma först efter nyssnämnda lära och således 
just på den punkt, der Caucry i sin Anal. Algebr. 
(Chap. VII) förlagt detta ämne. 


80 


står visserligen i närmaste sammanhang med fö- 
remålet för denna afhandling, och Cavcuy's theori 
för dessa ”fonctwrns composées” påkallar högt vissa 
modifikationer; men att här upptaga äfven detta 
ämne, vore måhända att öfverskrida de för af- 
handlingens vidd tillbörliga gränserna. 


HAP, IK 
Om betydelsen af tecknet 


Betydelsen af detta tecken för hvarje reel 
valör af xc, då y är reel qvant. af helt tals nu- 
merisk valör eller noll, äfvensom då y är någon 
annan reel qvant. och x ett tal (positiv qvantitet), 
förutsättles bekant. 

För att för öfrigt bestämdt angifva, på hvil- 
ken ståndpunkt af Analysen vi här supponera oss 
stå, är nödigt tillkännagifva, att vi i de två för- 
sta paragraferna af detta kapitel endast förutsätta 

1:0) läran om de 4 räknesätten med reela qvan- 
tileter samt om Tals positiva Rötter och Potenser 
(med reel exponent hvilkensomhelst) och 

2:0) elementerna af plana trigonometrien, så- 
dana de i CavcHyr's Analyse Algébr. not. I pag. 
425—4395 samt ”Préeliminaires” pag. 11—13 finnas 
framställkta. 


Gig 


Förberedande begrepp om Qvantiteter i allmänhet. 


1. Med ”Reel qvantitet” menva vi ”Tal (positiv 
qvant.) eller negativ qvantitet eller noll.” Med ”Qvan- 
titet i allmänhet” eller ”Analytisk qvantitet” eller, 


81 


helt kort, ”Qvantitetr” (utan tillagdt epithet) mena 
vi hvarje uttryck af formen 


a+BV-—1 


(2 och 8 teela qvant.); 


a kallas qvantitetens reela del, 8 coéfficienten för V—1 
uti gqvantiteten. 


Hvarje qvantitet, i hvilken coéff. för VA 
icke är noll, skall utmärkas med benämningen 
imaginär gvantitet; hvaremot det uttryck a+BV-—1, 
deruti coöff. 8 är =0, skall anses likabetydande 
med uttrycket a och är således en reel qvantilet. 

Begreppet ”qvantitets Modyl” är bekant. Af 
definitionen på ”lika stora qvantiteter” följer, att 
1:o) lika stora qvantiteters modyler måste vara lika 
stora och 2:0) endast den qvantitet är =0, hvars 
modyl är noll. Vi behöfva här endast nämna be- 
greppen ”Summa ,” ”Rest,;” ”Produkt (Dignitet) och 
”Qvot,” för att hafva angifvit betydelsen af tecknet 


a eller (6 rpV AY 


för hvarje qvantitet x, då y är reel af helt tals nu- 
merisk valör (=+m), nemligen 


Tr =Xx....(m fact.) och TT” =—, 
x 
äfvensom då y är noll (åtminstone om x icke är 
noll), "') nemligen 


ga 1; 


”) Hvad beträffar betydelsen af tecknet 07 (y en upp- 
gifven qvantitet, af hvilket slag den än må vara), 
så må här — till förebyggande af all villfarelse — 
en gång för alla erinras, att som detta tecken aldrig 
1 Analysen förekommer annat än såsom tecken för 
den gräns, hvartill xY convergerar, då man låter den 
för tillfället ifrågavarande qvantiteten x convergera 


82 


2. Deraf alt hvarje qvantitet a+V—1 (mo- 
dylen =& kortligen) kan representeras med 


(2). RR o(cosa+V —1sins), 


då 9 betyder en reel qvantitet, hvilken man be- 
hagat utvälja, ibland dem hvilkas Sinus och Cos. 
satisfiera vilkoren 


(1) a Peka : SE 
följer att man, 
1:0) då a är positiv, kan till (”Argumeni”) 3 antaga 
ie och således i stället för a+8V—1 
då 


(22) Le. SANTE o(cost+V-1sinr), 
2:0) då a är negativ, kan till 3 antaga 7+7 och 


således i stället för a+8V-—1 då sätta 
(TIER . g[cos(7+7)+V-1sin(7+7)] eller 
—e(cosT+V-1sint), ; 


och 3:0) då a är noll (och således qvanliteten af 


formen pv —1), kan i dess ställe sätta lika väl 
(2') som (2”), allenast man med r7 förstår 13 i 
förra fallet, men 3 i det sednare, allteftersom 
Bg är positiv eller negativ. — Eqvationerna 


a+BV—1= +0(COST+ V-1sinr) . 


indefinit mot noll, så komma vi öfverallt i det föl- | 


jande, der fråga är om tecknet Xx” (åtminstone då y 
icke bestämdt är 1), att förutsätta att qvantiteten r 


icke är noll: — såsom för öfrigt skall på behöriga | 


ställen särskildt erinras. 


53 


af hvilka den förra gäller, så ofta som a är po9- 
sitiv, och den sednare så ofta som a är negativ, 
få således sägas båda fortfara att gälla äfven för a=0, 
med vilkor att med T då förstås den lmes, mot hvud- 


P AR | 

ken arctg— convergerar vid indefinit aftagande num- 
a 

mervalörer af a, — eftersom, då a convergerar 


. . . T .e Oo 
mot noll från positiva hållet, just äro de båda 


. . : . B 
limites mot hvilka arctg— tenderar, allteftersom 
1) 
B är positiv eller negativ, och eftersom då a con- 
; : ; | T 
vergerar mot noll från negativa hållet just F3 


äro dessa limites. 
Härutur följer, att — hvilka reela qvantilte- 
ter än a och 8 må vara (ålminstone om icke båda 


äro noll) — städse, då p är reel af helt tals num- 


mer valör eller noll, 
(RR o=(a+PV-17=(cosps+V-1sinps), 


der & betyder en reel qvant. hvilken man beha- 


| gat utvälja bland dem hvilkas sinus och cos. sa- 


tisfiera (3) eller vilkoret 
(JR a+BV—1=0(coso+V-1sing); 


samt att man följaktligen kan säga, att, alltefter- 
som & är positwv eller negativ, 


(FJ. o=(a+PV-1YP =(+0)Y(cospr+V-1sinpr), 


och att, då a är noll, båda eqvationerna gälla, med 
vilkor att med 7 då förstås den limes, emot hvil- 


B . . . 
ken arctg— convergerar vid indefinit aftagande 
= - 


.e [ej TT ee .” 
| nummervalörer af a, — således 5 i den förra, 


34 


HT . c . , 
men 9 1 den sednare, allteftersom 8 är positiv 
eller negativ. 


2. 


Om Rötter och Potenser (med reel exponent) 
af en qvantitet hvikensomhelst. 


Obs. Den ifrågavarande qvantiteten suppo- 
neras vara icke noll (se not. sid. 81). 


1. Om man med ((a+BV—1))”, kortligen 


2 
EL n ; 
(ol) eller Wz, menar det allmänna ultryck som 
i sig innefattar alla n:te-rötterna ur & [n helt tall], 


m 


med ((x))” det allmänna uttryck, som i sig 


innefattar m:te-digniteten [m helt tal] af hvarje 
n:tle-rot ur xx, och ? 


mm 


med;((C)): iNenar = 3 
(a) 
så finnes att, då  kortligen betecknar en reel 


qvant. af formen + eller ock -- [m och a hela 
tal hvilkasomhelst], städse 

(6) . - » ((w)=(cosus+V-1sinusy(1)y", 
då 9 betyder (som åfvan) och 

(I) ((1))"=cos2kur+V-1sin2kur, 


der k (helt tal eller noll) är till sin valör inde- 


terminerad; men om man successivt tilldelar 2k 


alla de jemna tals valörer (O inclusive), som fin- 
nas mellan 0 och n» (inclus.), så kan man vara 
viss alt derigenom i alla händelser erhålla alla 
de valörer, hvaraf sednare membrum (7) är ca- 


'pabelt. 


33 


: in S k S 
pabelt. Och om — (numeriska valören af u) är 
n 


ett oförkortligt bråk [m och n sinsemellan primi 
och n>1], så äro dessa särskilda valörer till an- 
talet n, — och i den händelsen 

ud 

” 


1 

rn SUM =D) 
Icke en gång den händelsen, att numeriska var 
lören af u reducerar sig till helt tal, bringar eqv. 
(6) och (7) ”en déefaut.” För öfrigt är af (4) klart, 
att 1 detta fall ((z))” är =". — Och om man slut- 
ligen bestämmer sig att med tecknet ((2)) — som 
1 det föregående af Analysen icke fått sig någon 
betydelse tillerkänd — mena den expression, hvar- 
till sednare membrum (6) reducerar sig, då man 
deri sätter u=0, således ((x))=1=2"; så får man 
säga, att eqv. (6) och (7) gälla för hvarje reel och 
rationel qvantitet pu. 


Hvad specielt beträffar positionen v=—1, så 
kan man, jemte den af (6) gifna 


(9)... ((-T)Y=(cosur+V-1sinuz)(1))", 
begagna denna 
(9'). ((-L)YYE=0c0s(2k+1)u7 TV -1sin(2k+1)uz 


och deraf finna alla (de högst n) valörerna, 
derigenom att man successivt tilldelar 2£+1 
alla de udda tals valörer Som finnas mellan 


. m Så 
0 och n (inclus.). Och om — (nummervalören 
n 


af u) är ett oförkortligt bråk, så äro alla de 
dervid erhållna n valörerna sinsemellan olika 
och i den händelsen 


CE ER 


— K. V. Akad. Handl. 1845. 


86 


Antager man nu för en hvar af de i uttrycket 
((x)" — ”exponenten” u reel och rationel — inne- 
vtede qvantiteter benämningen ”u-potens af Xx”; 
så har man af eqv.(6) följande anmärkningsvärda 
lag: En qvantitets alla p-potenser erhållas, då man 
multiplicerar någon — hvilken man behagar välja — 
ibland dem successivt med enhetens alla ju-potenser , 
eller (som man kan säga) att valören af den all- 
männa expressionen ((c))” erhålles, då man med 
(1) multiplicerar en — hvilken man behagar 
välja — ibland e-potenserna alvar 

2. I den allmänna eqv. (6) bar man — som 
sagdt är — sin frihet att till g antaga hvilken 
man vill ibland de reela qvantiteter, hvilkas sinus 
och cos. satisfiera eqv. (5).  Emedlertid är för 
det följande af särdeles vigt att nu fästa en när- 


”) Hvarje enskildt par u-potenser af x erhålles, då man 

i sednare membrum (5) eller i 

o(cosus + VY —dsi pus)[cos2kuz + V—1sin2kuz] 
tilldelar & en särskild valör — Låt £' vara en sådan 
(hvilken man behagat utvälja). Jag påstår, att så väl 
den ena som den andra af 

Oo" (cosus + V —1sinus)[cos2k'u+ V —1sin2k'uz] 
skall, multiplicerad med ((1))”, gifva till resultat ((x)"-. 
Klart deraf, att i stället för så väl den ena som den 
andra af de båda 
o"t(cosusg+ V —1sinusg)[cos2k'uz + V —1sin2k'uz](1)A 
eller (som är detsamma) af de båda 


g'(cosul[s + 2] +V—1 —1sinul[s g:+2Az]) (1), neml. sam- 
ma tecken för 2A7T i båda termerna, 


kan sättas 

0" tcosug+WV - —1Isinus)(1)t, 
eftersom med Ag menas en — hvilken man behagar 
välja — ibland de reela bågar, hvilkas sinus och 


cosinus satisfiera (5). 


87 
mare uppmärksamhet vid den form, som eqv. (6) 
antager, då man der införer T d.ä. Aretg— = 
Då a är positiv och man således ($. 1) får till 
antaga 7, antager (6) formen 
(ÖR ((2))”=p"(cosut+V -1sinu7)((1))" = 
=((o))"(cosuT+V-—-1sinur); 


men då a är negativ och man således får till 2 
antaga T+T7T? 


(6). . ((m)) = (cosu(T+7)+V—-1sinu(t+7)((1))" = 
=p" (cosuT+V —1sinuwr)((—1))" = 
=((—0))"(cosuT+V-1sinur); — 

och då a är noll och man således får till 9 an- 

taga efter behag 7 eller 7+7 (med det vilkor som 

1 $.1 nämndes), gäller (6') lika väl-:som (67), med 

vilkor att med 7 då förstås den limes, mot hvil- 


| B UR Tyg 
ken Arcetg— convergerar vid indefinit aftagande 
a 


Re T 
nummer valörer af a, — således 3 1 (6) och 15 


i (67); allteftersom 8 är positiv eller negativ. 
För att erhålla alla de särskilda valörer, som 

i hvarje membrum af (6) och (6”) innefattas, be- 

höfver man allenast (som sagdt är) låta 2k uti 

(7) + a sr (1) =c0s2kuwm+V-1sindkuz 

| success. betyda alla de jemna tal (0 inclus.), som 

finnas mellan O och nämnaren i nummer valören 

| af uu (inclus.), samt 2k+1 uti 

(9) > ((-T)=cos(2k+l)uT+V=Isin(Ak+l)um 


| success. betyda alla de udda 'tal som finnas mel- 
Jan samma gränser. 


88 
3. Om Principal-potenser. — En ibland j-po- 


tenserna af x skall framför de öfriga utmärkas 
med tecknet (2) eller &”. För att finna hvilken, 
är nödvändigt att först erinra sig, hvilken bety- 
delse i det föregående af Analysen blifvit tiller- 
känd detta tecken i förut upptagna enskilda fall. 
Dessa fail äro 

1:0) då & är ett Tal: 1 hvilket fall med 2" är 
utmärkt det tal som är ju-potens af x, 

2:0) då, hvilken qvant. än & må vara, pu är af 
helt tals numerisk valör eller noll: i hvilket fall 
för positivt a gällde eqvationen 
(11). on. = (CosuT+V-1sinur), 
för negativt a eqvationen 
(11'). . 0 =0(Cosu[Tt+T]+V—-1sinu[t+7])= 

=g"(cosuT+V—1sinut)—1)"= 

== (—0)"(cosut+V—1 sinjuT), 
nemligen 

(—-1)”=cosuz+V-—1sinur, 


o ÅS ; . 2 =” : 
och, då a är noll, den ena eqvationen lika väl 
som den andra, med vilkor (som nämndes), alltså 
kort sagdt 


(UT) iaeER (VI = (VY (cos V-Isin/T) 
allteftersom 8 är positiv eller negativ. 


Som nu detta för x med ickenegativ reel del 
statuerade innefattas 1 vilkoret 


(ÖNA tt t(cosuT+V—1sinur) , der med r för- 
T 
stås, då 2 är noll, ST allteftersom 


Pp är positiv eller negativ; 
så är klart att man, för att erhålla en definition 


— — 


——= 


—R—— = —— —— a RREE 
, 


89 


på (för x med twcke-negativ reel del) passande 


för hvarje reelt och rationelt ju, är berättigad att 
dertill antaga (12). 

Och som man för x med negativ reel del en- 
dast är bunden af (11”), så är man tydligen be- 
rättigad att för detta fall såsom allmän bestäm- 
ning för betydelsen af x" antaga denna (11), som 
enligt 2:a membrum i (67) är den u-potens af x 
som svarar mot positionen £=0 uti (7), — lika- 
som ock (12) enligt (6) för x med ickenegativ 
reel del. 

Det är dessa u-potenser af x som skola kal- 
las dess principala p-potenser eller principalvalörerna 
af ((<))” i de båda fallen att 1:0) a är ickenega- 
tiv och 2:0) & är negativ. Man har således för 
hvarje reelt och rationelt ju 


OR (—-1)Y'=cosu7+V-1sinuz, 


och i allmänhet, allteftersom a är ickenegativ eller 
negativ, 


(ena ot (+o)(cosuT+V-1sinurT), 


nemligen 


| dör fe = — "(— 1Y = (cosum+V-1sinuz), 


| med vilkor att, då a (i förra fallet) är noll, med 


| NN ; R B | 
7 förstås den limes mot hvilken Arctg— tenderar 
a 


vid indefinit aftagande nummervalörer af a, — 
således i3 allteftersom 8 är positiv eller negativ, 
kort sagdt: 

I (16). (VS (VpP)u(co8'5 a V—Lsin) 


allteftersom £ är positiv eller negativ. — 


90 


Anmärkning. Det bade varit önskligt att man här, 
vid fråga om reelt och rationelt u hvilketsom- 
helst, hade kunnat säga om x” på samma sätt 
som åfvan, då fråga var om pu af helt tals 
nummervalör eller noll, att nemligen de båda 
(14) gälla, allteftersom a är positiv eller ne- 
gativ, samt för a=0 den ena lika väl som den 
andra med vilkor (som åfvan) att med 7 i detta 


ja : : p 
fall förstods den limes, mot hvilken Arctg— 
convergerar vid indefinit aftag. nummer valörer 

T e . é Rg . 
af a, således t3 i den öfra (14) och 1 den 


nedra, allteftersom 8 är positiv eller negativ. 
Men i sådant fall skulle man hafva begått den 
oförsigtigheten att, för negativt 8, med samma 


tecken (eV 1) RN två qvantiteter 
(Vg) (cos=— a År 


och 
(-VPy(cost5+V-1sin5) d 
3 HEST 
(VB) "(00854 V-Lsin” 5") : 


som äro sinsemellan olika för hvarje & utom 
det speciela fall, som förut var afbandladt, 
neml. då « var af helt tals nummervalör el- 
ler noll. 

Men då således åfvan yttrade önskan icke 
står att vinna, ithy att de båda med x'" eller 


(a+PV—-1)" menade expressionerna (14). con- 
vergera vid indefinit aftagande nummervalörer 
af a mot hvar sin särskilda limes, åtminstone 
då 8 är negativ; skulle icke måhända vara 


d1 


tjenligast att här (likasom då fråga var om 
07 i noten på sid. 81) helt enkelt statuera, alt 
tecknet (BV -1y aldrig skall begagnas i Ana- 


lysen annat än såsom tecken för den gräns, 


mot hvilken 2" d.ä. (a+BV-1Y" convergerar, 
då man låter den för tillfället ifrågavarande 
imaginära qvanlitetens &x reela del convergera 
indefinit mot noll? I sådant fall kunde man 
ifrån nu dispensera sig från allt behof att i det 


följande särskildt orda om tecknet (eV —1y". — 


Men nej! uttrycket gV—1 förekommer som of- 
tast i Analysen såsom en isolerad eller sijelf- 
ständig qvantitet (icke då såsom gräns, mot 


hvilken det ena eller andra slaget a+BV—1 
convergerar vid indefinit aftagande nummer- 
valörer af 2): hvadan det är lika angeläget att 
fixera begreppet ”principal-potens af gV-—1” eller 
betydelsen af tecknet (eV—-1)” som betydelsen 
af tecknet (a+PV—1Y” för positivt och negativt a. 


Då nu här åfvan denna bestämning skulle 
försiggå — resultatet blef eqv. (16) — , var man 
på förband endast bunden af bestämningen (11” 
för u af helt tals nummervalör eller noll. Det 
blef då helt naturligt att utsträcka denna eqva- 
tions (11”) giltighet till hvarje reelt och ra- 
tionelt u, så mycket heldre som man derige- 
nom tillika vann den fördelen att få åtmin- 
stone den ena af eqvationerna (14) nemligen 


(a+BV- 1) = p”(cosuT+V-—1sinur) 


gällande icke blott för positivt a, utan ock till 
och med a=0. 


(Se härom vidare not. I vid Afhandl:s slut). 


92 2 

Af (6') och (6”) jemförda med (14) inses, att 
i alla händelser 
HU) sne . (BY =2((1))t, 
hvilket för öfrigt redan förut var kändt af den 
i slutet af föreg. N:o 1 anförda lagen. 

Och af (14) är klart att, då a är negativ, alltid 
LÖR RA dh e"=(—-z)"(—-1Y", 


men icke alltid eljest. 


| Nota. 


För den händelse, att ”exponenten” u är ett 


1 
bråk med 4 till täljare (u=—, n helt tal), skall 
n 


1 
ifråga varande principal-valör xc" ock tecknas med 


” å 
Vz och kallas principal-roten af n:te graden ur z. 
Att vi genom denna bestämning af tecknets 


” 
Vx betydelse, nemligen 

n SR 

Vx =00 5 
ingalunda råka 1 collision med hvad i det före- 
gående är statueradt om detta tecken (neml. för 
&x = elt Tal och x=—-1), är påtagligt af eqv. (14) 
och (15).  Principal-roten ur ett Tal är uppenbar- 
ligen just den, som 1 elementerna blifvit kallad 
”positiva roten ur talet.” 


4. Härmed är nu betydelse tilldelad tecknet 

Fr 
ehvad qvantitet än x må vara, för hvarje reelt 
och rationelt «. För irrationelt u är i det före- 
gående af Analysen ingen betydelse tilldelad detta 
tecken, utom i det speciela fall att 8=0 och 2 
positiv. Vi kunna således, utan våda för colli- 


93 


sion med nåsgot förut statnueradt, antaga tecknet xc" 
äfven 1 delta fall (ju irrationel) såsom Sd 
dande med det 2:a membrum af (11) och (11') 
— eller af (14) — , eftersom genom denna antag- 
ning eqv. (11) blir identisk för 2=0. Och ST 
är nu betydelsen af tecknet 

EE TS ae od bol 


bestämd för hvarje reelt y. 


I sammanhang härmed inses, att naturligtvis 
ingenting är som hindrar att utsträcka eqvatlio- 
nens (6) och således äfven eqvationernas (6') och 
(6) giltighet äfven till nu ifrågavarande fall (ju ir- 
rationel), — eftersom tecknet ((x))” för detta fall 
ingenstädes i det föreg. af Analysen ov sig någon 


betydelse tilldelad. 


Benämningarne Potens och Principal-potens må 
äfven härvid bibehållas. 


Och om vi nu på ett ställe sammanfatta allt 
det hufvudsakliga, som i det föreg. blifvit om 
qvantiteters potenser statueradt; så erbålles föl- 
jande 


Theorem. 
Om Ek oV 1 är en qvant. hvilkensomhelst (icke 
noll, åtminstone), a och B reela, 
p reel af helt tals numerisk valör eller noll, 
pu reel hvilkensomhelst , 
g modylen =Va?+B?, 


8 reel, hvilken man behagat välja, iland dem 
hvilkas cos. och sin. satisfera eqvationen (5), 


T = Aros 
å 


91 
så är alltid 
(INS SS SF apr Seller (e[coss+V-1sins]Y = 
=2"(cosps+V-—1sinp3), | 
(PIYEER 3 ((T)" eller ((e[coso+V-—1sinsT))" = 
: =p"(cosuws+V-1sinusY(1))" = 
=((0))"(cosw+V-—1sinus); 


och äfvenledes alltid, allteftersom a är positiv eller 


negatv, 
(IT) .. P=(+[cosT+V-1 Isin7]/ = 
= o)(cospt+V—1 1sinpT), 
el KSR (COA =((+o[cosT+V—1sinr])y" = 
(ER Sa cosuT+V-—1sinur), 


och för a=0 kan så väl öfra som nedra tecknet be- 
gagnas, med vilkor att med 7 då förstås den limes, 


z B st 5 
emot hvilken Årcetg— con ver gerar vid indeftnit afta- 
z ] 
. Oo 7 Ca .” 
gande nummervalörer af a, — således då öfra 


7 

tecknet begagnas, men F3 då det nedra, allteftersom 

B är positiv eller negativ; 

vidare är städse 

(ÄRAS a" =(+o[cosT+V-1sinr]" = 
=(+2)"(cosuT+V-—-1sinur), 

med förbehåll att öfra tecknet begagnas, då a är po- 

sitwv eller noll (i hvilket sednare fall med + förstås 

limites Sa allteftersom B är positiv eller negativ), 


och det nedra tecknet då a är negativ; 


Aa RA EE SY SOYSSOEAE Sr BESS ; PESO " 


KÖRS SR teatern Ra AA ES 


95 
nemligen 
MOE =D 
Fn =(-0 (CE = UL 
(VIII)... (—g)'=0"(—1Y"=g"(cosuT+V-Asinur); 
samt . 
(IX). (DN =C((1)): så att en qvantitets alla 
u-potenser kunna erhållas, derigenom 
att dess principala pju-potens successivt 


multipliceras med enhetens alla ju-po- 
tenser ; 


och slutligen, då a är negativ, 

(Kahn gt =(-2)"(-1)Y". — 

För öfrigt ihågkommes , att 

| (1) =00s2ku+V-1sin2kur, 

(XTD.. ((-D)=(-1)"((1))= . 

| = (cospa+V— —1sinuzy(1)Y, 

RE inre = cos(2k+1)ur+V-1sin(2k+1)u7, 
der k (wndeterminerad) betyder ”helt tal eller noll”; — 


. m 
vidare: att när u är rationel =+ eller —— (m och 
n 


on hela tal ) så är man viss att hafva erhållit alla 
| (de högst n) särskilda valörerna af ((1Y)" ur sednare 
 membrum (XI) och af ((-1))" ur sednare membrum 
(XIV), då man låtit i det förra af dessa båda 2k 
| success. betyda alla de jemna tal (0 inclus.) och i det 
 sednare 2k+1 successivt betyda alla de udda tal, som 


m 
finnas mellan 0 och n (inclusive); — samt att när — 
n 


är ett oförkortligt bråk (m och n sinsemellan prima, 
on>1), så äro hvardera expressinens särskilda valörer 


96 


ull antalet just n, och i samma händelse 

(XD «+ «> (DEN 

(XIV) «> 2 (DT =(0-11) 
Corollarium. 


Om reela qvantiteters Rötter. — Enligt vårt theo- 
rem har hvarje qvantitet, reel eller imaginär, lika 
många särskilda rötter af en uppgifven a som 
gradnummern (index) utvisar; hvarjemte (IX) ut- 
visar, alt alla dess rötter af n:te graden (n helt 
tal) känga erhållas, derigenom att qvantitetens 
principal-rot af denna grad multipliceras success. 
med enhetens alla n:te toll Och således, om 
ÅA -ärv etb- da sar 


. VA=((1))= 
(ESR ENT 2 () ALE 
V-A=(D)je VA, a 

såsom ock redan (VI och (VII) utvisade. 
Och vill man hafva båda uttryckta i VA a 
principal-roten ur qvantitetens nummervalör A 
eller, som man plägar kalla den, Arithmetiska ro- 
ten ur A eller det Tal, som är nite-rot ur 4); så 


gifva (V D och (VIT) 


(fE Dead arne 


H, 1” 

W-A=((—1))” VA, 

som kunna utsägas sålunda: Reel qvantitets alla 

n:te-rötter kunna erhållas, derigenom att Arith- 

metiska n:te-roten ur qvantitelens numer. valör 

success. multipliceras med alla n:te-rötterna ur den 
positiva 


97 


positiva eller negativa enheten, allteftersom qvan- 
titeten sjelf är positiv eller negativ, — Det är för 
öfrigt ur dessa som man finner, att ibland alla 


| 5 n 
 n:te-rötterna ur etl Tal ÅA blott en enda neml. VA 


n 
är reel, då n är udda, men två neml. +VA då 
a är jemnt: samt alt ibland »:te-rötlterna ur en 


n 
negativ qvantitet (—A) är en enda reel =—-VA, då 
na är udda, men ingen då n är jemnt. 


+ ; u n 

Nota. Man märke, att aldrig VE Alär = VA 
(då n är >1): den förra, principalroten 
ur —Å, är alltid imaginär, nemligen 


(Me VR VAVIE= VA(cos—+V-1 si 0); 
n n 


den sednare alltid reel De 


”) Det kan vid flygtigt påseende förekomma stötande 


n 
att icke såsom principal-rot (d. ä. med det enkla V) 
utmärka den reela roten, då sådan finnes, ur negativ 
qvantitet: med andra ord, att man icke till princi- 
pal-potens x& antagit der ibland u-potenserna för x 
med negativ reel del, som reducerar sig till reel form 


för reelt x och då u är af formen —, & udda [för 
n 


n 
jemnot a är ju ingen af dei W—A innefattade reel]. — 
Men som alla u-potenserna af x med negativ reel 
del innefattas uti 


((2)U=0M(cosut+ V-isinur)[cos(2k +1 Jur +WV-Asin(2k +Duz), 


så är klart, att nyssnämnde stötesten endast skulle 
kunna undvikas, derigenom att man till x4 utvalde 
den, hvars (2£ + Du har helt tals numerisk valör, då 
sådant &£an inträffa. Och som sådant 2£+1 alldeles 
icke finnes annat än i det speciela fall, att u är ra- 
tionel och af en numer. valör, hvars nämnare är ett 
udda helt tal; så har man tydligen intet annat val 


kil. Akad. Handl. 1845: 


98 


3. Principal-potensers vigtigaste egenskaper. — 

Då Iz, ZL,, £,,....£, betyda qvantiteter hvilka- 

somhelst och p, Pp,» P,»-.»-P, reela qvant. hvilkas 

numer. valörer äro hela tal eller noll; så är lätt 

(7 . >. o 3 I 

att af eqv. (1) i föregående theorem deducera så- 

som allmängiltiga följande lagar (hvilka från ele- 

menoterna äro bekanta såsom gällande för Tal 
Öv Ar 


än att antingen fixera för tecknet Xx" flere särskilda 
betydelser, stdlarde mot särskilda u-valörer [hvil- 
ket verkligen skulle i sin mån kunna förleda till det 
orådet att med Cauvcuy helt och hållet utdömma teck- 
net x” för Xx med negativ reel del], eller ock att, 
med åsidosättande af det Skrnäsn stötande i åtgär- 
den, fixera betydelsen af x”" så som här skett. Valet 
är snart träffadt, då man besinnar fördelen af att 
hafva sin bestämning sådan, att den håller stånd för 
hvarje reel ja! ock imaginär valör af u. Dertill kom- 


mer ännu ett annat högst vigtigt men allt hitintills 


förbisedt skäl, hvars halt inses af de i mom. 2:0); 


3:0) och 4:0) i. $. 5 angifna lagarne, hvilka antyda 
det öfverraskande cons EN Da ndd et emellan de 
qvantitets-slag, som här blifvit utmärkta med Xx” (ja! 


xutsV YT, och Ix — vare sig att x har negativ reel 
Fd eller..ej- AT detta sathband inses bland annat, 
att som man förgäfves söker ibland de uti Z(x)) inne- 
fattade qvantiteterna någon reel att utmärka med Ix 
(då Xx har negativ ae del), "så kan man ock vid 
ntväljandet af xt ibland alla de ((xV)" skäligen lemna 
å sido den considerationen, att tillfälligtvis för en 
speciel u-valör vissa ibland: de motsvarande ((xY" re- 
ducera sig till reela qvantiteters form. I motsatt fall 
skulle ock tydligen ifrågavarande samband blifva 


omintetgjordt "tillika med de nyssnämnda deraf bero- ” 


ende högst inflytelserika lagarne. 


Man kan för öfrigt med fog säga, att den reela 
nile-roten ur —AZ verkligen fått sig behörig utmär- 


” 
kelse tillerkänd genom tecknet nn "ÄR 


WEVELP ÖR rna SA 


29 


ia 
C i 1 b För g LC 5 fra 
RE TP Pa tPa POST Soch — = 3 
Ab 


fr 


och således =(oPY, 
ERNER DPA Pp 1 RR 
Ro 6 P0 (LC Di SS £,) samt — s=(2 ap 


Men de gälla icke, annat än med vissa förbehåll, 
för de händelser då exponenterna supponeras vara 
— reela qvant. p, BR» Byrneess um, hvilkasomhelst (ehuru 
de äfven i dessa händelser, såsom bekant är, gälla 
TA ÄRE RE TEPE 

1:0) 
Eqvationen 
(19) GR I a rg eg FENA FP or OERR 


gäller dock alltid, och således äfven éqvationen 
RE I rd NE 


och specielt eqvationen 


1 
f' NG 
(20 yslt KB 0-0 0 vv ve I "ox Ib 


Bevis. dy då reela delen af x är ickenegativ, 
så gifver (Vv) 
IT REG Flnfoos( ut, tunt) + 


2 tee soner TEn 
Och då reela delen af zx är negativ, så gifver (V) 
1 förening med (VILD 


EA gare Bl go SA TES GoS( pt, toast, )T + 


+V-—Lsin(u+pu, +.ru)k(-1D DYL, 


100 
d. ä. emedan fydhoen SA RE Pag Sö är 
SEE EN SS enl. (13), 
SR Se eg SR — H. S-. B. == 
2:0) 
Eqvationen 


(21) sIS "olje STERN Cap eu, 


gäller (för hvarje p och p,) åtminstone så ofta som 
reela delen af x är och derjemte produc- 


ten pt är begränsad af r3 (då med T7 förstås, som 


vanligt). 
Bevis. Ty i detta fall (reela delen af x icke- 
negativ) är enligt (V) 
gr Y(cosuT+V-1 IsinuT), 


; 3 T 
och vidare, emedan nu ut var begränsad af a 


äfvenledes enligt (V) 
nyt El (COSjju, T+V-1: Isinuu T)j=4"0 — H.S.B. 
Den gäller ock, så ofta som reela er af x är 
och derjemte producten u(t+7) är begränsad 
af i — Ty emedan reela delen af xz är negativ, 
så är al (V) och (VILD) 
g=0"[Cosu(T+7)+V—1sinu(t+u)] SE 


och som nu u(t+7) var begränsad af + i ;; SÅR 
enligt (V) 
(ey g [cosuu, (T+7)+V— Isinuu (7t+7)]; 


som ock i detta fall (reela delen af x negativ) är 


valören af "+, enligt (V) och (VIII. — H.S. B. 


ä 


101 

I hvilka fall för öfrigt eqv. (21) är giltig 
eller ej (för hvarje reel u- och u,-valör), är icke 
nödigt att här utsätta: det kan vid hvarje sär- 
skildt tillfälle, då så behöfves, undersökas. För 
öfrigt skail i efterföljande $ 4 (sid. 113) angifvas 
ett allmännare kännetecken på de fall, då den är 
giltig. — Samma gäller om eqvationen 


da a (at) '=(anY" ; 
hvilken (enligt det nyss visade) tydligen gäller 
4:o) då reela delen af x är ickenegativ samt både ut 
T 

och m.T äro begränsade af ST 2:0) då reela delen 
af x är negativ samt både u(t+7) och pu (t+7) äro 
begränsade af 235 

J:0) 
Kqvationen 
NR EEE TEE Se BY 


gäller (för hvarje pu) åtminstone så ofta som reela 
delarne af I, 0,....0, äro ickenegativa och derjemte 
summan 


RR bla ot FÖRT Ra sr a +T, 
- | .” TZ e 
är begränsad af +—: — der nemligen 
2 LD) 
B B 
T=Arctge—, T =Årcig—-,..... fr Året ” ; 
| [94 Å [6.4] 
| och ; « 
z=a+BV-—1, 2 =a +8 V-1,....2, =a,+B,V—1. — 


Bevis. Ty då reela delarne af samtlige x,z, ,....Z, 
äro ickenegativa och således (om p, p,>.++-+0, ber 
teckna modylerna) | 


102 


g=o(cost+V-1sinr), z, =4 (cost, +V-1sinr,) NM 3 AR 
sr o,(cost,+V—1 sinT,); 
så är enligt eqv. (V) 
age =(00,-- 0 0) COST TT Forss FT, JT 
+V-1sinu(t+1,+ öse kELNRe 


d. ä. =(xz,....0,), eflersom summan (24) 


var begränsad af t3: 22 EOS 


Hvad beträffar det speciela fallet 
(EO TEE ägor)”, 


så är tydligt, att det åfvan utsatta vilkoret är 
satisfieradt, så ofta som, jemte det att reela delarne 
af x och x, äro ickenegativa, reela delen af sjelfva 


Tx, är ickenegativ "). — Ett anmärkningsvärdt fall 
dessutom, i hvilket (23) gäller, är då reela delen af 
T är 20-tN och x, MR nemligen, enl. (X). 
(Pe Jeg. BN gt (—-1yY=(—-x)". — 


I hvilka fall för öfrigt eqv. (23) är giltig eller 
ej (för hvarje reel u-valör), behöfver ej här ut- 
"sättasrodet. kansli hvarje särskildt fall, då så be- 
höfves, undersökas. För öfrigt skall i efterföljande 
$. 4 (sid. 115) angifvas ett allmännare kännetec- 


ken EG de fall, då .den-är giltig. — 

") Då: mäste ju neml. 7+7T, nödvändigt vara begränsad 
IT . a . 

af ng eftersom ingen båge utom dessa gränser fin- 


nes som, utgörande summan af två t och $r, begrän- 


sade af + har ickenegativ Cosinus. 


103 
4:0) 


- Eqvationen 

fe FR NG 

er EAA DRe 14 (2) 

gäller (för hvarje pk) åtminstone så ofta som reela 
| delarne af så väl x och x, som af qvoten äro 
| Ke Ty i detta fall är, enligt (23), 


Ho 


Häraf er att eqvationen 


( 27') GC) = — za och således =x", enligt (20'), 


gäller (för 0 = så ofta som reela delen af 
är ickenegativ — Deremot gäller den icke, då reela 
delen af x är negativ (annat än då u är af helt 
tals num. valör eller noll): ty i detta fall är 


GE) ev enligt (X), 


gt =(-2zy (1), enligt (KX), 
d.ä. 1 


ERAN LE (=1)", eftersom här — x 
Tx 


men 


har positiv reel del; men (—1Y' och (-1)Y7" 


äro lika, endast då sinuz är =0. — 


Om betydelsen af tecknet A” (A ett Tal) 
för hvarje valör af y. 


Anmärkning. — Såsom föregående delar af Analysen 
antaga vi nu, jemte det hittills anförda i 


dömma Afhandling, 1:0) läran om Tals log- 


104 


arithmer (reela) och elementerna af läran om 
convergerande serier med reela termer enligt 
CauvcHy's framställning deraf i sin Anal. Algébr. 
Chap. VI — [således, i få ord sagdt, det huf- 
vudsakliga af Cavcar's Anal. Algébr. Chap. I-VT] — 
med tillägg af functionernas Sinz och Cosz 
utveckling efter digniteterna af x (reel) =), 


”) Som bekant är, uppskjuter Caucar deductionen häraf 
ända till läran om serier med imaginära termer och 
deras summering. Vore sådant uppskof nödvändigt, 
så skulle man ock vara nödsakad att med Caucur 
uppskjuta definieringen af öfriga i närvarande Afhand- 
lings titel upptagna tecken (XY i sin fulla allmänlig- 
het, o. öfr.) och discussionen af deras egenskaper, 
till dess de efter pag. 289 i $.2 Chap. IX upptagna 
delar äfvensom den dervid förutsatta $. 5 af Chap. 
VIII (Analyse Algébr.) blifvit föredragna. — Men nu 
låter deductionen af functionernas Sinx och Cosx 
utveckling för reelt x ganska väl verkställa sig på 
grund af Problemet pag. 114 Anal. Algébr. [att här 
upptaga tid och rum dermed, vore olämpligt]; hvar- 
före vi ock hänföra detta ämne under Chap. VI af 
Anal. Algébr. och kunna derigenom nu omedelbart 
fortgå till här ifrågavarande teckens (Xx, Logy(x), 
Sinx, &c.) fullständiga defniering. 

"") Dock är påtagligt, att vi förutsätta det i $. 1 pag. 
243—246 anförda utbytt mot det nyss i vår &. 2 
N:o 5 upptagna. ; 

'") Hvad beträffar det derefter följande af $. 2 (sum- 
mering af åtskilliga serier med imaginära termer) 
och den dervid förutsatta $. 5 af Chap. VIII, så är 
icke allenast — såsom sades — dessa delars känne- 
dom alldeles icke nödvändig för definiering och dis- 
cussion af här ifrågavarande tecken, utan derjemte 
saknas icke stora skäl för den opinion att de icke i 
Analysens system böra föredragas förrän efter nyss- 
nämnda discussions fulländning. 


SU EA ER VISS Vy 


105 


I det föregående af Analysen är betydelse 
gifven åt tecknet 


AE ease, sa sr 
hvilken qvantitet (reel eller imaginär) man än 
må låta &x betyda, allenast y är reel. — Återstår 


att finna, hvilken betydelse man lämpligen bör 
tilldela detta tecken för det allmänna fallet att 
exponenten y är en qvantitet hvilkensomhelst 
=u+/V-1 (u och » reela). Vi skola härvid gå 
samma väg, som i det föregående af Analysen har 
blifvit följd vid bestämningen af tecknets cv” be- 
tydelse för reelt y, och således först bestämma. 


tecknets HE betydelse för det fall, att x är 
ett Tal =A, kortligen betydelsen af tecknet 


2 MAREN ANGE ArtoV a eller As 


Man finner sig (som bekant är) både berätti- 
gad och af analogi föranlåten att statuera, för 
hvarje y-valör, 

: ylA (ylAY (ylAY 
RR AA a AT pr Aa 
FR mr, Re 
och således specielt (då e betyder Neperska sy- 
sleémets bas) 
3 


ser UNB RNE 
DIEN fn rs ORIR, De [RARE rd EN Ne 
er ENA NN 


och följaktligen har man städse för hvarje y-valör 
Bö An 
Af den häraf följande eqvationens 


SR ARNE elev 


106 


och den allmännares 
(BONE AT SAT See ÄRE, CA äns 


giltighet för hvarje (reel eller imaginär) valör af 


Yr Yrperan ss y, härledes, på grund af funcetionernas 


Siox och Coszx developperi ing för reelt x, det välbe- 
kanta uttrycket under finit form för AU Fr V. 4 
(IT) RAVN ae e”(cosv+V—1sinv) 
och 

(30) ten st sAl Nä SÅ (cos dder i EES NE 


kik Vidare tydligen inses att städse, då 


AA GÅ en JA varor Lal, 


, neml. 


(33) Jen 0 FARA AY —(AA vcssv AL)” 
hvilken valör än må tilldelas y. — 
Nota. 


Deraf att eqv. (31) gifver, för hvarje reelt 3, 
dr 


är det som man, 1 stället för eqvationerna i lheo- 
remet $- 2, kan begagna följande kortare och så- 
som sådana i de ecta fall mera användbara: 


= cosy+ V-—1sing 


Eg EA AVE 
(34) tg aller (C Vv Y=2Pe y ; 


(35) « «> ("eller (eV Yta YH 
(CV 
och, allteftersom a är positiv eller negativ, 


(34) 2 oclökja Ls Frk MAA 


(BIN (Co) =(( Hjo VPN (GV, | 


a a nn mdr nn nn NS RR RR ÅR RR Rn RR 


107 


samt för a=0 det öfra eller nedra tecknet efter 
behag (med det vanliga förbehållet); — vidare, 
allteftersom a är ickenegativ eller negativ, prin- 
cipal-potensen 


(36) SM rg ÖL a iu =(+ o)”e utV 4. 


fö. (de 


och 


(DY =O SEN, 
(38 fä NR SN For vg 


f. 4 


1. Innan vi öfvergå tull bestämning af be- 
tydelse för tecknet (1) i sin fulla allmänlhghet 
(d. ä. sådan som passar för hvarje 2- och y-valöt), 
är nödigt alt förutskicka den med föregående pa- 
ragraf nära sammanhängande läran 


Om qvantiteters naturliga logarithmer. 


Problem. Att finna alla de qvantiteter z som sa- 
tishera vilkoret 


(e bet. naturl. logarithin-systemets bas, a och £ 
reela qvant.) eller, som är detsamma, då pg be- 


tecknar modylen Va?+B?, 9 en reel qvant. (hvil- 
ken man behagat välja) ibland dem hvilkas cos. 
och sin. satisfiera (9): 


Att finna alla de qvantiteter = som satisfiera vilkoret 


RA oe smdrg e"=p(coso+V 1 s1120). — 


108 


Hvarje sådan qvantilet (om den finnes) må- 


ste vara af formen u+vV—1 (u och v reela) och 
enligt problemets lydelse - 


AR —"g(cvso+V-A1sins), 
CR 
e"(cosv+V-—-1sinv)=na(coss+V-—1sins), 
eller r 
:e”=,, och således u=lp, 
(40); Fri Can a | 


iv af formen o+2k7. — 
Af den förra eqv. (40) inses först, att om den 


framställda qvant. a+BV-—1 är noll, så finnes ingen 
(ändlig) qvant. z som satisfierar problemet. — Men 
i hvarje annat fall satisfieras verkligen problemet 
— såsom lätteligen pröfvas — af hvarje i expres- 
sionen 


(CATE NDS z=lo+(9+2k7)V-1 


inbegripen qvantitet (hvilket helt tal, O inclusive, 
man än må låta & betyda). — 


En hvar af de qvant:r z, som satisfiera (39), 
skall kallas ”en e-logarithm (äfven naturlig logarithm; 
för a+BV—1” "): och det allmänna uttryck, som 
i sig innefattar alla dessa logarithmer för a+eV—1 
eller &x (kortligen), skall betecknas med l((x)). — 
Deraf eqvationen 


(42)... . . U(D)=l0+9+2ka)V-1, 
der med 3 forstås (se åfvan). — 


") Vi råka tydligen icke, genom denna definitions an- 
tagande, i collision med något i det föregående af 
analysen om Tals naturliga logarithmer statueradt. 

I stället för ””e-logarithm” säger man utförli- 
gare: ”logarithm i det system hvars bas är e.” 


109 


T.ex. Emedan man, då x är 1, kan ull g antaga O, 


och, då war RNA DG 73 
så finnes af (42), att 
(43).... I((1))=+2kaV 1, alla imaginära utom 


en —=0, svarande mot £—=0, 
(44)... U(—-1))=3V-1+l((1))=+(2k+1)7 VA, 
alla imaginära. 
Och således kan i stället för (42) begagnas 
(42)... U(m)=la+l((1))+sV-1=1((0))+sV-1; 
h vilken éq vation utvisar, att en qgvantitets alla 
e-logarithmer erhållas, då man till någon — hvilken 
man behagar välja — ibland dem adderar U(1)) d. ä. 


successivt enhetens alla e-logarithmer. 20 


Nota. Häraf inses att städse, då pu är reel 
(& icke noll), 


HÖR a EE 


TORG lo+(0+2km)YV —13 ofu(8+24a)V Lu 
=((£))”, enl. (39). — 
Pro Då avär positio, kan man ($: 4) N:o52) 
till 9 antaga 7: och då antager eyvationen (42') 
formen 
(46) . . . I(z)=l+l((1))+TV-1=1((0)+7V-—1; 
då a är negativ, kan man Lill 6 antaga t+73; hvaraf 
(46). . > U(D)=lb+((1))+(1+7)VA1= 
=l+U(—-1)+TV —1 =l((—0))+7V—1 3 
och då a är noll, gäller den ena eqvationen lika 
väl som den andra, wed vilkor att med 7 då för- 


K. V. Akad. Handl. 1845. 10 


110 


stås den limes, mot hvilken Arelg— convergerar 
vid indefinit aftagande nummiervalörer af a, — 
således i i (46), men Fö i (46'), allteftersom 
B är positiv eller negativ. — 


Med ”Principalvalören af I (<£)) eller ”Princi- 
pala e-logarithmen för x” skall förstås den dess va- 
lör, som enligt 2:a membrum af (46), då a är 
positiv eller ol och enligt 2:a membrum af (46), 
då a är negativ, niotsvarar positionen k=0 i Hörn 
alimänna expressionen (43) för I(1)): Den skaii 
itmärkas med lg) eller lx "). — Man har således 


le fU1)=0 
(47). Viared UR UAV: 


och 1 ullmänhet, då a är positiv eller noll, 
(FONT VE, 


då man i sednare fallet med T förstår (som sarles): 
och, då a är negativ, 


(49') SÄ albert Lo BION e Ix=lo+(7+7)V-1= 
=l+l(-1)+rV-1= 
=lU—o)+TV—1; 


rn I TN 


a) 


Att vi genom denna bestämning af tecknets ix be- 
tydelse för hvarje x-valör verkligen bibehålle den 
i elementerna åt detta tecken för x = ett Tal A till- 
erkända betydelse, inses nogsamt deraf att eqv. (48), 
som angifver den allmänna betydelsen af ix för 
hvarje x med positiv reel del, blir i detta speciela 
fall identisk. Pr ineipala e- -logarithmen för ett Tal 
är således just den, som i elementerna blifvit kallad 
c-logarithmen för talet. 


dr bor nn AR 


111 
med få ord: man har städse 
Ag ERS Iw=l(+0)+7V-1 : 
då neml. —g begagnas för negativt a, eljest +. — 
Och således är, enligt (46) och (467), 
RN BS oe oe I(x))=lx+U(1));> 
hvilket ock i sjelfva verket redan förut var kändt 
af orden näst efler eq vat. (42). RR 
Af (49) inses ock att, då a är negativ, allud 
ORDER REN RA Iz=U-z)+U-1), ; 
men icke alltid eljest. — 
Nota 1. Eqvat. (50) utvisar, att hvarje positiv qvan- 
titet har blott en reel e-logarithm, neral. 
sjelfva principal-logarithmen , men att ne- 
gativ qvantitet har ingen reel e-logarithin. 
Nota 2. Af (49) inses att städse, då pu är reel 
(xc icke noll), 
- FÅ 
(52) e CERST i 7 ARA WIK 1 ee” g Fra 
Ty (49) gifver 
ulx ull(+o)+zV —11 
e =e 9 
nemligen, då a är positiv eller noll, 
I 4 24 a 
EE o+:V Rev 0 enl. (36), 
och, då a är negativ, 


r+2V 1 ( Kd; 
— flotta V le be ule+ DV BONE 
enl. (36). — 
Nota 3. Och nu följer af (52), som utvisar att ulx 
är en af e-logarithmerna för xc", i förening 
med lagen näst efter (42'), att 


BL 


112 


Ehuro nu enligt denna eqvation i förening 
med (50), som gifver I((x”))=lUz"]+((1))> 
man städse har 
(54) cc > UZJ-U(1))=alx+((1Y)); 
så må man icke deraf draga den falska 
slulsats, alt ock städse 
principala l(x”) är =uulz. 


I hvilka fall ulx är prmepal-logarithmen 


för xx”, skall nedanföre omnämnas. — Eqv. 
(94) utsäger ju allenast, att alla dess ena 
mem bri Salter äro = hvar sin af dess 


andra membri valörer. 

3. Primcipal-logarithmers (naturliga, nemligen) 
vigtigaste egenskaper. — De egenskaper, som till- 
komma Tals (Dr sanne Dy) reela logarithmer och 
som innefallas i éq valionerna 


l2x”)= plx, (v reel), 
l(ac)+U 0) )F örn FUM) UTA rr) 


lo) (2) : 


sälla icke obetingadt, då man med x, O,,...s.T 
menar qvantiteter hvilkasomhelst. — 
1:0) 


Om éqvationen 


(93) 9 solen JG SAVE SG Ug")= plz 


är detsamma att säga, som i 2:o) på sid. 100 sades 
om eqvationen 

(STRAND (Car fr AE 

Bevis. Allud är ulz en ibland e-logarithmerna 
för x', enligt (52). — Men här skall visas, att den 
är = sjelfva principal-logarithmen I") de båda 
ifrågavarande händelserna. 


113 


Principal-logarithmen för x" är definierad 
genom ; 
fa Ux”)=lU+R)+TV-1 ; 
då R betyder modylen för x”, och 

aff. för V—1 uti a 
T= ee mV : = och 
5 reela delen af 2x" 
(GR NE gult = pu [HDTV]. — 
Men nu är, enligt (36), 


= (+) = 


; UM Ag Er . 
nemligen SEN » då a är ickenegativ, 


av er DV 


och , då a är negativ: 


Alltså är i förra fallet, så ofta som jur är begrän- 


T 
sad af +—, 


2 
la) =l(+uTV-1=nu0l2 1 detta fall; 


och i det sednare, så ofta som u(t+7) är begrän- 
vå ; | 
sad af 2 (och således reela delen af x” icke- 


negativ), 
Ug")=00")+ul(T+T)V-4=u[l(-0)+TV—-1]= jul 
i detta fall. — 
HS]. 

I hvilka fall för öfrigt eqv. (55) gäller, det 
kan städse (då så behöfves) finnas utur eqvatio- 
nerna (96) och (97) jemförda. — 

Nota. Det vissa är, att så ofta som 

(IONerA RS (al); är i= ube) 
så gäller ock egqvationen 

PT CSA 


114 
Ty (OY är är allbd ZEKE enligt (52) och så- 


u le 


ledes, så ofta som (59) gäller, =e , som städse 


AR ff 
är =x enligt (22) EE 


2:0) 
Om eqvationen 
(59) HD) .+l(&x )=Uzr.. Ja) 
är detsamma att säga, som + 3:o) på sid. 161 sades 
om eéqvationen 


(25) a DR ER (IE 


Bevis. Alltid är samman lz)+HI )+-...+(x,) 
en ibland e-logarithmerna för producten (Zz, ....z,); 


TEST (CER NAR 0 fe GE Ae 
eftersom e' "TED ”"Vvallndjärj=55" ae 


enligt (30). — Men här skall visas, alt nämnda 
summa är = sjelfva principal-logaritbmen Iz, ....z,) 
i den ifrågavarande händelsen. — 
Principal-logarithmen för (zz,.....z,) är de- 
finierad genom 
(SO RANN DE (+R)+TV-1, 
då R bet. modylen för producten xz,....xz,, och 
coéff. för V—1 deruti 
T=Adlg=— — — ; och 
eCke reela delen deraf ) - 
(60)..Uz)+l(2,)+...+lUx,)är=lU(+o)+l(+0,)+.n+l(+2,)+ 
HT+T,+o+T7, )V-1. 


När nu reela delarne af samtlige x, T,,....r 
äro ickenegativa, och således 


” 


Ua) +l(a,)+.n+l(0,)=Upp, uns, )t(T+r +uott VI, 


samt Uxg,....w,)=lUpp,- REN Ev LST 


115 
så äro tydligen båda lika, — så ofta som sum- 
T 
man T+T +....+T7, är begränsad af 20 — 
H. S. B. 


Hvad beträffar det speciela fallet 
OS RA IUx)+lUx )=Ucc), 


så är klart att derom gäller detsamma, som på 
sid. 102 nämndes om eqvationen 


(23') SS SILLEN Fa (0 
det inberäknadt att, då reela delen af x är positiv, 
så väl eqvationen 
(587). . . « « » Uz)+U(-1)=U-z) ? 
som eqvationen 

ERE sl rn! RN 

är giltig. — 
[ hvilka fall för öfrigt eqv. (58) gäller, det kan 


städse (då så behöfves). finnas ur eq vationerna 


(59) och (60) jemförda. — 


Nota. Det vissa är, att så ofta som 
(58)... Ux)+l(x, )+:... +l(2,) fr ARR 
så gäller ock éqvationen 


Eg (Ra Zz). — 


TM 


a N | (fö RS 
Fy äte ot är allud =e" FE TS 


ligt (92) och således, så ofta som (58) gäller, 


SUL (CRS SA) 
==Ö 5 


söm: städse är =(20,:.ut)” enligt (52). — 


”) Såsom ock redan eqv. (51) utvisade. 


116 
3:0) 


Om éqvationen 


(EE NE I.) 2) 


är detsamma att säga, som ti 4:0o) på sd 103 sades 
om eqvationen 


5: DLR 
25)... =E : 
Tysk detta fall (Teela delarne af x, x, och = icke- 


negativa) är enl. (58') ot (20) Zz). — 


Häraf foljer , att eq vationen 


(RR RS (Ej 


likasom eq vationen 


rf 1 & = jj 
 amsnk == - 


gäller, då reela delen af x är ickenegativ. — Att den 
icke gäller i motsatt fall, är klart deraf att i så- 


dant fall lUz)=Lb+rV-1+7V-1, 
1 ädeg Coe 
men (2 Je Vä) VA — 
LC 


Nota. Det vissa är, att så ofta som (61) gäller, 


ä u ulx, 
så gäller ock (25).— Ty = är alltid = en- 
a iz u u 
så e 
PG HUBER olle lr , 
ligt (52) eller 2 ” enligt (30) och således, 
LT, 
ut) ps 
så ofta som (61) gäller, =e Nz/,; som enl. (52) 


städse är (2) 


Lb7 


Slut-anmärkning. = hafva talat om principal- 
logarithmer, men böra slutligen erinra, att 
eqvationen 


före (MN (er rr +) =O) 


och följaktligen äfven 


22 SEN 2 He) «y=-(()) 
(SENSE ROR (G))=-0) 


av dlcattima för hvarje valör afl Z, B:s DT, 
(då, som vanligt, noll undantages), = såsom 
lätt är alt enligt (42) pröfva. — 


$i. DJ. 
Om betydelsen af tecknet > 


för hvarje valör af x och y I. — 


1. I det föregående af Analysen är statueradt: 


1:o) att, hvilken qvant. än &x må vara =a+BV-1 
(2 och 8 reela) då y är reel =u, man städse har 


(64) ÖS NR NT ehe Vr 
[neml. —p för negativt 2, eljest +e], 


och 2:0) att då &x är positiv =e, och y= utv V 1 
(« och » reela), 


| 165) . ; | FREM eu (ut V 1 Vlo re Sr SR 
| 


”) Som vanligt, förutsätta vi att x icke är noll. An- 
gående betydelsen af OY se noten under sidan 81. 


118 
Som nu båda dessa eqvationer kunna samman- 
fatlas i denna enda 
j : 
(ÖB) RASEN SI DA aa SA 


och något annat icke i det föregående af Analysen 
är stadd om tecknet 


(1) RN rellen (apV EN 


så är både tillåtligt och uppenbarligen af sakens 
natur påkalladt att ifrån denna stund (ex analogia) 


statuera eqvationen (66) såsom den allmänna defini- 


tionen af tecknets (1) betydelse i Analytisk Mathema- 
tik: — alltså, för att tala utförligt, 


(66 (av SVE EN Star fu OlR BRED Få 


Denna (66) gifver för öfrigt, för hvarje positiv 
qvantitet g, | 


OD a RR (+o) =", 
och, då g är modylen för £x, 
(OC) a RANN VW NRE allteftersom 


reela delen al x är ickenegaliv eller negativ. 
Och eftersom yix enligt (66) är en af e-logarith- 


merna för xc”, så är al orden näst efter éqvatio- 
nen (42') klart, att RAA 


KEN PN EA oo (xc ”Nh=e2" SU ) 


gäller för hvarje valör af x och y. — Specielt fall 
deraf var eéq vat. (33). — 


2. I alla händelser skall € analogi med hvad 
förut är för speciela fall antaget) uttrycket cc” kal 
las ”qvantitetens x principala y-potens” ") och y kal- 


”) Man skulle väl kunna i Analysen upptaga tecknet 
((x)Y äfven för den händelsen att y är imaginär 


i 


119 


las ”Egcponent.” — Hvad nu beträffar de hufvud- 
sakligaste egenskaperna hos principal-potenser (då 
detta ord tages i sin vidsträcktaste betydelse) och 


deras naturliga logarithmer; så må här utsättas 


följande uppgifter, hvilka naturligtvis i sig inne- 
fatta (såsom specialiteter) de på sidd. 99—103, 
105, 106 och 112-—116 för principal-potenser 
med reel exponent uppräknade egenskaper: 

1:0) 
Eqvationen 
FOA ER AA VE AEG 


gäller alltid, och således äfven 
| - 


samt specielt éqvationen 
LA ed od VA ra 


Detta är klart af sjelfva definitionen (66) 1 för- 
ening med eqv. (33). — 
2:0) 
Så ofta som eqvationen 
EIS ke Ye yle 


är legitim, så gäller ock eqvationen 


(72) arts öbr e fe 


[i hvarje annan händelse är ju detta tecken antaget 
och dess betydelse angifven af qv. (35) och (35')] 
Men till dess något behof deraf möjligen yppas, må 
det tillåtas att, såsom allt hitintills, anse detsamma 
öfverflödigt. 


120 


(0) ; 
Ty Che äv IE enligt defin. (66) och så- 


Vil 
ga 


ledes, så ofta som (71) gäller, = som städse 


är =" enligt defin. (66). -— 
Hvad då beträffar gilugheten af (71), så må 
här utsältas att den gäller åtminstone 
a) så ofta som reela delen af x är ickenegativ och 


Kkå . -” LE T 
derjemte gqvantiteten ut+vlo är begränsad af = och 

by) så ofta som reela delen af x är negativ och 

. . .”- .” T 
derjemte qvantiteten pu(7+7)+»lp är begränsad af = — 


i 2 Å OCK EG | 
Bevis. Emedan x” städse är =e" "”, så är städse 
ylz en ibland I(x7Y). Men bär skall visas, att 
den är — sjelfva prineipal-logarithmen lä”) i de 
båda nämnda händelserna. — 
Principal-logarithmen för Zz” är definierad 
genom 
(I) RA Ux”)=U+R)A+TV—-1, 
då & och T betyda (såsom i (96) med utbyte af 
« mot y); och 


(TEE FR ylz=y[l(+202)+TV—1]. — 
Men pu är, enligt (68), 
2 ar ; 


$& 


Y yr VA ut VA (u+ yV 1) Va 
nenil.=& € = .e 


? 
då 2 är ickenegativ, 


u +xyV 4 lt! + vV - DG +27)V-A 


y ytV 1 
e d 3 


och =(—0) 
då a är negativ. — 
” ” ” o & 
I förra fallet är således 
Y lo-vt (ut+»vlo å 
00 =e" er på ov R 
och 


| 


121 
och följaktligen, så ofta som ut+»)l) är be- 
sränsad af SS enligt (49) 

l(xX)= plg—v7 +(ut+Nl)V-1=ylx i detta fall; 
: sednare fallet 
ECO BE en] FrlÖM ET 
och följaktligen, så ofta som u(t+7)+»le är 
begränsad af +3 (och således reela delen af 


x” ickenegativ), 


Ur) = ulg—v(7+7)+(u[T+7T]+No)V-—1= ylx 


i detta fall (a negaliv). — 
H. S. B. 


I hvilka fall för öfrigt eqv. (71) — och så- 
ledes äfven (72) — gäller, det kan städse (då så 
behöfves) finnas utur eqvationerna (73) och (74) 
jemförda. — 


Nota. Af det nu sagda inses, att så ofta som 
de båda éqvationerna 


Ua )=Wl: och UBLIY= ke 


äro giltiga, så gäller ock éqvationen 


HE FRE FRÖ SN 


och att detta inträffar, åtminstone 
a) så ofta som reela delen af x är ickenegativ och 
derjemte så väl ut+vl) som pm t+v Ib äro begränsade 


T 
—, och 


KZ 


K. V. Akad. Handl. 1845. Sh 


gj ock 


122 
b) så ofta som reela delen af x är negativ och 
derjemte så väl ut+z)+vlo som pu (t+z)+v la äro be- 


gränsade af t3 ; 


då nemligen y=pu+v VA, 
y =u + V—1. — 
3:0) 
Så ofta som éqvationen 
(8). 0 HR) FUT,) Feer FD) RS 
är legitim, så gäller ock eqvationen 
(HÖJ Ra sne le DT or DA ERE ET 2 
TYLER TE alltid = YUz+ le, ER 


enligt defin. (66) öck eqv. 20 och således, så 


KIEL YR) 


ofta som EN gäller, =e som städse är 


=(Oc....0,)” enligt defin. (66): — 
Had åter beträffar giltigheten af (58), så är 
derom det nödvändiga redan anfördt i 2:0) på 


sid. 114; 

Så gäller t. ex. eqvationen 

' IM CL NÅ 
FUN UR (RR NE 
åtminslone så ofta som reela delarne af så väl 
z och &, som af sjelfva cz, äro ickenegativa; och 
eqvationen 
(TO övr aa z(-1Y =(-x)”7, 
så ofta som reela delen af x är posiliv. äsD 

4:0) 


Så ofta som CR 


(GF Toa öre ) 


är legitim, så gäller ock éqvationen 


4 RN NI 
(77). ROP sE 


123 
(Beviset är enahanda med det i 2:0) och 3:0) 
begagnade). — Hvad åter beträffar giltigheten af 
eqv. (61), så är derom det nödvändiga redan an- 


fördt i 3:0o) på sid. 116. — 


Så gäller t. ex. eqvationen 


1 NY 
RE ARE JO er Sa ES mr 
NOR 


då reela delen af z är ickenegativ. — I moltsau 
fall gäller den icke, annat än i den speciela hän- 
delse att y är reel och af helt tals numer. valör 
eller noll, — såsom lätt finnes på analog väg. 
med den på sid. 103 näst efter éqv. (25') beträdda, 
då man dervid observerar att enligt (67) 


(6T)ad ENA = 


- 1) ”=e -ayV 1 (ER 


e ””(cosu+V-1sinuz), 


e ”(cosumr-V-1Isinurz). 


HH AP. ID 


Pm betydelsen af tecknet 


1. Till en början må vi upplösa följande 
med det sist anförda nära sammanhängande 


Problem. Att finna alla de qvantiteter z, som 
satsfiera vilkoret 


(2)... b=2+BV-1 eller x (kortligen), 


124 
då b betyder en uppgifven qvantitet (icke noll eller 1) 


samt a och Pp reela uppgifna qvantiteter. — 
Enligt (66) kan vilkoret (2) skrifvas med 


zib 


FN 


hvaraf genast inses alt, då x är noll, ingen (ändlig) 
qvant. z finnes som satisfierar problemet. FF) — 


Men i hvarje annat fall är eqvalionen (2) 
likabetydande med denna 


Be sl , (enligt $ 4 N:o 


som sålunda utgör a redde solutionen af 
vårt problem. a 


Enhvar af de qvant:r z, som satisfera (2), 
skall kallas ”en b-logarithm för x” eller ”en ”log- 
aruhm för x 1 det. system hvars bas:är 6” <=): och 
det allmänna uttryck, som i sig innefattar alla 
dessa logarithmer för x, skall kor tligen betecknas 
med Log,((2)) eller — då någon förvillelse icke 


”) Vore b=1; så följer af relationen pe d. ä. här 


zl1) z G 
1 =e "", att frågan vore att finna alla de z-valörer 
som satisfiera vilkoret 
zl1) 
e = 


AN 


Men någon sådan finnes tydligen icke i annat fall 
än det speciela, att x vore =1: och då satisfieras 
vilkoret af hvilken z-valör som helst. — 


”') Någon (ändlig) qvantitet u +vV—1 (u och v reela). 


u+ vV 1 
e 


som skulle satisfiera vilkoret =0, finnes ju 


uppenbarligen icke. 


") Det är sjelfklart, att vi genom denna definitions 
antagande icke råka i strid hed hvad förut i Åna- 
lysen är om benämningen Logarithm statueradt 
utan tvärtom. 


125 


är att befara af bas-namnets utelemnande —- helt 
enkelt Log((2)) ”. — Alltså är, under förutsättning 
att basen b SAT är noll eller 1 (och x icke noll), 


228 2 


hvaraf inses, alt en AE alla b-logarithmer er- 
hållas, då man till någon iwdland dem —-- hvilken man 
behagat utvälja — adderar 


kzV 1 
EN kogg(a)y (I EXT, 


d. ä. successiot enhetens i b-logarithmer "K) 
För öfrigt gifver tydligen eqv. (3) 


ag ASESR ST ME 
(3) -« « Logy(())= LEE Log (er AV, 


då 9 betyder (som vanligt). — 
Nota. At eqv. (3) följer att. städse, då ju ärcedl 
f(t ieke noll), 


pukog (&)) NM 
(Musta Fö = i E 
Ty RR är Miele HG a enligt (66), 
delar RM emligt (3); 
=((x))" enligt (45): —: 


") Tecknet Logg((x) är således likabetydande med det 
förut begagnade Z(x)), — hvarmed ock efterföliande 
éqv. (3) öfverensstämmer. 

"") Tyctag ev af b- ER na för Xx, hvilken som 
behagas, kortligen £(x). — Låt motsvarande e-log 
för x betecktras med SN [Eqv. (3) utvisar ju, att 
verkligen mot hvarje särskild SEN för x sva- 
rar en e-logar. för x]. — Nu är, epligt orden näst 
efter eqv. (42”), 

U(x)=A(X) + 1), 
således enligt (3) 


Logy((£)=—= ib dT Ib a LO LogN = 


126 
2. Då reella delen af x är positiv och man 


således till 4 får anlaga EE Nuckg så gifver (3') 
a 


IV-1 
(0)... Logen PE E (rv 


men, då a är negativ och man således till 3 får 
antaga T+T7T 3 


å Gå 
NE DR a Se 


och då a är noll och man således till 34 får an- 
taga efter behag 7 eller 7+7 med det vanliga för- 
behållet, så gäller den ena eqvationen lika väl 
som den andra; — 

Med ”Principalvalören af Log,((<)) eller ”Prin- 
cipala b-logarithmen för &x” skall HOS den ibland 
de i sednare membrum (3) innefattade qvantr, 


ae 
hvilken betecknas med Tb” med andra ord: den 


ibland b-logarithmerna, som motsvarar principala 
e- log ruter. a Den "skall utmärkas med Log,(x) 
eller Logg: ")o — - Man har således eqvationen 


") Att vi genom denna bestämning af tecknets Log,(x) 
betydelse för hvarje x-valör och hvarje b-valör 
(1 och O undantagna) verkligen bibehålle den i ele- 
menterna åt detta tecken, för den händelse att så väl 
x som b äro Tal, tillerkända betydelse, inses nog- 
samt deraf att eqvationen (7) för denna händelse är 
identisk: — Principala b-logarithmen för ett Tal, då 
basen > sjelf är ett Tal, är således just den som 
elementerna blifvit kallad b-logarithmen för talet. — 
Och att ”Principala e-logarithmen” evligt nu an- 
tagna definition är just den qvantitet, som i det före- 
gående kapitlet I blifvit utmärkt med detta namn, 
är påtagligt af sjelfva definitionen. — Tecknet Log (Xx) 
är således likabetydande med Ix. — 


127 


AE. i lx U(+0)+TV-1 FÖRE 
ER 0 (to)tp VL, 
nemligen —p, då a är negativ, eljest +o; — och 
specielt 
1) 
fogs( OA 0 
ERA a 
U-1) z.— 
ATT a — 


För öfrigt inses af orden näst efter eqv. (5) 
att städse 
(RETT Lose) =Logy(T)+Log,((1));> 
och af eqv. (7) att, då a är negativ, städse 
(KÖRER Log (x)=Log,(—-x)+Log,(—-1), 


men icke alltid i motsatt fall. 


3. Frågan, ”när en uppgifven qvantitets prin- 
cipal-logarithm är reel; är nu lätt besvarad med 
stöd af eqv. (7), — som, då med R betecknas 
basens modyl 


och med T menas Aredo— 


coöff. för V—1i 
basens reela del 
kan skrifvas med 
(TIER Log, (g)=—-=- (nämnaren 
TD OK ER)FrV 


städse finit och icke =0) "). — 


”) Man förutsätter nemligen städse (som sagdt är), att 
basen 6 icke är 1 (eller noll) och således !b städse 
finit och icke =0. — 


mm Mm I 


"T=A8B0J0 I EP SJYSTIES UP NES 19 en (OS =E HN (ET) 1240YA JetaONPIs ()=2 90 

faenq:e 3 oseumaj qvo = RP 'O=5 UN (IT) 1910YA stesaanpar N=2 ÅJ 

— ']J, 19 un fjals svq soypay "saworshks op Rö wnynapboj-ppdroursd 904 umy dd mp eg a H 
(oppswajn (8) wopa.s 3420 wiosps) utojsh S ol.mary. = 490 f29.4 wynspbop-podrowrsd urs uy propp op 


(+ IN(LEDTTY) >> osg EDI Y ; 
WH (rs) 507:'dwun EE = (x) 30 diownuqee (21) 
(51) PR JEN (2) 507 "drog (51) 


efar ap Bp tg OFTA BNP BRtILTSITLS I Yao F|LjIA UIP EP te "IOYTTA e119p PsaTsnes pp 430 
SSeq SAPA <W0ISsÅS alien I Ppesoysnes telsseq SsIeA tUVIS SÅS lies IT ”petoygsies Jr 


(EN = 9 0-4 = 10 ATT) 
TILOF[TA ep HEJ op I Se pita ICE! SIpo]ES JOLOHTIA ep "IHJ op I 15epua [904 Sa pages 
i ef+ I) FL) SS ; td) NE 
ET) SO SE 0: FR =(0) SO" 
(-A(ZED-UDU-A2+Y) (T-ALI-HD(I-A-+09) 
Qwuyphau tP j9p Vjads SUuasPY WP (q :QuYPbauyn LD JP Pjads Ssuasmg un (er 
VALUE) (oy 
= FRE OT SR SOT 
3 2 [-A-+ 
3 armbaudgor som fo Up Djaos PO 


(0:T 


CR PRE 2 SR RR (AN RES TLA RR 
HN (AT) 420 (CT) 


UatIOFHA Irtdanpas (Q=2 sapajes) 2- urabh anedou = x uguonisod aeparu] wo I 


ILÄULT 
: EE EES (PN SB Or TGL LOT ARNE: =(x)30 'diouuq 
Ce ÄR pri LATTE FR SE d (97) 
LJ JAN) trap ep IC "JTOY[IA ep PdtJOTJSIeS JL qD0 UU (SEC uop ep Je "TONA Le 1N2p E10TJSTeS Je [090 U 
sseq sie wadvsAs odairsy TT  ”PELIVYSKNES te SSeq Siest morsAs aliery I ”IPedogsnes Je 


(LI a gt agall 29119 O=(2+tI)-(L+2) gall 29119 0=-N(2+2) (CT) 
TIAOF[LA ep "HEJ op I ISepua [224 SA PoES JOJO YTA ep "TI"J op I 1Sepua [22 SI po Es 
der + a ItÅHN 
rr =(2)"50 | E =(2x)"50 


(1-A( -Al£ +) uNLI-Al£+2)+0)] 


:awuymbou un jop pjaas suaspgq wp (q 


(-AL- HDI AS 2+2)+0)] 
| :Quypbaouogya 9 fp Pjads SUudosPQ UN) (re 
I-ALI+(TF) 
Altan 


Qrphau av xx I» udjap Pja2s PD 


(0:02, 


130 


så inses utan svårighet: I» att: Negativ qvantitet —> 
(vare sig —41 eller annan) har icke reel Principal- 
logarithm 1 något annat system med reel bas än i det 
enda, hvars bas är sjelfva den negativa qvant. —2: 
der är den =41. Och i systemer med imaginär bas 
har —e reel princip. log. endast a) i dem, hvilkas bas 
har ickeneg. reel del och för öfrigt satisfierar vilkoret 
1 


1 


| pl 2 6. Ja) pe en FOR: TN a ES) 
och OR X j 


b) i dem, hvilkas bas har negativ reel del och för 
öfrigt satisfierar vilkoret 
2 Ra 1 


RY+T= 7; AG AR VR EN SR (18) 


och att således qvantiteten —1 icke har reel esp 
logarithm i något annat system än i dem, hvilkas bas- 
modyl är =1: 1 hvarje sådant är 


T 

Log(— fel eller — , + allteftersom 
TR 

basens reela del är ickenegativ eller negativ. — 


Nota. För öffigt-är tydligt, jatt eqv. 11), (13).4 
(15) och (17) innefalta svaret på den frå- 
gan, ”hvilka slags qvantiteter hafva reel prin- 
cipal-logarithm i ett uppgifvet system”. — 


") Nemligen: 1:0) Positionen x= —1 reducerar (15') och 
(173 till aR=02 da 
2:0) Om x är någon annan negativ qvant. — 0; 


så a) kan icke (15) ba msbenar någon reel has: ty 
positionen T=0 reducerar (15) till IR= =0- dar REN 
och således basen (som 1i(15') supponeras bafva icke- 
negativ reel del) =1; men sådan bas är en gång för 
alla bannlyst. I st. för (15”) kan således 15). 
Och b) klart är, att (17') kan satisfieras af T=0 (ba- 
sen reel) endast med ch vilkor att man derjemte 
antager R=0 (basen =—0g), och för öfrigt att ist. för 
(17) "a sägas (17”). — 


13i 
4, Analogt med hvad eqv. (52) och den all- 


männa (66) angifva för basen e, har man enligt 
definitionen (7) för hvarje bas b städse ") 


HÖ os ET 


och således [enligt orden näst efter (3)], analogt 
med hvad (93) och den allmänna (69) angåfvo 
för basen e, 


(20) + > Logi((27))=yLogi(x)+Log,((1)). — 


Och hvad beträffar öfriga egenskaper hos 
Principal-logarithmer i ett system h vilketsomhelst, 
så följer af definitionen (7) att i hvarje fall; då 
eqvationerna 


2”) =ylz, 
I(x)+lUz,)+..-+lUx,)=lUzz,...c,) och Ux)+l(-1)=l(-2), 


I) =((2') En G nn 


gälla, så äro de ock giltiga, om man i dem 1 stäl- 
let för ! substituerar Log,. — 

Och slutligen inses Enda (DYER 
de tre éqvationerna i slutanmärkningen på sid. 
117 gälla utan undantag, äfven om de utbytas 
emot dessa 


Log;((£))+Logy((x,))+-..+Log,((x,))=Log,((£X,...,), 
Log, ((x Ne kogu(a)= Loe =) och 


Logi(())==Logilla)): — 


Eye TASSAR oe Ne 66. 


enligt (7) eller DS enligt (66). — 


132 


EA AFP, IT. 


fm betydelsen af teeknen 


Sin c. och Cosr, 
Aresinx och ÅArecos zz. 


Se 
Om betydelsen af tecknen Sinx och Cosx 
för hvarje valör af . 
För hvarje reelt x gifver eqvationen (31) 
i Kap. I 
Coszx + Visas 5 
Coso--V-1Sinz=e" z 


LETAREN 
SA 
NE 
I 
ee 


hvadan 
Va Vt 
Cosx = rr j 
(RIE SAR MN 
| Sinx= SVAR ER SANNE 
SV 


För imaginär valör af x är i det föregående 
af Analysen ingen betydelse tilldelad de båda 
tecknen Sinx eh Cosx. — Vi kunna således utan 
fara för collision öfverenskomima att med dessa tec- 
ken i alla händelser mena de båda sednare membra (2) 


eller — då i stället för x utsättes a+8BV—-1 och 
behörigt afseende göres på eqv. (31) i Kap. I — 


133 
äs? fat 
Sin (a+8V-1)=—3 Sina + 
Er po 5 SAN 
[Cos(a+8V=1)== Cosa — Sina. .V-1. — 


Cosa. Vi, 


Medelst dessa EE (2) eller (2) är ytterst 
lätt att vid förefallande bebof verificera giltig- 
heten af de lagar, som gälla för Sinz och Coszx 
då x är reel, äfven för det allmänna fall att x 
är en qvanut. hvilkensomhelst. — Vi anföra här 
de bekanta grundformlerna 


(jr 


hvilkas giltighet för hvarje z- och y-valör lätte- 
ligen verificeras medelst eqv. (2) och (29): och 
ur bvilkas giltighet .:man kan vid förefallande be- 
hof deducera öfrigas, t. ex. 


Sin - 70) = Cosz, 


; Sin (Z+y)=SinxCosy+CosxSiny 3 
UCos(o+1 +y)= CoszCosyFSinzSiny, 


; SY SINA; 
BAS z 
Co( 5 70) = +Sinz, 
Cos(7+2x) =-—Cosx; 
OF Sve 


Slutligen observeras, att som för hvarje x- valör 
(reei eller a enligt (27') i Kap. I, 

VA 1 oi = JL 

25 if Ne. 

=17 vät- 12 a SER 


EM SV [- & 
RE AT Re ov 
| = ÖR 1234 


K. V. Akad. Handl. 1845. 12. 


134 
så måste ock [på grund af det pag. 289 af ”Åna- 
lyse Algébr.” åberopade Theor. 3: el enligt € et. (2), 


för hvarje x-valör., 


ge? gg? 
S Sinz = EVO CR &c. 
(0): ANN 3 2å 
Cosce= 1 Ej AS HT) 
0800 brgg FO RN 


Ni 
Om betydelsen af tecknet Aresinz X") 
för hvarje valör af xz. — 


1. Till en början må vi upplösa följande, 
med det nyss anförda nära sammanhängande, 


Problem. i 
Åft FE alla de qvantiteter z, som IKE vilkoret = 
(OJ . Sinz=a+pV-1=22, | 


S och £ reela qvant:r hvilkasomhelst). 


”) Som bekant är, utgöra dessa éqvationer Caucuy's 


Definitioner af Sn och Cosx, och deremot "våra 
Definitioner |(eqvationerna (2)] Corollarier deraf. 
Ordningen kan här vara likgiltig; men det synes 


falla sig enklare att låta de för RS som hafva finit 
form, gälla såsom Definitioner, — då man så kan. — 
» Man erinre sig, att när x är reel och numeriskt L1, 
Åge hvad i det föregående af Analysen är statneradt, 


med tecknet Arcsin((x)) menas 


; 7T T SKR : 7 
+Arcesinx -5) bör 2k7a = Arcsin((1)) HAresinz——), 
7 
"begränsad af SR — 


-— 


der ”Aresinx” är 


135 


Hvarje sådan qvantilet (om den finnes) måste 


vara af formen u+vV—1 (u och v reela) och, en- 


ligt Problemets lydelse, 
Sin(u+vV-1)=a+pV—1 ; 
d. v. s. [enligt (2) i föreg. $.] 


v = v 


Bree a ee == 2 
 Sinu + — -Cosu.V-1=a+pV 1, 
HV. OS: 

eheF en 
5) Sinu=0> 
(DE le tar 
e — 
Cosu = — 


Supponera vi nu, att 
1:0) 
hvarken a eller 8 =0, 


så kunna uppenbarligen 1 stället eqvalionerna 
(6”) substitueras 
eter ä 


2 Sinu” 
EE SES SR 
BR B 
FE 0 


(eftersom i detta fall hvarken Sinu eller Cosu kan 
vara =0); hvadan 


TA TER 
SR TE 
Sinu Cosu 
(5) PSOE Se SR 
25 a B 
po 


EE HS FS or ov FL eb bypang Chr sr Levtri non) 
Sinu Cosu 


136 
och således (för bestämningen af u) 
1 [Å B 
(hs = 


e& B Sinu Cosu” 
Sinu Cosu 


eller — emedan enligt (8) u, om den finnes, må- 


[4.4 
ste vara sådan alt — och icke äro nume- 


nu Cosu 
riskt lika — 
ao? B? 
Sin?u GCos?u 
eller Cos'u — (1—a?-p?)Cos?u— Pp? = 


eller (eftersom Cos?u omöjligen kan vara vara negativ) 


SAS NINA End SEE AE 
Costy= NE NE Ä E +B?= 


= Se ER Ne - 
1+2? Se ve FEN I G karln 


EE RR r OS SKER 


(via MCS Le 


och (emedan ånlist 27 7) Sinu måste vara af samma 
tecken som a) 


således 


Sin?u= 


. +) 
(KOJASimu= SIC SNETT LJ JAN Ly (kort- 
VT RV +BNN? a ligen), 
”) Denna y är verkligen numeriskt <1. — Ty vore y 


numer. = då 


1+0?+8B? /l+02+8N? ig 
Vv EV 2 å F&S 


137 
eller (som säger detsamma) 


(11)...u = Aresin((7))=Aresin((1))+ (Aresiny— 7) - 


Härmed är således funnet, att valören af u 


uti u+tvV—1 (om sådan finnes) måste vara någon 
af de i detta sednare membrum innefattade qvan- 
titeter, och således 


Cosu= +V1—7x?, allteftersom u är 
af öfra eller nedra formen (11); följaktligen, en- 
ligt den förra af eqv. (8), 


a B 
des pk), 
2 V1—y2 


eller, som är detsamma (eftersom här endast är 
fråga om reel AA DE 


at 
7 


K 2 
13 NNE ret At a enligt eqvat. (a) som 
j 7 Viv? 
gifver 


a B a B 
l OT RT =-(3+ ) = 
a Må a VR 
så skulle ock 
1 2 1 FANA 
SE FREE EE —E) —Q? vara 30 
1—0?+68? d Ne fp 
MT — +a?B = 0; 
hvilket är orimligt, då hvarken & eller 8 är =0. — 


”' Att hvardera af SEN verkligen är positiv, 


7 Yi 


138 


Och som äfven den sednare af eqv. (8) gifver 
samma v-valörer; så är nu funnet att, åtminstone 
då hvarken a eller 8 är noll, hvarje qvantitet z 
(om sådan finnes) måste vara Fre uti 


i 


(Pjä Arcsin((1) £(Aresiny-5+V-1 1./ a 
Y Vi-r? 

Ått ock verkligen hvarje qvantitet, som inne- 

fattas i detta sednare membrum, satisfierar proble- 

met eller eq vat. (6) eller (6”), är lätt bepröfvadt. 


2:0) 
Om a är =0, 
(således pi MV, gp reel hvilkensomhelst), 
så blifva eqvationerna (6”) dessa 


v -V 


er-te 


Sinu —=0, 


FR a 
Cosu =B; 


af hvilka den förra kan utbytas mot Sinu —Q, 
eftersom den icke på annat sätt kan satisfieras 
af reela u och v. — Dermed är funnet, alt va- 


lören af u ull u+vV—1 (om sådan finnes) måste 
vara någon af de i sednare membrum af 


CE) SÖN SRS u=Aresin((0))=Arcsin((1))F3 


inses af (9), som utvisar att 


7 Vi 


således båda af samma tecken, hvilket tydligen icke 


; (a rot 
kan vara minus, eftersom — är positiv. — 


139 


innefattade qvantiteter, och således 


Cosu = +1, allteftersom u är af öfra 
eller nedra formen (11); 
följaktligen, enligt (7'), 
e-e”=+928 eller e=+8+Vg2?+1, 


(12). . . v=U+p+VpP+1)=+Up+VR+1). — 
Och således är nu funnet, att i detta fall hvarje 


qvantitet z (om sådan finnes) måste vara inbegri- 
pen uli 


(NR z= Arcsin((1))+(V—1l(8+Vp+1)- ar 


Att ock verkligen hvarje qvanlitet, som innefattas 
i detta sednare membrum, satisfierar problemet, 
är lätt bepröfvadt. — 

Och som eqv. (13) i sjelfva verket reduce- 
rar sig till (13), då man uti den sätter 2=0 


KM TIER ; : 
(hvaraf 7=0, SVEP så äro vi nu berätti- 


gade alt statuera denna (13) såsom innehållande 
vårt problems solution, åtminstone så framt icke B 
ensam är noll; d. ä. x reel =2a (icke noll). — 


Hvad då slutligen beträffar den händelsen att 
3:0) 
B ensam är =0, 
(således & reel =a icke noll), 
så är problemets solution, för den händelsen att a 


är numeriskt =1, redan känd af de här såsom be- 


kanta antagna elementerna af Trigonometrien, 
nemligen 


KE). ps Aresin((2))= Aresin ((1)) +(Arcesina- 5) 


”) Mot uttrycket att problemets solution, för det fall 


att x är reel och numeriskt = är känd af elemen- 


140 


Och som eqv. (13) i sjelfva verket reducerar sig 
till denna form, då man uti den sätter 8=0 och 


supponerar a numer. z1 men icke noll [allenast 


; z | B 
man, då 2 är numeriskt-==1, "med — —n (som 


V1i—x? 
då anlager formen 0) förstår noll]”); så äro vi 


berättigade alt statuera eqv. (13) såsom innehål- 
lande vårt problems solution äfven för denna hän- 
delse, med förbehåll af nyssnämnda utltydelse af 


z OM 
(TR RR 
markKe 0 


terna och formeln här åfvan (137), kan med skäl 
invändas, att man väl af elementerna vet att ingen 
annan reel qvant. 2 finnes, som satisGerar problemet 
i detta fall d. ä. vilkoret 


Sinz=&, (& num. 4) 


men icke derföre är förvissad, att ju möjligen der- 
jemte någon eller några imaginära qvantiteter kunna 
finnas som satisfera detsamma. — För fullständighets 
skull må derföre nu bevisas, att v i detta fall måste 
vara =0. — 

Vid ifrågavarande händelse reducera sig eqv. (6”) 
till (7). Den sednare af dem kan endast satisfieras 
genom Cosu=0 och genom e”—e”” 

Den förra positionen kan här icke komma i fråga: 
den ger neml. Sinu = +1, som reducerar den förra 
(7")-till ee" +e”= Fe, d. äv e=tet Va 1 (alla 
imaginära). — 

Återstår således endast den sednare möjligheten 


ee =0, da, NT Nr 


=060,. — 


") Eör. £=0, och; e numer. 1 reducerar sig tydligen 
(04 
—— 2 =" = Ar — 

— 


1+0? 
Are 


y till 


Re 


9” 
4 


| 
| 
| 
| 
| 
1 


141 
Återstår den händelsen att x=a är numeriskt >41 > Zz 


Eqvationerna (6) reducera sig till 


v =D 
EEE: 
Sinu =a, 
2 


ed lg 
[ ZE Cosu=0; 
Hå 5) 


hvaraf genast inses, att Sinu icke kan vara =0. 


Den sednare kan endast satisfieras genom Cosu=0 
och genom e”—e"”=0. Men som båda eqvationerna 
icke kunna satisfieras genom den sednare suppo- 
silionen (d. ä. v=0), i thy att den förra deri- 
genom reduceras till Sinu=a2 och något reelt u 
icke finnes hvars Sinus är numer. >1; så åter- 
står endast den förra möjligheten Cosu=0, således 


Sinu= +1; 


hvaraf likväl endast den öfra kan komma i fråga, 
när 2 är positiv, och endast den nedra i motsatt 
fall, — såsom af den förra (7”) inses. — 


”) I denna händelse reducerar sig (13) till formen 
tl EE EN DN nr 
b)..2= Aresin((1)) + (Aresin7—=+V-LU(Ve+2)1b 
(b)...z= Aresin((1)) + 4 lie SA (Ve ) 


eftersom 1 detta fall 


j 64 I ert 

=— — AA äär SÄ. 
TIET SEE 2 

Vite Vv =) : Va 
RR ( 2 

Huruvida och under hvilket vilkor denna (13) kan 

sägas innefatta problemets solution äfven för denna 


sista händelse, skall den nu följande Ior niogen 
utvisa. — 


142 
I förra fallet kunna således eqvationerna (7”) 
endast satisferas af 
Sinu=1, u=Arcsin((1)), 
e+e”=2a0, 
dd. 
er =a+Va?1, v= tl(a+Va?-1); 
och i det sednare endast af 
Sinu=-—-1, u=Arcsin((—1)), 
e4+e"”=—2a, 
CL SEE 
e'=-a+Va?1, v=+l(-a+Va”-1); 
och således är nu funnet att, när a är numer. >41, 
hvarje qvant. z (om sådan finnes) måste vara in- 
begripen, 
då a är positwv, 
ull z= Arcsin((1))£ V—-1U(Va+Va?—1) ; 
då a är negativ, | 
uti z= Arcesin((-1)) £V—1I(Va?+Va?—1), 


eller 1 båda fallen uti 


(far EA esin((s=))= V-LI(Va+Ve 1 


Alt ock verkligen hvarje häruti innefattad qvan- 
tilet salishierar roblemet eller eq valionerna (7 "Ye 
SNJätt bepröfvadt. AS 


Och som eqv. (13) i sjelfva verket reducerar 
sig ull (137), då man uti den sätter 8=0 och 


; a 
supponerar a numer. rel I (hvaraf Y=— | samt 
Va? 


med uttrycket Tr hvartill fbe i delta fall 


V1-7? 


143 


reducerar sig, förstår Va?—1”); så äro vi nu be- 
| rättigade att statuera denna eqvation 


3). = Aresin((1 VElAresiny-5+V= Sf 2 =)| 
| MES 


såsom innefattande problemets solution för alla hän- 


delser , allenast man med — , då det reducerar 


VI? 


sig till - [hvilket inträffar, då 8£=0 och a num 


AT 
förstår Va?—1. — 


2. I analogi med hvad i läran om reela 
qvanliteter är antaget " SR I), skall det allmänna ut- 
tryck (13), som i sig innefattar alla de qvantite- 
ter Zz som satisfiera nyss solverade problem eller 


E Såsom i sista noter visades reducerar: sig 13 häri- 
, Oo 
Senom till 


(b')...z2= Aresin((1)) jH(Arcsin7 = 5 +V-1 di. IV ae+V a? 1); 


Att detta sednare membrum är detsamma med sed- 
nare membrum (13”'), då « är numer. >1 och po- 
siliv, är påtagligt. — När &« är negativ, gifver (13) 
z=Arcsin(( 1) +V- 1.1 Va? +tVe?-1 NES 
= Årcesin((1) DE EVEN + Va?A1) 5 
och (b') blir 
z=Aresin((1)) + (—+V-1.4V 0 +V0o?-1N: 
båda likabetydande, eftersom de tre uttrycken 
Arcsin((1)) + 27, Arcsin((1))—r, Aresin((1)) + 
äro alldeles likabetydande. — 
”") Eqvat. (I) och (Il) äro tydligen båda identiska för 
8=0 och &« numer. Sh — 


144 
eqv. (Of kortligen hetecknas med Arcsin((2)) eller 
Arcsin((a+pV-1)): och den ibland dem, som mot- 
svarar positionen k=0 i den allmänna 


Aresin((1))= = + 


och hvars tecken framför ; > är plus, skall ut- 
märkas med Arcsinz eller Arcsin(a+BV—1) och 
kallas ”Principal-valören af Arcsin((x))”. — Hvaraf 
följande 

Theorem. 


Hvilka reela valörer än a och p må hafva, är städse 


(Pr Arcsin((o+£V-1))= ==ATr csin((1)):H( Ar csiny FaR fv ) d 
(I) .. .Arcsin(a+BV-1)=Ar esiny+Y-1. e ES 3 
Vi-y> 


och således städse 
(IL sana Avcsin((2))=Arcsin((1)+(Aresinz—=), 2) 


då med 


(14)... 7 menas me 


1+e? ZFRNRe 1 21 22N 2 

Vv ELER ed fe 
B | 

allenast man med ———, då detta uttryck reduce- 


Vi? 


rar sig till 3 [hvilket inträffar, då 8=0 och a nu- 


meriskt = 11, förstår Va?—1. — 
gt 
(Se Noten Il). 
Coroll. 


') Denna från läran om reela bågar välkända dqvation 
D 
gäller således oförändrad för hvarje x-valör (reel 
eller imaginär). — 


0 SE RAR 


145 


Corollarium. 
Man har således, för hvarje reel g-valör, 
0) AR Aresin((8V-D)= Aresin(4))+| = -V-LL6+VB+D), 
(I1') «>. > Aresin(gY-1)=V-108+VB+1); 
och, då a är numeriskt ”>41, 


(I)... Aresin((c)=Aresin((1))-+F EN 2 VE VÄVe+Ven 


Vor 
Fre (0 =) +V-1Ll(Vort+Vo21) ; 
Va 
(II)... Aresine =Arcsin 4 +V-1Voer+Var1). — 


Ve 
$. 3 


Om betydelsen af tecknet Arccosx "I 
för hvarje valör af cz. 


Problemet ”att finna alla de qvantiteter z, som 
satispera vilkoret 
(15)... . Cosz=a+BV-—-1=2"”, (a och p reela), 
är påtagligen [enligt eqv. (4)] ordagrannt det- 
samma som problemet ”att finna alla de qvant:r z 
som satisphera vilkoret 


Sin($ ES :) = a+pV=—1 =05 


”) Man erinre sig, att när x är reel och numeriskt = 1, 
enligt hvad i det föregående af Analysen är statueradt, 
med tecknet Arecos((x) menas 
+ Arccosx + 2k7 = Arcecos((1)) + Arcecosx, 
der ”Arccosx” är begränsad af 0 och 77. — 


K. V. Akad. Handl. 1845. 13 


146 


och dess solution således gifven af (I) i före 
ende theorem, d. ä. af 


(16)... .2==" Aresin(A)F(Aresiny-=+V-. AC Y Få 
Age 


=Arccos((1))+ ”Arccosy— V-1./z Fält 
Vi-y 
der med Y menas qvant. (14) och för öfrigt om 


GÅ 
Sd” 


gäller samnia som i föreg. theorem. 


V1-2? 

I analogi med hvad i läran om reela qvan- 
titeter är antaget "), skall det allmänna uttryck 
(16), som i sig innefattar alla de qv vant:r z som 
satisfiera föregarande problem eller eqv. (15), 


kortligen betecknas med Arccos((a+BV—1)) eller 
Arccos((w)): och den ibland dem, som motsvarar 
positionen £k=0 i den allmänna 


Arcecos((1))= +2kz, 


och hvars tecken framför 4 + är plus, skall ut- 


märkas med Arcecos(a+PV—1) eller Arcecosx och 
kallas ”Principal-valören af ÅArccos((x))”.: — Hvaraf 


följande 
Theorem. 
Hvilka reela valörer än a och B må hafva, är städse 


EG SR Arccos((x)) == —Arcesin((r) = 


and 


år 7 (64 B 1 
= Arecos((1) + Arecosy — -1!U ——+L ) d 
” ARE J 


=—-— Årcsinazx, 


(II)..... Arccosr = Arccosy— V-1 ER CR EN De 


”) Eqvationerna (I och (ID i efterföljande tbeorem äro 


tydligen båda identiska för 8=0 och & numer. <1. — 


147 
och således städse 
GERD ORSA Arccos((x)) = Arccos((1)) + Arccosr, 
då med Y menas qvantiteten (14) och för öfrigt om 


gäller samma som + det föregående Theoremet. 


Vi)? 


Corollarvum. 
Man har således, för hvarje reel g-valör, 
(I').... Arccos((BV-D) == — Arcsin((BV-1D) = 
— Arccos(1)) + = -V-1u8+VB+D), 


(RER Arccos(8V 1) == Arcsin(gy -D== VI Vg2+1); 


och, då a är numeriskt >4, 

PJ. Arccos((a) == IA esim kel 

—- VäsVe+Vern)= 
EE ENN , 
-1.LVar+Va?1). — 


ET 


(I1”).... Areccosa = 


148 


Noter. 


Not. I. 
(Sid. 91). 


Häraf inses atl (BV-LE, der detta ultryck möter, 
kan efter behag uttydas med ”Principal-potensen af den 


isolerade qgvant. BV 1” eller ”den limes , mot hvilken 


(a +BV-1) vid indefinit aftagande positiva a-valörer 
tenderar ,”” men att det ingalunda (för hvarje uw) utmär- 


ker den limes, mot hvilken (0 +BV-1u med negativt ca 
tenderar vid indefinit aftagande nummervalörer af &, 
åtminstoee då 6 är negativ: denna sistnämnda limes är 
(såsom nyss förut i anmärkn. sid. 90 erinrades) 


(FOR TERS NA Very (cos av 1ISin = 


då deremot (BV-1)" för negativt 8 antogs för att kort- 
ligen utmärka qvantiteten 


(b) . (VB u(Cos ER —V=1Sin) : 


som är olika med den: förra, så framt icke u är af helt 
tals numerisk valör eller noll. — 

Om man således i Analysen upptager tecknet x& 
äfven för x med negativ reel del, för att utmärka qvan- 
titeten 


IL 


(—0)"(Cosur +WV-ISinuv), 
(såsom på sid. 89 skedde); så måste man med uttrycket 
”Eqvationen 


(GSE (a+BV-1 1) O(Cosur +V-1 1Sinue) 


gäller städse för 2 förstå endast det man säger 
(negativt ae”); — Ville man deremot nödvändigt, att det 


man statuerade om (& +8BV-1) med negativt & också skulle 
gälla z den limes noll, mot hvilken det negativa &« vid 
indelinit aftag. nummervalörer tenderar: eller (tydligare 
taladt) om man icke ville i Analysen upptaga tecknet 
(0 +BV-1)4 för negativt a, med mindre än att den med 
detta tecken utmärkta qvantitet tenderade vid indefinit af- 


149 
tagande nummervalörer af a mot samma limes som en 


med (0 +BV-14 för positivt a utmärkt qvantitet; så skulle 
man verkligen vara nödsakad att med Caucay ") afstå från 
tecknels Xx” upptagande för negativt «, åtminstone om 
man med x" ville utmärka någon ibland de i uttrycket 


(AG a ((x)=0"(Cospg+V-1Sinus)((1)/ 
innefattade qvantiteter, hvilka alla äro af formen 
I 9 Nea o(Cosud + V-1Sinud) 5 


der > betecknar någon ibland de reela bågar, hvilkas Cos. 
och Sin. satisfiera vilkoret 


ORSA 0(Cos9 +V-1Sin9)=a+BV-1 ""). — 


<> CaucHY”s raisopnement i detta afseende (Exercises de Mathem. 
T. I, pag. 2) kan exprimeras sålunda: 
Vi hafva antagit tecknet x" för att kort utmärka den 
ibland qvantiteterna 


(NE =0(Cosut+V-1Sinur((1))”, (x med positiv reel del), 
hvilken motsvarar positionen A—=0 i den allmänna ((1))E", således 
alt — 0" (Cosut+V-1Sinur). 

Skulle man nu tillåta sig att, äfven då reela delen af x är 
negativ, med tecknet xt utmärka den ibland qvantileterna 

(ry d.ä. 1 detta fall oM(Cosula+t)+V1Sinuz+tT))1), 
hvilken motsvarar positionen &A—=0 i ((1))", således 

att — M(Cosut+V-1Sinur)(Cosuz+V-ASinuz); 

så, ”eftersom följaktligen båda dessa skulle gälla för x 
med reel del =0 och negativ coefficient för V-1,” skulle 
text ("VE betyda 


Zz — 7 
så väl Cosz -V-Sin7 


som (Co +V-1Sin YCosun+V Sina); 
hvilket uppenbarligen skulle medföra ”un grave inconvénient.” 
Man kan icke neka, att detta ”eftersom följaktligen 
båda - - - - -- för VA är ett särdeles svagt skäl för att 
helt och hållet beröfva Analysen tecknets x!” begagnande för 
x med negativ reel del. — 


4) Att man blir nödsakad dertill, om man till 3 antager 7 och 


150 


Men då man 1 Analysens nuvarande stränga tider 


alldeles icke genom uttrycket ”Tecknet (oc +BV-1) har 
för negativt a den eller den betydelsen” behöfver anse 


z+7, allteftersom & är positiv eller negativ, är visadt. — Men 
måhända torde några andra bågar 9 oeh 9” eller (tydligare) 
H(&«,8) och F”(«,8), sådana att 


f o[Cos$” (a,8)+V-1Sin9 (0,8)] är—=0+BV-A för pos. & 
(&)..4 och SSR 
l o[Cos9”(a,8)+V-1Sins”(e,B)] är—e+8Vy -1 för neg. a, 
finnas, som kunna göra éqvationerna 
RR =0(CosuN +V-1Sinus:') 
(e+ BV 21) =0 E(Cosud” AV 1Sinu&'”) 


gällande för hvarje reelt och rationelt u, den förra för po- 
sitivt & och den sednare för negativt &«, och tillika båda för 
e=0 da. 
(BV — (Vp2[Cosu9' (0,8) +V-1Sinus (0,8)) = 
å =(Vgrt [Cosus"(0, B)+VASinus' (058717 
Om några sådana &' och 7” finnas, så måste de enligt (y) 
vara så beskaffade, att icke blott | 
Cos+'(0, 8) = Cos?”(0, £), 
Sin?'(0,8)= Sin? (0,8), 
utan ock för hvarje reelt och rationelt u 
Cosu?'(0,8)= Cosus'(0,8), 
Sinu?'(0,8)=Sinu3'(0, 8). 


(B) > es 


således att 
så väl 3(0,8)—30,8) äro af någondera formen +24z, 
som ock u[N(0,8)— (0, 8)] (& helt tal, O inclus.); 
hvilket uppenbarligen är omöjligt under annat vilkor, än att 
de båda H(&,8) och F(&«,8) äro sådana att de för «=O re- 
ducera sig till absolut likhet 
RÖN SE fe rg SE (0,8) =9"(0, 8). — 

Men nu är uppenbart, att de enda bågar &'(& 8) och 
F'(&«,8), som kunna satisfiera éqvationerna («), äro innefat- 
tade i 

tT+t2k7 för positivt «> eller noll, 
och 


tT+xTt247 för negativt & eller noll. 


151 


sig förpligtad att ansvara för giltigheten af samma be- 
tydelse äfven i limes «=03; så är uppenbart, att någon 


Är nu 4' den sannskyldiga &A-valören för det förra fallet, 
Ak" för det sednare, så att 


ör Ha,8) är antingen t+2k'z eller 7—-2k'z, 


ARE (ED) era & avel S tT+Q2k"+9VD7 eller 7-(2k"—- 1; 
så måste 
- T vd 
'((0,8) vara antingen ESPIER eller ERE 
1658 St 
(TM ae Meg REN F—+(2"+1)z eller F>- (2 —1)A, 


neml. öfra tecknet för positivt 8, det nedra för negativt 8, 
och således enligt (d) nödvändigt 
köyara —=& sitta 3ar positivt, 
men antingen —4'+41 eller +(k' —1), då £ är negativt, 
nemligen 
då 8 är positivt: 
| + (0,8)=T+2k'a > (a,8)=T—2k'z 
antingen RÅ 5 : Felterd Fe AR pr ER Sen > 
FI" 0,8)=t+(2k'+1)z Fa, B)=T—(2Kk'— 1) 
då 8 är negativt: 
' '(a,B)=T+2k'zx FF (0,8)=—=T —2k'A 
antingen ET Värst Fellerd / FS sr 
+(e,B)=T+"2k'—-1)z F'(«,8)=T- 2k+Da 
Dessa äro således de enda +- och &"'-valörer, som kunna 
göra eqv.(g) giltiga, den förra för positivt «&, den sednare för 
negativt & och båda för a=0. Man kan således 
då & är pos. till (a+BV-D)" antaga 
(8) 0" Cosu(t+2k'a)+VASivult+2k'z)), 
då & är neg. o”(Cosu [T+(2E+1)21+V-ASioulz+(2A+1)7]) 
allteftersom £ är pos. eller neg. 
eller ock . 
då « är pos. till (e+B8V-L antaga 
(8) o"fCosu z-2ka)+Y-1Sinut—242)), 
då e« är neg. 0"(Cosult — (2KFDA]+V-1Sinulr—(2k Fi) > 
allteftersom 8 är pos. eller nez. 


för att den med (e+8V-1)” för positivt « betecknade gqvan- 
titeten må vid indefinit aftagande nummervalörer af & conver- 


152. 


fara för missförstånd i anledning af tecknets x” för ne- 
gativt & upptagande för det ändamål, hvartill vi bestämt 
detsamma, icke är att frukta; men fördelarne deraf äro 
lika oberäkneliga som vådan af detsammas utdömning 
utan fullgiltig orsak. — | 


gera mot samma limes som den med CEYAVEN för negativt 
& betecknade, — och det ehvad helt tals valör (0 inclus.) man 
än för &' må antaga (såsom lätt är att pröfya) —; men också 
står detta ändamål icke att vinna genom några andra &'- och 
F'-valörer. — (Antoge man till &£' noll, så skulle (8') och (8) 
reducera sig till ett oah samma uttryck). — 

Ickedestomindre måste vi vidblifva det påstående, som 
åfvanföre i texten yttrades, att man nemligen är nödsa- 
kad med Cavcar afstå från tecknets x" för negativt a upp- 
tagande i Analysen, så vida man till vilkor för detta upp- 
tagande gör den fordran, att den med 2" för negativt &«& be- 
tecknade qvant. skall vid indefinit aftagande nummervaiörer 
af « tendera mot samma limes, som den med 2" för positivt 
« betecknade. — Ty vare sig att man antager (£') eller (8”) 
— de enda möjligheter, hvarigenom sistnämnda ändamål kan 
vinnas —; så stöter man på en annan ganska betänklig olä- 
genhet, att neml. den med at för positivt & betecknade 
qvant. tenderar vid indefinit aftagande nummervalörer af 8 
mot tvenne särskilda limites, allteftersom denna 8's conver- 
gering mot O sker ifrån positiva eller negativa hållet: så att 
nemligen (då 4 bet. ett Tal), om förslaget (8) antoges, 


4)” skulle bet. AA (Cos2k'unt+Y-1Sin24'uzVCosuz+V-1Sinuz) 


allteftersom ENS för tillfället utmärkte den limes, mot 


hvilken (-4+B8V-D” hade tenderat vid indefinit aftagande 
nummerval. af positivt eller negativt 8; och, om förslaget 
(8”) antoges, en likadan olägenhet. — 

Som nu uppenbarligen denna olägenhet är vida betänk- 
ligare än den åfvan omtalade, som skulle blifva en följd af 
antagningen 

at = (+0 M(Cosurt +V-1Sinut) allteftersom a är 
ickenegativ eller negativ; 

så hafva vi föredragit denna sista antagning framför (£') eller 
(8), förmenande oss för öfrigt (såsom nämndes) på intet sätt 
hvarken nödsakade eller berättigade att på grund af den an- 
tydda, så kallade, olägenheten utesluta ur Analysen tecknet 


Ni TA SÅ: ; 
a" för negativt «. — 


153 


Not. II. 
(Sid. 144). 


Man inser efter detta, att icke det ringaste skäl före- 
finnes för tecknets Arcsinx bannlysning för det fall, att 
x är reel och numeriskt > 1. — För att emedlertid komma 
orsaken till Caucny's interdict i detta afseende”) på spå- 
ren, kan följande göra tillfyllest. 


Betecknar man med Aresin((2x)) det allmänna uttryck, 
som i sig innefattar alla de qvantiteter, hvilkas Sinus är 


His Så om man med u betecknar detta uttrycks reela 
del och med » coéfficienten för V-1 deruti — anser 


Cauvcur "') sig hafva funnit, att ””för hvarje x(=0 +BV-1)” 


(400 u=Aresin(1)+(Y—5), 


neml. 


(99) CP bet. Aresin — - ; 
e?+ pd 02+B241N2 

och K 2 MV RE Pe 

(104)... .. v=+t/9D, allteftersom öfra eller nedra teck- 
net begagnas i (100), 

neml 
ÄR > betyder (> SD); 
| ; ) RR Sin, Cao 


och således 


(106). . . Aresin((x)=Aresin((1)) + (P +9V1-5) — 


+) Se Inledn. sid. 75 och 76. — 
++) Cec. du Cale: Differ. Lec. XI. — 


++) För tydlighets skull bibehålla vi här Cavcur's egen num- 
rering af sina eqvationer. — 


154 


Han öfvergår derefter till att söka qvantitetens O 
uttryck i & Och 8. — ”Emedan,” säger han, ”CosP må- 
”ste vara positiv och man således RR 


Säg = RE 


V: EN 


ve 


Vera VEPI- SFP? a 


”så finnes af (105), att 

(112)....0=+/ Vere, ; a2+82+1N?2 3 

RS aoesars 
SVE VE = EN NE 


”allteftersom B är ON eller negativ.” — 


(110)... 
CosP= 


Än — om B är noll då? (alltså x reel =&). — Här 
begår nu Cavcry den oförsigtigheten att obetingadt taga 
för afgjordt, att dqvationens (112) sednare membri båda 
valörer, sådana de blifva för 8=0, skola vara rätta va- 
lörer af DO för 8=0 [eftersom de gälla den ena för hvarje 
positivt £, den andra för hvarje negativt 8]. Han sätter 
derföre 8=0 i (112) och statuerar, att de båda resultaterna 


NG I fr SA o=+4 AVES AYERVG Ve T 


d. ä.—=0 dför & numer. AL 


och 


(115)...... = + Va? +Va?—L) för a« numer. ”>1, 
gälla i den händelsen att 8 är =0. — 


Det är just denna oförsigtighet, som vållat CavcHr's 
fördom mot tecknet Aresinx för den händelsen att 8 är =0Q 
och a« numer. >1. — Ty sedan han definierat detta tec- 
ken med 7? SCR qvantitet, som erhålles ur sednare mem- 


155 


”brum (106), då man der i stället för + framför trindmen 
”sätter + och antager A=0 uti 


Arcsin((1)) = - ERIKAS 


”hvadan €qvationen 


OMR Arcsinx = P+ OV-1;” 


så följer interdictet: ”Emedan, för den händelsen att £ är =Q 
”och & num. >1, Q har två särskilda valörer (115), och 
”således sednare membrum i (107) tillägger tecknet Arcsinx 
”två hvarannan motsägande betydelser; så bör man för 
”detta fall afstå från begagnandet af tecknet Aresinx.” — 


Går man tillåtliga vägar, så finner man att éqv. (106) 
är rigtig för alla möjliga valörer af & och £, om man 
med P deruti förstår (99) och med I en qvantitet, som 
kan sättas under formen (112), så vida icke 8 är =O och 
på samma gang « numer. >1, i hvilket fall den redu- 
cerar sig icke till (115), utan till 


+IVa +Vor—1) ”; 


och dermed förfaller Cavcuay's skäl för tecknets Aresiox 
utdömmande för detta fall. — 


Man kan tillägga, att första orsaken till ifråga- 
varande misstag ligger i den omständigheten, att Caucny 
tillåtit sig att statuera €qv. (106) giltig för alla händelser, 
utan att om betydelsen af Q deruti uppgifva annat än 


+) Theoremet på sid. 144 utvisar ju, att éqv. (106) är rigtig i 
E ; 


Å a 
alla händelser, om man med & förstår I —4+ — — | och 
N 
Vi-r 

RS å 

—, då denna reducerar sig till —, förstår 
Vi-r 3 
TEVA 

Ve-1. — Denna S-valör reducerar sig — såsom lätt är 
att pröfva — just till (112), då 82 icke är =0; vidare [lika- 
som (112)] till noll, då 8 är =0 och &« num. = 


UVer+Vo2-1), då g2=0 och &« numer. >1. — 


deruti med 


1; men till 


1956 


Sa & 
det för 8=0 särdeles vanskliga uttrycket (5 
För 8=0 reducerar sig ju Cos$P till ÖS då & är numer. 2 
och till O då & är num. >1. — ; 


Och till detta förleddes Cavcuay deraf, att han i 
sjelfva ingressen af sitt raisonnement, utan alla förbehåll, 
utbytte | 


v -DY 


är 5 ; a 
e 5 Sinu=al et RU 28 g 


Sinu Cosu 


leg mot 8 
(DR [b/ 
Cosu=s| er Sep eg re 
2 Sinu Cosu 


eqvationerna 


Angående Svenska Tabellverket, och 
om Folkmängden m. m,. i Riket 
under de ifrån 1915 sist- 
förflutne 25 åren; 


af 
JOHN AD. LEYONMARCKRK. 


Till Akademien inlemnad den 8 Oktober 1845. 


Det Svenska Tabellverket, som nu snart upp- 
hunnit en tid af 100 år, har egentligen Kongl. 
Vetenskaps-Akademien att tacka för sin upprin- 
nelse, emedan det var denna Kongl. Akademi, 
som, vid 1747 års riksdag, — med öfverlem- 
nande af, dels åtskillige af dess så förtjenstfulle 
Sekreterare WARGENTIN I anledning af Landshöf- 
dingarnes afgifne uppgifter om folkmängden i 
Riket sammandragne tabeller, och dels ett af 
honom upprättadt förslag till formulär för na- 
tivitetens och mortalitetens årliga antecknan- 
de af Rikets Presterskap, — hos Rikets då för- 
samlade Ständers Secreta-Utskott anmälde nyt- 
tan och nödvändigheten af ett ordentligt tabell- 
verks inrättande i Riket. Denna Kongl. Akade- 
miens åtgärd hade till påföljd, att Secreta-Ut- 
skottet, med förklarande af sin fägnad häröfver, 
afvensom öfver all den nytta i öfrigt, som ge- 
nom Kongl. Akademiens inrättning för Riket var 
åstadkommen, i skrifvelse daterad den 12 De- 
cember 1747 hos Kongl. Maj:t i underdånig- 
het hemställde, att ej allenast af ofvannämde af 


K. V. Akad. Handl. 1845. - | 14 


158 

Herr WarGeNSNTIS sammanfattade formulär för an- 
teckning af årliga nativiteten och mortaliteten, 
utan ock af ett inom samma Utskott utarbetadt 
formulär för uppgift å Bikets samtlige invå- 
nare till ålder, kön och stånd m. m, "upplagor 
på Kongl. Maj:ts och Kronans bekostnad måtte 
tryckas, för att utdelas, de förra till alla kyrkor 
i Riket, och de Ijäare till vederbörande Verk 
och Autoriteter, så att verkställigheten genast 
med påföljande året måtte kunna taga sin begyn- 
nelse. Med nådigt bifall härtill, täcktes Kongl. 
Maj:t derefter, genom nådigt en af den 3 Fe- 
bruari 1748, anrbefalla Kongl. Stats-Contoret, att 
om verkställigheten af brad då i början på det- 
samma söder. draga all skyndsam försorg, så 
att det åsyftade sd armälat ju förr dess helle 
måtte kunna vinnas. 

Det var emedlerlil först med året 1749. 
som det Svenska TabeHverket tog sin begyn- 
nelse; och de för samma år i Consistorierna för- 
fattade sammandrag af till dem inkomne la- 
beller utgöra början af den samling af hand- 
lingar, som nu hos Kongl. Tabell-Commissionen 
för varas. 

Utaf en i Kongl. Vetenskaps-4kademiens 
Handlingar för år 1769 införd, af Konel. Com- 
missionens ledamot och först utsedde Sekrete- 
rare, ofvanbemälte Herr WARGESTIs, författad 
afhandling om Stockholms stads tillväxt i folk- 
rikhet från år 1721 till 1766, inhämlas väl emed- 
lertid, att redan på 1730-talet, tabeller öfver år- 
ligen födde och döde från de flesta Consistorierna 
ill dåvarande Kongk Canzli-Collegii Inrikes Ci- 
vil-Expedition bade blifvit afgifne, men att nå- 
gon nöjaktig upplysning i de omständigheter, som 
rörde befulkningen, af dem icke kunde vinnas, 
emedan uppgifterna befunnits inrättadde efter god- 


159 
tycke, och icke efter något visst formulär, hva- 
dan ock Consistorierne, såsom det vill synas, 
torde hafva fått tillåtelse att dermed tills vidare 

höra. 

Efter Tabellverkets sålunda först med året 
1749 inträffade ordentliga inrältning, finnes Kongl. 
Maj:t genom bref till Kongl. Comimissionen, da- 
teradt den 13 Juli 1762, i nåder hafva för- 
ordnat, att, som många för allmänheten intres- 
skuta: och tjenliga upplysningar utar Tabellver- 
ket kunde hämtas, så borde Commissionen till 
Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar vid 
hvarje års slut till införande afgifva hyäd: som 
till detta ändamål bäst kunde passa sig. Ehbhu- 
ruväl samma Handlingar tid efter annan finnas 
vara riktade med flere intressante afbandlingar, 
dels om folkmängden, och dels om nativiteten 
och mortaliteten såväl i hela Riket, som flere 
dess delar särskilt, till Koogk Akademien in- 
gifne, ej allenast af Herr Waårcestin och dess 
2:ne efterwädare i Tabell-Sekreterare-tjensten Her- 
rarne RuraBErG och NicAnper, utan ock från flere 
af tabellförfattande personer i låndsorterna, saknas 
dock i Kongl. Akadeiniens Handlingar ordentliga 
uppgifter från de förra om förhållandet för hvar- 
je år, såsom af nyss högstberörde nådiga Förord- 
nande skulle synas hafva bordt vara ev följd; 
men, såsom troligast är, hafva de tabellariskå 
årssammandragen, som af od embetsmän under 
tiden blifvit upprättade, befunnits dels för vid- 
lyftiga, och dels i afseende på siffertrycket allt 
för kabtsaditnd, att i Handlingarne fullständigt 
kunna inrymmas. Möjligen torde ock, efter den 
tidens tänkesätt, hemlighet i flere hitbörsiide dé- 
lar anselts vara af nöd vändighet , hvarpå exem- 
pel icke eller saknas. Ett ytterligare samt huf- 


160 


vudsakligt hinder derföre, omkring 1790-talet, 
torde ock kunna igenfinnas i den mindre tillför- 
litlighet i de dels ifrån Consistorierna och dels 
från Landshöfdinge-Embetena insände tabell-sam- 
mandragen, som småningom till den grad upp- 
täcktes, att hela församlingar ur en och annan 
fuonos uteslutne, hvilka betydliga fel icke förr 
än i början af 1800-talet på nöjaktigt sätt hafva 
blifvit afhulpne, hvaruti den J3:dje Sekreterarens 
Herr Canzli-Rådet NicAnpers använda nit i märk- 
bar mån bidrog, och hvarom en af honom angå- 
ende Tabellverkets tillstånd från 1775 ull 1795 
ingifven, med alla sina bilagor successivt i Kongl, 
Akademiens Handlingar för åren 1799, 1800 och 
1801 införd, samt sedermera äfven särskilt af 
trycket utgifven afhandling lemnar en närmare 
upplysning. Efter sistnämde tid har Herr Ni- 
CANDER afoifvit 3 fullständiga berättelser för qvin- 
qvennii-perioderna 1800, 1805 och 1810, hvilka 
alla Kongl. Akademien i sina Handlingar äfven- 
ledes in Uxtckso låtit införa. 

Då undertecknad med året 1815 emot- 
tog Sekreterare-tjensten vid Tabellverket, undföll 
bögstberörde nådiga stadgande om årliga uppgifter 
till Kongl. Akademien ingalunda hans kännedom 
och uppmärksambet; men för hans uraktlåtenhet 
att samma stadgande fullgöra, torde följande om- 
ständigheter böra ara för honom gällande 
ursäkter: 

1:o den tid han behöft, för att sjelf i det- 
ta för honom vid tjenstens ullträde alldeles 
främmande arbete sig inöfva, samt att, efter full- 
bordandet af dess första qvingqvennii-tabell-ar- 
bete för åren 1811 med 1815 och dess jemfö- 
relse med det af företrädaren för åren 1806 med 
1810 afgifne, så många och så väsendtliga skilj- 


161 


aktigheter förefunnos, att ettdera af dessa båda 
arbeten måste antagas för osannolikt; och det var 
först efter en längre tid, som, genom särskilt an- 
ställde jemförelser, den upptäckten gjordes, att 1810 
års sammandragne Qvinqvennii-Tabellverk, genom 
från hvarjehanda af krigsoroligheterna år 1809 sig 
härledande orsaker, 1 högsta måtto blifvit opålitligt, 
då derunder från Fält-Consistorierna ordentliga 
uppgifter hade uteblilvit, samt att ett större an- 
tal till Pommern bort-kommenderadt manskap 
icke allenast år 1810, utan ock redan år 1805 
var uteslulet, som sedermera år 1819 i tabel- 
lerna återfanns, och var det först vid afslutnin- : 
gen af 1820 års Qvinqvennii-Tabellverk, som 
öfvertygelsen vanns om 1815 års tabellers större 
pålitlighet emot dem för 1810, på sätt Kongl. 
Commissionens under den 9 November 1822 ull 
Kongl. Maj:t afgifne underdåniga berättelse när- 
mare upplyser; och 
2:o att, efter det den af Kongl. Commissionen 

under den 23 Januari 1818 afgilfne qvinqvenniu- 
berättelsen för åren 1811 med 1815, i följd af 
Rikets Ständers beslut, på Stats-Utskottets föran- 
staltande blifvit i hela sin vidd, — sjelfva täbellerna 
dock undantagne, — till trycket befordrad, hafva 
på Kongl. Maj:ts derom gifne nådiga befallningar, 
ej allenast alla de sedermera afgifne Qvinqvenale 
Berättelserne, och nu för tredje gången sjelfva 
de dertill hörande tabellerna, i hela deras vidd, 
på lika sätt kommit till allmänhetens kännedom, 
utan ock de genom Kongl Brefvet den 25 Maj 
1824 äfven emellan qvinqvennii-perioderna an- 
befallde årsberättelserna, dels genom i allmänna 
tidningarne införda utdrag, och dels dem in ex- 


3 


tenso bifogade, blifvit offentliggjorda. Sålunda, 


ech utom förstnänsde 1813 års genom Stats-Ut- 


162 


skottets försorg tryckta qvinqvennii-berättelse, 

samt en sedermera af Läkare-Sällskapet ulreqvi- 

rerad och på dess enskilta bekostnad tryckt ta- 

bell öfver mnativiteten och mortaliteten m. in. i 

Riket åren 1816, 1817 och 1818, har 

Qvinqvennii-berättelsen för åren 1816 med 1820, 
daterad den 9 November 1822, blifvit ibland 
Rikets Ständer utdeld, och de öfrige exem- 
plaren af den tryckta upplagan säll lindrig 
betalning hållits allmänheten tillhanda; 

Innehållet al årsberältelsen för åren 1821 och 
1822 blifvit infördt i Post- och Inrikes-Tid- 
vingen år 1824 N:o 153; 

Ett Transumt af 1823 års berättelse likaså inta- 
get i samma tidning år 1825 N:o 52; men 
sedermera, på nådig befallning, ålerstoden af 
denna berättelse, tillika med ett densamma 1 
underdånighet bifogadt general-sammandrag 
för 75 år, allt ifrån år 1749 tillbaka, utvi- 
sande årliga nativiteten, mortaliteten, in- 
gångne och genom döden upplöste äktenskap, 
årliga antalet döde i kopporna, samt folk- 
mängden hvarje qvinqvennii-år, ej allenast 
öfver hela Riket, utan ock i Stockholms stad, 
särskilt tryckt och med Tidningen N:o 205 
för år 18253 utdeld; 

Årsberättelsen för år 1824 införd i Post- och 
Inrikes-Tidningen år 1826, N:o 73; 

Qvinqvennii-berättelsen för åren 1821 med 1825, 
daterad den 10 Maj 1828, utdeld med sam- 
ma Tidning för år 1828, N:o 289, hvaiförutan 
af de dertill hörande 42 tabellerne, — i hela 
deras vidd i stentryck utgifne, — anbefald ut- 
delning blifvit verkställd till de publike Yer- 
ken, Pr 'osterierna och alla Stadsförsamlingarne i 
Riket, hvarefter de återstående tabell-exem- 


163 


plaren emot lindrigt pris hållits allmänheten 
tillhanda; 

Berättelsen för åren 1826 och 1827, särskilt 
tryckt, och med Post- och Iarikes-Tiduingen 
år 1829, N:o 118 utdeld, 

Årsberättelsen för 1828, intagen i samma Tid- 
ning år 1830, N:o 49, och dertill hörande 
tabell tillika utdeld; 

Den för år 1829, likaledes i Tidningen år 1831, 
N:o 118; 

Qvinqvennii-berättelsen för åren 1826 med 1830, 
tryckt och utdeld med Post- och Inrikes- 
Tidningen år 1833, N:o 170, dock utan att . 
de derull hörande 51 tabellerna denna gång 
till trycket befordrades; 

Berättelsen för åren 1831 och 1832 i Stats-Tid- 
ningen år 1834, N:o 194 intagen, och de der- 
till hörande 2:ne twvabellerna tillika utdelade; 

Likaledes Berättelsen och tabellen för år 1833 
med Stats-Tidningen år 1835, N:o 98; 

Årsberättelsen för år 1834, införd i Stats-Tid- 

ningen år 1836, N:o 51, hvarefter på sär- 

skilt nådig befallning, såväl den dertill hö- 
rande tabellen, som ett särskilt utdrag af 

Tabellverket, ull närmare upplysning 1 syn- 

nerhet om de år 1834 i den då härjande Cho- 

lera-farsoten aflidnes antal och ålder m. m., 

med 1836 års Stats-Tidning, N:o 76, utdelades; 

rinqvenmii-berättelsen för åren 1831 med 1835, 

jemte 3:ne bilagor, ull särskilt upplysning 

om folkmängdens tillväxt sedan år 1795, ut- 

delad med Stats-Tidniogen för år 1838, N:o 

225, hvarförutan de samma berättelse tillhö- 

rande öfriga 48 tabellerna blefvo af trycket 

utgifne, och på lika sätt som år 1828, dels 
de Publika Verken, Prosterierna och Stads- 


Q 


< 


164 


församlingarne delgifne, och dels allmänheten 
villhandahållne; 

Berättelsen för begge åren 1836 och 1837 med 
sina General-Sammandrag uti Stats-Tidningen 
år 1839, N:o 170, införd och utdelad; hvar- 
efter Kongl. Maj:t, genom nådigt bref af den 
1 Februari 1841, på Commissionens under- 
dåniga hemställan, behagat tillåta, att dä- 
danefter alltid såväl sjelfva årsberättelserna, 
som det till dem hörande General-Samman- 
draget, får till ett antal af 2500 exemplar 
hvarje gång tryckas, och till allmänhetens 
kännedom med Stats-Tidningen utdelas; till 
underdånig åtlydnad hvaraf, 

Ärsberättelstu för både 1838 och 1839, såväl 
som tabellerna, åtföljt nämde Tidning år 
1841, N:o 132, och har slutligen 

Qvinqvenniu-berättelsen för åren 1836 med 1840, 
afgifven den 6 Maj 1844, blifvit tryckt och 
med Tidningen, N:o 194 utdelad; men den 
derjemte till lika utdelning, som åren 1828 
och 1838, i nåder anubefallde tryckningen af 
de dertull hörande 51 Qvinqvennii-Tab. har, i 
anseende till tryckets besvärligheter, ännu icke 
hunnit att helt och hållet follberdad? =) 

Och då nu sålunda de upplysningar, som utur 

Tabellverket kunnat förväntas, utan den sär- 

skilta kostnad för Kongl. Akademien, som från 

siffertabellers tryck är oskiljaktig, kommit till 
allmän kännedom, har jag trott mig böra afvakta 
någon lämplig period, då en vidsträcktare jem- 
förelse de säkrare tabell-uppgifterna emellan skul- 
le kunna för Kongl. Akademien framläggas, och 
då, från år 1815 räknadt, Tjugufem år med 


”) Alla dessa tabeller äro numera fullständigt från tryc- 
ket utkomna. 


165 
1840 lupit till ända, under hvilka Sveriges Rike, 


genom Försynens nåd, njutit ett sällspordt full- 
komligt fredslugn, har jag trott tiden nu vara 
inne för ofvannämde min skyldigbets fullgörande 
genom den afbandling, jag härmedelst vördsam- 
mast vågar för Kongl. Akademien framlägga. 

Till en början, och såsom en fullföljd af den 
historik min företrädares ofvannämde år 1799 
till Kongl. Akademien ingifne afhandling inne- 
fattar, anser jag mig här först böra anföra de 
anstalter och åtgärder samt förändringar i formu- 
lärer och föreskrifter, hvilka under den seder- 
mera framflutna tiden, till förmodad förbättring 
af Tabellverket, blifvit vidtagne. 

Fortfarande afgifver ännu hvarje ” Kyrko- 
herde 1 Riket för sin församling såväl årlig ta- 
bell öfver mnativiteten och ertuliteten scr 10- 
gångne och upplöste äktenskap m. m., som ock — 
Kyrkoherdarne i Stockholm och Norrköping en- 
samt undantagne, — hvart femte år en särskilt 
tabell öfver den vid årets slut i församlingen 
befintliga folkmängden, hvilka tabeller, hvad näm- 
de tvenne städer angå, upprättas och afgifvas 
genom dervarande Magistraters försorg. Af alla 
förenämde tabeller för landsbygden, hvilka lik- 
väl, på de flere ställen, där församlingarne äro 
helägne i mer än ett Län, partielt för shydvder 


. länsdelen skola upprättas, sammanräknar och 


författar hvarje Contracets-Prost en summarisk 
tabell, eller 2:ne, der Contractet på flere Län 


är fördeladt, för alla hans Contract underly- 


| dande församlingar, hvilka prosteri-tabeller, til- 


olika med dem, som från Städerna afgifvas, till 
| Consistorierna insände, och, efter der undergån- 
gen granskning, vidare till Konel. Commissionen 
fortskaffade, utgöra materielen ön de Läns- och 
Stifts-Tabeller, som, efter deras här ytterligare 


166 


till siffran undergångna noggranna revision, nu- 
mera i Kongl. Tabell- Commissionen blifva upp- 
rältade, och utgöra grunden för den så kallade 
Riks-Tabellen eller det årliga General-Samman- 
draget. I de med 1800-talets början för begge 
dessa slags tabeller fastställde och emanerade fore 
mulärer bla ingen ändring hufvudsakligen vidta- 
gen förr, än år 1820, då en ny upplaga af dem 
ägde rum. 

Hvad nu först angår dittills gällande formu- 
läret för de årliga, eller de så kallade mortali- 
tets-tabellerna, gällande både för Landsbygden och 
Städerne, hade de deri tillika föreskrifne uppgif- 
terna angående ungefärliga utsädet under året af 
råg, hvete, korn, hafra, blandsäd, ärter och po- 
tales, äfvensom å kornets förökning af dessa ut- 
säden, på många anledningar tid alter annan be- 
funnits I mer ovh mindre mån otillförlitliga, och 
kunde icke gerna blifva annorlunda i srindarklt 
till den tillåtna ungefärliga uppgiften; hvartill 
kom ett af Presterskapet sjelft öfverklagadt miss- 


troende och farhåga för högre beskattning; som 


visade sig hos dem, af hvilka hithörande upp>= 


lysningar skulle tänt Otillförlitligheten, el- 
ler skalbvden emellan dessa uppgifter sjöd verk 
ligheten, ådagalades, ensamt hvad Upsala Län 
angick, genom en af Landshöfdinge-Embetet der- 
städes der den 8 November 1816 till Kongl. 
Maj:t aflåten underdånig skrifvelse, enligt hvilken 
differencen i Presterskåpets uppgifter af utsädet, 
ensamt för år 1815, emot verkligheten skulle haf- 
va utgjordt icke mindre än 95775 tunnor af samt- 
lige ofvanuppräknade sädesslag, potäterne inbe- 
färläsille Af denna förekomne olikhet, och flere 
i Tabell-Com missionens häröfver infordrade och 


den 23 Juni 1818 afgifne underdåniga utlåtande 


167 


anförda skäl, samt Commissionens på grund af 
dem gjorda hemställan, behagade Kongl. Maj:t i 
nådig skrifvelse af den 6 Juli 1821 bifalla, att. 
dessa slags uppgifter, såsom då redan intagne i 
det för Landshöfdingarnes femårs-berättelse fast- 
ställda formuläret, från Presterskapets årstabeller 
finge uteslutas, hvarefter det derigenom i for- 
muläret ledigblifna rummet begagnades till er- 
hållande af förut Församlingsvis saknad specifi-- 
kation å födde oäkta barn, å döde under 106, emel- 
lan 10 och 23, 25 och 50 samt öfver 50 års ål- 
der, och å de vaccinerades antal, uti hvilket allt 
upplysning hittills endast prosterivis, eller för 
hela Contract, kunnat här vinnas. Alltifrån Ta- 
bellverkets början var i formuläret föreskrift 
gifven om dödlighetens noggranna specifikation 
under icke mindre än 34 särskilta sjukdoms-ru- 
briker, hvilka anteckningar under då framflutne 
80 år kostat icke mindre tabellförfatltarne, än 
tjenstemännen 1 Kongl. Commissioneu ett seder- 
mera otacksamt befunnit drygt arbete. I hvad 
mån större Ullförlitlighet bärutinnan i äldre ti- 
der ägt rum, lemnas derhän; men tvifvelsmål 
kunde, efter år 1815 åtminstone, icke uteblifva, då, 
enligt Kongl. Commissionens underdåniga skvrif- 
velse daterad den 22 September 1820, icke min- 
dre än 43,950 personer, eller nära 7:de delen af 
antalet under ett tillryggalagdt Qvinqvennium 
döde, hade blifvit upptagne under den bland 
uppgifterna då tillåtne rubriken: Oangifven sjuk- 
dom. Under det den tid herrskande nit om ut- 
vägar till en förening af de medicinska med de 
ecclesiastika bestyren hos Presterskapet, troddes 
likväl rättelse häruti kunna vinnas, ej allenast 
genom berörde rubriks uteslutande ifrån, utan 
ock förmedelst alla de öfriga rubrikernas om- 


168 


flyttning i nosologisk ordning i formuläret, och 
genom ett deri tillika infördt register å syno- 
nyma sjukdomar, på hvilket sätt det 1821 ema- 
nerade formuläret fördenskull förändrades, hvar- 
efter anteckningarne på sådant sält ännu seder- 
mera i 10 års tid fortforo, helst som förslaget 
härtill, afgifvet af Herr Professoren och Riddaren 
TRAFVENFELT, på det kraftigaste understöddes af 
Kongl. Commissionens Lpdamnot Herr Presidenten 
och Commendören von ScHULZENnHEM. I detta 
med år 1821 utfärdade och begagnade nya for- 
mulär blef det öfriga lediga utrymmet hufvud- 
sakligast användt till 2:ve nya artiklar, den ena 
för anteckning af olika åldrarne i hvilka äkten- 
skap ingingos, och den andra för anteckning af 
In- eller Ut-flyttningarnes särskilta antali hvarje 
Prosteri. Vid den sedermera år 1830 intrväf- 
fade Riksdagen afgaf till Kongl. Maj:t Högvördiga 
Preste-Ståndet åtskillige af dess Ecclesiastik-Ut- 
skott vid såväl de ERE som de qvingvennale 
tabellformulärerna gjorda anmärkningar, såsom 
orden lyda, ”till det afseende FJEYFENE möjligen 
kunde finnas förtjena”, hvaröfver Tabell-Com- 
missionens underdån:iga utlåtande infordrades. Den 
hufvudsakligaste af dessa anmärkningspunkler var 
då Ståndets önskan, att Presterskapet alldeles 
måtte befrias ifrån skyldigheten att specificera 
dödsorsakerna, hvilken specifikation af Ståndet 
sjelft medgals vara ganska opålitlig, och ej kunde 
blifva annat, då en af Ståndets samt Utskottets 
egna tabellförfattande ledamöter, uti en anmärk- 
ningarue bifogad bilaga, öppet förklarade sig alltid 
under rubriken: Andtäppa bruka införa Na dem, 
om hvilkas dödsorsak ingen säker uppgift till honom 
hade blifvit aflemnad. För egen del finnes också 


Konel. 


169 


Kongl. Commissionen, 1 dess för år 1825 afgifne 
Qvinqvennii-berättelse, sig föranlåten att fästa 
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ifrågava- 
rande allt mer och mer uppdagade otillförlitlighet, 
såsom nästan oundviklig, i anseende till prestgårdar- 
nes i de fleste pastorater ofta betydliga aflägsen- 
het, hvarigenom den prestman, som anteckn se 


g 
ålåg, uar Htändsattes alt sjelf kunna bedömma dödsor- 


flere beskaffenhet, utan nödgades dervid förlita 
sig på af oförstånd och okunnighet oftast vilsele- 
dande berättelser af dem, som dödsfallen för ho- 
nom anmälde; hvarigenom den afsedda pålitlig- 
het, som borde ligga till grund för en önskvärd 
generel beräkning af hvarje sjukdoms årliga in- 
flytelse på mortaliteten orterna emellan, icke 
kunde vinnas, om ock prestmannen ägde än den 
medicinska insigt, som genom declared lers vid- 
tagne liten rs ehuru egentligast ill sjuk- 
domars botande och förekommande, allmännare 
än fordom, nu kunde vara alt förvänta; hvar- 
förutan, och med undantag af koppsmittan , miss- 
fall, epidemiskt bärjande farsoter samt inträffande 
olyckshändelsers närmare beskaffenhet, Commis- 
sionen trodde de öfriga dödsorsakernas noggrannare 
kännedom, åtininstone nu mera, kunna för tabell- 
verket anses likgiltigare än förr, sedan Kongl, 
Sundhets- Collegium, genom dit ingående förbätt- 
rade rapporter från pro vineial- Jjakariues blifvit i 
tillfälle att, säkrare än någon annan autloritet, 
bedömma de sjukdomar, som lokalt i en eliter an- 
nan ort, jemforelse vis till andra orter, ägde en 
större inflytelse på dödligheten. Med åberopande 
af detta underdåniga utlåtande, iakttog Kongl. 
Commissivnen i dluss under den $Hecsnber 1830 
afoifne nya förslag till formuläret för den årliga 


K. V. Akad. Handl. 1845. 15 


170 


anteckningen, ett härmed öfverensstämmande ute- 
slutande af alla andra dittills begagnade döds- 
orsaks-rubriker, än af Barnsbörd, Smittkoppor 
samt Olyrckshändelser , -hkväl med en ibland de 
på tabellen upptagne anmärkningspunkterna för- 
fatlarne lemnad uttrycklig föreskrift, att i hän- 
delse någon epidemiskt härjande farsot, såsom 
rödsot eller mässling m. fl, skaHe åstadkomma 
någon större dödbhighet i orten, då, på hka sätt 
som tillförene, såväl till antal och olikhet i ål- 
dern, som till månaden af året, ombesörja an- 
teckningen; hvarförutan i detta nya formuläret ett 
särskilt rum lemnades forfaltarne tedigt, för alt, 
utom beskrifning å inträffande märkvärdiga na- 
turhändelser, äfven där meddela närmare upp- 
lysning om de epidemier såväl ibland menniskor 
som husdjuren, hvilka under årets lopp kunde 
i en betydligare och ovanlig mån halva varit 
gängse. Vid samma tillfälle, samt i öfverensstäm- 
mel med Preste-Ståndets yttrade åsigt och ön- 
skan, uteslöts äfven, såsom lika opålitlig ansedd, 
en i förra formulären upptagen särskilt arti- 
kel under titel: döde fattige; hvaremot en ny 
artikel infördes för specifikation, så till åldern 
som dödsmånaden, af alla dem, som under året 
aflidit + PBarnhus, Fattighus , derunder jemväl 
utom desamma fattigmedel åtnjutande inbegripna, 

Lazaretter , Hospitaler och Fängelser ; wed af- 
skiljunde dervid af de äkta eller oäkta barnen, 
så väl under 1 år, som deremellan och 3 års ål- 
der. Vidare, och i öfverensstämmelse med ett 
af Biskopen m. m. Herr Doetor HeEprRÉs upp- 
gjordt förslag, infördes i detta formulär 2:ne 
nya artiklar för såväl de föddes som de dödas 
upptagande efter stånds-klasser , äfvensom den 
förrvarande artikeln för äktenskapernas anteckning 


il 

i enahanda hänseende blef omändrad, för hvilka 
redan länge förut vigtiga ansedde upplysningar 
utrymme allt dittills hade saknats. Åtskilliga 
smärre vidtagna förändringar att förtiga, voro 
följande 3:ne i öfrigt de hufvudsakligaste, nem- 
ligen: Fördelningen af artikeln: Dödfödde, till 
skilnad emellan dem af äkta eller oäkta säng; 
en ny artikel för Barna-föderskornas anteck- 
nande under antingen goda , bergliga eller knap- 
pa villkor ; samt slutligen förändring af förra upp- 
gilten å in- och ut-flyttade will en formlig kal- 
kul, på sätt af Herr Prosten HAMMARGREN Var 
föreslaget, hvilket förslag till alla delar af Kongl. 
Commissionen desto hellre antogs, som den der- 
igenom närmare bestämda årliga uppgiften å folk- 
mängden 1 hvarje prosteri, ehuru icke försam- 
lingsvis vunnen, ansågs ledande tll någon ytter- 
ligare kontroll å efterföljande års qvinqvennale 
tabeller. Sålunda förändrade och fastställde ge- 
nom Kongl. brefvet af den 29 Januari 1831, haf- 
va dessa nya formulärer ifrån och med samma 
år tjent vederbörande till efterrättelse för den 
årliga anteckningen, och slutligen vid den nya 
upplaga af dem, som år 1840 blef af nöden, har 
ingen annan väsendtlig förändring blifvit vidtagen, 
än den, att till följd af Kongl. Maj:ts nådiga be- 
fallning i bref af den 26 Juni 1840, den nyss 
här ofvan omnämda artikeln för Barna-föder- 
skornas åtskiljande i goda, bergliga eller knappa 
villkor, ökades med en fjerde rubrik: för dem i 
fattiga villkor, till hvilken böra hänföras alla 
sådana, som i anseende till bristande arbetsför- 
måga, eller i saknad af egna tillgångar, helt och 
hållet försörjas genom allmänna eller enskiltas 
gåfvor och understöd. 


172 
Hvad beträffar de 2:ne särskilta tabell-for- 


mulärerna för folkmängdens qvingvennala anteck- 
nande, det ena för landsbygden och det andra 
för städavnat så hafva desamma emellan åren 
1800 och 1840 icke mer än en enda gång, eller 
år 1825, i öfverensstämmelse med Kongl. bref- 
vet af den 19 Januari samma år, undergått för- 
ändring, som då bestod deri, bvad smide 
formulär eller det för landsbygden vidkom, att, 
på sätt i ett föregående nådigt bref af der 8:de 
Maj 1821 var förordnadt, de nu mera i Lands- 
höfdingarnes femårs- bergttalset ingående uppgifter 
om ungefärliga tunnelandtalet öppen jord, dess 
: besådda del, äfvensom antal hästar , oxar, kor, 
ungboskap cl får; helt och hålet tdslatnen 
hvarigenom utrymme vanns till förut församlings- 
vis saknad specifikation å antalet af matlag, 
gifta, enklingar och enkor samt ogifta och barn. 
Att förtiga åtskilliga i rubrikerna inom hvarje 
klass, till nande af fullkomlighet och tydlig- 
het, gjorda rättelser och tillägg, som uti Kongl. 
Commissionens underdåniga skrifvelse, redan af 
den 22 September 1820, hos Konosl. Maj:t hem- 
ställdes, och medelst högstberörde bref i nåder 
gillades, blef genom antilslardes omställning ut- 
rymme beredt ej allenast för HäR nya $$, dels 
för Gästgifvares, Traktörers och Krögares sär- 
skilta upptagande, hvilka, 1 saknad af bestämd 
rubrik, förut omvexlingsvis i olika $$ intagits, 
och dels till afskiljande och närmare specifikation 
af Fångar , som förut ibland fattighjonen voro 
inräknade; samt för utsättande af antalet för hvarje 
ort af de i formuläret uppräknade Bruk och 
Fabriker m. m., utan ock för intagandet deri af 
alla den tiden gällande och nödiga SOSädN före- 
skrifter till först arnes vägledning vid tabellernas 


173 


upprättande, hvilka såmedelst dervid alltid skulle 
ligga dem för ögonen. Enahanda kolumnernes 
omflyttning och vidsträcktare införda underrät- 
telser för de tabell-författande, iakttogs äfven i 
formuläret för städerna, hvars hufvudsakligaste 
förändring i öfrigt bestod af en ny och särskilt 
$ för intagande af i Riket bosatte Utländningar 
och Mosaiske Trosbekännare, äfvensom af en för 
Fångarnes afskiljande från Fattighjonen. I begge 
formulärerna, hvad angick hushållen , hvilka förut 
uppgåfvos under 4 rubriker af förmögna , be- 
hållna , fåttiga och utfattiga, blef, vill följd af 
en särskilt nådig befallning i Kongl. brefvet af 
den 19 Januari 1825, den för dem bestämda 
artikeln i så måtto förändrad, att desamma dä- 
danefter i blott 3 afdelningar skulle specificeras, 
nemligen: sådane, som af egna tillgångar ägde 
mer, än hvad till deras försörjande erfordrades ; 
sådane som kunde af egna tillgångar sig för- 
sörja , samt slutligen sådane som det icke kunde 


förutan andras gåfvor och understöd. 


Med året 1840 blef af sistnämde begge formu- 
lärer, liksom, på sätt redan ofvan är nämdt, af det 
för den årliga anteckningen, en ny upplaga af nö- 
den, i anledning hvaraf Kongl. Commissionen, efter 
att hafva afgifvit ända dertills med nådig til- 
låtelse uteblifvet och fördröjt underdånigt svar 
på Kongl. Maj:ts nådiga remiss å de vid 1830 
års riksdag af Preste-Ståndet i afseende äfven på 
folk mängds-tabellerna framställda anmärkningar, 
för egen del deri föreslog åtskilliga ganska väsendt- 
liga förändringar, förnämligast bestående deruti, 
1:o, att då af folk mängds-tabellerna, hvad man- 
könet beträffade, verkliga personalet i vissa yrken 
och näringar icke kunnat igenfinnas, af orsak, 
att, enligt gifven föreskrift, i hela den dithö- 


174 


rande särskilta artikeln med titel: Folkmängden 
efter stånd och villkor, ingen person får mer än 
en gång och på ett enda ställe, i den hans huf- 
vudsakliga tjenst eller yrke tillhörande $, upptagas, 
hvarigenom fördenskull civila och militära personer 
och borgare, som tillika äro antingen possessiona- 
ter eller arrendatorer af landtegendom, eller ock 
bruks- eller fabriks-idkare, hvarpå mångtaliga ex- 
empel gifvas, nödvändigt måste minska antalet af 
de sistnämda klassernas verkliga numerär, lika- 
som ock handtverkare, som på en gång idka flera 
yrken, på ettdera stället måste vara ”uteslutne; 
till hvilken allmänna föreskrift orsaken låg i de 
oredor och misstag, hvartill den flestabbla an- 
teckningen 1 förra tiders tabeller gifvit anledning, 
hvarigenom oriktugheter i sjelfva folknummer- 
beräkningen inträffat, hvilket skäl också nu hin- 
drade Commissionen att i samma ännu gällan- 
de föreskrift tillstyrka minsta förändring; så 
hade Commissionen nu, under hvardera af de 
3 särskilta $$. som angå Jordbruket , Bruk och 
Fabriker , samt Handtverkerierna , 1 formuläret 
infört noter, uti hvilka, utan summarisk inräk- 
ning i tabellen, författarne borde å nyo anteck- 
na antalet af sådana i de andra S$:na redan upp- 
FAS personer, som jemväl kunde finnas nämde 

3 $$. tillhörande, hvarigenom Commissionen för- 
modade den dittills sälaneke upplysningen i fram- 
tiden kunna vinnas, endast med undantag af de 
handtverkare, som inom en och samma klass ut- 
öfva flera yrken på en gång, hvilken saknad dock 
ansågs mindre väsendtlig. Bä att, till ådagaläg- 
sdjavle af det gifta mankönets för Hallanktö ull det 
ogifta, äfvensom af de hos sina män hemma 
vistande hustrurna, i alla rubrikerna hela 3:dje 
artikeln igenom, som specificera mankönet till 


KT BT 


VV UN TT TS nn 


1:75 


stånd och yrken, 2:ne nya kolumner blefvo till- 
förda, den ena afskiljande de ogifta och enk- 
lingarne från de gifta, och den andra för hu- 
strurnas antecknande, hvilka sednare i de förut 
gällande formulärerna endast klassvis summariskt 
varit upptagna i en särskilt $, uti hvilken nu 
deremot endast komme att antecknas de hustrur, 
som antingen för innehafvande särskilta yrken och 
näringsfång bo för sig sjelfva, eller ock efter skil- 
nad till säng och säte lefva ensamma. 3:0, att 
från $ Privatorum tjenstefolk afsöndrades, och 
till den, som angår jordbruket öfverflyttades 
Gårds-Inspectorer , Rättare, Bränmästare, Träd- 
gårdsmästare - och Trädgårdsdrängar , Skogvak- 
tare , Jägare och Fiskare samt Gårdsdrängar på 
landet, så att den förstnämde $:n blott bör inne- 
fatta den betjening, som för uppassningen inom 
hus hos privata personer är antagen. 4:0o, att $ för 
anteckningen af Fattighjon förändrades, utom mera 
ändamålsenligt ull sjelfva titlarne, äfven till upp- 
lysnings vinnande om antalet antingen gifta, ogifta 
eller enklingar och enkor samt de där föräldrarne 
åtföljande barnen öfver eller under 10 års ålder 
särskilt. 3:o, att vid den $ som är bestämd för 
ogifta gvinnor, en ny kolumn tillfördes, för an- 
tecknandet af hos dem wvistande oäkta barn utan 
skilnad på ålder. 6:0, att en förut varande sär- 
skilt artikel, som innefattade Jemförelse den ifrå- 
gavarande och den förutgående qvinqvennii-pe- 
riodens uppgifter emellan, i afseende på folk- 
mängdens tillökning och de emellan varande årens 
uppgifters öfverensstämmelse dermed, indrogs, och 
1 stället blef sammanslagen med förut varande 
artikeln om in- och utflyttade personer, som åter 
förändrades till en efter Kongl. Commissionens 
förmenande, för riktig upplysning i begge delar- 


176 


ne, ändamålsenligare kalkul. 7:o, att det igenom in- 
dragningen af nyss omnämde förra 3:dje artikel le- 
digblifna rummet begagnades till en ny not för 
förut saknade upplysningar om antalet gvinnor, 
som befatta sig med barna-undervisning , barn, 
som af en sådan undervisning sig begagna, samt 
af i Riket befintliga vansinniga, blinda, döf- 
stumma , lytta och- bräckliga eller af ålderdom 
vanföra , hvilka icke i dithörande instituter eller 
barmhertighets-inrättningar blifvit intagna. Med 
förbigående af alla de redactions-förändringar, 
som i öfrigt rubrikerna inom $:ne undergingo, 
bör slutligen här endast nämnas, att allt det le- 
diga rum formulärerna derefter lemnade, blef be- 
gagnadt: $8:o, till vinnande af uppgift å alla i 
hvarje prosteri och stad befintliga Läro- och Un- 
dervisnings-anstalter , Fattig- och Välgörenhets- 
inrättningar, äfvensom å dem för Helsovården. 

Vid öfverlemnadet till Nådig fastställelse af 
dessa underdåniga projekt-formulärer, hemställde 
hos Kongl. Maj:t ”Tabell-Commissionen dock, i 
ofvannämde dess skrifvelse af den 12 December 
1839, om icke desse, såväl som det för den år- 
liga avteckningen, målte, före formulär-upplagornas 
tryck, vid den då kort derefter inträffande riks- 
dag, 1 nåder delgifvas det Högvördiga Preste- 
-Ståndet till afgifvande af underdånigt utlåtande, 
i fall några ytterligare ändringar, antingen i 
sjelfva formulärerna, eller ock, och synnerligast 
i afseende å de deri intagne föreskrifterna, å dess 
sida kunde vara att föreslå, och som Commissio- 
nen destomer förmodade blifva en till Tabell- 
verkets fullkomnande bidragande åtgärd, som 
ibland detta stånds ledamöter flere säkerligen fun- 
nos, som sjelfva vid tabellverket lagdt och ännu 
lade hand, helst Commissioner mer än en gång 


177 


tillförene, hade funnit många olikheter orterna 
emellan utgöra en ibland de största svårigheterna, 
att nöjaktigt kunna förtydliga sina i afseende på 
tabellernas författande gifna föreskrifter; till hvil- 
ken underdåniga hemställan Kongl. Maj:t täcktes 
lemna nådigt bifall, hvarefter Högvördiga Stån- 
det, sedan emedlertid flere förklaringar under ti- 
den directe ifrån Kongl. Commissionen blifvit in- 
fordrade, uti .underdånig skrifvelse, daterad den 
3 Juni 1840, efter åtskilliga föreslagna sedermera 
också iakttagna mindre redactions-förändringar, och 
hufvudsakligast yttrad önskan, att i formuläret 
för den årliga anteckningen vid artikeln om Bar- 
naföderskornas villkor, om den ej helt och hållet 
kunde få utgå, åtminstone de modifikationer, som 
1 detta hänseende i formuläret för folkmängds- 
anteckningarne voro gifna, finge begagnas, — hvil- 
ket sednare alternativ också sedermera genom ett 
tillägg i förklaringarne å den årliga tabellen iblef 
vidtaget —, slutligen, såsom orden lyda, ”ansåg 
sig förbundet anmäla, att de af Högvördiga 
Ståndet vid Riksdagen 1828—1830 önskade och 
föreslagna förändringar eller hemställda anmärk- 
ningar vid formulärerna blifvit dels i allo iakt- 
tagne, och dels på ett fullt nöjaktigt sätt be- 
svarade”. 

-  Hvartdera af dessa slags tabeller hafva ända 
ifrån begynnelsen innefattat och innehålla ännu 
inom sig så många kontroller i deras förnämsta 
delar: nativitetens och mortalitetens belopp, in- 
 gångne och genom döden upplöste äktenskap samt 
sjelfva folkmängden, att ingen deras författare, 
utan fullkomlig egen medvetenhet derom, bör 
kunna meddela oriktiga uppgifter. Väl finnas 
| deribland vissa detaljer, der full visshet är nära 
nog omöjlig att förvänta, och förnämligast ibland 


178 
dem är specifikationen af folk mängden 1 vissa ål- 
ders-afdelningar, helst mången, i synnerhet af 
qvinnokönet, torde uppgifva sin ålder mindre än 
den verkligen är; men sådant har troligen varit 
lika öfligt i färd som 1 närvarande tider, och 
likväl hafva de Annuitets-beräkningar, på hvilka 
Allmänva Enke- och Pupill-Cassans af framlidne 
Herr Öfver-Amiralen m. m. Grefve LAGERBJELCKE 
så förtjenstfullt utarbetade, med skäl lofordade, 
och oaktadt så många framflutna år ännu bestånd 
ägande pensions-reglemente, hvad de olika del- 
aktighets-afgifterna i hvarje ålders-klass angå, sig 
grundar, förnämligast, om ej uteslutande, stödt 
sig på uppgifter och upplysningar i detta hän- 
seende hämtade från tabellverket. Handlingarne 
1 dess archiv bevittnar ovedersägligen, att Pre- 
sterskapet nu, mera än fordom =), inser och-er- 
känner tabeller gagn och nytta. De förete 
ock under sednare tider fler taligare bevis på nit 
om pålitlighet i uppgifterna, än å förelupne up- 
penbara fel, änskönt formulärerna ofta nog i åt- 
skilliga djlar blifvit klandrade, likväl FRE 
utan skäl, och alltid utan uppgift, huru önskade 
ändringar i dem ändamålsenligt skulle kunna 
hafva åstadkommits. Afböjandet af missförstånd, 
äfvensom lättnad vid tabellförfattarnes åtgärder, 
bör hädanefter så mycket mer blifva en följd af 
Kongl. Commissionens nyligen beslutade och un- 
der den 2G Maj detta år emanerade cirkulär till 
Rikets samtliga Consistorier, som äfven förslaget 
dertill vid den nyligen öfverståndna riksdagen 


") Tvenne exempel finnas å för året insända tabeller, 
som innehållit fullkomlig afskrift af en förut insänd 
tabell för ett föregående år, som måste anses utgöra 
ett bevis på då rådande alltför stor FoRe på 
dessa ställen. 


179 


blifvit det Högvördiga Preste-Ståndets skärskå- 
dande understäldt, innefattande en utförligare på 
ett enda ställe sammanförd förklaring af alla för 
tabellernas författande tid efter annan gifna, ännu 
gällande föreskrifter, hvilka under de sednare ti- 
derna, såsom redan är nämdt, å sjelfva formu- 
lärerna intagna, måst för utrymmets skull i möj- 
ligaste måtto förkortas, hvilkas genom denna åt- 
gärd måhända i framtiden möjliga totala uteslu- 
tande från tabellformulärerna, skall bereda ut- 
rymme för andra vigtiga upplysningar, som då 
till äfventyrs kunna finnas vara af nöden att 
inhämta. 

Hvad den qvinqvennala folk mängdsuppgiften 
i synnerhet angår, skulle väl en gen och säker 
kontroll synas vara att hämta från de till Kongl. 
Kammarrätten, Riksgälds-Contoret jemte flere an- 
dra publika verk lien ingående räkenskaper och 
handlingar; men EN allindaliek som särdeles 
idet fall, att frågan anginge något visst fögderi, 
ligga tvenne väsendtliga hinder för öfverenss'äm- 
melsen i vägen, för det närvarande oöfvervinneliga. 
Det ena är olikheten i den ecclesiastika mot såväl 
| den camerala, som den militära och juridiciella in- 
delningen i Riket, såsom här nedan närmare skall 
| an och det andra, men tillika hufvudsakli- 
gaste, att alla till ofvanberörde verk och stater 
| ingående uppgifter grunda sig på de årliga man- 
äl och skattskrifningslängderna, Hk upp- 
| rättas på olika, äfven orterna emellan, ganska 
skiljaktiga terminer, ofta flere månader före årets 
 ntgång, hvaremot de ull tabellverket från Prester- 
skapet inkommande underrättelser innefatta för- 
 hållandet vid hvarje års slut, hvadan dessa sed- 
nare, såsom på en och samma tid samlade, med- 
verka dertill, att tabellverket såmedelst torde 


180 


kunna, hvad folkmängden angår, anses lemna den 
sannfärdigaste bland alla derom inkommande upp- 
gifter för året. 


Den enda för tabellverket i detta hänseende 
hittills möjliga kontrollen består i öfverensstäm- 
melsen emellan de sammanräknade årligen inkom- 
mande tabellerna under en qvinqvennii-period, 
och den det femte året deraf tillika särskilt af- 
gifne qvinqvennii-års tabellen, på så sätt, alt 
då nativitetens under samma tid årligen uppgifna 
öfver- eller under-vigt emot mortaliteten blifvit 
antingen tillagd eller afräknad ifrån nästföregå- 
ende qvinqvenni-års folkmängd, och sedan de 
under tiden äfven uppgifna in- eller utflyttades 
medverkan blifvit behörigen iakttagen, bör re- 
sultatet finnas öfverensstämmande med den sist 
uppgiina folkmängden; men hvilken kontroll, ehu- 
ru partielt på de fleste ställen användbar, i af- 
seende på Rikets folkmängd i det hela, dock all- 
tid måste blifva ofullständig, just af. Löt här of- 
van sist anförda orsak, dö nemligen, att qvin- 
qvennii-tabellerna för Stockholms stad och Norr- 
köping ") upprättas, icke af presterskapet, utan 

genom 


") I anseende till dervarande flere både egna och främ- 
mande religions-förvandters samt församlingsboarnes 
blandning om hvarandra, anmäldes hos Kongl. Com- 
missionen, genom Vener. (Cbusktomun, presterskapelts 
derstädes uppgifna hinder för fullständiga folk mängds- 
tabellers upprättande, hvarföre Kongl. om itnistinaet 
såg sig nödsakad, att hos Landshöfdinge-Embetet be- 
gära, att qvinqvennii-tabellen i stället måtte genom 
Norrköpings muagistrats försorg blifva författad och 
insänd; öfver hvilken Landshöfdinge-Embetets i öf- 
verensstämmelse dermed utfärdade föreskvift, magi- 
straten hos Kongl. Maj:t sedermera anförde sina un- 
derdåniga besvär; men genom nådig resolution af 


131 


genom magistralernas försorg af dem underly- 
dande mantals-kommissarier, på grund af de af 
dem flere månader före tabellårets slut förrät- 
tade mantalsskrifningarne; hvartill kommer, att 
de till och ifrån Stockholms stad årligen timande 
in- och utflyttningarne aldrig kunnat från vågon af 
de härvarande autoriteterna med nöjaktig säker- 
het uppgifvas. 

Om nu den nyssnämde kontrollen för alla 
sist framflutne 23 åren anställes, och om man 
sålunda till den för året 1815 uppgifnoe folk- 
mängden , m. q- S:a. 
äl IIEMO Sa ba 1,176,967. 1,2858,099. 2,465,066 
adderar de under 
denna tid födde, 
utgörandeeltan- 

KRUKA LEAD 1,190,348.1,137,545: 2,327,893 
S:a 2,367,315, 2,425,644. 4,792,959, 
men deremot sub- 
traherar de dö- 


Has med vo. -. -B40,713. 807559. 1 ,645,579:; 
borde alltså folk- 


mängden vid 
1840 års slut ut- 
RE a de sie) a 1,526,602. 1,617,785, 3,144,387, 


men då den är 
uppgifven Lill 
belopp af... . 1,516,429. 1,622,458. 3,138,887 
så uppstår en dif- 
förenstale 40 = 10173: + 4673. :I— 3,200 
filen persmedaan > 407: our 1870: — 5220; 


den 16 Februari 1827, ålades magistraten skyldig- 
heten att såväl då saknade, som framtida sådane ta- 


beller afgifva. 
K. V. Akad. Handl. 1845. 16 


182 


hvilken ringa skiljakughet emot en så lång tid 
likväl synes innebära någorlunda säkert bevis om 
iakttagen noggrannhet i anteckningarne, helst då 
man besinnar, att på lardsbygden ensamt finnes 
närmare 2500 församlingar, från hvilka ett lika 
antal tabeller hvarje år, och hvart femte år 
tvenne afgifvas till omkring 170 Contractspro- 
star, hvilka åter af dem författa de samman- 
drag, som till Kongl. Commissionen ingå; och 
hurusom differensen skulle bli mångfaldigt större, 
om blott en endas person i hvardera af de qvin- 
qvennala tabellerna varit utesluten, och ännu stör- 
re, om dylika fel hade i de århga tabellerna 
blifvit begångna. Det bör icke eller här förtigas, 
att presterskapet i Carlstads stift till Kongl. Com- 
missionen inberättat, att under sednare åren många 
i de dervarande så kallade Finnmarkerna bosatta 
personer blifvit upptäckta, hvilka längre tider 
förut varit presterskapet alldeles okända, hvilka 
följaktligen ifrån qvinqvennii-tabellerna, såväl 
år 1815, som flere af de efterföljande; varit ute- 
slutne; hvarigenom ofvanstående befanna öfver- 
skott af qvinnokönet lättare förklaras, än genom 
så stor, dock till någon del Höjlig) inflyttning 
ull Riket från utrikas orter. Men bristen der- 
emot å mankönets sida blifver då desto större. 
Den synes dock förnämligast härleda sig ifrån 


5 
kringvandrande gesäller och arbetare, om ej ifrån 
rept af —' 1 synnerhet. i sedsbnretdider sl 


främmande länder utflyttade personer, hvilka, ef- 
ter det de i hemorten blifvit såsom bortlyttade 
afförde, icke å de orter, der de sig sedermera 
mull utresan uppehållit, ordentligen antecknats, 
och hvad Stockholms stad angår, kan det ej dra- 
gas i tvifvel, att ju icke ett betydligt stort an- 
tal egentligast af mankönet, genom läta ombyten 


183 


af bostad, äfvensom ock i ren saknad af ordent- 
ligt hemvist, vid mantalsskrifnings-terminerna 
undslippa både anteckning i längderna och den 
dermed åtföljande taxeringen. 


I de folkmängds-tabeller, som ifrån Consi- 
storierna stiftsvis för året 1790 hade blifvit upp- 
rältade och afoifna, upptäcktes sedermera rättade 
mindre felaktigheler; men i Linköpings stifts- 
tabell har Norrköpings stad befunnits vara allde- 
les utesluten, för hvilken, enligt här befintliga 
anteckningar, icke eller sedermera någon tabell 
är för nämde år inkommen. Om derföre, vid en 
lika beskaffad kontrolls anställande med den nyss 
upptagne för de ifrån året 1790 utll-och med 
1813 förut framflutna 23 åren, man såsom san: 
nolikast antager denna stads sålunda 1i beräk- 
ningen år I 00-ulesluina folkmängd då hafva ut- 
gjordt 3000 af man- och 3300 i qvinno-könet, 
> V deremot såsem Finlands inbegripna uma 
folkmängd anser och afräknar Åbo och Borgå 
begge stifts-tabeller, så skulle vid 1790 års slut 
folkmängden i Sverige ensamt utgöra, i enlighet 
med samma års 


mm. S:a. 
Habellverk ..,s 1,031,831..1,194.969. 2.156,193. 


tillägger man då 
nativitetens be- 
lopp under de 
25 efterföljande 
åren, med un- 
dantag af sist- 


nämde 2:ne stift 972,079. 928,328. 1,900,407. 
S:a —2,003,910. 2,053,290. 4,057,200. 


men sedan afräk- 
nar på lika sätt 


184 


b m. q. S:a. 
samma lids mor- 


tältet "dred 201224 9 0105 ANSIT TG 00G: 


så - skulle. 1815 
års folkmängd 
hafva utgjort. . 1,211,795, 1,269,399. 2,481,194. 
men då den i 
18135 års inkom- 
na tabeller är 
uppgifven, som 
OVAN: : «cc «ie 2 1,1 /0,907: 1:255.099-2 46053-0606- 
visar sig således 
differensen = för 
denna tid vida 


större, eller med — 34,828. + 18,700. — 16,128. 


Denna så ansenliga brist, hvad mankönet an- 
går, härleder sig till största delen uppenbarligen 
ifrån uteblefna anteckningar i presterskapets års- 
tabeller af den förfärliga mängd, som åren 1808 
och 1809 dels stupade i krästet och dels föllo 
offer för den då härjande fält- och så kallade 
landtvärns-sjukan. Svårare är att förklara det stora 
öfverskottetl å qvinnokönets sida, som icke sannolikt 
kan tillskrifvas inflyttningar från det främmande 
blefna Finland eller andra utrikes orter ensamt till 
ett så betydligt belopp, utan härleder sig öfver- 
skottet förmodligen derifrån, att såväl fjörkar 1790 
års här ofvan betaksade folkmängd, som under den 
ända till året 1809 uppgifne nativiteten och mor- 
taliteten, hvad Hernösands suft angår, många 
iberknäde personer tillhört. den förut varande 
Svenska andelen af Norrbottens Län, som vid 
fredsslutet 1809 afträddes till Ryssland, men i 
hvilket fall äfven i samma proportion större brist 
på mankönets sida uppkommer. Denna suppo- 


NE 


185 


sition synes emedlertid vinna någon styrka der- 
af, att Kongl. Tabell-Commissionen 1 sin den 17 
Februari 1829 -afgifna underdåniga berättelse till 
Kongl, Maj:t, på grund af uppgjorda kalkuler, 
styrkt verkliga förlusten under sista kriget med 
Ryssland ensamt, endast af Svenska medbröder, 
hafva utgjort 45,471, men hvaraf antalet uti 
1810 års qvinqvenni-berättelse, daterad den 21 
Oktober 1812, endast finnes med 23,027 personer 
beräknadt. Men, utom de ofelbart till stor mängd 
från ordentlig anteckning i mortalitets-tabellerna 
uteslutna krigs-offren, har äfven den sedermera 
upptäckta omständigheten ett betydligt inflytande 
på det ofvan upptagna resultatet, att i folk- 
mängdsberäkningen såväl år 1810, som 1805, 
det då till Pommern bortkommenderade krigs- 
manskapet befunnits vara uteslutet "), för hvilket 
således äfven den årliga anteckningen under de 
mellanvarande åren troligen blifvit utelemnad. 


Vid en så betydlig opålitlighet i tabellerna 
emellan åren 1805 och 1810, och då, enligt Herr 
NicAnpDErs efterlemnade anteckningar, ej allenast 
ända till 1800-talets början, om ock mindre be- 
tydande, dock flertahiga felaktigheter förekommit 
i tabellerna, som sedermera icke kunnat fuall- 
komligen rättas, utan ock, då Norrköpings stad 
ifrån 1785 tll 1795 icke ingålt i beräkning uti 
de under samma tid från Linköpings Stift in- 
komna och der sammandragna Stifts-tabeller, samt 
1 öfrigt, 1 anseende till den redan omnämda svå- 
righeten, att ifrån och med år 1791 ända till år 
1508, ur Hernösands stifts-tabeller kunna, söm 


") Se Tabellen A, bilagd den tryckta underdåniga qvin- 
qvernii-berättelsen af den 30 April 1838, utdelad 
med samma års Post- och Inrikes-Tidning N:o 225. 


186 
vederborde, frånskilja alla födde och döde, som 


tillhört de af samma stift sedermera till Ryss- 
"land afträdde delarne af nordligaste länet i Riket, 
har det, mot bättre önskan, för mig varit en 
omöjlighet, att. för den ifrån och med 17941 till 
och med 1815 framlupne 25-åriga perioden, till en 
jemförelse emot den efterföljande, kunna utarbeta 
så beskaffade: blott någorlunda säkra kalkuler öf- 
ver folk mängden, nativilöten och . mortalitleten 
samt ingångne äktenskap m. m., som dem jag 
nu för åren: 1816 med 1820 - den äran att 
för Kongl. Akademien framlägga, summariska för 
hela Riket, men tillika särskilt utvisande förhål- 
landet i Stockholms stad, hvarinom jag, till und- 
vikande af alltför mycken vidlyfuighet, trott mig 
böra inskränka detta lilla arbete, ehuru detsam- 
ma kunnat, och skall, om Kongl Akademien så 
skulle åstunda, äfven länsvis åstadkommas. 

Af orsak, som här ofvan redan är anförd, 
att nemligen de år 1790 af Contractsprostarne 
afeifna tabellerna qvarstannade i Consistorierna, 
derifrån endast de där gjorda sammandragen till 
Kongl. Commissionen insändes, utan partiel af- 
delning för hvart län; och, med antagande af, 
att den här ofvan för samma år uppgiflne, på 
anfördt sätt rättade, folkmängden är den sanno- 
likaste, som för Sverige ensamt kan beräknas, 
har" jag således uti härhos bifogade kalkul Litt. 
A, endast Stiftsvis , uti första afdelningen deraf 
kunnat framlägga folkmängdens tillväxt under 
hvardera här förut omnänmde o:ne 25-åriga pe- 
rioderna , bvilken emedlertid för den sistförflutna 
perioden i andra afdelningen tillika är länsvis 
utredd; utvisande denna kalkul, att, öfver hela 
riket räknad, densamma utgjort: 


187 
q- S:a. 

under åren 1791 med 
EN VETEN APR ; 1455136. 163,137. 308,273. 

och under åren 1816 
med. 1840... ... 339,462. 334,359. 673,821. 

samt under alla 50 
åren: således . . . . 484;398. 497,496. 982,094. 
Den så betydligt större tillväxten under den sed- 
nare perioden af 194,326 man- och 171,222 qvin- 
kön, tillhopa 365,348 personer, förnämligast, och 
med undantag endast af Stockholms stad, upp- 
kommen genom: nativiletens öfvervigt mot mor- 
taliteten, får likväl icke ensamt tillskrifvas det 
sällspordt lyckliga fredslugn, Riket derunder åt- 
njutit. De med året 1304 vidtagne skydds-an- 
stalterna emot kopp-smittan, hvilka dock först 
med år 1810 började visa deras så välgörande 
inflytelse, hafva destomer under de sednaste 29 
åren tll denna folkullökning bidragit, som dess- 
förinnan , enligt ett Kongl. Commissionens under- 
dåniga skrifvelse den 17 Februari 1825 bilagdt 
sammandrag för 75 års tid"), denna farsot till- 
förene vanligast bortryckte omkring 1500 per- 
soner om året, men året 1800 ensamt, ända till 
12,032, samt hvartdera året 1795 och 1801 öf- 
ver 6000; hvaremot, såsom här nedan närmare 
skall visas, offren för denna farsot under den si- 
sta 25-åriga perioden blott 2:ne år uppgått will 
2000, 3 andra år till något öfver 1000, men alla 


de öfriga åren så betydligt understigit detta förra 


tiders vanliga belopp, att antalet år 1823 nedgick 


ända till blott 11, och åren 1821 och 1823 till 


| omkring 40 personer hvartdera i hela Riket. 


”) Utdeldt med Post- ock Inrikes-Tidningen, N:o 205, 
år 1825. | 


188 


| 


ill grund lagda folk- 


procentvis ad 


ÅA Pe 

> 

bs å 

= 

omM = 

E- 

= DM 

rm 

Fb = 
(<3) 

| bre 

Hav 

SS = 
[SA 

Ex? 

- c, 

HL 

un 

= 

[ae] 

on 

[a 

PE 

RA 


specificerar tillika antalet qvadrat-mil i hvarje 


stift "), belöpande, i 


imitiva t 


den pt 
gden, tillökningen neml. 


män 


"TIMeIPeAC) 


265,0 


103,3 
335,0 
183,7 


146,0 


151,2 
50,3 
RQ 

120,5 

121,8 

105,0 

1961,8 


3578,7 
0,2 


w— — —- — — — — —W——- 2 7 eo 


uti 


Upsala Stift . .| 
Strengnäs d:o .| 
Wiästerås d:o. .| 
Carlstads d:o. .| 
Linköpings d:o | 


Wexiö d:o . . 


almar d:o...j| 


Wisby do .. 


Lunds dio ...| 
Götheborgs d:o . | 


Skara d:o . . . N 


Hernösands d:o . 


På hvarje qvadratmil 


lunder de för-funder de sista 


1 


Å 
4 


sta 25 åren. 25 ären. 
ta. gl Mm og: SA 
431 61) 104] 73) 711 144 
77) "82 15901-1725 1631-335 
5) 48 201-54) 511 105 
i 60) 661126] 2101 1991 409 
86) 91| 177) 230) 227) 457 
80) 991 - 1791 435) 1811 366 
I 138) 156] 2941 2661 249!) 515 
921 841) 1731 161!) 142) 303 
255) 268) 5231 502) 472) 974 
175) 182) 3571 313) 323) 636 
80) 97) 177 2811 273] 554 
| SI 16) 17) tl RA 
39| 46 85| 94) 92186 


TUSKO Choo lmsts td re. 8 vc oköllebn 0 surar Te 


Töhela naket tare 


— 


Procenvten 
under 


2: dra 


1:a 


perio=- | perio- 


den. | den. 


11,86 | 14,81 
9,82 | 18,92 
Da v7 0,98 

14,54 | 40,21 

10,72 127,02 

17,66 | 30,53 

21,72 | 31,39 

16,30 | 24,55 

20,80 | 32,86 

20,03 | 29,60 

10,06 | 23,64 

23,11 | 39,30 

sMilsnr 27,70 | 
4,70 


14,29). 27,33 


fäknna 
under den sed- 
nare perioden. 


Den större ti 


gen 


På qva- I 
dratmilen. 
pro- 
EG 3 cent. 


Su, 


nm. q: 


301 101 401 2,95 
95] 811 176) 9.10 
491) -=3315 821 12,76 
150) 133) 2831 25,67 
144| 136] 2801 15,30 
1051] 521 1574 12,87 
428! 93] 2211 9,67 
69) 611-130] 3,25 
247| 204] 4510 12,06 
138] 141] 2797 9,57 
201) 176 18,58 
9 39 16,19 
55) 46 13,09 


13,04 


tt af aflidne Öfverste-Löjtnanten 


fgifvet utdrag af 


1825 a 


år 


a 


ig på e 


+ 
I 


Riddaren Hällström 


” Grundande s 
och 


189 


Efter qvadratlmilen räknadt igenfinnes alltså folk- 
mängdens största tillökning, såväl under hvardera 
perioden särskilt, som neder alla 30 åren 1 Lunds 
suft. Procentvis å folkmängden, visar den sig dere- 
mot under första perioden störst uti Hernösands 
stift, likasom ock under den andra perioden, med 
undantag endast af Carlstads stift, der procenten 
under den förra perioden blott uppnådde 1454 
men under den sednare 402;, af hvilket anmärk- 
ningsvärda förhållande vill synas följa, att den- 
ne sistnämde del af Riket varit den, som i större 
mån än de öfriga, vidkändts följderna af kriget 
och af härjande farsoter, ehuruväl möjligen ock, 
dels förändringar med stiftets pastorater, och 
dels inom detsamma i sednare tider förlagd större 
militär-styrka, härtill äfven kunna vara bidragan- 
de orsaker; omständigheter, hvilka väl förtjenade 
ej allenast för detta, utan ock för alla de öfriga 
stiften, en särskilt närmare undersökning och ut- 
redning; men som svårligen fullkomligt, och i 
allt fall icke utan ett vidlyftigare och tidödande 
särskilt arbete, kan nöjaktugt åstadkommas. 
Wödkommaoile nu den sednare perioden , eller 
åren 1816 med 1840, som utgör egentliga före- 
målet för denna afhandling > så visar Md af 


delningen af Bilagan Litt. A folkmängdens der- 


under vunna tillväxt uti hvarje län i Riket, ej 
allenast genom nativitletens, endast med undan- 
tag af Stockholms stad, vanliga öfvervigt emot 
mortaliteten, utan ock den inverkan in- eller ut- 
flyttningarne orterne eruellan i detta afseende med- 
fört. Härvid bör dock icke lemnas oanmärkt, 
att uppgifterne derå i denna kalkul ingalunda 


triangelmätningarne i Riket, likväl då ännu för de 
nordligaste delarne ofullbordad. 


190 


antyder summariska antalet af de skedde in- eller 
utflyttningarne, utan endast innefattar den öfver- 
vigt, som å endera sidan sanningsenligt måste 
derigenom, antingen tillökning eller afdrag upp- 
komma, om eljest de till -tabellverket ingående 
såväl årliga som qvinqvennala uppgifterna med 
all vederbörlig noggrannhet blifvit sammanfat- 
tade. De 2:ne härom i kalkulen intagna kolum- 
nerna utvisa sålunda, att, utom Stockholms stad, 


äfven Stockholms och Götheborgs län äro de, 


hvilkas folkmängd både till man- och qvinno- 
könet vanligast och ständigt nog, genom inflytt- 
ningar dit från andra orter, ökas utöfver årliga 
nati vitets-öfverskottet i de begge sistnämde länen. 
Hvad Stockholms stad enskilt angår, skulle den, 
utan dessa inflyttningars stora öfvervigt, inom 
icke betydligt lång tid sakna invånare, då mor- 
taliteten derstädes, med ganska få och obetyd- 
liga undantag, äger en 1 förhållande till andra 
orter högst anmärkningsvärd större öfvervigt emot 
nativiteten. Till Östergöthlands, Elfsborgs, Chri- 
stianstads, Blekinge och Gefleborgs län finnes af 
qvinnokönet äfven de inflyttades antal större, 
än utflyttades, som förnämligast torde härröra 
från i dessa län flertaligare herregårdar och fa- 
briker, der tjenste- och arbets-hjon äga lättare 
tillgång och tillfälle till utkomst; men hvad an- 
går det i kalkulen synliga öfverskottet inflyttade 
af begge könen uti Westerboltens län, bör an- 
märkas, att flere socknar i detta län sedan år 
1815 bbfvit derifrån afskilde och lagde under 
Wester-Norrlands län, och att det i dessa sock- 
nar undertiden uppkomna nativitets-öfverskottet 
blifvit sålunda till det sistnämda länet beräknadt, 
i hvilken mån fördenskull utflyttningarne ifrån 
det förstnämda länet minskas. Utflyttningarne 


1 
| 


191 


hafva deremot haft talrikaste öfvervigten ifrån 
Jönköpings, Södermanlands, Kopparbergs, Neri- 
kes, Uplands och Kronobergs län; varande dock 
ingen möjlighet för närvarande, att utur tabell- 
verket på önskvärdt sätt utreda från hvilka af 
dem, eller af de öfriga länen, Stockholms stad 
vanligast får sin förstärkning i folkmängden, 
hvilken emedlertid där, i anseende till så mån- 
ga personers ambulatoriska vistelse, torde nära 
nog alla tider på året vara i en betydlig mån 
större, än den mantalsskrifningen utvisar, eller 
den, som hvarje qvinqvennii-år till tabellverket 
uppgifves. 

Då uti den till Kongl. Maj:t under den 6 
Maj sistlidet år sist afgifna underdåniga qvin- 
qvennii-berättelsen ") pag. 29 med 38, icke alle- 
nast natlivitets- eller mortalitets-öfverskoltets, utan 
ock in- eller utflyttningarnes inverkan på folk- 


0) 


mängdens förökning eller förminskning under hela 


den sista 25-åriga perioden blifvit, ända till fög- 
derivis ""), äfvensom för hvarje stad utredd och 
framlagd, inskränker jag nu här uppgiften af 
denna tillökning till procenten, och till beloppet 
på qvadratmilen endast i hvarje län, i ordning 
efter den förres större belopp inom dem; begge 
dessa uträkningar grundade på den in margine 
der frammanföre för hvardera qvinqvennii-perio- 
den specificerade och enligt de inkorune tabeller- 
nas föranledande för hvarje län utrväknade folk- 
mängds-tillökningen. | 


”) Utdeld med 1844 års Stats-Tidning, N:o 194. 
”") Hvad denna fögderivis anställda utredning angår, 
bör dock anmärkas, att densamma icke närmare än 
som skedt, och icke med all den noggrannhet som ve- 
derborde, kunnat verkställas, i anseende dertill, att, 
som här nedan närmare anföres, många af försam- 
lingarne äro belägne i flere än ett enda fögderi. 


€ 


Tillökningen i folkmängden under 


NE 1816 | 1321 | 4826 | 1831 | 1836 

denna ordning med mgtö I sand |! d ed 
belöper på 1820. | 1325. | "4830. | 1335. 1840. 
Wiästerbottens Län | — 6,877 |  4;547 |:-5;083 | 3,150 |- 4,020 
Wärmelands d:o. | 7,283 | 15;142 |2=9,486 | 13,925 | 8,763 
Norrbottens d:o '. 3,040 | — 3;482 |:23;263 | —1,469 | —1,411 
Elfsborgs d:o .. J 10,406 | 167951 1|-10;676 | 12.562 25339 
Malmöhus do". a 11,205 | 155562 7,904 9,431 12,086 
Kronoberg d:o : 4,139 6,690 6,032 5,415 7,298 
Christianstads d:o . 8,564 | 10;697 4,992 7,5361 7,947 
Götheborgs d:o . 9,297 £] 143772 | 23 .7j363 | —2,958-1---7;962 
Blekinge d:o :. .. 5,984 6,363 420 5,067 | - 5,006 
Calmar d:o . sv... 9,051 10,319 5,023 3,265 10,546 
Jemtlands d:o ... 1,379 2,225 3,103 2,014 1,530 
W. Norrlands d:o 745 5,150 6,184 554997: 135955 
Nerrikes d:o :. ve. 3,675 3,795 7,001 5;275 3,531 
Jönköpings d:o . 3,992 3,442 | — 7,482 ESR 5,624 
Skäraborgs d:o . . . 6,353 | 11,083 7,770 7,791 | 25,573 
Östergötllands d:o. S,715 9,734 5J20 9,436 | 9,550 

Gellebörgs dis ... | 3638): 4,975 | 6,000 | 4514 | > 2547 
Gottlands d:o. . .. 2,184 2,587 303 | 1,717 904 
Hållands d:o .... 2,527 5,564 3,348 4,380 1,57 
Kopparbergs d:o. . 3,192 6,548 5,432 4,718 |"—1,397 
Södermanlands d:o 1,701 1,534 3,506 3,057 
Stockholms d:o . . 359 995 4,008 2,151 
Wiästmanlands d:o 1,521 644 2,199 1,033 
Upsala "d:oj >>. ex 117 £3—155 3,035 517 
S:a . .. | 117,044 |182 658 |4115,682; | 135,323 | 111,942 
Stockholms stad . . 2,5S0 | 3,904 | 1,14S | 2,034 | 1,506 
PARENTES UUAA ER ERAT SERIEN BESS 


I hela Riket . . . .| 119;6242] 186.562 |416;830 |137,357"| 113,448 


+) — framför siffertalet betyder här minskning i folkmängden. 


fr SK ÅbjiR sÅS Tillökningen 
== på hvar qva- 
I = så dratmil. 
: af af at Fa PR RAT TE 
denna ordning Iman- | qvin- begge] = 7 | | ; 
belöper på könet. | könet. | könen. = | FE: 
Wästerbottens Län] 74,03 I 67,66 | 70,71 I 678,55: 181: 171-35 
Wärmelands d:o. .| 40,95 1 36,63 | 38,71 | 150,1 1861 179 365 
Norrbottens d:o . .I 36,81 | 37,21 | 37,02 4 675,3 SJ SSE LOKE 
Elfsborgs d:o . . . .I 38,32 | 35,63 | 36,92 | 102,18 2391 2891 578 
Malmöbus d:o . . .1 36,00 | 32,20] 34,00 41,4 I 7061 65211358 
Krorobergs d:o. . .| 34,30 | 30,31 | 3218 SL 81 1541] 1791 363 
Christianstads d:o .I 32,70 30,40 | 31,53 55,0 I 366 i EE: HE 
Götheborgs d:o. . d 30,65 | 31,97 | 31,33 42,01 4491] 4581 937 
Blekinge d:o . 1 31,02 | 31,71 | 34,30 I 24,08 458 494] 952 
Calmar dipc.o. ... ; 33,86 | 28,51 | 31,06 7,4 234 247| 451 
Jemtlands d:o. . . .I 32,54 | 29,01 | 30,71 4 406,5] 131 131 26 
W. Norrlands d:oå 30,85 | 28,17 | 29,44 | 205,5 48| 48 ocl 
Nerrikes d:o . . . 131,08 | 27,50 | 29,21] 68,21 210] 206] 416 
Jönköpings d:o.. Jå 29,65 | 26,49 | 23,00 92,2 I 180] 1771 355 
Skaraborgs d:o . . -34 2896 | 25,84 | 27,34 GS,6 I 2S3| 2791 567 
Östergöthlands d:o3j 27,57 | 24,81 26,12 82,9 I 258] 25851] 516 
Getleborgs d:o .. d 26,02 | 23,33 | 24,60 | 155,1] 68) 69 137 
Gottlards d:o . . I 27,86 | 21,80 | 24,55 | 27,17 161] 1421 303 
Hallands d:o . . - 25,27 | 20,73 | 22,86) 39,44 236] 213 449 
Kopparbergs d:o . d ed 14,23 | 15,46 I 265,9 AÄRSE 704 
Södermanlands d:o1 46,26 | 14,60, 15,40 54,58 1421 139) 231 
Stockholms d:o. . | 14,76 | 11,96 = 63,9 I 107) 961-203 
Wästmanlands d:oÅ 41,41 | 9,44 | 10,36) 5481 82| 781-160 
Upsala lögn 5. . lv 3 | | 5,72 | 45,51 61| 54) 115 
På San . | 186 
Stockholms stad . - 14.19 | 16,27 | 15,31 
I hela Riket ... 4 28,84 | 23,96 | 27,33 


K. p. Akad. Handl. 1845. 


194 


Efter qvadratmilen räknad är tillökningen åter 
helt olika, och deremot störst 1 Malmöhus län 
med 1358 personer, dernäst i Götheborgs och 
Blekinge med emellan 930 och 950; i Christian- 
stads med 723; i Elfsborgs, Skaraborgs och 
Östergöthlands med emellan 300 och 580; i Cal- 
mare, Hallands och Nerikes med emellan 4453 
och 450; i Waärmelands, Kronobergs, Jönkö- 
pings och Gottlands med emellan 309 och 365; 
1 Södermanlands med 28315; i Stockholms med 2033: 
i Wästmanlands med 160; i Gefleborgs och Up- 
sala med emellan 115 och 140; i Wäster-Norr- 
lands med 96; i Kopparbergs med 70; i Wäster- 
bottens och Jemtlands med allenast emellan 26 
och 35; men i Norrbottens Län aldraminst med 
blott 19 personer. 

Att emedlertid intetdera af dessa begge re- 
sultater länsvis kam antagas såsom för framti- 
den fortgående, bevisas aldramest af den fram- 
manföre upplagne särskilta tillökning under hvar- 
dera perioden, hvars så högst betydande ohkheter 
väsendtligen berott och alltid kemimer att bero 
af in- eller utflyttningarne orterne emellan, hvil- 
ka väl till deras summariskt inverkande belopp 
kunna af tabellverket inhämtas, men icke till sina 
flerfaldiga och omvexlande orsaker utredas. 

En någorlunda säker och approximativ beräk- 
ning af folkmängdens framtida tillväxt kan så- 
ledes endast för Riket i det hela anställas i an- 
ledning ensamt af nativitetens och mortalitetens 
förhållande under någon förutgående längre tid; 
och då de nu sist framflutne 235 åren varit så ut- 
märkt lyckligt befriade från med krig allud för- 
enade olyckor och förluster, synas de bärtill vara 
de tjenligaste. Med grund af nedan närmare åbe- 
ropade kalkul, litt. D, den jag också af sistnämde 


E es 3 28: 


i MaE 


. 


| am 
ad Så Häl b En ö 


Tab. 1. 


Medeltalet af Nativitels-öfverskoltet Således den & 1815 års Procentens belopp] 


d ä i fn alla 25 åren 
ubder ären 1816 med 1840 per medium Folkmängd belöpande tillhopat 


årvli rocenten. 
FI DNE Alida Yliga procenten. 


1788 
1535 
5800 
3775 
6501 
4387 
3863 
6855 
1058 Jämtlands 481 
5527 7 Calmare - SD 6 1833 
2430 73] 15 Wister-Norslanda 2 5 843 
4942] 169 ä5l Ch N 1587 
3055 2 inge: s.forotnok D 909 
5545] 1972] 19221 13894] Skaraborgs « «+++ +++ 73) Bl 1651 
5122] 492 5 Götlheborgs. «w.s >= 1369 
1082]. — 365 7 Gottlands 345 
6070 Östergötblands. « + 3 1690) 
2842 35 Hallands. . « 786 
2740 3Å Gelleborgs 872 
3314 | Södermanlands + 
3829 Kopparbergs « » 509 979 
2712 5 IWästmanlands 
2499 Upsala 
3228| 15 51 Stockholms. « «= «+ + « 


Wiäästerbottens. . . » «> 
Norrboltens « ++ > «= = 604 
Wänrmelandå. +. «+ « 99 = 2247 
Kronobergs «>. «>. 7 sl 1382 
Elfsborgs « «+++ 24 203 2322 
Jönköpings «++ «si + 4 9 1667 
Nerrikes 9 1361 


Malmöhus 2293 


ianstads . «+ - 


30,676] ; 14,594 3,5 5 1,277 1,084 


| Förlust. | Förlost. 


4638] Stockholms Stad . . ++ —609 5 5 —1,801| —0,888 


— lÖfyerskott —— fÖlverskott| Öfverskott 


47,6141 45,50211 93; 33,6291 32,5 ) VARE SIAKNela ERS ket 43,9S51. 13.189] 7 1,188 14023 110: 27,330 


K. V. Akad. Handl. 1845. Z (Inhäftas cmot sid. 195). 


| 
| 
| 
| 


| 
| 


195 


orsak trott mig än mer förbunden att länsvis äf- 
ven till årtalet specificerad författa, utgör nativi- 
tetens, utom i Stockholms stad, eljest alltid van- 
liga öfvervigt emot mortaliteten i medeital för 
alla 25 åren, äfvensom procenten deraf, beräk- 
aad å 1815 års uppgifne folkmängd, i ordning 


efter dess högre belopp länen emellan, som följer , 


nemligen: (Se Tab. N:o 1). 


Med beräkning af nu utredda årliga mnati- 
vitets öfverskotlt i hela Riket, och under förut- 
sättning af ett än vidare fortfarande lika lyckligt 
fredstillstånd, synes således antagligt, att Sveriges 
folkmängd minst inom 115 år härefter är för- 
dubblad. 

Begge nu här intagne uträkningarne ådaga- 
lägga al folkouönerus tillväxt varit störst, pro- 
centvis räknad, 1 de 2:ne nordligaste länen, ehuru, 
efter qvadratmilen, i Malmöhus Län. Att ett 
ordentligare lefnadssätt hufvudsakligast bidragit 
tall detta resultat i de 2:ne förra, torde vara 
lika ovedersägligt, som att motsatsen varit orsaken 
till den så högst betydligt mindre procenteni de 
Stockholms stad närmast omgifvande länen. 


Folkmängden 


åren 1813 och 1840, i anseende till antalet 
gifta, enklingar och enkor; ogifta öfver. 15 år, 
samt ungdom och barn rek sådan ålder , har 
alla edan för begge desse: år i den 1840 
års Qvinqvenanii-berättelse bifogade tabellen N:o 
34 blifvit för hvarje län specificerad, hvarföre 
jag, till vidiyftighets undvikande, här förbigår 
en så vidtsträckt jemförelse. I nu uppräknade 
hänseenden inskränker jag således densamma blott 
till förhållandet i hela Riket ståndsklasserne emel- 


Af 1840 Års Folkmängd 


på Landsbygden. «+ 


I Stockholms! Län. I (AP Staderne 
Upsala, d:o Städerne 


Södermanlands id: « -L Porta nygden 


Östergöthlands d:o. « -(PStäderne 


i 
Jönköpings.d:o +++ --4Ti Städerne 


Kronobergs do «- = -(Pyvanig 


Calmar dio 
Goltlands dio. «+++ = Wisby 


Blekinge d:o i Städerne 


Chvristianstads d:o . + 4 


Hallands dio «+++ o(P 
Götheborgs d:o, +» « i 
Elfsborgs d:o 

'Skaraborgs-dio, +++ + 


i Släderne =: . 
Wästmanlands d:o . AP 


Kopparbergs dio. .. SÖMN 


fnäsbygder 
Geflleborgs d:o SENS 


"Wäster-Norrlands do f Piybymmnysden 
vå Landsbygden 
i Östersund: « « 
Wästerbottens d:o. « NEON 


sd på Landsbygden 


Jämtlands dio 


Norrbottens dio > + « 
I Stockholms Stad. «+. + 


Sa (PÅ Landsbygden 


1 Städerne 


Summa Summarum 


K. V. Akad. Handl. 1845. 


(8 Landsbygden. . 
i 


på Landsbygden, - - 
(må Landsbygden . - + 
i Sceå Landsbygden. - . 


på Landsbygden. 
tv Städerne : I... 
på Landsbygden . 


på Landsbygden. 


på Landsbygden . 
1 LE FOO 
på Landsbygden. 
MalmökusiU:o AES Staderho EE. 
å Landsbygden . 
1 Städerne >... 
på Landsbygden . 
SEE SOAR 
å Landsbygden. 
TStädernevsag om 
på Landsbygden . 
1 SIäderne sa» « 


Wärmelands d:o. « «(I Stdeme SN: 


NART SA . (på Landsbygden. 


å Landsbygden . 
Städerne 4. - « 
å Landsbygden . 
i Städerne >... 


i Stläderne > «> sec 


Läro- och 
Präste- 
Ståndet. 


FÖRR ONES 
IN OBLET Yu 


5050] 6019] 6741 


8254] 29,497 


Stånds- 
Personer. 


1368 
237 
1 


1053 
208 
1588 
Si7 
902 
2851 
526 
85 
931 
287 
335 
78| 
266 
1752 
920 
332 
996 
1159/ 
290 
256 
732 
1458 | 
1014 
426 
1258 
392 
1096 
220 


Borgerskap. 


Af Bonde-Ståndet. 


Af Främ-] 
mande 
Religion 


si 
658 
G 
738 
10/ 
1378 
205 
1445 
87 
938 
72 
202 
293 
1511 
Au 
369 
23 
1158 
352 
72 
466 
2615 
183 
1165 
396 
2403 
45 
1587 
73 


32,424 


38,536 


67,514 


57,424 


64,660 
82,314 


32725 
18,172 


20,747 


14,122 


13,749 
1263 
11,022 
1698 
10,949 
2083 
19,620 
7172 
10,569 
1787 
7905 
699 
20,699 


11,149 
2844] — 


73,14 
81,813 


48,346 


29,415 


58,321 


31,599/ 


35,736 


19,015 


21,313 


45,167 


30,749|1,059 148 


4,143,549| 352,792 | 391,646Å 807. 755) 
(Inbäftas emot sid. 197.) 


197 


könen inom Adeln och Borgare-ståndet , deremot 
icke utgjort mera än 3,6 procent; utan ock, så- 
som en härtill i betydlig mån bidragande orsak, 
att giftermålens här nedan närmare ådagalagda 
ansenliga minskning egentligast igenfinnes bland 
Ståndspersonerne , samt äfven inom Borgare- och 
Läro-ståndet, dock uwull minsta beloppet i detta 
sistnämda. 

Hvad särskilt angår folkmängden vid 1840 
års slut, har jag trott mig icke böra under- 
låta att på säll som följer framlägga dess upp- 
gifna fördelning nyss omförmälte 6 klasser emel- 
lan, särskilt på landsbygden, och särskilt såväl 
t Stockholms stad, som i stläderna uti hvarje län 
af Riket. (Se Tab. N:o 3) 

Så långt olikheten i tabellformulärerna det 
vill medgifva får jag nu vidare ådagalägga folk- 
mängden hvartdera såväl åren 1815 och 1840 
som äfven, af skäl här nedan skola anföras, året 
1825 till Yrken och Näringar mm. m., på sätt 
som följer, nerligen: 


3 G É E Förhål- 
”TAr 18145. Af Hankönet. år 1840. landet 
VR år 1825. 


Till Läro-Staten räknade: 


Presterskap, Professorer och Lära- 

re vid Äkademier, Gymnasier och 

de Publika Skolorna samt Aka- 
3910| demie och Gymnasit Betjeningen 4213 42414 
3753) Kyrko-Betjening ....s....-c> | 4190 3932 


Civil-Staten: 
Embets- och Tjenstemän , högre och 


43441) lägre, i verklig tjenst . ..... 3499 3565 
| 12,007 Transport . . . | 11.902] 11,661 


198 


d År ; 1815. 


12,007 Transport . .. 
955 Krono-Betjening på landet. .... 


Bergs-, Skogs-, Tull- och Polis- 

— samt Sluss- » Bros, Färje- och Dy- 

2207) -keri-Betjening RENT FREE: ORSA 
Magistrats-Personer , hvilka icke 
tillika äro Borgare, och derföre 

| icke under Borgerskapet inräk- 


nade , samt Städernas enskilta 4 


AR EE VR VB re 


FE ogrl > DJ EN SLONAANENS una, "ef be NA : 


Medici, Djurlåkare och Fält- 
sSäkRdSskaret. SG oc sot se NS SE 


— 2 


1005E Sa Re: aren dps a 
Militär-Staten: 


| 
' 
| 
| 
| 
| 
| 


Officerare, högre och lägre, i verk- 


18961 UliSWIfenstö. jaje te sic. a Mydle Sör 
Under-Officerare, Ryttare och 


| 38,698 IOMA GER: - = sarg rnl sa RRAEE 
Till Flottan hörande Matroser, 

Båtsmän och Skeppsgossar .-. 

; 847) Musicanter och Trumslagare. ... 
1948] Profosser och öfrige gemenskapen 
112? [Stadsvakter och Gens d”armes . | 
Kofferdi-skeppare och Ång- 

180211 båtsförare s:cos0ssa 
Båt- och Skut-skeppare ...«- 


Sjöfarande: 


69928 NE på utrikes sjöfart 
Ac . . . 
inrikes — dito 


CR FÖRST sreern RRE 


| 70,469 Transport « 


199 


År 1840 lår 1825. 


70,469102 -z Transport ... 68,4861  69,99T 
Handlande Borgerskap: 
SKEEE Fi iSbhonder. + '.>; . 258 Ar IE SeAE te 4353 5502 
Contorister och annan till handeln 
3094] hörande Betjening. ........ 4561 3529 
Bruks- och Fabriks-idkare: 
Esarelderabno sckcttinens eter sa 2235 
INFäskare mid, delboovtoatessek ske ee 5119 


Konstnärer och Handtverkare: 
MERRESAre a dc a sc ben hi are 17,691 
Gesäller> Lärgossar, Verkdrängar 
21.556] och betjening vid handtverk .. 28,041 


Possessionater 
och Arrrendatorer utan tjenst, 
(och utom ;Bondeståndet,) som | 
GRSSkold. jordbruk sms» arslet 2450 1981 
Bergsmän , som tillika äga 
—— | jordbruk ........... 3513 
Gästgifvare och krögare med 
——]| jordbruk .........o.. 2170 


—— 


Studerande öfver 16 års ålder: 


Vid Akademier , . . . 1294. 


| Gymnasier . .... 677. 
3163 


Publike Sko- 


Skolgossar under 10 


3389 
RR Private Skolor . 2532. 9887 


146,9958 Transport . . | 186.618] 163,331 


200. 


År. 4815.) | | år 1840.]år 1825. 
:446,998 Transport . 186,618] 163,331 
Privatorum Betjening.:. 
| | Vid jordbruket till: 
26,74811 handagående....... vad 
YFör annan uppassning ...... ÄR SS 
Bondeståndet: 
147,971 | Bönder på egna hemman ...... 136,868] 149,432 
”50,292] på ändras dito .. .. vv. 44,309] — 50, + 
— —— | Bergs-skatte-Torpare. . .. . - +. 2459 
ad KRÖN NePS SISKAT ARS fasen | -88,364] 81 ad 
69,223 
Stat TOLpare Urlel ds SENT Sr SRA 14,154 9239 
4299 | Skärbönder, som lefva af fiske. . 3366 3509 
SÖ23IU NYDYggaFe Is ord RR NA TRE 2354 6991 
Arbetsföre Backstugu- och Inhy- 
40,8631= 1 Ses=mänN i. de bell Gö fe Te fal dr 65,2261 — 48,383 
Söner af Bönder, Båtsmån 
och Torpare m. fl., som 
åro i allmogens hus 
och tjenst öfver 10 års 
277,466.]| FÄldenr rö va se. RSS 412,671| 306, 6 
989 Lapp-allmoge, som hafva renar. . 1008 
— dito utan renar, kring- 
862 vandrande is sif co AENR GSR, | 914 990 
Diverse: 
Jernbärare, Tornvåäktare, Rod- 
dare och andra arbetskarlar i 
5487 städerna |. ”NUSEyASMIDKa0 tERR 10,143 6195 
Landtmän och Stadsboer, som icke | 
för något visst yrke äro anteck- 
FOS FINKAR vh ads sense iv, VT ÄRAARIGTING 4834 4210 
778,763 ; Tinansport.. sc |1.029,130] 868,497 


201 


År 1815. År 1840.[år 1825. 
778,763 | Transport . . . |1,029,130] 868;497 
Afskedstagne: 108 
af Prestérskapet.sssastorkds herr 24 

1774 af ILLäro-Staten och Kyr- | 191 
kobetjeningen....-.. 104 
1262 af Civil-Staten ..c sc köar sera sc 935 1066 
14,746jaf Militär-Staten . ; 20.0 s. | 14.072] — 14,290 
389] Sjömän, som upphört med sjöfart 454 586 
Handlande, samt Bruks- och Fa- | 
briks-idkare, som upphört med 
handel och rörelse samt handt- 
1880] verkare af lika egenskap ...-. 1746 2093 
Afskedstagen dem tillhörande Be- 
353 tjening SEE SA SAN VN YSL R , 
Afskedstagen Privatorum Betje- | | 427 
FLIT a EFS RSAND "a ie RASEN 
Åldriga Bönder och Torpare, som 
40,162] upphört med jordbruk...» 37,110] — 38,489 
Vanföra Backstugu-och 
LEA Inhyseshjon ...... . . 14,32 
| Söner 
f(öfver 10 års ålder vi- 
stande hemma hos 
ped sina föräldrar utan 
| antagen tjenst, yrke 
eller näringsfang, gl 
SILdAG Codes To 
| OSIFUÖR odören snkirn: 16, a 
Hos föräldrar hemma-vistande | 
gossebarn under 10 års 
I] alder......... 103,830 | 
341 05 Ån Än hos LE Area och lapp- | Kl 
| RNE 256,122. | 359,952 AG 051 
1,149 er Transport . [a 475 ee 301,690 


202 


Är 1815. År 1840.1År 1825. 


1,149,566 Transport . . . 11,475,63811,301,690 


Hos sina ogiftamödrar 
| hemma vistande gos- | 
sebarn, äldre oech 
| YNEPETLIA «do CSE 7372. | 
för dito af allmo- 

; gen oeh ibland | 
| lapphjonen, d:o . E 0011) 


Fattighjon, 
Intagne i Fattighusinrättningar, | ; 
eller fattigdel åtnjutande . . . .| 20.703]  21,216[ 
Fader- och Moderlösa | ; 
samt fosterbarn upptagna af, 
eller inaccorderade hos 
26,541 andra af församlingar- 


ne, öfver 10 år gam- 


es FA SOS DRAS 1461. 
under denna ål- 
der De: 2 EG DIT ANA 5087. i 7219 : 
Fångar ; 
SG01Af mankönet . > ss . s2$kisi9d 3042 1833] 


I Riket bosatte 
' Mosaiske Trosbekännare och 26) 


Bo TG ras bare Sk SIA 436 424 
= SlUrländningerimedid:als. Lan 371 588 
1,176,967 Summa . « . |11,516,42911,332,97 
Af Qvinnokönelt: 
Hustrur, 
vistande hemma hos sina männer, 
tillhörande: 
Läro- och undervisnings-klassen 
5638 samt Kyrköbetjeningen ...-. 5815 5694 
5638 Transport . .. | 5815 5694 


203 


År 1815 År 1840.1lår 1825. 
5638 Transport . .. 5815 5694 
| 55081: Civilstatenahiöst skbjölasaö«g 738 5841 
| ..... [Offieerarnes 837. 
| Militär-) 
28,121 Gemenska- 
staten, 
PERSTE = 25,966] — 30,824] 
SDS TE De Sjöfarandes, sc css . =: eve 5036 4973 
Te Husböndernas . 2741. 4689 
Sa klassen , HSA Ass: OR 2957 255 
Bruks- och | Egarnes. . . 1763. 1135 
15,392 Fabriks- P Mästarnes . 4697. 
klassen, ) Betjeningens 12,039. 18,499 h 14,405 
; HandtverksY Mästarnes . 14,190. 14,648 
AR klassen, Greger 17,615 3095 
Possesstonäaters och Arrendato- 
— — | rers med deras Betjening . 14,962] — 23,318 
321,966| Allmogens hustrur . ........- 385,5511] 363,420 
TR Capplijonens do”. Af, FRIIS 1151 1135 
Afskedstagne Embetsmäns af alla 
KlAssenne ; os occo0 4 « MÄDRIT AN > 13,111 
För Privatorum betjentes ....... 1818 I 8954 
Diverse personers =. sc... .. 10,338 
Till hos föråldrar hem- | | 
mavistande utan an- | 
tagen tjenst eller yrke 
—  — | sig befinnande söner VS) 
Hustrur,-som sköta annat närings- sein 
976) fång än deras männer ...... 3011 686 
1953|Hustrur, som lefva ensamme. ... 2400] 2740 
Fattighjon och fattigdel åtnju- 
SOJA tlaNde:. I. vec oe DORA TOS 5948] 6888 
I fängelser TS, 5 | 39 60 


437:804]- - | Transport . + | 51 517,752] 492,760 


47,457 


34,952 


34,615 


1562| bruk 


År 1840.lår 1825. 


Transport . . 


nelsen . 


Enkor: ”) 


Hustrur af Mosaiska trosbekön- 4 


af utländsk nation . .. 


RUNT RNA SLR JG Me” € FEK SKIEN 


Bergsmäns och allmoges, ännu 


idkande gårdsbruk 


Backstugu- och Inhy- 
seshjon..... 


Enkor, som fortsätta sina aflidne 


mäns handel, fabrik eller bandt- 


1356] verk 


10,629| Som lefva af egna medel 


RE, Cr POTNO Kf Db ARR BJ ÄKTA KR RN 


SN FRAS NR 


Arbetande och tjenande vid han- 


deln , fabriker eller handtverk 


Som i öfrigt Icfva af arbete . 


I Privatorum tjenst lagstadde . . 


Lapphjons enkor 


tande 
Fångar 


Enkor 


568,375 


Ståndspersoners, som sköta i 


nelsen. .. 


öv AA 


Fattighjon och 'fattigdel Stolpe] 


af Mosaiska trosbekän- 


af utländsk nation 


Tr ansport . 


") För deras specifikation efter stånd, 


517,752] 492,760 


118 
137 


sis) = 1404 
15,483] 12.715 
splci BESS 

1268] = 1838 
-35,796 25,415 

45.356] I 
31 ve ör 

2427) — 7941 

326 369 
28,18] 41574 

52 43 

47 40 

23 43 
668.303 629,773 


likasom för flere upp: 


lysningar, som äfven i de andra SS:ne skulle synas höra ur 


tabellverket 


kanna 
knappa utrymme, 


hämtas, 
hvilket, 


ligger 


hindret i 
om det skulle utsträckas öfver det ; 


form ulärets 


Får 1815) år 1840.får: 1825. 
- EE ff I 
568,375 Transport . . . | 668,303)-629;773 
-lOgifta qvinnor och flickebarn: 
Skrifnå för landtbruk och gårds- | 
— — | oSskötselise oo sv o8 0080 rr 362 364 
3797| Som lefva af egna medel. ...-.. 5895 3992 
Bod- och arbetsgvinror vid han- 
= 4496] deln, fabriker och handtverk . 2142 29368 
Som bo för: sig sjelfva och i öf- 
14,569] rigt lefva af sitt arbete .. .:.. 26,355] — 17,925 
Ståndspersoners och andras, ut- 
om allmogens, hos föräldrar 
hemma vistande döttrar 
; öfver 175 år gamla. ss. sis 25,378 
105.728 deremellan och 10 år .. «cc 17,5341 1127,219 
| uwnder Jo ar... SER 36 Ry 90,518 
1653 Sällskapsfruntimmer . :. .« o ROAT 1642 1527 
328|Guvernanter . oc c.es ers dee 399 J22 
3699] Hushållerskör 15. 15, 5010 SSrtia 3646 3340 
elen och pigor i pri- | 
vatorum tjenst, 
öfver 75 "års ålder”. 2: 65, im 
74 781 
deremellan ech 10 år .. vv: 5812 g 
| 562, 889 Bonddöttrar och pigor i allmo-" 
gens hus och tjenst; ; 
(öfver 15 års ålder. . . | 279,071 205678 
deremellan och "10 änn. | 134,71441 — -88,532 
under denna ålder . + +". | 260/0951256,310 
Sm KE 
1,262,534 1,269, > 534 Transport . . 1,587, 53011,409,591 


fö mna sån -enda arket, "SLatle VasdöRa en Botydlig tillök- 
ning i fotianlärppplagans SRERERAREAK OY 


UR. V. Akad. Handl. 2 We sommyris sqgcn [8 


206 


År ONA ERNER Ae år 1340 lår 1825. 
1,262,534 Transport ... [1 ,587,530 1,409.3591 
Lapphjonens döttrar öfver 10 år 905 j Cr 
under denna ålder 633 
Hos ogifta mödrar 
hemma viztande flie- 
kebarn, äldre | 
VYRESEPE >. site, ek 7 
4n ibland allmo- 
gen och lapphjo- | 
Ren dreönoh>ae os 2333. |” 
25.565 Ogifta i Fattighus och fattigdel 
HEI JUFANGE or or ora Spelet sl NS 46, 5098 13,050 
Fader- och meoderlösa 
samt fosterbarn, upptagne af 
eller inackorderade af | 
församlingarmne hos an- 
dra, Ofver 10 år. . 1305. 
under denna 6 
ålder ....-. 42555. | 3860 307 
YiAnpas cop taföer Sen SEE cost 371 
Ogifta qvinnor och barn af Mo- 
— — | saiska trosbekännelsen . . « « - - 316 2 
ee dito af utländsk nation . ...-- 135 303 
1,288.099 SR forte |462458 1,438,282 


Genom de här ofvan mer omnämde olikhe- 
terna tabellformulärerne för åren 1815 och 1840 
emellan, blifva resultaterna af denna nu upp- 
tagne jewforelsen, icke alienast mot önskan gan- 
a ofallständige, utan ock måhända här och där 
rent af vilseledande; af hvilken orsak också det 
ull tabellverket uppgifna förhållandet med folk- 
mängden till yrken och näringar året 1825, så 


NR NTE —— 


207 


vidt ske kunnat, blifvit särskilt in margine af jem- 
förelsen infördt. Men denna tillföring bar ock 
skedt i afsigt, att desto tydligare ådagalägga an- 
gelägenheten af de, såväl år 1825 som år 15840, 
i formulärerna vidtagne hufvudsakligaste nya än- 
dringar och föreskrifter, till närmare upplysning 
om hvilka jag också, i sjelfva contexten af ru- 
brikerna, med kursiv stil sökt utmärka dem, som 
år 1825, och med fet stil dem, som år 1840 
vidtogos, utvisande siffertalen nogsamt den ver- 
kan de medfört; hvaraf, till styrkande ytterli- 
gare af ändringarnes angelägenhet, här blott några - 
exempel må anföras, såsom: uti civilstaten, embets- 
och tjenstemännens antal, hvilket här mot verklig- 
heten vill synas efter 295 år förminskadt, men som 
härleder sig derifrån, att under det för året 1815 
uppgifna antalet, äfven befunnits inbegripne de fle- 
re med blott karaktersfullmakter försedda af denna 
klass, hvilket äfven gäller om flere andra rubri- 
ker, men i synnerhet possessionater på landet, 
som år 1815 endast med 629 beräknades; bland 
handlande borgerskapet, som år 1815 är uppgifvet 
utgöra 3362, hafva sannolikt många inberäknats, 
hvilka rätteligen bordt upptagas under fabriksid- 
karne; och den nära likhet i vissa omständig- 
heter dessa sistnämde och bandtverkarne emellan, 
såsom uWull exempel färgeri- och garfveri-idkare i 
den förra, och färgare och garfvare i den sed- 
nare klassen, har förauledt en vid mer än 3000 
tabellförfattandes olika åsigter temligen ursäktlig 


villrådighet, "till hvilkendera afdelningen sådane 


personer rättast skolat hänföras, då tiden icke 
eller måhända 'medzgifvit närmare' efterfrågan till 
hvilkendera klassen individerne rättast borde hän- 
föras. I anseende' såväl härtill, "som ifrån ta- 
bellverket flere "gånger ”äskade, men till- .med- 


208 


delande omöjlige befunne upplysningar om rätta 
bela antalet 1 riket af fabrikanter, handtver- 
kare, "men i synnerhet jordbrukare hafva, till 
ärnående deraf, ofvan omförmälde under dessa 
3 afdelnivgar ifrån sjelfva sammanräkningen af 
folkmängden helt och hållet afskilda noter väl 
redan 1 det för året 1840 gällande formuläret 
varit föreskrifne, men, af i underdåniga qvin- 
qvennii-berättelsen för samma år pag. 33 anförda 
förmodade orsaker, icke genast kommit ull full 
verkställighet, såsom vederbordt; varande dock 
allt hoppa alt denna sålunda ännu saknade upp- 
lysning genom de för året 1845 ingående qvin- 
qvennii-tabellerna skall vinnas. 

Att nu här ytterligare utreda alla de, huf- 
vudsakligast af rubrikernas omflyttning 1 olika 

af formulärerna, uppkomne så 1 ögonen fal- 
lande olikheter siffertalen desse tre åren emellan, 
skulle blott medföra en icke gagnande vidlyftighet; 
men såsom af denne jemförelse likväl ådagalagda 
säkra resultater, anser jag mig här böra FER 
ligast anmärka de arvbetsföre Backstugu- och In- 
hysesmännens sedan år 1815 så ansenligt ökade 
antal (åberopande i detta afseende TREA i 1840 
års qvinqvenniiberättelse pag. 72 om såväl de ar- 
betsföre som de vanföre ibland dem utförligare an- 
dragits), äfvensom den till pauperismens förökande 
onekligen bidragande omständigheten, att stat- 
torparnes äntalley ensamt under de sist framflutne 
femton åren , är till mer än hälften förökadt. Önsk- 
ligt hade diet väl varit alt här hafva kunnat fram- 
lägga de verkliga fattighjonens olika förhållande år 
1815 emot år 1840, men formulärernas ofull- 
ständighet härutinnan förstnämde år har utgjordt 
ett desto mer oöfvervinneligt hinder, som den 
tiden Xla af förbehållet undantag hos egna barn 
eller hos andra inackorderade personer blefvo bland 


': 


bad 


209 


fattighjonen inräknade, och ibland fattiga af qvin- 
nokönet, icke allenast alla lapphjon och fångar, utan 
ock alla backstugu- och inhyseshjonen, utan åtskil- 
nad af dem ibland dem, som likväl, utan egentligt 
behof af andras uidenstsdt genom arhetsförtjenst 
ägde bergning och utkomst sh vadan en så fullständig 
utredning i afseende på fattighjonen, som på grund 
af de nya formulärerna i qvinqvennii-berättelsen 
för år 1840 pag. 79 finnes intagen, för den föregå- 
ende tiden icke ens till någon approximativ viss- 
het kan åstadkommas. Enda pålitliga jemförelsen 
åren 1815 och 1840 emellan, är i följande 2:ne i 
begge formulärerna lika beskaffade rubriker verk- 
ställbar, dock endast till personalet öfver 15 
års ålder, 
År 1815. nemligen: År 1840. 

m. qv 1 Fattighus, Lazaret- m q 
1931. 77089. ter och Hospitaler 2881. 8633. 
9108. 24,312. Fattigdel åtnjutande 11,475. 31,112. 
Men förhållandet med ungdom och barn under 13 
år i dessa delar kunde förut ingalunda utrönas. 

Hvad angår folkmängden till olikhet i ålder, 
för anteckningen hvaraf 1815 års formulärer se- 
dermera icke undergålt någon förändring, bör 
nämnas, alt eburuväl de årligen inkommande 
mortalitets-labellerna innehålla en efter samma 
grunder, som de qvioqvennala, föreskrifven ålders- 
klassifikation, är, såsom förmodas kunde, dock ingen 
kontroll af de adl uppå de förra möjlig, i 
anseende till in- och utflyttningarne orterna emel- 
lan. Osäkerheten i uppgifterna härom oaktadt, 
och då, såsom här ofvan redan är anfördt, de 
samma hkväl bidragit till gagn vid Tontin- 
beräkningar, har jag ansett min skyldighet for- 
dra, alt i bilagan litt. B. upptaga de summrari- 
ska uppgifterna ej allenast för de 2:ne bär till 


210 


jemförelse antagne, utan ock för de mellanvarande 
qvinqvenniiåren. I följd af denna bilaga visar sig 
alltså personalet under de sista 23 åren vara ökadt 


Tillökningen 
i procent. 


ör Sa. 
| 


i åldern under £ år med HäR-3 6911 — 13,480 
deremellan och 3 år . : F 18024] 17,602) 35,626F 
14,958| 14,075| 29,033 
56 859 55,035 | 111,894 
44,611| 45,132| 89,743 


emellan 3 och 5..=—. 
5 och 10 .... 
£0: OCh" En vc 


S:a . . . | 141,363] 438,413| 279,77 


emellan 45 och 20 år. a 53,005 | 52,996] 106, 002 | 
20 och 25 28,102| 23,8i4| 51,916j 26,41 20,71 23,51 

25 och 30 25,487| 19,568| 45,055| 28,01! 49,3 | 23,4 
30 och :35 44,284| — 8,384| 22,668] 17,41) 9,0) 128) 
35 och 40 14,712| 12,987| 27,699] 48,6 | 14,9 | 
40 och 45 24:325| 21,573| 45,898| 38,31 29,0 
45 och 50 18,687 | 19,607| 38,294| 314 | 283 
A0iöch 55 6,4221  9,3051 45,727| 41,71 14,4 ; 
| 


| | 13,1] 
55 och 60 3,309| SE 8,759 7,3 9,7 3,50 


RR 173,684 | 362,017 NE ol 2231] 245 24,61 


emellan: 60 och 65 år | 7421 +8,3891 13,1011 +12.2 2 |+ 170] 158 17,0 150] 


16,7 | 
33,6 | 
29,8] 


65 och 70. ... I — 4561 +1,809| — £,353l— 1,8 i+ 5,2] 1220 
70 och 75. . +2,499] +5,278| — 7,7771+16,2 | + 25,0) 20,6F 
75 och 80. +2,304] +4,357 | — 6,6611 430,6 | + 38,8) 35,01 
80 och 85 . + 563] +1,452|  2,015l+17,3 | + 27,0] 23,71 
85 och 90.:;. .. I + 145l +: 796 9411 415,3 | + 51,4] 37,81 
90 och 95. . + VALA RAT 151] + 2,5 |4- 45,90] 30,97 
95 och 100. = lr 36 291—32.0 '+125,0! 57,0å 


öfver 100 år gamla . + 2 — 2 


T:000 mö OR 


S:a... | 9766] 22,262] 32,08) 410,8| A19.| 149] 


Ikmängd RAA Tillökningen eller minsknin- so MAR Tillökningen eller minsknin- 
Follmsnsden SEE gen i Folkmängden under FR a RrEr BO gen i folkmängden under 
q- 
Södertelje + + + 180] = Transport + 13,742] + 15,7 
Waxbolm — 301 — — 156] — 12,5 Halmstad . FÖRSTA + 263] + 303] + + 10,3 
Bale + 10 + + 2611 — 09 Warberg - + 900 + 208] + + 4,8 
grund . — 61 — — 308] — 16 Laholm. + SE UN + 4,9 
ös ammar 2 36] + + 61] + 07 + SH + 119 + + 4,9 
Sigtuna. + föl + + 26] — 5,6 + Sl + 291) + + 1,0 
Upsala. - + 201 + + 707] — 34/7 Götheborg —. — 6321 — 1351 — 767] — 72,3 
+ A+ + — 6,3 Uddevalla « = Mr 31 är Sö + AN 
ox Strömstad — 117] — 1ll— 1 + 80 
5 ÖR 2 ET = KR Marstrand. a 2 Br öl 
Strengnäs - 2 re EEG Kungelf sä fll VS MS åa 
Marizfred - =", & = He Wennersborg + 3711 + 3820 + 7531 + 5,4 
Tliorshälla FO I 3 Borås + 2601 + 1711 + 4311 — 4 
Trosa ble sr rr rr 2 + A+ + + 1,6 Åmål. + 1 + 281 + 357) + 50 
Mälriköping - - - = 2 cos 126 167 + 520 + + Pra Alingsås + 1200. + 178 + 2951 + 29 
Linköpipg— > - . « - «a «1 | 2063] 2704 + 67) + ar SE Ulriexbamn . + 4231 + 131 + 5541 + 36 
Norsk JNS SG DÅ o 5798 7031 + 1742] + + 25 rG0 Marimastad + 1271 + 2420 + 3691 — 3,0 
Wadstena 774] 1478 + 231 + + = 15,4 Lidköping. + 2221 + 28710 + 529] + 60 
Spderköping « + = + + + 4348 697 + 9 + + 67 Skara + 1223 + 3231 + MC + 4,3 
Skenninge. « ss ++ >> 451] 633 + Bil + + TD by Sköfde + A+ 2 + 491 + 09 
Jönköping 1989) — 2753 + S97 Au RTR Fr LFOpInE 2 SE Sä SM 5 09 
Eksjö FÖRRA SÖS d 736 964 RE 6 + kH = Be Hö + 2 + sl + 1771 — 05 
Gren: Los sr rk 312 423 + 76] + + + 3,4 Carlsiad ö + 2821 + 453 + 735] — 111 
NES LLAE > Iyde te Ol 5 H Christinehamn - + 185] + 198) + 383l + 3,6 
I = 1025] 1317 + + + + 8,8 Pbilipstad - 25 OR AS Sa RN 5 
Abuse våso, ora aren fa 2608 356 57! 
EE ES SSE fa 0 | GE 25, SINE T Arne Ösehro + 30) + 61) + 98) + os 
Nyimmerby . se soc ca 671] — 850 + BA + + + 69 Askersund + öl + 8 + 355l + 44 
= == |, UBorgtiplm gr I isy RR erod d 234] 27 + 281 + + 3,3 Lanae Go | as Ers RR 
E NN + 3; Nora + 6 + 18 + 1801 + 04 
1569] 2031 3613] Wisby. a ae de 10,7 =] 
a + 10; Wiästerås - + 201 + 2771 + 507] — 34,6 
5770] 6090] 11,560] Carlskrona + 331 + d Bal Sala . + 536) + 656) + 14192] — 40 
1771 2 3849 Carlshamn. & 1912 2496] + + + + 18,9 Köping - + 121 + VS + 250] — 1,4 
419 ss+å — Sölfvilsborg . 573 714 2 5t| + + + 10,7 Arboga . + 228) + 274 + 4928 — 71 
1595] 1167] 2762], Christianstad 2406) 2134 äL su ES a Fablun + 28l— 521 — 21 — 126 
409). 439] — 3) Cimbritsbamn a93l säg 25 20 HK TD op "Säther. 2 A= AA I 
392 325 717] — Engelholm S”STÄRL & 518 556) 1074] + är äl 5 Eg Atdemora fl SER Er 7] + 4951 + 33 
323 3200 G6PSEKMalmö sger s cr oceke dl 5463 4740] 10,203] + 5l + 4517] + + 10,6 Geller. 3 + 6201 + 9220 + 1542] + 6,4 
4578) 1551 3429 Lund 0 BG KÖ 2423 284 5264] + 3l + 990] + + 28,8 Hudiksvall + 173] + 14 + 317) + 1071 
öra ego dne EI : 1974] 2181) 41550 + + 4931) + + 26,8 Söderhamn + 1231 + 701 + 193] + 10 
72 227 9 andskrona 1948 521 3500 625 83 
1039] 1143]. 2182]; Helsingborg - 582] | 4020]. Sert] + stal Hasell I ine Heruaösand en. + Hål + 2000 + 383] + 08 
2731151 292]; 4 565Å,, Skanör . 302). 327]| 629) KF 20) + 35) + fer Sundsvall a AST MR ES ov 
Falsterbo 115 103]| 28) + + ll + Sr Sh Östersund . + 7900 + 228 + 2071 + 5,0 
Transport | 55,970]  64,353||/120,323| + 13.742 + AE = Umeå an dar SEN SSE Te EOR 
+ Belyder Nativiletens och — Morlalitelens öfyervigt Piteå Ba 0 ar SA (AA 
KR Luleå SEG. ar URI 2 
-V. Akad. Handl, 1845. (Inbäftas emot sid. 211). Ra oa SERENA 
; 80.982. 94.349|| 175,331 Summa | 100,760| 148,225 


året 1815. 


418 5581 
515 562 
STAL 4492 
Sp 376 
220) 1280 
1356 AT 
1935] — 2561 
5301 = 655 
1097 1356 
1039f= > 857 
453 609 
409] — 376 
2351 307 
Fog]... 235 
74 92 
4406] 1732 
405611 5275 
491 785 
349] 508 
3:0] — 481 
1592] 4831 
475) > 620 
236] = 300 
5901 — 804 
2029] — 2507 
1260) 1593 
419| + 566 
1569] = 2044 
5770) — 6090 
1771 2078 
ÄäöLr AGS 
4596Ék 246 
409 439 
390] 395 


1227 

1039 1143! 
213 292 
88 93 


Eon ar AASE EEE 
42 228] 48.610] 90.838 
+) + betyder Nativitetens och — B42 

K. V. Akad. Handl. 1845. 


Folkmängden 


2182 
565 
151 


Södertelje 
Waxholm . 
Norrtelje . 
Oregrund 
Östhammar 
Sigtuna. 


Upsala at 5 | 
NIST 018 
SETS "909 
Nyköping. -.816 
Eskilstuna. 5421) 
Strengnäs .424 
Mariefred «on 
Thorshälla 007 
"Krosa . > 5581 
Malmköpinta5 
PIRSPPIne .398 
Norrköping 
NW adlles 591 
Söderköpin? = 
Skenninge >, 


Jönköping. 
Eksjö 
Grenna . 

Wexiö . 

Calmar j 
Wiästervik788 
Wimmerbyt54 
Borgholm 328 

Wisby. . P3 

Carlskrona 5 
Carlsbamn Hå 

Sölfvitsborg-> 

Christianstadj-, 
Cimbritsha> 
Engelholm [sg 


Malmö. 303 


Lund 
Ystad 
Landskron: 
Helsing bord73 
Skanör . 386 
Falsterbo . 


211 


Det . är alltså 1 åldern emellan 35:te och 20:de - 
året, som folkmängdens tillökning visar sig störst. 
Emellan 195:de och 20:de året är den i närmaste 
likhet begge könen emellan. Intill och med 45:te 
året är den större på mankönets, men ifrån sam- 
ma intill högsta åldern derermot allt större och 
större på qvinnokönets sida. 

Hvad folkmängden i Rikets samtlige städer 
utom Stockholm särskilt angår, har förhållandet 
under nu ifrågavarande 25 år varit som följer. 
nemligen: (Se Tab. N:o 4). 

Beträffande Götbeborgs stad bör emedlertid 
anmärkas, att året 18135 räknades till dess folk- 
mängd äfven en del af den nuvarande nära in-: 
till staden i Säfvedahls härad belägna Carl Jo- 
hans församling, hvilken del den tiden kallades 
Mariebergs församling, men att, i följd af Lands- 
höfdinge-Embetets den 15 December 1836 lem- 
nade upplysning, hela Carl Johans församling 
numera hörer till landsbygden; hvadan, och om 
denna Mariebergs år 1815 tull 3093 personer ”) 
under Götheborg inräknade folkmängd verkligen 
varit en oriktighet, borde den för år 1815 här 
ofvan endast hafva varit upptagen med 18,695 


"I Nemligen mankön 1405, deraf 22 räknades höra till 
Läro- och Civilstaten, 27 till handels-, 7 till fabriks- 
och 111 till handtverksklassen, 30 tjenstehjon, 10 
afskedstagne, och utom 447 omyndige gossebarn ut- 
gjordes alla de öfrige 751 af skepps- och fält-tim- 
mermän samt arbetskarlar och verkdrängar, utan 
att någon enda af dem, såsom anteckningen å ta- 
bellen lyder, idkade jordbruk. Qvinnokönet upptaget 
med 1688, bestod af 548 gifta hustrur, 201 enkor, 
475 ogifta öfver och 464 flickebarn under 15 års 
ålder. Inga anledningar förefunnos således år 1815 
att betvifla riktigheten af Mariebergs församlings in- 
räknande under Götheborgs stad. 


212 


personer; i hvilket fall staden alltså äfven, i stället 
för den antydde minskningen af 767 invånare, 
bör antagas hafva under de sista 23 åren vun- 
nit en tillökning af 773 man- och 1553 qvin- 
kön, eller tillsammans 2326 personer, utgörande 


en vinst af 112,4 procent, i stället för den upp- 
tagne förlusten af 72,3 procent. 


Vid en 25-årig så beskaffad jemförelse som 
denne, bör ej eller såsom äfven ett hinder för kon- 
tröllers anställande på åldersuppgifterna lemnas 
oomnämdt det inflytande, som förändringen med 
i städerna förlagde garnisoner medfört, förekom- 
mande hufvudsakligast i Carlskrona, Malmö och 
Carlshamn, där Garnisonen år 1840 är mindre 
än 18153, och deremot i Christianstad, DLands- 
krona, Helsingborg och Marstrand, där den år 
1840 befinnes större än år 18153; men hvaraf ett 
närmare utredande, till alltför mycken vidlyftig- 
hets undvikande, här är utelemnadt. 


Redan här ofvan är ådagalagdt, att Stock- 
bolms stad under denne 25-åriga period, genom 
mortalitetens ständiga - och betydliga öfvervigt 
emot nativiteten, årligen förlorat 975 invånare, 
som vill säga 1,3 procent af sin numerär, hvil- 
ken förlust blefve än större, om ifrån naltiviteten 
där skulle afräknas det likväl nu okända beloppet 
af de flertaliga där framfödde barnen af mödrar 
ifrån landsbygden, som för många orsaker, ensamt 
vid förlossningstiden, vistas i Stockholm. Fordom 
har man såsom eat till denne stadens större 
mortalitet velat anföra klimatets osundare be- 
skaffenhet, men af flere vetenskapsmän har den 
blifvit vederlagd, och klimatet där af dem tvert- 
om blifvit ansedt sundare än i minga andra 
folkrikare städer. Ehuru onekligt det måste va- 


213 


ra, alt en större folkmängds sammanflyttning in- 
om ett mindre utrymme, särdeles vid inträffande 
epidemier , såsom: exempelvis: vid 'cholérafarsoten 
år 1834, är ull en: större mortalitet medver- 
kande, förekommer 1 detta afseende emedlertid 
högst anmärkningsvärdt, att i sjelfva Stockholms 
stad inom broarne, hvilken är tätast bebodd, och 
der osundheten i anseende till de många trånga 
gränderna synes böra antagas som störst, dödlig- 
heten likväl vanligast visar sig proportionelt min- 
dre än på de mera glest, men ock, för lindri- 
gare hyrors skull, talrikare af de fattiga bebodde 
malmarne, hvilket synes vara ett tydligt bevis, 
alt pauperismen är en af de egentligaste orsa- 
kerne till Stockholms så stora mortalitet. Då de 
inflyttningar, hvaraf staden årligen förstärkes, till 
stor del består af personer, hvilka dels i såväl 
militär-. som civilväg söka och vinna befordran, 
och dels göra sig förhoppning om större arbets- 
förtjenst och daglöner än i hemorten, hvilka alla 
vanligast sedan till dödsdagen här qvarstanna, 
och då äfven många familjer från landsorten, ofta 
med sin betjening > ambulatoriskt vistas i hufvud- 
staden just de månader af året, under hvilka 


-sjukligheten där är störst; så medverka desse om- 
 ständigheter, flere andra att förtiga, ofelbart be- 


tydligt på Stockholms så ansenliga mortalitet. 


Om derföre en möjlighet gåfves, att i Mortali- 


tetsuppgifterna, de uti hufvustaden födde och 
uppfödde kunde behörigen afskiljas från dem, 


som först vid äldre år hitflyttat och sig bosatt, 


skulle ofelbart resultatet nöjaktigt häfva all vidare 


farhåga för därvarande klimats osundare beskaf- 
fenhet. Deremot torde ett yppigare lefnadssätt 
icke böra förnekas ett hufvudsakligt inflytande, 


| men troligen då, mera genom ombyte af såväl 


214 


klädedrägt som lefnadssätt mot det hvarvid de 
inflyttande i hemorten förut sig vänt, än genom 
egentligt frosseri 1 mat och dryck, när man un- 
dantager bränvinsförtäringen och dryckeslasten, 
som onekligen där, mer än annorstädes i riket, 
betydligast bidrager till den större osedligheten, 
och utgör grundorsaken till pauperismen och till 
öfverklagade alltjemt ökade brott, såväl som till 
mångtaliga förförelser, för hvilka den ifrån lands- 
bygden hitflyttande ungdomen, särdeles af arbets- 
och tjenstehjonsklassen, mest blottställes och mer- 
endels omsider bhfva olyckliga offer. 

Att Stockbolm emedlertid icke är den enda 
staden i riket, som lidit af en lika beskaffad nä- 
ra nog årlig mortalitets-öfvervigt, ådagalägges af 
den här ofvan intagne jemförelsen, Tab.4, i hvars 
sista kolumn årliga medium af flertaligheten un- 
der alla 25 åren antingen födde eller döde i hvar 
stad är antecknad, hvaraf de särdeles olika resul= | 
taten dem emellan synes förtjena särskilt upp- | 
märksamhet. Härvid bör i första ruminet likväl 
icke lemnas oanmärkt, hurusom, enligt den af | 
Kongl. Tabell-Commissionen under den 12 Januari I 
1836 till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifne sär- 
skilta utredningen och bilagan Litt. A.7) öfver de I 
12,637 personer — (hvaraf hufvudsakligast 3751 
1 Götlheborgs och Elfsborgs, men i mer och min- I. 
dre mån med 1260 i 16 af de öfriga länen, eller 
tillsammans 3011 på landsbygden) — som år 1834' 
föllo offer för den då så olyckligt härjande cho-/ 
lerafarsoten , Stockholm deri mistade 36635 och 31 7 
af rikets öfriga städer 3961 personer af begge] 
könen. Ibland desse sednare var antalet störst i 
Götheborg eller 1709, som då utgjorde hvar 11:te'7 


") Se Stats-Tidningen för år 1836 N:o 51. 


215 


person; 1 Jönköping 636 eller hvar 7:de; i Udde- 
valla 260 eller hvar 13:de, i firllskbina 186 
eller hvar 23:dje; 1 Wenersborg 138 eller hvar 
18:de; i Carlstad 110 eller ligan 24:de; 1 Mar- 
straud 78 eller hvar 12:te; i Westerås 72 eller 
hvar 47:de; i Alingsås 68 eller hvar 17:de; i 
Strömstad 64 eller bil 22:dra; i Lidköping 51 
eller hvar J37:de; i Åmål 41 eller hvar 34:de; 
i Borås 39 eller hvar 956:te; i Upsala 39 eller 
hvar 133:dje; i Skara 33 eller hvar 5O:te; i 
Askersund äfven 33 eller hvar 29:te; 1 Wexiö 
32 eller hvar 70:de; och i Kungsbacka 31 eller 
hvar 14:de person. I Wadstena uppgick väl an- 
talet till 215, men hvarunder dock inbegripes 
länets där särskilt inrättade kurhus; och 1 de 12 
öfrige af farsoten hemsökta städerna uppgick sam- 
manräknade beloppet lyckligtvis endast till 130 
personer. ") — Dernäst förekommer anmärknings- 
värdt, . burusom, på sätt en 1840 års underdå- 
niga qvingqvennii-berättelse under N:o 50 bifo- 
gad tabell närmare utvisar (med undantag af 
choleraåret 1834 i de ofvanuppräknade deraf svå- 
rast hemsökte städerna Jönköping, Götheborg, 
Marstrand, Uddevalla och Kungsbacka), både år- 
liga nativileten och mortaliteten under alla 25 
åren varit sios emellan i nära nog lika förhål- 


; Af landsbygden var, med undantag af Götheborgs 
och FIRbores län, der öfriga delen särdeles lyckligt 
förskonad ifrån Epidemien; hvars belopp i det hela 
räknadt äfven lyckligtvis understeg antalet af, flere 
andra år, af vanligare farsoter i riket bortryckta 
personer; hvarförutan den försigtighet och det or- 
dentligare lefnadssätt cholerasjuk domen föranledde , 
fikert hade 2ett betydligt inflytande på 1834 års i 
öfrigt allmänt lindrigare mortalitet såväl på lands- 
bygden, som i städerna. 


216 


lande; men en så mycket större och särdeles 
uppmärksamhet förtjenar derföre den genom of- 
van intagne jemförelse ådagalagde omständigheten, 
avt i 10 läns-residens- samt 20 af de öfriga stä- 
derna de dödas antal, likasom i Stockholm, ge- 
menligen eller per medium räknadt. finnes större 
än de föddes, då deremot i de öfrige 13 läns- 
residenserna, likasom i alla rikets återstående 43 
städer, nativiteten ägt öfvervigtlen. Till den förra 
categorien höra Götheborg med en medii-förlust 
af 72, Upsala och Westerås 35 hvardera, Fah- 
lun 13, Carlstad 11, Mariestad och Carlskrona 8 
hvardera, Jönköping 7, Nyköping 6, Christian- 
stad 4, Norrköping 536, Wadstena 15, Waxholm 
13, Södertelje 11, Strengnäs 8, Arboga och Sö- 
derköping 7, Enköping och Sigtuna 6, Borås, 
Marstrand och Sala 4, Mariefred, Tborshälla och 
Westervik 3, Kongelf och Öregrund 2 samt Kö- 
ping, Norrtelje och Hjo 4 hvardera. Till den 
sednare kategorien höra deremot Piteå med en 
medelvinst af 12 personer, Wisby och Malmö 11 
hvardera, Halmstad och Umeå 10 hvardera, 
Wexiö 9, Gefle 6, Wenersborg och Östersund 5 
hvardera, Calmar 4, Linköping 3, Örebro och 
Hernösand 1 hvardera, Lund 29, Ystad 27, 
Carlshamn 19, Helsingborg och Landskrona 18 
hvardera, Sölfvitsborg 11, Uddevalla och Hu- 
diksvall 10 hvardera, Ekesjö 9, Strömstad och 
Philipstad 8 hvardera, Cimbrisbamn och Wim- 
merby 7 hvardera, Luleå och Lidköping 6 hvar- 
dera, Åmål, Labolm, Falkenberg, Eskilstuna och 
Warberg I hvardera, Askersund, Skara, Skanör, 
Ulricehamn och Christinehamn 4 hvardera, Gren- 
na, Engelholm, Borgholm, Hedemora, Säther, 
Alingsås och Sundsvall 3 hvardera, Skenninge 
och 


217 


och Trosa 2 hvardera, samt Malmköping, Linde 
Falsterbo, Kungsbacka, Söderhamn, Sköfde; Öst- 
hammar, Fahlköping och Nora ungefärligen 1 
bvardera. | 

I allmänbet synes af nu uppgifne förhållan- 
den den slutsats kunna dragas, att dödligheten 
alltid är lindrigare 1 de vid hafskusten belägne 
städer, hvarifrån Carlskrona, Söderköping, We- 
stervik och Öregrund här utgöra de enda un- 
dantagen. Med de vid de större insjöarne beläg- 
ne städerna är deremot förhållandet märkbart oli- 
ka, såsom Will exempel: Wenersborg, Lidköping, 
Åmål, Askersund, Christinebhamn och Grenna med 
nativitets öfverskott, jemförda mot Mariestad, 
Carlstad, Jönköping, Wadstena, Hjo, Westerås, 
Arboga, Strengnäs, Södertelje och Sigtuna, där 
-mortaliteten deremot haft öfvervigten. Anmärk- 
ningsvärdast synes dock missförhållandev i Norr- 
köping, hvars belägenhet, i såväl nyssnämde, som 
flere andra hänseenden likväl skulle synas vara 
bland de förmånligaste; samt likaså att Lund ägt 
ett nativitets öfverskott i medeltal af närmare 29 
personer emot Christianstad, som, ehuru hafs- 
kusten närmare belägen, genom större mortalitet 
per medium lidit en förlust af emellan 3 och 4 
inbyggare. I hvad mån klimatet, lefnadssättet 
eller pauperism må i mer eller mindre grad vara 
inverkande på de nu här antydde olikheter stä- 
derna emellan, är ett ämne, som vill synas hö- 
geligen förtjena en närmare och sakkunnigare un- 
dersökning, än den jag förmår åstadkomma, och 
skulle måhända derigenom flere helsoförstöran- 
de oseders afskaffan le och än vidare” förbättra- 
de anstalter för helsovården 1 framtiden kunna 
påräknas. | i 


K. V. Akad. Handl. 1845... - Ne 119 


218 


Till ett någorlunda utredande af den nä- 
rande eller födobringande Jolknummerns förhål- 
lande året 1840 till SE så kallade tärande, har 
Bilagan litt. C. blifvit sammanfattad, hvilken til- 
lika innefattar en summarisk öfversigt af alla här 
ofvan Ull yrken och näringar för samma år upp- 
tagne folkklasserna. Om man således till den 
förta. eller den närande klassen, vill räkna alla 
till jordbruket hörande och dermed egentligen sig 
sysselsättande personer, utan att deribland in- 
räkna det ännu af omnämda orsaker okända, men 
såsom skäl är att förhoppas innan kort tid här- 
efter bestämdt blifvande antalet tärande sam- 
hällsmedlemmar, hvilka i och för sina tjenster 
eller yrken äfven skulle såsom jordbrukare kunna 
anses; så utgör antalet af samma särskilt i bi- 
lagan sammanförda personer a 1 
med hustrur och barn . . . 1,081,679: 1,095,997. 
hvarifrån bör afräknas allmo- 

gens och andras barn un- 
der 10 års ålder upptag- E | 
HE medv argare NORR: 
hvaremot barnen öfver den- 
na ålder icke afräknas, af 
orsak att de, vid föräldrar- 
nes sida, om ej redan vid 
en yngre, åtminstone efter 
10 års ålder, kunna besör- 
ja hvarjehanda småsysslor, 
såsom ärenders uträttande, 
kreatursskötsel m,. m., som 
eljest skulle borttaga äldres 
och de kraftigares bättre an- 
vända tid; 


så återstår den födobringan- 


de folknhummern med .. 824,5537. 835,269. 


219 


Till den tärande höra deremot, ej allenast alla 
de i samma bilaga förut uppräknade klasserna 
med hustrur och de min- m. q- 
deratiga, barnen. . «cc »;. > 429,009... .316,519, 
jemte de här nyss Afälnade 207,12 260:720, 
utan ock det å bilagan sist 

upptagna beklagligen så 

ansenliga antalet oäkta 

barn, som vistas hos sina 


Batltal mödrar 3 me were 9,691. 9,942. 


Då tärande folknummern 

uppgårftill Anas. cs bög OTO 72: 7S7A1S9 
utgöraude formulärernas betydliga olikhet år 1815 
en omöjlighet, att efter enahanda grunder upp- 
rätta för samma år någon hithörande säker jem- 
förelse. 

Hvad de här ofvan upptagne Lapphjonen an- 
går, bör anmärkas, hvad uppgifvit blifvit, att 
deras antal svårligen tillförlitligt kan utrönas och 
uppgifvas, 1 anseende Will deras nomadiska !efnads- 
sätt och deras i och för sina renhjordars föda osta- 
diga vistande ömsom inom Svenska vch ömsom 
inom Norrska området, då prestbetyg vid hvarje 
sådan flyttning icke äl dem uttages. 


220 


Hushållen 


eller Matlagen i riket äro för året 1840 ull an- 
tal och beskaffenhet -uppgifne på sält som föl- 
jer, nemligen: 


Bestående af Summan. | 

I 

RR ES 0 TE EEE | 

- SYS IE EA EL ET OT 
Sådane, 2 per- [till ochitill och hela S | 
ch | perso-[ Riket Stock- | 


om af egna till- soner. | med 5. |med 10. med415. 


gångar ägde mer, 


än som till deras 
uppebälle erfor- 
UPAMESTALS om de 


44901 17,924: 25,606) 5078) 1697 


som af egna medel 
om af egna medel 


find 


66,204| 34,867| 2039] 107 


eller arbete ägde 


en del af deras 


(NS 


uppehälle ... 7,234 130,471] 2369 
som för bristande 
arbetsförmåga el- 
ler egna tillgån- 
gar, helt och hål- 
let genom all- 
männa eller en- 
skiltas understöd 


och gåfvor för- 


eller arbete ägde 
sitt uppehälle. z 177,7741 135,059] 9429 i 367,477| 8674 


13,159|. 14,559] 5058) 157 


Skål. [29.255 276,461 


INA SE SENSE SEE 


Jus207) 20870 (AR 


| 

| 

301 32,963] 1308] 
200,590] 16,703| 2697] 585,706] 14,3214| | 
I 

| 


221 


Till antalet voro de under de 95 föregående 
qvingvenniiperioderna uppgifne på följande Salt, 


nemligen 
| | Summan 
tAHLAR 3 | AE 6 Art EE 
; t. o. m.|t. o. m.|t. o. [Deras 
perso- 5 10 5 "| perso- 
ner , ; ner. pd Si k 
Riket. Sa 
MT RER an 
Är ÅGIR rose 33,205 | 269,029 195,534| 14, 538| 22841 564,590] 14,164 22841 564,590| 14,164 
1800 81,840| 259,550| 186,032| 14,963| 23391 544,724| 14,017 
TFT ENT 77,334| 244,641 | 181,361 | 16,076) 26431 522,055| 14,436 
(80 73.191] 213,262| 177,216| 17,3614| 21151 483.145] 13,281 
1850 Re 71,574| 208,832] 164,96G] 16,283] 32161 464,865] 13,444 
Antalet finnes i 
alltså under alla 
25 åren, i följd 
af desse uppgif- gt il 
ter, vara ökadt ning. | ning. 
INGG Se AR ene 17,681| 67,629| 35,630| + 4£20|—-— 
men deremot 1i 
: / 120,341 983 
sista klassen för- 
minskadt med  J——, ———)] ——1!—— 519 


Såsom här ofvan redan är nämdt hafva for- 
mulärföreskrifterna om hushållens fördelande ef- 
ter bättre eller sämre vilkor trenne gånger un- 
der dessa 293 år undergått betydliga förändringar, 

"hvarigenom i detta cende ingen tillfredsstäl- 
ande jemförelse åren 1815 och 1840 emellan 
kan äga rum. Det förstnämda året eller 1815 
uppsals hushållens antal 464,865 emedlertid att 
Bestå val, Förmögne fluslss Fra [OA 

Trela Allers stek rueda La OD. 
Fratlioen ana RR see sned, 20: 
Utfall ge ARS rg '793,982. 


220 


Uppgifterna härutinnan hafva dock alltid berott 
och bero ännu på hvarje af de talrika tabellför- 
fatlarnes enskilta åsigter; och huru olika och 
opålitliga de varit, : eller. till; äfventyrs ännu 
äro, bevisar aldramest uppgiften i sist upptagne 
kategori, då det icke gerna kan antagas såsom 
möjligt, att 1815 års utfattiga hushåll, som sy- 
nes synonymt med deras, hvilka år 1840 äro 
upptagne såsom helt och hållet beroende af an- 
dras gåfvor och understöd, kunnat under desse 
25 åren hafva förminkats med icke mindre än 
43,019, eller till mera än hälften af första årets 
uppgifna belopp. Vid omöjligheten af all slags 
säker kontroll härutinnan "”), så inom, som utom 
tabellverket, lemnas det derhän, huruvida 1840 
års uppgift i denna del, såsom det dock vill sy- 
nas, må vara trovärdigare, än den för år 1815, 
som säkert varit öfverdrifven. Tillika bör an- 
märkas, att äfven i afseende på hushållens totala - 
belopp, hvilkas tillökning dock synes i någorlunda 
förhållande till folkmängdens, icke eller någon 
kontroll; såsom lätt kunde förmodas, står att 
vinna af de giftas uppgifna nummerär, emedan 
många hushåll existera, där ingen enda gift per- 
person finnes, och på andra sidan åter många 
gifta personer icke äga egna hushåll, helst som 
numera, allmännare än förr, gÖfta ingå i års- 
tjenst, oftast mannen på ett, och hustrun på 
annat ställe, på deras sida med beräknad större 
trygghet om flerårigt åtnjutande af husrum och 
bärgliga villkor, och på husböndernes sida, mån- 


") Om sjelfva församlingstabellerne direkte i stället för 
blott prosterisammandragen inginge till Kongl. Com- 
missionen, skulle man troligen, såväl härutinnan, som 
i många andra delar, lättare kunna komma förelö- 
pande oriktigheter och misstag på spåren. 


2230 


gen gång emot mindre öfverdrifna villkor än dem 
som af ogifta äskas, i förening med skäligt hopp 
om större ordentlighet 1 de gifta tjenstebjonens 
lefnadssätt. Hushållen torde ock på en och an- 
nan ort blifva undertaligare, dels genom sam- 
manflyttning med barn eller andra, till undvi- 
kande af matlagspenningars atlasbadde: dels ock, 
genom isynnerhet skol tohömtiuns kly fning 1 så 
små delar, alt ägaren eller åboen icke gerna kan 
derå vara besten utan derigenom Töränleder 


att taga någondera af nyss förut nämde utvägar för 


egen och de sinas bättre utkomst. 
Ibland 1840 års folkmängd räknades följande 
Förs NR ganska stora antal vailottade BOROEA ; 


nemligen: ålder. Sik ? 
Vansinniga . . | 101] 106]1265 1297] 151] 223] 1517]. 1626 3143] 
Welindan -.... 65| 731 614] 638) 540) 709] 12191 11420] 2639| 
| Döfstumma . . "| 216] 165] 796] 722 49 481 1061 9331 1999 


Döfstumma och 


I Stnda Gllika ] : 40) 411 7321; 27 5 5 47 43 90 
| Lytte och bräck- 
rg GR. 393] 403]4235|4776] 2479) 3684l 7109] 88031415,912 
Af ålderdom | 
IR före . ca I 241| 553] 10,268| 15,3821 10,509] 15,935 | 26,444 
S:a «| 785] 785] 761[7183 8013] 13,492 | 20051] 21462] 28,765| 50,227 


hvilka alla icke i någon barmhertighetsinrättning 
voro intagne, och icke eller härunder inbegripne 
så höskallsde personer i Stockholms stad, der- 
ifrån denne år 1840 genom de nya formulärerna 
för första gången infordrade uppgift icke med sä- 
kerhet närmare stålt att vinna, än att antalet af 


224 


i institutet för blinda och döfstuamma vid sam- 

ma års slut intagna personer utgjorde 35 af man- 

och 15 af qvinnokönet. Huruvida ofvan upp- 
tagna antal, hvaraf på landsbygden 47,545 och 

i provins- sbtgdrpen 2682, under de sista 23 åren 

antingen ökats eller minskats, kan icke eller af 

tabellverket upplysas och utredas. 

Då det nu återstår att för den här ifråga- 
varande sist framflutne 25-åriga perioden utreda 
närmere förhållandet med de derunder ingångne 
äktenskap, samt nativiteten och mortaliteten , får 
jag I detta afseende bifoga följande ytterligare ta- 
bellutdrag, nemligen: 

Litt. D, utltvisande antalet deraf hvartdera året i 
hvarje län, i Stockholms stad och i hela 
riket, samt särskilt summariska årliga 
beloppet i hela riket både af de oäkta 
födde i 3 lika beskaffade afdelningar, 
och af de dödfödde =). 

Litt. E, antalet i hela riket af de ingångne gif- 
termålen i den ena, och af barnaföder- 
skorne till olikbet i åldern m. m. i den 
andra afdelningen, under hvardera qvin- 
qvennii-perioden. 

Litt. F, antalet födde äkta eiler oäkta barn jem- 
väl till månaden af året samt af död- 
födde, dito, 

Litt. G, likaså dödlighetens framfart särskilt 
bland gifta elli ogifta och barn, samt 
a SN olikheterna i de dödas ålder. 

Till undvikande af alltför myveken vidlyftighet, 

äro de 3 sistnämde bilagorne emedlertid in- 

skrävukte till särskilt upptagande endast af för- 
hållandet i Stockholms stad; men i dem alla, 


') De dödfödde ensamt äro "icke under någon af här 
förekommande nativitetsuppgifter inräknade. 


ul, SETS EFSENFSTK IYNSOSNEOSN TON 


| 
| 
| 


205 


är beloppet under hvardera qvinqvennii-perioden 
desto hellre specificeradt, som jag :derigenom 
blifvit i tillfälle att kunna här tydligare åda- 
lägga, hurusom den andra qvingvenniiperioden 
eller åren 1821 med 18235 i alla nu nämda hän- 
seenden vwarit så anmärkningsvärdt förmånlig 
jemförelsevis mot de öfriga fyra; hvarvid jag 
ej eller bör lemna dör ndisde att icke eller till= 
förene någon så gynsam femårig period 1i-det 
Svenska tabellverkets annaler kunnat iegenfinnas. 


Vid denna så förmånliga period voro omkring 20 
år framflutne ifrån det, då vaccinationen genom 
allvarliga författningar allmänneligen blef påbu- 
den, och obestridligt vill synas att denna så väl-' 
görande anstalt förnämligast bidragit till detta 
den andra periodens så lyckliga resultat så väl hvad 
nativiteten, som mortaliteten angår, ehuruväl, 
oaktat vaccinationens alltjemt fortsatta allmännare 
begagnande, propagationen under de 3 efterföl- 
jande qvinqvennierne icke visat sig i den betyd- 
ligare tillväxt, som nyssnämde lyckligare förhål- 
lande under 2:dra perioden gaf skälig anledning 
att förvänta. WVaccinationens emedlertid så be- 
tydliga inflytande äfven denna sednare tid skall 
här nedan närmare blifva ådagalagd. Vidare bör 
här icke förbigås, att under 1:a perioden voro 
åren 1816 tll och med 1819 af en allmännare 
missväxt i riket hemsökta, hvaremot året 1820, 
som föregick nyss omnämde så lyckliga qvin- 
qvennium var till skörden ett af de rikaste i 
Sverige, hvilken omständigbet; jemte en förmån- 
ligare! skökid äfven under de näst efterföljande 
åren, skulle synas gifva stöd åt en för längre 
tid tillbaka yttrad förmodan, att missväxter på 
säd gemenligen äro orsaken till en följande året 
minskad propagation, eller ock tvertom; men ehu- 
ruväl missväxtårs inflytelse, om ej på den pro- 


226 


duktiva kraften, åtminstone genom en sig dervid 
insmygande allmännare farhåga för anfalets ökande 
af tärande medlemmar, ke: må helt och hållet 
förnekas, kan dock icke ofvanberörde förmodan 
såsom en absolut slutföljd antagas, då på sätt 
den vid 1840 års qvinqvennii- Porättelse under 
N:o 49 bilagde tabellen fullständigare utreder, 
af mer än 120 exempel på under sist framlupne 
23-åriga period i åtskilliga län inträffade goda 
och ymniga skördeår, 8 Iikafuallt det efterföl- 
jande förete mer sllar mindre minskning 1 na- 
Uuviteten. 
Hvad angår 1 riket 
Ingångne Åktenskap, 
så har, i öfverenstämmelse med bilagan Litt. 
D, inom länen särskilt antalet varit störst foöl- 
jande år, nemligen: 
1816 i Elfsborgs och Wästmanlands län, 
1818 i Kronobergs län, 
1822 i Stockholms, Upsala, Jönköpiugs, Malmö- 
hus, Skaraborgs och Wärmelands län, 
1823 i Östergöthlands, Calmare, Gottlands Ner- 
rikes. och Kopparbergs län samt i Stock- 
holms stad, 
1824 1 Stcdetinaalsiuels län, 
1827 i Wästerbottens län, 
1828 i Jämtlands län, 
1829 i Gefleborgs, Wäster-Norrlands och Norr- 
bottens län, ; 
1834 i Blekinge, Christianstads och Hallands, samt 
1835 i Göthbeborgs län och i Stockholms stad till 
jemt lika antal som år 1823. 

Redan häraf inhämtas giftermålens inträffade 
allmännare minskning gr sista qvinqvennii-pe- 
rioden, hvilket än närmare upplyses af följande 
resultat af bilagan för hela riket, nemligen: 


PR 
Under 1:a perioden utgjorde de i medeltual 21,390. 


2:a 0 do d:o 205 Kd 
Jödlje.. d:o d:0o 22,021. 
4:de d:o d:o 22,0506. 
2 TORN d:o ; 20,959. 


Och således, ej allenast emot den andra merom- 
nämde så ovanligt lyckliga perioden, utan ock emot 
den första samt tredje och fjerde, en immerfort gå- 
ende förminskning i den sista till ett medii belopp 
af 635, oansedt den under alla 23 åren här of- 
van fdagalasde folk mängdstillökningen af mer än 
670,000 personer; i afseende hvarå en uti 1840 
års underdåniga qvingvennii-berättelse sid. 41: 
intagen fullständigare utredning åberopas, h vil- 
ken "ytterligare upplyser, att under det sista qvin- 
qvennium, jemfördt med det första, giftermålen 
endast i 6 län af riket, nemligen i Calmare, 
Wästerboltens, Östergötlands, Södermanlands, 
Gefleborgs och Malmöhus samt i Stockholms stad 
varil flertaligare, men deremot i alla de öfriga 
18 länen, och synnerligast i Nerikes, Skaraborgs, 
Jönköpings och Elfsborgs län förminskats. 


Orsaken till detta betydliga missförhållande 
torde förnämligast igenfinnas i ell emot förra 
tider nu yppigare lefnadssätt, som föranleder bil- 
lig farbåga för tillräcklig bergning och utkomst 
i det gifta ståndet, men måhända också vill lika 
om ej större del, i den tilltagande osedlighet, 
hvarigenom celibatet blifvit allmännare än förr, 
just inom de samhällsklasser, der en mera vår- 
dad barna-uppfostran bör vara att forvänta, än 
den, som ändå af föräldra-pligt måste lemnas de 
numera talrikare födde oäkta barnen, om den, 
som ofta torde hända, icke helt och hållet 3 si- 


dosältes. 


228 


I enlighet med bilagan Litt. E., första afdel- 
ningen, utgör mediitalet-af de under alla 25 åren 


afslutade giftermålen | 
I hela. Deraf i 
riket. Stock holm. 


emellan förut 'ogifle — «+ . .';!£7293: 509 
emellan enkling och ogift... .”. 2485 65 
emeHan ogit" och enka:. . 06. dod5od IS 
emellan enkling och enka.... TIO 16 

Tillsammans . . 22,079 648. 

Af hvilka giftermål de fleste ingåtts, i hela ri- 
ket räknadt, i December, samt i Stockholm i 
Oktober, men varit fåtaligast, såväl där, som i 
det öfriga af riket i Augusti månad. 

Genom med år 1831 vidtagen ändring i 
formuläret kunna numera de äktenskäp frånskil- 
jas, som årligen ingås i så olika ålder makarne 
emellan, att de böra såsom nästan alldeles ofrukt- 
samma anses. Sålunda finnes 1 medeitaltal äk- 
åren 1831 = tenskap ingångne, emellan, Åren 1836 


med 1835. | med 1840. 
Män, 29 år hustrur af 39 
434 gamla och smed4 till och medr 387 
derunder 30 års ålder 


sö i | fhustruv öfver 
29 Kro do medd S0lar gamla 22 


Män emel- 
06 lan 23 och Smed dito mo 48 
3), år 
Män emel- 
115 lang OCh med. fäjtlö, vo OAcO 91 
20 år 
Äktenskap i hvilka både mannen 
och hustrun varit öfver 50 år 


213 SANJA jer slest a Ne ST ort ERE OO. 


GG oa TE SP SUTTIIG a EST IS OS 
Barna- 


229 


Barna-Föderskor 


hafva, på grund af andra afdelningen af Bilagan 
Lilt. E., i medeltal under alla 25 åren utgjort 


I hela Deraf i 
riket. Stockholm. 


Under: 20 års: ålder . « sc. 2Å 1703 59 
Emellan 20-o0ch 25 dioi:2a da 14,268 342 
ög beh 30T7-A  NÅKD. 24,467 820 
30 seh 300: TES dö 24,083 692 
BO vork: KÖLNS Alfa 18072 CAST 
403+0ch; SÖrlligtötrrnes 9237 142 
40 beh ÖL AR IR 1426 14 
ÖNEr CSO lea sllA dia fir ena 36 Dpn< 


Sad i 1A,292:: 2700. 
Belöpande medeltalet af dem ; 
deribland, som nedkom- 

mit med: tvillingari stad 0v£397 38 

trillingar ofie sn 21 0,88 

fyrlindgar! ocivyl 0,58 0,04 

dödfödde barn . . 2706 =: 1239. 
Anmärkningsvärdt är, att de med dödfödde ned- 
komnes antal immerfort ökats, så alt detsamma un- 
der sista qvinqvennium i hela riket räknadt med 
681, och i Stockholm med 76, finnes större än 
under den första perioden. 

Tabellerna frånskilja icke de gifta mödrarne 
ifrån de ogifta, emedan, i följd af Koogl. För- 
ordningen af den 17 October 1778, de sednare 
böra förblifva okända så till stånd, som antal, 
1 anseende hvartill, då denna föreskrift ännu är 
gällande, ingen annan utväg finnes till de förras 
beräknande emot de sednare än proportionen emel- 
lan de äkta och oäkta barnens årliga belopp, i 
mån af hvilkas här nedan närmare utredda antal, 
al -ofvannämde 94,292 mödrar, de gifta barna- 

K. V. Akad. Handl. 1845. 20 


230 


föderskorna vill synas hafva utgjort per medium 
87,958 och de ogifta således 6,334, hvilket ock 
från rätta förhållagdet föga torde ka. Med 
antagande häraf, och vid rede alltså emot 
medeltalet af de gifta hustrurne och af de ogifta 
qvinnorna och pigorna åren 1815 och 1840, det 
förra utgörande 477,893 och det sednare 378,004, 
befinns, under denne 29-åriga period, 10 gifta 
hustrur bland 54, och 1 ogift ibland ungefär- 
ligen 60, årligen hafva kommit i barnsäng, i i 
bela riket räknadt. 

Göres jemförelsen ytterligare emellan barna- 
föderskornes olikhet i åldern emot hela qvinno- 
könet, så befinnes af 


Medeltalet 
qvinnor. 
142,068 emellan 135 o. 20 år” 834 
127,058 emellan 200. 23d:0 89 
111.250 emellan 250. 30 d:o 45 


97,405 emellan 3090. 39 d:o dd lt RE 
93,320 emellan 35 0. 40d:of .'' 50 


83.961 emellan'40:0..45 diol  PESNN Ng 
'78,623 emellan 49 o. 30 d:o 5Sd1 
62,730 emellan 950 0. 60 d:o 17,431. 


Nativiteten 


befinnes i enlighet med Bilagan Litt. D. inom 

hvarje län följande år hafva uppnått bögsta nu- 

merären, nemligen: 

1825 i Upsala, Södermanlands, Götheborgs och 
Wästmanlands län, samt genom denne mer- 
het äfven öfver hela riket räknadt; 

1828 i Waästerbottens län; 

1829 i Jönköpings, Skaraborgs, Nerrikes och Kop- 
parbergs län; 

1833 i Stockholms, Gottlands; Elfsborgs och Wäst- 


manlands län; 


231 


1834 i Östergöthlands och Hallands län; 

18335 i Gefleborgs, Wäster-Norrlands, Jämtlands 
och Norrbottens län; samt 

1840 eller periodens sista år, då den likväl i na- 
turlig ordning bordt öfver allt finnas störst, 
sålunda endast i Kronobergs, Calmare, Ble- 
kinge, Christianstads och Malmöhus län 
samt i Stockholms stad. 
Under hela 23-åriga perioden utgör, i följd 

af Bilagan Litt. F., medeltalet af de födde 


I hela riket. kg a 
m. | q- | Sa. | m. | q- JES 


äkta barn .|44,427,9 | 42,432,5 | 86,860,4 I 815,5 | 778,7 | 1594,2 
Oäkta. ...| 3185,7 | 3069,5 | 6255,2 511,9 | 511,5] 1023,4 


Sia +. | 47,613,6 | 45,502,0 | 93,115,6 | 1327,4| 1290,2| 2617,6 


af hvilket antal finnes vara 


| Deraf 1 
I hela riket. | Stockholm 
Födde ERE ER NONE EA Aflade 
; m | q | Sa gm q. |S:a. 
i Januari —. . . . J4288|4106|8394]115!113|228]i April 

Februari .. . . [3844/3693]75371105 104/209] Maj 
MARS Sa 4233 | 4051 152841119 117! 236] Juni 
Apaul so sen st 3917 |3758176751111 |10912201 Juli 


: 3682 | 7541 1111 | 1051216] Augusti 

3555 |34151697011061 991205] September 

JUL 00 fuse 3630 | 3457 | 7087 1104 |104120581 October 
3719/35031722211061105|211] November 
4404 4177 |8581 1411 108 2191 December 
4148 13970] 81481115|1151230] Januari 
3884137151:7599140911051214] Februari 
-14162/3975|81371115|106]2214] Mars 


Augusti . .... 
September ... 
October. . ... 
November ... 


December 


232 
Af detta allt visar sig således att fortfarande, 
årligen födas flere gosse- än flickebarn; och att 
fruktsamheten varit störst,: i hela riket i Sep- 
tember och 1 Stockholm i Mars; men deremot 
minst, äfven i Stockholm, i Juni månad. 
Af-ofvan upptagne medeltal födde barn, ut- 
gjorde antalet | i 
Akta. Oäkta. 
fi Stockhelm;: ade se otur KRRRO23 
isde öfriga städerna! arm « vs. . -4926:--930 
samt på landsbygden . = .» . . . 80,340 4302. 


Sark: 50,300- 0259. 
Desse oäkta barns proportion till de födde 
har varit per medium, 


fana ae AR 
In 


I Stockholm. |. örpea o [1 MARIS OM hela ngiket. 
erna. | bygden. 


under 1:sta period. Isom 1 till 2,72 |sorn 4 till RSA 1till18,8 | som 41 till 14,5 


RA NN 5. | RS RR AE 


I:dje d:o » ÅA ” 2,68 | » 1 2” 6,6 » 1 5 21,3 ” 1 2” 16,0 
4:de d:o po dd 2” 2,50] ” 1 2” 6,1 2 1 2” 20,5 | 22 1 2” 15,5 
Bite lyedror Irdad ia Bel ök Eg lr NG ork 14 


och under alla 25 


APCGIV ERA rss Co => i SR fa a NA SN OR fö ba LE SMALA 1 LO JAA inert SN LOT 14; | 
CEFTEFSARSRST TRATT Ta FRE 


De år då minsta antalet oäkta barn blefvo fram- 
födde voro i Stockholm året 1820, i de öfrige 
städerna sammanräknade året 1819, på lands- 
bygden året 1818, och öfver hela riket året 1832. 
Största antalet åter visar sig deremot öfver allt 


under året 1840. 
DBodfödde , 


hvilka under nyssberörde nativitet icke äro inbe- 
gripne, finnas till talrikheten hvarje år, i hela riket 
räknadt, specificerade i slutet af Bilagan Litt. D.; 


233 


och har deras antal, i öfverensstämmelse med 
hvad om de med sådane barn nedkomne mö- 
drarne redan här ofvan är visadt, allt mer och 
mer ökats, så att, i enlighet med anteckningen 
a tergo å Bilagan Litt. F., beloppet utgjort per 
medium 


I Stock-| Öfrige |Pålands-| I hela 
under holm. | städer. (SE riket. 
ATK TTT SAS ES ASS INNAN EON 
1:stal perioden... so.c. ss 84,0 176,6 1856,8 2147,4 
Seat AON. oc a JAR 111,2 163,6 22357,2 | 25320 
ST en. ole SUR Le RAR Ne 124,8 178,8 | -2289,4 | 2593,0 
FE EN TATL NN | 149,2 | 195,4 | -2530,6 | 2875,2 
5:te ÄEDN RNE dera fora 174,2 | 231,8 2531,0 2937,0 
CSES > SEA An OSTEN TERS AN ES a EEE 
S:a | 643,4 | —946.2 |11,495,0 | 13,084,6 
Och således under alla 25 
åren 1 medeltal ..... 128,7 189,2 2299,0 I —2616,9 
Utom dödfödde tvillingar, trillingar och fyrlingar, ut- I 
görande. 1 lykakrmedeltalssärskilt 3 fel. cs. a sksfili tet AR Aa 89,1 


Men en särdeles olikhet städerna och landsbyg- 
den emellan har härvid, genom sist vidtagen 
ändring i formuläret, blifvit upptäckt, hvad an- 
går de af äkta eller oäkta säng dödfödde, hvilken 
olikhet dock blott för de två sista qvinqvennierna 
är upplyst, och således, utan kännedom om för- 
hållandet bärutinnan den föregående tiden, är 


befunnen vara 


I medeltal. 


Åren 1831 Åren 1836 

nemligen: med 1835. med 1840. 
Äkta. | Oäkta. | Äkta. | Oäkta. 
i Stockholms stad, dödfödde 74,6 74,6 78,2 96,0 
i öfrige städerna d:o 148,1 46,8 75,8 56,0 


på landsbygden d:o | 22534 |. 202 | 2271,0 | 260,0 


utvisande således hurusom, då ett ungefärligt li- 
ka antal af både äkta och oäkta säng blifvit döde 
födde i Stockholms stad, har deremot i de öfrige 
städerna de sednares belopp uppgått till blott 
tredje delen, och på landsbygden till endast 12:te 
delen af de förras antal, till hvilken anmärknings- 
värda skiljaktighet orsaken af ingen ibland tabell- 
författarne blifvit anförd, likasom den torde vara 
ganska svår att säkert utfinna. 


Mortaliteten 


finnes enligt bilagan Litt. D. inom hvarje län föl- 
jande år hafva varit 
lindrigast 

1816 i Calmare, Christianstads, Malmöhus och 
Elfsborgs län; 

1817 i Waästerbotteus län: ;, 

1820 i Kronobergs och Kopparbergs län; 

1821 i Gottlands och Norrbottens län; 

1822 i Hallands län; 

1823 i Wäster-Norrlands län; 

1824 i Uplands, Södermanlands, Östergöthlands, 
Blekinge, Nerrikes och Gefleborgs län; 

1825 i Jönköpings, Wärmelands, Wästmanlands 
och Jämtlands län; samt 

1835 i Stockholms både stad och län, i Göthe- 
borgs och Skaraborgs län äfvensom i hela 
Riket räknad; 

men deremot störst 

1819 i Jönköpings och Wärmelands län; 

1828 i Södermanlands, Östergöthlands och Ble- 
kinge län; 

1829 i Stockholms, Uplands, Kronobergs, Cal- 
mare, Christianstads och Skaraborgs län, 
samt i hela riket räknad, 


2353 

1831 i Malmöhus och Hallands län; 

1834 hufvudsakligast genom kolera-farsoten 1 Stock- 
holms stad:-samt Götheborgs och Elfs- 
borgs län; 

1837 i Wäster-Norrlands län; 

1838 i Nerikes och Wästerbottens län, samt 

1839 i Kopparbergs, Wästmanlands, Gefleborgs, 
Jämtlands och Norrbottens län. 

Häraf inhämtas således att, då kolera-året 1834 

undantages, många äfven svårare mortalilets-år, 

såväl inom länen särskilt, som öfver hela riket 
beräknadt, förefunnits; och med enahanda un- 
dantag befinnes dödligheten störst i Stockholms 
stad året 1829, i Götheborgs län året 1831, och 

i Elfsborgs län år 1837. Merheten döde genom 

kolera-epidemien ensamt året 183+ uppgick i 

Stockholm till 2571, och i Elfsborgs län till 

791, men i Götheborgs län ända ull 3023 

personer. 

Oberäknadt de dödfödde, belöper i följd 

af bilagan Litt. G., mortaliteten under alla 25 

åren i medeltal: 


| 
| 
| 
| 5 
| 


Tihela fiket Hvaraf i Stockholms 
j slad ensamt. 
ibland > MISS Ed 


m. | q. | S:a. m. | q- | Sa. 


172,4] 374,1 


| Barn under 1 år, äkta . | 7660,1 6265,4 | 13,925,5 201,7 
| 207,21] 431,1 


oäkta.| 937,4! 836,4] 1773,8] 223,9 


Barn deremellan och 15 | 


Alt svd MRS 5996,2| 5551,5|11,547,7| 228,9] 209,51 438,4 
Ogifta öfver 15 år .. ..| 4178,6| 3814,6| 7993,2] 659,7) 377,0] 1036,7 
SE ESA LANG 11,013,8| 7687,8 | 18,704,6] 481,7] 248,4| 730,1 
Enklingar och enkor . | I8E2,41 8158,6 12.001] 140,5 | 422,91 - 563,4 


GEES OTAKT SR rr RIAA ESSENS VE 2 PAPAS SS TEE EEE ETEN 
Summa [33.828s 323143 [65,942,s| 1936,4| 1637,4| 3573,8 


236 
ESS ST — ">= SES 
Hvaraf i Stockbolms 


I hela riket. stad ensamt. 


och till olikhet i åldern: > mun frnR | S:a. a | 250 Er föga I Sa. 
Under»Asårsyrmsssruamspecs 8597,51 -71014;8115,699,3] 425,6) 379,6) 805,2 
Emellan 1 och 3 år .. .| 29538,6] 2697,01 5655,61] 114,8| 407,1| 221,9 
DJANGO 1130,8] 1073,9] 2204,7 44,1 43,4 87,5 
5 HS Sak (USSR SRA 1233,8] 1143,8| 2377,6| 47,4 HN ER sf 
10 0.45, 672,9] 636,8] 1309,7] 22,7) 19,11] 41,8 
TöT0r 20 SLE 675,2 670,8) 1346,0] 40,5 26,0] 66,5 
2070-25 923,5] 780,0] 1703,5] 92,6) 48,9) 141,5 
25:50. 303 ah 1011,51 846,01 1857,51 142,01 69,6! 211,6 
30-0:330 SE ak 1128,8] 953,0] 2081,8] 178,9] 78,7| 257,6 
JOAN 1235,0] 1062,2] 2297,2] 166,8 87,5] 254,3 
40 0.45..... 1364,0] 1140,7| 2504,71 148,5] 88,2| 236,7 
45 o. 50 1391,7] 1122,3] 2514,0] 119,9 39,9] 209,8 
500105 EA 1533,8] 1323,7| 2857,5| 101,9) 90,0] 194,9 
55.0. 60, | 1604,7] 1507,2] 3111,9] 76,21 84,4] 160,6 
600: 05 Je 1803,7| 1897,5| 3704,2] 69,01 93,4] 162,4 
Ö3405 OVE RR 1833,8! 2135,51| 3969,6, 48, Ej 93,3] 141,7 
2010-70 Lot 1830,2 | 2296,8| 4127,0l 35,8! 80,51 116,3 
150560, 1409,4 | 1906,0 Sd 20, I 58,9] — 79,7 
BLOG ANA 855,1) 1277,1] 2132,2 10561: 32,04 42.6 
G5 OR JOE 326,8] 559,7] 886,5 30) 45,21 419,11 I 
Ö070: Is 71,0)- 445,5), 26,5). — Lol 36): Ae 
95,0. 10016 11,0] 26,3 | SE ERS CR Sa FS 
öfver 100 år svs ess 1,1 | 3,3 talan 0,2] 0,2 


£) Summa .. 33.603, ]32,307,2 [65,914 i] TOTTE 4630,3 |"3542,0 


") Skilnaden emellan denna och ofvanupptagna medii- 
summa härrörer ifrån de här uteslutne politi-liken i 
i Stockholm, som till dödsåldern icke kunnat speci= 
fikt uppgifvas. 


2 


I ————L] ] = ==—-———— = 


Deraf i Stockholms 
stad ensamt. 


af hvilken mortalitet be- 


loppet utgjort Så Sd SO a. 


I hela riket. | 
TRE > | sg 
1! Januari manad ...., s« «i 3210,0] 3133,2] 6343;2] 153,6) 141,4] 295,0 
[ILTF ebnudti ss eve ere oc fe 2077;01: 2902;7 1, 5879;71 136,21 122,81 259,0 
IVL ESKEDELAT REA le 6 & 3322,0] 3247,5| 6569,5] 157,8!) 133,8) 291,6 
JAI] 322751 - 05626] 170,11)-.147,7) 317,8 
2998,0] 6151,7] 179,9) 139,31 319,2 
2393,7 | 4999,0] 158,9| 120,7] 279,6 
| HÖLL) 445071) 159 127,3) 279,2 
2329,2) 4797,81 162,8) 136,2] 299,0 
| 22703 | 
| 2304,4 | | 


| 
210,4! 194, 2 405,2 
2574)5)- 2527,9) 510254 


142,7! 121,2 
141,2] 118,2 
2879 H 2505,5 | 5685,4 


23 EDETS) br BE Rs TE EA 3 
4636,1 
4694,0 


September .. . so. >» 
ÖcCkober . EL. FRA os 


Novembernt srt ita de 


263,9 
259,4 
273,1 


December fsk. oc. 146,2] 126,9 


Särdeles tilifredsställande är, hvad af den första 
bland desse tre jemförelser upplyses, att ehuru, 
sedan år 1815, barnens antal under 1 års ålder 
år 1840 finnes ökadt med 13,430, och deras emel- 
lan 1 och 5 år med 64,659, är dock dödligheten 
under det sista qvinqvennium, jemförd mot första 
J-års perioden, icke förökad med mera än 727 
årligen ibland de förra och med 160 ibland de 
sednare. Deremot hbefinnes rmortaliteten i de öf- 
rige här ofvan afskilde klasserna immerfort med 
den stigande folkmängden -i tilltagande, 'syn- 
nerligast ibland de gifta männerna och ibland 
nicke 

I allmänhet är qvinnokönet härdigare att 
emotstå dödligheten, som ända intill 60:de året å 
deras vanligast är mindre än å mankönets sida, 
men efter hvilket ålders-år den å qvinnkönets 
proportionaliter allt mer förökas. Öfver hela ri- 
ket har mortaliteten visat sig störst i Mars och 


238 


April eller öfvergångsmånaderna från vinter till 

vår, samt minst i Juni månad. Då kolera-året 

1834 undantages, har deremot i Stockholm död- 

ligheten SANLioASt varit störst i Maj, men lindri- 

gast 1 Fobluan och November. 

Af de uppgifter, som enligt hvad ofvan är 
anfördt fortfarande från rikets presterskap inkom- 
mit å årligen i barnsbörd, af smittkoppor eller 
genom olyckshändelser inträffade dödsfall, utgör 
bilagan Litt. H. ett sammandrag af beloppet un- 
der ifrågavarande 29 år, utvisande att medeltalet 
årligen varit 1 hela riket: 

I bolmskord och af missfall bortryckte mödrar 590. 
Härvid bör icke förbigås, att antalet af 
dem under de sista 10 åren befinnes 
betydligen allt mer och mer förmin- 
skadt, såsom innebärande ett säkert 
bevis å i detta afseende vidtagne om- 
sorgsfullare anstalter. | 

I smittkoppor finnes af begge könen af- 
ledne' åvligen! ett tantal af” Fes KÖ era oG. 
Enligt dem nära utredning i detta ämne, 
som änder den 17 Februari 1823 uti en då 
sammandragen tabell 5) till Kongl. Maj:t i 
underdånighet blifvit afgifven, hade antalet 
af de i Sverige ensamt, och Finland således 
oberäknadt, 1 kopporne antecknade döds- 
fall under åren 1791 med år 1815 utgjort 
tillsammans 63,914 eller per medium 25957, 
hvaraf således sig visar, att vaccinationen 
under den sista 25-åriga perioden inverkat 
ull en årlig besparing bäri af 2001 menni- 
skolif emot den föregående. 


Bilagd Post- och TInurikes-Tidningen N:o 205 för 
samma år. 


> 
Nur 


239 
Af olyckshändelser 


finnes de drunknades antal vara, såsom gemen- 
ligen alltid, störst, och har uppgått per 
medium ull: 848,8 af man- och 161,0 af 
qvinnokönet, tillsammans . . . . .'» 1001,80. 
Dernäst förekomma barn, qväfde genom 
mödrars eller ammors oförsigtighet, 
hvarvid likväl såsom bilagan Litt. 
H. utvisar, följande anmärknings- 
värda olikheter alltjemt härultinnan 
inträffat länen emellan, utgörande 
medeltalet 
i Wärmelands län årligen . . 31,24 
Falmare. d:0ckib auje soc städ 
Kölitongberas id:0- «we yt AJS 
Jönköpings do. sal: » en O52 
BRdrAhoras Å:o:, sme RS SÄG 
Östergöthlands d:o ... . . 26,16 
Fillskhona std fessnirn es AG 
Chiustfanstaåds. dö: . .. s soc. 1756 


Malmahusid:0. ss rindne snmisliar80 
Hallands d:0-. sccbmsitol ae 11,92 
Blekan ae: do rr 
Gölleborgs) di0: 4 ls ssk 96 
Upsula dior.. FREE REISE SEN SA EA 6,72 
Hiöpparbergs d;0 -ytsks, san 6,24 
Wästmanlands d:o +... .. 93,60 
Skeckliolnms (d:0 ;je cg, tidi 4,76 
INET NES OO SLA RE a esi oder et Ak AA 
(GelEpOros i din onde fbe song a 2,04 
Södermanlands d:o . . .. . 1,76 
Jälmtlants, Oss dsr stories 1,28 
Wiäster-Norrlands d:o ... 100 
Wästerbottensed:or Cr atu 0,40 


Transport 344,36 1001,80. 


240 
"Transport 344,36 1001,80. 


i Norrbottens län årligen . . 0,32 
ara EeWGottbadTU:o SELOM - s$ 10:20 
och i Stockholms stad . .... 259 1003. raol 


Af den här förekommande betydliga och 

år ligen: jemt for tfarande större differensen i 

de 10 först uppräknade, mot de efterföl- 

jande öfriga länen, vill synas, som skulle 

några: - olika "sed vanor - orterna emellan 

härtill vara den förnämsta orsaken. 

s - : m. q: 
Barnamord + medeltal. . «> 6,52 448= 11,00. 
Mördade: äldre :personer . . 28,28 6,76= 3I,04. 
Sjelfmördara » emseediqgs 13228 IE (100,56. 
Döde af starka drycker . . 36,64 2,72= 39,36. 


Ehjälfrusnen Es. Nas sar 300,64 13,12= > OY 

Krossade af fall och utvär- 

nes fas Okädlöfa. cc sm vi sa ROTE FLSA LO. 
Irjälosadet -smeox 4snödemmyn ti 980 HÖGEN I96 
Ihjälslagne:af' åska leo» I ngl0r60 Eg DG 
Af förgift vådligen omkomne... J,44 2,56= 6,00. 


AF andra till stor del okän- 
da olyckshändelser . . 151,16 76,00= 227,16. 

Och då man härtill lägger 

de i tabellformulärerna 

as till denna rubrik väk- 

nade, i följd af laga 
domar aflifvade. . «=» --:9;56- 1,88= - 11,44. 


Uppgår årliga medeltalet af de förmedelst 


olyc skelpundelsel timade och uppgifne 
dödsfallen tillsamman ns, dilbliisdece 2202. 


Vid 


241 


Vid beräkning af folk mängdens medeltal åren 


1815 och 1840, som utgör 


S:a. 


m. q- S 
Barn under 1 år 40,288. : 39,188. -79,476. 


Ungdom deröfver 
till och med 135 


TEE 419,312, 419,747. 839,059. 


Ogifta öfver denna 


Side slide a 366,161. 378,004. ”744,165. 
Gifta personer. . . 476,093. 477,895. 953,988. 


Enklingar och En- 


FOND REN RENEE 44,844. 140144. 185,288. 

2) Tillsammans 1,346,698. 1,455,273. 2,801,976 
oooch med tillämpning af hvad i denna berättelse 
sålunda blifvit anfördt, uppkommer följande 


| Resumé: 


Flickebarnens d:otill qvinnokönet 
Af ungdomen emellan 1 och 15 
års ålder, gossarnes till man- 
könet 

flickornes till q vin- 

nokönet . . 

Difta män öfver 19 år till man- 
JUR stR RR ters ora ALE 


K. V. Akad. Handl. 1845.3 


Gossebarnens under 1 år proportion till hela 
mankönet förbåller sig . . . 


som ' 10 till 334. 
som 10 till 371. 


. som 100 till 324. 


. som 100 tull 347. 


som 100 ull 368. 


”) Mankönets så betydliga undervigt mot gvinnokönet, 
oaktadt den flertaligare nativiteten gosse- än flicke- 
barn, härleder sig från den större mortalitet, för 
hvilken mannen, mera än qvinnan, efter sitt inträde 
i verksamhetsåldern , är blottställd, genom i allmänhet 
tyngre arbete, samt ett för faror, vedermödor och 
sorger oftare utsatt, men tvifvelsutan också , till icke 
obetydlig del, mindre ordentligt lefnadssätt. 


21 


242 


Ogifta qvinnornas d:o till qvin- 

Hököhletg I oohepes Re som 100 till 385. 
Gifta  männernas till mankönet som 100 till 283. 
Gifta hustrurnas till qvinnokönet som 100 till 305. 
Enklingarnes till: mankönet . . . som 10 till 300. 
fökoraes till qvinnokönet . .» som 410 till 104. 
De föddes proportion till hela 


folkmängden... =iskv puss som 10 till 301. 
De födde äkta barnens till de gifta 
hUStraLReO tee PS fre ae som 410 till 55. 


De födde oäkta barnens till de 
ogifta qvinnorne öfver 15 


EST ALdenol da Sar som 10 till 604. 
De dödes proportion till hela 

folkmängden . . . shk.ces som 10 till 425. 
De dödes till de födde ..... som 100 till 141. 


Dödes i första ålders året till de 


födde äkta barnens ..... som 100 till 16. 


Sp oäkta barnens . ... . som 100 till 28. 
Ungefärligen hvar 6:te hustru välsignad med lifs- 


frukt 
Hvar” 68:de barnaföderska: nedkommen' 
| årligen med tvillingar. 
Hvar 4490: de d:o med trillingar. 
Hvar 160:de d:o död i barnsäng. 


Efter dag räknadt utgör antalet Phar Shänr: 
JG riket. Stockholm 


Födde äkta: bannn ac fyr a 238 4,4 
gälvta7 Hola. ni lider 17 235. 2,8 Vo. 
Bbide Stilo) Tung Al surnese, ihaf$S$: inreds 


I afseende på Svenska Tabellverkets orga- 
nisation och fortgång, samt de kostnader det- 
samma för statsverket medfördt , torde det til- 
låtas mig alt slutligen här få tillägga följande: 


243 
Vid dess första början år 1749 var det- 


samma stäldt under dåvarande Kongl. Canzli- 
Collegium, dit tabell-sammandragen ifrån Consi- 
storierne och Landshöfdinge-Embetena under flere 
års tid blefvo insände, intill dess Kongl Maj:t , 

i nådigt bref af den 11 October 1756, ten öf- 
vervägande, som orden lyda, ”att de göromål; 

”som vid det angelägna tabellverket dagligen före- 
”föllo, sky ndsämmnere genom en sär skilt Cbmimitbe 
”kunde afhjelpas än om Cunzli-Collegium ; efter 
”den omgång dittills måst brukas , lölerdad döknikd 
”alltjemt besväras,” behagade ull ledamöter i en 
sådan commission i nåder utse och förordna Stats>- 
Sekreteraren och Riddaren CARLESON, Assessoren 
RupenskörpD och Öfver-Direktören FAGGOT samt 
Sekreteraren WARGENTIN, hvilken sistnämde med 
det egentligaste sammanräkningsarbetet af de så- 
väl förut ingångne, som derefter till denna Com- 
mission insände tabeller finnes hafva tillhanda- 
gått, ehuruväl derjemte Öfver-Direktören FAGGOTs 
son, JAcoB FacGor, blef förordnad till expeditions 
förande med åtnjutande i arfvode och skrifmate- 
rialier af 400 Daler Silfvermynt århgen, hvilken 
Commission, som tillika erhöll fribet att med 
Landshöfdingarne , Consistorierne samt flere veder- 
börande imediate 'korrespondera öfver hvad der- 
vid kunde finnas nödigt, dock skulle, i enlighet 
med Kongl. Maj:ts vid samma tillfälle till Canzli- 
Collegium aflåtne särskilta skrifvelse, denne Com- 
mission stå under samma Kondgl. Coll u inseende 
1 så måtto, att de Commissionens ledarsalar. som 
derefter tillförordnades, af Collegium borde före- 
slås, samt att, hvad Commissionen. intill hvarje 
riksdag hade utarbetat, borde med Kongl. Feat 
eget ärlätamte beledsagas. | 


244 
År 1769 den 25 Juli blef Hans Excellens, 


Biksrådet m. m. Herr: Baron HERMANSSON till 
Ordförande 1: Kongl. Commissionen förordnad, 
ifrån hvilken tid Kongl. Canzli-Collegi specielare 
inseende och egna berättelser synes hafva upp- 
hört, ehuru något egentligt sådant förordnande 
icke ur tabellverkets handlingar kan åberopas. 
Cheferne för Kongl; Canzli-Collegium och seder- 
mera Kongl. Canzli- Styrelsen hafva dock alltse- 
dermera och intill år 1838 varit Kongl. Com- 
missionens Ordförande, med undantag önidas af 
tvenne tillfällen, då ena gången Her Justitie- 
Canzleren LopE och den andra gången Herr Bi- 
skopen Doktor WarrQuist dertill i nåder blefvo 
förordnade. 

Till ledamöter, hvilkas antal varierat, haf- 
va i sednare tider, såsom en följd af Kongl. 
brefvet af den 14 April 1796, gemenligen alltid 
en af Kongl. Kammar-Collegii och en af Kongl. 
Sundbets-Collegii medlemmar varit constituerade, 
och vanligast dessutom Pastor Primarius i Stock- 
holm, samt någon 1 oeconomica och landthus- 
hållningen erfaren person, hvilka alla, utan 
alt derföre hafva åtnjutit eller ännu åtnjutande 
något arfvode, och änskönt icke i det egentliga 
arbetet med tabellerna deltagande, ägt och äga 
tillsynen, att detsamma vederbörligen fortgår; 
bevittnande handlingarne nogsamt, hurusom desse 
ledamöters mångsidiga insigter varit af och haft 
ett stort inflytande på tabellverkets förbättring, 
synnerligast vid förslagen till de af förändrade 
tider och omständigheter föranledde nya formu- 
lärer med dåtbörsnde tabellförfatltarne gifne nö- 
diga föreskrifter. 

Sekreteraren är deremot den, som ända hit- 
tills det egentliga års tabell-arbetet ålegat och för- 
rättat. Efter Hört WaARGENTINS död, som dock dess- 


AUrtgk 


ELO I VERA 


245 
förrinnan en längre tid finnes hafva varit biträdd af 
Direktör RuneserG, blef Kongl. Vetenskaps-Akade- 
miens dåvarande Astronom och andre Sekreterare, 
Proötokolls-Sekreteraren, sedermera Canzli-Rådet 
NicAnDER den 15 Mars 1790 i Herr VWARGENTINS 
ställe till Kongl. Commisstonens ledamot och Sekre- 
terare i nåder utnämd, med hvilken befattning Herr 
NicANnDER ock alltsedermera oafbrutet intill sin död i 
Februari månad 1813, och alltså i 23 års tid fort- 
for, då efter honorna undertecknad kort förut an- 
tagne vice Sekreterare af Kongl. Commissionen 
till efterträdande Sekreterare samma år blef för- 
ordnad. Vid ofvannämde ullfälle år 1790 blef 
det Herr NIcAnDER såsom tjensteskyldighet ålagdt, 
”att vid sammankomsterna föra protokollet , att 

”vara ansvarig för alla utgående expeditioner , 

et « aninäla vedérbördnides in fjande försum- 
”melser , att i ordning hålla Tabell-Archivet., 
”och att derutur samla och författa sådana upp- 
”lysningar , som kunde bidraga till det med Ta- 
”bell-Commissionens inr ättning åsyftade ända- 
”målet”. Handlingarne innebära talrika bevis å 
Heir NicAnbers stora tjenstenit, hvarigenom gan- 
ska många och betydliga, vill en del redan om- 
nämde, felaktigheter upptäcktes i de från Lands- 
höfdingarne och Consistorierne insände läns- och 
stlifts-sammandragen, som den tiden voro de enda 
materialier Kongl. Commissionen ägde för de här 
upprättade årliga riks-tabellerna; och det var på 
Herr NitAndens förslag, som, till de uppdagade 
oriktigheternas framtida förekommande, Kongl, 
Commissionen i underdånighet hemställde, och 
Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 31 Au- 
ousti 1792 biföll, att, i stället för nämde läns- 


och stifts-sammandrag hvarigenom Kongl. Com- 


HD? 
missionen allt dittills också nt sig ur stånd alt 


246 


uppsikva folkstyrkan för mindre trakter än hela stift 
eller län, sjelfva prosteri- och stads-församlings- 
tabellerna dädanefter skulle, tull direkt samman- 
räkning 1 Kongl. GT An af Consistorierna 
årligen insändas; vid hvilket tillfälle Kongl. Maj:t 
äfven, 1 anseende till de derigenom betydligt öka- 
de göromålen, täcktes förhöja Sekreterarens löne- 
vilkor ifrån dåvarande 50 till 200 R:dr, samt se- 
dermera genom nådigt bref af den 23 Juni 1795 
bevilja honom biträde af en Kammarskrifvare 
med särskilt årlig lön af 100 RB:dr, under vilkor 
likväl, att inom 2:ne år derefter hafva de då, 
enligt hans egen anmälan, oriktige befundne eller 
felande tabellerna för de sista 5 åren ordentligen 
samlade och rättade, samt att derefter årligen 
afsluta en af de för ide föregående åren för samma 
förekomne felaktigheters skull då saknade oeneral- 
tabeller, intill ess nya kunde för de följande 
upprättas. Då genom så hufvudsaklig förändring 
de inkomne (åbollermas årliga antal (Finland likt 
väl den tiden inberäknadt), uppgick. till 500, 
och hvart I:le år till 1000, blef för deras sam- 
manräkning ull stift och län, den antagne Kam- 
marskrifvaren oaktadt, särskilt legohjelp alldeles 
oundgänglig, hvilken någon tid af Sekreteraren 
enskilt påkostades och honom sedermera ersat- 
tes? E men af denna anledning fann Kongl. Com- 
missionen sig omsider nödsukad att till Kongl. 
Maj:t, medelst underdånig skrifvelse af den 1 
Maj. 1802, hemställa nödvändigheten ej allenast 
af en särskilt Revisors antagande, utan ock af 


09 Genom en gratifikation i ett för allt af 400 R:dr, 
enligt Kongl. brefvet af den :11 Maj 1802; hvar- 
jämte; tull tulblierdandet: sAfy sl dög dr de 3 
sista åren återstående arbete, 600 Ridr särskilt i 
nåder beviljades. 


- 


247 


särskilt anslag i;och för nyssnämde legohjelp; på 
grund af brllkern anmälan, och genom Konel. 
brefvet af den 11 Maj samma år, en ordentlig 
Stat. för; Kongl. Commisstonen - första gången, på 
södtäbrige seckan närmare: skall visas, blef fastställd, 
deri  Sekereterare-lönen ökades till 300 RB:dr år- 
ligen mot skyldighet, som orden lyda: ”att fort- 
”farande såsom hufvudman ansvara. för arbetets 
”behöriga gång , såvidt hans åtgärd kan sträcka 
”sig: dekE jemföra årstabellerna .med hvarandra 
”och dem kontrolUera:: att sammansätta riks-ta- 
”bellerna : att efter dem författa berättelser , så- 
”väl sådane, som af collegier och embetsmän -. 
”kunna äskas , som dem , hvilka till Kongl. Maj:t 
årligen böra :afgifvas: samt att hafva tabell- 
”archivet under: sin vård , och föra korrespon- 
”densen med tabellförfattarne uti frågor om tve- 
”tydigheter och missräkningar” ; hvaremot Sekre- 
an befriades ifrån den ram förut ålagde 
protokollsföringen vid Kongl. Commissionens sam- 
mankomster. I dessa tjensteåligganden, hvarmed 
dessutom förslags afgifvande ull nya formulärer, 
. formulärernas säkra UWyck och vederbörliga utde- 
lande, äfvensom års- och qvingvennu-berättel- 
sernas korrekturläsning samt -redovisningsskyl- 
digheten för expensmedlen varit och äro förenade, 
har sedermera ingen egentlig förändring blifvit 
vidtagen och anbefalld; men det torde icke böra 
förtigas, alt desse Sckrelerarens göromål betyd- 
ligen ökats, dels genom riks-tabellernes större vid- 
sträckthet än förr, 1 anseende till. de efter 1820 
emanerade nya särdeles folk mängdstabellformulä- 
rernas : nära nog fördubblade innehåll, och. dels 
venom berättelsernas flerialighet emot förr, och 
det med deras "tryck föreiradå lika besvärliga , 


som ansvarsfulla er rn ratt 


IS 
AI 


248 


+ Revisoren, hvilken såsom nyss är nämdt, först 
år 1802 med en lön af 200 R:dr årligen blefisrite- 
gen, har blifvit genom högstberörde nådiga - bref 
ålagd: ”att upprätta Läsa kader Crea samt jemväl 
”stifts-tabeller om så tarfvas , och att vid samman- 
”komstel na föra protokollet , men egentligen att 
”öfverse såväl de inkommande , som de där Kongl. 
”Commissionen sammanräknade tabellerna”. 1 
dessa Revisoren ålagde skyldigheter har likväl se- 
dermera: den förändring skedt, att Kongl. Com- 
missionen, emot befrielse från läns- och stifts- 
sammandragen, som numera erzot legohjelp lika 
med de öfriga ombesörjas, funnit godt anbefalla 
honom, all föra en för qvingvennu-riks-tabellens 
upprättande oumbärlig samt kontrollerande så 
kallad Församlings-Special , genom hvilken  full- 
komlig visshet är vunnen, att icke ens någon 
partiel, än mindre någon hel församlings tabell, 
såsom ullförene. händt, kan utur inkommande 
prosteri-tabeller vara utesluten. 

Efter den med året 1802 på Kongl. Com- 
missionens egen hemställan vidtagne indragningen 
af den någon td. förut bestådda Kammarskrif- 
varen, har på Kongl. Commissionens årliga sta- 
ter ingen annan löntagare blifvit uppförd, än en 
kammardräng till ärenders uträttande, mot ho- 
nom nämde år i nåder beviljade 45 R:dr årligen. 

Vädklnlad nåd sjelfva sammanräkningen till 
stift och län m. m. af de ifrån prosterierta och 
stadsförsamlingarne årligen inkouunande tabel- 
lerna, hvilken, såsom redan är nämdt, ifrån och 
med år 1792 vill 1802 på Sekreterarens enskilta 
föranstaltande, utöfver hvad dåvarande Kammar- 
skvifvaren kunnat dertill bidraga, var ombesörjd, 
anmälde Kongl. Commissionen i ofvanberörde un- 


derdåniga skfiftelse af den 1 Maj 1802, hurusom, 


249 


efter den erfarenhet Commissionen ägde om detta 
arbetes beskaffenhet, att nemligen 100 små ta- 
bellers sammanhräknande nästan helt och hKållet 
sysselsätter. en person på de vanliga arbetstim- 
marne, och då tabellernas antal årligen utgjorde 
300, men hvart I:te år dubbelt eller 1000, an- 
såg Commissionen sig icke kunna få detta arbete 
verkstäldt för mindre än 400 R:dr årligen, och 
hvart femte år, då sammanräkningen fördubb- 
lades, för 800 R:dr, hvilket öfver hufvud hela 10- 
talet igenom årligen utgjorde 480 R:dr, hvilken 
summa i anledning "åf detta Commissionens un- 
derdåniga förslag, äfven sedermera såsom legohjelps- 
kostnad i nåder beviljades och i 1802 års stat 
uppfördes till sedermera befunnen större väsendt- 
lig förmån för tabellverkets skyndsammare full- 
bordan, än under den tid löntagande person der- 
till var använd. 


Statsverkets betydligare omkostnader för ta- 
bellverket inträdde sålunda först med året 1802. 
Sjelfva aflöningens obetydliga belopp före den 
tiden är redan här ofvan ådagalagd, och då ut- 
redningen af de kostnader formulär-upplagorna 
dessförinnan erfordrat, icke af inom tabellverket 
förvarade handlingar kan upplysas, eller utan 
tidödande möda från andra håll inhämtas, in- 
skränker jag ou här ådagaläggandet af desse kost- 
nader endast ifrån och med året 1802 uwull inne- 
varande års början, i enlighet med de deröfver 1 
tabellverkets archiv förvarade handlingar och rä- 
kenskaper för denna efterföljande tid af 43 år. 


Aflöningen, för. Kongl. Commissionens embets- 
män och vaktmästaren var och förblef oförändrad, 
sådan den här ofvan. redan är. anförd , intill: och 
med år 1810; men:genom Kongl. Maj:ts nådiga 


250 
bref af den 12 April 1812 beviljades, på af Com- 
missionen. derom gjord -underdånig hemställan, 
följande löntillökningar , nemligen: för Sekretera- 
ren 100, för RÖLSOr en 662 gäl för Vaktmästaren 
15 R:dr att räkna ifrån 1811 års början, men 
hvilken tillökning borde af anslaget till tabell- 
arbetets hödvifsande ulgå, som då, i anseende till 
de upphörda Finska: tabellerna, ansågs dertill kunna 
lemna tillgång. Vid 1815 års riksdag, och den 
då allmänligen förbättrade löneregleringen, dervid 
vissa tunnor spanmål voro inbegripne att efter 
årliga varierande riksmarkegången löntagarne sär- 
skilt godtgöras, hade Rikets: Höglofl. Ständer i 
deras uppgjorda stat behagat anslå för 
Sekreteraren . 600 R:dr med inbegripne 66 T:r Sp. 
Revisoren . . . 4262 R:dr och 7 RO 
Vaktmästaren 100 R:dr och attan 
men uppå Stats-Beredningens på aldrig bekant- 
gjorda skäl grundade förslag; blef detta Stän- 
dernas egna anslag likväl i 1816 års fastställde 
stat cd för 
Sekreteraren filla0 Ts 480 BR:dr Sea SSA 
Revisoren tGlkoög?5, 206103 340-sRedr och 37. =>, 
och Vaktmästaren till. . . -78iR:dr och 8 », 
efter hvilken beräkning aflöningen intill år 1845 
oförändrad utgått, och, enligt det härhos slut- 
ligen bifogade utdraget af de årliga staterna Litt. 
I., alla 43 åren sammanräknade utgjort ett belopp 


Aflöningen 
för Sekreteraren inberäknat tvenne honom ge- 
nom Kongl. brefven af den 30 Mars 1841 och 
den 10 Juli 1844, i och för afslutandet af 
1810 års qvinqvennii- tabellverk nådigst  til- 


Årliga 
medium s 
lagde gratifikatio- 
366:418. 5. — Der... « 24,30: 23. — 
370: 44. 1. Revisoren 15,949: 23. — 
Kammar- 


84:17. 8. drängen - 3627:44. — 


1021:32. 2. — Tillsammans ”) 
Till skrifmaterialier bat- 
va, 1 följd af Kongl. 
brefvet af den 31 Au- 
gusti 1792, 50 B:dr 
årligen varit Sekrete- 
raren beviljade, och 
de första 8& åren på 
Kongl. Commissionens 
stat uppförda, men de 
efterföljande 35 åren 
30:— — utgått efter särskilt stat 2150: — — 
Till tabellarbetets bedrif- 
vande har, i enlighet 
med ofvan åberopade 
bilaga, det till Kongl. 
Commissionens dispo- 
sition utanordnade be- 


loppet : under alla 43 


43,931: 42. — 


453:44. 2 åren iajorkso. .I35els 19,491. 32. — 
1524: 46. 4. : FS TS LL 


Embets- och archiv-rum "voro sed 
trädande Sekreteraren vid tabell- 
verket 1 Kongl. Canzlistyrelsens 
rum upplåtne; men vid denna 
styrelses egna behof af samma 


Transport 05,5 73; 26, 


") Dessa 3 personers årliga ljuspenningar ej inberäknade. 


252 


Transport 65,973: 26. — 
utrymme år 1816, blef, i brist 
af annat tjenligt ställe, under- 
tecknad nödsakad att till egen 
bostad hemflytta detta archiv, 
som allt sedermera, utom med 
formulär-upplagor, tryckta be- 
rättelser och vanliga handlingar, 
ansenligast ökats och immerfort 
årligen än vidare ökas med år- 
ligen per medium inkommande 
360 nya tabeller, i anseende 
hvartill Kongl: Commissionen 
år 1821 fann godt att, i mån 
af expens-medels-tllgångarne, af 
dem Ullägga Sekreteraren 950 
R:dr årligen till hyreshjelp, räk- 
nad från den 1 October samma 
år, hvilket sedermera för 231 år 
med 11663 R:dr uppburna be- 
lopp sålunda icke ökat statsver- 
kets utgifter; men i samman- 
hang med ett underdånigt för- 
slag till en ny förbättrad aflö- 
ningsstat ") hemställde Commis- 


Transport 65,973: 26. — 


') Eoligt denna stat skulle, utan någon särskilt beräk- 

ning af spanmål under lönerna, 
Sekreteraren, i motsvarighet med hvad contors-che- 
ferne vid förvaltande och räkenskapsverken åt- 


njuta, frIGHevhälla sbosmv/sIkn.; JA 1200: — 
Revisörd / (AO JÄNBeRig een en 500: — 


1 Canzlist, för renskrifoing af bref m. m. 150: — 
1 Kammarskrifvare för räkenskaps utdrag 150. — 
1 Kammardräng 


TIN expenserin Aro. absto ofog UP JUBEL FO 


253 
Transport 65,0973: 26. — 


sionen sedermera i underdånig 
skrifvelse den 6 April 1839, att 
Sekreteraren, utom de honom 
redan af expensmedlen beviljade 
50 R:dr, hvarulöfver desamma 
för andra oundgänglige utgifter 
icke kunde anlitas, särskilt i 
nåder måtte beviljas 200 R:dr 
årligen till anskaffande af pas- 
sande arbets- och archiv-rum. 

Då efter Kongl. Maj: ts härå af- 
låtne nådiga propositioner, ri- 
kets Hög [vf Ständer, hvad hy- 
resmedlen angingo, ansågo em- 
bets- och archiyv-rum 1 stället 
böra åt Commissionen i något 
kronans hus utses och anskaffas, 
men Öfver-Intendents-Em betet, 
efter härå emottagen nådig re- 


Transport OKI: 26 — 


Hvarförutan "Kongl. Commissionen behagade för Se- 
kreteraren särskilt föreslå en gratifikation af 35065 
R:dr 19 sk. såsom ersättning för belöpande skillna- 
den till år 1839 emellan de af Rikets Ständer år 
1815 beviljade, men af honom icke åtnjutne löne- 
förmåner; hvilken underdåniga hemställan sedermera 
förnyades under den 8 Dec. 1840 och den 21 Juni 
1844. Efter härom af Kongl. Maj:t till Rikets Stän- 
der aflåtna nådiga propositioner, blef vid 1840 års 
riksdag ifrågavarande underdåniga hemställan med 
några få. väster pluralitet I förskänkt stats-utskott 
afslagen; men. vid riksdagen år 1844 har sjelfva 
statsförslaget, med undantag endastaf Kammarskvif- 
varelönen , omsider blifvit af Rikets Ständer antaget 
och fastställt att utgå från och med år 1845. 


K. V. Akad. Handl. 1845. 22 


254 


Till 


Transport 65,973: 26. — 


miss, tillkännagifvit att några 
för Kongl. Commissionen pas- 
sande rum då icke funnos att till- 
gå, behagade Kongl. Maj:t, me- 
delst nådigt bref af den 30 Mars 
1841, särskilt och utöfver före- 
nämde 950 R:dr, samt intill dess 
nödigt utrymme i kronans hus 
kan beredas, af den på riks- 
statens andra hufvudtitel till 
expenser för rikets = collegier 


med flere embets-verk uppförda 


summan, bevilja en årlig hyra 
af 200 B:dr, räknad ifrån den 
1 September 1839, hvilken så- 
lunda för en tid af 51 år blif- 
vit: utanordnad med "55 o0 EL 
inköp af o:ne skåp och 1 sigill 
finnas, i följd af Kongl. Maj:ts 
nådiga bref af den 11 Maj 1802, 
särskilt vara utanordnade 40 


Redr Riksgälds eller . 5 I 97 


I och för tryckningen af de erfor- 


derlige och till vederbörande ut- 
delade tabell-formulärerna har 
särskilt i nåder blifvit anslaget 
och utanordnadt, nemligen: 

ÅT TOO aa bot EJRISHGN 
Töl1l5:0rin OO 
152R rod FOSIE 
1831CES THO 


te NORR Koll os NE 


Uppgående alltså stats-verkets alla 


utgifter i och för tabellverket 


1.066: 32. — 


ARE NE 


TIVA. 7. 


Transport 73,981: 37. 7. 


235 


Transport 73,981: 37. 7. 

under de från och med 1802 

framlupne 43 åren tillsammans 

BU SN VR 0000 ATS be SVLGA: 35 7. 
Hvaraf årliga medium utgör. .... 1, 720: 24. 3. 

Härunder är likväl icke inberäknad den sär- 
skilta gratifikation af 2000 R:dr Banko hvarmed 
Rikets Höglofl. Ständer vid 1840 års riksdag, af de 
under Riksgälds-Contoret ställde medlen, ynnest- 
fullt täcktes hedra undertecknad för dess 23-åriga 
bemödanden om tabellverkets framgång. 

I afseende på den här ofvan upptagne till 
tabell-arbetets bedrifvande utbetalde : 
SN EN 0 aa rens lade oda dos oa 19,491: 32. — 
bör här icke lemnas oanmärkt, huru 
som densamma under tiden blifvit 
särskilt förökad på sätt som följer, 
neml.: 

Genom intresset å under åren 1803 
med 1811 förräntade tabellme- 


- 


dejten SF ROR 19 eg 
Influtne försäljningsmedel 

för tryckta qvinqven- 

nii-berättelser och ta- 

EE RS ndra 130: 32. — 


samt slutligen en, förme- 
delst Konegl. brefvet 
af den 14 September 
1836, denna fond 


tillerkänd 5 måna- 
Transport 295:13. 3. 19,491:32. — 


") Af hvilken summa enligt bilagan Litt. I. belöper 
för åren 1802 med 1815 14,310: — medium 1057: 41. 3. 
1816 med 1840 13,986: 42. — ,, - 1759: 22. 10. 
1841 med 1844 6,776:32. ,, 1694: 8. — 


256 


Transport 295:13. 3. 19,491. 32. — 


ders inträffade be- 
sparing å revisors-lö- 
nen, till ett belopp 


CRT OKI AE oo 210: 47. 2. 


JO6: 12. 3. 


å Saras 
Hvilken sammanräknade tillgång . . 19,997:44. 3. 


blifvit på följande sätt använd: 


I legohjelp för sammanräkningen till stift och 
iän af de inkomna tabellerna, godtgjord in- 
till år 18504 med 16 sk., derifrån tull 1802 
med 20 sk., och sedermera med 24 sk. för 
hvar tabell, till ett belopp af . 11,100: 24. — 


Ofvannämde hyres-ersättning till se- 
kreteraren för de 23 sista åren 
2 OO ÄR SÄNG pop let Lia er a fe SEAN LETA 
För uppliniering och införing i den 
så kallade liggaren eller läns- 
vis specifike årliga riks-tabellen 
För uppliniering och införingen i för- 
samlings-specialen intill år 1836, 
då denna skyldighet blef revi- 
soren älagd:;.. (fax sr seb 
För inbindning af räkenskaper, pro- 
tokoll och handlingar samt porte- 
feuilles till tabellernas förvarande 
Till arfvoden för renskrifning af qvin- 
qvennii-berättelser och af till 
tryck befordrade tabeller . ... 
För stentryck till tabell-manuskrip- 
FA GE RN ERT a slide 
Tryckningskostnad för på Kongl. 
Maj:ts nådiga befallning med tid- 
ningarne utdelade års-berättel- 
Ser" Och ”tulellepa ma aAa! fre 2 


1 Rd rg 


RE 


399: 


wo 
| 


2847: 18. 3. 


Transport 17,328: 11. 3. 


257 


Prata 17,328: 11. 

Trycket till complettering af för ve- 

derbörande erforderlige tabell- 

formulärer , då upplagorne der- 

SETUIGAEL oc vec förl fide RENAR 1,923:-32. — 
För HWEntaris persedlar, Katar och 

böcker, oberäknadt ofvan redan 

upplagne "203 At scncedear 153: 41. — 
Archivets flyttningskostnad ..... 29: 47. — 
Gratifikation, i nåder beviljad aflidne 

revisoren Björnströms enka 50: — 


Än till en vaktmästare 
ar FÖÖRArL es döda. RA VID 


dT: 24. — 
Arfvoden för med tidningarne utde- 
lade handlingar, frakter och an- 

dra, smärre: utorller,.+«.i.j..: ad 39: 6.11. 
Behållning af desse medel den 31 

December 1844 Clossco8åle os 467: 38. 41. 


S:a 19,997: 44. 5. 


För fullständighetens skull, anser jag mig här 
slutligen icke böra utelemna, att utöfver ofvan- 
stående i och för årsberättelsernas tryck och ut- 
delande af expens-medlen utbetalde 2,847 R:dr 18 
sk. 5 rst., hafva, i anseende till samma medels 
otillräcklighet, följande summor, hufvudsakligast 
i och för ke utförligare qvinqvennii- "Perätlelsernas 
allmängörande, särskilt blifvit i nåder beviljade . 
och utanordnade, nemligen: 


I följd af Kongl. brefvet af. den 28 Maj 1828, 
för 1825 års qvinqvennii-berättelse, med de 
i stentryck utgifne tabellerna, till fyllnad i 
den derföre till 3144 R:dr 45 sk. 6 rst. upp- 
sgåryne" Rostwatleml 4 occcc.. ss 1,550: — — 


Transport 1,550: — — 


258 


Transport 1,550: — — 
Enligt Kongl. brefvet af den 24 Au- 
gusti 1833, för 1830 års qvin- - 
qvennii-berättelse ensamt, hvilken 
gång sjelfva tabellerna icke af tryc- 
ket: utgålMos i suran le. 420: 24. — 
Likmätigt Kongl. brefvet af den 3 Au- 
gusti 1838 för 1835 års dito, med 
tillhörande tabeller >. . vo. cc co. 4,982: 4,2. 
I nådigt bref af den 1 Februari 1841 
beviljades för en till utdelning be- 
stämd upplaga af 2500 exemplar 
af års-berättelsen för åren 1838 
och 1839 med dem tillhörande 
2:ne generalsammandrag, den der- 
till åtgångna kostnads-summan af > 230: — — 
hvarjemte i nåder blef förord- 
nadt och tillåtet, att äfven dä- 
danefter ”årsberättelserna, med 
dem tillhörande tabell, till ett. 
lika antal bör tryckas och till all- 
mänhetens kännedom med Siats- 
Tidningen utdelas, hvarföre belö- 
pande kostnaden kommer att godt- 
göras af stats-anslaget till tryck- 
nings-kostnader. : 
Varande den, genom Kongl. brefvet af | 
den 14 Maj 1844, anbefallde tryck- 
ningen af 1840 års qvinqvennii- 
berättelse med den samma tillhö- 
rande 931 tabellerna ännu, hvad 
de sednare angår, ofullbordad, 
men emedlertid på kostnaden der- 
före förskoltsvis utbetalt . .::. - 2,000:— — 


SA de: 25. 2 


2359 


Om det Svenska Tabellverket, som fyra år 
härefter uppnår 100 års ålder, under denna fram- 
flutna tid, genom här uppräknade vidtagne an- 
stalter vunnit den betydliga förbättring, att det 
kan anses förtjena det loford, som äfven utländ- 
ningarne det lemnat, såsom fullständigare än i 
andra länder, återstår dock åtskilligt, mera önsk- 
värdt än för det närvarande möjligt att ernå, 
för dess ytterligare fullkomnande, om ock endast 
inskränkt till de föremål detsamma nu inne- 
fattar ").. Den -vundna förbättringen måste till 
stor del tillskrifvas det nit rikets presterskap 1 allt 
mer tilltagande mån ådagalagt om noggrannhet i 
afgifne tabeller, desto mer förtjenstfullt å dess 
sida, som det lärer vara onekligt, att Herrar 
Kyrkoherdar i sednare tider fått sig uppdragne 
vida flertaligare municipal- och andra bestyr, än 
i förra tider, -hvilka i betydlig mån taga deras 
från dem egentligen åliggande embetsgöromål le- 
diga tid i anspråk. 

De flesta af de ämnen, som de dem till för- 
fattande åliggande tabellerna, enlig hvad nu vi- 
sadt blifvit, innehålla, äro dock af beskaffenhet, 
att icke ur någon annan och i de mesta fallen 
säkrare källa kunna hämtas, än utur kyrkoböc- 
kerna, och hvad angår sjelfva folkmängden och 
dess tillväxt, är omöjligheten för det närvarande, 
alt från annat håll derå erhålla säkrare uppgift 
på en allestädes öfverensstämmande tidpunkt af 
året redan här ofvan, såsom jag förmodar, tydligen 
ådagalagd. Med undantag af Stockholm och till 
äfventyrs några få andra större städer, där inne- 
vånarne i afseende på församlingarne torde finnas 
nog mycket blandade om hvarandra, lärer ingen 


”) Se noten sid. 204. 


260 


närmare än kyrkoherden, synnerligast på lands- 
bygden, äga, eller kunna på lämpligt och ända- 
målsenligt sätt inhämta kännedom om församlings- 
boarnes balurs eller sämre vilkor, och minst om 
där  befintlige undervisnings-, samt helso- och 
fattig-vårdsanstalter. Hvad deremot angår folk- 
mängden: i församlingen till sin sysselsättning, 

eller specifikation till yrken och näringar, att 
förtiga flere andra specielare uppgifter, torde nog- 
srannheten ofta fordra en vidsträcktare och sär- 
skilt möda i och för dithörande underrätltelsers 
inhämtande, hvarföre det ock, i de af Kongl. 
Maj:t i nåder fastställde föreskrifterna, blifvit pre- 
sterskapet medgifvit, att af mantals-commissa- 
rierne i städerna och bhäradsskrifvarne på landet 
begära och erhålla de för sådana anteckningar 
möjligen felande upplysningarne. Hvad som här- 
vid sökas och upplysas bör, är väl både genom 
sjelfva rubrikerna, samt genom särskilt gifna fö- 
reskrifter och förklaringar utredt, men erfaren- 
heten har dock under framfarna tiden visadt, 
hurusom, allsköns bemödande om tydlighet i de 
sednare oaktadt, dessa dock esomoftast blifvit 
missförstådda, eller olika tillämpade, än af con- 
tractsprostarne, som nu ombesörja sammanvräk- 
ningen, och än af contractisterne i de af dem 
afgifne tabellerna, hvilka olikheter, rättade där 
de kunnat utrönas, likväl ofta nog torde hafva 
blifvit, och till någon del måste förblifva oupp- 
täckta vid sallader af sjelfva församlings-tabel- 
lerna. Genom formulärernas här ofvan omnämda 
förändringar i thy, att i de årliga hufvudsum- 
morna af födde, vigde och döde LA i de qvin- 
qvennale, folkmängden så till antal i det hela, 
som 1 vissa åldersperioder numera äfven försam- 
lingsvis i prosteri-tabellen upptagas, har visser- 


261 


ligen, nu emot förr, en större kontroll blifvit 
vunnen, men till uppdagande af i de andra de- 
taljerna förelöpande oriktigheter, eller ock : möj- 
liga miss-summéringar 1 prosteri-tabellerna, skulle 
dock kontrollen i- min öfvertygelse nära nog till 
fullkomlighet förökas, om sjelfva församlings-ta- 
bellerna, utan att, såsom nu, endast till prosteri- 
tabeller sammandragas, directe till Kongl. Tabell- 
Comrnissionen inginge, då ock en närmare jem- 
förelse med till andra verk ingående uppgifter, 
i synnerhet i afseende på folkmängdens klassifi- 
kation, blefve verkställbar; men i fall en så be- 
tydande förändring kunde åstadkommas, borde 
contracts-prostarne fortfarande vara skyldige, att 
tabellerna hvär och en för sitt contract insamla, 
och dem noga granska, samt med skriftliga an- 
märkningar, där sådane förekommo, beledsaga 
vid deras insändande till consistorium, derifrån 
handlingarne sedermera fullständigt skulle till 
Kongl. Commissionen ingå. 


Här ofvan äro ock alla olägenheter för tabell- 
verket redan antydde, som förorsakas af den 
ecclesiastika och den camerala indelningens olik- 
het i riket. En oordning måste det ensamt er- 
kännas redan vara, att, på sätt de för sista qvin- 
qvennrierna tryckta läns-tabellerna närmare utvisa, 
så många moder-församlingar finnas, sjelfva inom 
blott ett fögderi odeladt liggande, hvilkas an- 
nexer, äfven lika ostyckade, äro belägna i helt 
Et fögderi samt till och med län och stift; 
men för tabell-verket är det synnerligast af gan- 
ska menlig följd, att på sätt nu skall visas, för- 
samlingar och annexer finnas, som inom sig en- 
samt äro liggande i, och fördelade på flere län. 
'Desse utgöra till antalet 35, och äro följande: 


262 


I Upsala JWåhla församl. 


stift, Harbo d:o 


1 Streno- | SR 
ERNA tW. Wingåker 


näs stift, och Nerikes län. 
ASskeryd pissa = a grhlands 
; pings län. 
Regan grip. sk både i Östergöthlands 
Bod 480 hi och Nerikes län. 

I Linkö-|Rumskulla. . . ybåde i Östergöthlands 
pings <Yxnerum ... I och Calmar län. 
stift, ) både i Jönköpings och 

Lönberga Calmar för å 
belägen i 3 län neml.: 

Wirserum . | Jönköpings, Calmare 
och Kronobergs. 

I Calmar färd både i ET och 
stift, TWisse förda Kronobergs län. 

Svanskog =... AN este AG 
dör | fade Elfsborgs län. 
Nysund . ; 1 Wärmelands och 
stift, 2 F 
anse län. 

I Wä- Fellingsbro +. . Ibelägne både i Wäst- 
sterås 2 Ramsbergs . manlands och Neri- 
suft, fm Be kes län. 

F både i Jönköpings och 

I SE emsjö. «+» Kronobergs län. 
stift både i Jönköpings och 

Carltorp Calmare län. 

både i Skaraborgs och 
Hah not ne | Jönköpings lärs 
Börstig, Bjurbeck,jalla 6 både i Skara- 

I Skara Kylingare, Smu- borgs och Elfsborgs 

stift, Yla, Åsaka, Åsarp. län. 
belägen i 3 län, neml : 
Bottnaryd . HÅ Skaraborgs , Elfsborgs 
och Jönköpings. 


i Uplands och Wäst- 
manlands län. 
både i Södermanlands 


| vardera belägne både 


= See 


2603 


9 församlingar, nem-, 

ligen: Broby, Köpinge, både i 
I Lunds) N. Rörum, Röstånga,l Christianstads: 

stift, | Tryde, Strövelstorp,f och Malmöhus 

Swensköp, N. Wramb län. 

och Öfsäby re «ss 
för hvilka församlingar således dubbla och 3- 
dubbla kyrkoböcker måste föras för de partiella 
tabeller, presterskapet derstädes, både kyrko- 
herdarne och till en del prostarne, äro ålagde 
upprätta, och utom hvilka ingen fullständig läns- - 
tabell härstädes skulle kunna åstadkommas. Då 
lika afskilda kyrkoböckers förande icke kunnat 
åläggas presterskapet i först nämde flertaligare 
på flere fögderier, ehuru icke på olika län, för- 
delade församlingar, och sålunda icke eller partiel- 
tabeller: äfven för sådane ingå, har det varit en 
omöjlighet att, 1 öfverensstämmelse med en af ri- 
kets Höglofl. Ständer vid 1825 års riksdag yttrad 
önskan, för hvarje fögderi i riket framlägga folk- 
mängden, så till belopp som andra detaljerade 
förhållanden, närmare än som 1i de för de 3 sista 
 qvinqvennierna sammanfattade speciella läns-ta- 
bellerna skedt, såmedelst, att alla sådane uti flere 
härader liggande församlingar blifvit räknade och 
upptagna under det fögderi, hvari efter största 
arealvidden den största delen af församlingen be- 
funnits liggande. 

För åstadkommandet af dessa 2:ne för tabeli- 
verkets fullkomnande -redan längesedan insedda 
så betydliga förändringar, möta likväl 2:ne, åt- 
minstone för det närvarande, oöfvervinneliga hin- 
der, det ena den betydligt drygare kostnad som 
på sält nu slutligen skall visas, oundvikligen skulle 
åtfölja tabellernas så vidsträckta insändande, och 
det andra, att ett af Herr Canzli-Rådet NICANDER 


264 


år 1814 till Kongl: Maj:t i underdånighet ingifvit 
förslag till den camerala och ecclesiastika för- 
samlings-indelvingens sammanjemkning, efter af 
Kongl. Maj:t deröfver ifrån Kongl. Kammar-Col- 
legium infordradt utlåtande, icke befunnits an- 
tagligt, och icke eller något annat bättre förslag 
dertill allt hittills, mig veterligt, blifvit för detta, 
tvifvelsutan äfven i många andra afseenden, vig- 
tiga ändamåls ernående åstadkommit. 

Moderförsamlingarne i riket, sammanräknade 
med särskilta annexer och kapeller, utgöra för 
det närsgårande ett antal 205 re RR 
sSamt:.Gomiracts-prostärnes |. -le nt så 
hvilka afgifva särskilta partiella tabel- 

ler, såsom ofvan är utredt « .. 37. 9244. 
Genom församlings-tabellernas direkta insändande 
skulle det tull Kongl. Commissionen ingående an- 
talet tabeller således ökas årligen med 2214, 
samt hvart 3:te år med dubbelt, utgörande i årligt 
medeltal 2657. tabeller, för hvilkas sammanräk- 
ning till både stift och län, efter nu gällande 
betalningssätt alltså skulle erfordras en ökad kost- 
nad af aldraminst 2500 R:dr, och då revisionen 
af så många tabeller, så noggrann som vederbör, 
omöjligen af en enda person inom årets lopp kan 
medhinnas, blefve, åtminstone 2 nya revisorers 
antagande oundvikligt, hvilkas aflöning,å 375 R:dr 
årligen utgör 750 R:dr. Hvadan, dehssmöd: förbid 
gående af flere andra smärre lika oundvikliga ut- 
gifter, den ökade kostnaden minst skulle utgöra 
3250 Redr eller mer än dubbelt mot hittills va- 
rande statsanslag för tabellverket. 


DOE 


(KV. Akad. Handl. 1845.) 


Qvadrat- Folkmängden Ar 1790: Folkmängden Av 48145, Folkmängden År 1840. Tillökningen 
mil. = TT 
3 deraf belöper på deraf belöper på Under Under 7 
Stiftet. s å valmilen dd & SÅ ihilot N äs | qvadratmilen. de första 25 åren. de sista 25. åren. Ayn 
Land: Sin. ms] q | S:a. ||| m qv | Sa Ål m: I 
= —— (RSS hasse | bre I SRS | RA INN AN UL os —— 


265,059 19535 [KU psalakStiftf 5 I SER 111,507 74) 123.071] 139,036] 262,107 
103,275 8,463] Stre rak Er etik 79,006]  87,18S 166,194] 767) SAG 1613] 86957) 955551 182,5151 8441 923 1772 
335,030 2 | VELIORIS oo Boog 8 8 oc oo 97,532| 103,16G]| 205,69S] 2911 3231 G14) 995299] 114,1501 213,449) 2v6] 34 G37 
1855,677 205155 IK Carlsta tl SjrSK Ser re 80,674] — 86,3491) 167,023] 4281 4601 SSS| p. 99,0S41] 191,306] 488] 5261 1014 
145,915 15,626] Linköpings =» « += + + + 1034,726 220,753] 747] 7951) 1512 dina] 129,403]] 246, S031 886] 1689| 
151,212 11653 85 IRVV(EXXO MSI rer Sr ES 73,74 79,6691] 153,4101 4881 5251 1016] —85,652 130,495] 5681 627] 1195 

50,329 1j132] Calmar. sd: «os os 8 324325] 35,72 68,047Å 6421 711] 1353] 39,266 82,520] 780] 8671 1647 
27,149 (FRU LNNAII oc os SUGS ao 13,187| — 15,5141] 28701] 4881 5751 1063] —15,677 33,380] 5501 G5Gl 1236 
120,450 03 IinÖrs o s SKÖÄO cc 147,84 153,5561] 301,700] 12321 12821 2514] 178450) 156,03S1) 364,518) 1457) 1 3037 
421,777 7,463] Götleborgs. . « «os or + 106,0131 113,30S]| 219,321] 8701 9311 18011 127151) 135,4371) 262,6188 10451 1413] 2158 


11,564| 16,235) 
7954] — 8370 (6 
1767) — 5984] 7751 
11,548] 12,735]| 24,283 37,643||, 26,915 
12,499] 13, 33,039]) 66,644 
11,944 | 15,134]] 27,085] 27,999]- 27,13] 55.112 
6944] 7832] 147773] 13,375| 12,609] 25,984 
24901 21891 4679] 4386 
30,636) 32,182]) 62,818) 60,333 
21,168] 22,129) 43,297] 38,217 


19,218]). 38,515 
16,7891] 34,531 
d7,401]). 35,289 


104.699] 112347] 217,046] 1016] 1094] 2107 
117,157| 13 
131,494 


248,73S] 350] 3921 742 
268,221] 698] 7251 1423| 
150,830 313,2721 1033] 1113] 2146] 
113,651] 121,926] 5,6071 7531 8051 1561 
52,641] — 56,163]] 108,8041 1046] 1146] 2162 
20,013 21,562 41,575] 741] 798) 1539 
238,813] 244,544] 483,357) 19891 20221 4011 
174,9551 340,353] 1358] 1436] 2794 


Gl -25,S75) 


EF 258,254|| 300,922]/ 532| 590] 1122 


104,997) — 5,885) Skara . . vv vv 89475] 95,495] 184,670] 8501 9091 17591 97.687) 105,5781 203,2651 930) 1006] 1936] 127.124] 134,357| 261.481] 1214| 1279) 24901) 85121 10,083]) 18;595] 29,437 58,216 

4061:857 [4381537 | Hernösnads 65, 72.130) 137, 331 37) vol 80396] 83580] 165,9:6] 4) 45lll 86) 113,257 | 122093] 235350] 58) Gal 1201) 15274) 16,450)| 31724] 32,8G1 66,374 

78,727 | 261,255 S:a [1,000,852|1,086,225112,087,077] 250) 30311 58311,143,1431,245,934|2,392,077] 319 340] 65) 66811,477,505 |1,576,921|3,054,726] 413] 4411) S54l|) 142,29] 162,7091) 305,000] 334,662| 327,937|) 662,649 14,61 27,70 
Mälaren...| 10,016 Än 
Hjelmaren 145537 | iEStockholm PERL se 30,979).— 38,737]|—69,74G) 33,824] 39.165] 72,89 38,624 84,161 2845 408] 73] 48001 6372] 11,172) 4,70 
Wettern. . 16,869 Se —  — 2222 ——— | 
Wenern ..| 48,150 RTR [HORA PETAR 
340,827| I hela Riket. os oc + 4,031,831 2,156,793 1,176.9674,283.099]2.465,066Å [1,516.429]41,622,458]3,138.887 145.136] 163,137 || 308,273| 339,462 | 334,359|| 673,821 14,29 


Qvadrat- Folkmängden Bolkmängden Tillyukning under de sista 25 åren. 
mi 
Ten Ånet 1515, | EE I 
S = 5 - procent. 
TO [ER D. JT ST qv ll Sa fom. |G Sa. 
63,863 3,321] Stockholms Län och Städer 51,239| 3124 3956 7110] 3682] 21221 584 —J| — 6506 61281] —12,934 13,29 
45,495 4,171] Uplands (Bo ora Di 22774 40,075 5308 A814l; 10122] NV = 5 2369] 49271 27501 — 2445ll 5195 6,45 
54,490 5,527] Södermanlands d:o 51,853 55495 2 411,680]'  11,0421]; 22722] — NV — 3949]. 3473]|. 7392] 7761 7569) 15,40] 
82,903 9,821] Östergöthlands — d:o 86,225 93,999 1 107,626 22.447]  19,785]). -42,2321 — I 16131 1613] 1051] —I 1051] 21,396] —21,398) 26,12 
92,227 8,305] Jönköpivgs (KIT Ao ca OK 61,729| 72,391 75,056] 22,186 19,473])| 41,6598) —I -—I 5628) 3116] 8744] 16,558] 16,357 28,00] 
81,798 9,920] Kronobergs CRED 9: 0. Or DES 4S,157 55,659] 6 ö 74S] 765) 1456] 18,345 16,181 34,52 —I — 3382] 1573] 4955) 14,966] 14,605| 18 
97,356 5,330] Calmare dio 73,750 S9,780 94, 9231 97 1597 24,500 21,339]). 45,83 —I| — 1790 3120) 21021 22,7101 —21,027| 31,06 
24149 0,421] Goltlands d:o 17,703 20,013 21,56] 7441 7951 1539 4505 3526 sö] — 331 4690 — 469 4336 35591 24,55 
29,056 1,333] Blekinge (KN co a I Oo D-S 37,600| 46,337 49,470| 19311 20611] 3992 11,230 11.475 227058 — 395 395 2601] — 2601 -10,970]  11,570| 31,30] 
54,980 2205] Clhristianstads d:0. fsk von SEN G4,3611] 126,119 81,689] 84,19] 165,S801 14551] 15311] 3016] 20,707 18,933| 39,640] — 697 697 56] — 576] 20,131] 19630] 31,53) 
41,414 0,748)] Malmöhus CHaS 3 S3,577]]| 165,432 110,757. | 110,8831] 221,670] 26761 26751 53543| 29,134 28167 57,301 95] —I 1161 27.006] 34,06] 
39,406 4,814] Hallands (10 YIN 36,8121— 40.454] 77,266 46,094.]— 48,8SHiIl 94.934] 1470) 12401 240 | 10,776 BSS. 19,60 —I|I — 1992 8389 22,86) 
41,952 1,486] Götlieborgs dio =. » - - «sb 61,63] G3,903]]| 125,622 80,523]. 84,453] 164,974| 1917) 2013] 392811 17.270) —16,9411| 34,211] 16221 3519) 5141 — | 138,892] —20,460| 31,33 
4102;100 10,987] Elfsborgs GÅ DNA ODEG GS 76,926]  52,73S1] 159,664 106,402]. 112,216] 218,61S] 1043] 1100] 2143 30,097] — 27,9681] —58,065l — | 415101 1510) 6211 -29,476] 29478 36,92] 
68,662) — 3,230] Skaraborgs dio - «- » « «5 I G8,230]- 73;948) 142,178 93,062]]. 151,045] 1281] 1355] 263011) 21,847) 19442] 41,28] —I — 2419] 19,756] 19,114 
150;108 14,761] Wärmelands UR os TO MD 67,597 73,0901)- 140,977 99,8611] 195,546 6381 GGON 1304) 287749] — 27,4531l 56172] —| — 1603]-27,798 ; 35,71) 
68211] — Goes] Nerrikes d:r ENE | 0246, 031] [950 1725 | HROCYiSA | 25,061] 857) 9521) 18390) 17,299) 16710) 34000] —I — 5732) 14,307) 13,970]) 28;275 29,21 
54,758 2,611] VWästmaulands d:0. IRENE, 010 FAN 45,084 an 7891 SO 16901 584 5144 10,98Sl —| — 2305 4421 4259 8650 10,35) 
265,880] — 18,772] Kopparbergs d:00 AR. ör 64,016]) 119 65,017 138,141] 244] 2701 520 12726 11,755l| 248 — — 5985 9385 9105) 18493 15,46 
158,132 14,891] Gelleborgs do MI. vc fe 46,790| 52,090] — 57,7071) 109,7971- 3301 3650 693 10,966 10,8261 217792 2098 --10,757]  10,917])  21,674 24,60 
205,518 9,864] Wäster-Norrlandsdio «+ + os «os cc 31,193 35,149 40,816] — 45,059) 85,875]. 1991-2191 415 10,575 10,307 20,8855l —| — 1352 9623 991011-19,533 34,30 
404,522 29917] Jämtlands d:r SN 16,886 18129) 23,387|) — 45,769) 55 580 113] 6 5774 12028] —| — 761 5131] 1274 5496 
675,458) —48,631] Wäslerbottens (BD or & Ro on 16,014 |] — 17,476)| 29,3001) — 57,164 11,361] 11102) 22463] 492 7220 1214] —J| — 11,853 
675,289 50,125] Norrbottens ÖR bio Mot dc 16,406 17.820) 24.45r]] 46.767 7651 7032 [2693 —I| — 1648 2108 2055 6003 
3578,727 | 261,255 Mm, S:a 11,143,143]1,248,034N2,392,077 668 11,477,805 | 1,576,921113,054,726) 443] 44 364,860|] 335,366] 703,226] 5594) 10;7221 16,61G] 36,092) 21,101] 57,193] 334,662 /7,987 
0,103 Stockholms Stad se NE 1 EN 22.824) 39165 72,959 35,624 I SHIGIT = 15,225 Z S6S0 2 23,9051/20,0251 15,052) 35077 —I — — 4800) 
3575,830 I hela Bilet  — 0 S4176 967/41,283.099]12 465.066 1,515.429 3,125.857 349.635 686 | 679,224 1 25.940] 25.573] 51,693| 36.092] 21.101 339,462] 334.250 673,21 


+) — betyder Förlust genom Moitalitets öfyerskott, 


Bilagor. - = 1 


AT 


År 1840. 


| q. I Sar m. | q: IE 


166,926 
167,464 
147,314 
124,433 


207,391 
195,132 
182,821 
149,351 
127,246 
111.879 

82,687 

66,246 


59 

4 6 
1,563,8G2]| —3,025,439 
531,485|| —1,065,444 
892.944] 1,722,332 
139.436|| 237.663 
744 1464 
1395 2698 
1249 2544 
2990 5906 
3055 6293 
3617 7764 
4401 9786 
4373 9396 
4289 8718 
7273 


3954 


tu ev 


PRO 


43,744| 
76.207 
74,022]| 
173,446) 
162,862 | 
167,707 
134,424 
116,235 
7,090 
93,752 
7,429 
78.075 
61.011 
48,727 
43,187 
25,687 
17,889 
9820 


530,251 | 
854,450! 
101.695 | 


2836 
4002 
5140 
5654 
42571 


3403 | 


a DDAA 


FEET 


42472 
76,059 
74,107 
171,920 
163.584 
168,566 
138,965 
121,034 
101,597 
99,814 
94,747 
88,425 
74,402 
61,633 
57,090 
36,273 
26,403 
15,732 
6749 
2347 
467 

65 | 


86,216 
152,26 
145,129 
345,366 
326,46 
336,273 
273,359 
237-200 
198,65” 
193,566 
182,176 
166,503 

135,413 
110.366 
100.277 

61,960 

44.292 

25,552 

10,583 

3435 


1,516,429| —1,622,458|| —3,138,837 


SER SA EEE 


328.142]| 4,058,423 
949 186] 1,533,636 
145.130 246,828 
FA 
| 
id 1472 
1321 2602 
1316 2616 
2942] 
28 s| 
38181 
4662 
|| 
5239) 10,893 
4197 3+5 


4041] 


eo 


År 1810. 
naden till Yrken 


Folkr 


Prästerskap och prästvigd Kyrkobetjening 
Laici, Öfrige till Läro-Staten hörande personer 
Pedeller, Klockare och Kyrkobeljening - 
Studerande vid Academier och Skolungdom. . + + 
Till Civil-Staten hörande högre och lägre Embetsmän 
Magistraternes och Städernes enskilda d:o . 
Vakt- och Fångbetjening 
Till Militaire-Staten hörande Oflicerare 
Under-Oflicerare och Gemenskapen 
Handlande Borgerskap « MAN 
Dithörande Betjeningen i och för handeln 
Bruks- och Fabriks-Egare 
Mästare . 
Contorister och Betjening - . 
Konstuärer och Handtyerkare « = «oso so so 0 cc 
Gesäller, Lärgossar och Betjening . 
Sjöfarande Skeppare och Sjömän . « + « «= « 
Lotsar och Fyrbåksvaktare o 
Diverse Personer, som ej till någon Titel kunnat hänföras . 
Järnbärare, Tornyäktare och Arbetskarlar, Roddare m.fl: soo ss ro ss soc 
Privatorum Tjenstefolk, oberäknadt nedanupptagne Jordbruket tillhörande Betjening 
Afskedstagne, eller ur tjenst gångne, eller som upphört med handel/ m, in. « « « 
Hos Föräldrar hemma vistande Söner öfver 15 års ålder, utan något visst antaget yrke eller tjenst 
Dito Barn under denna ålder, utom dem, som böra till Bonde-Ständet och här nedan särskildt äro 
IMINT 5 doo BO LM NY bee HB 3 HÖ A GO DB YE bo DD Ior 
Fader- och Moder-lösa samt Fosterbarn . 
INS 9 0 FIS Ört US Ö BSI KH Orr 
Äldrige Bönder, som upphört med Landtbruk och Fiske o 
Vanföre Inhyses- och Backstugu-hjon 
Hustrur, som sköta annat näringsfång än deras männer 
som lefva ensamme =. ss > 
Enkor, som lefya,af egna medel +. 
MIKA CCOIN ä hoc 6 Id ob I I c CR 
Ogifta Qvinnor, som bo för sig sjelfva och lefva af arbete 
Sällskaps-fruntimmer =. = os > oso + 
Mosaiske Trosbekännare 


Utländningar ".r re SRA ss 


Jordbrukande Possessionater, Arrendatorer och Bergsmän. . 
D:o Gästgifvare och Krögare. 
I och för Jordbruket antagen Betjening =. + « « 
Bönder på egna och andras hemman samt Nybyggare 
Jord- och Stat-Torpare k 
Skärbönder och Fiskare + + >= « Jo 
Arbelsföre Backstugu- och FNS ERE ER a 2 
Söner, Drängar, Döttrar och Pigor i Allmsgenr bus och tjenst . 
Enkor, skrifna för Gårdsbruk . . = = = os so ss rr rs 


Lapp-Ållmoge « + + + + 
Barn hos Ogifta Mödrar AO 
Än dio « + - hörande till Bonde-Ståndet . 


Än dio . « «+ + «till Lappbjonen 


Litt. €. 


7372 7604 
2308 2330 


Gifta. 


ner. | Hustrur. 


21714 
292 
3362 

4 

4407 
339 
1006 
SH 
25,407 
2993 
232 
1551 
4401 
ARRI3 
14,203 
3428 
4446 
593 
2876 


7333 


351 
23,649 
8649 


25,129 
274 
26 
1763 
4697 
12,039 
14,190 


Barn, 
Ogifta Män 
och 
Enklingar 
öfver 10 är. 


43291 
1360 
4329 

351 
718 

13,294 
3455) 

24,616 
5001 

198 
1958 
2810 
9301 
4904 

16,656 

18,975 

14,820 
1459 
2691 

13,461 
5672 


Ogifta |” 
och Barn 
Enkor. — faf Qvinno- 
könet, 
öfver 10 år. 


Barn 
under 10 års ålder. 


Gossar. 


Flickor. 


| 


28,151 16,509) 
1305 


59 628 


su 
4161 
22,439 
7308 
527 
1385 
1927 
35,698 
4353 
4561 
2235 
5119 
25,527 
17,69 
28,044 
947 
791 
4834 
10,143 
11.141 
17,981 
17,144 
93,460 
20,703 
5548 
3042 
37,110 
14,321 


35,796 
31,403) 


110 
134 


5099 
2003 
7970 
190,270 
94,566 
2860 
54,023 
11,749 


5099 
2005 
7858 

190,271 
93,605 
2859 
53,976 
41,585 


894 

167 
16,231 
16,220 
7952 
506 
11,203 
400,952 


1151 


TI 


413,785 
862 


Summa 


516,61]. — 517.986]. — 632749Å — 150.317 so 


244,543 
11,940 
639 


9691 
367,419 


436 
371 
5993 
2170 
24,201 
206,490 
102,518 
3366 
65,226 
657,14] 
11,940 
2561 


9691 


1,516,429 


672,9461 
62,545] 
3015] 


9942] 


1,622,458|| 


425,059. 


1,081,679. 


516,519. 


1,095,997. 


5 (SÄD JF ST 
I hela Biket. 


= RR [| T..........—......F5 551555 FTSE ESSESEEESESRRÄASEEEANSNRRSNSSASRASVEAEEAARISIRIININN 


Födde. 


a 


| 44,765 42, 879] 87, BIE är 4616. 23,639 56,225 23,06010 
| 42,743] 41,078] 83,82]... . 4817... . | 30456) 30407] 60,863] 20,9331; 
| 43,974 41,743] 85714) vn 1818... . . | 31.410] 30,335] 61,745) 21,42710 
43,168| 41,082]| 84,250] .. . . 1819... . | 35,182) 34,699] 69,81] 20,7951 
43,514] 41,327 84,31] om 4820. 2] 31572) 34359] 63 050N RT ER i 
us 161] 208,109] 426,270| .. . Summa. | 38 
47.156] 44,916]] 92.072]... 1824... | 33,466 sötosal 66,416) 22,890/å 
|48,242] 46,067|| 94,309] .. .. 1822... . | 30,500! 28,890] 59,390] 24,431/5 


56,06 :1 23,99315 
56,2560 -23,90716 
56,465] 23.640 


| 28,802] 27,265 
| 29,074| 27,185 
29,180] 27,255| 


Fi0187) 250721 98:2591- 1. 1828. ca 
|47,793] 45,784|| 93,577] .. .. 1824... .. 
051.095] 49,2201 109.315]. Ls 1825 4. 
144473] 234,059 lar 3.532]. EESK TINA ej 


|49,614] 47,511| 97,1251 . . .« 1826... . | 32,387| 30 32,387| 30,640]| 63,027 63, a > cl 
145,035| 43,103)| 88,139) ... . 1827 .... | 32,963) 31,957]) 64,920] 20,339|) 
a 46,719]| 95,354] . . . . 1828... cd 39,226| 36,634] 75 er 22,440 
150,838] 48.650] 99, ASS 1829 .. 42,415 ; 


182, se 173 | 355,77 d. 110,107 | 
38,404] 36,870]| 75,274å 19,983)| 
34,063| 34,015]| 68,0:8 20,935] 
32,637| 31,310]| 63,947] 23,02) 


= 469] 46,157| 94,626Å . .. . 1830... 
142.591] 232,140|| 474,731| ... Summa. .. 


45,374| 42,879]) 88, 2535 EB 
146,036| 43,826]) 89,862.... 1800 SE 
51,316] 48,993|| 100, 3096 SE SE SSR valda 


151,293| 48,938)| 100, 2315 os. 1834... 1 39.105] 37,189]| 76,294] 23,8031; 
b0,172| 47,972]] 98,1444 . .. 1835... . | 284951 27,2431] 55,738] 22,533i0 


339, 331] 110,285 110,283/4 


232,605 476, 709) I SWmma. sa = a 166,627 


K4, 191 


49,588) 47,269] 96,857). . .. 1836... . | 30,967| 29,796]| 60,763] 21,816/ 
18,246| 46,370]| 94,616] . . . . 1837... . I 38,621| 36,990]| 75,611] 211531) 
116,140| 44,425]| 90,5651 . . .. 1838... . I 38086) 36,223| 74,309] 18,7745 
1t6,685] 44,678| 91,363] .... 1839... . | 36,913] 36,075|| 72,988] 20,9631; 
50. 268) 47,8921 98.160; na 1840 20. d 32,370f 31,18511 63.555] 22,07110 


170,269|| 347,2: 208 104,77 | 


fn nosa 561) SEGE (Lö Ua Lo VE HÄSSRA 


å Medium . 
93, 115, zå fagalla dessa 25 åren 133,628,5 


32,314;41165,942 er 79,21; 


613, 7 45 202,0 


D:o af Nativitets- 
öfverskottet ...13,985,2 13,187,6 27 4728 


Åk. V. Akad. Handl. 1845. 


; ockholms ILaän. 


är ÅT 1816: . ass få 1256 A9701--2334)- NG 
EAT kon PÄR 1322] 1226h 2548l 87100 
FINER EE a for [OJ 1379] 1276] 26551 8201 
FOUR ne 1 TTG SN A3407 2 
so 18751 1861] 2 ol 


s116: oe joo KR eKLANOrT 


far dB2N, er 4612] 1594] 3206] 971 
Ne 1303] 1186) 2491) 1134] 
STÖRA (ERT 12221 11341] 2356] — 9790 
SRS B 1245] 1101] 2346] 967 
end 1201] 1077 2 


slog HBO NR | 4447) 4285ll 27320 ssh 
FÖEGR S RR 1668] 1529] 3197 
dr ABS 1922] 1758] 3680 

ve 2112] 1948) 4060 
förd 14830. AE 1681 | 1543 Ro Se er | 
NS :a vie of 8830) BORT Re PARAR ar 4395) 


NAR De SY US a 17931 —A6814 
ds ee SR ÖT. «Ms 1547) 1504 
SUCK nera JD: a GR 1468] 1278 
ER SEAN fl Ko DE JÖRE Ca 1658] 1470 
fe SE SAS 2071 1066 


3474 
3051 
2746 
3125 
2273 


Sh 4 SARS MR 1514 

TRE 38. sve | 20951-14925 

ös 30. 0. |. 1342]-2339] 12681 

1711] AC I 3302 AR 203 INA 243 1159 
8302] 7843] 16.145]... .. GEA : 


1653,3 | 1574,8 


Medium | 
af alla dessa 25 åren | 1528,3]| 1415,41| 2943,7 


3228,1 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet .. + 125,0 159,4 284,4 


Upsala Län. 


| 2683 
| 1258) 12231) 2481 
4214] 1202] 2416 
11851] 1056]| 2241 
od 1071] 2196 
(CET TEES Er Sa... .. | 5413] 52911|10,704) 3194 
a 25a 420) 2456. 189000, 1309] 412521 25611 691 
1270] 1330ll 2600] ..... 18023 NA 9901 — 9661 419561 802 
1289| 1251|| 2540 TES EE 854) — 85211 1706) 704 
1313) "a817) 2630-00: . oo. 1808: tg. 82| 821 1642] 760 
| - 2 se FREE d805- SN 2 8331 ar ökad 
6499] 6498| AROM: re SEE SS I 4894] 4724l — yct8| 3746 
| 14001 13611) 2761) Do ov ss 13205 myste 11231 40871 2210 778 
IFA2021 74466] 2368) rs. «s AB205 NESS 10146) 10131| 2029 673 
| 4296] 1194]] 2490] ....- 1828 1262] 1113] 2375) 716 
2161 IRSSNS STIAN Eee sr 13290. 13021 127911 2381 658! 
ad AS 800) 1 1830. sd 10914] 1066] 2157 6341 
| 6388] 60970) 12,485] . . . SALMA. 5794] 5558] 11.352] 3458 
429715 41921] 24890 oe i. SE FN 1120] 11181) 22381 693 
FÖTT SON 2405]: I 21032 1064) 109011 2154 749 
143010 H205N--12734] i. . 1333: Fi 958 90411 1859 745 
136012 20320 0 vc ÅOF SIA 10421 100411 2043 TAR 
sed 1313|| 2636] « . «>. 15356 SR ol 833 RR AR 702 
6698 | 6698] 62581 12,936 låg SA 5041] 4943] 9984) 3570 9984] 3570 
4317 142305 4 a a 18304, 9241) 8711) 1792] 622 
41531) 12150 2368] <... 4837. ..... | 1260) 12201 2480f- 1591 
| 4218) 11890 2407)... 18380 06 120£| 12321] 24331 5796 
1 EET ER Ra SAN 18395 Hort. 1118] 12011 231498 557 
| "al 1170) 2461) i oa 4840: (eg ad 825 i 662 
| 6083] 5954 POST SS SJÖSS AR 5368] 5349 5349|l 10,7175 3011 
| | Medium 


sams) oroal 


11272,3| 1227,4]| 2499,7| af alla dessa 25 åren | 1060,4| 1034,6 
| d:o afoNativiters- 
| öfverskottet . . . . 211,9 492,8 404,7 


Södermanlands Län. 


: Födde. 
Ho om, | q: | S:a. 
il 1605 1591 | 3196]0N1 Ak 4816. PR 
; MH 1528)" 3059) 0. a 4807: ER 
| 1625 1483] SLOSIEER, sd 1818: "FR 
| I 1454 2030 1819... FÄR 
|| 1488 1397] 2880). (3820-00. 
| 2725) 745357) oo... Sia san 
1 d72204567I SURA 1804 
IE ES 1822 En. 
pa7asN amn 849 1823 
| 1781) 16851 3466)... .. 1824. NCR 
| 500 1769] 3618] ...sa 1525. OM, 
| 8311] 9 OR Cd. Stas 
[| 1777) 4696 3473)... 1826. RE 
115955 4480) s8075 ken 4827... SM. 
Iud698] 14645] 1+8843) kh a. P3IOLAFR 
2747) 4674) 34200 . 1820: 00EA. 
| seen (RE RA EN 1830. HE. 
I 8457) 8089 46,54]... Sa sit 
| 1585) 4548 3133]... .. 1831. LA 
|| 2562) 45881 31500... 1830. SE 
i 1805] 417561 3561) ..... 1833. EE 
il4853] sv47291s73582llun oss 1834. sb. 
i 4798] 4676] 3474] .. vv. 1805: CE 
|| ec03] 8297 16900 8603] 8297 16,9c0] . .. .. Sido AR 
|| 1759 EEE 3468 1836: ns. 
1769] 16861) 3455) ..... 180060 NR 
1596] 11668]] 3264] . .. ; :1838. ..... 
4708 | 14583] 3296]: os. 1839. 0 
41743 |an6s2ls4os len vc. 1540. 00 
8575] 8333] 16,908] . . . :. SR. 
| Medium 


1686,8 | 1627,6|| 3314,4] af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativiltets- 
öfverskottet . 


2 467,4 441,7 909,1 


Döde. Vigde 


| S:a. 


a | 


1048] 1059) 2107] 859 
11231 1177|| 2300) > 816 


1078 | 2097) — St4l 
1247] 1197) 24441 — 7601 
1209] 412511 2460] 793 


5705] 57031 11.408] 4036 
1267] 1242] 25090] 873 
1149] 1080] 2229) — 976 
1121] 985] 2106 

967|| 1993 
1090 - 


5687| 5364! 11,051| i 
1211] 1000] 2211 | 
1150] 1099]| 2249 
1686) 1651] 3337 


ERE 


1554] 15171) 3071 | 
1227] 12201 2447] — S460N 
og) 64870 13.315] 4314 


1202] 1244 2446 
1244| 1202) 2443 
1124] 1034] 2158 
1297] 12071 2504 
1050 215 . JIA 
5946| 5737] 11,63] 4430 
1146| 1170) 2316 


1397) 14021] 2799 
15621 161 NEIS175 
11191 1105NER2222 
40961 1070 el s 


6320] 6356] 12.676] 4 


1219,4| 1185,9]| 2405,3] 865, 


i 


Ostergöthlands Län. 


Födde. Döde. Vigde 
TITT ad 
| q: [ S:a. m. | q- | S:a. 
2043) 2755] 15667) > :,. År 1816. JJLX 1944] 1914] 3858] 41524) 


2905] 27991) 5704 
3045] 28921] 5937 1818 


2164] 43111 13661) 
18221 183001 3652) 147011 


ee oo 2 0 


2861] 27191) 5580)... .. 41809: IBL 2497! 2134 2 

sal 25431] 5188] ..... AB00-ARERL 2104 

14,368| 13,708|| 28,076Å . . . SL ; 
3022] 2894] 5916]... ,. 1821 2570] 267211 5242) 1567 
3269] 31111] 6380] Lv... OR 2119] 20501 4169] 16851 
3252) 3161]) 64130 STEEN 1832] 1767|| 3599] 1709 
3123] 3006) 61290 ..... 1924. 1799] 17141] 35131 16661 

| - 32301] 6413) vn. 1925. CB. 1771 1702] - 16501 

I 15,849| 15,402" 34,251 Rd Ska «AN, 10,091 | 99051] 19,996] — 8277|| 

| 3442 13098] =6240Å Vv... . 1826: 2179] 2195 

Msoz6n TOT] SATAN 0... 1607. RE 2108] 2215 

3089) 3040] 6120)...... 1825. MER 2835] 2744 

3250) 3091] 6344] vn. 18205 NER 3034, 3218 

| sl 29511) 6408]. 1830: CFL. 2496 

1115,396| 14,887|| 30.283]... . Sas 

2936) 28301) BYT 1851... GAR 2473) 2497] 4970] 1446 
2980) 28271 5807] ..... 130 2312) 23331] 4645] 1476 
2 SN 1975] 2043] 3988] 1622 
34471 32951) 6710) vv ASIA Fr. 2311) 2364] 46751 1688 
3097 | 3097] 302411 6121] vvs 1835. a fo 9 1S60 dl 1493 

115, 15,742| 15,176| 30,918 15,176|| 30,918] vv. SAR juL0ns] 107 zol| 22.088] 7725 
3230-1299) 622600 vv. 1836: Kr: 1837| 1737) 3574] 1466 
3166] 304511 6181) ..... 1837: PR 26471) 25821 5229] 1502 
3162] 30209] 6191]... 1838, sk. 22821 2191) 4473] 1412 
3193-3024 || "6214. 1830. RE 2198] 2233) 4431] 1494 
3346] 3060] 6406]... .. 1840. ovana 20991 2034 ad 1544 


Dö 2000 030 
| 16,099] 15,119|| 31.218) . vv. Sä GR 11.063] 10,777|| 21,840] 7418 


Medium | | 
4380,61 1546,2 


af alla dessa 25 åren | 2200,3| 2180,3] 


CE 6069,9 


| 3098,2 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet ... . . 897,9 791,4 1689,3 


J PRE Län. 


Föd de. Döde 
m. | q: [ S:a. m | q- | S:a 
2045) 2003) 4048 År 18160 AR 1150] 1167) 2317 | 
2035) 18811 3916] ..... 18175 NER 1330! 1336]] 2666 I | 
2139] 20211] 4160] ..... 1818. 1E 1364] —1358|| 2722 | 
2018! 1910]| 3928)... vv. 1810. AIEÉ 1828] 1910] 3738 | 
1944 | 1937]| 3878]... (20 1386| 1375|| 2761 | 
10 178 | 10,178] 9752] 19,93( 19:030F EUS Sd SIREN | 7146] 14 204) I 
2216] 20491) 42651 .. ... 182050 SN 12851 13831 2668 
2267) 2096] 4363]... . 18200 SI 1313] 1282]| 2595 
2322] 22971) 4619]... vv. 1803. 0 1149| 1155) 2304 
2199! 20971 4296]... .. 18000 ERT 1250! 42291] 2479 
| 2422] 2076) 14698) vn TSE 1136] 1123 sexslelor 
11,426| 10 11,426] 10,815| 22,21 22244) ooo. Sun 6133] 6172] 12,305| 
2258) 22490 4507Å...... 182615 1338] 1250|| 2588 
2069] 1978) 4047]... .. 1807. OR 1128) 11511) 2279 
2403] 2238] 4641 ..... 1808-00 1354) 1290] 2644 
2498!) 2347] 48450... ... 1829. KE 1742) 1708] 3450 
2275] 21851 4460] osv. 18300 1404] ara] a 96 
11,503] 10,997|] 22,500Å . . . .. Stav 6966] 6772] 13.738] 4948) | 
il 2235 2061] 2960 IN. 1830. oRESE 4362] 1311]| 2673) 999 
2299 = FU 1833 1262] 4317) 2579) 100 
2450 706 om. 18931. NN | 1396] 14321] 28281 1036 
2439) 2281) 4720)... ... 18344. NR 1645; 1646) 3291 1061] 
2349] 22341 "4583] sc. 18955 sr j 1173] 1114 2 10 
| 11.772] 10,985l] 22757] ooo . Sas vt 6838 | 6838] 6s0ull 13,658] 54070) | 
löpasal 22631) 4514 1836. NR 1276] 1304] 2580 É 
2260] 2166 240 EAST TÖS NN 1566] 15421 3108 | 
2173] 2070 SPP 13 SR 13221) 2736 | 
ou37! so77) 424lnn on 1830 1407! 1442]| 2849 ; 
23 SE 1840: BR 1394] 1423 vr h 
1 11,359]| 10,867Å 22,226] . .. SAS os 7057] 7033] 12.090] 4597 
Medium | | 
ell 4386,1] af alla dessa 25 åren | 1262,1| 1357,7|| 2719,8Å 1007,1 


| ä I 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet . . . . 887,4 778,9 1666,3 


fä ronoberss Lan. 


Födde. 


mn. | z | S:a 


1625] 1654 3279 SÅNE: 1 SAG KS 1167 1201) 2374 835 
13231 IG IE oa ASUS HR 1066) 1116 2182 795 
20 1692 AS4S 5 NG 1172] 12021] 2374] 892 
17091 1697 A1S10. NR 1324] 13061] 2630 762 
ma 3 -- ERP 1890. > | 252 ul 728 


5783] 11.485] 4015 


Medium 
af alla dessa 25 åren | 1196 sal 1197,5 


Si OSA 
1788) 1766] 3554]... .. 18004. SAR 1229] 1190] 2419] 754 
1841| 1725] 3566)... .. 1800 CE 1143] 1155) 2298) 914 
1995] 1854 z FR RE 1053) 410352] 2105] 877 
1990! 4798]| 37881 ..... [804 1039] 1055 | 877 
1922] 1935] 3857)... .. 1805. Org 1067] 1028] 2095] — 8451 
9536 | 9078!| 18,614Å . . vv. Sä KA: 5531 | SÅ 5531] 5480] 11,014] 4267 || 
1947| 1820] 3767)... .. 1826. LS 1227) 1314] 2541] 757 
tr7al aa 3517) i 307 AN 1081 | 1133] 22141 — 712 
97 ROR 300 EA TSL 1199] 11551 23541 — s1i0 
20491 20251] 4074] oo... 18295 dd 1511) 1481) 2992] — 8231 
2059] 2024] 4080] .....1830..... 1361 | 1355] 271 1355 2 777 | 
9805] 9537 19,342 pen NOK Sue 6379] 6438, 12817] 6379] 6438); 12,817] 3879 
1862] 1794] 3653] ..... 1830. Le 43851 1-43851 227731 ros 
19591 an90ll 37490) oo 1832... Ver 1270) 1344] 2614) — 7681 
120421 4928-3970). 1533 sin des 1332| 12401 2572 8131) 
| 2157) 2012] 4169]... .. 1834. .... | 1188! 4133) 23211 847 
|. 1974] 1896] 3867) ..... 183540. ba 1063] 1050] redig 
| 9991] 9417] 19408] . vs. Fv 6241] 6152] 12,393] 3934) 
| 1994] 1891] 3885]... .. 1830... 1130] 1095] 22251 — 765 
2105] 1941|| 4046) <.... 183700 ER 1341] 13011) 26421 — 733| 
I 1870] 18071 3677) >... 1338: NR 1280] — 1288j| 2568] 689 
1903 49331) fadon os 1839 1158] 1197 Sd 850/l 
| 2199! 2142] 434 ..... 4840. s0s 4149] 4203] 2352] 846 
i0,161] 9714 19,875] .. ov. Sa =... 1 6058) 6084] 12,142] 38851 
| 
| 
| 


11930,4 | 1844,7 |] 3775, 2393,9] 799,1 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet . . . . 734,0 647,2 1381,2 


2 


1276 


2380) 48811 .-. . År 1846... :.- 
2453u505TE ek CE 1817-200 
= 24611 -CS020E SPEL 1518. FR 

2454 (1 SBS I MIO. 


SEN Själ 36| 1997" 45,733] 642: 
2590]] 3235| .. Fr, NTE I 4933] 49821 3915 
27360 n6s3lisi. J4 sl 3126 


2 & 7308-5651] så 485 


2945 


157 3129 
1489]| 29931 1453 
14598 


2747 


, 


25 1353) 4542] 3095 
3,644i 27,826] I... RAR 8104 16.235) 222 
5605 1690] 1678) 3368) 142910 


2848] 2 1806. FE 

2596] 2216) 5012)... 4827. .... | 1986] 21341 41200- 123310 
2610]1225691"-STIaen ot 1828. SR 2611) 26031 32141 1339) 
2913) 2827) 5740 4820, He 2707] 2616) = 1377 

5928 42600 TNG RI. Ke 1944] 41944) 383: 147) 


10,933| 10,975|| 21.910 


£3;895] ans lortGS en or Ska vo 
ST 4830: sd 1993 E 4042 
2 


2798] 26161 5 
20711 21257 111556 
2987 2 
3126 


4315 
I967 
IS11 


F200ELS ooh 1832. SE 213517 2183 
ES) SR 1633-,:N 20011 1966 
13523 


2966 
301215--6140P 003 1634. AR 1985 
75 


2880 Sen pra FaR oh 1835. 1675] 16650 3343 
14,462 = fe a Sa | 9794] 96871 19,4s1| 

3025] 2768] 5793]... .. Å836. 1614] 1687|| 3301 

3005] 303211 60370) ... .. 1857, NR 2181) 21511) 4332 

Pr 22761 1835, SE 1846 | 13291] 3675 

SLO0R RSO+ 16064) 118300 MER 1913) 18361] 3749 

32341 32061 640... 1810: NR 4000] 19051] 3904 
15,336| 14,617|| 29,953] . . . Sa 9553] 9403] 18,961] 6954 

| Medium | 

2826 Il 2526,9 | 270041] 5527,3| 2700,411 5527,31] af alla dessa 25 åren 1346,9| 1316,8l| 3693,7) 1373, 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet . . . . 980,0 853,6 1833,6 


5320 


516) 474 

ol 527 

554| — 504 

498] 472 
2575]. 2448] 5023 
596) — 506 
558| — 529 

576] 592 

557 567 

584] 561) 1145 


471 


1165 
1124 
1145 


2371] 27551 56926 27551 5626 


627| 5521] 1179 
562! 460] 1022 
556| 476) 1032 
SEN SR 1059 
nagel 496] 990 
| 2813] 2499] 5312 
539) 5180) 1057 
| 1532] 5271 1059 
| el 5891] 1238 
5931 — 5981] 1191 
| 597] 22451 1142 
2910] 2777] 5687 
581] — 578) 1159 
549| 5401 1089 
508 474] 982 
5251 — 487|| 1012 
N 569) 1160 


| 


525,1 


1052,0 


Gottiands Län. 


OFÖR SROV 


Se 2.0. 10 Fe 


DATO, 10. BRA 


CI 27 ÖR AE 03 


eo so oo 


; JAR SER IE VIS 


sie, 10/0. Ae 


910 AFONSO]: 


a or oe. 


LST JAN NU NN RAJ 


SivepNet BID 


200 LONE Va 


SR rg. NJAE 


ere AA Vv 


ex eo ben eo 1 


RR EA SK AA 


ee ere ieote 


(SES VT ARE 


07 ORAN VN 


oe TORELODN 


vju lav vf Pa 


Medium 
af alla dessa 25 åren 


D:o af Nativitets- 


| öfverskottet . 
| K. V. Akad. Handl 1845. 


372,0! 


364,9 | 


. 192,0 


153,1 


736,9 


345,1 


353. 3451 698) 304) 
343] 3751 718) 343 
d 3081 6290 — 3220 
302] — 3241] 6261 283 
RANN sag. 30] 
: 3260] 4564) 
2s0l 268 548) 3071 
329) 310] 6391 — 3301 
362] 318) 680] 3581 
358) — 360] 718) 357) 
1667| 1613) 3280] 1670) 
315] 311] 626] — 2861 
353| 3501) 7031 — 2731 
487| 4321] 919) — 2341 
454| 4231] 877) 24010 
= 400 os] 2591) 
1993] 1916] 3900] 1342 
434) 4621 896) 3161) 
455) 5551) 4010] 285 
3841 3951 77900 311 
399] 374. 773] 367 
| 
2094 | 2151] i 4588 
305] 286ll 591] 299 
329] 3851 714]: 259 
406| 42: 8331 218 
3 42211 348 — 261) 
396| — 433) EN 
1862] 1953] 3815] 13431) 


| 299.011 


(Litt. D. 2) 


Födde 

m. | q- | Sa. 
ast 
1468] 1351] 2819 
14561 13931] 2849 
15601 1445 3005 
1506] 14511] 2987 
SE RN erna 14300) 292: 
7478 sl sars] 7109] 14,587 14,587 
1580] —1532]| 3112 
1653| 15231] 3176 
1613! 16031 3216 
157015 15561" I126 
1678] 1673] 3351 
8094] 7887] 15,081 7887|| 15.981 
1560] 151 OD 
1426] 12401] 2666 
1419) 1368] 2787 
1509] 1418|| 2927 
1504] 14751 1475 | 2979 


vas] 7016 14434 


1568 
1365 
1651 
1657 
1560 


| 


1449]| 3017 
1419|] 2784 
1614|| 3265 
1635|| 3292 


7801| 7615] 15,416 
1499 1512) 3011 
1595 i 3176 
1539] —1580/ 3119 
1603 1634 3237 
FA7A01 T653 16: 541 3400 
gos2] 7961 961] 15,943 
1550,9 | 1503,5! 


ee. 07 10: OG 


«(es Joe 


Ke. var. Mn 


EO Ae 


ORÖRT a 3 


SKR 


eV VER 


DER RR 


Medium 


3054,41 af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativitets- 


CIN 1 TE 


ITE KOL FoLe 


JR VI FIL 


öfverskottet .... 


- 
i 


Bleking e Lån. 


mr RARE tera RRD Sm = 


Vigde 
; par 
m | q | Sa 
931 796 1727 
926 9451 1871 673 
10581 10161 2074 
997 1032 


1056 
959 


| 


1101,7| 1044,5| 


449,2 


EE 


6542 6851] 6542; 13,393] 3103 310 


107i 
11335 
1056 


546 


5221] 10,697] 32. 


1035 
1105 
1080 
952 
983 


5443] 5155] 10,598] 329 


459,0 


2029 
ER i 
9341] 3396 
2479 
1833 
1751 
1630 
öns " 
9627] 347 | 
2228 
2620 
3270 
3015 
- 


2273 
2246 
2164 
2274 
Ta 


2146 
2271 
2201 
2008 
1972 


716 
72 


2146 21 660 | 


908,2 


m | q | S:a. 

2143 2126) KAGUNE. År 1816. uta 
2185) 21561 4341)... .. 1817 > MAG 
I 2318) 21841 4500... vo. 188 Re 
1819. gt 
I 2302] 2219) 45214... 1820 
| 41,196] 10,76] 22,072 TE SPI 

1 a RS CTS 1321 
| 2496] 2408) 4904]... .. 1800 RT 
| 2605) 2465] 50701 . 1000, ÅRE 
[ARG RRGC EA 18204 KE 
j SR 2587) 5334] vv. 1595 Nr 
112,825| 12,230| 25,055 ER SAL 
| 24851 -2517)) 5002)... vo. 1306. Lör 
TA RR NR TS07 Te 
25811 24211: 5002): ov 1828. ok 
07241 2479 5200... .. (9297 ar 
os oe UC. 1830. 
GANG 6 AE AE GEO 
adsl Ra 4860. ss SS 
basol 10405] 44670 ov. LI. 180 
TG sea RR 
ET GS ER född ER 
| - EEE Ed 330 ar 
13.111] 12,321| 25,432 YA. SAL 
2713] 2590] 53120... .. 1336. SR 
2666| 25591 5225... 1837 
2445| 2446 48911... .. A9838. 
As En 18039 KA. 
| od 2762 ol 610 NS 1840, JR 
I13,330] 12,877|| 26,207Å . .. Öka 

Medium 


[2525,4] 2415,4| 


4940,8 


af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . . . 


1697,2 | 1658,0] 


. 328,2 


757,4 1585,6 


par. 
1260) 12761 2536) 1105 
1306| 14861) 2992] 1076 
4582] 1506] 3088 1064 
1672] 17321) 34041 1074 
oc 1385] 274 ÄN 
2383] 7380] 14208) 54991) 
1876] 1588) 3764) 1168 
1537) 1569] 34106] 117€ 
1505] 1423) 29331 4203 
1377] 1274| 2651] 1246 
1464 | 1423 da 12011) 
2759) 75820 15,341] 5090h 
1586] 1550]| 31360 1140 
17741  1770]] 3544] 99510 
1849] 182311 3672) 1030) 
2406] 22801] 4695] 1058 
ed | af 
9555] 9423] 18978] 5355 
22521 2253 45051 1043 
20851 20950 41801 1036 
1690] 16021) 3292] 1211 
14601 13691 28295 1253 
137 | 1340 ale 1078 
1703] 1627] 33300 99: 
1898] 17681 3666) 41013 
2040) 1864|| 3904) 41008 
1629] 1648]| 32771 1230 
16041 1495 sm 1169 


8874] Bao2l 17276] 54 


3355, | 1115,5 
2 (EEE 


3036! 
901 
3077 
2952 
I 


3136 
2025 
3106 
| 3115 
| = 


34714 
3193 
3447 
3479 
| 3492) 3237 
147.579] 46,82: 
| 3436| 3297 

3695] 2862 

3865] 3618 

SN 3724 


3233 


| 
3717 
3496 


i 3666] 3513 
|| 17.958] 17,014] 34,972 0141 
I 3827) 3639 
3713] 13546 
3530 FFF 
SN 3526; 
39906) 3650 
18,626| 17,755| 36,351 
35 ad 3347,3 


DJ ÖS 
000 Me ACK e 8 Co NS 
ty Mecke” oo AVIV je 10) "bor 
erat ufke 


0. Neon 10080 VAN QR, 0): TAB SR 


oo 0. ola, ss 2 
Se Ye; ov 
NORRA Re NEO I OR 
PÅ kö Koler ye 


exile ND 


b', 8 KORR 


7185 


elen ehe 


GATOR oh. 
6943 
7068 
SHOT29AK SE. 
34,406 
6733 
05 
7483 
7620 
44790 
34,972 


7466 
209 
6924 
LOGO SEN er 
ÖTOREERSN 1540 
36,351 


FÖR OE CS Korat 


CSES Re 
akeria, oe 


CER JE Ne Få LJ 
DLINK. 8, Ae 


vie reor UD 078 Are 
(SURT RS 
på Gl 107 oe 
bor oe. oe 


phone sf KCR. 0 176 Mal et fa 


te re of. 


VIE: 3 ÅS36... MUR 


. 1833 


&.. "6 fel RAR 
a a ÄTER IR 
SA MR a 


Medium 
6354,9] af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativitets- 
öfverskotlet . . . 


m. | q- | S:a. 


CSKA NS Sn ER 


3645 
3692 
4043 
3: 4342 

Sol 


1305 | 


- 
7530 
1661) 
174S/9 


4708 
3776 
3960 
3749 
FIJI 


4216 


1914 


1612)) 

134914 | 
1517) 

1580 
1588 
2640 
24390 | 


|| 


148] 


2039 
2370i 
2425 
2899 
2443 


4858 
5016 
6096 
4999 


32560 | 
2559 
2572 
1920 
18575 


SPE 
2598 
2646 
RR 
1962 I 


6515 


1556 


13,250] 12,482]| 25,732Å] 7901 


2166 1476 
2179 


2945) 
2461 
2678 | 
2561 
2196 


150 
2347 1383 
2533 97] 1486 
Se 1715 


12,114| 11,28 565 


2342,2 | 222077 


4562,9| 1557,9 


1165,4 1126,6 2292,0 


1276 2600 1317 1037 
976 
1098 


S 22501] 2549] > År 1816 


6551] " 6331] 12,940] STAL AR. 5033 


jvG 4 | 


1118) 2155 
1060]| 2036 
j 2249 


1460] 1451 2 2 ARA 


C S71 
136] 1316 ast] NR ÅSTOR Ag 


532 
1530) 1594 3034 
13991] 2329 


JET 
399 


1431] 3097 839 


7360] 7144” 44501 
977 
1303] —1367|| 2870 
1489] 1397] 2877 


1601 3113 


1509) 15420] 3051 
1512 


1424 2850 


1336 
10414 
597 
966 


2935 
3226 


Sie & 153062 ET 937 
LMG ÅSIKT RES 1205 
RENA 1830, RE 1141 
AGT NER 5 HOFORS RIE 1199 


1515) 1439 

286 
1272 
1510] 1454 


29354 
2653 
2594 
2964 


6931 || 12,238 


1561 EE 3044 


Mediam 


7549] 722170)... Så HR 
kd ASUN2S0T no JÄ. 4835. sn 
SD EST AA (SIM 


452,4 | 1390,2 | 2842,6 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet . . . . 431,2 


| 4294] FRE. 14820, NA 998 


| 
4360] Se TSE 


| 


| 


TJA a 1840 2.355 1. 1042] 


962 19741 
5423! 40,917] 292 2920] 


3 å 


2217 
2578 


1014-41 1991 
SS 1738 
DT 645 


1321 20501 591 
1067) 21118 5154 
980 18771 — 719) 
1022 ua 7706 


15322] Mä6S 029851 0 D. ERAN BRL GRS BRN fr 
7342] 7054] 14,596] Lv. SS 5094 | 5049] 10.343] 3200 3261) 


980, 1917] — 6751) 
1180, 23851 — 6451 
1075, 2216] — 459 
1226, 24251 5691 

| 57910 


Sö 


af alla dessa 25 åren | 1024,3| 1034,9 2056,2] 642,1 


IJ0,2 1 100,4 


264 ar 213 ÅAR 1816. Al 
25041---2370]] 4974). 1817 <A 
2439 2283! MJO lÖLR.. =E S1S AB 
21073 2104] ED KSS ad FS10T TE 
26401 KATIE > d 1520. IR 
12,426! 11,831l| 24,257Å >. ov Slas 
2747 25861 FASS) fs 19804, AR 
25851 25061) 15091]. 2. od 1822. 
2837 | 2TAOIIE SITTA ns ds 1020 ---5 
2573! 24320 50050 os. oa 1524. ASA 
041! 283005 1805; äLA 
13,683| 13,096] 26,779Å Loa är 
PTT ARE TAGIS AST oo 45205: a BR 
2644| 2456] 5190) oo... 1807 
26091 125040 öT13laE lå. 1928. ste 
cl 277911 15638) 4 1899-00 
2669] 25651] 5234] Lv. v. 1800. JAA 
13.552] 13.050] 26.602] . . . .. Sja I vn 
2283] 268) 44510... .. 1986: 
2447] 24621 a4909Å oo. o. 1830 
2861 sa S607 kr. =E 1833 
26501--25891l 5239] «oo. 2884- Ner 
2656] 25371 5193 14935: da 
12,897| 12,50] 25.399]... rr SN 
2841]  2558]| 5399 1536 00 
2021-2453) LF49085] 00 EE oi A037- oh 
2364]: 2308] 4672] i. 1838. HR 
24731 72342] 4815] i... 1830 BR 
ssaalesnmalien st 18000 
12,780| 12,2051 24985]... Sö 
| Medium 
2613,5| 2507,4!1 5120,9] af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . .. 


om AEA ZE 


8003] 


10.371] 
2547 | 
1695] 
- 
3868: 
1463] 


11,223| 10,94ö]| 22,163] 


1616 
1941 
2210 
2077 
1556 
9400) 8 


. 690,8 


å 2986] 1276 


1922,7| SJ 3752,4 | 1113 


3159) 1126 
30271 106418 I 
| 1005 


2003] 3902] 1944 
g3580l| 17,494] 5515 
1551] 3225] 1207 
1490]| 2832] 1334 
14651l 2974] 1194! 
1693|| 3505] 1251 
1648 an age 11991 
7757] 15.926] 6182 | 
1574] 3202] 1212 
1664] 3408] — 969 
22131] 4733] 1010 
22221] 4532] 11551 
1933 sk 

95061] 19,977] 5392 
2241|| 4758 
1787 3453 
1690] 3332 
3913] 7781 

1339] md 


221) 3138 
33 3776 
2087|) 4297 

vall 3976 
1508 så 
851 || 13.251] 32 


677,7 1368,5 


3089 


114,882 | 14,367 | 29,249 


3370 

3394 
3464 
3321 


3037 


I 3556 I 


935 


2506 
2515 

90 
3015 


5649 
6104 


/ SERERESOE TE 


3151 
3236 
3366 
3045 
En 


3221 
2855 
3430 
3514 
3464] 32931] 6762 


3257 


3507 
3269 
3452 


3364 
3252 


6530 
6369 


6526 
6630 
7056 


saline 158] 16,253]| 33,11 


6999 
7194 


6758 
5922 


7012 
6702 


s 
2 il Å 237] 1644 
S 200 29281 1381 
; 5 : jo 1484 
YT CO Te & 4878) 1378 


SASE ASTON 
SSE. 13173 SR 1862! 1928) 3790 
SA Fo 1818. ...... | 2073) 20351] 41053 
1819. 2431] 24471 4878 
BAER 1820: AGE se 19921] od 1491 
no S:a .. vs. | 9948 10,019]] 19,967] 7378 
ERS TSE ssk 1910] —-1825|| 37351 1611 
RNE 1800 Cr 1303; 17991 36021 1633 
FURL (GO SKE 1857 | 17841) 36440) 14744 
rok 1500 1955 : 3799] 15451) 
RE ASIG odg anled kal 16291) 
Sa... | 9345] 893237) 1890) 
fen 1826. .... | 1752) 162011 33721 1520ll 
Ra I 4827... .. | 1833) 182211 36551 12020 
ör 1828. .... | 2424] 22651 46891 1436 
OA TSAR 27491 26451) 53941 152711 
FREE 183050 MEN 2222] 2030] 42 2030 al 1413] 
SR S:a . .... [10980] 10.382] 2 10,90] 10.382) 21,362] 7096 70981) 
LE 1831 2416) 23151 47341 12081) 
OK 1832 1840] 196211 38021 1332) 
Ago 1833. .... | 2105] 2030) 41351 15440 
AE 1834. .... | 3019) 28191) 58381 15971f 
RE 1835... . . |. 1880] 1780 - 1567 
Rd S:a . . .> > | 11260] 10,906] 22166] 7298 
go 1836. .... | 1958) 18551) 38131 41516 
RR 1837. .... | 2556 : 5047) 1429 
Ka 1838. .... | 2406] 22621 4665] 41134 
YUN 1839. .... | 2562! 2556) 51181 1302 
Rör 18400 2085] 2062] ch 1422 
Rd S:a «. ... | 11.507) 11,226| 22,733] 6803] 
Medium | 


af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . .. 


2121,6 | 2057,0 


1203,9 1118,7 


4178,6 1 1458,7[ 


2322,6 


Skaraborgs Län, . 


Dö de. Vigde || 
 KEDRSSE ST seek TR dos ot par. 
in. | 4 2 Sa. 
SÅR 1616, RE 1684 | 1704 3388å 15511 
0 E 1817 >. SSF a 1842] 3813] 1314 
SDR 3 18187. cis 41999 1997] 3996] 1334 
SR 1819. 5102 | 2046 2020, = 12711) 
ARE 1320. «+ > J. 2010] 4917 3927] 1328 
cr Sa... | 9710] 9480" 19,90] 6793 
FÖRE 1824..... 1 1704) 4747) 34210 43500 
Apt R 1822... cd 1892] 1774] 36660 151000 
LAR GRs (8034 EIN a 16531) 3372] 1374 
ASS 3 1824... öar] 485 


| 


18921 | 13811 | 


- 

ELSA RRD EEE Nar 1825... ELER EE SS 
as | 14,37 0; 29,33 SER SEN Sd 8877 | 8734 17 611 ss61l) | 
2933 s SLE NOR a 10205 sp 1865! 16951] 3360 2041 
23961) 2330 R6g AA 007. 1867] 1843] 37101 973) 
2974 2885] SE) Rs SRS 20471 19721 40198 1262 
3265) 30571--6322] = 7. 4820 ee 2456] 2418) 4574) 1382 
2844 | 2783) SÖ 1030 NA än 1909] ad 1239 

14412] 13,741]] 28,153 BiNDt [OS 10,172 | 98371 20,009] 6066 
201 ILO LIRA 1031 ARN 2191] 21260 4317) 1112 
2706) "265SI 545 SÅ 1332... OT - 20EENN 90 39710 AO 
3201] "29071 6108] 0. a 1833... oo] 1932] 18391 3771): 1346 
3052, 2915) 5970] ..... 1834. EN 2138) 19990 4137] 130: 

12862 || = 27481 r5630pE EL I 1005 3 NR öl 1635 and 1258 

14,327 13,548| 27 EA re SA SAT cc HSN | 9982 9532] 19 19 stl 62208 I 
285811 126991)-BSaTrnen. 18360 1764] 16921] 3456) 11558 | 
2840 = FRUKNISE 1887. 0 SR 2556) 25991] 5155 

2760 Ia6S3N s400R an (9055 NG 2157] 2154 4311] 112 1 
TGY3T RS) SIG NE 15590 2133, SVE ADA 
AI 2521 0S15IAT0E 46400 1935] 1857 SF 
14.131] 13,343| I; IT) 275A74) von va STERNER ac 10,545| 10,4731] 21.018] 
Medium 
2845,3 | 2699,91]] 5545,2] af alla dessa 25 åren | 19714,4| 1922,211| 3893,61 1286 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet 37 ."873,0 7CL7 1651:6 


3 2541 ND: Al 10106: RE 
2447 90) 4738). oo. 1817. . ey 
gå 245300 49030 oo. 1813: osa 
27201-1255811.+ 5278 i... on ASA ne 
[ällarsslnes2sll 52764. ia. .. 1820. . ... 
| 113,237 | 12,350| 25,587Å . .... ST. 
11 3077] 2869] 5946] ... ov. 1820 ror 
10051481:58030]- 6178-0rrn « 18000 or 
S3d01 B03K GRs de. 4823, ssu. 
304405, 2805k15936Å or. vs 1804: burn. 
| oh 2490114-6487]- sr. > > 1825. vu 
I 115.897] 45,023 30,920å ov... Sä osge 
rd 2834] 664] vv sa 180 bs 
2587! 2491) 5078) ..... ds07 
3016] 289711: 5013ior.. 1803 Re 
3409-3414] 16523] «ss 1820 
3006) - 2904 5910] - . . . 18304 eg 
15.048] 14,240ll 29,288) .. . SA 
12540] 2437) 4977]... vo. 18317 fn. 
3067] 2816) 58830... .. 150 

| 0 325501 --6695] + 14. vs 1833 
3224] 3495] 6419) ov. va 1330 ar 
. H3364) 3196] 6560] ..... 1 
 1b.605] 14.929 30,534] vv va SAL em. 
3066] 29391 60051 ..... 1530: is. 
$20031--.2779 arsle st a 
2709] 2535 | 5244 SN 
2363 2654 SR RA EON 
3004 6099 ucg 1840 fuse 

| 3 953 OVISS S:a 

Medium 


af alla dessa 25 åren 


D:o af Nativitets- 


öfverskottet . . . 
'K. V. Akad. Handl. 1845. 


Waermelands Lan. 


CER SOT TSAR TO SEE St OSSE H 
I 


1679] 1528) 32071 1359) 
1745] 1697] 34421 1411 
så 1848] 3745] 12741 
2080] 19385|| 4065 12191 
1833] 1814]| 3647 | 1371) 


9234] 88721 18.106] 63341 
1949 1761] 3710] 1390) 
1755 En 33971 160416 
1589) 1459] 3048] 14991 
1596] 14251) 30211 145910 
1593] 1384 :d 14601) 
3487 | 671] 1 16 ar 741510 


2056 |" 1988) 4044] 142311 
1910]  1879]] 378: 14320 
2048) -41937]| 39351 13701) 
2049] — 1885]| 3934) 135811 
vå een 1246] 
9837) 9321] 19.158] c22910 
1919] 4814] 3733) 10071) 
1662) 15731 32351 13011) 
1555) 1459] 3014] 13271 
1923] 1785) 37116 14981 
1619 so sar TJ -1320fd 
8231| 16.909] — 645 ”e678] 8231] 16.909] 643) 

1865] 1797] 3662) 12921 
1997] 4813] 3310] 11226 
1862] 17321) 3594] — 9440 
2021] 19:4]| 3995] 11561) 
1806] 1636) 3442 SO 1206] 
9551] 393 Se | 13,503] 57201) 


| 


1831,5 | 1721,9 


J 1286.011 
UORNOORR SEE 


1148,7 1098,1 2246,8 
(Litt. D. 3) 


1993 


= 


1977,1| 1885.;o]] 3863,0 
Ulner seveeonmvev bus tRAANSORERA 


q | S:a. 


17811) 3565 
16561] 3399 
17041) 3482 


| 1780[ 1684] 3464 
; 931 1804] 3697 
fl 8981) 8629||17,610 


3931 
4131 
4077 


1906 
2051 
1959 
1351 


2164| 21201] |äogt 
; 9917 20,216 
1948] 19371] 3835 
1924] 18521] 3776 
21091] 19551 4064 
2230] 21681 4398 
od 196611 4032 
10,277|  9878Å 20,155 


1867) 17281 3595 
2008] 18671 3875 
2090] 19621] 4052 
2102] 19271) 4029 
a 1903]] 3994 


REN Rön ÄR 


[Ur van me ära 36 a CARE 3. FEN np 
10,158) 9387] 19,545 


4956] 1950] 3906 
1943] 4869] 3812 
1856] 1540 3666 
1964] 1788) 3752 


3012 


9712] 


67e 0037 OM 


(än VAC JANET TÄREL AN 


ee” 0 oo 


0545, 0-0 18 VI NGNRE nd 


ror ve ee 


0 Lol RAR 


Nerrikes Län. 


107 | 


er 13,056 a OR 


1361 
1159 
1033 
964 


SMD 
2331 
2103 


20352 


AE 1325. ER 1013)| 2083 EE 
JOSE SRENGNS noe 5788] 55331 41, 3211 a78cll 
oo: 1826. ..... | 1234] 11201 2354) 84 | 
ag 1827... .. | 1189] 11261 23151 87 
BRO 1828. .... | 43914] 12331 2624]  932k 
SAR UR TS20 00 1324) 1231 2555 sell 
FER 1830 NE. ssd 1155 socka Su 
AR Stans bl 6360 RAR od 448 
i a 1831. 0 ch 44051 1309] DA 
SE a 1832-30] 1217) 19591) 2476] SM 
SPSS FOFITTIEEE 1125) 10850) -221 ST 
RE 4834. .... | 1293] 11951] 2488] MM 
JO a 1835... + | 1186] 40871 22 S sl 
SN (SE URNA SR 6226 | 334] 4 12,160] 423 
I 1836. ....d 1273) 15 ch 
SKE 3 ko SNÖ EA Se 14921] 14201 2912 ST 
RE 4838: cc) 1545] 45381 B0S3) 
Ra R 1839. . 1542/ 13181 2860] 86M 
SOORRRT c 1340. . 12851..31466 - 7Al 
SEN. a S:a vv v co | 7137] 665] 13,794 ig 
Medium | - 
af alla dessa 25 åren | 1285, | 1217,5]| 2502,6] 372; 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . . . . 692;0 


663,4 1360,4 


Wästmanlands Län. 


| Födde. Döde. Vigde || 
LEE SSE Se RE SR NI OSnSeN | 
| Hl om. | q. | S:a. m. | a ul S:a. 
ill 4535]. 1383] 2918)... År 1816. . 1118] 1067 21851 852) 
| 1387 1373 I AA 1817. .... | 1114] 2108) 22228 702) 
| 1469 1318 ST NE 1818. KA 1134 CA 2197] — 6481 
1 4324 4257 2581 ns. 180 1247] 11261 23731 — GS3I 
dt died RO 1800. md 4017) 2208) 6631) 
| 7076 | 6625] 13,7 T UR. SR 5774 | - 55810 41, 355] 3548) 
ill 1354) 1300] 2654) von. 1000 | 
PA RN RE 1320. SR 
IR 18030 
dl 1396 1333] 2729) osa 18047 | 
I ind 4474) 13034] va 1825. RR 934] 88 4l 7220 
1 7319] 69271 14.246] Lv. Sa | 
TH 1400] 136sl 27684 ..... 1826. SIA 4130] 1030] "21698 — 663 
Hl - 1269] 1192] 2461) on. es 1246| 1246) 2492] 673 
1 1360) 4300] 2660]... .. 1828. 1357] 1276] 2633) — 766) 
I 3392) 4310] 27020 0 1809. Sd 1492]| 30124 — 745 
|. 1300] 1303] 2603] sv. 1830. TT 11226 1029) jonas 75410 
I EEE Sas KR. 6375] 6082] 12,45 6375] 6082] 12457] 3598 3598 
I 260) 4324 2584) ss 1831. 1237| 1247) 24840 — 610 
| 1318] 1264] 25821. .... 1830. 4035] 41084] 2119) — 708 
Hl 1402] 1343] 2715) ov ov. 18336 SA 1006) — 994]| 19971 — 775 
Hl 13901 43631) 2753) vs 183 1224| 11681] 23925 73310 
KE SS 18000 Sd en ad 708 
| 6782] 6639 13,421] .. vo. Sar. 5473] 5460] 10933] 3534 
Il 1384) 1416) 2800)... 150. 926) — 993] 19198 — 721 
dT 1344] 1232] 2576 SBI, 1357 | 1376) 2733) — 73300 
412921 "1290 25830 vvs 183 1323| 13191] 2642] 609 
(fl 13621 1296) 2658) Vv... 1839. 0. 1143| 1165) 2308] — 6451 

ben FER 1840. ONE so 1012 är dra sana lol 651) 

8696 (116555) 132511 vo ia San RR ”krs4] 5865] 11.616] 3359] 

| Medium 
1383,7 | 1328,s|| 2712,5| af alla dessa 25 åren | 1150,0] 1123,0|| 2273,01 710,0) 


d:o af Nativilets- 


öfverskottet ... . . 233,7 


205,8 


439,5 


SS Län. 


Födde. Döde. 

| mm. | q: | S:a. 
2107 1853 3960 INET. Ar AS160 0 1392] 12101 2602 
1648] 15611 32091 ..... 1817 > nea 1351 | 14101 2761 
2 15951] 3349] ooo. 1818. ret H 14591] 2933 
492416 AON ssrotl I od: 18195 okigk 1411] 14211 2832 
od SED RR 1820... (MNer indeed örlean 
9297] 8547] 17.844] ov... Su | 6632] 13.433] 48400 
2007) 1946] 3953]... vo. 18205 RR 1362] 13141 26761 1023 
SNR 1800 Ae 1452] 1334 2736) 1083) 
2489) 1970] 4159] ov... 18030 HER 1372] - 1266] 26351 1128 
1996] 19731] 3960] .. ... 1824 od 1198] 11611) 2359 
2183] 11973] 4161]. : .- 1825. AFA dame 

10,432] 9753] 20.185 9753|| 20,4851 SÅR 6727) 6186] 12,93] 5 
20871" 49871) 4074 i. 1820. RT 1294| 1246] 2540 
2041 | 4979] 4020] 1. 1807 3 NGE 1281 | 1200] 2481 
2040) 1938) 3978) .. vn. 182814 RER 1409) 4282] 2691 
2166). 20811)--4247) ör. ds 1829. 1632] 1551] 3183 
I. 2046] 1904] 3950] 2... 1830. vv | 1415] ET sel 905ll 
10,380| 985] 20,269 SE Sar 7034 | 

1325 1737] IAN (GG UAAEEA dc I lojet SNS LA TG 1448) 14201 2565 
1996) 47911] 37870 . vv. 8300 er 1309] 1243] 2552 
1940] 1991] 3931] vv cn 1833... sc. | 1317) -- 12111) 12598 
19551. 1889-3944 0 0. da 1030, RS: 1497) 14231) 2920 | 
LJ 2030) 4075 od 1835. son) SSA eRSS 
97:61] 94380 19.499]... .. SKL 6759] 6442] 13,20 
1964| 1836) 380011... 1836. .c 0. d 1302) 429311 2595 
1884| 1799] 3683] . .... 1337 NN 1873) 1760) 3633 
1726) 1702] 3428] sv. 1850) 0. 1695) 4723] 3418 
1712 na66tlhossston Id. 1839. ut 2582) 26551) 5237 
le TORSEN SR EE 18407 Ian 1627) 1560)| 3187 
9253] 8970] 18223] Ls. va S:a «vv | 9079] 89911] 18,070] 4546 

Le | Medinom | | 


1964,9 | 1863,9| 38S28,8] af alla dessa 25 åren | 1455;9| 1393,7]| 2849,6] 976 
d:o al Nativitets- 
öfverskottet ..:.'.. 509,0: 470,2 979,2 


20-170 237 os da 1ST7 CNE J14 7941 1608 
1253] 1202 1740 


BAN EosASTSL I NNE 3866 874 


I 4332 =E 26511. > . År 1816 919) 8431 1762 


OS Na DENNE SA NE få 18195 RTR 1055! 9851) 2040 
äl 135 54] RNE -S000FETET sk. SON 856 877) 14733 
| 6446] | örso] 6200) 12646 SAS Sa | 2510] 437 al 


23700-14323]14 2693 00 956 

LSE RR GS ES EES 

1451 | 1335] 27 | SO ODER 8441 dd 163. 

2305 TARLYETBOLT FOA oc 18205 RAR 803) 6951] 1498 
14506] 4436] 29200 1825, ga. 1033 1oss]. sol so | 
Il 6958] 673 I 13690]... .. SÖ ME: 4269] 8913] 3943) 

455111 25391 3090-54 . 1.1826. un 932] — 8660 1798) 849 

414281 14000 28281 15270 ER 85611; 72211 14678), 5793 

2451) 44471] 12898] ov. I. 1808, RR: 969] — 910 18708 849 

14891 44411] 29308 >. vo . 1829. är 1008! 9451 19531 — 829 

1517) A260 4 20860 1 vv 1GS0ES 1019], 991 Å 851 

7436] 7436] 7296] 14732 ER SA 4775] 4443) 5 

RE IS: At AE 18315 fö 930) — 918) 1848) 705 

- 2074 261005. oi. 1832. .... | 1052] 10540) 2106] 75015 

1447 14191] 2866Åå ... 1833 NN 9631 92211 185851 St 

14671 135211 2849] vas 1334. SR os0! 948 19285 8521 
| ao ON 1830, 50] 425 anda 797 
I 7207] 68961] 14,103] RN SAR 4735 4570 9395] 39281 

1340 14839] 2678)... 1836... | -9011:-4855]] 4756) 7331 

1392] 1307], 2699) 0. va 18370 EN 1157). 1193] 2350) — 72710 

ERS Re RR 1838. .... I 10091 957 19668 — 7411 

1360 moa OT NNE 1939: ENSE 1234 | 11521) 23835 — 7990 

140917 148590) 27680 vo vv 1540 RA 952! 971 od 84016 

6833] 6485] 13318]... .. FUN 5250) 5128) 10,378) 351010 
id Mediam | | ; 
1|1395,2 | 1344,3 2739,5 1867,9] 752,31 


af alla dessa 25 åreu 956,6 | 911,3 | 


d:o af Nativitets- 
öfverskottet . . . . 438,6 433,0 871,6 


Wäster Norrlands Län. 


Födde. 
1114| 1130) 2244 
1064] 1095] 2159 
1079) 10601] 2139 
1128 1037] 2165 
1097 | 1073) 2170 
5482] 5395| 10,87 5305] 10,377 
4140] 4132] 2275 1132]| 2272 
1122]  1014]| 2136 
1239] 1164] 2403 
122NTSATSIN 2 
1302] 1225] 2525 1225311--—-2925 
6027] 3686] 11.713 
1366) 1266 2632 
1375] 1374l| 2749 
43321 1304] 2636 
1398) — 4348]| 2746 
I 4358] 13021] 2660 
II 68209] 6594] 13.423 
1294| 1183) 2477 
1213] 1157! 2370 
1276] 12421) 2518 
4327) 1188] 2515 
41518] 1364] 2882 
6628] 6134|12,762 


1267 
1249 
1171 
1152 
1064 
6081] 5903 11,984 

| 


| 1241,9] 1188,5 


2430,4 


01-017 Ve YR yn Ke CV fer "0. BIL Ke 


etter. 9 O ICE RA NE BYE 0 


Oe bleve RU av BYAR 


Medium 


af alla dessa 25 åren 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . .. 


4634] 4643[ 
813,9] 


. 428,0 


726| 669 
7101 621 
866| 843 
668) 676 
3698] — 3479l| 
714] 733 
846) 742 
674| — 603 
756! > 615 
704| 693 


3691] 3386] 
827 7721] 1599 
669) — 6G0ol 41329 
792] 767] 41559 
755) 767] 1522 

926) — 850] 1776 

3969] 3816 7735 
984| — 904) 1885 
843] 744| 1584 
916] 848 1764 
9351 860]| 1795 
678) — 659[| 4337 

4356] 4009] 8365 
729 7761 1505 

1011] 1047) 2058 
903] — Ssol 1792 

10261 997) 2023 
965] — 934l| 1899 


ad 1587,2 


415,2 843,2 


SAD NORR 


ADA EAGSN 1966]... on STR 24911 5398 — 21510 
AG NEEA4GIE 8901 1818. BI 251] 2441 4954 2591 
3151 476 991 ASA 247) 25911 5061 = 27601 
BE EL) 1820. fäst 251 | 
IN 2515] 2371 4886) ..... SÄ 

5931 550) 1143). 18200. 315] — 286l 601] — 2924 
Il 466), 446-92 soon 15000 NE 360 — 366) 7261 2240 
STON SSE IOAN pr vd 4823 dns 2 TS SSR ER Se 
6161 "76201 ÄM360 0 1500: VR 2651 — 2511 546] — 5214 
320 SA FÖRS & 1825... vs EE 1 sd 2821 
TRE cs] 2518 Se ERS SAN. 1466] = 4466] 1383] 2849Å 1430 adl 
562 sel 140015 0. oh 1826. rg 2851  278ll 563] 287) 
164 NISSAN 42041: oh. 1827 AS 240) 254) 494] — 347) 
FÖRRA 4 40fE AS25 Ae 258| 2521 5108 34010 
SöS as. 1829. 2951 28511 5801 — 3371 
cor FARS 1830. 285 os 
i 2925] 23831 5756)... .. Så 1362] 1372] 1362] 1372] 2734] 41628] 
Sa 507. 1082] 103 > 1830: 800 348) — 2941 6420 3031 
FEEEISSSL 107680. oo 1830 fe 307] — 298 6051 2441 

511] — 489) 1000]-.-.... 1533--. LERA 299] — 288 — 587l 258 

Sö s0a 1064). vs 1805 I7TN 21264 54] 279 

Su FÖL TER 1550 12690 259] ed 302 

RE Sa Ck 1500] 1403] 2903] 1379 

5921 RAS da30ll so sve 1830: ra 3441 2710-615 — agol) 

5201 > 4821-4002] soc 1037 0 Ne 360] 3401 700] 271 

5581 - 506] 1064) . nn. ... 1538, 3414] 3161 6574 = 2631 

S400-- äv O87IE Is uh 15300 on 3841 3721) 7561 2491 
Urs 15400 RN : i 306] oj 273| 

2624| 2444] 5068] > - > » - Rd eter ske 1605 I 3339| 1345] 

Medium | I 


af alla dessa 25 åren 295,2 | 251,6 576,8 | 235,4 


| | I 
I 545,5] len 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . . . . 250,3 230,8 481,1 


it asterbottens 


Födde. 

m | q | Sr 
686 6691 1353 
687] 644) 1331 
779] 6871 1466 
7391 685] 1424 

82) va 2 

3713] 3443 7156 
392 8920) 1784 
849] 7921] 1641 
966 9431 1909 
865! — 906H 177 
oss) 9214 1909 

; 4560 | 4454 I 9014 

1000] — 9911] 1991 
997| — 9671) 1964 

1075] 999] 2074 

1060 9761 2036 

02) 941! 1970 

5161] 4874||10,035 
980] — 897|| 1577 
865] 851 1716 
974] — 9221 1896 
941! 8931] 1334 
903 SO2 1705 


fr en rn a RN NN my AT RA 


4663] 4365] 90231 


1022 98711 2009 
969 95911 1928 
995 9591 1954 
392 917 1809 
N11 11] — B149 1769 


4789] 4789] 4671] 9460 9460 


| 


915,4 | 187,7 


S72.3 


Vigde 
mn | q- | Sa. 
År 1846 3. oki 3621 3691 731] 275 
RA FR 357 347! 704] 281 
RNE 1810: SIS HH 374 | 522 Sf 
VR 1810... DIE 4081 398; 806] 274 
NN 13205. sv 8] 6 764) 321 
ARR S:a 1993] 4834 3827] 1424] 
1300 Ko 386l  asel 7720 356 
It AE 1822. 4521] 426) 878) 337 
NS Co 1823 os CChE 200] 3a8ll 766] 3so0l 
EE 1804. Ner 470! 420 890] 369 
FSE 1825. AG 483] 454 | 414 
Ser Så 2199]. 204] 4243] 1858 
EE 1826. 488 Fa 9671 — 4005 
EE 1827 4355] 4241 8790 4250 
ÖDE 1308. FAR : 4041] S331 39040 
NE a 1800: GRE 487 ar] 904] — 35914 
RE d 1330 är 449] za 3270 
SE ONS 96 | nn 4569] 1910 
JAN 1831—- SÅ 524) 4770) 9988 338 
Bö Sk 18320 3529] — 32Sl 1057 
0 1833 504] 5110 10143 
seed 41834.3 TSG 577) 503 10808 312 
SR Å830- oo Elk 457 SR 397 
IE hg SEE SRRRNNE n 0588 | 2436 50241 167 Ar 
Sp 18160 värk 49 396] 815 | 
ER. 1837 2 0 561) 485] 1046 
SJR a 15380 he 603] 5620 1165 
SSR 1339 603; — 550H 1153 
ENN 15140 7-0 4971 51301: 1010 | 
ok S:a .. . vc). 2683] 25060 sis0f 174200 
Medium | | 
af alla dessa 25 åren 47434 | 439,7 912,1] 341,2 Å 
d:o af Nativitets- ) 
öfverskottet . . . . 441,0 432,6 873,6 


Ill. 787.4| 748,01 


1535,4 


K. V. Akad. Handl. 1845. 


NVorrhbottens Län. 


Födde. Nuede 
Par. 
m | q [ Sa m | q | Sia. 
670] — 6311) 1301 Åt 1816, cbr 365) 383] 748) — 2831 
6401 642] 1282] <.. IST7, TAG 439] 421 860å 274) 
F674 0r6631 44300: i. os 1818. Ste 407) 36411 7714] — 2880 
10811 1063201--1340k-5 0. 7. 4319: aa 388) 373) 7611 3021 
ad ST EE 1820-7808 | So 450 och 2861) 
3486| 3265] 6751)... .. Sa. 2049] 19911 4040] 1433 
744 H221AGTAO0 PORN, 1821 7. SIE 392 352 744] 324 
747 100-679]; 1426) 00. (SR EE 402) — 3471 — 749] 2591 
81315 107592 is. (8035 URUGE 396) — 3811 777) 3251 
7441 703] 1444] oo. 18245. 398] 394) 7921 — 32011 
sh ER EMS) SON (ROSE ALA | 2 378] SR 29811 
3808] 3608] 746l..... SA RAG, 1998] 4852] 3850] 1526) 
ST EE) Er BE 1820 0RT 437] 4691) 846] 332 
825 [11809] 1634]... vs 1827 0 GE 492] 438 930]- 3320) 
859) 816) 416751 ..... 1828 554) 157911 413315 3520 
866) — 833) 1699] 180057 nan 496] 474) 970] 3601 
a ss0ll 1735) bär kd. 1830. 0 2 461 al 32911 
4276 4097] 8373)... sn. SU NG: 2496] 23611 4857] 417056 
805 IitRrsell 1563). 00.1 18317. sor 490] 434 9240 — 3040) 
791 BOOTS As cr 12: Ra 482 445 927 270 | 
752 720) 4472) 0. sa 19830 LG | 613) 568) 11810 — 282 
7818 vas 1506): 03. SE 474] > 4931. 9641 256 
förl kern re SN 1835. 419| 451 i 327 
a207] sön] 8282) os os. Sa a 2475] 2391] 4866] 4439 
3210-77 GO vn so 1836... SA 446) 4731) 919] 2901 
F45eSRttrOlorns 1837... och 
B27| 754 2 1581] . >... 1838, sot 
SE 0r0SEGI 442 0: ie > 1839. ocg 
| + 690] 4461] :s rn 1840, .... 556 ]--570] 
| a Sa IR 5650) 4410 
Medium 


af alla dessa 25 åren 472,9] 457,6 i 300,5 


d:o af Nativitets- 


öfverskottet . . . . 314,5 290,4 - 604,9 


(Litt. D. 4) 


SE EA a = i Jr IN 


I Stockholms Stad. äs 


1399| 14111 28101 .. . År 1816... .. 1493 4315 2808] — 754 
1344)" 1331) 2675] I... 158170 RE 1600] 1550l| 31508 581 
42721) 1274 AST 1818 300 NIE 1720] 45471) 3267] 603 
12631 VANA 1819, LI 1821] 1840l| 36611 560 
säg] FEN "218200 EA er la al 299 
II 6408] 6346 12,754| ... .. Sa NE 8540| fd 3007 
12361 149211 2408] OCK 18000 LA 1610] 1354) 29641 608 
13421 13091 2650 SEN OR 182000 Le 1593] 42931] 2886] 697 
13931 1312 ROSE 1823. sb 1544] 12691 28131 763 
13461 > 134611 269010 KE 4824... >... | 1775] 4381) 31560 711 
1347 | 1IFOJET2GI7 ETT 15055 RR 1622] 13801; KM TI 
— 6664 | 65091 AITIINEN OT R SER 8144] 6677| 14,824| 3514 
14561 140851 274 1826. 2 2080] 17121 37928 745 
1305] 1234) 25391... ... 1827. oc 1 22101 IRI SS986TN 596 
1338) "43381 2676]... 1803: SR 24311] 18641 4295] 650 
1216] ' 1249] 265), st 1829. su 2555 1851, 4406] — 626 
fer 4935 Oas 1830-53 SNS ed 1390-237 cl oh 
| 6534| 6344 I SE Sao 11,3359| — 8794|| 20 180] 3 259 
A2091 FAR TUSERS7T0 ES 1830-00 SN 1852 7591 3611 605 
12751] 12321] 2507) 000 18320 RON 1621] 14271) 3048] 581 
1400! 14001] 28000 ..... 1833. AE 1681 ER 3080] — 664 
0 1304] 2701] 200 1834 IASOR 3603] 33741 6977) 664 
1405] 4308) 27130... .. 183510 NO nl 1244 nd 763 
6776| 6515 132011 AN Sad 10,5 246| 9203 10.216] 92031 19419] 3277 3377 

1447| 4344] 2791)... 1836. 00 4964] 45221] 3486] 701 

$2971 MALSTA 807 skita 2105] 1728) 3833 

0377 193371 SA ROR ck 1838... OCK 2443] 1918] 4361 
Sr 127911::256610E0 I MB30 TA CIN 1794] 151011 3304] = 607 
1394] 1359 531 KE ASA0 ONE RS 1505 mo] ca 583 

6543] 13;345] 1040 Ål Sara AE 10,120] 81831 18.303] 3137) I 


| Medium 
1290,11] 2617,7] af alla dessa 25 åren | 1936,4 


11327,6 ad 647,6 


1637,3 


d:o af Mortalitetens | 
609,0 347,2 "9552 t$föfgersköttfudkansk SN I 


I hela Riket. 


Födde Oäkta Barn. 


I Stockholm. I Öfrige Städerne. | På Landsbygden. 


SN TSE g 
466 938] 2266) 21321 4398] 3236] 3153) 6359 
411 gös] 2118) 1979] 4097] 3031) 29481 5979 
423 833] 2026) 1974) 4000] 2902] 28521 5754 
405 817) 2141) 1980] 41211 3001) 28591 5860 
403 | sel 2003] 1873)| 3851] 2518) 2678) 5496 
ar0s|' 2113 4273 | 10559] 9938 || 20,497 | 14985 | 14;490|| 294741 

931] 460 892] 2286] 2157] 4243] 3218) 3045) G2ccl 2423 

1049 1039] 2513] 2324] 4837| 3595] 3330] 6925 — 2547 

1008] 49 1058] 2544) 2570) 5114] 3548] 36321 7is0l| — 2539 

1054 942) 2344] 21541 4498) 3316] 3178) 6493) — 2499 

2370] 2327 4697) 3344] 33571] 6704] 2652 

4923 |12,057 23,559 | 17,021 | 16,545|| 33,56] 12660 

2360 4566 3200] 2565 

1902 3793 2780] S| 2382 

1889 3736 27961 9 2604 

2224 4235). 3073) 2890] 59631] 2797 

2007] 1 3997 29231] 5847 2619 

11 20,3271 15,032] 14,5891] 29,62: 12,967 

2005 3927) 29391 28321) 577 2571 

1831 3613]. 2778| 2682) 5 2685 

2266 4362] 3278] 3110] 35 2933 

2475 4783) 3619) 3377 j' 3116 

2298 4534] 3390] 3284 567 3074 

4661| 10,875 21,219] 16,004] 15,2851| 31,259 14,376 
1013) 2191 | 3352] 3154] 65 3022 


995] 2150 4251] 3171) 3092 263 2807 
926) 2129 4103] 3160) 3007 | 2805 
907] 2122 4133) 3134] 2980 4 2882 
1079] 2587 50714] 37851 3594) 9 3169 


11,179] 10,730| 21,909| 16,602] 15,8271 3 9 14,685 


Medium 
af alla dessa 25 åren +... d 930,3] 2202,1 | 2099,511 4301,6]'3185,9 | 3069,41| 6255 2617,4 


K. V. Akad. Handl. 1845. (Litt. D. 5) 


ångne Äktenskap. HBarnaföderskor. 


hela Riket. Deraf i Stockholms Stad. rela Riket. Deraf i Stockholms Stad. 


Medium Medium Medium. Medium, 


An 1821 | 1826 ock ARS 1826 


1831 

i | med | med ed med 
[aft ja 525 S30. 335. ; 4 . | 1830. 
1825. | 1830. ; 1525. | 1530, ) ; . | 1836. 


Emellan I åldern 


16,627,4| 18,/763,8| 17,321,8| 17,106,6 7,0] Ogilla, «a SEG 5 1824,01") 1941,8] — 1707,4| — 1660,2] 1382,4] Under 20 år . 


2540;6| — 26284] — 2457,4| — 2555,0 Enkling och Ogift. « «= + ö 13,754,4| 14,814,0| 14,267,4| 14,184,8] 14,317,0 
1633,4| — 1611,8)|  1500,4| —1544,6| —1366,0] Ogift och Enka . 


Emellan 20 och 25 år 


22,690,6 | 25, 24,709,2] 24,356,2| 24,879,8 SHrdehygd0år. de na. Fre 5 819,0 
788,8 741,8] 8502] — 699,4] Enkling och Enka - 
for = — =" EAA 


21,905;6 56 25.637,6| 25,361,6| 24,451,2 SCA SUR oso ock 682,4 


21,590,2 22,021,4| 22,056,6 KE Ds IRKANG 


16,537,2 19,079;21 19,790;0] 19,349,8 f35tochyd0 Färs CAS. OR H3,8 


8013;8] — 9139,0] — 9133,4] — 9932;0] — 996G,6 40 och 45 år 


[ÖSTEN 1283,8| 14624) 1477,0] — 1403,4| —1503,0 45 och 50 år 


1279,8]  1397,8| — 1269,6 1119,0] Januarii månad - 


42,8 44,6 33.4 33,4 26,2| Öfver 50 år . 
11076] 1234,0] — 1043,2 7. 969,0] Februarii d:o. 


86,052,2| 96,766,0]. 96,044,6 | 96,722,6| 95,876,0] . . « - - Summa. . .- « « » | 25922 2663,0 
1479,0] — 4538,2) — 14706 1406,6] Mars do | 


1725,2]  1851,8|  1704;8 1673,6] April d:o 


129672] — 1514,8] — 1401,0 1351,4] Maji d:o Deraf voro nedkomne med 


1595,6 1913,6 1708,8 1678,4] Junii d:o 


944,0] — 1139,4| 1047, 991,8). 1134,8| Julii dio - - å Inge 5 1305,0| — 1429,6] — 1449;8 : Tvillingar . 


710,2 855,4 810,0 739,0 734,0] Augusti d:o « Jo A 3 öd 5, 35 22,0 20,0 o TBAEPA d co GG SR 4 
14028] 14540] 1286,8] —1101,2] —1068,0] September dio «os os so ss scr 7 k 0ja 0,6 ; Förlingö se. AN ee Jas j 

313421) 3326,4] 3051,6) 28542] 26524] October dio . . « - «os - = 5, £ 1 

3034,2|| 3456;4] 33060] — 3364;2])| 30676] November dio . « = + «os so s - 1 159 Ock med 

3850,8| —4090,4] —3921,4| 4272, 4100,6] December dio . so «oso - Od 3 2147,0 5 5 2775,8) — 2828,0] Dödfödde Barn . NA AKS 9 424,4] 145,0] — 160,0] 


K. KV. Akad. Handl. 1845. 2) På Öland framfödde år 1824 cn flicka barn vid 13:de ålders-året. 


Födde lefvande Barn. 


I Januvarii 


Februari 
Mars 
April . 
Maji 
Junii 
Julii 
Augusti 
Septembi 
October 
Novemb 


December 


I hela Riket. 


Akta Barn -. 
Oäkta . 


Deraf 
månad 


i 


er - 


er 


Medium 


Åren 1816 med 1820. 


Medium 


Åren 1821 med 1825. 


Medium 


Åren 1526 med 1830. 


Medium 


Åren 1831 med 1835. 


Medium 


Åren 1836 med 1840. 


du Sa. Im q. SA z q. Sia. mm TJ. Sin. 
38/723,4|| 79,358,0] 45,490,4| 43,502,8|| 38,993,2 43,510)2|| 89,022j0] 45,637,4| 43,464,6||'89,102;0|| 24,865,0| 42,961,4]| 87,526,4 
2898,01| 5895, 3404,2] — 3309,0]| — 6713,2 2017,8) 3320,4|. 31654] —6485.8 
A1,621,4]] 55,253,0| 43.594,6| 46,511,8|| 95,706,4 | A8;518a | A6A28:0 92,946,2 | 48,838,2 | 46,521,6 al 28:185,4| 467126 8]| 43122 
3780,s|| 77460] 471,6 SR 87115 4135,4 42882] 4183;8) St77,ol 43622] 4187,2| B549,4 
3415,6|| — 7032,0] — 3905,2| — 3789,5]| — 7694;s 3798,2) 3851, 3685,5| 7536,5| 3906,5) 37748] 76814 
3743,8|| — 7656,2) 43622) 41510] 85132 4159,0 42830] 409221] 8375,2| 4252,4| 41100, 83624 
365,0]. 7059,0] 4018,8 7877,4 3819,3| 4050,6| — 3845,2| 78958) 39326) 3774,4|| 77040 
3301y]| — 6701,2! — 3917,8 7642,2 38602 3974,a| 38004] 7774,5] —3910,4] — 3728,2) —7638,5 
3016,8|| —6188,4| — 3633,8 7140,4 3585,6 36582] — 3473,4| 7131,5| 3624,4] 34892] 7113,5 
3099,4||.— 6349,2] — 3669,8 215,2 3569,6 37682| 3553ja| 7321,4] 37050) — 3518,4|| 72234 
3207,8| — 6608,8| — 3752,2 72842 3625,4 3820,2]. — 3595,s|| 74158) 3757,0| — 3551,6| —7308,5 
3835,s||  7857,.5| 4928 8789,0 2299,8 4519,2|  4222,4|| B741,6) 4479,6| —4229,0] —8703,6 
3634,0]| 74482 —4265,0] — 4130,4]| —8395,4 3980,4 43042] —4148,6]| 852,8) 4181,5) 3956,5) 81382 
3426,4]| 70400] 4031,6| — 3832,a|| 79140 3700,0]| — 7541,2] —4062,4| 3543,8| 7906,;2] 3573,6| 37226) 7596, 
3694,8 7566,4 4373,8 41552 8529,0 3865.6) 7971,0 4258,8 4072,4 8331,2 4200,0 4087,8 8257,8 


Allade i 


April. 
Maji. 
Juni. 
Julii. 
Augusti. 
September. 
October. 
November. 
December. 
J 


Februarii, 


ua 


Mars. 


Aflade i 
April. 
Maji. 
Junii. 
Juli, 
Augusti. 


September. 


October. 


November. 
December 


Januarii. 


Februarii. 


Mars. 


I Stockholms Stad. 
Äkta Barn - 790,8] 1609,2 849,4 783,4 789,6 1612,6 801,6 774,8] — 1576,4 791,0 758,0) = 1549,0 
Oäkta . 478,4] 9H,5 492,4 518,4 478,6 9624 550,6 531,2 1081,8 569,4 550,6 1120,0| 
12692] 25506] 13328] 1301.8] 26386] 150518] 12652 ol 355] 13030] 255821 136014] 1305,s]| 26690 
Deraf 

I Januarii månad 117,4 232,0 117,4 110,8 228,2 114,0 226,8 110;8 115,6 226,4 420,2] 1 108:4 228,6 
Februari . 100,8 203,0 104,6 97,6 202,2 97,0! 99;8 106,2 103,6 209,8 113,8 110,8 224,6 
Mars 116,2 234,8 114,2] 126,2 240,4 106,8 223,4 116,6 1142 230,8 429,6 121,0 250,6 
April . 104,8 223,4 108,4 112,8] 221,2 110,2 216,0 113,4 102,0 215,4 111,0 113,4 224,4 
Maji 106,2] 203,0 112,0 103,6 220,6 98,2 52 114,0 102,6 216,6 103,4 111,2 219,6 
Jonii . 93,2 70] 102,8 103,2 207,0 96,0 202,8 107,0 99,8 206,8 110,6 97,8 208,4 
Julii 101,4]|. 190,68 104,0] 103,6] 207,5 408,8] — 226,01 101,4] 105,5] 207,01 406,4] — 1028) 2092 
Augusti . 105,4 206,6 102,6 103,6 206,2 102,2 203,2 114,6 113,4 Boj 109,8 103,4 2132 
September 111,4 219,2 118,2 101,2 215,4 110;2 118,0 111,4 229;4 107,6 104,4 212,0 
October . 413,6|| 224,0] 12221 — 417,72] 239,4 106,51 117,8) — 421] 2390] 413,2] — 113,6) — 226,8 
November 103,4] 2082] 116,72] — 104,4) — 220,6 105,8 417,8] — 104,8]| 222,6] 107,8] 105,4] — 2132 
December 92,4 198;8 113,2 111,5 225,8 117,6 226,4 122,0 116,4 238,4 


Dodivdde Barn. 


I Stockholms Stad 


I öfrige Städerne « 


På Landsbygden. 


Åren Åren = Åren 
1826 1831 1836 
med med med 
1830: 1835. 18140: 
476,6 — 2525,0 
2593, 
P0 Q 308,6 420 
2875,2 
74,6 78,2 
123,8 
EH i 74,6 96,0 
149,2 174,2 
148,6 175,8 
178,8 VV lags — 560 
195,4 231,8 
2253,4 — 2271,0 
22894 Varma — 26010 
ss 
2530,6 


af äkta säng. 


oäkta dio 


2937,0 Summa. 


af äkta säng. 
vikta d:o 


Summa. 


af äkta säng. 
oäkta d:o 


Summa; 


af äkta säng. 


oäkta d:o 


2531,0 Summa: 


Dådiöodde Barn. 


Aren Aren Åren Aren Åren 
1816 18521 1826 1831 1836 
med med med med med 


t——"  — m— = pg— ———-—1 


. 2476,6 2525,0 af äkta säng. 
San SÄF4 2I3G0 TT 250350 t f 7 
398,6 412,0 oäkta d:o 


2875,2 2937,0 Summa. 


74,6 78,2 af äkta säng. 
34,0 111,2 124,8 ör 
74,6 oäkta d:o 


149,2 174,2 Summa. 


148,6 175,8 af äkta säng. 


176: 174103,6 > 1178,8170 I äG arten Ina SON 


195,4 231,8 Summa. 


1886 057 2289 2253,4  2271,0 af äkta säng. 
; RR fen är l 260, oäkta d:o 


2530,6 = 2531,0 Summa. 


Lill. G. 
öde. 


Medium Medium Medium Medium Medium 
Åren 1816 med 1520, Åren 1821 med 19825. Åren 1526 med 1830. Åren 1831 med 1835. Åren 1836 med 1840. 


I hela Riket. | Ö N E ag L [ L Sn 3 i 5:a. d- | 


Bära vänder aa KUR NER RA 74604 5 (6 6064,6 8283,4 6808,0| 7838,8 30 14,271,4 > 6245,8| — 13,8820 
(ELLE) FERISNAN Oy OS AS dä 3 o 233 522,8 7 SH,6 753,6 907,2 Ti 956, 551,0 

be. STränsAPti lot med A3 ARE ANNE fos dT E 32 5 ; 5328 5028,0] 356) 615018 5928,8 5940;4 5 5823,4 

Ogifta öfver 15 är - OR FAR E 3247,2 685 4 S6 4395, ; S371,0 a 4099,0 

Gifta Personer « « NT-- IIRSATB FVIINER: ESNADE 17,375 92606, 6705,2 3 ät 0 oh 6 19,403,2 130,2 8103,8 19,539,0] 

Bifkliögarfock; ED Kor Mee: AE SE MR Ne 11:019:e]. — 3315 6S44,2| 159, 4135,6 S76 2180 å 127420) 226 930,8 56,8] 


62,308,8| 302036] — 28,715,0 5 36,55 34,600,e||.— 74,155,4| > 34,540;8] = 67,806,2|| 35,394,4|— 341053)8 


I Stockholms "Stad. 


Barntöundersiöat ak tolfte. SE: ske RÖRET 363,8 191,6 4 Ey 387,2 5 5, 360,2. 178,2 
GEL hade: 5 KR AAA Se SN 215 4 208;6 bi 9 390,8 2 Ö 435,2 238,0 

20G frÄDKANL ILS och) ute dd5 are. AS Re Rd 28, 2 154,4 S 30,4 30, 490,8 k 5 E 230,6 

(RIVNING DENS FORGE 1 ST LÄG gor DNA SS 6. 6 518, 527,2 5 418, 1257,8 3 X 0. 403,0 
Gifta Personer . - IV ERGER SVENS DR 7, 2 20 H8,2 515 556,6 5 29250 79 7. 211,8 


Biklingartock Bokor i. Fo... foder ds ee É ; 125/8 33 55 i ö22:a| 51,4 531,6 3 5 375,0) 
|| ef NEN) SING] NEN) SN 0 | Orsa] seal sie 


1616,2 33042] 1628)8 335 2964, 2 4036,o|. > 2043,2 180,6 3883.8| — 20240 1636,6 3660,6 


Dödligheten 
i hela Riket. 
Tölanvarifinänadi.ss00 Aynt ns SE NE Res 2935 2883,8 5816, 2952,0 51, 3 541,2 345 6995,8 3173 3072,8| 626,2 3451,0 403,2) 6854, 
2 2711,6 2609, 33606 5 27822) 
3080,2 2980, 506 3713,4 
2967,6 2900,0 07 
2741,8 2566,0] 
2390,0 2186,0 ST Å É 5 2694,8 
SL BUSES SER DD SET nu ADA, ALP 2033,0 TS AG3 2321,6 
JANIS USUBMEET oo ög ER OT AG og VER ÄEJSA NNE 306, : 22 1937,8 
SGT SA SR fl ERE AG SS 2192 4 901, 1590,4 
Öttober sket. ft RA BAAEN SKR NIKE, BR 23034 730 5 2049,0 É 
NN SD Se SOS fö DN go bög Fb 244 4943; 22592 ö 2526,4 6 55240) 6 5116, 
December - - VU oied. SISEESENE 2776, 28040 558 5 2443,0 4985,2 316,6 a 6236,4 8 > 5626,8 30408 
Än döde fundne så kallade Pol k i Stockbolm, till döds- 
fmånadentosikratd)) of, tek fsk: - USE SAS 


I Stockholms Stad. 


Tf Jänvarivgmånadi.tses Mirre. > WarÉ ake IRANS 0 TS 2 132,8 262,0 131,6 
FILE AN ES SSA SA EE RO 120,8 2426 118,2 
139,8 285,4 141,0 
161,0] 32 146,0 
141,4 305 158,6 
117,4 51, 151,8 
DE GALA fvt BYRS1TS EO 6 Ir a c 131,2 ; 136,6 
INTE So ge a SE SAS Sad MSDN SR o a 146,8 : 130,4 
September . « - « 0: = MÖN: frlos ent SRV G 125,0] 124,0 
Octobersst. fs (Se rie de atier Mr FE 5 f 136)2/ 7 124,4 
INO vem berssjs (6 ds sofra Mäster Rea R 124,5] 249, 128,0 
IDOL NI KR IDG IIKKPEEN FORM Sä ONMEÖRT TSE 25; 136,2 264, 13572 
Än de s. k. Politi 5 ÅLAR ams he ARN nr a) 


K. V. dkad. Handl. 1845. +) Då dessa dödes stånd och ålder icke eller kunnat bestämdt uppgifvas; så hafva de här ofvan blifvit samtelige inräknade bland OÖgifta öfver 157 år. 


Dödligheten 
efter olikhet I äldern. 


Emellan 1 och 3 är 


0. 


o 


0. 


0. 


0. 


Öfser 100 år - 


Politie-Lik i Stockholm 


Ci 


hela Riket. 


I Stockholms Stad. 


. Mediom 
år 1516 med 18520. 


- Medium 
År 1521 med 1825. 


te 


S203,8 Oe 


S203,; S315,6 
30488,2] 27348] 5783, 2795, 
11246] 1095,sh 2240,s] 1001,2 
12050] 1099,4] 2304,4] 930,8 
614,6] 592211 1206,8] 548,2 
672,8; 674,6] 13147,4 566,8 
905,2] — 850,6) 1755,8] 830,2 
855,8]  S5t1,6]| 1737,4| 909,0 
870,8] S92sl 1763,6] 952,6 
1025,4] 1056,s]| 2082,2] 933,4 
11332] 1055,2]] 2189,5] 1153,2 
1138,6] — 9SS,4l] 2127,0) 1150,4 
12220] 1294,4 el] 1253,0 
1565,2] 1497,61| 3062,8] 1460,8 
1818,6] 1919,6] 3738,2] 1665,4 
18272] 2120,21] 3947,4] 1686,4 
1683,0] 20S7,s1 3770,4] 1691,8 
1177,0| f15t7,8l| 2724,8] 12038,6 
712,6] 108521 1797,8] 706,6 
310,0] 509,21] 819,21 — 268;6 


65,8] 136,0] — 201,8 76,6 


2 15;5 30,2] 45,6 11,4 


3,0] 4,4 1,8 


— Medium 
Ån 1826 med 1830. 


— Medium 
År 1531 med 1835, 


År 1821 med 1825, År 1531 mel 1835. 


År 1516 mel 1820. 


år 1836 med 1840. År 1926 mel 1830, År 1816 med 1540. 


7562,6] 


28526 
12150] 
122252 


605,4 


1052,4 
1142,8 
1176,4 
1230,2 
1411,6 
1507,6 
2059,8 
2345,6 
2527,0 
2243,8 
1386,4 
561,3 
”415600] 
36,6 
+8 


16,657,6 


6046,2 


1262,0 
1699,4 
2023,4 
240772 
2560,8 


2653,2 


3152,6 


4026,0. 


355,0 
2343,8 


883,4 


——— > 1 


2839,6 
| 


4390,2 
: 


7205;4 
2593,2 
1005;0 
1172,4 

GS4,6 

678,0 

Ti4,2 

869,8 
1036,8 
1159,4 
1255,8 
1256,4 
1456,8 
1556,2 
1317,8| 
231,6] 
2373,6 
202172 
11435,8 

3824 

135,2] 


17,0) 


15,954,a 


5428,0 


2069,0 
2165,8 
1432,8 
1384,4 
1721,8 
1957,4 
2323,4 


2591,6 


2700,2 
3143,6 
3178,0 
3525,6 


4063,8 
4203,0; 
34S7,4 
2367,6 

21,2 


198,6 


3145 


126,4 
121,4 
105,0| 

95,8 


I 


Döde. 


— rr 


Af Olyckshändelser. 


I 
Smitt- 


koppor. 


Barns- 


börd 


I hela Riket. 


och af 


Sjelf- 
mördare. 


starka 
drycker. 


Ar 


Ihjäl- 
frusne. 


Drunknade, 


Krossade 
af fall och 
utvärles 
skador. 


Ibjälosade. 


Ihjälslagne 
af åskan. 


AF förgift 
vådeligen 
omkomne. 


olycks- 
händelser. 


AP ll 


Dömie 


och 


allifvade. 


Missfall. 


I B16 sketet fRas dela see 4 
1517 7 
1818 
1519 


rf 
nen 


Summa « «cc cc 


13,859 


555,56 Medium 


Nor APA uvnwyöwooO ÉBwrR 


+ nn w R 


- 


m. 


GSÅ 1446 


— — 
1744. 


69,76 


328] 21,024 


25,045. 
1001,80 


2 


- 


4 = —] 3721 286 
2 -— —| 173 76| 
Gl — —I 176 66 
G — —] 179 67 
| — —| 181 74 
1 nad al 2251 118 
4 6 21 A21 103 


21 aj —I 180] 83 
Al gl ol ta se 
35 | 220 [Ez 

sl sl 3) 1931-103 
al 7) al 163] 68 
31 21 ol 169] 90 
4 ol 148] 55 


5 67 37 
105] 45 
5l Stl 66 


RS 


5 3] 98 7 
6 6) 981 46 
4 7) os 40 

2 då H 


Nm / 


5679. 


227,16 


K. V. Akad. Handl. 1845. 


8 1 

3 i( 

12 3 
AS 

14 3 
Jå le 

cl) — 

8 3 

5 1 

6 3 

10 1 
12 4 
At 
11 2 
5 

2 1 
5 1 

15 4 
17 2 


5 
7 3 
7 4 
SIE 


37791 1900] 239 47 


256. 


11,44 


Qväfde Barn 


Genom Mödrars eller Ammors oförsigtighoet. 


Förhållandet i hvarje, 
Län. 


I Stockholms 
Uplands - - 
Södermanlands 


Kronobergs 


Cal 


Blekinge « - - 


Christianstads. .- «> - 
Malmöhus 
Hallands 
Götheborgs 
Elfsborgs.ie) sissi dera 


ärmelands 
Nerrikes 


Wästmanlands . 


Kopparbergs. . - 
Gelleborgs 


Jämtlands . ..« 
Wisterboltens . ...s- = 
Norrbottens 
i Stockholms Stad . 


Åren Åren | Åren | Åren 
1816 1826 | 1831 | 1836 
med mer | med med 
1520. 1830. | 1535. | 1840. 
40] 27 235 17 7 
42 46 39 2 13 
9! 1 12 6 6 
146 159 155 116 78] 
149 166 20 170 168 
122 194 239 156 166 
236] 2281 281 2081 197 
1 1 1 1 1 
40 86 52 49 61 
87 98 98 85 7” 
86l 113 89 2 351 
53 62 85 48 50 
35 50 37 20 32 
128] 150 76 108 


245 


34 35 HH 23 17 
32 44 35 2 Pål 
15 18 5 5 5] 


11 5 
2 3 2 
1 3 5 
E 1 2 


Medium 


3 
1720) 1941] 1986] 14 7 8631 


Summa 


345,24 


Åaww— mmm 
| Litt. 


Sammandrag, som visar Stats-Verkets årliga Utgifter i och för Hong. 
Tabell-Commissionen under nedan uppräknade 43 år. 


Till 
Tabell- 
arbetets Summa. 
bedrif- 


vande. 


Aflöningen 
ill 
Skrifmateri- 


för förs 
S SA Secretcra- = alier. 
I enlighet med de i nåder fast- Revitsrena 


ställde årliga Staterne. Sr 


År 1802 . 
1803 . 
1804 . 
1505 . 
1806 - 
1807 . 
1808 . 
1809 - 
1810 . 
1811 . 
1812 . 
1813 . 
1814 . 
1815 . 
1816 . 
1817 ANSE Sr 
1518 HÖRS SE 
1819 . 
1820 . 
1821 
1822 . 
1823 . 
1824 . 
1825 . 
1826 . 
1827 . 


Tillkommer för åren 18414 med 1844 sär- 
skild uppförd tillökning för den under 
Lönerna inbegripne Spannemålen å 20 
R:dr 20 sk. åvligen . 


Summa | 22,854123|—] 15,949la3]—] 3627144]— 4001—1—119,4911321—1) 62,323l26]—1N 


Än i nåder beviljade Gralificationer för 
afslutningen af 1840 års Tabell-Verk, 
enligt Kongl. Brefyet den 30 Mars 1841 5001—]— 

Dito - «+ - « den 10 Julii 1844 | 1000]—|— ) 

Samt för de sist framflutna 35 åren, af 


= 15001— 


särskilda medel, till Skrifmaterialier ut- 


anordnade 50 RB:dr årligen « « 


Tillsammans | 24,354 


Beloppet 

Åren 1802 med 1815 . « 4700]—1—1! 3133 

Åren 181G med 1840. « . « «os > + > l47,160]l15]—] 11,055]1s]—| 252412 

Åren 1831 mel 1844 . . «+ sor «2 | 2494] Bl—1 4560]so]= 
202 Hel =) 


14,810 
12,000]—|—11 43,986l 42] —I i 
6776/3 


Medium 


Åren 1802 med:1815 > > so sv sor Ha 335134] 8 223138] 10 
STAS NEAL GD a A 6861 19110 442110] 2 
FASA (TREA Go 0 DA dd 62312a6)—]  Holiol— 


K. V. Akad. Handl 1845. 


2 


ee 


Methodisk öfversigt af Idislande 
djuren, Linnés Pecora; 
af 


CARL J. SUNDEVALL. 
Slut från V.A. Handl. 1344. 


CTill Akademien inlemnad den 1 Febr. 1846) 


(Fam. 3. Antilopina; continuatio). 


26. ANTILOPE Pall. pars. 


Ungule lots compresse. Pili tenues, depressi, 
suleati. Bhinarium obsoletum. Cauda mediocris. 

Genus veteri orbi proprium, quod, ut genera 
nimla, parum definita, evitemus, hoc sensu latiore 
conservamus. Si vero dividitur, 6 genera, neque 
pauciora, inde oriuntur; tum enim n:o 1—-7 Ga- 
zelle dicantur et n:o 8—12 totidem genera sepa- 
rata consliluant necesse est. — Omnes sunt cam- 
pestres, gregari2e, veloces, miles, pulchree, staturå 
ovillå, Så tumor quidam nasi, in Ant. Saiga et 
Hodgsonii maxime, etsi diverso modo, Esks 
his vero minime peculiaris, vultum plerisque mi- 
nus placidum reddit. Dorsum altitudine equalis est. 


1:mo Gazelle Blainv., pars. (Typice). 


Sinus sebacei ante oculos, curvati. Aures acute, lon- 
ge: dimidium caput execedunt. Cauda mediocris, flocco 
apicis parvo. Ungule alte; ung. spurix parve, obtuse. 
Cornua maris falnlé annulata, plerumque eximie lyrata; 


K. V. Akad. Eandl. 1845, I1 H. 23 


268 


eurvatus. Cornua femine. tenuiora (diam. ceirciter 
15—20 mm:), vix breviora, quam maris; plerumque 
sublevia, subrectay, apice vario modo inflexa; inter- 
dam annulata etcornibus maris fere similia. — Sennaar 
(Mus. Stockh. .& £), Nubia, Egyptus, Arab. Petra 
(M. Francof. Berol. Paris). — A. Dorcas Licht. Dar- 
stell. tab: 5... Sxpe, ut egregie observavit LicHTENSTEIN, 
in monumentis Egypti picta, colore lete fulvo agno- 
seenda. Hine, si distincta species haberetur, nomen 
ab eo propositum accipiendum. 

8 (A. Kevella Pall. sec. Buff.) — fuscior, vilta late- 
rali sub-nigricante, oculari fusca; digitorum stria po- 
stica nigra; scope fusce. Cornua maris majora, sat 
com pressa, fortius arcuata, in adulto 20 ad 23-annu- 
lata, apice brevi, valde inflexo; femine tenniora, sub- 
levia. (Aures breviores apparent, sed incertum videtur 
an siccatione factum sit). 

”) Macula nasi nigricante.  Cornua maris validiora; 
diameter baseos, inter annulos, usque ad 33 millim. 
- Marocco (Mus. Stockh.). — Hic est Burrosu Ke- 
vel, € Senegalia. 

”) Macula nasi nulla. Cornua paullo tenuiora; dia- 
meter baseos, cum annulis 32 millim. — Barbaria 
(Mus Stockh. Paris). Feminam hujus varietatis non 
vidi, eam vero a ”Corine”” Buff. pon multum dif- 
ferre verisimile est. Conf. supra: ÅZnit. levipes. 

y (A. dorcas Pall. sec. Gazelle Buff. et Barbary Ant. 
Penn. Synops. p. 33. ce. fig. in titulo) — fuscescens, la- 
teribus glaucescens, vitta laterali sub-castanea, oculari 
fulva fuscaque. Digitorum linea postica nigra. Scope 
fuscx. Jugulum albidum. Cornpua maris valida, sub- 
terelia, minus curvata, apice brevi, sub-antrorsum, 
nec multum, curvato; fere ut ÅA. levipedis formata, 
sed annulis aliquanium pluribus.  Femine tenuiora, 
varie formata. 

”) Dilutior, macula nasi nulla. (5, LL, jun. Mus. Paris). 
Palria? — 

+) Fuscior, macula nasi nigricante. — Algier (Mus. 
Paris AL). Gazelle Buff. Kevel gris Fr. Cuv. 
Mammif. Vol. 3 et 4 — Ant. Cuvieri Ogilby, Z. 
Proc. 1840 p. 35. 

d (A. arabica Ehr. Licht.). GColore priori simillima , 
sed jugulnm colore corporis tinetum et scope palle- 
scentes. Nasus superne fuscus. Preterea differt sta- 


269 


tura majore et cornibus minus curvatis, apice longo, 
levi, leviter antrorsum flexo. — Arabia (Mus: Berol. 
Vivam, AL, Amstelodami 1841 vidi). 
e (AA: Bennetti Sykes; ”Z: Pr. 1831 p: 104) —-fulva, 
vitta laterali obsoleta, digitis ”postice albidis;' scopis 
nigricantibus. Cornua fere prioris: apice longo ($ to- 
tius cornus), leviter curvato; femine sublevia, 'sub- 
recta, ut in var. & (Isidis) cui simillima est colore et 
magnitudine. — Habitat in locis editis peninsule In- 
dicg. — Feminam, naso immaculato, e Chandernagor 
Indie allatam, Parisiis vidi. Marem, maculå nasi ni- 
grå, descripsit SyYKxes I. ce. Specimen e Museo Britan- 
nico in litteris benevole descripsit clar. J. E. Gray. 
Linea ante oculos fulva, ut in var. &, neque nigra. 
Obs. Ant. cora Ham. Smith, Griff. V, 333, ex Arabia 
orientali, huic peraffinis apparet, sed pictura faciei ni- 
gra paullum differre videtur. Multo minor et letius fulva 
esse videtur quam A. arabica Ehr. 


Id. ÅA. leptoceros Fr. Cuv. Mammif. IV, — cornvibus utri- 
usque sexus longis, subrectis, parallelis. Forma, pi- 
etura, color et magnitudo A. dorcadis, inter cujus va- 
rietates melius forsan enumeraretur. — Sennaar. (Non 
vidi). 

Ö. Å. subgutturosa Gäld. Licht. Grisea, vitta laterali dorso 
concolore, supralaterali pallida; auriculis dimidiam 
capitis longitudinem vix excedentibus. — Armenia, 
Persia septemtr., ”Tartaria. Dorcadi simillima, et pro 
ejus forma septemtrionali habenda. Differt, preter no- 
tas supra relatas, pilis longioribus, densioribus, quod 
presertim in auriculis apparet; magnitudine paullo 
majore, picturå alba latius extensa, jugulo quoque albo, 
feminå denique ecorni. Scope fusce. 


2:o Radi! generis; 

minus sibi invicem, quam Gazellis affines, vix ulla dia- 
gnosi communi describi possunt. Omnes igitur, preter 
A. gutturosam, si a prioribus generice separantur, in di- 
versa subgenera abituri, quorum nomina propria infra 
addidimus. Nature vero maxime congruum videtur si 
omnes ut species hujus generis, formå ut patria aberran- 
tes, habeantur. Undique enim patriam Gazellarum am- 
biunt, easque in Europa, Asia orientali, montibus Indix 
et Africa meridionali representant, nec multum abearum 
formam dilfferunt. 


270 


7. 4. gutturosa Pall. griseo-fulvescens, regione anali et 
supra-caudali caudaque brevissima albis. Scopz nulle; 
aures acute, breves (vix excedunt capitis). — E Mon- 
golia et Manschuria. Major: altitudo dorsi 25 pedum. 
(800 m.m.). Caput pro corpore paullo majus et cras- 
sius, quam in precedentibus. Sinus sehacei minuti. 
Mas larynge gibbo et saeculo moschifero insignis. Cor- 
nua maris fusca vel einerea, fere ut A. doreadis for= 
mata, alte annulata, sed tenuiora, capite breviora, 
compressa, apice levi, brevi, bi-pollicari, non multum 
eurvato; femine nulla. Hec, etsi auribus caudågue 
brevibus et larynge maris gibbo a prioribus differre 
videretur, ab iis tamen generice distingui nequi!. Forma, 
inter A. subgutturosam et ÅA. tartaricam intermedia, 
hanc cum sp. prioribus egregie eonnectit. Caput, 
des, pili et cet. omnino priorum. . (Mus. Stockh. — 
Conf. Descriptionrem bonam Pallasii: Spicil. XI, p. 
45. Icon, ibd. tab. 2 fet eadem in opere Schreberi] 


bona, sed rostro nimis crasso). 


8. Å. tatarica (L.); A. saiga Pall. naso tumido, linea fa- 
ciali convexa, naribus arcte approximatis. — Anricule 
breviores quam 3 capitis, obtusg. Color fulvescens, 
ventre et reg. anäli (non supra caudam) albis. Scopze 
corpori conecolores. Sinus sebacei minuti. Ungulze dor- 
cadis. Cornua maris flavescentia, annulata, irregula- 
riter sub-lyrata; feming nulla. Magn. fere Damez. — 
”E Polonia ad Altai et Irtin” ( Pall.). ”Usque in Mol- 
daviam et Valachiam ac Hungariam dispersa (Forst. 
Descr. p. 391). ”Ingentes greges, usque 10,000 simul 
pascuntur” (ibd). Hodie minus frequens videtur. For- 
ma bor salig: a Gazellis propriis per Caucasum separata. 


(Mus. Berol. Francof. & £). — Genus Colus Wagn. 


9. ÅA. cervicapra Pall. ungulis acutis; ung. spuriis maju- 
sculis, subcervinis. Sinus sebacei magni. Aures acute, 
long. dimidio capiti equales. Scope fuscxe. — Rufo- 
fuscescens subtus alba. Facies corpori concolor, or- 
bita alba, vittis ante oculos nullis. Junior pallidior 
vittå supra-laterali albida. Cornua maris longa, spi- 
rali-flexuosa, divergentia, valde anvulata; femine nulla. 
— India (Mus. Francof. Paris. Lugdun.). — Typus 
generis Antilopes Pall.; FAntilope Buff. 

10. A. Hodgsoni Abel; Wagner, Suppl. p. 220. — ”E schi- 


Hrelilote fulvida, tumore molli utrimque supra Dares.” 


1 


271 


”Sinus sebacei desunt.” ”Cornua Maris longissima, 
com pressa, leviter lyrata, 15—20 annulata, apice levia; 
femine nulla” et cet. — In campis alpinis Tibetanis. — 
Genvus Pantholops Hodgs. Wagn., Gazellis presertim 
affinis videtur. (Non vidi. Conf. Hodgson Z. Pr. 1834 
p. 80). Vellus, teste el. J. E. Gray, in litteris, densa, 
elastica, ut in Ove fera. Icon ABELui, quam benevole com- 
municavit cl. HaArtTLaAUB, prebet aures breves (4 cap:s); 
caudam &eqvalem 3 capitis; staturam fere caprinam. 

ÅA. euchore Forst. Sparrm. Licht. — dorso posteriore 
albo, plicis cutaneis tecto. — Aures acute, 3 capitis 
excedentes; sin. sebacei parvi; scope nulle. Rufa, 


subtus alba, vitta laterali fusca; caput album; in ju- 


22. 


niore et femina frons et linea per oculos, ad nasum 
ducta, rufg. Ungulg acutiores, postice minus promi- 
nulge, quam dorcadis. Cornua utriusque sexus fortius 
exa, apice teniora. Altitudo dorsi 24 pedum. — In 
Africa meridionali vulgaris, per greges numerosissi- 
mos vagalur, Dorcadem ibi repraesentans; quare, si 
generice distincta haberetur, Antidorcas appellari pos- 
set. (Avri, pro, in locos et Aopxao). 
4. melampus Licht. scopa infra medium metatarsum, 
externa, nigra; carpi nulla. Sinus sebacei ungulxeque 
spurig desunt. — Fulva macula supra ang. ant. oculi, 
ventre, gula labiisque albis. Stria dorsi postremi cau- 
deque, striaque utrimque ad avum npigre. Latera cor- 
poris dilutius fulva, limite distineto.  Auricule dimi- 
dio capite longiores, apice nigre. Ungulx acute, mi- 
nores, postice corneo-cinete, minus prominulze. Cor- 
pua maris longa, valida, bis valde curvata, annulis 
multis, irregularibus, valde prominulis; extus verolevia; 
femina nulla. — Animal elegantissimum, Cervo non 
multo minus; Altit. dorsi fere 31 pedum. Africe me- 
ridionalis incola, loca montosa et sylvatica amat, neque;, 
ut precedentes, in campis vagatur. Etiam forma a 
prioribus magis discedit.  Potius igitur quam prece- 
dentes generice distinguitur, et Aepyceros appellari po- 
test; (Airzvzepows, alta cornua gerens). — Mus. Stockh. 
Berol. Paris. 


27. DICRANOCERAS Ham. Sm. Mazama Oo. 


Pili cerassi, spongioso-cellulosi (Cervini). 
Ungule acute, postice dilatate. Cauda brevis. 
Sinus lacrymales, Rbinarium et Ung. spuri& desunt, 


272 


Solum est animal Americe, quod Antelopi- 
num dici possit; certe Gazellis affine structurå 
pedum capitisque, habitu corporis indoleque cam- 
pesturi... Sed etiam Capras, latitudine frontis situ- 
ue cornuum, refert.  Pilos ut in Ovibus feris 
formatos habet. Hac autem re, et forma singulari, 
uniramosa, cornuum, Cervos quoque refert. 


1. D. furcifer Ham. Sm., Wagn. Suppl. — Ex America 
boreali interiore et occid. circa 30? iat. — Magnitudo 
Damez. Aures acute, long. 3 capitis equantes. Griseus, 
plagå anali, supra caudam extensa, pectore jugulique 
macula media et fascia superiore aibis. Juba cervicis 
brevis, fusca. Cornua maris in orbita sita, erecta, apice 
retro-hamata, antice ramulo brevi, lato, acuto armata; 
femine nulla. (Mus. Francof. > 2; Lugdun. Richards. 
fn. bor. Amer. I, 261). — Dicr. palmata Ham. Sm. 
est nomen pro cornu, ramulo late explanato instructo, 
formatum, quod vero cornu animalis veteris hujus 
speciei fuisse, agnovit Richardson. 


Fam. 6:35 Ga prina. 


Ungule spurie magne, globoso-tumide. Ungule 
ordinarie alte, compresse. Labrum sulcatum. 
Animalia montana vel alpino-campestria, gre- 
garia, balantia, medie magnitudinis. Mares pro 
mole admodum fortes et robusti, cornibus sepe 
ponderosissimis, curvalis armati. Femine graci- 
Liores, antilopine, cornute, preter Oreotragum. 
Capul sat simile capiti precedentium; differt vero 
fronte mullto latiore. Ungule magne, digitis cras- 
siores; postice sat alte, nec, ul priorum, ibi de- 
presse. (Conf. fig. 15—18 in Vet. Ac. H. 18414 
tab. 14). Ung. spurie explicatione solex, huic 
familia peculiari, insigniter tumida. Scope nulle. 
Cauda: plerisque brevissima. -Mamme 2 vel 4. 


Ze 
28. OVIS Linn. < Agoceros. Pall. Wagn. 


Rhinarium nullum. Frons declivis, plana. 

Nasus elongatus, convexo-arcuatus. 

Ungule acute, acute marginatae; postice futnie 
ores, latiores, corneo-cincete. 

Habitus faciei nonnihil alius, quam in Capris; 
sc. -rostrum longius, paullum deflexo-curvatum, 
indeque ossa nast convexa et linea menti concayo- 
curvata.. Rostri apex in utroque genere depressus. 
Nares fere longitudinales, limbo anguste nudiu- 
sculo, non vero coriaceo. Sinus lacrym. parvi vel 
null. Glandule interdigitales adsunt. Cauda bre- 
vissima, preeter sp. domesticam. Mamme 2. Vellus, 
in feris, pilis crassis, undatis, cervinis constat; 
in domesticis hi perduntur, lana vero miro modo 
augetur. Mentum (semper?) imberbe. Cornnua, 
plerumque in utroque sexu, trigona, diametro ma- 
ximo transversim posito; mox a fronte in circu- 
lum fectuntur, cujus diameter minor est, quam 
longitudo capitis. — Övium species, incolas alpium 
totius orbis septemtrionalis, sed maxima parte 
imperfecte FEN tantum nominibus enumero. 
(Conf. Wagner, Suppl. et Vet. Ac. Zool. Årsb. 1842 

p. 130). 


0) Sinus: laer. evidentes; Cornua retror- 
sum directa. 


1. O. aries L. /Egoc. ovis Pall. Wagn. — Cauda elongata, 
(corpus lanatum). — In statu fero ignota. Cornuurn 
apices vel extrorsum, vel introrsum flexi. 

O. guineensis L. forsan ex alia stirpe africana orta? 
sepe enim pedibus altis, naso fortius curvato, cauda 
longa, corpore pilis tenuibus, rectis, duris, (nitide 
rufis) tecto, agnoscuntur Övesex Africa allate; qua- 
rum vivas aliquot, maxime robustas, nomine ”Mouflon 
de Senegal” appellatas, Parisiis vidi. 


2. O. argali Pall. Cauda brevissimaz; cornuum apicibus 
extrorsum directis angulisque anticis subeque promi- 


274 


nulis. — Omnes Oves alpium septemtrionalium, ani- 

malia magna et valida, dum melius cognoscantur, pro 

varietatibus unius speciei enumerande&e videntur: 

O: Polii Blyth. — Asia centralis. Tantum cornibus 
elongatis cognita. 

O. argali Pall. — Altai. 

O. nivicola Esch. — Kamtschatka. 

O. montana Geoffr.-— Amer. sept. int. (Rocky mount.). 

O. californiana Dougl. — California. 

3. O. musimon Schreb. Cauda brevissima; cornuum api- 
cibus introrsum directis, anguloqne externo rotundato, 
minus prominulo. Aures Xequaot long. + capitis. — Al- 
pes meridionales Europe et adjacentes Asie inhabi- 
tant hujus forma varietates, que vix ut species di- 
stincete considerande videnlur. 

O. musimon auct. — Sardinia, Corsica. 

O. cyprius Blas. O. ophion Blyth. — Cyprus. (Conf. 
Capram ammonem in App. IlI:da, de Pecoribus 
Linne). 

O. orientalis Gm. O. Gmelini Blyth. — Armenia. 

O. Vignei Blyth. — Khorasan. 


£) Sinus lacrymales? Cauda? Cornua ad latera 
directa, apice retro-spectante. 
4. O. nahoor Hodgs. — Tibet; Himalaya. 
5. O. burrhel Blyth. — Himalay&e regio nivalis. 
2 O. cylindricornis Blyth, e Caucaso, conf. Capram cau- 
casicam). 


y) Sin. lacrym. nulli. Cauda paullo 
longior. Cornua apice divergentia (Ammotragus Blyth). 

7. O. tragelaphus Cuv. — Abyssinie, Nubie, Barbarix 
rupes.. Össa nasi subrecta. Animal iuter Oves et Ca- 
pras medium. 

Obs. Ovis ixalon Blyth, Ixalon probatum Ogilby, e Chili, 
nec non O. sculptorum Blytb, ut animalia adhuc in- 
cognita, e€ synopsi excludenda. 


29. CAPRA L. < /Egoceros Pall. 


Rhinarii inter nares rudimentum. Frons declivis, 
convexa. Ossa nasi breviora recta. Ungulx tolae 
compressee, intus non, postice vix nisi paullo hu- 


275 


miliores, apice obtuso-tritae, soleå convexa, elastica 
(pulvillata). 

In Capris propriis (subdiv. a—e) pili planati, 
suleati et duri sunt. Frons alta, ante oculos im- 
pressa. Nares, ut Övis, sat approximate, sed ma- 
cula interstitii cum parte limbi nuda, plus minus 
distinetle coriacea; quod vero in masculis el se- 
nioribus evidentius apparet. Sinus lacrymales et 
Glandul&e interdigitales desunt. Pedes antict in 
carpis curvali, ad flexionem proni. - Ungule in 
latere interno non minus alte, quam in externo, 
quod Capris peculiare est. Odor hircinus nota 
est hujus g generis ViX minus propria. Cauda bre- 
vissima. Mamme 2. — Cornua in utroque sexu 
adsunt, adscendentia, minus curvata (sc. partes 
sunt curvature, cujus diameter est longitudine ca- 
pitis major); sectio baseos subovalis, dinner ma- 
jore longitudinali, retrorsum vero a part diver- 
gentle. In Capris veris prope latera frontis exeunt. 
Mares plerique cornua, pro mole corporis, in elasse 
Mammalium, maxima gerunt. Distributio geogra- 
phica eadem que Övium; neque minns, quam ÖOves, 
inter se similes sunt Capree. 

oe) ÅAures dense pilose. Cornua maris maxima, 
cochleato-curvata,; antice planata, tuberibus transversis 
nodosa; basi crassissima; hinc conice attenuata; apice 
acuta et valde convergentia; femin&e parva. (Pili occipi- 
tis in sp. 1:ma similes pilis corporis, sed paullum vorti- 
cosi). Inhabitant alpes humiliores ad latit. 42-44? bor. 
1. C. pyrenaica Bruch et Schintz, facie antice nigra, la- 

teribus pallida; cornibus intus planatis, carina postica 
(in mare) valde prominula. Aures acute, 3 capitis 
2equantes, 

Magnitudo C. ibicis. Color subfulvescens, fuscogri- 
seus, ae pictura definitiore, quam in mg 
Maris pectus, scapula, vitta lateralis et femoralis an- 
tica Im ötican tia. . fedes. ca tuan GG abice et plerisque, 
nigri, vittå postica alba. Caput lateribus totis palli- 


276 


dis, facie tota antica cum vertice et occipite nigra. 
Barba minor, dependens. Cornua magna, basi Paral- 
lela, dein Valde divergentia, tandem retrorsum inflexa 
et con vergentia; intus planata, vel paullum concava, 
carinis 2, antica et postica, prominulis, non vero in- 
flexis. Carina anterior obtusa, minus prominens; po- 
sterior, in mare, subacuta et valde prominula. - Hinc 
sectio cornus, infra medium sumta, minime trigona, sed 
rotundato- -subqvadrata, angulo interiore- -Postico valde 
producto, acuto; apicem versus hec carina evanescit. 
Superficies antica nodis fere 14£(10—22 sec. Schintz) 
armata, quorum 2 in singulis anni acerementis siti; 
ipse vero apex levis , JöDfTer et subacutus. Corpu 
preter flexuras ita tortum, ut superficies anlica pone 
medium exterior fiat, et carina inferior sursum fere 
spectet; longitudine, secundnm curvaturas, bipedale 
(600 mm.) vel longius; erassitie baseos non cedit cornu 
ibicis, sed pone medium angustius evadit. 

Femina similis mari, sed minor, imberbis, caret pi- 
cturå nigra pectoris et scapule; pedes latius albi, ma- 
cula etiam in digitis alba, ideoque fere ut in C. beden 

ieti. Cornua capite breviora, haud nodosa, minus, 
sed iisdem fere curvaturis ac in mare, flexa; non torta; 
carinis 2 ioterioribus 2equaliter prominnlis. — Speci- 
mina Musei Stockholmiensis, (” et 2) e Pyreneis 
prope Bagnéeres orta, a cl. Eon. de Serys LonGeHamps 
accepimus. Ea quoqne, que cura cl. Brucau Mogun- 
tiis adsunt, vidimus. — (Conf. App. 2, de Capra ibice 
Linne XID. 

2. C. caucasica Guld. Wagn.; Ezoceros ammon Pall. 
Pedes (etiam femin2e) fere toti nigri, Cornua postice 
rotundata, nec carlinata. 

Precipuam hujus Capre notionem GULDENSTEDTIO 
debemus, qni descriptionem bonam et extensam reli- 
quit cum figura feming et capilis maris. Quas figuras, 
e schedulis defuncti auctoris edidit Parras in Act. Pe- 
trop. 1779, II p. 273, tab. 17 a et b. —Icones Schre- 
beri, vol. V tab. 281 B, exdem sunt, et omnia que 
dixer unt Schreber, På las aliisque, ex eodem fonte 
hausta videntur. [Inter icones ad Zoographiam Pallasii 
adest figura maris (in fase. 1:mo, tab. ad pag. 229), 
ex ambabus Giäldenstedtianis adulterata; corpori enim 


femine appositum est caputl maris]. 
Altera 


277 


Altera figura, in iisdem iconibus edita (fasc. 2 tab. 
ad p. 224—230, fig. 6), cornu maris exhibens, origi- 
naria videtur et bene cum descriptione congruit; cornua 
vero in icone Gildenstedtii a descriptione omnino dif- 
ferunt. 

Preter hec Keyvserling et Blasius (Wirbelth. 
Europas p. 28) cornua maris, ut videtur € natura de- 
seribunt, — et Nordmann, in Itin. Demidoffi, Vol. 3 
p- 298, confirmat, Capram caucasicam haud raro inveniri. 

ZEgoceros Pallasii, Rouillier, Bull. de Moscou 1841 
p. 110, — Wagn. Suppl. 497, sine dubio idem est ani- 
mal, quod Ovi sat simile dicitur. — Etiam Ovis cy- 
Jindricornis Blythii ab hac sp. non differre mihi videtur. 

C. caucasica presertim affinis videtur C. pyrenaice. 
Cornua maris fere eodem modo flexa: valde diver- 
gentia, retrorsum curvata, apice valde introrsum flexa, 
partem linex cochleate formantia (in figura Pallasiana 
etiam torta apparent). Differunt autem sectione trans- 
versali subovata, carina postica nulla, anticis duabus, 
obsoletis, quarum interior acutior, ut in C. ibice. Tu- 
bera lateris anterioris leviora, 2 et 2 in singulis anni 
accerementis approximata, alterno minore (Keys. et Bl.) 
— Mas barbatus, facie fuscus; (preterea, secundum 
descr. eit. Rouillierii, colore rufescens). 

Femina imberbis. -Cornua ejus capite breviora 
(53-pollicaria), tereti-compressa, sub-trigona, latere in- 
terno latiore, planato, rugoso; apice levia, obtusa. 
Color ut in C. pyrenaica, intensior, fulvescens ventre 
anoque albis, fusco-cinctis; differt vero pedibus, etiam 
femino2e, nigris, ut in ibice, vitta postica tantum parva, 
albida. Linea spinalis dorsi fusca. 

Aures (sec. mensuras et icones Guldenstedtianas), 
utriusque sexus, formå et magnitudine similes auribus 
prioris vel C. hirci. Magnitudo ingens: ”Femina in 
lumbis 33 poll. Paris. alta” (Guld.).; quod tamen ni- 


mium videtur. — Habitat in summis Caucasi jugis, 
incolis bene cognita et nomine Tur appellata (Pall. 
Rouill.). 


B) ÅZures dense villose. Cornua maris maxima, fere 
in uno plano curvata; antice late planata, — (plerumque 
nodosa); basi crassissima, apicem versus compressa, lata, 
Femine parva.  Pili occipitis densissimi, -breves, tenues, 


| 


K. V. akad. Handl, 1845, II H. 24 


278 


valde vorticosi (glandulas forsan obtegentes). — Inhabitant 
alpes maximas, centrales, Europe et Asie, ultra 43? lat:s. 


3. C. ibex L. auriculis avutis, parvis: quartam capitis 
partem &quantibus. : 

Color griseofuscescens, magis uniformis quam in af- 
finibus; pictura laterum vix ulla, nisi vitta infra la- 
teralis, parva, fusca. Facies fusca (in L grisescens), 
ad os et pone oculos pallescens; linea spinalis non di- 
stincta.  Cervix maris pilis longioribus, sub-crispis, 
hieme albidis vel pallidis vestita. Pili corporis estate 
breves, leves; hieme longi, cincinnati. Pedes nigri, 
vittå postica alba, qu& tamen, in mare seniore, sepe 
deest. Pili menti in mare elongati, adpressi, nec bar- 
bam formantes. Cornuza maris adulti bipedalia, in 
uno plano, minus, fere ad + circuli, curvata, minime 
torta. Sectio baseos fere qvadrata angulis posticis ro- 
tundatis, carinå iBteriore-antica introrsum paullulum 
promiuula. Cornua antice tuberibus 14—22, maxime 
variabilibus (interdam obsoletis; Mus. 'Francof.) ar- 
mata; apice compressa, in seniore trita, indeque ob- 
tusa, sed in juvene subacuta. Cornua femine capite 
breviora, 6 pollicaria, subteretia, carinå antica acuta, 
introrsum ivflexa, rugis serrata. Specimina multa 
ex alpibus Helvetige, in mnseis descripsi, se. in Stock- 
holmiensi 3 mares; Hafnie, AS: Francofurthi, & ex 
alp. pedemontanis; Lugduni, & e Tyrolia: Basilee, 
SL; Strasburgi, IP; Moguntie, &S- 

8 (var. Sarda) a descr. C. ibicis alpine differt barbå ma- 
-riscbrevi, ad latera prolixa, densa, in formam rotunda- 
tam quasi detonsa, pilis basi retrorsum adpressis, dein 
perpendiculariler curvatis, composita. Preterea cor- 
nua paullo longiora et fortius (sed in eodem plano) 
curvala, latere postico, etiam baseos, evidenter com- 
resso-rolundata, sed tamen haud trigona dicenda; 
apice, ut ibicis, compressa et lata. Regio scapularis 
et infra lateralis paullo nigrior. In ceteris descriptio 
nuper data C. ibicis cum hoc congruit; aures ut illins 
parve. Femina vix ab alpina differre videtur. — Fet £ 
”e Sardinia allati” in museo Hafniensi adsunt, alii- 
que, I et L£, in Stockholmiensi asservantur, simunl 
eum C. ibice alpino, a:o 1835, e regione Cisalpina 
allati: sed loca unde oriantur ignota sunt. Non vidi 
plura hujus varietatis specimina. — Mas musei nostri 
brevipilosus, obscurius fuscus, cervice infima palle- 


279 


scente; altitudo dorsi 32 pollicum (800 millim.); lon- 
git. cornus, secundum curvaturum, 770 m.m. 


4. C. sibirica Ehr. et rec.; Egoc. ibex Pall. — pallidius 
grisea, auriculis oblongis, 3 capitis equantibus; barba 
(utriusq. sexus) dependente; macula utrimque maxillxe 
inferioris (vel tota maxilla maris) nigrofusca. 

Mas vetus, priore major, lipea spinali subjubata 
regioneque scapulari et infra-laterali nigrofuscis. Pedes 
nigri, postice semper, latius quam in GC. ibice, albi. 
Cervix hieme pallida. Cornua adulti plus quam 3- 
pedalia, nodis, ut in precedente, paullo plures quam 
20 armata; fortius curvata quam ibicis: apice antror- 
sum direeto; in ceteris ut in C. ibice, et presertim 
ut in varietate, nuper proposita, formata; postice enim, 
basi quoqne, paullum compressa sunt. — Femina 

allidior, barba minore, juba et linea spinali obsoleta. 
Pedes albi, vittå antica brevi, ad carpos interrupta, 
et maculå circa ungulas spurias nigris. Cornua capite 
paullo longiora, in seniore pedalia, leviter compressa, 
sectione elliptica, antice, basim versus, obsolete cari= 
nata. — Mas junior colore similis femine, sed linea 
dorsi nigra adest. — Habitat in montibus altaicis (Mus. 
Stockh. P2 vetus, a Prof. Petropol. Brandt missa; 
Hafn. £ 9; Berol. SP; Francof. I 7; Lugdun: I V). 


4b. C. skyn (Wagn.) Suppl. p- 491; ex Himalaya monti- 
bus; tantum cormbus maris cognita, quibus affinis 
videtur €. sibirice.: Cornua tamen longiora, usque ad 
41 pedes longa dicuntur. Conf. 1. e. et: Himalaya Ibex, 
Blyth, Z. Proc. 1840 p: 80. — C. himalayana Schintz 
Synops. 2 p. 463 (sec. Blyth). | 


4c. Capre species hoc loco memoranda est, cujus mares 
duo in Museo hortt Regii Parisiensis exstant, orviginis, 
quantum ego comperire potui, ignote. Mas: maximus, 
C. sibirice non ioferior; fuscogriseus, pedibus (vix albo- 
pictis), capite cum barba maxima, pendente, linea dor- 
sali ventreque postico nigris. Regio nasi pallescens. 
Plaga analis parva, alba. Vitta lateralis nulla. Aures 
3 long:s capitis equantes, acute, parve apparent. Cor- 
nua longissima, valde curvata, tota levia; sectio ba- 
seos roötundato-trigona, vel subsimilis quadranti cir- 
culi, angulo interno-postico subrecto, (etsi rotundato). 
Superficies omnes convex&e; interna et postica sub- 
equales, tertia (anvtico-externa) reliquis latior. Carine, 


280 I 


s& angul:, superficies distinguentes: 2 posteriores ro- 
tundate; tertia anterior, ene) levissime prominula 
et introrsum flexa. Hec igitur nd subsimilia sunt 
ibicis, quibus tubera deessent et superficies anterior 
cum exteriore, depressione anguli interjacentis, in unam 
conjungeretur.  Pone Beer comprimuntur; 
apice sunt valde compressa, lata, sub-torta et paullum 
divergentia. 

Capra hec, formå cornuum memorabili fere media 
ieter C. hircum et C. ibicem, si a stirpe genuina orta, 
neque hybrido modo nata inveniretur , C. levicornis 
appellari posset. Patria, at diximus, ignota. 

Obs. Pauca, que de Capris hyhridis (e GC. ibice et 
C. hirco) cognita sunt, a Wagnero collecta vel citata 
invenies in opere Schraheri V p. 1294, et sub C. 
egagro p. 1315. 


y). 4Zures brevissime pilose ; 


Cornua maris maxima, in uno plano curvata: planato- 
compressa, antice oblique planata, altissime nodosa, se- 
etione rhomboidea; feming, ut priorum, parva. Pili oc- 
cipitis ut in Sect. C. ibieis; aurium brevissimi, sed den- 
sissimi. (Pedes albi, digitis quoque albis, viltå antica ni- 
gra, ad ungulas spurias biramosa, qs. cruce nigra pulchre 
picti): - Species meridionales. 


C. valie Räpp. Wirb. — & magnus, fuscus, fronte 
gibba, crispo-pilosa. Aures longitudine equant duas 
quintas partes capitis. Cornua cornibus sequentis si- 
millima, sed majora. — Abyssinia (Mus. Francof.). 
Femina ignota. 


6. C. beden Forsk. Wagn. — minor, fulva, fronte levi, 
alta. Aures dimidio capite fere longiores, apice sub- 
rotundat&. — Mas: barbå magnå lateribusque corpo- 
ris fuscis; regione ante scapulas non obscura. Linea 
spinalis jubata, fusca. Cornua in uno plano valde cur- 
vata, lineam plano-spiralem formantia, apice acuta. 
Femina imberbis, lateribus mivus vel vix infuscata; 
linea spinalis interdum obsoleta; in ceteris colore si- 
milis mari. -Cornua altius annulata, sectione trans- 
versali elliptica. — Hab. in Egypto et Arabia (Mus. 
Stockh. et cet.); in Creta (Blas. Wagn. Suppl.) Spe- 
ciminva duo e Senegal, in M. Parisiensi, vix differunt, 
nisi pictura pedum nigra minore. Pictura autem fusca 


281 


torpöris et capitis, in multis, quäs vidi, nonnihil varia- 
bilis inventa; hieme preterea fusciores, state letius 
fulvae sunt. 


d) Åures adpresso pilose; Cornua tota compressa. 
Cornua postice rotundata; antice compressiora; carinåalta, 
tenui, haud nodoså (sepe vero incisa vel qs.:laceras » Pili 
oecipitis paullum vorticosi vel distichi, similes pilis-cor- 
poris. (Subg. Hircus Wagn. Suppl; sed-a  prioribus, 


me judiee; haud generice separande). 


7. C. hircus L. Zgoceros capra Pall. Wagn. Schreb. 1318; — 
cornibus apice compriessis, (obtusis) intus concavis; di- 
vergentibus. — AY? barbati. Auricule minus acute, 
equant 3 capilis. Cornua apice leviter torta; margine 
änticdo minus inciso, vix dentato; Femine noh parva, 
ut in mare formata. — Varietates et monstroösitates 
nuätnerosäs domesticas preterimus. He autem varieta- 
tes ferg hujus esse spéciei eredimus: 

e&) Europea (C. eg8agrus Cuv. nec Pall.): Magna. Fu- 
sco-grisea, lineå dorsi cervicisque, collare ante seapu- 
las, artubus vittåque lateråli fuscis. Metatarsi et me- 
'taearpi postice (in Y latias) albi. Maris barba ma- 
xima cum facie, jugulum pectusque rigrofusca. Cornua 
maris gigantea, ut in domesticis formata. Aures”auri- 
bus domesticx simillime. Cetere partes, que in om- 
nibus Capris propriis similiter formate sunt, neque in 
hac differunt.  Feniina mari fere similis nec multo 
minor (Mus. Lugd. et Paris.) — Ex alpibus Europe 
meridionalis oriri dieitur, sed loca, ubi sponte vivant 
nobis plane ignota. Forsan, utsuspicatus est Fr: Cuvier. 
aliique, origine hybrida, ex Ibice cum stirpe -dome- 
stica, nalx sunt. (Conf; supra, p. 279, n:o 4c et 
observationem ibi additam). 

8) Africana. Marem et Feminam vivos, e Sentiaaria 
allatos, Parisiis a:o 1841 vidi, colore fulvö insignes. 
Magnitudine xgagro longe inferiores; &quales 'dome- 
sticis ordinariis atque Capre beden; "huic pilis brevi- 
bus et colore fulvo similes, sed pieturå nigra, eådem 
que nuper descripte (a): collari nigro et colore pedum 
a C. beden distincte. Cornua magna, valde curvata, ut 
in C. beden, sed ut in C. hirco formata: margine an- 
tico compresso, undato, nec nodoso; apice com pressa, 
paullum torta et divergentia; feming sat magna. Au- 
res ut in domestica. 


282 
?y) Asiatica (C. Falconeri Hägel; Wagner, Suppl. 


499), — rufescenti-fusca (vel hieme (2?) albida), magna 
cornibus maximis, valde spiraliter curvatis, tortis, 
apiceque complanatis et intus concavis, sursum dire- 
ctis et divergentibus.— Kabul, Tibet. Omnia de hoc 
animali cognita in loco citato collecta et eum descri- 
ptione originaria Wagperi collata. Iconem deinde de- 
dit Wagner in ”Hugels Kaschmir,” IV. Hanc esse 
Capram hircum feram credit Blyth, qui etiam cor- 
nuum formam maxime variabilem esse docet (Z. Proc. 


1840 p. 80). Animal ipse non vidi. 


ZbC egagrus Pall. ”in montibus Persie” et ”Cau- 
caso;” — colore, elulde auriculis et magnitndine si- 
millima C. egagro Cuvierii, supra derniplas differe 
videtur Ccornibus apice attenuatis, subteretibus et sub- 
acutis, intusque planatis (nec concavis et tortis). Cor- 
nua preterea tota in uno eodemque plano curvata, 
minus (fere ad + circuli) arcuata, longius extensa, va- 
gina cornea tenuiore, ideoque processu osseo frontali 
majore, quam in C. hirco; margineque anlico, acuto, 
pro anni acerementlis in angulos 6—8 obtusos, qnasi 
rudimenta nodorum C. ibieis, prominente.. Hetieam 
ecornem dicunt KX mpfer et Gmelin. — De vi, quam 
habeant note allate in specie Capre, a C. hirco di- 
stlincta, difinienda, judicent 1, quibus animalia exa- 
minasse licuerit. Ipsi ex is, que ali tradiderunt, fere 
tantummodo hausimus; quorum vix nisi hec origi- 
naria censemus: 

1:mo Notitie Ke mpferi de animali Pasén : Amoen. 
p. 398, c. fig. p. 407 (inscripta Pasen et n:o 2). 

2:0 Descriptio brevis S. G. Gmelini in: Itinere 
(Reise durch Russland, III p. 493), quam fere totam 
transseripsit Pallas in Zoogr. I, 226. Ea vero que 
ibi exclusa sunt (de £ ecorni etc.) in Spicil. XI p. 45 
traduntur. 

3:o Pallasii deseriptio et icon cranii cornuti, a 
Gmelinio' allati, in Spicil. 1. ce. (XI p. 45; tab. V, 
fig. 2 et 3). Lasdem Vero figuras TEN apud Star 
berum, V tab. 282, invenies. 

4:o Notitie paucx, e schedulis Giäldenstedtii 
desumte, et a Pallasio in Act: Petrop: 1779, II p- 
274 edite. — Pallas ibi dicit, icones in Spicil. I. c. 
datis, ”ad persicum specimen delineatas” esse, additque 
novam iconem cornus, a latere int. visi: ibd. tab. 176, fig. 2. 


” 


283 


5:0 Inter Icones ad Zoogr. Pallasii, Fasc. 2, tab. ad 
”pag. 224—230, inveniuntur figg. 3, 4 et 5, que in 
Zoogr. I. c. Emin dicuntur. Harum autem 
n:o 3 et 5 evidenter sunt exdem, quas in Spicil. I c. 
dederat (nuper sub n:o 3:o citate), magnitudine di- 
minute; sed fig. 4 est nova addita, cranium cum proc. 
osseis, vagina corneå destitutis, repraxsenlans. 


Reliqua omnia de /Egagro scripta, vel ex his fonti- 
bus hausta sunt, vel EEE, vel ad specimina euro- 
pea, vel cornibus aliter formatis referenda videntur. 
Sic incertum est an specimen Vindobonense, a Wag- 
nero (Suppl. p. 502) descriptum, huc referri possit. 
Apparet igitur omnem de /Azgagro notitiam e quattuor 
viris supra citatis oriri, qui tantummodo specimina 
e montibus Persie deseripserunt. Omnia vero de Ca- 
pra 2egagro collecta vel citata invenies a Schrebero, 
V p. 1266 eta Wagnero, ibd. p. 1315 et Suppl. 
IV p. 502. 

Specimen masculinum, quod e Caucaso ortum dici- 
tur, in Mus. Leydensi, e Petropolitano acceptum, as- 
servatur; quod, cum ipse neglexissem, descriptione a 
cl. J. v. d. Hoeven officiose suppeditata, bene cum 
iconibus atque descriptionibus Pallas congruum 
invenio; cornua vero paullo magis divergunt. — Spe- 
cimen femineum Berolini adest, ”quod vero, suadente 
amicissimo Prof. EricuHson, ab Toda alienum habeo. 
Differt enim cornibus femina magnis, apice com pressis, 
ut in C. hirco, et fasciå migra ante scapulas nulla. 
Sed color generalis fusco-grisens, paullum fulvescens, 
idem ac &gagri.  Preterea e Kirgisia campestris orta 
dicitur, quare ”dubium videtur, an sit animal domesticum. 

Obs. Hc omnia, nimis forsan prolixa, ut ad vera 
cognescenda conferrent, adnotavi; eodem vero consilio 
nunc addendum est, varietatem Capre domestice in 
Suecia, presertim bör inveniri, cujus mares cornua 
apice attenuala, subteretia, acuta, ut in C. 2gzagro, 
plerumque habent, Acies vero, s. carina antica differt; 
est envim alta, equalis, summo margine levis et NR 
incrassata. Feminarum cornua sunt multo minora, ru- 
gosa, apice compressa, sub-obtusa. — Color corporis 
plerumque albidus; sepe cer ulescenti-infuscatus, vittis 
2 per oculos NOT Juba spinalis marium, spe longa, 
colore a corpore non differt. 


284 


&) Cornuäa utriusgite sexus parva, sublevia , teretia , 
leviter compressa, aliquantum distantia, paullum curvata. 
Aures. longius pilose. Pili decipitis? 


8.-.C. montana (Ord), Harl., — alba pilis mollibus, mento, 
tibiis humerisque prolixe jubatis. — Rhinarium ut in 
G. hireo. Aures acute, longitudine equales + capitis. 
Cornuäa nigra, basi sub-annulata. — Sola Capra Ame- 
ric& cognita. Habitat in montibus Am. borealis inte- 
rioris, circa 50” lat. — Appellata est Antilope etcet. 
ämericand, länigera, columbiana et mazama. Genus 
Aplocerus Ham. Sm. Nobis vero a Capris propriis 
minime separandum videtur hoc ariimal, quod in Mus. 
Lugdunensi vidimus. 


295. RUPICAPRA HH. Sm. Capella Keys. & Bl. 


Cornua ad mediam frontem approximata, parva, 
erecta,' teretia, apice retrorsum unucinata, acula. 
Ungul&e in latere interno humiliores. 

Aperture du& glandulose pohe cornua. Pili 
occipilis lenues, elongati, minus densi, vorticosi. 
Mamme&e 4. - Rhinarium paullo evidentius et ad 
marginem narium longius extensum, quam in Ca- 
pris plerisque, sed vix aliter formatum in C. beden 
invenitur; nares preterea non longius distant quam 
in Capris. Odor hircinus, habitus externus, linea 
facialis concava, habitatio rupestris egregie caprina, 
minime animal antelopinum denotant. — Nomen 
antigquum zeuos Aliani, hodie Gems et.Chamois 
exprimitur (Belon Obs. p. 120, 121. Ogilby). 

C. rupicapra 5. Antil. rup. Pall. et rec. — capite imberbi, 
flavescente, lateribus (quasi vitta lata per oculos) ni- 
gro. — Pili corporis fere cervini. Aures acute, sat 
pilose, longitudinem fere dimidii capitis Xquantes. 
Ungule spurig extus planate vel paullum concave, 
Cauda brevissima, subtus quoque nigra. Macula fulva 
supra oculos. Color pro anni tempore variabilis. Fe- 
mina similes mari, non multo minor, sed cornua mi- 
nora. - Plures varietates inveniuntur: 

a) sylvatica (Waldthier Helvet.) major, altitudo dorsi 
maris pedum 24 (fere 75 centim.); gula albida; pectus 


+ 


285 
et jugulum fere totum fusca; color fuscus e jugulo ad 
aures extensus, albedinem gulee cingens, vix a colore 
corporis distinctus. Aures intus albopilose. Pedes ni- 
gro-fusci, tantum in digitis pallescentes (an semper 
ita in femina?. - Color corporis hieme nigrofuscus; 
estate fulvogriseus, linea spinali nigra (in mare longi- 
pilosa). — Habitat in regione inferiore, sylvatica, al- 
pium Helvetie et Tyrolig, montiumque adjacentium. 
Specimina carpathica (3 &estivus Mus. Stockh.) non 
differre videntur. 

pg) alpina (Grat-thier. venatorum Helv.) e regionibus 
altioribus alpium Helvetie. Minor dicitur; mihi vero 
ignota. 


y) pyrenaica: 2 (estiva et hiemalis in Mus, Stockh. e 
Pyreneis montibus) minor: altit. dorsi 65 centim.; gula 
pallide fulva, colore fere lateribus corporis similis. 
Area fulva, in medium usque jugulum angulo acuto 
continuata, vittis 2 distincte fuscis, ad aures ductis, 
cingitur. Aures intus, ex parte fulvo pilose. Vitte 
oculares latiores et nigriores. Color corporis estate 
fulvus, linea spinali non distincta; hieme tantum in 
lateribus paullo fuscior, lineå spinali ad occiput ducta, 
nigra (ut in var. & &stivali). Pedes semper fusco-ful- 
vescentes.  Cornua minora, qv. in var &, sed situs 
eorum non differunt, nec ullam form&e discrepantiam 
eruere potui. (Conf. Schintz Synops. 2 p. 453). — 
Marem non vidi. Colore, eodem modo ac femina, 
variabilis dicitur. 

Obs. Rupicapre quoque inveniuntnur in montibus 
| Italige (hodie in Abruzzis), Grecieque (Conf. Wagn. 
Suppl. IV, 463. Ea, quam Belon describit, Obss. p. 
120, non e Creta, sed e Gre&ecia orta videtur), sed 
specimina ex his terris non vidi, neque satis descripta 
inveni. — Rupicapra caucasica, a Pallasia descripta 
(Zoogr. I p. 250), similis videtur pyrenaice, sed ma- 
jor: ”altit. postiea 2'8”;” hieme fusca et ”ungulzx spurie 
bilobe.”  Eandem in montibus Persie inveniri dicit 
Pallas; ea vero Rupicapra, e Persia, quam post Ham. 
Smith enumerant auctores, ”cornibus a radice cur- 
valis, vitta oculari obsoleta pilisque teneribus,' alud 
LO ER pecus, forsan Nemorhedum goral, indicare 
videtur, 


286 
29c. HEMITRAGUS Hodgs. Kemas Ogilb. 


Nares paullo latius distantes, maculå rhinarii in- 
terjecta  (paullo majore paam in Capris). Linea 
facialis reeta. Cornua (saltem maris) brevia, lata, 
antice approximata, carinå anotica compressa, alta, 
porrecta (nec ut in C. ibice inflexa). Mamme 4. — 
Toto habitu et conformatione corporis Capris affi- 
nes. Odorem quoque hircinum notabilem adesse, 


docuit cl. J. E, Gray. 


1. BH. iharal Hodzs. cornibus (maris) totis valde compres- 
sis, brevibus, latis, apice inflexo convergentibus, carina 
antica nodulosa. — Sp. magna; altitudo dorsi 3-peda- 
lis. Pili corporis longi; presertim collum totum longi- 
pilosum. Barba nulla. Aures parve, quarte capitis 
parti equales. Cauda brevissima. Color corporis ob- 
scure fuscescens. Pedes nigri, vittå postica, ut in Ca- 
pris, alba. (7 Mus. Francof.). — Variat, forte secun- 
dum anni tempora? pallida vel albida: C. jemlahica 
H. Sm.; C. tubericornis Wagnu. Suppl. 

2. H. hylocrius (Og.) cornibus brevibus, crebe rugoso- 
annulatis, crassis, sectione transversa baseos subqva- 
drata; extus convexis, carina antico-interna porrecta. 
— Cornua femine cornibus maris similia, sed minora. 
Caput fuscum, leviter fulvescente mixtum. Corpus 
rufescenti-fuscum. Pedes antice nigricantes. — Habi- 
tat in montibus Nepalie et, ut videtur, totius Indie. ' 
Kemas hylocrius Ozilby, Zool. Proc. 1837 p. 81 est 
femina; Conf. Wagn. Suppl. p. 503, notam, sec. Blyth, 
o"L. Capra varryato Gray, Ann. Nat. Hist. X, 267, 
mas. Animal ipse non vidi, sed non minus de loco 
systematico, quam de forma atque synonymia, in lit- 
teris certiorem me fecit'el. J. E:' GRAN. 


30... NEMORHEDUS Ham, Sm. 


Rhinariuny magnum; ungule postice convexo-pro- 
minul&, soleå lata. 

A Capris vix differunt, nisi naribus latius 
remotis et rhinario altius inter eas extenso. Frons = 
quoque paullo minus alta; convexa tamen et lata. 


287 


Mamme 4. Pili, ungule spurize, cauda brevis et 
totus habitus Capre; semper tamen inter Antilo- 
pas deseripta sunt heec animalia. Cornna in utro- 
que sexu subteretia, leviter recurvata, basi annulata. 


&) Majores; sinu lacrymali distincto, parvo. 
(Capricornis Ogilbyi). 

1. NV. sumatrensis (Penn. Fischer Synops. p. 470 et 639); 
Ant. Duvauceli Ham. Sm. — Niger cervice ad medium 
dorsi gulaque albidis. — Nulla juba aut barba. Pili 
longi, rudes, caprini. -Aures apice attenuatze, longitu- 
dinem dimidii capitis equantes. Magnus. — Sumatra 


(Mus. Paris. et Lugdun. & 2). 

2. N. bubalina; A. bubalina Hodgs. Z. Proc. 1832; H. 
Sm.; A. thar. Hodgs Z. Pr. 1833; — nigrofuscus, pi- 
lis elongatis, rudibus, metatarso et metacarpo albidis. 
— Simillimus priori. Aures paullo minores visi sunt, 
3 capitis equantes. — Nepal (Mus. Francof.). 


fp) Minores, sinu lacrymali nullo. 

3. V. gora! (Hardw.); Wagn. Supp. p. 459; Bouquetin 
de Nepal Fr. Cuvier Mammif. vol. 3. — Fulvescens 
subtus pallidior, gula alba. Rupicapre subsimilis et 
magnitudine xqualis. — Nepal. (Ipse non vidi). 

4. NN. crispus (Temm., Wagn.), pilis tenuissimis, laneo- 
suberispis, elongatis; fuscus pedibus auriculisque ob- 
scuris, jugulo pallido. — Mas fuscior; femina fusco- 
albida. Aures 4 capitis equales. Barba non definita, 

sed caput subtus longipilosum. In loco sinus lacry- 

malis adest macula parva, subnouda, pilis brevissimis, 
densis, erectis, fuscis quasi pulvillulo hirta. Rhinari- 
um, facies, cauda, pedes, ut in N. sumatrensi formata, 
Cornua inter se paullo remotiora. — E Japonia (Mus. 
Lugdun. I 8). Temm. et Schlegel, Fauna Japonica, 
Mamm, tab. 18, 19. 


31. OREOTRAGUS (Pars Traguli H. Sm.). 


Rhinariom magnum. Ungulx alte, postice com- 

pressissime, solea vix ulla, (apice tritze). 
Animal singulare: solum Caprinum in patria 

Sylvicaprarum (Africa infra deserta), et inter hec 


288 


genera sintermedium. > Pråesertim:: Rupicapram ibi 
representare videtur, ut: Nemorhedus goral in In- 
dia et -Dicranoceras än: A-merieacboreali. — Capras 
refert : fronte:-lala,  naribus approximatis, statura 
robustiore; :'pedibus :brevibus et: anticis curvalis, 
ungulis:;spuris -subglobosis, forma caude, habita- 
tione; Sylvicapris vero simile est facie recta, cor- 
nibus subulatis, : erectis, im femina nullis.  Pili 
crassissimi, undati, fere cervini, sed duri, striå 
iumpressi.:  Ungularum forma chuic: generi omnino 
peculiaris; conf. fig. 15 (Tab. 2, ad inititum hujus 
tractatus in volumine prioris anni). Sinus lacry- 
males parvi, in macula ante oculos nuda siti. 

1. O. saltatrix Bodd. Jardine Nat. Libr. Ant. Oreotra- 
gus Forst. Gm. — Fuscus puncto pilorum subapicali 
flavo-albido. -Magnitudo Capre domestice minoris. 
Aures longitudini dimidii capitis equales. Habitat in- 
ter rupes saxi arenacei Africe meridionalis — Abys- 


sinig (Räpp.). — AP M. Stockh. et cet. 


Pecorunm 
Cohors 2:da', Digitigrada 
(Tylopoda Il.) 

Solea pedis calcatoria digttis ambobus com- 
munis, usque sub apicem phalangis primi extensa. 
— Labrum fissum, ante nares productum. Dentes 
incisivi superne duo, laterales (initio tamen 4, 
sec. Wagnerum); infra 6. D. canini supra subtus- 
que adsunt. Nares longitudinales, clausiles, disse- 
plmento sat tenui distinete. KRhinarium et Sinus 
lacrymales nulla. Cornua typice desunt. Collum 
longum. 'Truncus corporis poslice sal angustus et 
subtus pilis brevibus vestitus. Hinc femora po- 
stica, fere tlota, extra truncum libera apparent, 

fere 


289 
fere ut ino Homine et-Simiis; .qua rechec:animalia 
a plerisque :ungulatis /et unguiculatis differunt. 
Ungulee par va, superne compresso=carinale ; :spu- 
rie desunt::Mammee -4: .Genitale: maris quiescens 
retrorsum  directum, quare urmam retrorsum mit- 
tit, sed erectione;"imversunr; > fere > ut Equi, : nec 
ut reliq. pecorum> formatum: / Apparatus peculia- 
ris cellulosus in låteribus 'Venmtricult primi: (ru- 
minis), pro secretionecaqua adest.  Mirumsane 
quod ' Camelina americana -cum Camelis propriis 
ompni /fere forma 'conveniant,  magnitudine 'vero 
longe differant. 


Fam. 7. Camelina. 
Sola hujus Cohorlis. 


32. CGAMELUS IT. Il 

Digiti lati, soleå- fere orbiculari, antice paul- 
lum incisa, 'conjuncti. Dorsum tubere maximo, 
compresso, carnoso instruclum. — Animalia ma- 
xima, desertis arenosis mediis veleris orbis pro- 
pria, hodie tantummodo in statu domestico co- 
gnita. Completam :eorum historiam dedit A. Wag- 
ner in continuatione operis Schreberi (V, 2). Au- 
ricule obtuse, vix longttudinem sextee capilis par- 
Vs sequantes. . Nares undique marginatre, quod 
buic generi peculiare videtur. — Dubitaverunt 
quidam” an specifice distinct habeantur C. dro- 
medarius et C. båctrianus, quia memorie prodi- 
tum sit, prolem fertilem, etsi hybridam, ex ns 
oigni, cujus rei ulteriore confirmatione opus est; 
sed tamen, ulcumqne res ceciderit, satis constantes 
salisque distinctae sunt ambea form, ut sese spon- 
taneas, neque döomesticitateé ortas prebeant, et ut 
specifice, secundum hodiernam consuetudinem, di- 
stinete habeantur. 


K. V. Akad. Handl. 1845, II H:. 20 


290 


1. C-arabicus Aristotelis, PlinH; Desm:; C. dromedarius L., 
C. dromas Pall.; — tubere dorsi unico. — E desertis 
Arabie, ut apparet, originarius, nunc ut animal prin- 
cipale domesticum Arabum dispersus, gentibus noma- 
dibus, desertorum e Senegalia ad Indiam incolis, servit. 

Isnoscant Zoologi quod nomen Linnganum hoc loco 
mutandum censui; non ut novitias inducerem, sed quia 
nomen acceptum notiones falsas secum trahere vide- 
retur. Hic enim (Cam. arabicus) est Camelus, ab an- 
tiquitate ut nostris temporibus, proprie sic dictus. 
Dromedarium vero Europei in oriente, recentiore no- 
mine, varietatem ejus, cursu velociorem dicunt. Quam 
differentiam  negligentes, Zoologi post Gessnerum 
omnes Camelos arabicos Dromedarios appellaverunt: 
alteram vero hujus generis speciem, GC. bactrianum, 
Camelum proprie dictum habuerunt; quod omnino est 
perversum. Nomen igitur optimum et antiquum re- 
vocandum credidi. 

Cameli domestici plerique, onerarii, fortiores et tar- 
diores, ab Arabibus Gimel seu Jemal (non Schemal) 
appellantur. quo in nomine ebraicum VY a agnoscimus, 
ugede orta sunt nomina A0UNOS; Camelus et recen- 
tiora. Alii vero Cameli, cursu veloces et ad equita- 
tionem usitati, olim a (EG dooucdeg (cursores) ap- 
pellati sunt, unde in medio 2v0, ortum est nomen 
eoruin, ANA bib tamen ignotum, ”Dromedarius.” Dro- 
medarii igitur a Camelis, ut equi cursori (qs. nobili- 
ores) ab onerariis, differunt. 'Varietas cursoria, hodie 
im Egypto et Arabia vulgaris, Camelo onerario minor 
et: corpore gracilior est. Equum cursu facillime vincit. 
Currens collum protendit pedesque ejusdem lateris si- 
mul movet. Hic ab Arabibus Hadjin”) diecitur, que 
vox nomina varia, ab auctoribus memorata, refert; 
e. gr. Chaldaicum Hogenain (Gesn.); Egin Prosp. Al- 
pin; Huguin Leon. Africani. Hic vero auctor, Came- 
los dnomades ip Ethiopia Raguahil dici memorat. 


C. bactrianus L. tuberibus STA duobus. — In desertis 
Mongolie ortus habetur, frigoris melius patiens. Do- 
mesticus ex Europa orientali (in Chersoneso taurica 
et circa flumen Don, ultra 50” dat:s) ad mare Japoni- 


')' Ha-dji-inz; plur. ;Ha-dja-nin. Vocalis a fere ut e&, 
sive. ut invoc. Anglicis: and, has, legatur. 


291 


cum et fines Indize servit. In Persia et Tartaria. simu 
cum priore invenitur: Altitudo dorsi inter tubera 51, 
interdum 6 pedum; tubera supra dorsum -pedalia. — 
Hunc Greci, in bello Alexandri magni, apud Bactria- 
nos, gentem tartaricam, cognoverunt. Aristoteles 
igitur, deindeque Plinius, eum Camelum bactrianum 
vocant. 


33. AUCHENIA II. 


Digiti angustiores; solea antice, ad medium usque 
fissaa Dorsum leve. 

Animalia medizxe magnitudinis, campis et mon- 
tibus alpinis America meridionalis (se. Peruvianis 
et Chilensibus) propria; ibi quoque domestica; 
gregaria, iracunda contra hostem spuentia, nuptias 
magna difficultate et situ fere cubante celebrantia. 
— Stria callosa, lanceolata, lamellas fragillimas, 
corneas secernens, in utroque latere metatarsi adest. 
Dorsum postice paullulo altius. Cauda brevis. Aures 
longiores, acute "'). 

1. A. lama Brandt, Wagn. (Cam. glama L.), — major, 


robustior, pilis subrectis (vel cincinnatis, neque crispis) 
tecta.  Aures dimidio capite breviores. — Plante et 
ungule presertim majores, quam in ÅA. vicunna. 

a) Fera (4. huanaco Auct.), brevius pilosa, rufescens 

facie superne nigricante, lateribus cinereo, auriculis 
fuscis; ventre albo. Sequente paullo major (Wagn. 
Tschndi et plur.). — In alpibus Peruvianis spontanea. 
Formå a varietate 8 nulla re differre videtur. 

8) Domestica (4. lama auct.) pilis longis, pendentibus, 
sed inguina et venter, ut in tota fam. Camelina, bre- 
vissime pilosa. Color varius vel fuscus, vel etiam rufus, 
colori A. huanaci perfecte similis (Mus. Stockh.). Strix 
callose medium metatarsum attingunt; externa multo 


”) Ante impressionem hujus tractatus Faunam Peruanam 
Tschudii acquisivimus, ubi, p. 219 et seqq., haec 
animalia novo proponuntur modo; cujus vero expo- 
sitionem , cum nonnulla, paullum dubia, complecti 
videtur, in nota hoc locto offerimus, vetera supra in= 


292 | 
major, supra infraque alteram excedit. Macula ejus- 
dem nature sub medio sterno, inter pedes anticos in- 
venitur, que tamen in animali juniori firmior et pube 
tecta est. Carpi antice nudi, trito-callosi vel etiam 
pilis densis, vortieellatis tecti (Mus. Stockh.;j. Aures 
subacute, dimidio capite paullo breviores. Solea pedis 
antici (in: specimine juniore, 8 decim. alto) preter un- 
guem, 75 m.m. longa; unvgula ejusdem valde com- 

resse, 25 mm. alte et plus quam 40 mm. longe, 
sed paullum deformis. (Mus. Stockh. 2 specim. juni- 
ora. Plura viva vidimus). 

?y) Domestica (Cam. pacos L. sed vix Tschudui. ÅA. alpaca 
Desm.) minor pilis mollibus, tenuissimis, pendulis, ru- 
fescentibus tecta. Forma preterea ignota. Callus pe- 
ctoralis vullus dicitur. Conf. mox infra, in App. 2:a, 
de Pecoribus Linnei. Hanc non vidi. Vix nisi varia- 
tio domestica prioris esse videtur. — (Obs. De ÅA. paco 
Tschudii, v. in nota suffixa. — Animal, Alpaca di- 
ctum, quod in Europa domesticum inducere nostris 
temporibus studuerunt, nondum vidimus. 


tacta relinquentes. Species quatuor, que distinctissime 
dicuntur, ita proposita sunt: 

2. 4. huanaco, major, colore pilisque ut supra 
deseripta. Caput longnm [i trunci], linea faciali con- 
vexa. Aures longe [3 capitis], acute. Cauda sobtus 
nyda, nigra. tria metatarsi nuda ”ut in Lama.” 
Preterea vero a Lama differre dicitur defectu calli 
pectoris carpique et soleis multo majoribus [sed men- 
sure ad utramque neglecte]. I altit. dorsi 30 poll. 
gall. (1,050 m.); longit. trunci (pect.-anum) 47: cauda 
9; caput ad aures 113; aures 63 — Hanc tantum- 
modo feram gigni dicitur; interdum captivam, man- 
suetam fieri, sed in domesticitate non propagari, et 
coitum cum Å. lama semper sterilem evenire. 

1. A. lama callo pectorali et carpis nudis, callo- 
sis, ab omnibus reliquis distingui dicitur. ”Caput, 
quam in reliquis, brevius et aures breviores, nonni- 
hil obtusiores quam A. huanaci”. [Meusur2e allate 
indicant caput inter + et I trunci medium et aures 
exacte eandem rationem capitis, ac in huanaco, ha- 
bentes]... ”Cauda subtus pilosa. Solex minores. Pili 
longiores.” Color varius dicitur, sed color rufus A. 


293 


2. 4. vicunna (Mol.) minor, presertim gracilior, pilis den- 
sissimis, tenuissimis, crispis lanata. Auricule acutis- 
sime , dimidio capite paullo longiores. — Color rufe- 
scens ventre albo; facies colore corporis pallidior, orbita 
nigricante.  Strige callose tote supra medium meta- 
tarsum posite; externa paullo altius sita, ”quam in= 
terna, sed vix major. Gallus pectoralis deest. :Carpi 
pilosi. Altitudo dorsi pedum 22 (850 m.m.). :Solea 
pedis ant., per totam ungulam continuata, 72 millim. 
(preter ung. 50); latit. 42. Ungule trigone, multo 
minus compresse, quam A. lame, 16 m.m. alte, 27 
longe a basi dorsali. Aures 125 m.m. (92 adulta Mus. 
Stockh. a el. Tschudi accepta; vid. nostram iconem). 
— Fera im alpibus Peruvie. De cet vid. infra. — Cam. 
vicugna Mol.; Gm. — Lama vicugna Tiedem.; Fischer 
Syn. — Auch.: vicunna Desm., Meyen, Wagn. — A. 
vicunia Tschudi, Wiegm. Arch. 1844 p. 245; Wagn. 


Suppl. 


huanaci inter varietates ejus non enumeratur. ”Alutt. 
353 poll. (960 m.m.); Long. trunci 42 +cauda 9; ca- 
put ad -aures 91; aures 51.” — Tantum in statu do- 
mestico cognita. 

3. 4. paco Tsch. [vix relig. auct.] ab affinibus 
distineta fertur staturå minore, capite vero vix im- 
minuto (ergo pro corpore magno, multo longiore quam 
+ trunci), auribus brevibus (4 capitis), obtusis, et pi- 
lis, preter faciem artusque, ubique equalibus, lon- 
gis, pendulis. Callus pectoris deesse dicitur. Carpi 
pilosi. Stria metatarsi non commemorata. Cauda sub- 
tus nuda. Solex ”magne.” Altit. dorsi 30 poll. (810 
m.m.); longit. trunci 31; cauda 33; caput ad aures 93 
aures 33 — Tantum domestica cognita videtur. 

4. A. vicunia (Tab. 17), a reliquis differt statura 
graciliore, auribus longioribus et cet. ut supra pro- 
posuimus; stria metatarsi callosa tantummodo interna 
deseribitur. & altit. 30 poll (810 m.m. ut A. paco); 
long. trunci 29; cauda 7; caput ad aur. 713; aures 5. 
Solex ant. 76 m.m. longe, 47 late. — Fera, nec do- 
mestica. 

Ex eo, quod dux formze (ÅA. lama et paco). tan- 
tummodo in statu domestico, reliqux vero non nisi 
fere cognite sunt, proni ad suspicionem fieri”possu- 


294 


Appendix [. 


Pecora dubia et genere incerta, olim inter 


Antilopas enumerata. 


1. ÅA. lervia Pall. ”cornibus recurvis, rugosis, corpore ru- 


23 


fescente;” ”fasciculo pilorum insigni nuche et scopis 
genuum anticorum 5- -pollicaribus notabilis;” - Spicil. 
Zool. XII p. 12, secundum Shaw Itin. Fishtall s. 
Lervee (Solus förs) Ex Africa boreali. Magnitudo 
vituli; cornua plus quam pedem longa. — Cf. Fischer 
Synopsis p. 480. — Qvid? an Ovis tragelaphus, mi- 


nus correcte deseripta? 


Ant. kob Erxl. sec. Buffon Hist. Nat. XII p. 210 et 


267, 1. 32 fig. 1, cranium. (Solus fons). — E Senregalia. 
Magnitudo Damz. Cornua 13 pollices (mens. Gall.) 
longa, curvata; apice convergentia, approximata, levia; 
basi, paullo ultra medium, annulis 7 elevatis, postice 


mus, duas domesticas ex feris ortas esse, et quidem 
ex A. huanaco, cui presertim affines videntur. A qua 
stirpe, ut pleraque animalia domestica, magnitudine, 
colore et formå paullum mutat apparent, quod Hihi 
saltem de A. lama indubium videtur. Adest enim in 
Museo nostro Zoologico specimen juvenile A. lame 
Tsch., in statu domestico natum: callo sternali pre- 
ditum, carpis nudis, callosis, pilis longis, cauda sub- 
tus pilosa et cet. ungulisque deformibus; cujus vero 
color et pictura eximie cum descriptione A. huanaci 
in opere Tschudii convenit. Discrimen igitur co- 
loris non invenitur, forme exigua apparet, si revera 
ulla adesset. Alterum vero specimen nostrum A. lame 
domestice, colore album, carpos habet ut A. huanaco, 
pilosos et callum pectoralem minutum; sed magni- 
tudine, pilis, auriculis et cet. ut A. lama agnoscitur. — 
4. paco Tschudii magis differre videtur: sed tamen 
differentig multo minores sunt quam ex, quas inter 
varietates animalium domesticarum nostratium (Ca- 
pre, Ovis, Canis) novimus. Impedimenta propagatio- 
npis, ut bre observat 'Tsckupr, in coitu horum ani- 
malium, jam inter equales diffcili, inter has varieta- 
tes, propter magniludinis differentiam impossibili, 
querenda videtur. 


295 


obsoletis, rugosa.  Cranii longitudo 7+ pollices, sine 
impressione pro sinu lacrymali. 

3. Ant. guadriscopa Ham. Sm. Griff.' An. Kingd. IV c. fig. 
— Senegal. — Grisescens ventre albo, fasciculo tarso- 
rum et carporum fusco. Magnitudo fere Capreoli. 
(Conf. Fischer Synops. 635; — Wagn. Suppl. 447; sec. 
Ham. Sm.). — Affinis videtur Sylvicapre et Calotrago; 
cornua ut eorum describuntur. 


4. A. adenota Ham. Sm. Griff; An. Kingd V, 828 et 1V, 
223 c. fig. anim.; p. 211 fig. cranii. — Ex Africa oc- 
cid. Fulvo-badia, subtus, orbita labisque albis; Anti- 
pedum vitta antica, fascia obliqua supra digitos po- 
sticos et scopXx obscure. Cauda brevis, tota longius 
nigropilosa. — Altitudo dorsi 26 poll. Cornua nigra, 
striata, 93 pollices longa, semianuulis 10; apice levia 
et procurva. Rhinarium parvum nigrum. Sinus la- 
crymales adsunt. Tuberculum lumbi glandulosum, a 
quo pili corporis undique radiant. 


5. Å: forfex Ham. Sm. 1; c. V, 827 et IV, 221. — Ex 
Africa occidentali. Mas fulvo-fuscescens, subtus et 
orbita alba; cauda brevis, flocco apicis nigro. Vitta 
antica pedum anticorum et macula digitorum obscure. 
Scope parve obscure. Fasciculus aurium externus, 
bipollicaris vel longior, dependens, albidus. — Altitudo 
dorsi 25 pollicum; statura sat obesa. Cornua pedalia, 
nigra, basi approximata, 12-annulata; dein divergenter 

exa et arcuata, apicibus sub-opposite, forficis instar, 
convergentibus. Ungulx parve, acute Rhinarium par- 

| vum. Sinus lacrymales elongate. Frons lata; rostrum 
attenuatum. Auricule magnex, subacuminate. Femina 

paullo minor, auribus levibus, mammis 2. i 


| Obs. A. ec. Gray accepimus, hec duo animalia 
| (n:o 4 et 5) verisimiliter non esse specifice distincta, 
et preterea, animal, ab ipso Ant. annulipes appella- 
tum (Ann. Nat. Hist. X, 1842 p. 267) juvenem esse 
ejusdem. Cum vero affinitates hujus animalis, quod non 
vidimus, minime nobis evidentes sunt, credidimus me- 
lius hoc loco aliorum tantummodo descriptiones trans- 
seribi. Descriptio a Gray in I. ce. data hrec continet?: 
pallide flavescente fusca, fascia digitorum, ventre et cet. 
albis; vitta pedum antica nigra. Cornua maris crassa, 
sublyrata, antice tuberculata; femine nulla. 


296 
6. A. zebra Gray, Ann. Nat. Hist. 1836 p. 273; (paullo 


amplius, sine nom. specifico, deseripta a Benettio in 
Z. Proc. 1832 p. 122.— Idem animal esse dicitur cui 
Ogilby nomen dedit 4. dorie Z. Proc. 1836 p. 121, 
absque omni- charactere, sed citata p. 1, Z. Pr. 1833, 
ubi nil nisi A. dama et A. mhorr debilar): Minor, 
lete rufo-fulva, striis trunci transversis fere 12, latis, 
nigris, ad ventrem pallidiorem evanescentibus. Cutis 
unica, bipedalis, capite, pedibus caudaque destituta, 
e Sierra Leone allata, in 1; c. describitur. 


7.oSubg. Rhaphicerus Ham. Sm. Griff. An. Kingd. V; 
— -cornibus subulatis, levibus erectis. Pecora minora, 
tantum craniis duobus, ex India allatis, Londini asser- 
vatis, cognita. Conf. Fischer Syn. p. 624, VIII et 
633; Wagn. Suppl. p. 439, nota. 

1. A. acuticornis Blainv., cornibus 3 pollicaribus, le- 
viter extrorsum et antrorsum flexis etc. Diameter 
eorum baseos 3 poll. 

2. Å. subulata Hal. Sm. - Cornua pollices 434 longa, 
diametro baseos 3 poll:s; medio extrorsum , apice le- 
viter introrsum flexa, etc. 

8. Å. torticornis Herm. Obss. Zool. p. 87, cornibus spira- 
libus, subcompressis, subrugosis, subcarinatis, curvatu- 
ram secus, 264 pollices longis (Fischer Synops. p. 473. 
An Orygis addacis?). 'Tantum cornu cognitum. 

9. ÅA. grandicornis Herm. Obss. Z. p. 87; lIimea dorsali 
cingulisque 3 albis; mento barbato. Cornua, sec. cur- 
vaturam, 3 pedalia, ambitu baseos 15 pollicum, 8 libras 
gravia; apice recurva, compressa, dorso rotundato, 
carinata, rugosa. (Fischer Syn. p. 466. — An Capra?). 
Patria ignota. 

Obs. In Museo Lugdunensi, nomine Ant. hamate 
Temm., cranium, obiter a me visum, asservalur, ani- 
malis cujusdam bovini (vel forsan e genere Bubali?), 
ex ”Ashantee” Afrie& occidentalis, mihi preterea ignoti. 
Insigne est cornibus subsimilibus Bovis tauri, sed api- 
cibus extrorsum hamato-arcuatis. 


Pauca tandem de Becoris quibusdam, vix nisi fictis 
dicendum est: 


4. mazama HH. Sm. Linn. Tr. XIII, 33 et Griff. V p. 865 


n:o 58 (Aplocerus maz.). — Animal plane incertum, 


297 


quod auctor noster semel in Mexico obiter vidisse dicit, 
nunc vero e memoria, et presertim ex icone! Sebe 
(Thesaur. I tab. 42 fig.3), quam» idem- animal repre- 
sentare putat, describit. Icon vero citata, >male-de- 
lineata, pejor videtur esse effigies Capre montane 
(Aploceri lanigere - Am. Sm. ibd:). --Noméen igitur ut 
synonymon C. montane habendum: | 

ÅA, temmamazama Am. Sm. in locis citatis adhuc pejore 
ratione fingitur; tantummodo enim nititur in nomine 
Springback (pro Germ. Springbock), in regione. New 
Jersey Americx, Cervo cuidam dato, .quod vero Smith 
credit olim pro animali quodam: caprino. in usu fuisse. 
Hoc animal conjecturale representatum credit invicone 
Seb I, tab. 42 fig. 4, quam Seba ad animal quod- 
dam, verisimiliter cervinum, olim in Mexico frequens, 
applicavit. Icon vero, que forsan a peregrinatore 
quodam, e Mexico reduce, Seh&e data est, ni falleret 
singularis similitudo, representat Bubalin caamam. ex 
Africa. Seba non dicit se typum hujus iconis vidisse. 

Capra jubata Schreber (Goldf.), V tab. 287, c.; Ant.tru- 
teri Fischer Synops. p. 478; Ant. barbata Ham. Sm. 
n:o 6; Capra wethiopica Schinz, Thierr. — Omnia hec 
secundum unicum fontem: ”Takhaitze, in Danielis 
Afric. Scen. 1820.— Ex Africa merid.; sine dubio est 
Hippotragus leucopheus, addita barba menti et juba 
solito longiore (Conf. Wagn. Suppl. p. 482, notam). 


Appendix 2. 


Pecora Linneei. 


Hoc loco disquirere voluimus, quasnam Peco- 
rum species revera descripsit LInnzvus, ut eluceret 
quid significent nomina ah eo data et ut rite co- 
gnosceremus quantum hec animalia is tempori- 
bus cognita essent. Cum vero descriptiones Linn 
in hoc animalium ordine rarius sufficiant, fontes 
plerumque, ex quibus hausit, et interdum speci- 
mina typica, hunc in finem inquirenda nobis fue- 
runt. Ubi vero species Linneana ommnibus cognite 


298 


et indubitate sunt, 1bi nomina tantum afferimus. 
Nomina data sunt in Syst. Nat. Ed. X, in Ed. 
XII et in Museo Ad. Friderici, quos igitur libros 
principales sequimur. 


Camelus dromedarivus: Syst. Nat. X p. 65. 
Linn2geus h.l. commemorat auctores: Rajum, Gess- 
nerum et Aldrovandum ”). — In Edit. XII, pag. 
90, 'addit auct. Brissonium, Jonstonum et Alpi- 
num; ubi vero nihil est dubii, ibi nullum est nobis 
hoc loco uegotium. Conf. supra, pag. 290, de nominui- 
bus Cameli. 


CC. baelrianus: X, 65; — XII, 90. 

DÅ glama: X, 65, auctores afferuntur: Rajus, cui 
fons est Matthioli epist. lib 5, ubi Auch. lama var. 
huanaco, ad ins. Javam allata, egregie describitur: ru- 
fescens, pilis brevibus, altit. dorsi 4-pedali etc. (Eadem 
descr. in opere Marcgravili transscripta invenitur). — 
Hernandez Mexic. 660, ”Ovis Peruana.” Hec est 
Lama (rufescens, linea spinali nigra), sed, ut videtur, 
non descripta, nisi ex aliorum relationibus; animal 
enim minime ut incola Mexici, sed ut peregrinum 
proponitur. - Descriptio a Linn&eo, addita tota e 
Matthiolo desumta videtur. 

XII, 91 accedit: Brisson, 56, qui tantum ex iis- 
dem fontibus hausit. — Igitur C. glama L. est. Auch. 
Lama var. rufescens, colore similis fero, huanaco. — De- 
seriptioni hoc loco addit Linn&us verba, que multum 


") Hoc loco, et plerumque, Linn&eus affert ”Syst. Nat.,” - 
sc. editionem priorem, que sexta inscribitur, et ad- 
buc priores. Cum vero eosdem fontes, ex quibus ihbi 
hausit, semper iterum in Ed. X et XII commemorat, 
et nomina specifiea non, descriptiones vero, rem ul- 
terius illustrantes, raro ibi inveniuntur, hujus edi- 
tionis mentionem non facimus, nisi ubi revera inter 
fontes numerari possit. — Repetenda est res cognila, 
editiones Linneanas et originarias tantum has existere: 

Ed. I Lugduni 1735, fol. 

Ed. II ”Stockholmix” 1740, 1 vol. 8:vo. 

Ed. VI d:o 1748, 1 vol. 8:vo. 

Ed; X ”Holmixe” 4758, 2: vol. 8:vo. 

Ed. XII  d:o 17066, 2 Tömi mm 3 Vvok 00: 


| 
| 
I 
i 


299 


erroris induxerunt:: ”Topho: solo pectoris, secernente 
liquorem;” que tamen evidenter orta sunt e descri- 
ptione Matlthioli (a Rajo allata), ubi de callo pe- 
ctorali corneo, sordido dicitur: ”globus ut in Camelo, 
vomice similis, e quo nescio quid excrementi sensim 
emanare videtur.” 


CS pacos X, 66. Raji Quadr. 147, ubi descriptionem 


Auch. domestice rufzxe, longissime lanate (lame var. y 
supra p. 292) invenimus, ex opere F. Gregorii' de 
Bolivar desumtam. 

XII, 91 accedit: Hern. Mex. 663 (”minor, debilis, 
lana uberrima;” domestica; ut videtur). — Marcgr. 
Bras. 244. Hoc loco icon monstrosa, ab alio quodam 
facta, pedibus anticis tetradactylis instructa, ut ani- 
mal Chilense, lanigerum et onerarium, exhibetur et 
describitur. — Jonst. Quadr. t. 23: est figura nuper 
citata Marcgravii. — Brisson Quadr. 57, oullam co- 
gnitionem novam affert, sed nomine ”la Vigogne,” 
sine allato auctore utitur. Nomen igitur Linnganum 
ad animal, quod Bolivar et Hernandez descripse- 
runt, referendum. 


Filosehwus moschiferus X, 66: Raj. Quadr. 


127, qui affert descriptionem cel: 2 Grew, et men- 
tionem facit Aristotelis et Schroeckii Hist. Mo- 
schi, Wien 1682.—Gesner.— Aldrovandus.: Omnes 
vero hi auctores, quantum eruere potuimus, przeci- 
puas notitias habuerunt de Moscho Tibetano, obscure 
colorato: M. saturato Hodgs. (v. infra in addendis). 
XII, 91. Varii auctores AMdumbon: inter quos S. = 
Guslin in Act. Petrop., de Moscho sibirico: 


(M. Grimmia XII, vid. Capram Grimmiam). 


(M 


. pygmens XII, vid. Capram pygmeam). 


Cervus camelepardalis X, 66: Belon itin. 


119. — Hasselquist (pellem descripsit). — Preterea 
Rajus, qui Beloninm sequitur. Hoc animal tum tem- 
poris non nisi ex ”/Ethiopia et Sennaar” cognitum erat. 
— Obs. Linn2xus semper affert Belonii edit... la- 
tinam, fol. 16035. In ed. originaria (Observations etc., 
seripta Parisiis 1553, fmpredsa in 4:0 ibd 1588) Ca- 
melopardalis exponitur p. 263 et 4. Belon primus 
hoc animal cum Cervo comparasse videtur, cum ca- 
put cervi simile et cornua pilosa dicitz animal vivum 
Cahire viderat a:o circiter 1550. Nomen ”Zurnapa” 


300 


inter Arabes usitatum: affert; sed tamen Gessner, 
coexvus ejus, et plures recentiores hoc nomen ”Serapha” 
seribant:": Prof. Hedenborg, gui nobis: tres -pelles e 
Sennaaria, ao 1837—1839, Sänd, idem, Zerafa ex- 
pressum, tradidit. Hince ett gallicum Ja Giraffe or- 
tum est, quod jam apud Belonium invenimus. Cum 
antiquo illo: ”Seraphim” »adicem forsan communem 
habere, verisimile nobis videtur. 


TCervus alcees X, 66: Fn. Sv. et Veteres. — XII, 92. 
CC. elaphus X, 67: d:o do KT 93. 


Cs laramndeus ibd. d:o dör abd. 
— Hoc animal prius a LINNFO, in Mus. Ad. Fr. p. 11, 
1754, Cervus Rangifer, tomine Raj, Synops. p. 88, 
dicitur. Sic nomen Rangifer vectius pro specifico 
adhibetur; gquod eo melius fit, com nomen: ”Taran- 
dus,” vere latinum, a Puno (VII cap. 34) usitatum, 
potissimum ut genericum adhibeatur, ut voluit ÖGILBY. 
Animal igitur Hodre Tarandus fangifer appelandum 
censemus. — Preterea de etymologia observandum est, 
utrumque nomen sine dubio a nomine hujus ädrdalis 
scandinavico, Ren (Rehn) oriri, quod plerumque Nor- 
vegi Rensdyr et Germani Rennthier appellant.  Hinc 
corrupta illa nomina, que apud auctores medi vi 
memorantur: Rain — Rainger vel Rangier (conf. Ges- 
nerum) vel Ranglier (Gaston Phoebus), que, latinam 
induens formam, Rangifer 'scripserunt ÅLBERTUS et 
Or. MaGnus. GesneruUs hoc nomen minus recte, ut nos 
credimus, ramiferum - significare eredit. —- Incertum 
est unde petita sit syllaba Ta, in nomine Pliniano, 
Ta-ran-do , prefixa; 'sed vadix Rehn, certe est idem 
ac germanicum Reh, (quasi Rehenthier, s. ”Rehenschier” 
Fabricii apud Gesnerum), quo nomine primi coloni 
Germano-Scandinavici animal cervinum, jam ante ipso- 
rum "adventum, apud Lappones cicur, appellaverunt; 
neque a lingua lapponica vel fennica oritur. 

Cervus dama Xx, 67: Fn. Sv. et Vet. — XM, 93. 
Tantum mansuetos novit, nec umquam nisi cienres 
apud nos inventi sunt. 


Cervus bezcoarticus X,67,secundum Mazama, 
Hernand. 324 (qui C. mexicanum vel virginianvum 
rec. exhibet); — Cuguacn-eté (lapsu calami ”Cuguacu 


&c.”) Marcgr. Bras. p. 235 (C. campestris Y. Altera 
sp. ibi, 


2 SA AR sa 


301 


sp.oibi, nomine »Cug. apara, descripta, est /ejusdem I”); 
— Piso Bras:.98,-(ubi figura; ”Cug. ete” signata, C. 
campestrem» rec. representat,  Cornibusiset auribus 
agnoscendum). — Rajt: Quadr. 90; (descr. Maregravio 
nixa, addita mentione-”Capreoli »marini”; Jonst. 33; 
que tamen icon imitatio est figure ”Capreoli.maris” 
Gesneri, p: 296.— Diagnosis a Linneo data; evidenter 
e Mgr. et Pisone desumta, ad C. campestrem'spectat. 

In Edit. XlIIma: Linneus hanc.sp:.supprimit, ' sy- 
nonyma vero C. capreolo adnumerat. Nec male cre- 
dimus hoc nomen omnino omittendum esse; supra 
(I p. 183) pomine recentiore Cervi campestris usi sumus. 


Cervus capreolus X, 68: Fn. Sv. et Vet. — 
XII, 94. Synonyma quedam, que nuper recensuimus, 

> falsa. 

Cervus guineensis X, 68 — et XII, 94; tan- 
tummodoe secundum Mus. Ad. Fr. (1754) I p. 12, ubi 
hec legimus: ”e Guinea;” ””grisescens subtus nigricans.” 
”Magnitudo QCati; stria inter aures et macula supra 
oculos atre; jugulum utringue longitudinaliter atrum; 
sternum in medio atrum; latera abdominis usque ad 

poplites nigra; ab ano ad genua usque postica linea 
nigricans; Genua, anteriora etiam anlice nigra etlinea 
angusta nigra ad pedes ducta. - Aures longiusculge. 
| Cauda subtus nigra.” ; ”Tibie duplo crassiores quam 
| sequentis.” (Capre perpusille; v,Moschum pygmaeum). 
| ”Cornua desunt.” — Nulla hujus animalis mentio, ab 
| alio quodam anctore facta, commemoratur. In S. N. 
X et Xil Linnews breviter tantum refert ad Mus. 
Ad. Fr.; vihil igitur povi addendum habet, nec iterum 
examinasse videtur; Hodie vero in Collectione Zoolo- 
gica Regis ADOLPHEI FRIDERICL quam, ut videtur, inte- 
gram habemus, ejusmodi animal non invenitur.. Omnia 
vero perpendenti, mihi fere certum apparet, C. guine- 
ensem. errore quodam oxtom esse... Initio enim hoc 
nomine descriptum videtur specimen majus Nanotragi 
in Museo Regis, infra, ad Capram pygmgam memo- 
randum. Hinc forsan verha ”pedes duplo crassiores,” 
st tum temporis Capram perpusillam diceret alterum 
specimen, juvenile ” Deinde vero, Ssab redactione libri 
| de Museo Regis, permitatione ver cönfusione facta, 
| note alixe IG ER videntur, qvas Linneus Alb 
| forsan a figura Seb (I tab. 45 fig. 1) desumserit, 


K. VV. Akad. Fandl. 1845. 26 


302 


(e. gr. ”eauda subtus nigra” etcet.) additis fortasse ii5, 
que in memoria retineret, viso Moscho javanico, ju- 
gulo obscure colorato? Nisi hoc fere modo explicanda 
sit res, C. guineensis ut animal, hodie ignotum, e 
Museo Regis amissum, hahereturs. 


Capra hircus X, 68; AE, SID Bärskena. 
var. 8 ”angolensis Hässelva in 2 X; — in ed. XII 
rectius ”Ånbgorensis” dicitur. 

Capra iGbexr X, 68: (Syst. Nat. VI p- 14 n:o 6) sec 
Raj! Syn. 77 (lapsu 779”) ubi Ibex Helvetige comme- 
moratus, e Plinio et ex iis, que in Helvetia audiverat 
Rajus. Ipse cornua tantum viderat. Ibices tum in 
Vallesia et Salzburgico inveniri dicuntur. Mares bar- 
bam prolixam, nigricantem gerere dicit, incerlum vero, 
utrum hoc in HoNena stuädivinen an secundum Be- 
lonium retulerit. (Conf. Häst deser. supra, p. 278 
var. £). — Olearii Mus. (Gottorff. Kunstk. 1674) t. 10 
fig. 1: ostendit caput male delincatum ibicis, ”so sich 
in dem Schweitzer-Gebirge befindet.” ”Diese hörner | 
seynd anderthalb ellen lang.” Barbam ostendit. — 
Wagneri H. N. Helvetie, 156, etiam ibicem Helvetie 
proponit. Hinc C: ibex Linn&1i mölla alia nisi Hel- 
vetica esse potest, sed barbata, si du& varietates ibi 
invenirentur. 

In S. N. XI, 95 adduntur: Gessner Quadr. (7331 
t. 1099”). Hic de Ibice omnia cognita colligit, etiam 
de Cretensi etc. Quinimo, iconem habet C. pyrenaice 
(Hist. Anim. Francof. 1603, pag. 304), cornibus apice 
inflexis (eadem Jonston Tab. 26, signata C. hispanica) 
Commonet, Strabonem verba Polybii afferre, quibus 
docet alpes belluam habere eaprinam, harbam maxi- 
mam gerentem etc, ”)[. — ”Belon obs. 207: (in ed. 
Gallica, 4:o Cap. 23 p. 31, 32) tantuw de ibice cre- 
tensi loquitur, cujns descriptio vix a Capra beden 
dilfert, sed cernua in icone multo sunt minus curvata. 
— Aldrovandi de bisulcis, p. 731—3 et — John- 
ston 1.28 vix novi qvoddam ad opus Gesneri addunt. 


") GESSER memorat, feminam ibicis in Helvetia ”Fbschen 
vel Ybschgeiss” vocari; quo in nomine Ibex latinum 
agnoscitur. Nomen Gallicum hodiernum: Bouqguetin, 
a Berosro Bouc-e-stain seribitur; quo facillime in- 
telligitur, hoc a radice germanico Steinbock oriri. 


$ : 
fe RE VW FL 


303 


Capra mambrica X, 70; XM, 95. Diagnosis 
et Auwuctores allati indicant varietatem Capre dome- 
sticam, monstrosam, in Oriente vulgarem, aurienlis 
pendnlis et maxilla superiore abbreviata agnoscendam. 


Capra rupieapra X, 68 et XII, 95. Loca ci- 
tala presertim tractant var. ex alpibus Helvetie; Belon 
de rupicapra e Grecia, (non vero e Creta) loquitur. 

Capra depressa Xx, 69, et XI, 95: descriptio 
brevis, originartia, varietatis Capre domestice. Conf. 
ed. 2:dam, ubi primum exponitur. 

Capra rererse X, 69 et XIII, 95: etiam var. do- 
mestica videtur. Hec, ut prior, in S. N. Ed. 2 iisdem 
fere verbis deseribitur. ; 

Ceepra pygmoaea X,09 et Moschus pygm. XII, 
92. — Venio nune ad animal, inter Pecora minimum, 
sed erroribus historie litterarig omnia antecellens; 
quod fata jussisse videntur, ut nemo fere nisi peccando 
tangeret. Haud aliter sese habet historia s. d. Trochili 
minimi, quem nemo vidit, pluriumque minimorum, 
testantium propensionem hominum ad fabulosa, que 
ipsum Linngeum, ut sagacitatem solitam amiserit, in- 
duxit. Hodie quidem dubia sunt ex magna parte so- 
luta, sed ut plane perspecta sint historiam hujus ani- 
malculi litterariam ex imo fonte incipio. 

Seba in Thesauro, Vol. 1, icones quasdam dat, 
que hodie, magnitudine, colore, forma partium et pre- 
sertim defectu ungularum spuriarum ut imagines Na- 
notragi nostri (I, p. 191) sat bone agnoscuntur; sc. 
Tab. 43 fig. 1: magnitudine cati minoris; verisimiliter 
2 junior, ob defectum cornuum et scopam caude mi- 
nus evidentem; 

Ibd. fig. 2, juvenis minor, forte etiam 253 et 

Ibd. fig. 3 pullulus 6-pollicaris. His adduntur: 

Ibd. fig. A et B, pedes ejusdem generis; 

— fig. C. et D, cornua diversi generis; quorum C, 
in descr. fig. 3tie, alienum dicitur, alterum vero, certe 
alienum, nullibi commemoratum invenio. Postremo? 
Tab. 45 fig. 1, feminam adultam exhibere videtur. 

Linneus forsan hec animalia apud Sebam Am- 
stelodami viderat, sed mentionem non facit nisi mini- 
mi, tab. 43 fig. 33; cui iconi nititur ”Capra, pedibus 
digito humano angustioribus” in S. N. II PAR et VI 
p. 14 n:o 4. Reliquas plane ignorare videtur; sed: 


301 
In Mus. Ad. Fr. (1754) p. 12 duo nomina proponun- 


tur: Cervus guineensis , de quo supra, pag. 301, egi- 
mus (ubi suspicionem proposuimus, tabulam Sebe 45 
fig. 1, inscio auctore, adhibitam esse), Hltiet Capra 
perpusilla ”ex India,” ubi iterum iconem Sebanam, 
43, 3, solam, cum diagnosi citata, ex Syst. Nat. II et 
VI, atfert: additque hane descriptionem: ”Pedes vix 
Galan seriplorii crassitie. Corpus griseum, magnitu- 
dine Felis, collo subeinereo. Subtus alba est cauda 
et gula, abdomen, sternum et femora interiora. Åures 
ovate nudiuscule. Frons macula longitudinali fusca.” 
Quid hoc sit ab ipsa descriptione minus certe prodit. 
Sed, inter animalia Musei Ad. Friderici, e collectio- 
ne Drottningholmiensi, adhuc in Museo nostro adsunt 
specimina quxedam, rem illustrantia ”) sc. 
1. Nanotragus spiniger (Tem.) nob., & junior, magni- 
tudine et forma ita similis figure Sebane 43, 1, ut 
typum ejusdem crederem, nisi cauda differret, scopå 
alba, e pilis elongatis, qs. pectivatå, instructa, que in 
femina minus evidens apparet. Cornpua minima, vix 
5 millim. longa, a pilis omnino occulta adsunt, que 
Linn2&us non vidit. 


2. FEjusdem speciei pullus feminenus, SEA funi- 
culi umbilicalis siecati adhuc ANUERENSS Hic vix ma- 
jor est, quam icon Seb& 43, 2, eique simillimus. 


3. Traguli javanici foetus vel pullulus neonatus, cum 
parte funiculi umbilicalis relicto; magnitudine et formå 
similis iconi Seban&e 43, fig. 3, sed colore juguli diffe- 
rens. Minus tamen certum est, hunc quoque e coll. 
Drottningholmiensi oriri. 


") Hec animalcula, in spiritu vini asservata, recen'iore 
tempore signata sunt ”Moschus pygmeus, Java,” et 
simul cum speciminibus veri M.javanici seposita sunt. 
Vetustate sat decoloria sunt et, ob anzustias vitri, ce- 
mento bene clausi, non agnoscenda erant; quare ea, 
ante impressionem partis prioris hujns tractatus, minus 
observavi, credens minimum, quod verus est M. java- 
nicus, solum esse typum Capr2& perpusille et Moschi 
pygmei Linne. Non dubitans, reliqua quoque esse 
specimina M. javanici, credidi alterum eorum, cui 
signum solitum coll. Drottningholmensis adhesit, esse 
typum Cervi guineensis Linnei. 


305 


His inventis sole clarius est; Capram perpusillam 
(Linn. Mus. Ad. Fr.), esse alterum eorum. Initio for- 
san, ut supra diximus, specimen majus, ut typum 
Cervi guineensis cogitasse videtur Linnp&us. ' Capram 
perpusillam tum forsan medium votcavit, vel mini- 
mum, si hoc revera ex is temporibus derivatur: De- 
inde vero, confusione quadam facta, certissime/ de- 
seriptio speciminis maximi adhibita est sub Capra per- 
pusilla Mus. Ad. Fr. p- 12; quod verba ”magnitudine 
Felis” et ”aures nudiusculge,” bene cum hoc, non vero 
cum reliquis convenientia, satis testantur. Sic demon- 
strätum habemus Capram perpusillam essé animal, 
supra, a nobis, Nanotragus spiniger Temm. appellatnm. 

In S. N. X p. 69, 1758, quarto post Mus. Ad. Fr. 
anno, impressum, invenimus Capram pygmean, ad 
quam eandem figuram Sebanam (43, 3) cum diagnosi 
e Syst. N. VI, pro sybonymis affert; séd omnino de 
Mus. Ad. Fr. tacet. Affert vero, ut principalem, rem 
quandam, omnino novam: diagnosin, cornu descrihen- 
tem, quod hujus esse credidit. Nullibi unde venerit 
vel ubi asservetur vel descriptum sit, memorige pro- 
didit. Icones cornuum in tabula Sebx, nuper com- 
memoratas, non affert, neque omnino cum his conve- 
nit cornu deseriptum, quod evidenter fait Antilope 
pygmex Licht. Darstell. t. 16 (vid. in parte priore 
Pp. 190; Ant. cerulea H. Sm). Quod igitur animal, 
inde a Linngo cognomen pygmee ferve dici potest. 
Pallasii vero Antilope pygmaea minime huc spectat, 
de qua infra dicemus. 

Postremo, in S. N. XII p. 92, Moschus pygmeus di- 
citur animal, prius, in Ed. VI, secundum Sebam, 43, 3, 
memoratum, cum eadem diagnosi allata. A Brissonio 
attentus factus, cornu, in Ed. X descriptum, non esse 
hujus, agnoverat. Mirandum sane, quod etiam hoc 
loco de Mus. Ad. Fr. omnino silet, quasi paullum 
de indole genuina Capre perpusillge dubitaret. Sed ut 
fontes affert icones Sebanas tab. 43, fig. 1, 2 et 3, 
quarum duas priores hucusque ignorare videbatur. 
Nullum igitur est dubium, quin Moschus pygmeus L. 
sit Nanotragus spiniger mnoster. 

His expositis munere, in eo quod ad animal Linnge- 
anum spectat, perfuncti sumus; sed paullo longius 
progredi liceat. 


ÖRNEN SO aa 


306 
Brisson, in Regne Animal, 4:o Parisiis 1756, p. 95, 


genus Traguli condidit”), cujus characterem princi- 
palem e defectu cornuum petivit; in quo hec anima- 
lia enumerat?: 

1. ”Tr. indicus;” evidenter Javanicus (vel sp. affinis): 
dentes enim adesse dicit ”caninos 2, utringue unumy;” 
-colorem juguli neglexit, cum verisimiliter caput tan- 
tum habuit; colorem vero ex Seba ”tab. 43 fig. 

2 et 3” (Nanotrago) transscripsit. Patriam edit: In- 
diam et Africam. 

2. ”Tr. guineensis” sec. Seba t. 45, f. 1. Vid. supra. 
3. ”Tr. Surinamensis,” sec. Seba t. 44, f. 2; que est 
Tr. meminna rec., c. falsa editla patria. 

4. ”Tr. Africanus” sec. Rajum, Capra Grimmii»; = 
Sylvicapra mergens rec. 

5. ”Moschus” = M. moschiferus L. S. N. X. 

In his n:o 35 est animal alienum, jam a Linngo no- 
minatum; n:o 4 est alienum ob cornua, tum temporis 
ignota; n:o 2 paullum dubium existit, sed verisimiliter 
est Nanotragus, alienus ut cornutus. Igitur restant 
n:o 1 et 3: genuini Traguli. Horum vero prior specie 
incertus et cum descr. Nanotragi adulteratus. - Ergo 
n:o 3, Meminna est typus generis Traguli. 

Buffon in Hist. Nat. (4:o Paris 1764) vol. XII, p. 
310, hec animalia nominibus Brissonianis (Chevrotain 
et Tragulus), describit, sed Moschum ab hoc genere 
segregat. BMS Toni ur koc loco, ut plerumqne, ne- 
Sk etsi multa ex opere ejus acceperit. Species tres 
proponit: 

1. Sp. Brissonianas 1 et 2 in unam conjungit, quam 
vero, 2eque ac Brisson, a capite Traguli, dentibus 
longis caninis armalo (tab. 43 fig. 1) cum iconibus 
Seb (Nanotragi) componit; ecornem dicit, Indiamque 
et Africam inhabitare refert. Serius p. 375) dicit spe- 
cimina duo integra ex India (”des Indes”) adesse, quo- 
rum alterum ex insula Mergui fjuxta Malaccam]. Hoc 
igitur erat sp. ZTraguli napu vel alius, javanico afli- 


") Nomen FTraguli prius a Kleinio adhibitum est; is 
vero Slet pon magis quam Rajus, vel Gessnerus 
ideam generum, neque nominum genericorum acce- 
perat, quare, in questione de nominibus Systemati- 


cis, negligendus est. 


Nr 


307 


nis; Sed in tab. 42 iconem dat pulluli hujus ”Che- 
vrotain des Indes” (primi in p. 375 descripti), in qua 
pullum masculinum Nanotragi ex Guinea agnoscimus. 
Struetura caude propria, color et defectus ung. spu- 
riarum, bona sunt indicia. Confusio parfectior esse 
nequit, 

2. Meminam, sec. Knoxii Rel. de Ceylan, ut in- 
colam hujus insulxe, nec Americr, agnoscit. 

3:aåm sp., cornutam, ex Africa addit. Pedes enim 
quosdam (tab. 43 fig. 3—6) simul cum cornu parvulo 
(ibd. fig. 2) in una pyxide simul positos (p. 377), sed 
patrig ignote, in Museo Parisiensi invenerat. Has par- 
tes credit esse illius animalis, nani inter pecora, quod 
Bosman, Desmarchais et Adanson, e Guinea et 
Senegallia, nomine Guevei et Guevei-Kajor, comme- 
morant. Incertum est quxenam sit hoc Guévei, inter 
plures parvas Pecorum, ibi habitantium, species; cornu 
vero et pedes, inter nobis cognitas, non possunt esse 
nisi Nanotragi. Minime-sunt Sylvicapre vel Neotragi 
speciei cognite. Sic tertius Tragulus Buffonianus, ve- 
risimiliter est idem ac pars primi: Nanotragus noster. 

4:tam Traguli speciem in Supplemento addit, e Java, 
quam distinctam credit, que vero non Sön ab 
altera parte prime (Tr. javanico) differre videtur. 

Hec omnia, tum temporis commissa, haud admi- 
randa sunt, sed grati, meritorum Buffonii memores, 
facta, qualia sint, exponimus. — Postremo addemus, 
4tam speciem Brissonianam Traguli, a Buffonio ab 


hoc genere alienam jure haberi. Cramum affert, p. 329, 


tab. 41, f. 2, 3, nomine ”la Grimme,” quod vero est 
alius speciei, quam Brissoniane, sc. Sylvicapre grim- 
mie Pall. Miscell. et Spicil. I, e Senegal (Sylvic. grim- 
mia nob. Vet. Ac. H. 1834 p. 190). 

Pallas non multa de Tragulis dicit, sed variis lo- 
cis, seeundum Buffonium, nomen illis conservat, sc. 
Spicil. XIT, 18 in nota, ubi ”Tragulum e Java” de- 
seribit; XIII p. 28 pluries, ubi nomine Tr. javensis 
utitur. Generi antem Traguli necessarius' existimat 
defectus cornuum. Buffonii igitur Sp. 3tiam, ”Guevei 
Kajor,” utens exemplo Pennantii, a Tragulis distin- 
guit et inter s. d. Antilopas, nomine Apil. pygmee , 
inserit (Spicil. XII, p. 18 n:o 209). Hoe loco auctores 
Bosman, dubie, et Adanson ex opere Buffonii 
affert; animal vero determinat, vel offerendo iconem 


308 


cornus parvuli in tabula Buffonii 43 fig. 2, vel iconem 
Sebe t. 43 f. 3: Utramqne vero iconem exhibere 
Nanotragum, supra diximus. Hujus igitur synonymon 
est Antilope pygmea Pall:, que longe a Capra pyg- 
mea Linnei et Ant. pygmea recentiorum differt. (Ipsi, 
in parte priore, pag. 190, erravimus in seribendo: ”Syl- 
vicapra pygmea Pall”; ibi igitur, pro nomine Pal- 
lasii, legas Linn&ei) 

Pennant prius, jam in Synopsi Mamm. 1761, p- 
28, idem animal, see. eosdem fontes definitum, no- 
mire ”Royal Antelope” proposuerat; ex quo Erxleben 
nomen Ant. regia, Syst. p. 278, fabricavit, historiam 
vero et synonyma ejus cum Moscho pygmeo, p. 322, 
ut antecessores commiscuit, non sine causa querens de 
difficultate hec nomina extricandi. Eandem confu- 
sionem apud auctores reliquos recentiores invenimus. 
Sic Schreber (V, 956) Tragulos veros nob. nomine 
Moschi pygmei L. distinguit, sed ungulas spurias nul- 
las dicit, et Tr. javanicum separatim, sec. Gmelini- 
um, p. 962, sed nomine M. indici, describit, e. s. p. — 
Cuvier 1817 Tragulos bene exponit in genere Moschi, 
sed tantum nomina specierum sec. Buffonium exhibet. 

Temminck tandem dubia de animalculo nostro 
levavit, in opere egregio: Monographies de Mammalo- 
gie I, (1827) pag. xxx, in synopsi generum Mammali- 
um, hec verba inserendo: ”Il faut rayer du genre 
Moschus PFanimal inscrit dans les systemes, M. pyg- 
meus, toutes les indications reposent sur des jeunes 
d'une espece de tres petite Antilope, mon Å. spinigera, 
des cötes de Guinée et de Loango. Cette esp. est moins 
grande d'un tiers que F'Ant. pygme&ea.” (In opere ci- 
tato non plura de hoc animali inveniuntur). Hanc in- 
dicationem excipiens, Fischer in Syn. Mamm. 1829 
p. 469, synonymiam meliorem exposnit, ut etiam 
A. Wagner in Suppl. ad Schr. IV, 457. Sed uterque 
Ant. pygmeam (Lion.) Licht. nomine ”Ant. pygmea 
Pallasii” vocant. 

Hec omnia dicta, breviter, ita exponi possunt: 

i:o Nanotragus spiniger (Tem.) (vel, si mavis, per- 

pusillus L.). 

Seba Thes. I, tab. 43 fig. 1—3 et A, B. 

— — - —- tab. 45 fig. 1 (hine Tragulus n:o 2 Briss.). 

Linn. S. N. II—VT: Capra pedibus digito humano 
angustioribus (sec. fig. Seb). 


> 
v 


309 


Cervus: guineensis L. Mus. Ad.-Frå p;;12, et So N 
X et XII (forsan sec. Sebe tab. 45, 12). 

Capra perpusilla L. Mus. Ad. Fr. (Sec. specimina 
adhuc asservata). 

Moschus pygmeus L. S. N. XII, 92. 

Antilope regia Erxl. (Royal Ant. Penn. Synops) et 

Antilope pygmza Pall. Spicil XII p. 18: Ambo hec 
nomina secundum: Buffonii Chevrot. I Afrique, 
Gnevei, p. 310 et seqq.; tab. 43 f.2, cornu; f 3—06 
pedes. 

Ant. spinigera Temm. Monogr. I p. xxx. — Fischer 
Syn, p. 469. — A. Wagner Suppl. 457. 

Obs. Moschus pygm&ens Erxl. Gmel. et rec. e Na- 
notrago et Tragulis confusis, ex his fontibus derivatur: 
Tragulus n:o 1, indicus, Brisson RB. A. 95 (Caput 

Traguli, corpus et historia mixta). 

Chevrotain des Indes, Buffon, H. N. XII p. 310. Tab. 
42 (Schreb. 244, fig. inf.) Nanotragus juv. = pag. 
375 descr. prima. — Sed tab. 43 fig. ,1 (Schreb. 
244, sup.), caput Traguli, javanico affinis, SIR, 
descr. 2da et Jtia. 

2:o Tragulus javanicus. Gmelin S. N. (sec. Chevr. de 
Java Buff. Suppl. -— Pail. Spice. XID. — Tr. indi- 
cus Gm. Schreb. (nec Brissonii). 

Observas nuper exposita de historia hujus et sp. 
affinium cum Nanotrago commixtarum. 

3:o Sylvicapra pygmea (Pårs prior, p. 190) 

Capra pygmzea Linn. S. N. X, cornu, nec Synonyma. 

"Ant. monticola Thunb. Va TM er 

Ant. pygmea Lichtenst. Darstell. t. 16 (non vero Pall). 

Ant. ceralea et A. perpusilla Ham. Sm. Griffiths An. 
Kingd. (et Fischer Syn. p- 637). 

4:0o Sylvicapra Grimmia (pars prior jod 

La Grimme Buff. XII p. 329, tab. 41, f. 2, 3, cra- 
nium (Schreb. tab. 258 B, 2, De 

- Antilope Grimmia Pallas Misc. et Spice. 13; (non vero 
Capra grimmia Linne, que est S. mergens rec.). 


Capra gazelila S. N. X, p. 69, n:o 7, ”cornibuas 
rectissimis,” secundum solum Rajum: Quadr. -79, 
”Gazella indica;” ubi, falso cum patrig indicio, Oryx 
capensis (Ant. Oryx Pall.) describitur. Rajus vero 
pro synonymo affert Ephemerides Germ. A:o VIII (1677) 


310 


p 1, ubi D:r Joannis Danielis major, nomine 
Capri bezoardici, decribit et delineat corru curvatum 
Orygis leucorygis Licht. 

S. N. XII, 69; accedunt: Brisson, RB. A. 67, qui 
eundem O. capensem, eodem modo, quasi ex India or- 
tum deseribit, ut tum plerumque in Capensibus de- 
seribendis factum est, quia cum navibus, ex India re- 
ducibus, afferrentur. Brisson vero addit: Elan, Kolbe 
Capens. Tom. 3, p. 32, 34 ubi Damalis oreas, — et Prosp. 
Alpini Egypt. 232 t. 14, fig. 1, ubi cornu leucory- 
gis (Liecht.) deseribitur. — Igitur Capra gazella L. est 
Oryx Africe meridionalis, cum immixtis paucis de 
sp. septemtrionali ete. Nomen tamen specificum ga- 
zella, A. doreadi proprium et ab Oryge alienum, non 
aecipiendum censuimus. Idem Animal est Ant. oryx 
Pall. et Ant. recticornis Evxl. | 

Capra eervicapra S. N. X, 69. n:o 8. Fons 
principalis est: ”Gazella africana” Raj. Syn. 79, n:o +, 
ubi Antilope dorcas male describi videtur, cornibus 
lyratis et cet. (Hice locus affertur in S. N. VI, 14 n:o 7 
et edit. prioribus) Huic animali Rajus addit nomen 
Plinianum Strepsiceros, ”quem Addacem Africa appel- 
lat;” idemque, nomine Anglico, ”the Antilope” appel- 
lat. — Linnxus preterea, hoc loco ut in Ed. VI:ta, 
affert nomen: Capricerve, K&empferi, Amoen. p. 398, 
tab. in p. 407, fig. 1. Observes tamen, errorem commis- 
sisse Kempferum, numeros 1 et 2, in iconibus pagine 
407, transponendo. Describil enim p.398 animal Pasen, 
in montibus Persie vivens, genetricem Bezoaris opti= = 
mi orientalis, et citat iconem in pag. ”407 n:o 13;” 
sed falso, nam n:o 2 inscripta est Paseén et cum de- 
seriptione convenit. Hec est Capra quedam, sine 
dubio egagrus Pall. (Conf. supra p 282, et in sp. seqv) 
Dein vero, p. 403, in fine, memorat Animal Ahi, be- 
zoar minoris pretii fovens.  Indicat figuram LI. c. 2, 
pro 1, que, Ahu inseripta, Antilopem subgutturosam 
prebet; quam iconem Linneus h. I. spectat. 

Hi fontes, nec plures, a Linn&o afferuntur; sed Å 
tamen patria allata, ”India”, et diagnosis: ”cornibus | 
teretibus, dimidiato-annulatis, contortis” (cui in ed. | 
XIF accedit verbum ”flexuosis”) aliud quoddam ani- 
mal indicant, sc. illud, quod Buffon dein V'Antilope 
dicit. Hae etiam diagnosi ductus Pallas eidem ”An- 
tilope” nomen dedit Ant. cervicapre. (Cf. Spic. IT, P- 


> År > MR 


311 


18 et 21). Nulla res prebet hoc animal, (nisi forsan 
cornu?) Linneo ipsi cognitum fuisse; adest igitur sine 
dubio alhus quidam ons cogpitionis ejusdem. - Hic 
vero certe esse videtur icon optima ”Capre vel Hirci 
bezoartici” Aldrovandi, Bisulce. 756 (descr. p. 755 
cum nomine Cervicapre in margine), que, h.l. omissa, 
deinde in S. N. XII, forsan ob nomen, ad fanram 
bezoarticam a Li fbe affertur, ubi vero omnino aliena 
apparet. — Non igitur dubito Linngeum, in S. N. X 
p- 09, n:o 8, ex opere Aldrovandi, Ant. cervicapram 
Pail. descripsisse. Sed pro Synonymis, S. N. VI attu- 
lit, ubi, sec. Rajum et Kempferum, Antilope dor- 
cas vel. sp. quedam affinis describitur. 

[In S. N. XII p. 96 n:o 8, synonymia prebet mix- 
turam, duce Brissonio compositam: Houttuyn 3. 
197; t. 24, f. 1: icon ad Ant. pygargam Pall. refe- 
renda; descriptio aliena. — Brisson 68, n:o 8; ”Ga- 
zella;” affert omnia synonyma Linnei, preter Hout- 
taynli, et preterea ambas Strepsicerotes Gessneri. — 
”Dodart Act. 3, p. 1, p. 95, t. 11.” [b. e. Mem. de 
PAc. des Sciences 1666—9, Tom. 3, partie 1, pag. 93. 
pl. 11; Perrault auctor dicitur). -Ibi icon bene 

agnoscenda Ånt. cervicapre Pallasii exhibetur, ”e. pi- 
lis longis cireum  cornua. ”— Strepsiceros , ” Gessner 
Quadr. 2303: :” citatio sec. Brisson facta; Gessner enim 
deseribit Strepsicerotes duos: alterum, Bellonii, e Creta, 
varietatem ÖOvis domestice, (Edit. latina Francof. 1603) 
pag. 294, lapsu typogr. signata ”308” (a Linnéeo alla- 
tus sub Ove strepsicerote); alterum, ibd p. 295 (lapsu 
”309”) cum figura capitis, a Jo: Cajo accepta, que 
caput cornutum Ant. addacis Licht. non male ostendit. 
Hec icon a Linn&eo hb. I. indicatur. — Aldrovandi 
Bisule. p. 740, ubi idem caput addacis , minus bene imi- 
tatum, apposito collo exhibetur.— Jonston t. 24 (idem 
caput addito toto corpore ficto?). — Hoc igitur loco 
omnia conferuntur. Sed cornua Antilopes cervicapre 
Pall. revera sunt turrito-spiralia et annulis uno latere 
interruptis cincta, neque aliud animal tum cognitum 
erat, quod ejusmodi haberet cornua; quamobrem minus 
esl admirundum cornua addacis, secundum icones mi- 
nus bonas, fere similiter formata, hoc loco allata esse. 
Capra bezoartica XM, 96 n:o 9. Hoc nomen, 
a Lioneo non prius slalboratann addito brevi descri- 
ptione, plures complectitur difficultates, Hos auctores 


312 


affert:? Brisson Quadr: 69 n:o 10; qui locus evidenti 
errore hoc loco allatus; Brisson enim ibi, nomine Ga- 
zellg Africane, Auvt. doreadem Linnei, ed. X, describit 
et eosdem fontes affert, addito Herrn. Mex. 893, quem 
etiam Linn&eus in ed. XII dorceadi jure adscribit. — 
Aldr. Bisule. 756: Nuper ostendimus, figuram h. I. 
propositam verisimiliter esse ipsum typum Capre cer- 
"vicapre Linnei S. No X— ”Raji Quadr. 80: hec 
citatio non spectare potest nisi verba quedam Bontii 
de Capra bezoartica, ibi, sub Gazella indica, allata: 
”Capr&e iste non valde dissimiles sunt europeis..” etc. 
Reliqua enim, in hac pagina conscripta, alibi a Linnzo 
afferuntur. — Postremo Linnzeus affect Capri-Cer- 
vam, Kxmpf. Amoen. 398 t. 407, f. 2 (Pasen in- 
scripta, de qua sub GCapra cervicapra locuti sumus). 
Hec, Capram egagrum Pall: exhibens, typus videtur 
Capre& bezoartice Linnei; quod certius apparet, quum, 
evidenter secundum Kxmpferum, dicit: ”Habitat in 
Persia.  Profert sxepe in ventriculo abomaso Bezoar 
orientale.” Sed descr. cornuum, in diagnosi, evidenter 
verbum ”teretibus” a Gazella Brissonii accepit. — Con- 
eludimus ex his, C. bezoarticam Linnei proprie respi- 
cere C. &gagrum Pall., ex opere Kxempferi Linnzo 
cognitam, sed ita cum alienis confusam, ut nomen ho- 
die omnino rejiciendum sit. 


Capra doreas. X, 69 n:o 9: affert Syst. Nat. VI 
p- 14 n:o 9, ubi, sec. ”Gazellam Africanam” Raji. 
Quadr. p- 80 n:o 6, etiam.h. I. allatam, Antilope dor- 
cas rec. deseribitur. Incertum vero quenam sit va- 
rietas ex iis, quas supra, p. 267—08, exposnimus. 

XII, 96 adduntur: ”Algazel ex Africa.” Hern. Mex. 
893, quod omni jure fit; nam inv Lyncei Annotaltio- 
nibus ad Hernandesium, p. 893, adest icon ”Algazel 
ex Aphrica” inscripta, que bene dorcadem repre- 
sentat; Linn2us vero nullo jure addit patriam ”Me- 
xico;” Lynceus enim, etsi in libro de Mexico, ani- 
mal ”ex Aphrica” ortum dicit. — Affertur quoque e 
male compilato opere Houttuynii, vol. 3 p- 313; 
I. 24, f. 3, que est repetitio iconis Sebre, I t. 42 f.4, 
Temmamazame, e Mexico dicte, sed nimis similis Bu- 
balidi caame. 

Capra tatariea — XI, 97 sec. Act. Petrop. (Nov. 
Comm.) 5, 345 et 7 'p. 39, t. 19, ubi a S. G. Gme- 


Jinio 


313 


"linio Antilope Saiga Pallasii primum deseribitur, 
minns apte ”ibex imberbis”' vocata: Nihil hoc: loco 
dubii. existit, 'quare nomen, -secundum 'Einneum, 
ÅAntilope tatarica accipiendum censuimus  (V.supra p. 
270). Sed fatendum > est, descriptionem Gmelinianam 
priorem (Vol, 5) male rem illustrare. "E. gr: dentes 
maxille superiori primores' tribuit. 

Capra grimmia X, 70, tantummodo sec. Raji 
Quadr. 80 n:o 7, ubi ”Capra sylvestris Africana Grim- 
mi” ex Ephemer. Germanicis Anni 14, Obs. 57, de- 
seribitur. Hoc vero animal est Sylvicapra mergens 8, 
varietas Caffra (Ant. Burchellii FH. Sm.) colore gri- 
sescens, ex Afr. meridionali a Doctore Grimm allata. 
— Inv S. N. XII, 92, preeunte Brissonio, Linneus 
eandem vocat Moschum Grimmiam, cum ”cornua nulla 
nota” essent; sed nihil novi addit. — Nomen Grimmii, 
ut supra (p. 309) apparet, deinde a Buffonio et Palla- 
sio ali Sylvicapre, huic affini, e Senegalia, datum est. 

Capra ammnon X, 70, cum citatione Tragelaphi 
et Musmonis Gesneri. Quorum prior est Ovis fere spe- 
cies, in Grecia (incerto loco, non vero in Creeta) a 
Belonio visa et delineata (Conf. Belon Observations, 
4:o 1588, p. 121, 122). Hec, secundum Belonii figu- 
ram et deseriptionem, est O. musimon , sed varietas 
colore grisescente, paullo pallidior quam vulgaris, e 
Corsica; cornna forsan majore curvatura arcuata3 pili, 
presertim dorsi et pectoris, longiores; pedes albi. In- 
certum an sit tlius varietatis, quam hodie O: orien- 
talem ; an illius quam O. cypriam et ophionem ap- 
pellant, cujusque specimen, e Cypro, Berolini 'asserva- 
tur. — Musmon Gesneri: est Ovis musimon vec. ”ex 
Hispania et Corsica: — Diagnosis Linneana h. I. e 
descr. Belonii desumta est." Preterea Linoeus addit: 
”Habitat in Sibiria. ”Gmelin”; que verba 3J:am Övis spe- 
ciem, vere distinctam, h. 1. involvunt; de qua mox infra. 

In SN. XI p. 97 insaper citat auctores: Gmel. 
it. 368 et Act. Petrop. 1758, v. 4, p. 388, t. 8, f;2, 3, 
ubi S.G.G melin Ovem deseribit, deimde a Pallasio 

- (Spieil. XI p. I): Argali dictam (v. swpra p. 274). — 

| Postremo addit :deseuiptionem” brevem,; maxima parte e 

| Brissonio p. 71, et ibi, sub ”Capra orientali”, e Be- 

lonto, p. 121, nuper cit., excerpta; sed vocabula: ”al- 
bida sunt cornua”: e Gwmelinio orta videntur. -Nomen 


K. V. Akad. Handl, 1845. 27 


| 
| : 


314 


Ammon, apud Linngeum plures Oves feras comple- 
ctens, pessime deinde a Pallasio pro Capra eaucasica 
adhibitum est. Potissimum igitur hodie rejicitur. 

QOris arties X, 70; — XI, 97; tantum domestica. 

Ovis guineensis X, 71 et — XII, 98: tantum- 
modo secundum Marcgr. Brasil. VI, cap. 10, et Ra- 
jum, Quadr. 75, qui Marcgravi verba affert. — Var. 
domestica ex Africa; conf. supra pag. 273. 

Bris sltrepsieeros X, 71: sec. Belon Itin. 20 
[Observations, Cap. XIV p. 36], ubi Ovis memorabilis 
domestica, ”in monte Ida ins. Crete vulgaris,” cornibus 
rectis, spiraliter valde tortis, describitur. B. eredit 
hanc esse Ovis vulgaris varietatem, eandemque fabu- 
lam de Unicornu suggessisse. — Aldro vv. Bisulce. 407, 
et Raji Qv. 75, pon nisi verba Belonii referunt. 

In S. N. XII p. 98 accedunt: Gesner Ic. 37 [Hist. 
p- 297], -- Jonston tab. 45 et Brisson p.43, omnia 
tantummodo e Belonio l.c. — Addit tandem: Hout- 
tuyn 3, p. 267 t. 267 [pro 26], ubi Antil. strepsi- 
ceros Pall., animal totum, ”ex oris Africe occidenta- 
lis,” representatur, cum figura bona cranii cornuti, 
”ad Regem Suecigx miss.” 

Bos ltaurus: X, 71 et — XII, 98, vix differunt. 
8) domesticus (in ed XII lit. « et 8 invers). EN 
&v Urus, Cesar Bell. Gall VI cap. 5, a Linpn&eo habe- | 

tur Bos ferus. Incertuam quodnam animal Cesar de- 

scripserit, sed verba ”Specie et colore et figura tauri,” ; 
et ”Cornua pro poculis utuntur” potins de tauro fero , 
quam de bisonte dicta videntur; neque de juba loqui- 
tur. Nulla alia anunctoritas affertur. Credimus igitur j 
Urum Linne et Cesaris aliud animal fuisse, quam 
Bisontem, eosque male egisse, qui Bisontem Urum appel- 
laverunt. Magnitudinem, quam Cesar describit, ”pa- 
ullo infra Elephantos,” &eque in utroque horum qua- 
drare, probant crania ivgentia et sceleta utriusque, 
in terra inventa, que in Academia nostra Lundensi 
asservantur. — Memorandum est Linngum non Urum 
Raj, p. 70, afferre, ubi notitia Mentzelii de Bisonte, 
nomine Uri, et Cxsaris de Uro simul inveniuntur. 

Bos bonasvas X, 71, tantum nixus in Raji Quadr. 
71 et Jonstoni tab. 18, f. 1. Rajus vero Aristote- 
lem transseribit: de Bonaso e Pxonia ”cervice armo- 
rum tenus jubata, equi in modum,” quod: Bisontem 


315 


significare videtur. — Figura vero Jonstoni, nescio 
unde sumta, videretur esse corpus bovis, additum ca- 
piti factitio, secundum crania fossilia bovina, a Ges- 
nero p. 137 delineata, composito. 

In Edit. XII, p. 99 adduntur: Gessn. Quadr. 145, 
ubi figura et desceriptio bone Bovis tauri feri, secun- 
dum vivum facte, exponuntur, de quibus supra (IL p- 
200) locuti sumus. [Locum origin. Herbersteinii, 
de Uro et Bisonte, rem bene illustrantem, invenies in 
Okenii Allg. Naturg. Zool. p. 1427]. — Porro: Al- 
drovandi Bisule. 361, ubi crania tauri feri fossilia, 
a Gesnero p. 137, et caput, forsan fictum, ab eodem 
Gessnero, p. 131, desumta, nomine Bonasi represen- 
tantur. — Bonasus igitur Linne compositio est a 
Bove et Bisonte. 


Bos bison X, 72. Fontes sunt: Raji Quadr. 71, ubi 
Bison Germanie et Americge simul memorantur. — 
Gessner ”296” [In Hist. An. I, Francof. 1603, pag. 
128, sed signata 140]; quo in loco figura et descriptio 
Bisontis e Mazovia exponitur, qux, ad vivum facte, a 
Lib. Bar. ab Herberstein, simul cum figura tauri feri, 
nuper, sub bonaso, memorata, edite sunt. — Jonston 
t. 17 f. 2 prebet iconem Gessneri, nuper citatam. — 
Catesby 3, p. 20, — et Hernandez Mexic. 587 Bi= 
sontem ex America exhibent. — Tandem Gessn. 301 
[Hist. Nat. 130], ubi ”Bison albus scotius,” s. Bos tau- 
rus in Scotia ferus, depingitur. — Hic igitur solus ul- 
timus locus alienum quoddam exhibet; reliqui vero 
omnes de Bisonte, europgeo vel americano agunt. 

In Ed. XII p.99 nullus fons accedit, ibi vero ”Bi- 
son americanus” ut var. 8, ab europeo, genuino, di- 
stinguitur. Male igitur egerunt, qui nomen bisontis 
ad var. americanam transtulerunt, forsan quia hac 
sola 'in Ed. VI:ta commemoratur; ibi vero nulla est 
questio de nominibus. 


Boss grunniens XII, 99, sec. ”Brun. it 120 t. 120” 
et S. G. Gmelin, Nov. Comm. Petrop. Vol. V p. 339 
t. 73 pecus apud Calmuceas domesticum describens. 
Est Bos grunniens vec. Sd 


Bos ”bubalis” X,72 et — XII, 99, verbotim eadem. 
- Fontes sunt Gessner, Aldrovandus et Rajus. [Obs. Be- 
lon circiter 1550 Bovem bubalum frequentissimum in- - 
venit in Italia, Grecia et Asia. Observ. p. 2651]. 


316 


Bos indieus X, 72 sec. Edw. tab. 200 (Zebu rec). 
De hoc bove conf. supra, I p. 201. 

In ed. XII, p- 99 additur: Var. B ex Africa, ”Bu- 
balus africanus Belon it. 119,” [Observations, Cap: L, 
p. 264—266]. Belon unicum specimen Cahire vidit, 
”apporté du pays d'Asamie, combien que I'on en trouve 
aussi en Afrique.” Certe est e genere Bovis, nec Bu- 
balidis. Caret tubere dorsali (ideo non Zebu); magni- 
tudo circiter Cervi dame, robustus, teres, rufescens, 
cornibus valde flexis etc. — Videtur esse varietas que- 
dam parva Bovis tauri. 


Addenda et Corrigenda 


in parte hujus tractalus priore: 


Vet. Ac. Handl. 1844 p. 121—210. 


Pag. 175. Ad Familiam Cervinam: 

Pictura corporis Cervorum propria quedam 
memorabilia prebent. Cum reliquis Pecoribus 
communia sunt: color plerumque rufescens vel gri- 
seus; villa infra-lateralis fusca vel nigiicans, que 
tamen in Cervis rarius apparet, vel tantum colore 
laterum inter series 2 albomaculatas denotatur; 
area analis alba vel pallida, sepe fusco-cincta, ra- 
rius supra caudam extensa (in Cervo elapho et 
aff., Antilope dama, gultturosa ete.). Sic etiam 
aurium lineg tres interiores, pilose, in toto Or- 
dine e&edem. 

Cervis omnino «desunt line&e s. vitte obscure 
per oculos, nares versus ducte, superne vittå alba 
vel pallida limitate, que in reliquis Pecoribus 
frequenter observantur; neque adest nigredo vel 
albedo faciei anterioris, a naribus cornua versus 
extensa. Adest vero, in plerisque, macula nigra 
s. fusca infra angulum oris, sepe in labio supe- 


—————————— LÄ] — 


317 
riore, nares versus, continuata. Que macula, in- 
ter reliqua Pecora, vix nisi obsoletior in Ci 
quibusdam, in Sylvicapra mergente et in Cervi- 
capra capreolo obser vatur. Precipue vero Cervi- 
nis propria est pictura pullulorum albomaculata, 
que tamen paucis deest, aliis par totam vitam 
remanet. MaculX certos tantum culis locos tin- 
gunt; sunt enim: 

1:o Series spinales, 1 utrinque; plerumque polli- 
cem inter se distantes. 

2:o Series infra lateralis, ad latera ventris, juxta” 
limites coloris albi ventralis, rarius adest. 

3:o Macule laterales trunci; vel sparse, vel in 
series 2 laterales digestoe; quarum inferior, in- 
terdum sola evidens, ad medium latus ducta. 

4:o Mac. femorales, sparse; sed extreme (inferi- 
ores) seriem curvatam mox infra genu (apicem 
ossis femoris) descendentem, formant. 

3:o Series scapularis, ante scapulam, a serie spi- 
nali, olecranum versus, ducta. 

Latera colli, totum gastrxeum, capul et artus 
his maculis carent "'). 

Pulluli, ut supra diximus, agnoscuntur for- 
mis partium, quas pro notis descripsimus. Pictu- 
ram seniorum , quum macule remanent, picture 
juniorum exacte similem esse observavimus. Hos 
pullulos deseripsimus:? , 


Alces juvenis, non maculatus, similis adulto. 

Tarandus — non maculatus, vitta infra laterali fusca, 
evidente, et cet. ut adultus. 

Cervus Glphls Iete fulvus area supra- -caudali pallidiore, 


ut in adulto. Linea spinalis nigra, seriebus spinalibus 


”) Hec pictura Cervornm albomaculata in affinibus Syl- 
vicaprinis (Tragelaphis, Strepsicerote) quoque appa- 
rent, sed maculxe plerumque in strias spinales, late- 
rales etc. confluunt. 


318 


albomaculatis, pollicem distantibus, :vix in cervice con- 
tinuatis. . Maculze laterales numerose; series scapulares 
et infralaterales minus definite adsunt. (Macularum 
vestigia sepe in senioribus appareut). 

C. philippinus (? e€ Manilla, Mus. Paris). Pullulus fulve- 
scens, non maculatus; pietura ut in adulto. 
Hippelaphi typici omnes prima &Xtate immaculati vi- 
dentur. 

C, axis, vufo-fulvus area anali parva, alba, fusco-cincta, 
etc. vid. supra, — Series spinales contigue, in linea 
nigra site, ad occiput extense. Series infralateralis 
lineam albam, fere continuam format. Macule trunci 
rotundate, crebre sparsae. 

C. pseudaxis adultus, ef. supra. 

C. porcinus, fulvo-grisescens, area avali vix distincta. Ma- 
cule trunci erebre, albide, parve (diam. 3—5 millim.”. 
Series spinales pollicem distantes, in stria fuscescente 
site, tantum in basim cervicis continuatze. Series infra- 
laterales desunt. 

C. dama, area analis latius alba, nigro-cincta. Series spi- 
nales pollicem distantes, absque stria nigra, in cervice 
distantiores et obsoletiores, caput versus evanescentes. 
Series infralateralis deest; scapularis, lateralis et femo- 
ralis striam fere continuam formant. (Seniores, in ha- 
bitu zestivali, maculas plerumque conservant, etsi minus 
evidentes). 

C. virginianus, Iete rufo-fulvus, (erebre?) albomaculatus. 
Series spinales, absque linea nigra, a capite ad caudam 
ducte, pollicem distantes. (ScopXx pedum ut in adulto). 

C. nemoralis pullus, simillimus priori; differt seopa meta- 
tarsi vix ulla. (Mus. Paris. et Lugdun.). 

C. campestris, Ilete fulvus seriebus spinalibus latius distan- 
tibus. - Maculzx laterales utrinque in series 2 ivregula- 
res digeste; infralateralis nulla. Orbita, ut in adulto, 
infra, cum macula superiore, alba; cauda superne ni- 
gricans. (Directionem pilorum et formam, v. supra). 

C. nemorivagus, grisescens maculis ut in priore dispositis, 
sed paullo pluribus in scapulis femoribusque. 

C. rufus: rufus capite colloque grisescentibus, gula alba, 
Maculze ut in 2 prioribus disposite, sed series laterales 
(utrinque 2) irregularviter multiplices; spinales sesqui- 
pollicem distant et, per totam cervicem, ut linex interru- 
pte, continuantur (Mus. Lugdun.); vel tantum in basi 
colli breviter extense (Mus. Paris). Ratio hujus diffe- 
rentie mihi ignota. 


319 


Prox muntjac ; color adulti, additis maculis albis. Series 
spinales 2 pollices distantes, non in collum extenst; 
laterales, utrimque 2, irregulares; infralateralis nulla. 
E Sumatta, Mus. Pärje In Milseo lmsdehtos pullulos 
e Java vidi, mMaculis vel albis, vel ibsulatris ornatos.. 

Pr. albipes? Wagin, e Ceylon. Pullus non major, quam 
nuper descripti, seå--maculis omnino carens. Mus. Paris. 

Capreolus europeus, fulVssgri iseus (subtus non albus) dorso 
fusco-castaneo.  Macule” aterum multe, flavescentes, 
minus distinctae. Series sp Ales a capite ad äv 
extense, pollicem distantes. 

Moschus moschiferus ev M. sibiriems tgulti sepe vestigia 
prebent macularum spinalium, laterat. av et fölnbrs kun. 

Tragulus meminna semper lisdem maculs ariegatus. 

Tr. javanicus, pullulus non maculatus, si llnrag adultis. 
Foetus 6-pollicaris, funiculo umbilicali adhurs «licto , 
in Museo nostro asservatur, pieturå adultorum o01- äs. 


Pag. 176: Rangifer, Tarandus; Conf. supra, in App. 
2:da pag. 300: nomen rectius Tarandus rangifer scvi- 
böka LS Uftertöré examine digna sunt ea, que de Ta- 
rando dixerunt veteres, unde colligi fere ere hoc ani- 
mal, quoque recentiore tempore, in Europa medias vel 
etiam meridionali, vixisse. Plinius enim dicit ”Schytarum 
tarandus;” Jul. Cesar (Comm. VI, 26) hoc animal bene 
deseribit ut ”Bos cervi figura” in silva hercynica; et Gaston 
Phebus de venatione ejns ita loquitur, ut erederes, ani- 
mal illi bene cognitum in Pyreneis vel montosis Gallie 
inveniri; patriam vero non memorat. De qua re conf. 

Gesnerum et Buffonium. Reliqui auctores veteres, quos 

presertlim Aldrovandus memorat, nullam cognitionem Ta- 

randi, nisi a Plinio acceptam, habuisse videntur. 
Pag. 177: Cervus. 

C. n:o 3 Wallichii, ulterius a BrLytero describitur in: Jour- 
nal of the As. Soc., quod amicissime nobis monuit cl. 
HartuaUB. — Sp, magna: mas 3-ennis in dorso antico 
44 pedes altus. Cervicis linea media fuscescens, longius 
pilosa. Plaga supracaudalis pure alba. Partes inferio- 
res albidze. 

C. affinis FHodgs. n. sp. Div:s prima (C. elaphi), e Nepal, 
cornibus longissimis agnoscendus (J. E. Gray in litteris). 


C. n:o 4, C. sika dictus est a ScHLeEGELnuio in Fn. Japon. 
Mamm. tab. 17. 


320 


C. n:o 17, nudipalpebra, teste J. E. Grar, est mera va- 
rietas SKR ra C. axis, cornibus longis, ut in C. axi 
formatis. ; 

C. dimorphe Hodgson, Journ. Ås. Soc. Ne: sp. que in 
Div. C. hippelaphi inserenda videtur: £auda brevi, au- 
riculis latissimis, staturå alta. C.aAxi tamen similis 
colore juvenis fulvo, albomaculats: Natura Häteram et 
magnitudo mihi ignotge. Mas senior (3-ennis) obscure 
Hirldsecust collo ventreque . ASA cornibus pal- 
lidis, brevibus, valde ciessatis. Cornua pone basim ad 
latera diriguntur, avx deinde fere perpendiculariter 
surgit; propugnae zum breve, antrorsum flexum. (Nil 
nisi iceren et descr. Hodgzsoni, a cl. HaetLave 
benevole cediubunicatas. Cf. Ann. Nat. H. XIV. 79). 

C. fronte; fn. sp. ex India vel Butan a Mc CLetranp 
allatire ”Iypus habetur proprii subgeneris, Panoliz, 
aries E. Gr aY propositi. Cornua, subsimilia Tarandi, 

/siu Zool. Proc. 1837 p. 45 breviter describuntur. 

Fu ner (po 183, nota) teste Grar, est C. porcinus, e fignra 

descr iptus. 


Pag. 184. Genus Prox. Ex iis, que benevole com- 
munica vit Gr 2Y, verisimile apparet, tres tantnmmodo Sspe- 
cies hujus generis cognitas esse: SA P. muntjac), 
Chin HS net erna quas vero ipsum amplius ex posi- 
turum speramus. 


Pag. 185. Moschus. Varietates quatuor, ibi expo- 
Sitas, specifice distinctas habet cl. Gray, qui species ita 
proposuit in Catalogo Musei Britanniei (Mamm. 1843), 

1 RA 

1. M. moschiferus U.3 M. saturatus Hdss. 

2. M. sibiricus Pall. ex Altai. 

3. H. leucogaster cf. supra I. c. 

4. M. chrysogaster (Obs. supra I. c. pro verbis ”alii tan- 
tem” legas alii tandem). 


Pag. 186. Tragulus:legas Tragulus Brissonii, et 
conf. Capram pygmeanm, supra, in expositioue Pecorum 
Linnei, p. 303. —Ibi sub nominibus: Brisson, Buffon 
et seqq. apparet origo hujus nominis, 

Tr. pygmeus, n:o 4, p. 187: nomen deleatur ejusque loco 
inseratur nomen: Tr. javanicus rec. (Moschus jav. Gmel. 
Syst. Nat. I, 174, sec. Buffon et Pall.). De hoc nomine 
videas supra, loco nuper citato. 


321 


Preter species hujus generis paullo aliter proponendas 
hec presertim nobis scripsit cl. Gray: | 

Tr. ecaudatus (Sypra p. 186 n:o 2) est idem ac Tr. Stan- 
leyanus Gv., IP inter. minus Cognitos enumeratus. 
Cauda re vera ade. in speciminibus integris. 

Tr. aquaticus (Ogilby) AN Proc. 1840, e Sierra Leone, 
lapsu PR KAN HÖR ORe Isene, ip. fö/r MM Stanley- 
ÖS SEN ad Aj rue est. — Hic typus 
rabetur proprii subgeneris VIN, Cor 
Hist. 1845) ör r FS ue flöde sd Kl VS Nat. 

td , C01 precip SR + forma cranii et 
ossis intermaxillaris. Hoc enim ita est Sonum, ut in 

apice tantum wmaxillge contineatur, longe ANGES md 

remotum. OÖOssa quoque roetatarsi separata IGur . 


Pag. 190, Sylvicapra: 13 sp. a ch J. E:GraATS. 
seribuntur in Ann. Nat. Hist., Sept. 1846, ubi genus Cepha= 
Zlopus dicitur. 

1. S. mergens; adde: var. 8 colore, etiam estate, grisescens; 
e Caffraria (Mus. Stockh. a J. Wahlberg allata). — A 
S. mergente tantum colore, minime formå, differt. 

Obs. Pili in var. occidentali (capensi) nigricantes, ante 

apicem late rufescentes, vel hieme fulvescentes; in Ori- 
entali (e Caffraria) ibi semper magis flavescentes vel 
grisescentes. — Pictura paullum variabilis. In femina 
et juniore venter et jugulum alba; in mare vetere (ca- 
pensi) rufescentia, mento solo albido. — C. campbelliwe 
Gr. videtur esse var. parte apicali pilorum distinctius 
nigra et nigredine nasi in verticem usque continuata. 
4. platous Hl. Sm., teste Gray, est var. nigredine nasi 
vix ulla. ÅA. Burchellii H. Sm. est animal hiemale vel 
fortasse var. caffra. Sed A. grimmia Pallasii ab his 
ommnibus longe differt. 

4. S. Frederici , auctore Gray J. ce. eadem est ac $. phi- 
lantomba (n:o 7).  Deleatur igitur, sed descriptio sub 
n:o 7 inseratur. — Synonymon Guéver : Buff. ommnino 
deleatur. 

5. S. pygmea, legas: (Linn. Licht. Wagn. nec Pallasii). 
Przeterea conf. supra, pag. 307—9, de Capra pygmaa Lin- 
neil, sed nomen ambiguum rejiciendum et animal potius 
S. monticola (Thunb. Act. Stockh. 1811) dicendum. — 
Color in iis, quas e Caffraria nobis attulit J. WAHLBERG 
paullum variat; obscurior vel leviter fulvescente tinctus; 
sed pili, in qualibet corporis parte, omnes similes, nec 
obscuri cum pallidis mixti. — Varietatem hujus sp. in 
insula juxta Zanzibar (6? Lat. Merid.) invenit noster 


322 


M. v. Däses. Specimen masculinum, d. 25 majo oeci- 
sum, domum aliatum, a capensibus nulla re differt, är 
pedibus griseis, omnibus antice, ut in L ARNE Er 
scis; qui color, In meridionalibus, An longe supradi- 
gilos extendi solet. Pili VERS En p PESON 
apice triti, late pallidi, sordj= Tu vo-grisescenles; qua 
re: color: a pallido et obse:+9 mixtus apparet. 

10. .S. coronata (Gr) loe- Super citato 2 el. Grar eadem 
Kohetrir ae mo ATT (nob. n:o 2); deinde vero in 
litteris nobis -AMunicavit, se hec animalia omnino 
distineta ip” "55 

9. S. Ovilt"" auriculg breves, rotundate. Gr. I. ce. 

, 3es addende sec. Grar 1. c.; omnes auricnlis bre- 

vika obtusis instructe. | i 

+ dorsalis Gray, obscure rufescens linea dorsali cum cer- 
vice verticeque nigris. Sierra Leone. (Magnitudo?) 

C. niger Gr. fusco-niger antice fuscior, subtus grisescens. 
Major qv. S. monticola (n:o 5). Guinea. 

C. melanorheus Gr. griseus' pilis immixstis nigris, uropygio 
caudaque superne nigris; mento ventreque albis etc. 
Sp. parva. 

C. punctulatus Gr. fuscescens pilis annulo ante apicem 
flavescente; gastreo albo. Parva species e Sierra Leone. 

Pag. 191. Nanotragus. Nota 2:da (signo ”") notata) 
ut erronea deleatur. Conf. ea, que supra, pag. 303—9 (et 
in Vet. Ac. Öfversigt 1845, Mars, p. 83), de Capra pyg- 

mea Linne diximus. Nomen primum est NV. perpusillus (L. 

Pag. 192. Post Nanotragum inseratur: 

NESOTRAGUS nov. gen. M. v. Däses, Vet. Ac. Öfversigt 

1846 p. 221. Omni re cum Neotrago convenit, sed differt 

sinubus lacrymalibus, profundis, arcuatis. Hanc tamen ob 

caussam non repugnarem conjunctionem horum animali- 
um genericam. 

N. moschatus v. Däben 1. c. griseo-rufescens, ventre albo, 
pedibus dilute rufis. Pili dorsi fusei, pone medium late 
rufescentes, puncto obsoleto, pallido, ante apicem ni- 
gricantem. Aures fere dimidium caput &xquantes. Ma- [ 
gnitudo Nanotragi, a quo vix jure generice separatur, 
cum unice sinubus lacrymalibus differt. Rhinarium, 
vertex levis, pedes, cauda totusque habitus Nanotragi 
sed cauda maris non pectiniformis. Cornua maris sub- 
recta, elongala, valida, multiannulata, apice longo levi; 
ex orbita posteriore oriuntur; retrorsum incumbenlia, 
inter se parallela, in lineam, a linea faciali continua- 


323 


tam, directa; capitis longit. equant. 2 ecornis. — Ha- 
bitat in insula prope Zanzibar Africe orientalis. 


Pag. 195. Cervicapra defassa. Ant. uncetuosam, 
ibi memoratam, nulla re differre testatur Grar, in litteris. 


"Pag. 197. Hippotragus leucopheus. Inspectis spe- 
ciminibus HH. egquini, varii sexus et :etatis, ab amico J. 
WauLBERG allatis, persuasum mihi habeo, differentiam 
quandam inter hec duo animalia revera fuisse. Mas enim 
H. leucophei, in Museo Academie nostre asservatus, ju- 
nior sed cornutus, ungulas habet multo iminores, quam 
specimina juvenilia, &A et GQ, H. equini. Relique etiam 
note, a nobis supra proposite, constantes apparent. Sal- 
tem igitur varietatem majorem et minorem distinguere 
fas est. Qua de re in alio loco amplius referre occasio erit. 


Pag. 198. Portax ”tragelaphus,” legas: P. trago- 
camelus (Pall). 


Pag. 199. Genus Bos. Observandum est, ungulas in 
Bovibus, ut in plerisque Pecoribus, multo latiores esse 
in mare adulto, quam in juniore et in femina. 


Pag. 200. Bos taurus 8. Cognitum est, hos Boves al- 
bos esse, quia custodes vitulos aliter coloratos exstingu- 
unt; sed tamen Gessnerus, a:o circiter 1550, ecs feros 


et albos dicit. — Obs. hoc loco legas Wagnero pro 
”Waglero” — Bos grunntiens (p. 202), quem non vidi, 


a Cl. Gray rhinario piloso instructus dicitur (Aon. Nat. 
Hist. 1846 p. 230). — Idem in litteris benevole nos do- 
cuit, Bovem brachycerum (p. 202) adultum quoque cor- 
nibus brevibus, basi levibus, neque dilatatis, a B. caffro 
distingui, et marem adultum pedes anticos, basi jubatos, 
ut in Ove tragelapho, habere. — Boves indici, pag. 200 
et 201 memorati, nobis adhuc non satis innotuerunt. — 
Expositionem emendatam hujus generis, quam exoptamus, 
aliis commendare liceat. 


Pag. 205. Catoblepas sp. 2 est C. gorgon H. Sm. — 
Nomen C. taurine Burch., movente cl. Grar, delendum 
est, ut synonymon sp. prime, C. gnu , cui juba et cauda 
interdum tote nigre apparent, quod speciem distincetam 
denotare crediderunt. He enim partes, ad latera, pilis 
albis vel sordidis, griseis fuscisve, plerumque cingnnvtur. 
Corpus semper unicolor, niger. C. gorgon semper griseus, 
traosversim irregulariter nigrostriatus observatur, quod 
deseriptioni ejus addendum est. | 


24 


Pag. 207. Oryx capensis.  Aures latiores, sed vix 
apice bokat dicende. Cornna (maris) breviora, quam 
leucorygis, in parte annulata levissime curvata. Fascicu- 
lum gulee non invenio in specimine eximio, a VW AHLBERGIO 
nobis allato. 

Pag. 210. Bubalis albifrons a B. pygarga, maxime 
affini, distinguitur colore dorsi postici in caudam usque 
extenso et annulis prominulis cornuum albis. (Mus. Stockh. 
a J. Wahlb.). — Ohs.. Nomen generis, in pag. 172 et 173, 
lapsu typographico ”Buhalus” expressum, correctione eget: 
Bubalis dicitur. 


Addenda et Corrigenda 
in parle 2:da, supra pag. 205 et. seqq: 


Pag. 266. Antilope levipes est Gazella rufifrons 
Gray, Ann. N. Hist. Sept. 1846 p. 214, sub mora diuturna 
bujus operis imprimendi descrvipta. 

Pag. 267. A.isidis eodem loco, a Gray, nomine Gaz. 
isabelle deseribitur. : 


Pag. 271. A.melampus potissimum ut genus propri- 
um, Épyceros, a reliquis distinguatur. Nomen et cha- 
racteres in |. c. proponuntur. Nomen ”Antilope” mini- 
me huic tribuendum, sed, ut supra diximus, A. cervi- 
capre pre ceteris proprium est. 


INDEX 
Nominum alque Synonymorum 


Antltilopa rum. 


Nobis, genus -Pallasianum ” "Antilope,” omni- 
bus Cs h i La et adsuetum, dividentibus et mem- 
bra ejus undique disjieientibus, fas est ul indice- 
mus, ubi singula nomina inveniantur, quod eo 
potius ödedn esl. quo negligentius Sy nonymiam 
supra traclavimus. Ordine igitur Alphabetico om- 
nia nomina specifica, in genere Antiloparum ad- 

hibita 


SRA 


| 
| 
| 
| 
| 


325 


hibiia nobisque cognita enumeramus. Ea, que 
conser vanda (systematica) habemus, litervis s. d. cur- 
sivis seribimus, addita citatione generis et pagine 
in opere pvostro, cujus pars I:ma in Act. Stockh. 
prioris anm (1844), II:da in hoc volumine exstat. 
Synonyma literis ordinariis seribimus, addimusque 
nomen sr animalis systematicum, a nobis 
acceptlum, quod in hoc eodem indice qv Cum 
recentioribus quibusdam auctoribus nomina spe- 
cilica, a Ilitera ordinaria, minore incepta, seribimus 
preter ea, que nomen proprivum hominis expri- 
munl e. gr. Ant. Friderici, A. Harrisii. 


AS invenitur: 

ne Genus. Pars. Pag. 
BC REG SEE BIVs oe lege la Ris sts SPRIRC Np 70 IL 296: 
KESO ae vs sviken ag ÖRVX, IL 206. 
addra Benn. = dama. 
ie (AREA a SPIN Il;.295: 
albifrons Harr. (vid. Add. p. 324). . Bubalis I 210, 
albipes Erxl. = tragocamelus, 
algazella Räpp. v. leucoryx. 
americana Desm. = Capra montana. 
americana (Antiloc.) Ord, = furcifer. 
annulipes Gr. . - SE RAA USP ANC: Som 205: 
 arabica Vv. dorcas, var. d 
arundinacea Sh. = eleotragus. 
aurita Burch. = equina. 
barbata H. Sm. = jubata. 
bersa Rupp:. oxo uppl go TORNA, 200. 


Bennettii Sykes, v. Dorca ss Man. & 
bezoartica ,Capra)jL. ov. Pecora Linnze:, p. 310. 


Bao Eee. = Jeucoryx 

d:o Pall. conf. d:o 
GORE PPA TT släkal vil suis NGeryacapra; 5 395. 
bubalina =. > . --/ Nemorhedus. IH, 287. 


bubalis Pall. — NR n:o Ad c 2), 
Vv. mauretanica. 
d:0 co Kichitil ="cadmas 
Burchelli Sm. = mergens, var. (cf. add. 
Ibap: 20: 


K. V. Akad. Handl. 1845. 283 


326 


Genus. 
came ICuv > Menag Fre FRfbeStiuBabails) 
cerulea H. Sm. = pygmea Lichi. 
campestris Thbg. Act. Petr. = tragulus. 
canna H. Sm. = oreas L 


capensis (Oryx) Harr.  Add.:324: "Oryx, 3: 
capensis (Damalis) Sm. Ill.=strepsiceros. 


capensis Afz. = tragulus. 

cape Olus La CBbSaq SkA ällogt ben ora te GERVICA PIGOR 
cervicapra L. Pall. (Append. II, 310). Antilope, 
chicara Hardw. = quadricornis. 

chiru Less. = Hodgsonii. 

chora Räpp. = strepsiceros. 

cinerea Afz. = eleotragus. 

colus H. Sm. = saiga. 

compressicornis Leach. =depressicornis. 
connochetes (Bosl = gnu. 


cora H. Sm. v. dorcas, var. & 
corinna Pall. conf. Ant. levipedem et 
A. dorcadem var. Kevellam. 


coronata (Cephalophora) Gray . -. -. Sylvicapra, 
CR2SP a SRGIAN ia en EL a NA ES DEE NER OLROGESS 
Cuvieri = dorcas 

Hamar kallismiknoht ARE Antilope, 
dammah Räpp. = beisa 2 SR Nale Wirb.). 
AEfaSS a NU PP ATEN : CErvica pr 
deculd JNUPpP. EL YE Sif 2003 IFÖRTaSeldpiuSss 


depressicornis. Ha Sm: sållas sti ssg NOdE 
dorcas LE.; Pall: (Append. H, 312Y : Amtilope; 


dorcas Pall. Misc. = pygarga. 

dorcas Thbg. Act. Petr. = caama, 

doria Ögilb. v. Zebra. 

dorsata Lac. = euchore. 

Duvauceli H. Sm. = sumatrensis. 
ellipsiprymnos-Ogaltaf; Ii ss  Oervicaprd, 
elg0Tr a guss: SCENEN FOT Fate SSA DÖR d:0o 
ensicornis Ehr. cf. leucoryx. 

equina Geoffr. >. srt eter StRSRICNIPPOIraSKS; 
surboreliForst.. ogötlgå is je st te ANDRES 
euryceros Og. Z.Pr. 1836, an = addax? 
SATEISUS]-NOD-0:06 sö GP sn rs ER NE ESFEPSIGCETOSS 
förfexc-:-Smusktoqut so. 5 DSP. ne: 
Frideriei Wagn. (cf. Add. II, p. 3 324) Svlvicapra, 


Pars. 


IL 


Pag. 


se nde 


| 
| 


327 


Genus. — Pars. Pag. 


fulvorubescens Dsml. = tragulus. 

fulvorufula Afz. = eleotragus. 

funcier NS SME sv de er ecitkntn = NICKAR OGerosj 
gazella Pall. cf. leucoryx. 

gazella L. (Capra) Append. II, 309. 

gibbosa Savi Isis 1832 = addax. 


glauca Forst. = leucophaa. 

ynu Zimm. . . . +» » Catoblepas, 1, 
gorgon H. Sm. (= Catebl. unna I, 205) conf. Add 
goral  HardwW. mo o ck so ugsus Nemorhbedus)yicti 
grandicornis . -. FIRST JOEL IL, 


grimmia L. (Capra Zz Moschus, CR Är p. 313. 
grimmia Pall. (Append. II, 309) . +. Sylvicapra, I, 


grisea Cuv. H. Sm, = Melanotis. 

gutturosa Pall. . . . skjer or ADELLOPE, I, 
hamata Tem. cf. Sp. inc. Ob SRS HÄG IH, 
hippelaphus(Tragocamelus) Og. RA 

Hodgson fAD:S Ts avel va imobode. Ambilope; I, 
Harrisil = niger. 

Hemprichiana Ehr.. =. . =» +» « oo» Neotragus, I, 
ibex Afz. = tragulus. 

interscapularis = sumatrensis. 

isidis = dorcas var. «. 

isabella Gr. = isidis. 

tisabellina Afz. . . «+ Cervicapra, I, 


ixalus Og. conf. Obs, Post SENS Ovis, II, 274. 
Jubata ( (Capra) Golds. v. post sp. ign. IL, PRIV. 
kemas H. Sm. = Hogdsonrii. 
kevella Pall. v. Dorcas, var. 8. 
RODERER IAS a en Nf NONBps INO NI02, (IL 
koba xi: noob. 060 6. oc av Blas, 3. I, 
koba Ogilb. = defassa. 
korrigum Ogilb. Z. Pr. 1836, p. 103 
(auct. TT = A koba Erxl. 


levipes  . SSE RS Ra föl sena ANT ELLOD EG I, 
Lalandii Psml. = eleotragus. 

lanata Dsml. = capreolus. 

Landiana Dsmr. = eleotragus. 

leptoceros Fr. Cuv. los . « . > oo» ÅAntilope, 100 


lanigera H. Sm. = montana. 
lenwia Pall avges . +» Sp. inc. n:o 4, I, 


leucophea Pall.  v. Add. 2. 323 . ». Hippotragus; I, 


leucophexa Forst. = sylvatica. 


TR a 


205. 


DEI. 


2987. 
296. 


190. 


270. 
297. 


270. 


191. 


194. 


294. 
209. 


266. 


269. 


294. 
197. 


328 


Genus. Pars. Pag. 
leucopus Forst. = tragocamelus. 
leucoryx Pall: , Lichtiss E E OrV 1, ; 200. 
hindta "Burch: SE SM 30 fE.q ss BUDANS 1 2090 
maculata Thbg = scripta. 
madoqua; RUPP. =, & renen ed sn SYIVIGANEA TI 
marsupialis Zwmm. = euchore. 
måuretanica Ög. oo eler 6 a BUDAlS; 5208 
Maxvelli H. Sm. = philantomba. 
mazama H. Sm. Ju post Sp. inc. p. 296. 
melampus Licht. . . . Antilope, Ib Reg: 
melanura Bechst. = Söoparia. 
melanotis Licht., Forst. . . . >. . Calotragus, | bringa (RPG 
mhorr = dama, var. 
mergens Blv. (cf. Add. II, p. 321) . . Sylvicapra, 190. 
minuta Forst. = ET Pall. 
montana ÖCrzm.. . . . Calotragus, 1493 
monticola Thbg 1811 = er fet 
moschatus v. Dub. +. SIS. I Nesotragusi Add ine seg. 
mytilopes H. Sm. = fddar 
nanguer = dama var. 
nasomaculata Blv. = addax. 
NALAENSIS ATS del oe ilen ee se SR SYLVICA DER: 022Og. 
nictitans Thbg = Mergens. 
Niger (ACSOCEFOS), —u4 "Ae en 26 vn AN HIPPO VLG SUSAR AS 
nigra = niger. 
oreas Pall snE moa ek & MOINGLS, KE RR 
oreotragus Forst. v. a fA LR 
orisntalis Erxl. = gutturosa. 
oryx Pall. Misc. = oreas. 
oryx Pall. Spic. XII = capensis. 
oureby Sh. = scoparia. 

. Er. Cuv.z Conf. reduncam. 

Ogilbys "Wat. . (Add. II 322) 37 SVIViCapra, [SO 
pallida H. Sm. = pediotragus. 
palmata H. Sm. = furcifer. 
pediotragus Afz. = tragulus var. pallidior. 
perpusilla L. (Capra) = spinigera Tem. 
perpusilla H. Sm. = pygmaa. Licht. 
personata = pygarga juv. (Wagn.'. 
PALGräte; HÅ. SM sertape rst ös FE TTOSGRI PERS KASERNER ON 
philantomba H. Sm. vid. ”Friderici” . Sylvicapra, I, 190. 


picta Pall. = tragocamelus. 


329 


j Genus. Pars. Pag. 
platous H. Sm. = mergens var. (cf. 
add. II, p. 324). 
ptox H. Sm. = mergens. 
pygarga Pall. (= pygargus Pail). -. Bubalis, 1,7 209, 


pygarga Thbg. Forst. Blbeh. = euchore. 

pygmea (L.) Licht. (App. Il: 308,9; et Add.321) Sylvicapra, I, 190. 
pygmea Fr. Cuv. = Friderici. 

pygm&ea Pall. = spinigera. 


quadricornis Blv. FNs ge ae tR RT EtraCeras, I, 189. 
gugiristopa I: SM 4. os o$ os. ss SPinc. n:o 3, IL 295. 
risia H. Sm. = tragocamelus. 

recticornis Erxl. = (Oryx) capensis. 

KReGURGA RON ee la RN föl Le ns OBEVICAPTA, 1; 095, 
regia Erxl. = spinigera. 

reversa Pall. misc. = redunca. 

rubro-albescens Dsml. = melanotis. 

rufa Afz. = redunca. 

rufescens Burch. H. Sm. = tragulus. 

ruficollis H. Sm. = dama. 


rufifrons Gr. = levipes. Cf; Add. 

rupestris H. Sm. Forst. = tragulus.' 

Hupseapra ball = sor 0 + Capra rape: Il -284; 
saiga Pall = tatarica. 

saliens Lac. = euchore. | 
sälkalrio bodd: oo. oc. sc. + +. » Oreotragus, IT, 288. 
Saltiana Blv. = madoqua. 

Saltiana Ehr. Räpp. Atl. PN 


scoparia Schr. . -. . « « oo. Calotragus, 15 90 
Stutan Ball se sne RR CR Frägelaphus, | L--499, 
scythica Pall. = saiga. 

senegalensis = koba. 

singsing Benn. = defassa. 

Soemmerringi Cr. SN . +» » Åntilope. HH, 266. 


spinigera Tem. (Conf. App. I, P. 308) Nanotragus, IL 194. 
strepsiceros Pall. v. Sr eds. 

Ssubgallurosa Pall. oc cm,» » ANtilope; II, 269. 
SUDMIGTANEE ISM. ös de RR ee SPE INC. 0:07; IE 290. 
sumatrensis Sh. ov rr. 6... FF . Nemorhedus, ' IT, 287. 
suturosa Otto = addax. 

sylvatica Sparrm. si socc4coc os sc Fraselaphus, I -189. 
Sylvicultrix (AfZ: Isa ue ds de un oo Sylvicapra, KN T90. 
tao H. Sm. = leucoryx Licht. jun. 

tatarica (Capra) L. (App. II, 312). -» Antilope. 15 EO: 


330 | SS 


Genus. 
taurina Burch. = gnu; conf. add. p. 323 (Catoblepas). 
temmamazama H. Sm. v. post Sp. 

inc. II; ps 297: 
tendal: Räpp. = stfrepsiceros. Pall. 
tetracornis Hodgs. = Quadricornis. 
thar Hodgs. = bubalina. 


tortiGornis: THerm: :s code stötte OPs 1S0AEDIAS 
tragocamelus Pall. (lapsu calami ”tra- 

SClaphuSk) em set raser OLORTdEA 
tragulus Forst. . . . Calotragus 
d:o var. g, pallidus Licht = VÄL SSG 
truteri Fisch. = jubata. 
unctuosa LÄS = defassa. 
villosa Burch. H. Sm. = capreolus. 
ZE0TA OTAN >ue 6 ve SEE STENS er SPE IINGSNN 


zebrata Rob. = zebra. 


Åsigter rörande den organiska sam- 
mansättningen: 


af 
JAC. BERZELIUS. 


Till Åkademien inlemnad den 11 Febr. 1846. 


Ingen del af kemien har varit föremål för så va- 
rierade åsigter, som den organiska sammansätt- 
ningen. De flesta, som dermed sysselsätta sig, 
finna vid sina försök ofta oväntade föreningsför- 
hållanden, göra sig deröfver för tillfället en egen 
tankebild, utan afseende på dennes sammanhang 
med vetenskapens öfriga lärobyggnad, och fortgå 
sedan i den riktning att finna nya bevis för den- 
na åsigt. Derigenom hafva nästan otaliga olika 
föreställningssätt uppkommit. Jag har Lal inga 
nya åsigter att lägga till dessa. Min afsigt med 
denna framställning har endast till föremål, att 
fästa uppmärksamheten på den skada och splitt- 
ring, som orsakas vetenskapen genom de rent af 
diktade förklaringssätten, att hämma dessa och, 
om möjligt, hejda inbillningskraftens alltför fria 
flygt, i frågan om leoretiska betraktelser, samt 
binda den vid hvad som kan af erfucnbeten nå- 
gorlunda besannas. Jag är fullt beredd derpå att 
häruti icke vinna mängdens bifall. 

Empirisk och fälkonell sammansättning.  Hvart 
och ett organiskt ämne kan genom analys till 
sin sammansättning bestämmas. På större delen 


kan äfven atomvigten med någorlunda säkerhet 


332 


finnas, hvarigenom antalet af enkla atomer, äf- 
vensom det relativa antalet af hvarje grundäm- 
ves atomer i föreningen, blir med säkerhet kändt. 
Detta är nu den empiriska sammansätlnoingen. Så 
IE uttryckes oxaminsyrans sammansätlning med 
den empiriska formeln C'H'N:O", 

Men då uppkommer den frågan: Huru äro 
dessa grundämnen sammanparade ? Kan och bör 
denna syra betraktas såsom sammansatt å ena 
sidan af 5 atomer syre och å den andra af en 
sammansalt radikal, CCH'N?? Detta grundämne- 
nas sammanparande till en sådan radikal vore 
ganska enkelt och ej osannvlikt; men vi veta att 
sådan är icke denna syras sammansätining, utan 
att den består af oxalsy ra, förenad med EES 
såsom koppling. Detta utgör dess rationella sam- 


mansättning och C+NHÉE dess rationella formel. 

Den tatignella sammansättningen är den or- 
ganiska kemiens högsta problem; men det bar 
hide endast för ett ganska inskränkt antal or- 
ganiska ämnen kunnat med Uutllförlitlighet lösas 
oaktadt det utgör föremål för allas bemödande, 
som sysselsätta sig med organisk kemi. Vid för- 
söken att komma till kunskap om kroppars ratio- 
nella sammansättning, kan man aldrig använda 
nog varsamhet i slutsatser, nog grundlighet I om- 
dömet, nog mångfald i bevisen. Vetenskapen li- 
der, och skall länge lida, af lifliga inbildnings- 
gåfvors diktade rationella formler, för hvilka in- 
tet annat bevis finnes, än att de icke molsägas 
af de empiriska resultaten af analyserna. Men 
då hvar och en af de sistnämda kan svara till 
många rationella åsieler, så bevisar detta alldeles 
intel. Hvad jag i det följande kommer att an- 
föra skall nogsamt ådagalägga huru vetenskapen 
invecklas och blir missledande genom grundlösa 


Rd ARGA såm 


303 


och förhastade slutsatser om den rationella sam- 
mansättningen. | 

Ehuru den organiska sammansättningen, vid 
första påseendet, tyckes vara alldeles olik den 
oorganiska, så är det dock från hvad vi af den 
sednare känna, som den enda tillförlitliga led- 
ning, för vårt bedömmande af den förra kan 
erhållas. Det är pemligen den enda riktiga gån- 
gen i våra forskningar, att stödja oss på det be- 
kanta, för atl leta oss till det obekanta. Det må- 
ste sålunda, äfven här, vara den rätta vägen, att 
taga hvad som är lat grundämnenas för- 
eningslagar i den oorganiska naturen till rätte- 
snöre vid hetlomndddet af deras föreningsart i 
den organiska. Allt annat sätt att framgå, blir 
att lemna fritt spel åt inbildningskraften, hvil- 
ken, i dess individuella mångfald, alltid är färdig 
att bilda nya slott i luften. Derigenom sker ock 
att otaliga olika åsigter framställas och varieras 
på mångfaldiga sätt, ingen följer samma rätte- 
snöre och meningarna korssa hvarandra i alla 
riktningar, och detta skall aldrig upphöra förr 
än man allmänt är ense om rättesnöret för våra 
omdömen i denna väg. 

Jag upprepar derföre: att användandet af hvad 
som är, eller kan ytterligare blifva, bekant af grund- 
ämnenas föreningssätt i den oorganiska naturen, till 
bedömmande af deras föreningar i den organiska , är 
det ledband, genom hvilket vi kunna hoppas att kom- 
ma till rigtiga och med hvarandra öfverensstämmande 


| föreställnmingssätt om sammansättningsarter hos de krop- 


par, som i den lefvande naturen frambringas, eller 
| genom dessas förändringar på kemisk väg uppkomma. 
Denna grundsats har visserligen aldrig blif- 


vit bestämdt förnekad, men den ar bcktå icke 


varit såsom allmän Frund för omdömet antagen. 


334 


Historisk framställning om åsigterna af den or- 
ganiska sammansättningen. De: första någorlunda 
tuillfredsställande försök, öfver organiska ämnens 
sammansältning, bekantgjordes 1811 af THÉNARD 
och GaY-Lussac. De kemiska proportionerna voro 
då ännu under sin utveckling och hade icke hun- 
nit fästa desse kemisters uppmärksamhet, som 
nöjde sig med att bestämma grundämnena efter 
hundrade delar af det analyserade ämnets vigt. 
De åsigter hvartill dessa försök ledde, mnemligen 
att de organiska ämnen, hvari vätet är till sy- 
ret, såsom i vatten, äro neutrala, 1. ex. slär- 
kelse, socker, träd; de åter, hvari syret befinnes 
i öfverskott, hafva egenskaper af syror, och de 


hvari vätet är öfverskjutande höra till klassen af 


hartser, oljor, spirituösa vätskor, instämde väl 
med resultaterna af de då gjorda analyserna; men 
hafva sedan visat sig icke vara riktiga. 

Några år derefter, sedan jag försökt de kemiska 
proportionernas utredande i den oorganiska nalu- 
ren, företog jag deras eftersökaude älven i den or- 
ganiska sammansätlningen. Det visade sig då att 
syrebhaltiga organiska ämnen, äfven sådava, som 
icke höra till syrorna, låta förena sig med oorga- 
niska oxider, 1 bestämda och ofta multipla förhål- 
landen, hvarigenom här, likasom i den oorganiska 
naluren, begreppet om atomvigt kunde erhållas, 
som då blef en controll på riktigheten af analy- 
sernas resultat. Dervid visade sig att syret i det 
organiska ämnet var en mulupel af syret i den 
dermed förenade oorganiska oxiden, och att hal- 
ten af de öfriga beståndsdelarne inträffade med 
vissa antal hela atomer, som kunde, likasom för 
den oorganiska sammansättningen, 1 formler ut- 
tryckas. Denna likhet i förkällsnde. emellan syre- 
haltiga organiska ämnen och de oorganiska oxi- 


Se RE TN 


FARMOR 


33) 


derna, ledde rakt till de organiskas betraktande 
såsom också varande oxider, men hbvilkas radikal 
är sammansalt, då den deremot i de oorganiska 
utgöres af en enkel kropp. Denna åsigt uttryckte 
jag i den 2:dra svenska upplagan af min Lärbok 

1 kemien, (Del. I., s. 544. Stockholm, 1817) med 
följdnde ordagrant derifrån håmtade sats: ”Vi 
finna alt skilnaden emellan organiska och oorga- 
niska kroppar består deri, att 1 den oorganiska 
naturen alla oxiderade kroppar hafva en enkel 
radikal, då deremot alla organiska substanser ut- 
göras al oxider med sammansatt radikal. Hos växt- 
ämnen utgöres radtikalen i allmänhet af kol och 
väte och hos djurämnen af kol, väte och qväfve 
Syror med sammansatt radikal vill således säga 
detsamma, som syror af organiskt ursprung. Lika- 
som ammoniaken är ett alkali med sammansatt 
radical, d. ä. af organiskt ursprung, härstammande 
fortaniligast från djurriket, inéh det vaktådt ägan- 
de den största analogi med de alkalier, som hafva 
enkel radikal och Karna från den. oorganiska 
naturen, skola vi finna samma analogi emellan 
syror af organiskt och syror af oorganiskt ur- 
sprung, och att såsom kali och natron förhålla sig 
till ammoniak, så förhålla sig svafvelsyran, sal- 
petersyran, fosforsyran till ätt iksyra, oxalsyra, ci- 
tronsyra m. fl.” 

Antalet af då TE organiska ämnen iv- 
skränkte sig till dem, som varit föremål för THÉ- 
NARDS och Gig Lussac's samt för mina analytiska 
försök.  Åsigten betraktades troligen af de flesta 
såsom förtidigt framlagd och blef i tvenne decen- 
niler lemnad utv äpprbärksadihet. 

De föreställningar, som under tiden beg ynte 
göra sig gällande, voro af en helt annan art. Man 
beltälkvade de organiska ämnena såsom sammnian- 


336 


satta af binära föreningar emellan grundämnena, 
eller af en binär forening. och -ewt grundämne. 
Prourt sökte visa. att en stor-del väsxtämnen, sär- 
deles -. de. som. -utgöra- näringsmedel för djuren, 
kunna! betraktas såsom - föreningar af vatten med 
kol, i olika relativa atomförhållanden emellan båda. 
Denna åsigt hade äfven. framställt sig för TaÉ- 
NARD och  GAY-Lussac, som. lik väl ansågo den icke 
kunna antagas. Andra kemister -begynte beräkna 
huru de organiska ävinena kunde anses samman- 
salta al binära föreningar, två eller flera efter 
omständigheterna, kolsyra, vatten och i olika för- 
lddlandere kolbkasctet väte. Vid dessa beräkningar 
gufs ingen annan grund, än godtycket och öfver- 
ensstämmelsen med analysens procentiska resultat, 
också blefvo alla åsigter varierande och höra un 
mera icke till vetenskapen, utan till dess historia. 

Föreställningssället. om sammansättningen af 
binära föreniogar hade emedlertid fått ett kraf- 
Ugt stöd i Gäns Lussacs undersökningar af alko- 
holns och eterns sammansällningsart, hvilken han 
1816 visade så förhålla sig, som om 2 volumer 
oljbildande gas i etern vore förenade med 1 vo- 
lum - vattengas och i alkoholn med 2 volumer 
deraf. Öfverensstämmelsen af denna åsigt med 
dessa kroppars egentliga vigt i gasform och med 
den då rådande föreställningen om eterns bildning 
af alkohol genom borttagande af vatten derur, var 
så fullständig, att den svårligen kunde annat än 
väcka bestämd öfvertygelse hos dem, som ännu icke 
fattat någon åsigt öfver det organiska förenings- 
sället. Nya stödjepunkter derför erbjödos dessuldd 
ytterligare, t. ex. genom MitscHErRticHS sätt att be- 
trakta den vattenhalliga benzné-syran såsom sam- 
mansatl af. 2 al. kolsyra och 1 at. af ett af ho- 

nom 


SES 


LA RR 


BE = adden 


SN 
nom ur denna syra afskildt kolbundet välte, som 
ban kallade benzin, = 2C + CH”, 


Förhandlingarne om eterarternas sammansätll- 
ning, särdeles de förträffliga "undersökningar der- 
om, som dels utfördes, dels leddes, af Dumas, 
hvilken vidhöll GaAy-Lussacs åsigt, gåfvo ett till- 
fälle, att jemföra de båda sätten att betrakta” or- 
ganiska syrehaltiga ämnen, nemligen antingen så- 
som oxider af en sammansatt radikal, eller såsom 
föreningar emellan binära kroppar, hvilket jag be- 
gagnade i den af mig till K. Vet. Akademien den 
31 Mars 1833 feil Årsberättelsen om kemiens 
framsteg (s. 189—201), och visade deri, att alla 
föreningar af eter med syror och saltbildare fullt 
lika väl, tilläfventyrs ännu bättre, öfverensstämma 
med den åsigten att etern är oxiden af en sam- 
mansatt radikal, och att denna oxid, likasom de 
oorganiska, är förenbar med  vattenfria syror, så 
väl af organiskt, som oorganiskt ursprung, och 
all, genom välesyrors inverkan derpå, syrans väte 
fölluedkir radikalen, som förenas med saltbildaren, 
under afskiljande af vatten, till en eterart, hvil- 
ken förhåller sig till de med syre-syror bildade, 
såsom ett halvidsalt ullett sy resalt. Jag Häirmäskte 
alt de ännu okända föreningarna af denna radikal 
med svafvel och selen otvifvelaktigt borde finnas, 
och desse blefvo några år svårare upptäckte. 

Denna framställning tillvann sig någon upp- 
märksambet. Den ölafrerdet af Latte; som åt 
radikalen gaf det namn af Eityl, som den sedan 
fått behålla. Men den bestreds i början af Dumas. 
Den deröfver emellan honom och DLieBiG förda 
utvexlingen af olika meningar, föranledde likväl 
snart Dumas att förena sig med LiErRiG om den 
mening, alt syrehaltiga organiska ämnen äro oxi- 

K. V. Akad. Handl. 1845. 20 


338 


der af sammansatta radikaler. Deras gemensamma 


åsigt deraf framlades för Vetenskaps-Akademien 


i Paris, d. 23 Oct. 1837 i en Note: Sur Véetat 
actuel de la Chemie organique, författad af Dumas 
bådas gemensamma namn. 

Dumas framlägger deri den frågan: Huru kan 
man, från lagarna i den oorganiska kemien, upp- 
ställa de sig emellan så olikt beskaffade ämnen, 
som man ur organiserade kroppar erhåller, och 
som nästan alla bestå af kol, väte och syre, hvar- 
till någon gång kommer också qväfve? 

För att ingenting förlora af det lefvande i 
framställningssättet, skall jag här meddela hans 
svar derpå i ordagrann öfversättning: 

”Deri ligger en stor och skön fråga för filo- 
sofien öfver naturen, en fråga hvars lösning väl 
kan ägga kemisterna till den högsta grad af täf- 
lan; ty en gång löst, vore der för vetenskapen 
ett löfte om de skönaste triumfer. Mysterierna, 
så af vegetationen, som af djurlifvet, skulle af- 
slöja sig för våra ögon, nyckeln skulle gifvas till 
alla dessa skyndsamma, ofta ögonblickliga, för- 
undransvärda modifikationer, som föregå hos djur 
och vexter, och, ännu mer, vi skulle finna ut- 
vägar att eftergöra dem 1i våra laboratorier.” 

”Nå väl! vi frukta ej att uttala, och det är 
från vår sida icke ett lättsinnigt uttalande, att 
denna stora sköna fråga är i dag löst. Det åter- 
står endast alt älveblla alla följderna af dess 
lösning.” 

”För att, med tre eller fyra grundämnen, 
frambringa lika så skiljaktiga, eller kaäiske ännu 
mer varierade - föreningar, än i den oorganiska 
kemien, tagen i sin helbet, har naturen valt en 
lika så enkel, som oförväntad utväg, ty den fram- 
bringar af de enkla grundämnena föreningar , som 


339 


äga alla egenskaper af grundämnen. Det är vår 
öfvertygelse, att deri ligger hela den organiska 
naturens hemlighet.” 

”Den organiska kemien äger således sina egna 
elementer, som spela än en likartad role med 
syret eller chloren, än i motsatt riktning rolen 
af metaller. Cyan, amid, benzoyl, radikalerna 
till ammoniak, till de feta syrorna, till alkohol 
och dermed likartade kroppar, utgöra de elemen- 

på hvilka den organiska kemien opererar, men 
den opererar icke på de enkla grundämnena, kol, 
väle, qväfve och syre, hvilka icke förete sig 
såsom sådana, förr än alla spår af organiskt ur- 
sprung försvunnit.” 

”För oss omfattar den oorganiska kemien illa 
kroppar, som härleda sig från de enkla grund- 
ämnenas föreningar sig emellan, och den organi- 
ska kemien bör innefatta alla sådana ämnen, som 
bildas af sammansatta kroppar, hvilka spela grund- 
ämnens role.” 

”I mineralkemien äro radikalerna enkla, i 
den organiska äro -de sammansatta, detta utgör 
hela skilnaden. De lagar hvaraf föreningarne bero, 
äro I båda desamma.” 

”Så som vi uppfatta den: organiska kemien, 
företer den radikaler, som spela lika role med 
metaller och ännu andra, som spela rolen af 
syre, svafvel, chlor m. fl. Dessa radikaler för- 
enas sig emellan, eller med grundämnen, efter de 
enklaste lagar för den oorganiska kemien, och 
gifva derigenom upphof åt alla organiska för- 
eningar.” 

Dumas tillägger i fortsättningen den uppen- 
bara historiska oriktigheten, att han och LIiEBIG 
i 10 års tid, hvarje dag varit sysselsatt med be- 
mödanden att upptäcka och studera dessa radikaler. 


340 

Dumas har, så vidt mig är bekant, seder- 
mera af dessa åsigter aldrig Hört någon tillämp- 
ning; DLIiEBIG har likväl vidhållit Hörn och hans 
organiska kemi begynner med dessa ord: Den 
organiska kemien är de sammansatta radikalernas 
kem. | 

Båda desse kemister företogo, hvar på sitt 
sätt och samtidigt med framställandet af den nu 
anförda åsigten , ett försök att theoretiskt förklara 
de förluster af vallen, som vattenfria dubbel- 
salter af vinsyrad antimonoxid med andra baser 
lida vid upphettning till + 200", hvarvid deras 
förklaringar likväl gjordes på ett sält, som synes 
visa, atl ingendera tänkt på de i det anförda så 
varmt förordade lärosatserna. 

Någon tid, innan förklaringen om organiska 
radikaler afgafs, hade Dumas begy nt en närmare 
undersökning af ett af GaYr- Lössac upptäckt fak- 
tum, alt vax, lemnadt i vattenfri chlorgas, för- 
byter denne efter hand till saltsyregas, vek att 
gasens volum ändras, hvaraf följde att vaxet mi- 
stat väle och upptagit chlor, i ett sådant för- 
hållande alt båda i gasform intaga lika volumer. 

Dumas insåg hela vigten af detta fenomen 
för läran om dén organiska sammansättningen , 
och begynte studera lagarna derför. Han ådaga- 
lade dervid, att i det större antalet af organiska 
ämnen, som behandlas wed chlor eller brom, 
sker ett utbyte af väte mot saltbildaren, i de 
vanligaste fallen, till lika eqvivalenter af de mot 
hvarandra utbytta grundämnena. Detta gaf an- 
ledning till en theoretisk framställning af detta 
fenomen, hvilken han kallade substitutionstheori, 
och der det vanligare fallet, att de mot hvar- 
andra utbytta grundämnenas eqvivalenter äro lika, 
fick namn af Metalepsi. Han visade dervid, att 


341 


organiska ämnen, hvari en eller flera eqvivalen- 
ter väte blifvit utbytte mot ett lika antal eqvi- 
valenter chlor eller brom, hafva bibehållit sin 
mättningskapacitet och flera kemiska egenskaper, 
till och med i många fall lät det ådagalägga”sig 
alt kristallformen var oförändrad bibehållen. Deraf 
ledde han sig då till den slutsats, ait saltbildaren 
2 den nya föremngen spelar samma role som vätet i 
den primitiva, och sedan han upptäckt och ana- 
lyserat chlorättiksyran (chlöroxalsyran) ansåg han 
derigenom denna åsigt så betryggad, att en all- 
deles ny theori för den organiska sammansätt- 
ningen kunde derpå byggas. Då i den electro- 
ehemiska theorien chloren är ett af de starkast 
electronegativa grundämnena, men vätet deremot 
electropositift, och då, efter hans nu fattade åsigt, 
det ena af dessa grundämnen kunde i en kemisk 
förening spela samma role, som det andra, så 
slöt Dumas deraf att de electrokemiska åsigterna 
sakna tillräcklig grund, för att användas i veten- 
skapens theori, och fastställde, med anledning deraf, 
att den role ett grundämne spelar i den organi- 
ska sammansältningen, icke beror på grundäm- 
nets ursprungliga egenskaper, utan af det ställe 
der det blifvit placeradt i föreningen, hvarigenom 
således chlor, eller hvilket annat grundämne som 
helst, placeradt i vätets ställe, måste spela sam- 
ma role som vätet. 

Detta föranledde nu att öfvergifva åsigten 
om de organiska radikalerna, hvilka han likväl, 
efter det varma försvaret af deras tillvaro, und- 
vek att öppet bestrida, men han jemförde dem 
icke nu mera med enkla grundämnen, utan med 
koloxid, svafvelsyrlighet, qväfoxid och med den 


så kallade undersalpetersyran, N. Han föreställde 
sig nu den organiska sammansättningen på ett 


342 


helt annat sätt. Grundämnena 1 den organiska 
naturen förenas, tre eller flera, till egna typer, 
och i dessa typer äro atomerna, för hvar och en 
särskildt typ, ordnade på ett bestämdt sätt, lika 
i alla kroppar som böra till samma typ, hvarvid 
föreningens karakterer på det sätt bero af ord- 
ningen i den sammansatta atomen, att det kan 
vara likgiltigt hvilket det grundämne är, som 
intager den bestämda platsen. Derigenom blef då 
substitutionens möjlighet utsträckt vida längre än 
till vätet och saltbildarne ”Substitutionslagen,” 
säger han, ”Ullåter förutseendet af alla elementers 
utlagande och ersättande af andra, hvarvid grund- 
ämnen kunna substitueras af sammansatta krop- 
par, så att icke allenast syre, utan också cyan, 
koloxid, svafvelsyrlighet, qväfoxid, undersalpe- 
tersyra, amid eller andra sammansatta kroppar, 
kunna mellankomma såsom grundämnen, hvilka 
intaga vätets plats och gifva upphof åt oya kroppar.” 

Grundbegreppen om dessa typer har Dumas 
ej lyckats att rätt klart framställa. Han har dem 
af två slag, kemiska typer och mekaniska eller mo- 
leculartyper. 
| Jag skall anföra hans egna ord: 

”1. Erfarenheten visar att en kropp kan för- 
lora ett af sina grundämnen och i dess ställe 
upptaga ett annat, eqvivalent för eqvivalent, detta 
är substitutions-theoriens allmänna factum.” 

”2. När detta sker kan man antaga, att dess 
molecul alltid förblifver oförändrad, bildande en 
grupp, i hvilken det ena grundämnet helt en- 
kelt intager det rum, som förut intogs af det 
andra. Den konstituerar, då i mina ögon en na- 
turlig familj.” 

”3. Bland de kroppar, som bildas genom 
substitution, behåller en stor del påtagligt samma 


J40 


kemiska karakterer, såsom syra eller basis, vill 
lika grad som före förändringen genom substilu- 
tion. Det är dessa jag betraktar såsom utgörande 
samma kemaska typ, eller för att tala naturhisto- 
riens språk, de höra till samma genus.” 

Den kemiska typen företer således, efter Du- 
MAS's åsigt, ett slags naturhistoriskt genus af för- 
eningar, som alla öfverensstämma deri; att de 
innehålla ett lika antal eqvivalenter, förenade på 
samma sätt och äga samma grundegenskaper. 

Här äro således tre generiska karakterer. Den 
första, eller antalet af eqvivalenter, är ganska lätt 
att från atomvigten säkert bestämma. Den andra 
deremot, eller föreningen på samma sätt, saknar 
alla grunder för "ett bedömmande huruvida det 
inträffar eller ej, så vida det ej låter igenkänna 
sig af föreningarnes isomorfi. Det är således ett 
öppet fält, lemnadt åt det individuella godtycket 
att antaga eller icke antaga de enkla atomernas 
förening på samma sätt. Hvad den tredje beträffar, 
så syntes Dumas ursprungligen hafva betraktat 
de kemiska egenskaperna hos en genom substi- 
tution uppkommen kropp såsom så föga förän- 
drade, hvarpå han också citerade ättiksyran och 
chlorättiksyran såsom ' bevis, att han dermed i 
början torde hafva menat en allmän Ööfverens- 
stämmelse i kemiska karakterer, men då invänd- 
ningar emot riktigheten af denna öfverensstäm- 
melse gjordes, förklarade han att med grundegen- 
skaper förstods den omständigheten, att då de un- 
derkastades en lika sönderdelningsmetod, så skulle 
sönderdelningsprodukterna blifva, sig emellan, af 
samma kemiska typ, hvilket han upplyste med 
följande exempel: då ättiksyradt kali blandas med 
kalibydrat och underkastas torr destillation, så ut- 
vecklas kolbundet väte i minimum, C H', och då 


344 


chloroxalsyradt kali kokas med en stark lut af cau- 
stikt kali, så bildas formylsuperchlorid , CHC€P. 
Här är väl sönderdelningsmethoden ganska olika, 
ty chloroxalsyradt kali ger, i torr destillation 
med kalihydrat, chlorkalium, kol, kolsyradt alkali 
och kolbundet väte, då det ättiksyrade delas i 
kolsyra och kolbundet väte, och dessutom sön- 
derdelas icke detta i kokning med kalilut; men 
sådant var det exempel af. meningen med grund- 
egenskaper, som af Dumas gafs. För att nu få 
det i minimum kolbundna vätet, CH", alt vara 
af lika kemisk typ med formylsuperchloriden, an- 
tog ban att det förras atom utgöres af C:H", och 
att i den sednare, C:H>CI, chloren spelar samma 
role som vätet, eller att i den förra 6 at. väte 
äro placerade såsom de 6 at. chlor i den sed- 
nare. Att detta icke är annat än ett fantasispel, 
torde knappt behöfva tilläggas. 

För all gifva ett begrepp om den samman- 
sällninugsåsigt, som af denna theori följer, skall 
jag anföra ett af Dumas anfördt exempel på den 
kemiska typ, hvartill bittermandeloljan bhörer, 
- framstäldt i de till denna theori hörande kemi- 
ska formler, i hvilka de grundämnen, som spela 
samma role, ställas under hvarandra i linie upp- 
ifrån ned. 

Bittermandelolja : » «> «+ > » » C"'H'O? 


Benzoe-biaci-chlorid . . . . . «+ « C" ce, O?. 
TENZOCSYRA IA jer SEE ES IRA JO I Ck Or 
Benzoe-biaci-sulfid . . . « . ... C:s Or 
Benzoesyrans amid .....«. C"xHO. 


I dessa hvarandra 'så olikartade föreningar, 
hvilkas rationella sammansättning det här använda 
namnet uttrycker, antages icke allenast chlor, 
utan ock svafvel och syre att spela samma role, 


[ 


345 


som vätet, och äro följaktligen antagna att våra 
placerade så, som en eqvivalent väte sitter 1 bit- 
termandeloljan , såsom förebild. Det femte ex- 
emplet bar den särdeles stora märkvärdigheten, 
alt samma rum, som 1 SN anses 
hafva varit fyldt af 1 eqvivalent väte, är der 
tillräckligt, icke endast åt 2 vitala såna 
utan, ännu derutöfver, åt en eqvivalent q väfve. 
Den mekaniska omöjligheten är i denna teori 
intet binder, och metalepstens anhängare göra der- 
före ingen svårighet i att låta en eqvivalent väte 
substitneras af 4 atomer eller eqvivalenter syre 
och en eqvivalent qväfve, eller af två atomer 
syre och en atom svafvel. 

Det är således den lättast användbara af alla 
teorier och det bör derföre icke väcka foörvå- 
ning, att den, i detta ögonblick, är för organiska 
föreningar den allmännast begagnade, hvartill dess 

- upphofsmans välförtjenta ryktbarhet i annan väg 
väl också hufvudsakligt bidragit. Hans afhandlin- 
| gar hafva som oftast, sedan denna teori publi- 
| cerades, burit titeln af Mémoires sur les types chi- 
miques. 

Mycket mera skulle visserligen vara att här 
änvu anföra ur denna teori, men det anförda 
är tillräckligt att gifva ett begrepp om den me- 
taleptiska typteoriens sätt att betrakta den ratio- 
nella sammansättningen i den organiska kemien. 

Samtidigt med os dr LAurEST bearbetat 
och varierat detta föreställningssätt i oändlighet. 
Den ovanliga mängd af nya föreningar han, un- 
der sina verkligen förträffliga forskningar j lyckats 
frambringa, har beredt hörröna ymniga: ämnen att 
der på, före någon annan, försöka sina 'åsigter, och 
då de endast i denna” drägt blifvit framstvällde 
och hans nomenklatur 'helt : och > hållet : derefter 


346 


blifvit uppgjord, har hans sätt, alt se samman- 
sättningens art, nästan blifvit trugadti på kemi- 
sterna och med den framgång att, ehuru han 
tidtals funnit sig nödsakad att ombyta föreställ- 
ningssätt, han dock försökt att, efter sina åsigler 


af den organiska sammansättningen, ombilda åsig- 


lön SAF? MCA oorganiska. Grundbegreppet i hans 
tankebilder är dock i full likartighet med Dumas's, 
nemligen typer och metalepsi. 

Samma kemiska thema har äfven GERHARDT 
varierat i ett arbete öfver den organiska kemien, 
hvari han icke efterger någon föregångare i an- 
vändandet af fantasibilder såsom rationella sam- 
mansättningsåsigier. 

Persoz har utgått från den grundsats, att 
sådana kroppar, som bestå af kol och väte med 
syre, egentligen äro att betrakta såsom kolbun- 
det väte, hvari väteeqvivalenter blifvit metalep- 
tiskt ersatta af ett lika antal atomer koloxid, och 
att en sådan era sedan kan förbindas med 
kolsyra. Det är, såsom man ser, läran om sam- 
mansättning af binära föreningar, till hvilken sub- 
stitötiokstheorien är lämpad. Så t. ex. om alko- 
holn empiriskt består af C'H:O?, - blir dess ra- 
tionella formel, efter Persoz, = C? REAR dö äsdlivå 
eqvivalenter väte, i formeln C'F, äro utbytta 
emot 2 at. koloxid. Ätltiksyran deremot, hvars 
empiriska formel är C'HO:, härstammar från 
C:H', hvari en eqvivalent väte är utbytt mot 
en atom koloxid, RS och denna KOPP är se- 


dan förenad med 1 at. kolsyrra = ( 0400 


LöwiG föreställer sig, 1 den dpbaniska sam- 


mansältningen, vissa grundföreningar af kol och 


väte, eller af dessa båda med syre, hvilka sedan 


kunna förenas med koloxid, med kolsyra, eller 


j 
| 


347 


med båda på en gång. - Så will ex. är, efter 
honom, formylsyrans rationella formel CHO +C, 
tartrylsyrans 2CHO +C+C. Citronsyrans är CHO 
4646 och den dermed isomera äpplesyrans 
C:H:+2Ö. 

GraAHAM anlager att de enkla atomerna af 
hvart och ett grundämne sig emellan förenas efter 
vissa typer, af ett bestämdt antal atomer i en 
oföränderlig och bestämd ordning. När grund- 
ämnena förenas, så utvexlas alomer ur typerna, 
genom elt slags dubbel dekomposition, och orga- 
niska föreningar uppkomma, då ur kolets typ kol- 
atomer utvexlas emot atomer af väte, qväfve och 
syre ur dessas typer, som i stället antaga kol- 
atomer. 

Det är uppenbart att på detta sätt bvar och 
en som företager sig ett försök öfver den ratio- 
nella sammansättningen 1 den organiska kemien, 
och som icke finner sig belåten med någon före- 
gångares, skapar eller diktar en ny åsigt, och det 
gifves intet skäl hvarföre detta skulle finna en 
gräns, så länge man ej bryr sig om något rätte- 
snöre för sältet att härvid gå till väga. 

Jag har anfört att vi, i lagarna för grund- 
ämnenas föreningar i den oorganiska naturen, hafva 
| ett sådant rättesnöre. Men dervid händer oftast 
att vi, äfven med det riktiga ledbandets tillhjelp, 
icke kunna komma till klara begrepp. Då måste 
vi nöja oss med den empiriska sammansättningen 
och uppskjuta utvecklingen af den rationella, till 
dess våra kunskaper mognat tillräckligt för att 
ådagalägga den. När detta inträffat, inses den 
| genast af alla och igenkännes för den rätta. Alt 
intill dess fylla vetenskapen med fantasispel, är 
att gå vilse, 1 stället för att gå längre fram. 


348 


Hvilka åsigter af den rationella organiska sam- 
mansättningen kunna anses öfverensstämma med för- 
eningslagarna i den oorganiska naturen? är en fråga 
som jag nu skall försöka att besvara. 

Idéen om sammansatta radikaler och om de- 
ras föreningar med syre, svafvel, saltbildare m. 
fl. instämmer, såsom jag redan i det föregående 
visat, bäst med den ledning för omdömet vi kunna 
hemta från den oorganiska naturen. Det är här 
icke min mening att utveckla denna idé. Detta 
har långt för detta skett och jag hänvisar der- 
före, i afseende derå, till 5:te Tyska uppl. af 
min Lärbok i kemien, Del. I, s. 672 och följande. 

Men denuna ide, äfven förutsatt alt den är 
riktig, såsom ock försöken deröfver synas ådaga- 
lägga, är så långt ifrån att för oss afslöja den 
lefvande naturens hemligheter, såsom. Dumas der- 
om förmodat, att den, rörande dem, upptäcker 
alldeles intet. Också är antalet af de samman- 
satta radikaler, som vi hittills lyckats någorlunda 
säkert lära känna, ytterst ringa. 

Om vi, i hvar och en förening af kol och 
väte, eller af kol, qväfve och våte, med syre, 
ville betrakta för en gifven radikal, hvad som 
icke är syre, så skulle vi deraf ledas till fullt så 
irriga begrepp, som om vi 1 formyloxid-svafvel- 
syra (MeLrsen's Acide sulfacetique) ville betrakta 
för syrans radikal allt hvad som icke är syre. 
Svafvelsyra är nemligen deri på ett alldeles eget 
sätt förenad, eller hvad vi kalla kopplad, med 
formyloxid, som följer syran i alla dess förenin- 
gar med baser. Jag har redan i den nyss cile- 
alle upplagan af min Lärbok, D. I, s. 439, dit 
jag hänvisar, anfört de theoretiska åsigterna om 
detta slag af föreningar. Det inträffar allmänt, 

och 


349 


och vi hafva alltid anledning att förmoda det, 
så ofta antalet af syrets atomer I en sammansatt 
atom öfverstiger 7, utan att dock; deraf följer att 
icke koppling äfven kan äga rum när antalet af 
syrets alomer är lägre än detta tal. Så länge 
den ene af de genom koppling förenade krop- 
parna är en oorganisk oxid, är det ingen svårig- 
het att igenkänna en kopplad förening för hvad 
den är, och att lära känna kopplingens samman- 
| sällning. Men då både den kemiskt verksamma 
oxiden och kopplingen; äro af organisk samman- 
 sältning och innehålla samma grundämnen, så 
leder analysen icke till det ringaste begrepp der- 
om, och förhållandet måste på andra vägar ut- 
| rönas. Men sådana utvägar äro yLlterst sällsamma 
att påträffa, så att vi hafva ganska få exempel, 
| der något sådant lyckats, men de vi hafva äro 
alltid tillräckliga för att visa att föreningsarten 
finnes. 

| När vi lemna uppmärksamhet åt det redan 
bekanta stora antalet af kopplade svafvelsyror och 
erfara att antalet af organiska ämnen, som icke 
med svafvelsyra frambringa sådana, är ganska 
inskränkt; när vi finna att salpetersyra, fosfor- 
syra och till och med syror af chloren, ingå 
kopplade föreningar, så visar det sig, att detta 
föreningssält, om det ock ganska sent blifvit rik- 
tigt uppfattadt, icke dess mindre är allmänt före- 
fallande och det synes i den organiska naturens 
verkstäder mycket allmännare bildas, än i den 
oorganiska kemien, så att det större antalet orga- 
niska ämnen kan ulgöras af kopplade föreningar, 
| hvilket det sällan lyckas oss att genom Ja så 
förenade kropparnes åtskiljande upptäcka. Vi få 
'(endast bekantskap med den kopplade föreningen, 


K. V. Akad. Handl, 1845. 


—— "= 


3930 


och måste nöja oss med att betrakta den såsom 
en bestämd kropp. 

t hafva i den corganiska kemien erfarit att 
alla emellan den kemiskt verksamma 
oxiden isch dess koppling är ganska olika, stun- 
dom åtskiljas de af ringa inflytelser, stundom åter 
är föreningen så stark, att den endast genom en- 
dera kroppens förstöring kan upphäfvas. Den 
verksamma oxidens syre kan utbytas mot svafvel, 
mol chlor m. fl. och kopplingen följer radikalen 

; den ena föreningen 1 den andra. Den kopp- 
äl föreningen al platinachlorur med elayl, kan 
sönderdelas med kalihydrat, hvarvid kopplingen 
följer platinan i platinaoxidulen; den kan sön- 
derdelas med zink och platinan afskiljes ännu 
kopplad med elayl  Inträffa nu lika intima for- 
eningar emellan en koppling och en sammansalt 
vadilala ts så inser man lätt huru omöjligt det blir, 
alt utreda ett sådant förhållande. 

Den stora svårigheten att, för bedömmande 
al organiska ämnens rationella sammansättning, 
ägna begreppet om sammansatta radikaler, 2 
ger således i att bedöma när man har med en 
enda organisk oxid att göra, eller när den är 
kopplad. I förra fallet är det ganska lätt att få 
ett begrepp om radikalen, i det sednare är det 
icke möjligt. ty den verksamma oxiden har sin 
radikal och kopplingen har sin, och när kopp- 
lingen är en förening af två, så bar hvar och en 
af dessa sin radikal. Man inser deraf klart, att 
begreppet om sammansatta radikaler kan vara 
ganska riktigt, och dock under sådana förhållan- 
den icke användbart, förr än kunskap erhållits, 
så väl om den verksamma oxidens som kopplin- 
gens sammansättning. Der denna kunskap är 
oåtkonmilig, och detta inträffar i de talrikaste fal- 


| 


331 
len, måste vi, såsom jag redan erinrat, empiriskt 
betrakta det organiska ämnet, såsom ett enda helt. 

Antalet af sammansatta radikaler torde till- 
äfventyrs icke vara så serdeles stort. Det är 
möjligt, att den oändliga mångfalden betingas af 
variationer 1 kopplade föreningar. Vi hafva när- 
mare etthundrade svafvelsyror, som åtskiljas en- 
dast genom olika kopplingar. 

Jag har nämnt, alt när syrets atomer i en 
organisk atom öfverstiger 7, vi anse oss hafva 
skäl till den misstankan, att föreningen-hörer till 
de kopplade, i hvilka, genom de sammanhopade 
oxidernas hoplagda syrehalt, atomtaiet hos syret 
stundom kan gå temligen högt. Det händer med 
dessa föreningar någon gång att syrehalten deri 
kan minskas eller ökas... Mefi då detta sker blott 
med en af de förbundna oxiderna, så blir denna 
förändring endast ett ringa bråk af syrehalten i 
dem alla sammantagna, och svarar ej till de mul- 
tipla förhållanden, som vi i den oorganiska natu- 
turen äro vana att finna; dock är det klart, att 
den skulle svara deremot, om den kunde beräk- 
nas efter den oxid, som den tillhör. Så tll ex. 
innehåller protein 10 atomer syre, men syrehal- 
ten kan deri ökas med 2 och med 3 atomer syre 
till 12 och 13 atomer, i bi- och trioxyprotein. 
Det är klart att dessa ovanligt små tillskott af 
syre för oss utpeka en kopplad föreningsart, hvari 
tillökningen i syrehalt gäller endast en och till- 
äfventyrs den kemiskt verksamma oxiden. 

Vi hafva af oxaminsyran sett alt till antalet 
af de kroppar, som kunna blifva kopplingar, höra 
äfven amider. Af FEnuings försök öfver bernstens- 
syran har visat sig, att denna syra ger en lika 
beskaffad med succinamid kopplad bernstenssyra, 
och Laurents försök ådagalägga att dylika med 


352 
amid kopplade syror bildas af vinsyra, mjölk- 


syra, kamfersyra, phtalinsyra. Dessa exempel 
hafva på en gång, från ett enda, förökat sig till 
många. Det är deraf klart, att detta förenings- 
sätt måtte vara allmännare än vi hitvills haft skäl 
att förmoda. Men deraf invecklas läran om ter- 
nära radikaler, hvari äfven qväfve ingår, på ett 
sätt, som kan blifva omöjligt att utreda. Så länge 
amiden utgöres af en lägre oxidationsgrad af en 
syra, föletad med NH?, så är förbållandet lätt 
att upptäcka, derigenom att syror och alkalier 
förvandla amiden till ammoniak eller ammonium- 
oxid, genom den dermed förenade oxidens syr- 
sättning på vattnets bekostnad till syra; men om 
äfven amider af annan art, der en sådan högre 
syrsältning af oxiden ej äger rum och der ami- 
den således ej kan förvandlas till ammoniak, blifva 
kopplingar åt organiska oxider, qväfhaltiga eller 
icke qväfhaltiga, så låter detta icke på den an- 
förda utvägen uppläcka sig. 

Af allt det nu anförda är det således klart, 
atl. om än åsigten rörande sammansatta fädika- 
ler är alldeles riktig, så fordras dock att mycket 
hittills obekant skall upptäckas, innan vi kunna 
göra någon tillförlitlig tillämpning af denna åsigt 
och bestämdt göra skilnad emellan föreningen af 
syre med en sammansatt radikal och en kopplad 
oxid. Vår rationella insigt inskränker sig till att 
hafva lyckats ådagalägga, att sammansatta radi- 
kaler gifvas, samt att dessas föreningar med syre, 
svafvel, sältbildare m. fl. hafva en stor och all- 
män benägenhet att ingå kopplade föreningar, 
hvari det ena af de så förenade ämnena behål- 
ler sin kemiska verksamhet, under det att det 
andra, 1 de flesta fall, har alldeles förlorat den. 


303 


i hvilket förhåliande stå substiutions-fenomenen 
fil dessa åsigter? är en fråga, som ovillkorligt 
framställer sig, 1 följd af hvad jag nu anfört. 

Det är klart, att om en kopplad förening 
träffas af chlor eller brom, och en utvexling äger 
rum, denna icke kan ske liktidigt i kopplingen 
och i den kemiskt verksamma oxiden. Men der- 
igenom uppkommer då en helt annan åsigt af 
saken, än den metaleptiska theorien föranleder. 
Det torde icke böra anses såsom blott en lös giss- 
ning, om man förmodar, att det dervid är kopp- 
lingen som först af saltbildaren förändras, då jag 
med klara exempel skall styrka, att en koppling 
kan på detta sätt förändras af en saltbildare, utan 
att derföre upphöra att vara koppling åt den ke- 
miskt verksamma oxiden, som, i fall denne är en 
syra, behåller sina egenskaper af syra, och bildar 
salter, med de mer eller mindre anmärknings- 
värda förändringar i egenskaper, som af kopplin- 
gens förändrade sammansättning uppkomma, hvaraf 
sagan om kemiska typer uppkommit. Detta hin- 
drar emedlertid icke att äfven slutligen den ke- 
miskt verksamma oxiden kan af chloren förän- 
dras, men då uppkommer en förening af helt 
annan art, i hvilken den kemiskt verksamma 
oxidens egenskaper icke mera återfinnas. 

Dessa substitutioner hafva aldrig blifvit the- 
oreliskt behandlade af andra än metalepsiens an- 
hängare, och man kan säga, att nästan hvar och 
en som företagit ett försök i denna väg, genast 
blifvit denna theoretiska åsigt tillgifven. Det kan 
här vara stället att betrakta detta fenomen från 
andra synpunkter, i hvilket afseende jag skall 
anföra några exempel. 

1. Då bittermandelolja eller pikramyl-bioxid, 
C"H”+20, behandlas med chlor, utbytes en eqvi- 


JJ4 


valent väte mot en ecjvivalent cblor. Dervid bil- 
das den kropp, som, vid dess första upptäckt, 
fick. namn af. ehlorbenzoyl. I den metaleptiska 
theorien betraktas den, enligt hvad i det före- 
gående blifvit anfördt, såsom en oförändrad typ 


4 GrZ0, och liker spelar dert samma role 


och sitter på samma ställe som den förlorade 
väteeqvivalenten; men då den i alkohol behand- 
las med kalihydrat, så uppkommer chlorkalium 
och benzoesyradt kali. Detta utvisar en belt an- 
nan sammansättningsart, den innehåller nemligen 
samma förening af kol med väte, som finnes i 
benzoäésyran, förenad med 2 atomer syre och med 
en eqvivalent chlor. Motstycken dertill företes 
talrikt af oorganiska radikaler, t. ex. svaflet, chro- 
men, wolframen, molybden. Men dessa förenin- 
gar bestå af två atomer vattenfri syra och en 
tor superchlorid, det samma måste och här 
vara händelsen, och chlorbenzoyl således vara 
Benzoyl-biaci-chlorid = 2C"H”O:+C"H”€PF. Här 
har således ingen substitution ägt rum, utan af 
3 atomer pikramylbioxid hafva uppkommit 2 at. 
benzoäésyra och 1 at. benzoylsuperchlorid, som in- 
gått förening. Chloren har förstört den radikal som 
fanns och frambringat en annan, som håller lika 
många atomer kol, men en eqvivalent väte min- 
dre. Förhållandet är uppenbart och ovedersägligt. 
2. Verkar chlor på en kopplad organisk syra, 
hvari kopplingen är ett kolbundet väte, som in- 
nehåller många atomer af hvardera elementet, så 
måste substitution utöfvas på vätet i kopplingen. 
Hvad som dervid uppkommer genom förändiin- 
gen kan icke faktiskt ådagaläggas, men man kan 
inse de fall, som kunna inträffa, utan att der- 
före behöfva påstå eller yttra någon förmodan 
om hvilketdera som inträffat. a. Kopplingen kan 


300 


utgöras af flera atomer af det kolbundna vätet, 
och vid substitution kan en af dessa isender ut- 
vexla sitt väte mot chlor, hvarvid chlorkolet 
jemte det öfriga chlorbundna vätet qvarstannar i 
föreningen såsom koppling, till ex., låt kopplin- 
gen ulgöras af 3 at. €H Om då en atom isen- 
der af. CI? af chloren förvandlas till C€b, d. 
ä. tll oxalehlorid, så får man genom subsutu- 
tion 3 syror, i hvilka sjelfva den sura kroppen 
är oförändradt densamma, men med 3 olika kopp- 
lingar, nemligen CCI+2CH?, 2CCP+CH och slut- 
ligen 3CE€P. ob. Detta successiva utbyte af väle 
mot chlor kan dock ske äfven på annat sätt och 
med bildning af annorlunda beskaffad koppling, 
för hvilken förändringsart jag dessutom skall an- 
föra positiva bevis. Jag har, i den förut åbero- 
pade Lärboken i kemien, Del. 1, s. 709, anfört, 
att ättiksyran möjligen kan vara en kopplad oxal- 
syra, hvari kopplingen är CI. Jag tror icke att 
det ännu kan afgöras om så är; men låtom oss 
antaga detta fall såsom exempel. Om då ättiksyran 
är €+CH?, och deri en eqvivalent väte utbytes 
emot en eqvivalent chlor, så har man CHE, detta 
är elaylchlorur och denne hörer till de kroppar, 
som bilda kopplingar åt syror. Utbytes ytter- 
ligare en eqvivaleut. väte mot chlor, så uppkom- 
mer CHCP, formylsuperchlorur, såsom koppling åt 
oxalsyran, med ännu ett utbyte hafva vi ox- 
alehlorid €€I', såsom syrans: koppling, d. ä.ät- 
tiksyran är förvandlad tull chloroxalsyra: (Acide 
chloracetique, Dumas): Vid försöken öfver chlo- 
rens inverkan på ättiksyran, har man dmfvit 
denna ända tll fulländning, det är sålunda obe- 
kant om dessa mellangrader här gifvas.. Men up- 
penbart är att de kunna gifvas, och om detta-sär 
fallet, är det lika uppenbart att ättiksyrancär 


356 

en med €H? kopplad oxalsyra. Gifvas de icke, 
så forbytes den del af ättiksyran, på hvilken 
chloren inverkar, genast i chloroxalsyra, som kan, 
såsom sådan, från den oförändrade ättiksyran af- 
skiljas. Då uppkommer af chloren ingen substi- 
tution, utan en destruction af ättiksyran, och 
detta vore då ett skäl alt anse den för en syra 
med sjelfständig radikal. c. Då kopplingen är oxid 
af en sjelfständig radikal, så uppkommer, genom 
utbyte af väte med chlor, en oxichlorur af en 
radikal med mindre väte, eller då allt väte är ut- 
bytt, en oxichlorur af kol. — Det är anmärknings- 
värdt huru en kropp, hvilken en gång som koppling 
inträdt i en förening, kan genomgå den ena sam- 
mansättnings-förändringen efter den andra, med 
bibehållande af sin egenskap af koppling, hvarpå 
indigosvafvelsyran lemnar de talrikaste exemplen. 
Indigoblått, såsom koppling åt svafvelsyran, under- 
går deri sina talrika förvandlingar af saltbildare, 
salpetersyra, alkalier och reducerande inflytelser. 
utan att släppa sambandet med svafvelsyran. 

Jag skall nu från den oorganiska kemien 
framlägga de positiva bevis för kopplingsförän- 
dringar, som jag i det föregående åberopat. 

KousE, som nyligen fulländat en undersök- 
ning af kolsvaflans förvandlingar genom inverkan 
af chlor, har visat att den kropp, som af chlor 
eller kungsvatten bildas af kolsvafla, består af 
kolsuperchlorid och svafvelsyrlighet, CEP+S. Det 
är ett slags kopplad förening af kolsuperchlorid 
med svafvelsyrlighet. Då kaustikt kali får på 
denne inverka, utbytes en del af chloren mot 


syret ur kalit, och man får af 2 at. CEI>+$, 1 at. 
cblorkalium och en atom af ett kalisalt, hvars 
syra består af oxalchlorid och 1 at. dithyon- 


syra, = CCIP+S. Detta är en stark syra, som 


ät AA RA NASSER 


FO 


kan afskiljas och erhållas kristalliserad, den kan 
kallas oxalehloriddithvonsyra, och är uppenbarli- 
gen en kopplad dithyonsyra, hvari kopplingen är 
densamma som i chloroxalsyran. 

Om man i en upplösning af denna syra in- 
lägger metallisk zink, så upplöses metallen utan 
all gasutveckling, och man får 1 vätskan två zink- 
salter upplösta. En atomvigt af syran upplöser 
2 at. zink och lösningen innehåller 1 at. zink- 
chlorur och 1 at. af ett zinkoxidsalt, hvars syra 
består af CHEPR+S. En eqvivalent chlor är af 
zinken borttagen, och- det väte, som lösgjordes 
vid bildningen af en atom zinkoxid till syresy- 
rans mättning, inträdde i dess ställe i kopp- 
lingen, som nu förbytes från oxalchlorid till 
formylsuperchlorur, utan att lemna sin plats så- 
som koppling. Denna substitution har gålt 1 om- 
vänd ordning, emot de förut omtalade, och der- 
vid har i kopplingen -hbildat sig en sammansatt 
radikal, som deri förut icke fanns. 

Om nu denna, eller den förut omtalade syran, 
lika godt hvilken, upplöst i vatten blandas med en 
atomvigt svafvelsyra och zink inlägges, så mättas 
syran med zink, utan att vätgas behöfver ut- 
vecklas; efter olika använd kopplad syra, blifva 
3 eller 4 atomvigter zink upplösta, och man får 
1 lösningen 1 eller 2 at. vigter zinkchlorur, 1 at. 
vigt svafvelsyrad zinkoxid och 1 at. vigt af elt 
nytt zinkoxidsalt, hvari blott en eqvivalent chlor 


återstår, hvars syra är C:H'Cl+S, det är en med 
elaylchlorur kopplad dityonsyra.  Tillsättes, vid 
bildningen af detta salt, mer än en atom svaf- 
velsyra, så låter dock icke derigenom elaylchloru- 
ren sönderdela sig, utan vätgas utvecklas vid 
zinkens lösning i det i öfverskott tillsatta af syran. 


358 


Men hvad den genom öfverskott af svafvel- 
syra uppväckta föreningskraften icke kan uträtta, 
det förmår den elektriska strömmen. KorszE har 
visat, att om kalisaltet af endera af dessa tre 
kopplade dityonsyror i en koncentrerad lösning, 
emellan amalgamerade zinkplåtar, utsättes för ge- 
nomgången af en elektrisk ström från t. ex. 2 
till 3 par af den Bunsenska kolzinkapparaten, så 
bildas genom zinkens syrsättning basisk chlorzink 
och ingen vätgas utvecklas förr än hela chlorhal- 
ten i syran är utbytt emot väte, och man har 


då fått en fjerde kopplad dithyonsyra, CH?+S, 
hvari kopplingen har methylens sammansättning. 
Det är samma kropp, som vi förslagsvis antogo 
innehållas i ättiksyran, om denna är en kopplad 
oxalsyra. : 

KorsE har visat att chloroxalsyran kan på 
samma sätt återföras will ättiksyra och antydt 
mellangrader deri, hvilket det för vetenskapen 
vore al den största vigt att få med bestämdhet 
utredt. 

Dessa enkla försök i hvilka den kemiskt verk- 
samma oorganiska oxiden är densamma i alla sy- 
rorna och således af den natur, att dess bestånds- 
delar icke inveckla frågan om de förändringar, 
som kopplingen undergår genom substiuution, leda 
till följande säkra slutsatser: 

1. En koppling kan, oaktadt total samman- 
sältningsförändring, behålla sin plats såsom kopp- 
ling. 

2. När kopplingen är ett chlorkol och chlo- 
ren partielt utbytes emot väte, uppkomma nya 
radikaler af kol och väte, hvilkas chlorur eller 
chlorid qvarstannar såsom koppling, och då all 
chloren utbytes, bildas ett kolbundet väte, som 
intager chlorföreningens plats såsom koppling. 


339 
Det är deraf klart att, när utbytet går i omvänd 
ordning, eller då väte utbytes mot chlor, så må- 
ste förhållandet på ett lika sätt hedömmas. 

3. Den elektriska strömmens inflytande af- 
gifver en möjlighet att utbyta chlor mot väte, 
och i detta fall bildas af vätet med kolet en ra- 
dikal, hvari vätet väl intager chlorens plats, men 
spelar icke samma role som chloren. Dessa resul- 
tal af Korses försök fullända vederläggningen af 
de metaleptiska åsigterna och fantasi-spelet med 
kemiska typer. 

Jag är långt ifrån alt vilja påstå, att det 
nu anförda utgör förklaring af alla fall der väte 
empiriskt subsutueras af en saltbildare. Det inre 
förloppet dervid och produkterne deraf kunna 
vara af mångfaldigt olika beskaffenhet. Det hit- 
tills begångna felet har just bestått deri, att man 
velat deråt gifva en förklaring, som skulle lika 
passa åt alla fall. Vi hafva till och med fall der 
underchlorsyrlighet och underbromsyrlighet synas 
utgöra beståndsdelar af produkten. 

Jag är icke nog förmäten för att göra mig 
den förboppning, att dessa åsigter al svårighe- 
terna för ett riktigt bedömmande af organiska 
ämnens rationella sammansättning, skola i någon 
mån vinna gehör hos metalepsiens anhängare. Desse 
omfatta sin theori med full öfvertygelse om dess 
ofelbarhet, och mot blind tro fäktar man fåfängt 
med skäl och bevis; men jag är icke utan bopp, 
att hvad jag här föredragit skall vinna någon 
uppmärksamhet hos det stora antal kemister, som 
i dessa frågor tills vidare funnit sig föranlåtna 
att icke bestämma sig för någon viss åsigt. 


i Bön 


DD 


arr 


Jå 5; bd 
| 84 Ae 


le 


SM 183 


SES 


å a | yn 


& 


göm hIn by RET ke SN 


- 


2 Häll put 


datbbgg SEND. blad 


er sal sgokioru dala ae 
is be a md ANG 


der NAR a AR 


SR kila E 
CM Röker 3 
np Ra 
Vä ed Vår j 


NR 


va 


aj 
Så j 


nb vu 


Undersökning om Elektricitet i för- 
deladt och bundet tillstånd: 


af 
P. S. MUNCK ar ROSENSCHÖLD. 


Till Akademien inlemnad den 11 Febr. 1846. 


När en kropp icke yttrar några elektriska feno- 
mener, eller med andra ord, icke är elektriserad, 
så eger den, enligt Symmers hypothes, lika stor 
mängd positiv och negativ elektricitet. Man be- 
hölver likväl icke antaga, alt båda elektricile- 
terna, till folje af en slags kemisk frändskap, 
skalle ingå en förening, hvarigenom deras attra- 
herande och repellerande verkningar upphäfdes. 
Ty om man endast föreställer sig, att bådas ut- 
bredning i kroppens inre är densamma, så blifva 
Hr älin srt af den positiva elektriciteten, på en 
inom eller utom kroppen belägen punkt, noga 
upphäfda af den negativa elektricitetens verknin- 
gar på samma punkt. Då således, enligt denna 
åsigt, alla på en af kroppens elektriska punkter 
värkadde krafter äro i jemnvigt, kan man anse 
punkten alldeles fri, och häraf förklaras lätt, 
hbvarföre äfven den minsta utifrån verkande elek- 
triska kraft kan upphäfva kroppens neutrala till- 
stånd. På denna omständighet beror den så kal- 
lade elektriska fördelningen. Om nemligen en le- 
dare för elektriciteten föres i närheten Ape elek- 
triserad kropp, ehuru icke så nära, att öfvergång 
K. V. Akad. Handl. 1845. | 


302 


af elektricitet genom luften blir möjlig, så börja 
dess elektriska moleculer att röra sig, hvilket icke 
upphör förr, än ett nytt jemnvigtstillstånd upp- 
kommiit. På detta sätt blir den lika utbredbin- 
gen af ledarens naturliga förråd på positiv och 
negativ elektricitet mer eller mindre upphäfd, och 
den yttrar sjelf elektriska fenomener. Men så snart 
ledarens elektriska verkan utåt börjar blifva märk- 
bar, verkar den tillbaka på den fördelande krop- 
pen, och förändrar, om äfven denna är en le- 
dare, dess elektriska tillstånd, hvaraf inses, att 
den fördelande verkan är ömsesidig, eller att båda 
ledarne verka fördelande på varade 

Då en ledare är utsatt för elektrisk fördel- 
ning, måste man göra noga skillnad mellan dess 
isolerade och icke isolerade tWwillstånd. Är ledaren 
isolerad, kan ingen del af de genom sönderdel- 
ning af det elektriska noll uppkomna motsatta 
elektriciteterna bortgå, och båda utbreda sig till 
lika myckenhet på dess yta, och kunna 23 un- 
dersökas medelst profskifvan. Enligt erfarenheten 
samlar sig den elektricitet, bvilken är olikartad 
med den ördblande kroppens, isynnerhet på de 
delar af ledarens yla, som äro vända mol denna; 
den likartade deremot isyunerhet på den från- 
vända ytan. Båda elektrviciteterna öfvergå små- 
ningom i hvarandra, och äro åtskilda genom en 
indifiereut zon eller linea, hvarest det elektriska 
noll ännu eger rum. Med ledarens afstånd från 
den fördelande kroppen förändrar sig denna linea, 
äfvensom hela anordningen af de båda elektrici- 
teterna, hkväl är knappt möjligt, alt med afse- 
ende härå, gifva några allmänna reglor. 

Vidröres den för den elektriska fördelningen 
utsatta ledaren, hvilken jag i korthet vill kalla 
den fördelade, afledande, så försvinner hos den- 


363 


samma hvarje spår af likartad elektricitet; den 
olikartade deremot vinner i styrka och breder 
sig vidare ut, likväl äro omständigheterna myc- 
ket olika och beroende af beröringens beskaffen- 
het. Egentligen bör man, då isolering icke eger 
rum, anse ledaren, jemte den afledande kroppen, 
eller underlaget hvarpå den står, som ett helt, 
som är utsatt för den fördelande verkan. Huru 
långt elektriciteten i detta fall utbreder sig öfver 
den ledande ytan är icke möjligt att undersöka, 
ty den aftager småningom och undgår slutligen 
våra mest sensibla instrumenter. I allmänhet är 
den i de delar af ytan, som äro vände från den 
fördelande kroppen, mycket svagare än 1 de åt- 
vända delarne, ehuru skillnaden blir allt ringare 
vid tilltagande afstånd mellan båda kropparne. 
Ledarens återverkan på den fördelande kroppen 
är större i det icke isolerade än isolerade till- 
ståndet, i hvilket de till lika myckenhet närva- 
rande motsatta elektriciteterna till en del upp- 
häfva hvarandras verkningar. Man inser likväl 
lätt, att i det sednare fallet måste verkan af den 
olikartade elektriciteten, i anseende till större 
närhet, öfverväga verkan af den likartade. 

Hvad den fördelande kroppen sjelf beträffar, 
så böra äfven tvenne fall åtskiljas; man kan nem- 
ligen anse honom som ledare eller oledare. Elek- 
triska fördelningen skall här betraktas från båda 
dessa synpunkter. 

Jag antager först, att den fördelande krop- 
pen är en fullkomlig oledare, oaktadt i verklig- 
heten alla kroppar, åtminstone på ytan, äro mer 
eller mindre ledande. Emedan i detta fall krop- 
pens oledande egenskap förhindrar de elektriska 
fluidas rörelse, så förändras icke dess elektriska 
tillstånd genom ledarens återverkan, och utbred- 


304 


ningen af den genom fördelning uppväckta elek- 
triciteten i den isolerade ledaren, hvad form den 
må ega, är underkastad den enda lagen, att re- 
sultanten af ledarens elektriska moleculers attra- 
herande och -repellerande verkningar på hvilken 
som helst punkt i ledaren, håller jemvigt med 
resultanten af den oledande kroppens elektriska 
moleculers attraberande och repellerande verk- 
ningar på samma punkt. Är ledaren icke isole- 
rad, så gäller samma lag, men i detta fall är 
den ledande massan obegränsad, och ju aflägs- 
nare man tänker Sig punklen, desto mera närma 
sig båda resultanterna till noll. Förenas ledaren 
med jorden genom en lång och tunn metalltråd, 
som i jemförelse med ledaren blott har ringa yta, 
kan man likväl öfverse den ringa mängd elektri- 
citet, som är samlad på adensamma, och betrakta 
resultanten af ledarens elektriska verkningar ena- 
handa med den sanna resultanten. Detta är isyn- 
nerhet tillåtet, då tråden vidrör ledaren på den 
yta, som är vänd från den fördelande kroppen, 
och föres så aflägsen som möjligt från denna sed- 
nare, ty under sådana omständigheter erhåller 
tråden ganska obetydlig mängd elektricitet genom 
fördelning. Om derföre tråden aflägsnas, så för- 
ändrar sig ledarens elektriska tillstånd derigenom 
endast omärkliet. Då härefter blir fråga om afle- 
dande vidröring, så förutsättas alltid, att den 
blifvit verkställd på nyss uppgifna sätt. 

Jag anlager nu, att en gifven mängd elek- 
tricitet blifvit meddelad den fördelade ledaren, 
sedan den afledande metalltråden blifvit aflägs- 
nad, och föreställer mig densamma utbredd i 
kroppens inre. Enligt nyss anförda lag, äro verk- 
ningarne af den genom fördelning i ledaren upp- 
väckta elektriciteten för alla punkter i densamma 


Md a 


369 


i jemvigt med verkmugarne af den fördelande 
kroppens elektricitet, och häraf följer, att man 
kan anse moleculerna af den elektricitet, som 
blifvit meddelad ledaren, hvarken underkastade 
attraction eller repulsion till följe af den i leda- 
ren redan för handen varande elektriska kraften. 
Häraf är således klart, att dessa moleculer, en- 
dast följande sina egna frånstötande krafter, måste 
begifva sig till ytan af ledaren, och här anordna 
sig alldeles så, som vore ledaren förut icke elek- 
triserad. I anseende till den fördelande krop- 
pens oledande egenskap, förändras icke utbred- 
ningen af dess elektricitet genom den ledaren med- 
delta elektriciteten, och det den förra motver- 
kande elektriska lager på ytan af ledaren kan an- 
ses bestå oförändradt. Häraf följer, att elektri- 
citetens täthet i en gifven punkt på ytan af le- 
daren efter meddelningen, är algebraiska sum- 
man af den fördelade elektricitetens täthet före 
meddelningen, och den meddelade elektricitetens 
täthet i samma punkt, då den sednare utbreder 
sig 1 den isolerade och neutrala ledaren utom den 
fördelande elektricitetens verkningssfer. Ar den 
ledaren meddelade electriciteten till myckenheten 
lika med den genom fördelning i denna upp- 
väckta elektriciteten, till beskaffenhet deremot den- 
samma motsatt, så blir ledarens elektriska till- 
stånd alldeles detsamma, som före den afledande 
vidröringen. Känner man således den fördelade 
elektricitetens utbredning i den icke isolerade le- 
daren, och utbredningen af en lika mängd elek- 
tricitet i ledaren, då fördelning icke eger rum, 
så kan man lätt beräkna elektricitetens täthet på 
ett gifvit ställe i den icke afledande vidrörda le- 
daren. Om t. ex. den fördelade ledaren är en 
kula, så blir genom den meddelta elektriciteten 


366 


hvart och ett ställes elektriska täthet lika mye- 
ket ökad eller minskad. För öfrigt begripes lätt, 
att meddela positiv elektricitet är det samma som 
borttaga negativ och tvertom. 

Den af den fördelande och fördelta elektri- 
citetens verkningar oafhängiga utbredningen af 
den meddelta elektriciteten i den fördelade le- 
daren, kan tilläfveptyrs ännu mera öfvertygande 
härledas från den statiska grundsatsen, att då ett 
system af krafter är i jemvigt, så rubbas denna 
icke, om ett annat system af krafter, som i och 
för sig är i jemvigt, tWillägges det förra. Som 
förut är anmärkt, äro alla på en gifven punkt i 
det inre af den fördelade ledaren verkande elek- 
triska krafter i jemvigt. Lägger man således till 
det elektriska lagret på ytan af den fördelade le- 
daren i tankarne ett annat elektriskt lager, hvars 
verkningar på hvilken som helst punkt i leda- 
rens inre för sig äro i jem vigt, så störes jem- 
vigten icke, enligt nyss uppgifna grundsats. Om 
således en viss mängd elektricitet meddelas den 
fördelade ledaren, så måste den ordna sig på ytan 
alldeles på samma sätt, som i det icke fördelade 
ullståndet, annars vore jemvigt möjlig på mer 
än elt sätt. 

Om den fördelande kroppen sjelf är en le- 
dare, så är fördelningsprocessen mera samman- 
satt. Här kommer nemligen återverkan af den 
i den fördelade ledaren uppväckta elektriciteten 
i betraktande, och elektriciteterna i båda ledarne 
anordna sig på ytorna enligt den lagen, att re- 
sultanten af alla elektriska krafterna, som verka 
på hvilken punkt som helst, icke allenast i den 
fördelade, utan äfven i den fördelande ledaren, är 
noll. Om 1 detta fall den fördelade ledarens elek- 
triska tillstånd förändras, så förändrar sig genast 


307 
elektricitetens avordning i den fördelande, Med- 
delas den förra en gifven mängd elektricitet, så 
utbreder sig visserligen äfven denna på ytan oaf- 
hängigt af de redan för handen varande elektri- 
ska krafterna, men då den meddelade elektrici- 
teten förändrar elektricitetens anordning i den för- 
delande ledaren, så förändras äfven det elektriska 
lager, som motverkar densamma 1 den fördelade, 
och den verkliga elektriska tätheten 1i ett gifvet 
ställe på den sednares yta efter meddelningen, 
kan icke bestämmas på förut uppgifna sätt. Lik- 
väl kan. man återföra detta fall ull det föregå- 
ende, om man tänker sig den fördelande leda- 
rens elektriska tillstånd oföränderligt, och då blir 
hvart och ett ställes elektriska täthet, i den för- 
delade ledarens yta, algebraiska summan af den 
elektriska tätheten efter den afledande vidrörin- 
gen, och den afledda elektricitetens täthet, med 
afseende på samma ställe, då denne utbreder sig 
på ledaren utom den fördelande verkningssferen. 
Att jemvigt i denna händelse icke kan bestå, 
då till elektriciteten på ytan af den fördelade le- 
daren lägges en gifven mängd elektricitet, som 
der är utbredd på samma sätt, som i det icke 
fördelade tillståndet, är äfven klart deraf, att 
denna elektricitet endast är i jemvigt för punk- 
terna 1 den fördelade ledaren, då deremot den 
fördelande och fördelta elektriciteten hålla hvar- 
andra i jemvigt med afseende på punkterna i 
båda ledarne. | 

Af det föregående inses, att man kan anse 
elektriska lagret på ytan af den fördelade och 
isolerade ledaren, antingen denna före närmandet 
till den fördelande kroppen är elektriserad eller 
icke, såsom sammansatt af tvenne elektriska la- 
ger, hvaraf det ena är enahanda med det lager, 


368 


som qvarstår efter den afledande vidröringen, om 
den fördelande kroppens elektriska tillstånd tän- 
kes oföränderligt, och hvilket för hvarje punkt i 
ledaren upphäfver den fördelande elektricitetens 
verkan. Det andra lagret deremot är så beskaf- 
fadt, att det redan för sig icke åstadkommer nå- 
gon verkan i ledarens inre. Den sednare elek- 
triciteten, alldenstund den till följe af sina egna 
frånstötande krafter utbreder sig fritt på ledarens 
yta, och genast försvinner då isoleringen upp- 
häfves, vill jag kalla ledarens fria elektricitet; den 
förra deremot, som alltid är olikartad med den 
fördelande kroppens elektricitet, alldenstund den 
liksom är fängslad af denna sednare, och endast 
ofullkomligt kan afledas, vill jag kalla dess bundna 
elektricitet. | | 

På detta sätt synas mig begreppen ”fri och 
bunden elektricitet” vara så bestämda, att knappt 
någon tvetydighet mera kan uppstå. Egentligen 
att tala, existera de fria och bundna elektricite- 
terna 1 en isolerad och fördelad ledare endast i 
tankarne, ty i verkligheten blanda de sig med 
hvarandra, och försöken med profskifvan angifva 
blott den verkliga elektriska tätheten i ett gifvet 
ställe på ytan. Man kan alltid anse de båda 
ifrågavarande elektriciteterna uppkomna genom 
sönderdelning af det elektriska noll i tvenne lika 
stora och motsatta elektricitetsmängder. Låt e 
föreställa elektriciteten i en gifven punkt på ytan 
af den fördelade ledaren. Man tänke sig den för- 
delande kroppens elektriska tillstånd oföränder- 
ligt, och låt g vara den gifna punktens elektri- 
ceitet, hvilken qvarstår efter den afledande vid- 
röringen. Om man nu i tankarne' sönderdelar det 
elektriska noll i de tvenne lika stora, men mot- 


satta elektriciteterna g och —g, och lägger dessa 


| 


369 


till den förra elektricitetsmängden e, liksom i me- 
kaniken med krafter är vanligt, så blir punktens 
elektriska verkan tydligen densamma som förut. 
Antag e—g=/f, så blir e=f+g9. Här är f punuk- 
tens fria och g dess bundna elektricitet. I sjelfva 
indifferenslinien har man således f=— 4 

Om den isolerade ledaren före närmandet ull 
den fördelande kroppen icke är elektriserad, så 
äro de fria och bundna elektriciteterna till myc- 
kenheten lika, men till beskaffenhet motsatta. 
Den fria elektriciteten wtillbör likväl icke endast 
de aflägsnare delarne af ledaren, utan är utbredd 
öfver bela ytan. Genom afledande vidröring för- 
svinner den helt och hållet. Man kan bhikväl för- 
utse, att förhållandet i detta afseende måste vara 
annorlunda, när afledning sker genom luften, ty, 
då ingen utströmning af elektricitet eger rum, 
frånröfva luftens ledande delar, på samma sält 
som den isolerade profskifvan, utan åtskillnad elek- 
tricitet från de likartadt och olikartadt elektri- 
serade ställena, och ledarens elektriska tillstånd 
kan derigenom föga förändras, så vida båda elek- 
triciteterna äro närvarande till lika mängd. Afven 
den bundna elektriciteten synes vara utbredd öf- 
ver ledarens hela yta, ty i annat fall borde väl 
efter den afledande vidröringen finnas en indif- 
ferens-linia, och utom denna likartad elektricitet, 
hvilket strider mot erfarenbeten. Likväl är den 
bundna elektriciteten på vissa ställen af den från- 
vända ytan vanligen ganska svag, och knappt 
märkbar. De efter utseendet ganska invecklade 
fördelningsfenomener, som ega rum då isolerade 
ledare underkastas fördelning, hafva alla sin grund 
i den ganska skiljaktiga utbredningen af de fria 
och bundna elektriciteterna på ytan. Det är in- 
tet tvifvel underkastadt, att den bundna elek- 


2370 


triciteten, lika så väl som den fria, verkar attra- 
herande och repellerande. Till och med propaga- 
tionsförmågan saknar den icke uteslutande. Redan 
den omständigheten, att den samlar sig på leda- 
rens yta bevisar, alt den har en benägenhet att 
bortvika, och verkligen skall bortgå, om ej luf- 
tens otskiud bindrade detta. Den öfvergår äf- 
ven till en del i isolerade ledare och ledande 
delar af luften, lik väl kan denna förlust icke kom- 
ma i fråga, ty det förlorade ersättes genast ge- 
nom sönderdelning af ledarens naturliga elektri- 
citeter, eller i icke isolerade tillståndet genom 
ulledning från jorden. 

Som förut är anmärkt, angifva försöken med 
profskifvan endast den verkliga elektriska täthe- 
ten i ett gifvet ställe af den fördelade ledarens 

taa Men då den bundna elektriciteten 1 en viss 
del af den frånvända ytan vanligen är ganska 
svag, så måste profskifvan här anbragt temligen 
noga mäta ställets fria elektricitet. Förenas leda- 
ren genom en tunn metalltråd med ett elektro- 
skop, som är så aflägset, att det icke antager 
någon märkbar mängd bunden elektricitet, så 
angifver detsamma fe aLerS fria elektricitet, om 
denna isolerad närmas till den fördelande krop- 
pen. Den kallas derföre äfven elektroskopisk kraft. 

Om en fullkomlig oledare, elektriserad eller 
icke, föres i kärkatsn! af en elektriserad krop 
så förändras naturligtvis dess elektriska tillstånd 
icke; likväl kan man i tankarne företaga samma 
delning af ytans elektriska lager i det fria och 
bundna. Kn bundna lagret, som för hvarje punkt 
1 oledaren håller jem vigt ell den fördelande elek- 
triciteten, är enahanda med det lager, som efter 
den afledande vidröringen skulle qvarstå, om 
kroppen vore ledande. Den fria elektriciteten i 


371 
hvarje punkt af ytan är bestämd genom eqvatio- 
nen e=f+g. Ar oledaren icke elektriserad, blir 
öfverallt e=0, och f=—3g, d. v. s. att de fria 
och bundna elektriciteterna äro i hvarje punkt 
lika stora, men motsatta, hvilket i sig är klart. 
I verkligheten synes likväl knappt någon kropp 
gifvas, hvars yta är till den grad oledande, alt 
verkan af den fördelande elektriciteten är allde- 
les omärklig. | 

I enlighet med hvad förut är anmärkt, ver- 
kar den fördelade ledaren tillbaka på den för- 
delande kroppen, till och med då den isolerad 
och icke elektriserad närmas den sednare, och 
förändrar dess elektriska tillstånd om den är 
ledande. Elektriska lagret på ytan af den sed- 
nare sönderfaller således i det fria och bundna, 
om man anser den fördelade ledaren som den foör- 
delande, och allt hvad förut i detta ämne blif- 
vit yttradt, gäller äfven nu. Vidröres den egent- 
ligen fördelade ledaren, så binder den tillbaka 
ofta en betydlig del af den fördelande kroppens 
elektricitet, likväl kan denna återverkan aldrig 
gå derhän, atl all elektricitet skulle bindas i denna 
sednare, och denna yttrar derföre i alla punkter 
af sin yta likartad elektricitet. Aro båda krop- 
parne ledare, så minskas deras elektricitelsmäng- 
der småningom genom afvexlande vidröringar, ty 
hvars och ens öfverskotlt på fri elektricitet för- 
svinner 1 jorden genom vidröringen. 

Om de kroppar, hvilka verka fördelande på 
hvarandra äro tre till antalet, och alla äro le- 
dare, så är för jemvigten nödvändigt, att re- 
sultanten af alla tre elektriska lagrens verknin- 
gar på bvilken punkt som helst i det inre af hvar 
och en är noll. Efter. omständigheterna kan man 
anse blott den ena af kropparne eller tvenne af 


372 


dem som fördelande. Egentligen är likväl hvar 
och en af dem underkastad de båda öfrigas för- 
delande verkan. 

Kallar man de tre kropparne A,B,C, och 
antager att A och 8: äro oledande och elektrise- 
rade, deremot C€ ledande och neutral, så verka 
de båda förra fördelande på C, och den fördelade 
elektriciteten anordnar sig på dennas yta enligt 
den lagen, att den samfälda verkan af alla tre 
ytornas elektriska lager på en punkt i C är noll. 
På samma sält som när kropparne äro två, kan 
äfven här bevisas, alt den elektricitet som med- 
delas C, sedan den förut blifvit afledande vid- 
rörd, utbreder sig på ytan oberoende af de elek- 
triska lager, som redan finnas på kropparnes ytor, 
under det den genom fördelning i C uppkomna 
elektriciteten kan betraktas som oföränderlig. Den 
fria elektriciteten i C är således den, som genom 
aflledande vidröring försvinner i jorden, och den : 
bundna är den, som icke afledes. Det kan bevi- 
sas, att den i C bundna elektricitetsmängden är 
summan (algebraiska) af de elektricitetsmängder, 
som A och B hvar för sig binda 1 C. Ty om 
man antager, alt B aflägsnas, under det C är 
förenad med jorden, så äro samtliga krafterna, 
som härröra från elektriska lagren i A och C, 
med inbegrepp af den ringa elektricitetsmängden 

i den afledande metalltråden, och verka på vil 
kod som helst punkt i-C diler i tråden, + jem- 
vigt. Återföres Bull sitt förra ställe och A af- 
lägsnas, så äro samtliga > från elektriska lagren i 
B och C och den afledande metalltråden utgå- 
enade och på samma punkter som förut verkande 
krafter i jemvigt. Lägger: man således dessa kraf- 
ter till de föregående, eller : hvad som är det- 

samma, 


' 8v8 


samma, sammanlägger. båda elektriska lagren, som 
A och B hvar för sig bindai Coch i tråden, och 
tänker sig A återförd till sitt ställe, så måste 
tydligen jemvigt ännu ega rum, och ingen elek- 
tricitet kan gå bort genom väetdlltrådens Äro Å 
och B ledare, så väller föregående sats ännu, men 
endast för det elelördska tillstånd af A och B, 
som är en följd af deras ställning mot hvarandra 
och mot C, ty alla re ledarne verka fördelande 
på hvarandra, och när endera af A eller B bort- 
tages, förändrar sig genast den qvarståendes elek- 
triska tillstånd, och den mängd elektricitet den 
binder 1 C förda Sig äfven Här är nemligen 
den bundna elektriciteten i C den, som icke skulle 
försvinna genom afledning, om elektriska tillstån- 
det i A och B vore konstant. 

Om A ensam är elektriserad, B och € der- 
emot äro ledare, som isolerade och neutrala när- 
mas densamma, så är den förre egentligen den 
fördelande kroppen, men då de sednare inverka 
på hvarandra och på A, så fördelas elektriciteten 
på deras yta annorlunda, än om hvar för sig 
wore utsatt för den fördelande verkan. VWVidröres 
den ena B af. de fördelade ledarne afledande, så 
försvinner all fri elektricitet, och den bundna, 
som är olikartad med : elektriciteten i A, verkar 
ensam på C och försvagar ofta betydligt verkan 
af A på C. - Vidröres-sedan:C afledande, så för- 
svinner en del fri likartad elektricitet, och endast 
en viss mängd: bunden olikartad blir qvar, hvil- 
ken är lika med skilnaden mellan de af A och B 
bundna elektviciteterua.; Sedan all fri elektricitet 
1 C blifvit aflägsnad;- upphäfven. den: bundna till 
en betydligare del Herta äl ÅA på By och en 
del af den här buntlna elektrieitetew blir fri. Vid- 
röres B änyo afledande, försvinner således en del 


K. V. Akad. Handl. 1845. 32 


274 


olikartad elektricitet, och den qvarblifvande bin- 
der mindre elektricitet i C. Om derföre C åter 
afledande vidröres, försvinner likartad elektricitet, 
och den olikartade bundna binder mera likartad 
elektricitet i B, och olikartad sättes i frihet. Ge- 
nom alvexlande vidröringar af B och C, blir så- 
ledes i den förra olikartad och i den sednare lik- 
artad allirtde satt i frihet. Om C först blifvit 
vidrörd, hade förhållandet varit omvändt. 

Ett särskildt hit hörande fall förtjenar att 
närmare tagas i öfvervägande. Detta fall eger 
rum, då en af ledarne B står i förening med 
jorden, eller blott blifvit afledande vidrörd, un- 
der det den andra C är ställd bakom B på så 
sält, alt de rätliniga verkningarne af elektriska 
. moleculerna i A på C alla gå genom B, eller som 
FECHNER utlrycker sig, då C står i elektriska 
skuggan af B. Här verka de motsatta elektrici- 
teterna i A och B båda åt samma håll på C, 
nemiligen den starkare i 4 på större, och den 
svagare i B på mindre afstånd. Det är derföre 
icke så lätt all inse, hvilken af båda verknin- 
garne bör vara den öfvervägande. I sjelfva ver- 
ket är också den fördelande verkan i C så svag, 
att den af flera alldeles blifvit nekad, eller HE 
skrifven andra orsaker. Redan sedan längre tid 
är bekant, att en laddad Leydnisk flaska vid yttre 
beläggningen, icke för nära den obelagda randen, 
antingen icke eller mycket svagt yttrar någon 
verkan på ett sensibelt elektroskop. Man har deraf 
slutat, att den bundna elektriciteten på den ut- 
vändiga sidan har förlorat sina förra egenskaper, 
och SFR verkar attraherande eller repelle- 
rande. Sedan denna åsigt genom Oäsms och Riess's 
försök syntes vederlagd, har KNOCHENHAUER (Pogg. 
Ann. B. XLVII s. 444) ånyo sökt försvara i 


70 


äldre meningen. Han utspände ett staniolblad 
öfver en elektriserad hartzkaka på olika afstånd 
och borttog dess fria elektricitet. Då han när- 
made denna apparat nedifrån mot tvenne på lin- 
trådar upphängda flädermärgkulor, divergerade 
de icke vid något afstånd. Han slutar deraf: 1), 
att då två motsatta elektriciteter fullständigt binda 
hvarandra på ett gifvit afstånd, så förlora de all 
verkan utåt och stå endast i förhållande till hvar- 
andra, hvilket isynnerhet yttrar sig som ömsesi- 
dig altraction; 2) att öfverskottet a fri elektrieci- 
Le öl som finnes på den ena sidan och verkar utåt, 
sträcker sin verkningssfer till den andra ytan, hvar- 
est blott finnes bunden elektricitet, men ej öfver 
densamma. Fecuser har (Pogg. Ann. B. LI s. 
321) underkastat ämnet en omständlig och nog- 
grann pröfning, och påstår, i strid med KNOcHEs- 
HAUERS erfarenhet, att i ifrågavarande fall öfver- 
väges verkan af den fördelade eller bundna elek- 
triciteten af den fördelande. Sednare bar äfven 
PertrRisa (Pogg. Ann. B. LXI s. 116) uppträdt på 
detta fält. Han nekar visserligen icke riktigheten 
af FECHNERS försök, men tillskrifver verkan den 
genom fördelning elektriserade luften. 

Sjelf har jag repeterat de förnämsta af FEcH- 
NErRS försök med så öÖfverensstämmande resultat, 
att, hvad mig angår, icke något tvifvel om deras 
riktighet kan uppstå. Likväl bemärkte jag en om- 
ständighet, hvilken, om man icke är uppmärksam 
derpå , lätt skulle kunna missleda. Vid några af 
mina försök ställde jag nemligen en metallskärm 
vertikal på bordet, och på ringa afstånd derifrån 
en temligen starkt positivt laddad Leydnisk flaska, 
vid den höjd, att kulan var ungefär en tum lägre 
än skärmens öfra rand: Då sedan en guldblad- 
elektrometer blef anbragt bakom skärmen till lika. 


376 


höjd med flaskans kål så Hydiderde guldbla- 
den svagt med positiv elektricitet ; men snart 
märkte jag, att de ”på en gång KEESTER åtskildes, 
och till och med slogo an mot sidorna af glaset, 
och sedan ånyo divergerade, Divergensen förmin- 
skades icke, då elektrometren aflägsnades från skär- 
men och flaskan, hvaraf inses, att den blef elek- 
triserad genom verklig meddelning. Meddelning 
egde ännu rum, då så väl flaskan som elektro- 
metern ställdes betydligt lägre, ehuru närmare 
skärmen. Snart öfvertygade jag mig, att hela fe- 
nomenet berodde af dam, som fästade sig på ku- 
lan, och verkade som den finaste spets, Ly g genom 
flaskans vridning upphörde detsamma ellen 
Stundom voro damdelarnre till och med synbara. 
En dylik meddelning i rätlinig riktning genom 
skärmen är likväl omöjlig, och man . är derföre 
tvungen att antaga, att flaskans elektricitet går i 
betydligt krokiga föder öfver skärmens rand till 
elektrometern. Man kan efter behag frambringa 
samma fenomen, om man fäster litet bomull på 
flaskans kula, och det är mårkvärdigt att se, huru 
elektriciteten vid stark laddning på flera fots af- 
stånd öfvergår till elektrometren. Men om man 
en stund fortsätter dessa försök, så erhåller luften 
i rummet en betydlig mängd elektricitet, och alla 
fördelningsförsök bli osäkra. 

Oaktadt sist anförda försök bevisa, att luften 
icke alltid förhåller sig som passiv mellankropp 
vid fördelningsförsök, så kan jag likväl icke in- 
stämma i det meningen, alt de svaga elektriska 
verkningar, som ega rum i elektriska skuggan, då 
de nemligen helt ph hållet bero på fördelatis 
och EE äro anställda med noggranhet, Far 
härröra från luftens elektriserande. PeTRIsA anta- 
ger, om jag förstått honom rätt, att luften vid 


Sv 


gränsen af elektriska skuggan blir elektrisk genom 
fördelning, och derifrån utbreder den fördelande 
verkan i skuggan sjelf. Jag tillstår, att jag icke 
kan inse möjligheten af en sådan luftens inver- 
kan. Luften, serdeles den torra, är en god ole- 
dare, och motstår elektriserade kroppars förde- 
lande verkan; men antag äfven, att en sönderdel- 
ning af luftens naturliga elektwriciteter verkligen 
egde rum, så måste de omvexlande positiva och 
negativa luftdelarne upphäfva bhvarandras verknin- 
gar på kropparne i elektriska skuggan, åtminstone 
> ingen grund förhanden, amana den med 
den fördelande kroppens loltmcitet likartade elek- 
triciteten allud skulle vara den öfvervägande. Af- 
ven gifvas försök, som alldeles icke öfverensstäm- 
ma med Petrinas mening. Jag elektriserade en 
elektrofor, hvars hartzkaka var gjuten 1 en metall- 
form, starkt med en laddad Leydnisk flaska, och 
isolerade densamma med baksidan uppåt. Blef se- 
dan locket hållet på olika afstånd från formen, 
och vidrördt, under det den sednare stod i för- 
ening med jorden, fann jag den förras elektricitet 
öfverflyttad till en guldbladselektrometer, motsatt 
kakans och så stark, att guldbladen stundom di- 
vergerade två fulla linier. En otvifvelaktig, eburu 
svagare verkan, förmärktes äfven på stapelelek- 
trometern, då formens rand blef förlängd genom 
en metallring af en tums bredd, oaktadt här den 
lufteylinder eller luftkegla, som var underkastad 
den fördelande verkan, helt och hållet var vänd 
nedåt. 

Ville man deremot antaga, alt luften blir 
elektriserad genom meddelning, och sedan verkar 
fördelande på ledande kroppar i -lektriska skug- 
gan, så synes mig detta antagande icke batne 


gruncdadt, ty i detta fall borde guldbladens di- 


378 


vergens, och den fördelande verkan öfverhufvud, 
fortfara en stund, sedan den fördelande kroppen 
blifvit aflägsnad. Detta är likväl ingalunda fallet, 
så vida ingen verklig meddelning eger rum. 

De fördelningsförsök, hvarom här är fråga, 
blefvo af FectserR, och äfven af mig sjelf, vankh- 
gen så anställde, att en profskifva blef afledande 
vidrörd 1 elektriska skuggan af den med jorden 
förenade ledaren, och sedan isolerad förd till ett 
elektroskop. En anmärkning af vigt vid detta för- 
farande kan jag här icke förtiga. Så snart nem- 
ligen profskifvan blir vidrörd med fingern eller 
en annan ledare, kommunicerar den genom det 
ledande golfvet med den ledare, hvarpå den för- 
delande kroppen omedelbart inverkar, och båda 
tillhöra samma system af ledare. Då jag började 
sysselsätta mig med dessa försök, märkte jag snart, 
att en profskifva, som blef anbragt på ledarens 
baksida, oeh endast ofallkomligt slutade till, an- 
tog lika mycken elektricitet, som en annan lika 
stor profskifva, som mnogare lade sig efter ytan. 
Sednare anställdes följande försök: 

En trädtafla, 9 tum bred och 3 lin. tjock. 
på båda sidor belagd med stanniol, lades horizon- 
telt på ett bord, så att 10 tum af dess längd fritt 
räckte framom bordskanten. Under taflan blef en 
måttligt starkt positivt laddad och förut uppvärmd 
Leydnisk flaska på + qvadrafot beläggning så ställd, 
att kulans afstånd från taflans nedra yta var + 
tum, och dess afstånd från främre randens ver- 
tikalyta så stort, att det parallelipipediska rum- 
met öfver taflan var i elektriska skuggan af hela 
flaskan. En rund skifva af förtennt jerubleck, 1 
tum 10 lin. i diameter, isolerad medelst en lång 
gummilackstjelk, lades på taflans öfra yta, midt 
emot kulan, så alt den icke fullt nådde randen, 


319 


och upplyftades strax derefter. Dess elektricitet 
fann jag enligt förmodan negativ, och så stark, 
att stapelelektrommetren bragtes till anslagning, del 
till och med guldbladen då DBENNETS elektroskop 
svagt divergerade. En annan mindre profskifva, 
7 mn 1 länker] som applicerades på den nyss 
undersökta ytan, temligen nära taflans rand; gaf 
på stapelelektrometren ett utslag af en linia. Der- 
efter fördes genom ett hål i midten af den större 
profskifvan en metallstift, som räckte 5 lin. fram, 
hvarefter skifvan parallelt närmades den förut un- 
dersökta ytan ända till beröring af stiften. Efter 
skifvans upplyftning fann jag densamma lika så 


starkt, om icke starkare elektriserad, än i förra 


fallet. Sedan skifvan åter blifvit förd till sitt förra 
ställe, undersökte jag med den mindre profskifvan 
den under densamma befintliga ytan af taflan, men 
fann den icke märkbart elektriserad, oaktadt de 
närbelägna ställena gåfvo tydliga spår till elektri- 
citet. Häraf är således klart, att den underlhig- 
gande ytans elektricitet genom stiften var öfver- 
gången till skifvan. Stiften blef åter borttagen och 


skifvan ställd på sitt förra ställe, vid samma höjd 


(5 lin.) öfver taflan och vidrörd med en metall- 
tråd. Genom försök med den mindre protskifvan, 
fann jag på taflans yta under den större skifvan 
icke något spår till elektricitet, och denna sednare 
var efter upplyftning, så vidt undersökas kunde, 
till samma grad elektriserad som 1 förra fallet. 
Då bela försöket omgjordes endast med den skil- 
nad, att båda profskifvorna applicerades längre 
från randen, ungefär öfver midten af den fram- 
stående delen af taflan, så uteblef all verkan, icke 
allenast vid verklig beröring, utan äfven på 9 lin. 
afstånd, ehuru den på större afstånd var märkbar. 


350 


Utgången af detta försök var mig icke ovän- 
tad. Man kunde nemligen lätt förutse, för det 
första, att den bundna elektriciteten i den under 
skifvan befintliga ytan af taflan till följe af sin 
repulsivkraft måste genom stiften öfvergå till skif- 
van, och för det andra, att resultatet bör vara 
någorlunda detsamma, antingen profskifvan ome- 
delbart genom stiften kommunicerar med taflan, 
eller medelbart genom en i handen hållen metall- 
tråd, endast dess: ställning mot taflan och den 
elektriserade kroppen i båda fallen är densamma. 
Enligt denna åsigt reducerar sig således den fram- 
kastade stridsfrågan till att undersöka, om i de 
delar af den för den fördelande verkan utsatta icke 
isolerade ledarens yta,som ligga i elektriska skug- 
gan, samlar sig någon elektricitet. Att detta verk- 
ligen är fallet, kan väl knappast af någon ställas 
i tvifvelsmål. Enligt erfarenheten är denna elek- 
tricitet alltid motsatt den fördelande kroppens, och 
häraf kan förklaras, hvarföre en i elektriska skug- 
gan ställd och afledande vidrörd profskifva alltid 
tillkännagifver en öfvervägande verkan af den för- 
delande elektriciteten öfver den fördelade. Genom 
utgången af föregående försök förklaras äfven, hvar- 
före profskifvan just öfver de ställen af ledarens 
baksida, bvarest den fördelade elektriciteten är 
märk barast, anger den starkaste elektriska verkan. 
ty man kan föreställa sig, att elektriciteten går 
genom den ledande tråden öfver tll profskifvan. 
och helt och hållet eller till en del försvinner 
från den underliggande ytan. Den bundna elek- 
triciteten följer alltid i sin utbredning ledarens 
yla, men går ej genom massan. Då således en 
elektriserad kula blir ställd midt framför en le- 
dande och icke isolerad skifva, så är dennas ge- 
nom fördelning uppväckta elektricitet just i mid- 


351 


ten af främre ytan starkast. Derifrån alftager den 
mot omkretsen, och, om skifvan ej är Allt för 
stor, kastar Jen sig om på baksidan, och blir här 
beständigt svagare lt midten. Är földind skif- 
van större, så blir elektriciteten redan på fram- 
sidan, till något afstånd från randen, ganska 
svag, och alldeles omärklig på baksidan. Om 
derföre en ledare ställes icke för långt bakom 
skifvan, och ledande förenas med densamma, så 
antager den ingen märkbar elektricitet, eller med 
andra ord, den fördelande verkan på ledaren upp- 
häfves nästan alldeles af skifvan. Det här anförda 
gäller ännu mera, om den frånvända ytan af le- 
daren bildar ett slutet rum, hvilket t. ex. är fal- 
let med en ihålig kula, ty då samlar sig den 
bundna elektriciteten blott på den utvändiga ytan, 
och derföre afficieras ett sensibelt elektroskop all- 
deles icke af en i en närbelägen kammare 1 verk- 
samhet satt elektricitetsmaschin. Detta är likväl 
endast ett sätt att betrakta saken,ty det är klart, 
att då verkan är noll i hvilken punkt som helst 
i det inre af en fördelad solid kula, så måste det- 
samma äfven vara fallet med en ihålig. 

Om strax före vidröringen af den i elektriska 
skuggan ställda ledande kroppen, den fördelade 
ledarens förening med jorden upphäfves, så blir 
resultatet nära detsamma, blott den förra i jem- 
förelse med ledaren sjelf är ganska liten. Jag öf- 
vertygade mig särskildt, att profskifvan vid båda 
beröringssätten erhöll nära samma mängd elek- 
tricitet, så vida dess ställning mot ledarens yta 
i båda fallen var densamma. Annorlunda förhål- 
ler sig saken, då man experimenterar med skif- 
vor, och den i elektriska skuggan ställda skifvan 
icke är betydligt mindre än den omedelbart för- 
delade. I detta fall erhåller den förra vid smärre 


382 


afstånd vida mindre elektricitet, då den först vid- 
röres sedan den fördelade skifvans isolering blifvit 
återställd. Vid större afstånd försvinner skillna- 
den alldeles. Längre fram skall jag återkomma 
till samma ämne. 

Oaktadt det icke kan nekas, att en i elek- 
triska skuggan af en icke isolerad ledare ställd 
kropp verkligen blir elektriserad genom  fördel- 
ning, så är likväl verkan 1 sjelfva verket ganska 
svag och i många fall omärklig. Kallar man så- 
ledes som förut den fördelande kroppen 4, den 
afledande vidrörda ledaren B, och den i elektriska 
skuggan ställda kroppen C, så afviker man öfver- 
hufvud obetydligt från sanningen, om man anla- 
ger, att hvarken elektrisk attraktion eller repul- 
sion eger rum 1 C. Efter utseendet har således 
den 1 ”B bundna elektriciteten nästan förlorat sin 
verkan ulåt, ehuru den endast är kompenserad 
af den starkare verkande elektriciteten 1 4. Med- 
delas åt B, efter återställd isolering, en viss mängd 
elektricitet, så sönderfaller dess ytas elektriska la- 
ger 1 det fria och bundna; Men då resultanten 
af det bundna lagrets elektriska verkningar på en 
punkt i elektriska skuggan är nära i jemvigt med 
resultanten af dekisieietens i 4 verkningar på 
samma punkt, så kan man borttänka sig detta 
system af krafter, och endast betrakta den fria 
elektriciteten 1 B som den verkande. Då således 
icke är fråga om någon stor noggrannhet, kan man 


föreställa sig, att din ektriskat! verkan af ÅA en- 
dast sträcker sig till B, och att denna sednare 
endast genom sin fria elektricitet verkar på krop- 
par i i elektriska skuggan af B. På samma sätt kan 
man föreställa sig, att verkan af B åt andra hål- 
let endast sträcker sig till 4, och att denna en- 


dast genom den elektricitet, som icke bindes af 


383 


B, verkar på kropparne i elektriska skuggan af 4. 
Häraf inses således redan, att delningen af elek- 
triska lagren på de kroppars yta, som verka för- 
delande på hvarandra, i de fria och bundna, som 
ofvanföre är vwvisadt, oaktadt den endast sker i 
tankarne, likväl, i de fall då en noggrannare me- 
tod icke är användbar, med fördel kan begagnas, 
för att öfverse de elektriska fenomenernua och un- 
derlätta förklaringarne. | 

Hittills är endast i allmänhet taladi om krop- 
par och ledare, utan att tillägga deni någon be- 
stämd form. I det följande antages, att de för- 
delande på hvarandra inverkande kropparne äro 
tunna, cirkelrunda, ledande och lika stora skif- 
vor, hvilka i parallelt läge äro så ställde, att de- 
ras medelpunkter falla i samma räta linta, hvil- 
ken är vinkelrät mot deras ytor. Äfven förulsättes, 
att skifvorna äro isolerade i behörigt afstånd från 
omgifvande kroppar. 

Först betraktas det fall, då skifvorna blot 
äro tvenne, som jag vill kalla A och B. 

Om till en af skifvorne A meddelas en viss 
mängd elektricitet, och den andra B förenas med 
jorden medelst en tunn metalltråd och närmas A, 
så tilltager mängden af bunden  olikartad elektri- 
citet i B, och närmar sig, enligt erfarenheten, 
mer och mer mängden af elektricitet i A. Aflägs- 
nas deremot B från A, så aftager småningom den 
i B bundna elektricitetsmängden, och närmar sig 
noll. Men icke allenast mängden utan äfven ut- 
bredmngen af den bundna elektriciteten ändrar 
sig med afståndet. Ju närmare B föres mot A, 
desto mera hopar den sig i den mot A vända 
ytan, och mängden af elektricitet i den frånvända 
blir allt mindre. Vid större afstånd blir denna 
olikhet mindre påfallande, och båda ytornas elek- 


354 


tricitetsmängder närma sig mer och mer till lik- 
bet. Man ser detta bäst, om man tager B dub- 
bel, och åtskiljer båda skifvorna, efter återställd 
isolering, vid det gifna afståndet från A. Under- 
söker man med profskifvan elektriciteten på olika 
ställen af B, så finner man den temligen likfor- 
migt ulbredd på främre ytan, och endast vid 
större afstånd märkligt tätare vid kanten än i 
midten. Deremot är den frånvända ytans elektri- 
citet alltid märkbarast vid kanten och i midten 
nästan noll. Som förut är anmärkt, binder icke 
allenast A elektricitet i B, utan B binder tillbaka 
en del af elektriciteten i A. "Denna bundna elek- 
triciteten fördelar sig på främre ytan af A, lik- 
formigare än den återstående fria, och derföre blir 
öfvervigten af kantens elektricitet öfver midtens 
allt mindre, ju ringare afståndet är. Då skifvor- 


nas diameter var 6 tum, fann jag skillnaden re- 
dan vid en tums afstånd temligen obetydlig. På 


baksidan af skifvan A är elektriciteten till större 
delen fri, och hopar sig derföre alltid mera vid 
kanten än vid midten. 

Om B i isoleradt och neutralt tillstånd när- 
mas skifvan Å, så är den olikartade elektriciteten 
tätast vid midten af den främre ytan. Derifrån 
utbreder den sig ständigt aftagande öfver hela ytan, 
om man endast undantager en smal ring, nära 
kanten, som är likartadt elektriserad. Denna lik- 
artade elektricitet rycker midten något närmare 
vid större afstånd, men är alltid ganska svag. På 
baksidan angifver profskifvan endast likartad elek- 
tricitet, nemligen starkast vid. kanten och afta- 
gande mot midten, ehuru utbredningen blir jem- 
nare vid större afstånd. Denna ganska skiljaktiga 
utbredning af de motsatta elektriciteterna på båda 

vtlorna 


385 


ylorna är likväl icke påfallande och förklaras lätt, 
om man endast jemför den fria elektricitetens ut- 
bredning med den bundnas. På den främre ytan 
ar visserligen den bundna elektriciteten närvarande 
i slörre mängd, men utbreder sig mera jemt än 
den fria, som är betydligt tätare vid kanten. Den 
förra försvagas derföre i midten minst, och vid 
kanten mest af den sednare, och man begriper 
utan svårighet, att i anseende till den fria elek-- 
tricitetens starkt mot kanten tilltagande täthet, 
kan den bundna här till och med blifva öfver- 
väldigad. Vid större afstånd öfvergår en jem- 
iörelsevis större mängd bunden elektricitet ull bak- 
sidan, och framsidans indifferenslinea aflägsnar sig 
något från kanten. På baksidan är den fria elek- 
triciteten, isynnerhet vid smärre afstånd, närva- 
rande i mycket större mängd än den bundna, och 
här kan endast likartad elektricitet framträda; lik- 
väl blir denna märkligt försvagad vid kanten af 
den vid tilltagande afstånd mellan skifvorna till- 
bakagående olikartade elektriciteten. 

I det föregående är stillatigande antaget, alt 
Å inverkar på samma sätt fördelande på den iso- 
lerade och icke isolerade skifvan B. Likväl gifvas 
tvenne orsaker, som skulle "kunna föranleda en 
olika inverkan. För det första drager sig elektri- 
eiteten I A, sedan B blifvit afledande vidrörd, 
mera mot främre ytan, alltså närmare B, och för 
det andra blir dess utbredning i det hela annor- 
iunda. Den första omständigheten kan ganska ii'et 
komma 1 betraktande, om skifvorna äro rätt tun- 
na, och deras afstånd icke är ganska litet. Iufly- 
landet af elektricitetens förändrade utbredning på 
ytan till följe af skifvans & fördelande verkan, 
har jag sökt bestämma på experimentel väg. Frå- 
gan reducerar sig, som nedanför skall visas, till 

VY kad: Hardl. 1845. 33 


286 


att undersöka hvilken verkan den icke afledande 
vidrörda skifvan B åstadkommer i Å. Redan förut 
är anmärkt, alt en isolerad skifvas naturliga elek- 
triciteler genom närmandet till en lika stor elek- 
triserad skifva blifva så åtskilda och fördelta, att 
den främre ytans olikartade elektricitet aftager från 
midten mot kanten, den likartade deremot på bakre 
ytan tilltager från midten mot kanten. Derföre blir 
närmare kanten den frånvända ytans likartade elek- 
tricitet starkare, än den olikartade på den åt- 
vända ytan. Vid något afstånd från kanten blifva 
båda elektriciteterna lika starka, och närmare mid- 
ten blir den olikartade allt mera öfvervägande. 
Om skifvornas tjocklek är omärklig mot bådas af- 
stånd, så kan man betrakta båda ytorna såsom 
sammanfallande till en enda, och denna blir från 
midten till ett visst afstånd från kanten olikar- 
tadt, och derifrån till kanten likartadt elektrise- 
rad. Båda elektriciteterna verka fördelande på den 
motstående förut elektriserade skifvan, men då 
de äro motsatta och lika tuvull myckenhet, så är 
icke sannolikt, att totalmängden af den i denna 
bundna elektriciteten betydligt afviker från noll. 
För att härutinnan genom försök vinna upplys- 
ning, lade jag en dylik skifva på locket af en 
guldbladelektrometer, 'elektriserade densamma, och 
närmade till henne ofvanifrån en annan lika stor, 
medelst en lång oledande stång isolerad skifva. 
Det är klart, att om elektricitetens mängd i den 
nedra skifvan blir ökad eller minskad genom den 
öfras återverkan, så måste detta genast gifva sig 
tillkänna på elektrometren,1 förra fallet genom en 
minskning och i det seduare genom en tillökning 
af divergensen. Försöken äro svåra och måste an- 
ställas med försigtighet, så vida man ej skall bli 
missledd, ty den ringaste elektricitet som adhe- 


me — —— 
I 4 or 


387 


rerar till det isolerande glasröret eller lackstån- 
gen influerar genast, och resultatet ändrar sig ofta 
betydligt, om man meddelar den nedra skifvan 
och elektrometren motsatt elektricitet. Den förra 
elektriciteten kunde knappt öfver en ljuslåga all- 
deles aflägsnas; men om äfven all elektricitet var 
afledd, så var likväl de isolerande stängernas åter- 
verkan på elektroskopet icke fullt omärklig. Det 
lyckades mig bäst, att förekomma främmande in- 
verkan, då skifvan isolerades medelst långa och 
tunna sidentrådar, som före försöket vore väl ut- 
torkade. På detta sätt märktes med skifvor af 
förtennt jernbleck, 6 tum i diameter, blott en 
obetydlig oscillation hos guldbladen, då den öfre 
skifvan flyttades fram och tillbaka, och denna 
oscillation var lika stor, antingen den meddelta 
elektriciteten var positiv eller negativ. Jag skattade 
minskningen 1 divergens, då den öfra skifvan ända 
till beröring närmades den nedra, endast till i 
lin., då guldbladen divergerade 6 lin. Då en skifva 
af stanniol, 1 tum 10 lin. i diameter, isolerad 
genom en lång gummilackstjelk, närmades den nä- 
stan lika stora öfra ytan af guldbladelektrometrens 
lock, så märktes endast då någon verkan, när 
guldbladen voro nära att slå an. Till och med 
med mycket tjockare skifvor var verkan icke sär- 
deles betydlig. Då diametern var 4 tum och 
tjockleken 2 lin. förminskades divergensen från 7 
endast till 61 lin. 

Då således en isolerad och neutral skifva pa- 
rallelt närmas till en annan elektriserad lika stor 
skifva, så tilltager' myckenheten af den på den 
sednares främre yta hopade elektriciteten "endast 
obetydligt, eller, hvad som är detsamma, blott en 
obetydlig mängd af dess elektricitet bindes. Man 
kan således utan stort fel anse den förra skifvans 


389 


fördelande återverkan som noll, endast dess tjock- 
lek icke är betydlig. Häraf kan dragas den slut- 
sats, att om en elektriserad skifva ÅA verkar för- 
delande på en annan lika stor äfvenledes elektri- 
serad skifva B, så förändras denna inverkan en- 
dast obetydligt, om skifvans 8 elektriska tillstånd 
undergår någon förändring. För att förklara detta 
tydligare, antager jag först, all B före närmandet 
till A icke är elektriserad. I detta fall verkar 4 
på B, och åtskiljer dess naturliga elektriciteter, 
som förut är visadt; deremot kan man anse skif- 
vans B fördelande återverkan på A som noll. Om 
nu en qvantitet elektricitet meddelas åt B, så för- 
ändras straxt elektriska wuillståndet i ÅA, och man 
kan betrakta den fördelande verkan af B, liksom 
vore det elektriska noll i A sönderdeladt i tvenne 
lika stora, men motsatta elektrieiteter. -Dessa elek- 
triciteter utbreda sig på skifvans yta, alldeles så, 
som vore ÅA förut icke elektriserad, och upphäfva 
i det närmaste hvarandras verkningar på B. Alltså 
verkar Å på B som förut, nästan endast genom 
det elektriska lager, som uppkommit genon elek- 
tnseringen. Strängt taget binder A likväl något 
mera elektricitet i den förut elektriserade, än i den 
icke förut elektriserade skifvan B, så vida den B 
meddelta elektriciteten är olikartad med elektrici- 
teten i 4, och något mindre om den är likartad: 
ty 1 första händelsen understödjer det genom den 
fördelande verkan af Bi A uppkomna elektriska 
lagret verkan af A på B, och i den sednare hän- 
delsen verkar det mot densamma. Om således 
den icke elektriserade skifvan B blir afledande vid- 
rörd, så bindes i densamma något mera elektri- 
citet än förut. 

Jag antager nu, att åt en af skifvorna A blif- 
vit meddelad elektricitetsmängden E. Om då den 


389 


andra neutrala skifvan B isolerad ställes på ett 
gifvet afstånd från densamma, så binder A i B 
en viss mängd med E olikartad elektricitet, och 
sätter en lika stor mängd likartad i frihet. Kallar 
man denna sednare F', så blir den förra —FE". 
Antag att E:E=m:1, så blir E'=mE. Emedan 
EF'ZE, blir m mindre än enheten, men närmar 
sig densamma destomera, ju mera B närmas ÅA. 
Som förut är visadt, är den fördelande återver- 
kan af B på A i isolerade tillståndet endast obe- 
tydlig, och derföre kan man anse hela mängden 
af elektricitet som fri i A. Blir B afledande vid- 
rörd, så försvinner i densamma all fri elektrici- 
tet, men som ofvanföre är bevisadt, förändrar sig, 
genom denna ändring af elektriska tillståndet i B, 
den fördelande verkan af A på B endast ganska 
litet. Alltså binder A nära samma elektricitetsmängd 
—mE i B som förut, och följaktligen är mE den 
afledda elektricitetsmängden. Men så snart denna 
aflägsnas, verkar —mE ensam, och binder tillbaka 
en del af elektriciteten i 4. Tänker man sig A 
icke elektriserad, och kallar £” den elektricitets- 
mängd, som B i detta fall binder i A, så blir 
uppenbart E”:E'= EE, alltså Em. Men 
då —mE 1 den icke elektriserade skifvan A bin- 
der mw'E, så måste den binda nära samma mängd 
då A eger elektricitetsmängden £, hvilket af det 
föregående är klart. Alltså blir E-mE=(1—m) E 
den fria elektricitetsmängden i 4. Om nu A 
vidröres afledande, så försvinner 1 densamma all 
fri elektricitet, men B binder ännu nästan oför- 
ändradt samma mängd som förut. Alltså blir mäng- 
den mE qvar i skilvati under det (1—m m') E afle- 
des i jorden. Den förra elektriciteten binder nu i 
B elektricitetsmängden —mZ, och således lir 


390 
—mE+mE=—m(1—m) E här fri. Det följande 
faller af sig sjelf, och jag anser icke nödiet au 
längre uppehålla mig dervid, då detta är en re- 
dän bekant sak. Vid FYR fortsatta vidrö- 
ringar af båda skifvorna, blifva mE, m'E, m'E o. 
s. v. värdena på de i A bundna elektricitetsmäng- 
derna, och —mE,mE,—-mE 0. s. Vv. värdena 
på de i B bundna. Vidare äro Ad —m? )JE-m(1— 

m?) E o.s.v. de fria elektriciteterna i A, och —n 
(1—mE,—m(1-—m') E oc s. v. de fria i B. Så 
väl de bundna som fria elektriciteterna i båda 
skifvorna äro hvarandra således motsatta och bilda 
alla aftagande geometriska serier, hvilkas exponent 
är mm”. 

Af det här anförda inses, att den i läroböc- 
kerna framställda theori om elektrisk bindning, 
kommer sanningen temligen nära, oaktadt den icke 
kan anses föll: noggrann. Orsakell ligger deri, att 
den fördelande verkan af den ena jr skifvorna 
cke förblifver fullkomligt konstant, då den an- 
dras elektriska tillstånd undergår någon förän- 
dring, en omständighet, som likväl förutsättes. 
Man behöfver likväl icke befara, att termerna i 
ofvaustående serier allt mera skulle atfvika från 
verkliga förhållandet, ju längre serierna fortsättas. 
Ty antag, att den sanna elektricitetsmängden, som 
A, efter förkla vidrörandet af B, binder i denna, 
är —mE, och att det exacta värdet på den elek- 
tricitetsmängd, som B binder tillbaka i 4 är m 
(m+w) E, så blir (1—m(m+&w)) E precist den fria 
elektriciteten i 4. Om nu ÅA vidröres afledande, 
står A nödvändiet i samma förhållande till B, 
som B förut till A: Alltså är »eE precist den 
bundna elektricitetsmwängden i 4, och (1—»v) E 
precist den afledda fria. Då man således endast 
har afseende på de elektricitetsmängder, hvilka 


St 


ms 


391 
hvarje skifva förlorar eller ännu har qvar, då 
den afledande vidröres, så är ofvan anförda theori 
fullkomligt exact, äfven om skifvornas tjocklek 
är. betydlig. Fördelniugs-coefficienten m ändrar 
sig endast något, då skifvornas tjocklek wvilltager. 

I det följande antages, att de skifvor, som 
verka fördelande på hvarandra äro tre till anta- 
let, en händelse, som är vida mera komplicerad, 
än den föregående. | 

Då skifvorna blott äro två, A och B, kom- 
ma endast tvenne fördelande verkningar i betrak- 
tande, nemligen verkan af A på B, och verkan 
af B på A. Äro deremot skifvorna tre, som jag 
vill kalla A, B, C, så äro dessa verkningar sex 
till antalet. A verkar nemligen på B och B på 
A. A verkar på C och C på A, och ändtligen ver- 
kar B på C och C€ på B. Hvar och en af skif- 
vorna, till ex. A, är alltså på en gång underka- 
stad de båda fördelande verkuingarne: af de öf- 
riga B och C. I detta fall är den bundna elek- 
triciteten i skifvan ÅA, antingen denna befinner 
sig mellan B och C; eller icke, enligt det s. 372 


framställda allmänna beviset, och med afseende 


på det s. 388 anförda, summan (algebraiska) af de 
elektricitetsmängder, som B och C hvar för sig 
binde i A Kallar man således E£, F', E” elektricitets- 
mängderna 1i-Å, B och C, och m,m',m”, fördelnings- 
coefficienterna, som motsvara afstånden mellan A 


och B, B och C, A och C, så blifva —(mE+m"E”Y, 
—(mE+m'E”), —-(m'E'+m"”FE), de bundna elektrici- 
telsmängderna i A, B och C: Den fria elektricite- 
ten i hvar och e skifva är lika med: skilnaden 
mellan dess absoluta elektricitetsmängd och dess 
bundna, hvar och en tagen med sitt egna tecken. 
I C t. ex. är den fria elektricitetsmängden E”+mwE' 
+m"”E. och denna blir således större än E”. om 


392 
E och E' äro likartade med E”. Vidröres en af 
skifvorna afledande, så försvinner nästan endast 
dess fria elektricitet, ty af det: föregående inses, 
att de andra skifdbadäs fördelande verkningar ge- 


nom denna förändring i den förras elektriska till- 
stånd endast obetydligt ändras. 


Det är uppenbart, att mellan fördelnings- 


coefficienterna m, m', m”, ett sådaut beroende måste 
finnas, att då tvenne äro gifna, är äfven den 
tredje bestämd. Alltså måste t. ex. m” vara en 
viss function af m och m'. Man inser äfven, att 
en viss relation måste ega rum mellan afstånden 
och fördelnings-coefficienterna. Men hvilken är 
denna relation och hvilken är formen på den om- 
vämda functionen? Jag skall här försöka att 
sprida något ljus öfver detta ämne. 

(Öfyduföre s.. 3S2 är anmärkt, alt den lek 
ska verkan i elektriska skuggan af en fördelad 
ledare är nästan densamma, som verkan af den 
ledarens elektricitet, som icke är bunden af den 
fördelande kroppen, eller med afseende på denna 
r fri. Jag antager här, att B är ställd mellan 
4 och C. Till följe af den fördelande verkan af 
4, blir —mE bunden i B, och +mE blir fri. Alltså 
är E+mE den elektricitetsmänegd, hvars verkan 
på C kan anses lika med de förenade verknin- 
garna af elektriciteterna i A och B på C, allden- 
stund C helt och hållet är i elektriska skuggan 
af B. Men den förra elektriciteten binder —m'E' 
—mm'E i C. Ofvanföre är visadt, att A och B 
tillsamman binda —m'E—m"E 1 C. Jemför man 
båda uttrycken, så äro redan de båda första ter- 
merna enahanda, och följaktligen äro äfven de 
båda öfriga lika, eller man har m”E=mm'E, hvaraf 
m'=mmn. Till följe häraf är således fördelnings- 
coeflicienten till afståndet mellan AA och C lika 


| 
— MMM— — —— 


med produkten af fördelningscoefficienterna: till 
afstånden mellan A och B, och B och C. : Men 
afståndet mellan A och C är lika med summan 
af afstånden mellan A och B, och B och C; Om 
det således är tillåtet alt öfverse den lilla skil- 
naden mellan m” och mm', så är relationen mel- 
lan afstånden och fördelnings-coefficienterna af den 
beskaffenhet, att mot summan af de förra svarar 
produkten af de sednare, eller annorlunda ut- 
tryckt, afstånden äro logarithmer till fördelnings- 
coefficienterna. Det samma skall ännu mera öf- 
vertygande visas på följande något afvikande sätt. 

Jag antager, att B står i förening med jor- 
den, under det C isolerad och icke elektriserad 
närmas densamma till ett visst afstånd, och kal- 
lar, som förut, E elektricitetsmängden i 4. Genom 
den  fördelande verkan af A på B och C, bindes 
—mE i B och —m"”E i C. Elektricitetsmängden 
-—-mE i B binder mm'E 1 C, och således är —-m"”E 
smm'E den i C bundna mängden. Men då B blif- 
vit satt i förening med jorden, och C är i elek- 
triska skuggan af B, blir den fördelande verkan 

vC enligt eslatenlejka ganska obetydlig. Betrak- 
a man således den i C bundna elektriciteten 
som noll, blir —m”E+mmE=0, eller mM”=mm', 
som förut. 

Af det nyss anförda inses således, att för de 
fall, i hvilka den i elektriska rn af den 
icke isolerade skifvan B£ ställda skifvan C kan be- 
traktas som icke elektricerad genom fördelning, 
eller nogare m/—mm' försvinner mot m, m,m”, 
så är lallonien mellan afstånden och fördelnings- 
coefficienterna logarithmisk. Om alltså inom we 
gränsor af afstånden: för hvilka: detta eger rum, 
tvenne skifvors afstånd blir fördubbladt, tredubb- 
ladt o. s. v., så blir den motsvarande fördelnings- 


394 


coefficienten någorlunda upphöjd till andra, tredje 
0. sS. v. digniteten. Emedan fördelnings- coeflicieri- 
terna alltid äro mindre än enheten, så äro de- 
ras logarithmer alltid negativa, men man finner 
lätt, att det är likgiltigt antingen man anser af- 
stånden sjelfva negativa, eller blott proportionella 
mot de negativa logarithmerna. Den verkliga för- 
delewes-eocllisiciien till ett gifvet afstånd kan 
endast finnas genom försök. Blott i tvenne fall 
är densamma på förhand bekant, nemligen för 
det oändligt lilla och oändligt stora afståndet. 
Del är nemligen klart, att den bundna elektri- 
citeten är lika stor med den bindande, då afstån- 
det är noll, deremot i jemförelse med densam- 
ma oändligt liten, då afståndet är oändligt stort, 
och derföre motsvarar den förra händelsen för- 
delnings-coefficienten 1, och den sednare noll. 
Detta öfverensstämmer fullkomligt med antagan- 
det af en logarithmisk relation, ty enhetens lo- 
garithm är noll, och logarithmen till noll är det 
oändliga. Härvid är likväl att erinra, att den 
andra händelsen äfven svarar mot den omvända 
qvadratiska, och många andra relationer mellan 
afstånd och fördelnings-coefficienter. Fördelnings- 
coefficienten beror för öfrigt icke allenast på af- 
ståndet, utan äfven på skifvornas storlek, och blir 
vid tilltagande diameter större, som nedanföre 
skall visas. Deremot influerar tjockleken när den 
ej öfverstiger en viss gräns, ganska obetydligt. 
Oaktadt de bekanta täjtlena på fördelnings- 
coeflicienterna för båda extremerna af afstånden, 
nemligen noll och det oändliga, rättfärdiga an- 
tagandet af en logarithmisk relation mellan för- 
delnings-coefficienter och afstånd, så inser man 
lik väl lätt, att densamma icke en gång approxi- 
mativt sä gälla i hvilket fall som helst. Ty 


RR sa 


TN 


395 


antag, att afståndet mellan båda skifvorna är så 
träffadt, att den bundna elektricitetens mycken- 
het är jemt hälften af den bindandes, så är vid 
delta afstånd, som jag vill kalla a, fördelnings- 
coeflicienten +. Om ofvannämda relation vore gäl- 
lande för alla afstånd, så blefve vid dubbelt, tre- 
faldigt o. s. v. afstånd, de motsvarande fördel- 
nings-coeflicienterna +, & o. s. v., eller för hvarje 
ny mångfaldig af afståndet a, fördelnings-coeffi- 
cilenten reducerad till hälften af förra värdet. 
Men antag, att afståndet blifvit mångdubbladt 
ända till na, hvarest n betyder ett så stort tal, 
att a är ganska liten mot na. Om nu afståndet 

ökes ännu med ett a, eller bringas till (n+1) a, så 
skulle fördelnings-coeflicienten vid detta afstånd, 
enligt föregående relation, endast vara hälften af 
den förra, eller blott hälften så stor mängd elek- 
tricitet skulle bindas vid afståndet (n+1)a, som 
vid na, hvilket är orimligt, alldenstund (n+1) a 
och na kunna passera för lika stora afstånd, och 
således nära lika mängder 1 båda fallen måste 
bindas. 

På grund af det nyss anförda inser man så- 
ledes, att då afstånden mellan tvenne skifvor 
fortgå i arithmetisk progression, med lika tillväx- 
ter, så bilda de motsvarande fördelnings-coeffici- 
enterna ingen noggrann geometrisk series, utan en 
sådan, hvars exponent från term till term blir 
större, och småningom närmar sig enheten. Häraf 
följer, att den sanna fördelnings-coeflicienten, vid 
en gifven mångdubbling af afståndet, är större 
än den enligt ordningen motsvarande termen i 
den rent geometriska serien, hvilken term står 
noga i logarithmisk relation med afståndet. Detta 
öfverensstämmer äfven med erfarenheten, ty se- 


dan B blifvit afledande vidrörd, öfverväger alltid 


na fördelat verkan.af Å på C sea af B på 


& och man har således alltid. m>mm. Man 
förestblle Sig. här,. alt na och na äro afstånden 
mellan skifvorna A och B, B och C, då n och n' 
betyda hela tal” Antager man, alt m” =mm, så 
blir m >m'. Men nm, är förhållandet mellan de : 
båda termerna i fördelnings-coefficientlernas Series, 
hvars RS äro Rd och n21, flenot 
uttrycker m' förhållandet mellan den bei VA 
ordningstal är n ”+1, och första termen (enheten), 
och det ffa tilltager förhållandet mellan tvenne 
termer i serien (den efterföljande ull den före- 
gående), som stå lika långt från hvarandra (här 
n lermer), desto mera, ju högre deras orduings- 
tal blifva; hvaraf således följer, att seriens ex- 
ponent blir allt större, ju längre man fortsätter 
densamma. ; 

Då således erfarenhet å ena sidan, och efter- 
tanka å den andra, komma öfverens deruti, att 
mm” i sjelfva verket mer eller mindre afviker 
från m”, skall här undersökas, inom hvilka grän- 
sor af afstånden, antagandet af likhet mellan båda 
storheterna kommer sanningen tillräckligt nära, 
för att utan stort fel kunna läggas till grund för 
Äl es af de fördelnings-fenomeher, h varom 
här L fråge 

baser ofvanföre är erinrvadt, vore för hvarie 
fall ”m”=mm", och afstånden ”alldeles "noga loga- 
rithmer till fördelnings-coellicienterna, om, som 
nägra 'velat påstå, den elektriska verkan i elek- 
ANSKA skudgan ”afren afledinde vidrörd ledare vore 
fullkomligt noll.  DPetta är likväl, som erfaren- 
heten” visår, icke häntlelsen, och kan icke vara 
det. , Här ladd alltså, på hvad” "Sält man från 
de; för. AR gran särsktltaj fall. PRE varp bundna 

malet 


ri ANA Ita 
nr 


397 


elektricitetsmängderna i skifvan C, sedan B blif- 
vit afledande vidrörd, skall kunna göra upp npå- 
gra allmänna slutsatser angående ämnet. Det föl- 
jande innehåller de betraktelser jag anställt öfver 
saken, 
Om FE, som förut, betecknar slekfri oi 
mängden i A, och e föreställer den i C bundna 
mängden, sedan B blifvit vidrörd afledande, så 
blir e=—-(m"—mm') E, eller, då man sätter e=—-uE 
och m”=mm ,u=m(m —m'). Antager man i denna 
formel m som konstant, och låter m, och m' va- 
riera, så inträffar det fall, då man, utan att än- 
dra ställningen af A och 8, flyttar skifvan C upp 
och ned. Ju mera C närmas B, desto mera när- 
ma sig äfven, som man lätt inser, m och 2 till 
enheten, och a blir beständigt mindre och slut- 
ligen omärklig. Men om C betydligt aflägsnas från 
B, så försvinner m och m' småningom, och u 
närmar sig åter notl. Således är klart, att, vid 
ett visst afstånd mellan € och B, ett Rn 
af verkan måste inträffa, hvilken omständighet 
fullkomligt öfverensstämmer med erfarenheten: 
Afståndet mellan AÅ och 8 må vara hvilket som 
helst, så har jag allud funnit den i C bundna 
elektriciteten i närheten af B omärklig.  Blef C 
småningom aflägsnad från 5, tilltog verkan lång- 
samt till en viss storlek, blef än efter band 
mindre och slutligen åter omärklig "); Detta sista 
är naturligt, arme verkningarne af Å och B vid 
stora afktantt hvar för sig förstårina. Men om detta 


+) Då detta försök sker på fri hand, är svårt att hålla 
skifvan C noga i elektriska skusgan i; jag har likväl - 
öfvertygat mig, att en ringa afvikning från det s. 
382 uppgifna läget, öfverhufvud knappt märkligt än= 
drar resultatet. 


K. V. 4Akad. Handl. 1845. | j 34 


försök skall lyckas, är nödvändigt, att Boch € 
icke vidröras på en gång, ty sker detta, så öf- 
vergår, som förut är omnämdt, vid små afsvånd 
större delen af den på frånsidan af B bundna 
elektriciteten till C;) och verkan är just vid när- 
maste grannskapet störst. Den afledande tråden 
måste derföre först vidröra B och sedan C; men 
då lätt kan hända, att elektriciteten i A under 
tiden aftager; så böra båda vidröringarne ske ha- 
stigt efter hvarandra, Den här yttrade åsigt an- 
gående orsaken till olikheten vid båda berörings- 
sätten är endast elt sätt att betrakta saken. Den 
sanna grunden Will detta fenomen är återverkan 
af C på B, och skall i det följande närmare för- 
klaras. 
För det andra antages, att vid orubbad stäli- 
ning af B och C, endast 4 ändrar sitt läge. I 
enna händelse måste man i formeln u=n(m —m') 
arise m' konstant, deremot m och m föränder- 
liga. Om ÅA föres allt närmare B, närmar sig m 
enheten, men m till m', och följaktligen m (m —m' 
till noll: "Alltså blir den fördelande verkan på 
C vid mycket ringa afstånd mellan skifvorna Å 
och B omärklig, Detta är Ir sig sjelf klart, ty i 
detta fall äro de motsatta elektrieitetervra i A och 
PB nära lika till mängd, "och verka vid nästan 
lika äfstånd på C. Ställer man deremot A ganska 
aflägsen från B och C, blir m ganska liten, och 
ultrycket m(m —m') afviker för andra gången blott 
obetydligt från noll. Verkan på C försvinner så- 
ledes, hvilket för öfrigt är lätt att inse. Äfven 
1 denna "händelse "inträffar således: ett maximum 
af verkan vid: ett visstrafstånd mellan A och B. 
.. En "tredje händelse  förtjenar ännu mer än 
de båda föregående att närmare tagas i öfver- 
vägande.” "Denna händelse: inträffar, då afstån- 


det mellan ÅA ochi 6: förblifver detsamma; under 
det B flyttas fram och tillbaka mellan båda plås 
tarne. Betraktar man här formeln p—=m'—-mm', så 
har man m” konstant, deremot m och m', förän- 
derliga.. Om B föres allt närmare: Å, så närmar 
sig am till enbeten, men m' till m”; hvaraf inses, 
att & blir allt mindre: och slutligen försvinner. 
Delta är äfven fallet, då B flyttas mot C,:ty då 
närmar sie m' mer och mer till enheten ochi m 
till mm”. Då således verkan på C€ i båda fallen 
försvinner, måste nödväudigt ett maximum : ega 
rum vid en viss ställning af B mellan A och (C. 
För att bestämma afståndet från A, för hvilket 
verkan på Cd. ä. —-&aE eller e blir ett maxi- 
mum, antager jag» att hela afståndet från A till 
C är delade i jemna antalet 2n lika delar a; Lät 
PPP Py, Vara de beständigt tilltagande ex- 
ponenterna i fördelnings- Sanslnlsatenaas series, 
hvilka motsvara afstånden från a till och med 2 na. 
Emedan mm” är fördelnings-coefficienten vid af- 
ståndet 2na, blir således "=p p PP. P,,. Här 
antages försb. alt B står i midten mellan A och 
C, wbleå vid afståndet na från båda. Vid: detta 
afstånd blir m=m=ppp...-p, och. följaktligen 
mn =m=pp'Pp....p,. Jag antager nu, att B flyttas 
ett a närmare mot C, och således står vid. afstån- 


det (n+1)a från 4 För: detta fall blir m= 
pp pastup i Joock mv =pp Pf-dep, ä och följaktli- 
gen mn= =PpiPiPie sf SAS Jemför man detta 
gärde på mm vigd det förra, så finner. many att 
båda värdena. hafva den :gemensaniimna/ fåstapm 
PIPiPi oe PiPu Kallar man: densamma AA, blir 
vid lien mellan: A och €, mm =Rp,;: och wt 
afståndet (n+1)Ya: från ÅA, min =Rp a Men: p,,, 

större än -pj:oche följaktligen. är. nur! vid; ANG 
-afstånd: frånn AA; istörre länavid medlersta afståndet 


nd Ryckes B' ännv ett” al närmare bg nemligen 
tll (A+2) a äfstånd från AV blir m=p. p Py Par 
och" Mm PoPip, Sen Mg och "häraf fås mm'= 


(JALLE 


piP. PG Kr (Ak La 2 ING SF Detta värde på mm 
har med det föregående, då afståndet från ÅA var 
(n+1) a, factorn PPiplessPr Pa PaPya, gemen- 
sam. Kallar man den Sanin för kor [hetéhs skull 
R', 'så blir vid "afståndet (n+1) a från ÅA, mm/= 
Rp; och vid afståndet (n+2) a från Å, mm'= 
PR4505e Men Ydå Pp, lar: större Camp, oc Så följer 
häraf; att Rp>- SKRp . På samma sält kan be- 
visas, att då skifvan B vidare ryekes mot C, så 
blir mm' beständigt större. Om B på samma sätt 
från. medlersta afståndet na flyttas allt närmare 
Å, så inser man lätt, att m och m' endast för- 
byta sina värden, och alltså blir produkten mm 
vid lika afstånd i båda fallen: från midten, lika 
stor. Häraf följer således, att mm' har sitt minsta 
värde då 8 står noga i midten mellan ÅA ocii C, 
och följaktligen har m'/—mm' vid. detta skifvans 
B läge sitt maximum. 

De här theoretiskt för de tre händelserna 
härledda resultaterna äro redan på experimentel 
väg, ehuru ieke alldeles under: samma omständig- 
heter. som här, framställde af FECHsSER i hans in- 
teressantla, undersökning om elektrieilet genom 
fördelning; (Pogg. Ann. B. LE .s.:321). . FECHNER 
fann för tredje händelsen maximum af verkan i 
midten, eller ungefär i midten; då han, i stället 
för skifvan; C,. ställde: elektroskopet sjelf i -elek- 
triska skuggannaf den icke isolerade iskifvan, och 
flyttade denna fram och; tillbaka mellan den:elek- 
triserade skifvan och elektroscopet.(s..329)...All- 
deles senahanda resultat hawäfyen ; jag! erhållit med 
de. re Iika stora skifvorna.. 


«Då således, theori .och.erfarenhet.deri göfvera 
ensslämma, att mm” "mest. afviker . från / mn, då 
den afledande vidrörda skifvan Bär ställd i mid, 
ten mellan A, och G, behöfver. man "endast, bea 
stämma afvikningens storiek för detta fall, för 
alt deraf kunna LA huruvida båda storhelg 
äfven vid andra lägen af skilfvan B mellan A och 
C äro så litet skiljaktiga, all mm kan begagnas I 
stället för m”. Antager man, som förut, m”—-mm' 
0, Så Dir Mm MM +2. OM & HÄN vanska 
liten mot mm', så kan man öfverse pu, ch rätt 
och slält anse m' Ba Allt beror således derpå, 


om förbållandet Ei jemförelse med enheten "är 
21 


ett tillräckligt Titet bråk. Men att omedelbart 
bestämma mm" är obeqvämt, och jag har derföre 
föredragit, att jemföra fed mm” sjelf... IT denna 
afsigt Har jag anställt försök med skifvör af för- 

tenrt jernbleck, 6 och 3 tum i. diameter, hvilka 
voro hamrade så jemna som möjligt. En af dessa 
skifvor ÅA blef isolerad i hoörizontel ställning på 
en lackstlång, som var insmält i ena ändan af ev 
17 tum långt vertikalt stäldt glasrör. På denna 
skifva fästades genom insmältning tre smala lika 
höga stänger af god lackkomposition, och deröf- 
ver lades en "annan skifva B. På denna blefvo 

på samma sätt fästade trexne med de förra lika 
höga stänger, och deröfver lagd en tredje skifva, 
C, försedd med ett långt isolerande handtag af' 
lack. Sedan "blef A elektriserad genom ögonblick- 
lig beröring nedifrån nära kanten med LÄR af 
en laddad och uppvärmd Leydnisk' flaska, hyarpå. 
C, sedan flaskan blifvit afligsnad, I flkörded med 
en lång metalltråd: "Strax derpå blef C isolerad: 
upplyftad ; och 'så "ställd "på "en: halmstrå-elektro=- 


meler, alt midten af skifvan''vidrörde dess topp.” 


402 ; 
”Derefter blefvo A och B befriade från sin elektricitet, 


hvarpå ÅA oånyo ;elektriserades medelst flaskan, 
ock 'sedan denna blifvit aflägsnad,; vidrördes först 
Bock sedan: €' afledande: Efter upplyftning ställ- 
des C med sh midt på locket af en guldblad- 
elektrometer.; Elektrometerns skala var på båda 
sidor om nollpunkten indelt i -linier, och de föl- 
jande divergenserna hafva afseende på dubbla li- 
nien som enhet. Vid alla dessa försök var flaskan 
så "starkt laddad, att den elektriserade skifvan 
bragte den andra (mindre sensibla) halmstråelek- 
trometern till 19” å 22”. 

Om afståndet mellan skifvorna Å och C, hvilkas 
diameter var 6 tum, utgjorde 9 lin., fann jag att 
skifvan C, då den ensam vidrördes, meddelade den 
andra halmstråelektrometern så mycken elektricitet, 
att pendlarne divergerade 13'+. Men om icke alle- 
nast C, utan äfven förut B vidrördes, var den will 
guldbladelektrometren  öfverflyttade elektriciteten 
så svag, att guldbladen blott divergerade 0”. 
Den förra divergensen härrörde från elektricitets- 
mängden —m"”E, som A ensam band i C, ty ver- 
kan af den icke vidrörda skifvan 8B kan här be- 
traktas som noll”). Den sednare deremot var 
:endast en följd af skilnaden —uE mellan skifvor- 
nas A och B verkningar, sedan B blifvit vidrörd. 
På hvad sätt man än må betrakta divergenser- 
nas och elektricitetsmängdernas beroende af hvar- 
andra vid pendelelektrometrar, så kan väl af in- 
gen ställassi fråga, att icke de sednare åtmin- 


”) Vid andra försök -blef skifvan AZ utbytt mot en an- 
nan, på hvilken voro fästade stänger af den dubbla 
höjden, och B alldeles borttagen. Resultatet var, som 

1 man kande väntajt knappt märkbart skiljaktigt från 
aa detaförra, 


rik 


2403 


. stone tilltaga fika: hastigt som de förra, Genom 
försök fann jag, -att.:sammaos elektricitetsmängd i 
en af skifvorna; :som bragte guldbladselektröme- 
tren på 3”, bragte den första (sensiblare)ohalm- 
MRHdektrnbt re nära på 340 Adltsåbblir "038 bpå 
den förra ungefär: lika med 0? 9 påodenosednare. 
Men 13; på den andra: halmstråelektrometren, 
reducerade till den förstas mått; mtgöraL 67”. 
-Häraf följer således, att m”E åtminstone är s7d 
gånger större än .—e- eller su£. Alltså: öfverstiger 


bråket = säkerligen ieke ss. Men det blir 


ännu mycket mindre, om skifvan 8 föres när- 
mare ÅA eller C; hvilket af det föregående är klart, 
och deraf följer, att redan vid ett afstånd af 9 
lin. mellan sex -tums. skifvorna. 4 och C, kan 
skilnaden mellan m” och mm, då icke är fråga 
om någon stor noggrannhet, negligeras emot m”. 
Härefter blef afståndet mellan A och €C för- 
.minskadt till hälften af. det. förra. . Jag fann di- 
vergensen, då endast C vidrördes, 16” på den 
andra halmstråelektrometren, och då både B och 
C vidrördes, blott :0”,3: på stdbladelektsunelien. 
Då 16” på den andra Llinsttåeloktromelken. re- 
ducerade till den förstas mått, utgöra 80”, der- 
emot. 0';3 på guldbladelektrometren; på. nämda 


elektrometer ntgör ungefär sås Kam dl Bä 
m 
f 0,34 
g 3 hvilket bråk är 
kerligen icke öfversliga = a. Fish 


: vida mindre, än det: förra, nemligen ide Alltså 
begår man elt ännu vida mindre fel, om man 
vid 4: lin. afstånd mellan skifvorna Ar och C an- 
tager m”=mm', än vid, 9 lin. afstånd. 

Jag: ansåg. icke, nödigt; satt: for tsättå försöken 


vid ännu: ränd fer afstånd mellan ER Man 
finner nemligen lätt, att förhållandet ”X”” måste 


m! 


2 


bli allt mindre, ju mera skifvorna. närmas hvar- 


EX 


EO q Hag altl 3 
oe NV man. har, et i, hvilket 
n - : m 


uttiiyck ms oghom|widksaftagande afstånd alltmera 
närma. sig enheten. 

På ol avunat säll förhöll. sig be Bg då skif- 
vorna ställdes på betydligt stöfre afstånd. Då 
afståndet mellan:A och C smtgjorde 2 fot, var den 
i C bundna elektricite etsmängden, då B icke vid- 
rördes, så: liten, att guldbladen blott divergerade 
15, oaktadt flaskan var lika starkt laddad som 
förut. .Om äfven B vidrördes, : gick: divergensen 
likväl till O?,9, alltså till mer än bälften af den 
förra. Oaktadt således skillnaden mellan storhe- 
terna m” och mn i sig sjelf alltid är ganska li- 
ten, blir den likväl vid stora afstånd mellan skif- 
vorna relativt ganska betydlig. | 

Dylika; försök har: jag äfven anställt med 
skifvor på 3 tums diameter. Här fann jag för- 
hållandet imellen u och mm” större än med skif- 
vorna på 6 tum vid-samma afstånd. Om flaskan 
var så starkt laddad, att den »meddelade skifvan 
A en elektricitetsmängd, som bragte den andra 
halmstråelektrometren ungefär på 22", så erhöll 
C, hvars afstånd från AÅ var 9 hin. då den ensam 
vidrördes, så mycken etektricitet, att halmstråna 
divergerade. 11”. Blef äfven B- vidrörd, gingo 
guldbladen-1£",8 från hvarandras Förhållandet mel- 
lan dessa divergenser, reducerade ull samma mått, 
utgör ungefär sy, alltså. betydligt mera, än med 
6 he skifvorna, vid samma afstånd. Bleka ÅA 
och € ställda på ett afstånd af 2 fot, försvagades den 
i C bundna elektriciteten, genom vidröring af B, 
endäst obetywligt. "= Jag erhöll "vid enkla vidrö- 


ringen 0,8 och vid den dubbla 0”;7 på guldblads- 
elektrometren. Här närmar sig således bråket a 


INN 
NER 


205 


a belydligt (ök FET pch detta blir ännu 
mera' fallet vid ännu större. akbnd? T 

ucAF sp föregående inses således; att förlhåls 
landet =E då B:står midt emellan Å och C, 'eller 


då m= nm, blir allt. mindre, ju mera skifvorna 


8 


it 
närmas. hvarandra. Deremot närmar sig 154, en= 
NM 


ligt erfarenheten, småningom enheten, då afstån- 
den bli:-större och'större. Detsamma kan äfven 
theoretiskt 'ådagaläggas, som- nedanför skall visas. 


Står B icke i midten, utan närmare A eller C, 
un mt— mm: 


så är m olika med my, och man har FRÖ rs FS 


m"” 


of er Om B föres allt närmare A eller C, 


Mr 


närma. sig :m «och mi båda fallen till likhet, och: 


således -£, huru stort afståndet må vara mellan 
n 

A och C, till: noll. -. Hvad förhållandet = - beträf- 

- så: är. delsamma- vid alla de: vid fallen litet, 


då — — sjelf” är litet, ty man har mm =m"—u, och 
Mor dt 


följaktligen - = Om således: pj kan negli-- 


m”'— 


—U 
ur 

geras emot m”, så RR oll RR 
mm mye 


lunda: förbåller; saken sig, då . u börjar blifva” 


större i jemförelse med: mm”, Under det w när- 


mar: sig am” ,' FR IReK Rene nämnaren "N =p Smånin= 


gom, och = En "närmar sig det oändliga, eller med. 
mm | 


andra SL det. omvända fallet, inträffar, att mn. | 


sjelf försvinner. mot Me 


Man. ånser således, alt, när RR ee Al j 


ter är 6 tum, kan man, vid. vanliga! tillfällen Ner 1 
gligera. fer, emot. mm', eller anta a nm =mm,. om. 


afståndet' mellan de” 'futersta af de tre skifvorna 


406 

icke söfserstiger 9» lin. - Huruvida” detta» äfven är 
tillåtet vid större afstånd, : beror: på omständig- 
heterna, och: måste. för: hyarjec fall; undersökas. 
Med skifvor. på 3-tums. diameter förhåller sig sa- 
ken redan annorlunda än. med 6 tums skifvorna, 
som försöken utvisa; ty bär är fördelvings-coeffi- 
cienten vid>samma afstånd: märkligt mindre: Of- 
" vanstående resultater blifva derföre obrukbara för 
skifvor, hvilkas. -storlek betydligt afviker från de 
bär uppgifna, så vida fördelnings-coefficienternas 
beroende af skifvornas diametrar icke är bekant. 
Jag har derföre bemödat mig, all bestämma detta 
eloge på följande sätt: 

Jag antager, alt två lika stora skifvor A och 
B stå midt emot hvarandra vid ett gifvet af- 
stånd a. Om elektricitetsmängden £ blifvit med- 
delad  skifvan A, och fördelnings-coefficienten, 
som motsvarar a är m, så erhåller 8, sedan den 
blifvit afledande vidrörd, elektricitets-mängden 
—mE. Tänker man sig ytorna af A och B delade 
i ett ganska stort ante na ganska små delar, så 
kan man betrakta dessa delar som enkla punk- 
ter. Alltså äro samtliga elektriska krafterna, som 
utgå från dessa slum beh verka på hvilken som 
helst elektrisk punkt P i A eller. B, i jemvigt. 
Låt vidare ÅA och B" föreställa tvenne andra skif- 
vor af dubbelt så stor diameter och tjocklek, som 
de förra, hvilka stå midt emot hvarandra vid 
dubbla afståndet 2a. Jag antager, att till skifvan 
A' blifvit. meddelad ' elektrieitets-mängden £, och 
till: B' mängden .—-mE, och föreställer mig, att 
dessa elelqtyisetan äro. på -samma sätt ötkreddå 
på 'ytornå af A' och B'; som »påsytorna af: 4 och 
B.uoTähker man; sig vidate de förra ytorna på 
alldeles »senahanda stitt, som: de. sednare, delade i 
äntalet ».gatiska små. delar, så! :eger bkillisa som 


407 


helstvaf: dessa delar jemt så mycken elektricitet, 
som den :densamma till "läget: motsvarande del i 
4: och: B.:: > Om således P' betecknar sen punkt ' 
A' eller B', som :med:P eger 'ett "homologt' läge, 
så verka lika slora elektricitéts-wängder säd dub- 
belt "så stora afstånd på P' sem på ”P. Hvar och 
en af de på P" verkande, från de små delarne 
af ytorna på A'coch B' utgående elektriska kraf- 
ter, är derföre: fyra gånger svagare, än den mot- 
svarande kraft, som verkar på P, och bildar till- 
lika med en genom P dragen fast linea samma 
vinkel som den sednare kraften med en genom 
P dragen linea, som med den förra har ett ho- - 
mologt läge. Då således de på P verkande kraf- 
lerna äro 1 jemvigt, så är detta uppenbart äfven 
händelsen med de krafter som verka på P'. Alltså 
binder elektrieitetsmängden £ i A' mängden —-mE 
i B' och följaktligen är m äfven i detta fall för- 
delnings-coefticienten. - Häraf följer omedelbart, 
all fördelnings-coefficienten vid ett gifvit af- 
stånd mellan tvenne skifvor är lika med fördel- 
nings-coefficienten vid elt annat gifvet afstånd 
mellan tvenne andra skifvor, om skifvornas af- 
stånd förhålla sig "som ”diametrarne. Till följe 
häraf blir såledeö” lält, att begagna ofvan anförda 
resultater” af försöken med SNfsöend på 6 och 3 
lum äfven för andra dimensioner. Allt hvad som 
gäller för 'skifvorna på 6 tum vid afståndet a, 
gäller nemligen för de på 12 tum vid 2a, för 
de på 18 tum vid 3a, för de på 2 tuny vid $a 
afstånd o. s. v. Tjockleken kommer nemligen föga 
i betraktande, så vida den ej är betydlig. 
$ Då det således är bevist, att mä r' föga 
skiljaktig från mm', om lifståridet mellan Klifyorka 
A och C icke: öfverbtiger? 4 till raföderas ”diame- 
ter, och detta gäller för” hvarje ställning af skif- 


van B- melian Å och C, så-är klart, att. afstån- 
den inom. samma gränsor utan. stort: fel kunna 
betraktas som togarithmer till fördelnings-coeffi- 
cienterna. Bedan den omständigheten, att fördel- 
nings-ceellicienten närmar : sig till enheten, då 
afståndet närmar sig noll, antyder detta, ty ett 
dylikt förhållande är icke :förenligt -med någon 
relation mellan dessa storheter, när man undan- 
tager den logarithmiska. Kallar man således M 
den vid afståndet b observerade fördelnings-coeffi- 
cienten, : och m fördelnings-coefficienten vid af- 
ståndet a, så blir a:b=logm:log M, hvavaf logm = 


log M. Betraktar man här & som afståndets en- 


het, blir helt enkelt logm=alog MH. Denna formel, 
som vid små afstånd är nära exact, blir mer och 
mer felaktig, ju större a tages och slutligen obruk- 
bar. Det är derföre sannolikt, alt den logarith- 
miska relationen mellan afstånd och fördelnings- 
coefficienter så småningom öfvergår tll en annan, 
som blir exact för mycket stora afstånd. Det blir 
icke svårt att finna denna relation. Jag antager, 
alt den icke isolerade skifvan B är ställd på så 
stort afstånd från A, att bådas diameter i jem- 
förelse mot detta kan betraktas som en försvin- 
nande storhet. Blir A elektriserad, så verka alla 
från de elektriska punkterna i A utgående kraf- 
terna på en punkt P i B nästan i samma rikt- 
ning vinkelrätt mot B, och deras resultant blir 
sumrnan af alla krafterna. Resultanten af de elek- 
triska krafter, som härröra från elektriciteten i 
B och verka på samma punkt P, verkar derföre 
äfven rätvinkligt mot B 1 motsätt riktning. Stäl- 
les nu, B. på. dubbla ; afståndet, , ändrar -sig, som 
man lättoinser, riktningen af-de.från ,A'utgående 
på Piwerkande krafterna icke . märkbart, och de- 
ras 


Mi ns & 


FRE NS 


fas resultant: Verkar 'derföre 4 & ”den förra riktnin- 
gem; men fyra” 'gångor svagare. ”Föreställer man 
sig, att: DB numera "endast innehåller + af den 
fået elektriditetsmängden', som pi samma sätt 
som: denna är utbredd på ytan, så är klärt, att 
resultanten af de på P-verkande" krafterna, som 
härröra från -dénira elektricitet, är till riktningen 
lika med den förra, men till storleken fit 1 
af densamma, och detföre måste den noga mot- 
vägas af resultaänten af de från A kommande krafs 
terna, som verka på samma punkt. "Alltså blir 
vid FULT Ae RE VC ÖR fyra gån- 
ger migdre»selektricitet bunden ;än vid det enkla, 
der allmännare uttryckt, förhålla. sig fördel- 
nings -coefficienterria omvändt som - qvadraterna 
af el änden, «då dessa äro mycket stora emot 


skifvornas intel 


Häraf kan bevisas, att vid stora afstånd mel- 
lan skifvorna A och C, försvagar den 1 midten 
inskjutna icke-isolerade skifvan £ knappast ver- 
kan af A på C, eller hvad som är delsamma, att 


så [+] q r L al SER frog 

förhållandet — ganska litet afviker från enheten, 
m 

en omständigbet, Soi" redan är ådagalagd på ex- 


perimentel vite:” Man hår nermligen Hör dere fall 
Aa iq ben Här är m, den i EL bundna 
m. ; a 

elektricitetens » förkjllande i Lil len i B Maldedk 
Men, enligt. nyss. anförda Hevis,: är he förra. vid 


stora afstånd, Igen gå ger: mjödve | Jäl myckenhet, 


? 


än” den sednareg' således” fl im; hvaraf Em 
5 205 


E lär 


=40 de ägs NAR YR hvilket uttryck gan- 


ska obetydligt: nitviebofgke 15! emedan och äf- 
ven” äm: här: ”rlgahska liten hör eiiligten!!l Mört 
Sk: VE ke 250 gal obacin 85" åq 


24410 


En särskilt händelse med afseende på de 
tre skifvorna förtjenar att närmare undersökas, 
nemligen då en af skifvorna A, är elektriserad, 
under det de båda öfriga, B och C, äro ställda 
på motsatla sidor om Å och förenade med jor- 
den, . Huru mycken elektricitet i detta fall bin- 
des i B och € är icke så lätt alt inse. I det 
föregående är visadt, alt elektricitetsmängden i 
B är summan af de elektricitetsmängder, hvilka 
A och C binda i £B, och elektricitetsmängden i C 
summan af de elektricitetsmängder, hvilka 4 och 
B binda i C. Således kan man icke omedelbart be- 
stämma den ena af. dessa elektricitetsmängder, då 
man icke på förhand känner den andra. Beteck- 
nar man derföre de i £B och C bundna elektrici- 
tetsmängderna, såsom obekanta, med & och y, och 
kallar fördelningscoeflicienterna, som motsvara af- 
stånden mellan Å och B, A och C, B och C, 
m, n,r, och £ elektricitetsmängden i ÅA, så måste 
B binda —r&z i C, och C mängden —-ry 1 B. Men 
A binder -mE + B, och —nE i C, hvaraf man 
erhåller: 

z=-mE-ry, y=—-nE-r2. 

Dessa båda eqvationer bestämma x och y. 
Om ; värdet på y ur den andra eqvationen infö- 
«res Liden: första, blir £ = -m E+nrE+r'xz,hvaraf 


im-——-RYr 
T=—-- —-XE....(1) 
På samma sätt erhåller man 


d > NN 
Y==3 XE: v (2). 

Genom de i Boch C bundna elektriciteternas 
återverkan bindes -m&z—ny i A, och således blir 


den i A återstående fria 'elektricitetsmängden E+ 


411 


enz+ny. Kallar man densamma z och 'substli- 
tuerar denysse fundna - värdena på & och 4 pp er- 
hålles: I 


in EN 
dar art foga Ilse 


TR 

Emedan r i dessa formler är fbrddfhiigkes. 
efficienten för summan af afstånden, hvilkas fördel- 
ningscoeficienter äro m och n, så lider noggratn- 
heten föga, om man vid smärre afstånd mellan 
B och C, inför mn 1 stället för r. Vid större 
distancer, isynnerhet om B och &€C stå ungefär 
Jika långt från ÅA, blir r—mn d. äv. a i jemförelse 
med mn visserligen betydligare, men ju mindre 
mn och a» blifva, desto mer försvinner i formeln 
(1) ar emot m och r” emot 1,ty man hår alltid 
r mindre än m och n. Om, vid oförändradt af- 
slånd SS B och C, endast ÅA föres närmare 


B, så blir —, som. förut är visadt, allt mindre, 
RT 


a i täljaren af formeln (1) tager till, -deremot:nr 
af, under det nämnaren förblilver constant. Alltså 
blir felet beständigt mindre; då man inför mn 
stället för r. Detta är likväl icke fallet, då den 
medlersta skifvan A närmas C, ty då aftagev!m, 
och nr lilltager, och om afståndet mellan C och 
ÅA är obetydligt mot afståndet mellan B och A, 
blir r föga skiljaktig från 2». Substituerar man 
således m för r i formeln (1), och bortkastar + 
i nämnaren, blir =—-m(1—-n)E. Blir” deremot 
mn införd 1 stället för r"i (1) och +” nvegligeras, 
öfvergår & till —-m(1—-/?)E. Kallar man detta 
värde på 2 förs, blir 2-x=t-nh4enZ1l+n:1, 
och båda värdena afvika märkbart från hvaran- 
dra. Om man således undantager detta enda fall, 
så kan oman/utann stort, fel lantaga. r=ma 1 formeln 
(1) vid ibvårje ställning af. skilvorna ÅA, B och C. 
Hvad; här; sblifgit, ylradt, PM den, första; for meln, 


SSR 


gäller! äfven om den andra, om man endast för- 
vexlar omisoch a, B och: Cz>Införes! i tredje for- 
meln mö förser;svär felet: vid hvarje tillfälle -en= 
dast ringa; ty vid små afstånd mellan Boch C, 
ärr föga skiljaktig> från :mn;- och vid större för- 
svinna >»? och 2mnr aner eller mindre mot en- 
heten. 

Tldiosr mn 1 i stället för r-1 de tre formlerna, 
så öfvergå 2 till följande: E 
XE. .(4), y=r a TEE 


t—m?n” 


(fm) t—n?) 


xo... (6). 


Emedan n<1, m:<1 och mn<1, så äro täl- 
jare och nämnare i alla tre formlerna positiva. 
Alltså äro de i B och C bundna elektriciteterna, 
som man litt kunde förutse, olikartade, deremot 
den fria i ÅA likartad aned E. Alldenstund mn<n?, 


oo 1—n? 3 
Läran —= = 14 ;och SEO Em E) eller den i B 
—m"n? 
bundna bjlttliellttsmaåsden är mindre än den 
mängd, som bindes i B, sedan C blifvit aflägs- 
| nr A1—m? 


nad.: På samma sätt kan bevisas, att SH <nE, 


AS — 


f—m?n? 


Ju mera den cena skifvan  B-närmas Sävan Ar: 
desto mera tilltager dess bundna elektricitet, ty 
m Pläljaren till formlen (4 ) blir större, och 1—n'n? 
1 nämnaren mindre. Deremot aftager den bundna 
elektrieiteten 126, ty fm? i täljaren till formlen 
(5). närmar "sig noll; under det fem? ; nämna- 
ren närmar sig 1—nX. Emedan (1—-m)E i form- 
len; (6) är. multiplicerad. med SS följer der- 
HN 
af, ratt den fria elektricitetsmängden -i ÅA är min- 
dre. än den mängt elektricitet, som blir fri 14, 
sedån. C blifvit börttagén. "Der JP synes äfven, alt 


om hä nä irmas till A, ”eller aflägsnas derifrån, så 


a så FÖRRE ÄN AA AR nn nn a An 


413 


af-: eller: tilltager den >fria äl ckirdeten i Ar ÅA 
samma förhållande, som den bundnaa Bo q 


Om i formlerna (1), (2), (3), eller: (4), (äh 
(6), m eller a» antages lika med: noll;: såscåterfår 
man de forraler , som gälla för det fall; dåoskif> 
vorna äro endast tvenne. Ar a=m, eller B och C 


lika långt från A,så öfvergå formlerna (4),(5), (6). 


1 Då a 4 2y2 
til x—=1 ya ena 0 gm SEEN 3 = 
1—m? 1-7? 
STR SA h 
EK Emedan If+m<2, är EO " FosmE oc 


l>mE. Då således skifvorna-B och &C äro 


lika långt aflägsna ifrån ÅA, är summan af.de i: 
båda bundna ERE EA fn alluid; större 
än den elektricitetsmängd, som endast bindes i 
endera, sedan den andra blifvit borttagen. Är 


m blott helt liten, så närmar sig LE till och 


med tll 2mE, och nära dubbelt så mycken elek- 
tricitet blir bunden i första som i andra fallet. 
Emedan fim? tillika är nämnare i det motsva- 
rande värdet på z, så inses, alt den fria elektri- 
citetsmängden för detta fall är större, än hälften 
af den fria mängden i ÅA, om : blott -'endera: af 
skifvorna B och C är tillstädes. För öfrigt när? 
mar den sig mer och mer: noll; ju närmare B: 
och C rycka mot Å. LOND 

Adderar man formlerna (4) och fö)9 så er- 


(1T—n?)4 n(1—n2) MÅN ov MS 
håll se = ET fp Antager 
ålles Z+y= TAG E FS s ) 
man här den ena na af fördelningscoellicienterna 


constant, och -differentierar i Hd till den 


andra nm, blir de (+ fa RE Bä Emedan 


m icke förekommer i Atäljaren, så blir differential- 
coeflicienten aldrig; noll, och ; hvarken maximum 
eller, minimum uwträffar.. Håral följer, att sum- 
man Z+y måste oupphörligt vexa, då m tilltager 


414 


fråns noH till 1. ; Men då m=0, blir g+y=-tiE 
och då m=1, blir x+y=-—E. Alltså är summan 
af. dei Booch C bundna elektricitetsmängderna 
alltid: större än den elektrienetsmängd; som en- 
dast bindes i en af skifvorna, sedan den andra 
blifvit borttagen, men mindre än :elektricitets- 
mängden 1 Å. 


Då n=m, blir a+y=- =E, och d (z+y)= 
—  lödm. Här blir differential-coefficienten 
noll, då 1—m?=0, hvaraf m=+1. Alltså inträffar ma- 
ximum då m=1, eller då skifvorna B och C äro i 
fullkomlig beröring med 4. Om i föregående for- 
mel införes enheten 1 stället för m, så öfvergår 
g+y ull —E. Men då detta värde motsvarar ett 
maximum, så afviker summan af de i B och C 
bundna elektrieitetsmängderna blott ganska obe- 
tydligt från —E, om båda skifvorna, med bibe- 
hållande af det lika afståndet från 4, ändra sitt 
läge 1 närheten af ÅA. Antag alt m=3, så blir 
g+ys FE, altså, blott ;, £ mindre, än vid: full- 
komlig beröring. 

Om .skifvorna 8 och C. isolerade ställas på 
gifna afstånd från A, och sedan afvexlande vid- 
röras, så närmar sig skifvornas elektriska tuill- 
stånd småningom det tillstånd, som 1 ögonblicket 


ioträder, då de på en gång afledande vidröras. Be- 
räknar man de fria och bundna elektriciteternas 
successiva. förändringar + skifvorna, hvilka vid 
hvarje beröring ega rum, under den förutsätt- 
ning, att den: elektricitet som bindes från ett håll 
1 4, är overksam åt det landrä, så vppstå afta- 
gande geometriska serier; hyvilkasigémensamma ex- 
ponent lär nen oooGenom 'Summeting al" dessa se- 


rier (återfår man precist de -formiler, som äro: be=/ 


tecknade med (4); (5): :och (6); imén i anseende 


415 


dertuill, att beräkningen är mågot sädtyftidy för bi- 
gåsuden här. 

Formierna (1), (2) bab (3) gälla äfven då 
B och € ställas på samma sida on ÅA; blott man 
fäster behörigt afseende »derpå; att förd deua 
fall antager ett helt annat svärdeg sty här blitör 
icke för delnings- coefficient för summan, utanför 
skilnaden UNÖR de afstånd, hvilkas lördeltinvs 
eoeflicienter äro m och n. Antager man här, alt 
C är ställd längre än: B från A,så står C-1 elek- 
Iriska skuggan dh B, och. formeln, (2) uttrycker 
den Bed dtelmandd. som vid liktidig beröring 
af båda skifvorna birds i C. Emedan täljaren | 
n—-mr här är samma storhet, som 1 det föregående 
blifvit betecknad med pu, och nämnaren 1—-r<1, 
så är alltid y>-uE=e, eller > mera elektricitet 
bindes vid den liktidiga, än vid den afvexlande 


å Z 
vidröringen af B och C. Emedan ie så 


2 
inses, att y och e äro nära lika stora, då C är 
så aflägsen från B, att rr? är. föga skiljaktig från 
noll. Men ju mera C närmas till skifvan B, desto 
mera närmar sig r Ull enheten, och 1—27? till noll. 
Vid mycket ringa afstånd försvinner derföre e 
nästan alldeles mot y, hvilken omständighet äf- 
ven erfarenheten bekräflar, som förut är visadt. 
Emedan förhållandet =— är oafhängigt; alm, så 
måste det förblifva detsamma, då Boch €, utar 
alt förändra sin inbördes ställning; närmasotill 
eHer - aflägsnas » från ÅA? Ewfaretilve ten önigsår oj at 
y ganska Jångsunt! da om 0,2 vid” orabbad - 
ställning af. Å och Bj »afläigsnas: från: ”skifvan B. 
Orsaken: ligger deriy 2 Ibitted I bådas 'täljaren' memr och: 
nämnaren») 1-r>i dettarfall snrätringoni: sökas. Förmon 
len: år Fanger . dem relektritiletsmängd, some bina! 
des i B- vid liktidig Oberörfing ) af/ 'B belv (GÄSTEN FER 


416 


—mE sär mängden af den vid afvexlande vidrö- 
OR . . o eo m--nr 
ring bundna elektriciteten, så blir 2 Rn 
| | —mE -mmr? 


Emedan n>mr, så är nr >mr, och m-nr<m-mr?. 
Följaktligen :är äfven g<—mE d.ä. mindre elek- 
tricitet bindes i 8 vid liktidig, än vid afvexlande 
vidröring af B och C.; Ju mera C aflägsnas från 
A och B, desto mera närma sig & och —-mE tull 
likhet, ty nr» och mr försvinna mer och mer 
mot m. 


Ju mera skifvorna B och C närmas hvaran= 


dra, desto mera närma sig 2» och na tll likhet 
och » Will enheten. Slutligen inträffar verklig 
vidröring, och båda skifvorna äro att anse som 
blott en enda skifva, hvars elektricitet är samlad 
på de utvändiga ytorna. Det är således klart, alt 
om en icke isolerad skifva B' är ställd på visst 
afstånd från den elektriserade skifvan ÅA, kan man 
föreställa sig, att den motsA vända ytan af B 
är skifvan B, deremot att den frånvända är C 
Om man således - betraktar tjockleken af skifvan 
B' såsom afståndet mellan skifvorna B och €, som 
här antagas oändligt tunna, så blifva elektricitets- 
mängderna på båda ytorna af 5 representerade 
genom formlerna (1) och (2): Om man derföre 
i dessa antager m=n, så synes det som de deraf 
härledda värdena på 2 och y skulle uttrycka dessa 
mängder desto nogare, ju tunnare skifvan är. Men 
då m=n, är äfven r=1, och ofvannämda form- 


OM (0) (0) G : 
ler öfvergå till =, Y=-— Sätter man 1 for- 


= SA ö c 
—FE, i hvilken 


mel (2)4 =mm'; så blir y=— 


formel m desto mindre aber från enheten, ju 
närmare B och C stå intill hvarandra. Antag att 
1-r=0. och 1—2m =, så blir ,r=1—0 och RA 


” 


1 Öm dessa värden införas i den sista for- 


417 


Vi Nå 


meln, och expressionen på I högra sidan upplöses 
: TOMTER W—03 

i factorer, så öfvergår den till yet ep 

| " | Tr focm (2 JD (VAL 10 RR ; 


Här är värdet på factorn = alltid bestämdt, 
j 20 


O— o 
och endast den andra —— öfvergår till>—, då r 
(SHI 


=1. Ju mera &F närmar sig enheten, äsd min- 
dre blir, som icke är särdeles svårt att inse, a& 


FÅ é LEG (OA : 
mot ww. Alltså måste förhållandet —, under: det 
[ONES ; 


&Ä och w' öfvergå till noll, nå en gräns, som är 
mindre än änbten. och följskuligen är gränsvär- 


det på Se = inneslutet mellan noll och en- 


& w' 
heten. Kallar man. q gränsen af —, och y' det 
SS 
värde på y, som molsvarar denna gräns, så blir 
m o m Bö ög 
HE at alltså y<=3E. Ofvananförda öf- 


verensslämmer : ganska väl re erfarenheten, ty 
huru tann än skifvan 2 må vara, så är hkvät, 
vid icke allt för stora afstånd, elektricitetsmäng- 
den i den frånvända ytan alltid mycket ringare', 
än i den åtvända, och förändrar sig icke märk- 
bart, då tjockleken "aftagit: öfver en wiss erad. 
Den förra blir. derföre: för detta fall ganska nära 
ultryckt genom SVEN, i hvilken expres- 
sion 1 -q vanligen är mycket mindre än enheten, 
och följaktligen q temligen nära densamma, Ju, 
närmare skifvan B” föres intill ÅA, desto.mera tills; 
tager & och närmar. sig till », och följaktligen , 
1-q GIF noll. Vid: mycket 'små afsLägd. kan man 
således anse-den på frånsidan af. B' samlade elekz.. 
Wricileten som folk Blir alståndet ökadt, så af-. 
täger &' "beständigt, "under det Törblifver com- 
silk 3 och den” Förr försvinner nästan alldeles. 
mot. Kå vid störa alstånd. Alltså aftager & gränsen TR 


4 Vv Eh BR 
SD ff eb iO0i0d if PETE 


418 


RR 


småningom, och den på frånsidan af B" bundna 


2 m 4 
elektriciteten närmar sig Ull ER Detsamma 


följer äfven af ören Y=T an ty om B och 
—r 


C äro betydligt aflägsna från A, kan man anlaga 

m och nilika stora, oaktadt or märkbart afviker 

från enheten. Inom de gränsor af afstånden, mel- 

lan B och C, för hvilka detta är tillåtet, blir så- 
m(1—;') 


ledes y=—- —— PE hvilket uttryck kom- 


i—r? 
m 3 i ; 
mer Rd så mycket närmare, ju mindre r af 


viker För enheten. Men då hela mängden af den 
1 8' bundna elektriciteten är. m£E, så är den 


El AR Se £ = m 
åtvänrda ytans elektricitetsmängd äfven FR och 


följaktligen närma sig elektricitelsmängderna i båda 
ytorna så mycket mera till likhet, ju mera B' är 
aflägsen från Å. Detta hekräftas äfven af erfa- 
renheten, som redan är anmärkt s. 304. 

Om man 1 formlen (1) gör samma suhbsti- 


tulioner” som. 1 (2), så öfvergår den till z=— 


m Ötwv--ww' 3 m 
CF, Här är den ena faetorn —— all- 
FRE (0) 2—0 
ud bestämd, liksom i föregående id och endast 


w €wW we é 
+ öfvergår till — då &Ä och &' 
[6] 


den andra 


försvinna. Uaalér det afståndet mellan B och € 
blir alt mindre, så försvinna småningom w2' emot 
& och Ä', och Ä emot 2, deremot uppnår = 
gränsen q, som är. mindre än enheten, och följ- 
aktligen är: gränsvärdet till 144 alltid >41, 
men <2. Kallar man värdet "på "Tr, som mot- 
svarar denna gräns, &', så blir 2'=-5(1 +q)E. 


och : således är elektricitelsmänaden i Ha åtvända 
gytan»afvBoaltid större -än. hälften af hela den 


419 
mängd, som blir bunden i 5. Vid mycket små 


afstånd mellan B' och ÅA, är 1 gränsen till = 


och vid mycket stora öfvergår den till noll; I 
första fallet blir således g'=-mE=-—-FE, eller all 
elektricitet samlar sig på främre ytan af. B', och 
1 andra fallet blir '=->5L, eller lika med hälf- 
ten af hela elektricitetsmängden i B', som man 


lätt kunde förutse. 


Summerar man de båda transformerade 
ECO 


värdena på &x och y, så blilfver o+y=— a ög 


m(2— 0") [ 8 2 
FR —E. Då B och € äro hvarandra ganska 
—00 
nära, så försvinna w och w" emot 2, och man 
erhåller +y= mi, Stå de deremot ockrelt långt 
från hvarandra, så kan man antaga &Ä och w ka 
med enheten, och man erbhå å nyo g+y=—mkE, 


ile 
För alla ålade afstånd är Re g+y>-mE, 
ty o>w', och följaktligen 2=2>1. Men alldenstund 
&Ä och Ä' närma sig mer och mer till likhet, ju 
större de blifva, så inses, att = vid tilltagan- 


de afstånd föga kan afvika från enheten, och så- 
ledes x+y föga från —mE. Då således C vidrö- 
res afledande i grannskapet af den icke isolerade 
skifvan B, kan man föreställa sig, att en del af 
den Sudhares elektricitet öfvergår till C, såsom 
redan förut är anmärkt. 

I det föregående är förutsatt, att de ledande 
skifvorna ega en cirkelrund form. Skulle de der- 
emot vara fyrkantiga, eller annorlunda formade, 
så äro fördelningsfenomenerna, som erfarenheten 
visar, i hufvudsaken desamma, om skifvorna blott 
äro lika stora och så ställda, att de räta linier, 


som förena lika belägna punkter äro vinkelräta 


420. 


mot ytorna. Till och med då ytorna äro kro- 
kiga, är den s. 389 framställda theorien och till 
och med equationerne (1)....(6) ännu auvänd- 
bara, om blott afståndet meilan tvenne motstå- 
ende ytor är obetydligt och öfverallt delsamma. 
Om Gen elektriserude skifvan är en oledare, så 
verkar den nästar på samma sätt som en ledande, 
fördelande på de afledande vidrörda skifvorna, 
blott dess elektricitet är någorlunda jemt utbredd 
på ytan, ty vid små afstånd utbreder sig elek- 
trieiteten äfven på ylan af en ledande skifrva 
jemt, och vid större afstånd är utbredningen nä- 
stan likviltig. 

Pen ofvanföre med afseende på tre skifvor 
framställda fördelningstheori innehåller grunden 
för förklaringen af elektroforens fenomener, som 
här i korthet "skall visas. Elektroforen bestär, 
som bekant är, af tre delar, nemligen den elek- 
iriserade hartzkakan, den nedra beläggningen eller 
formen, och en ledande skifva kallad locket. 
Hartzkakan står här i midten, och verkar förde- 
lande så väl på formen, som locket. Således är 
klart, att detta fail är analogt med det fall, då 
skifvorna B och C äro ställda på motsatta sidor 
om ÅA. Jag antager derföre, att A föreställer hartz- 
kakan, eller snarare dess öfre yta, B dess nedre 
beläggning, och C locket, som jag anser vara af 
samma, eller nära samma storlek med hartzytan 
och. nedra beläggningen. 

Jag antager, alt negativ elektricitet genom 
gnidning som vanligt blifvit uppväckt i hartz- 
kakan, hvilken elektricitet jag betecknar med —E. 
Denna binder i nedra beläggningen elektricitets- 
mängden mE, och mE binder tillbaka i öfra 
hartzytan —»eE. Alltså blir här fri Aa RE 

Bli 


421 


Blir locket isoleradt lagdt på hartzkakan, kan man 
föreställa sig, att: endast den fria elektriciteten 
—-(1-m') £ verkar fördelande på detsamma, eme- 
dan de bundna elektriciteterna 1 8: och A i det 
närmaste upphäfva hvyarandras verkningar på C, 
som ofvanföre är visadt. I locket blir således 
a(1—-m)E bunden, hvilken elektricitet blott ganska 
litet afviker från (1—-2m)E, emedan » i anseende 
till det ringa afståndet kan antagas lika med en- 
beten. Förutsatt detta, blir —-(1—-m3E fri i loc- 
ket. Blir locket afledande vidrördt, bortgår ne- 
gativ elektricitet, och de bundna  elektricitets- 
mängderna i nedra belägguingen och locket re-. 
presensenleras genom formlerna (4) och (5), när 
tecknet ombytles på högra sidan, Men då n=1, 
blir c=0 och y=£E, hvaraf synes, att den bundna 
elektriciteten i nedra beläggningen nästan för- 
svinner genom vidröringen, då deremot lockets 
bundna mängd blir lika stor med hartzkakans 
elektricitetsmängd. Då således locket förlorar ne- 
gativ och den nedra beläggningen positiv elek- 
tricitet, kännes ett elektriskt slag genom dessa 
motsatta elektricileters plötsliga förening, om de 
förra ledande förenas med handen. Upplyftes 
locket isoleradt, blir dess bundna positiva elek- 
tricitet EF öra det slår en stark gnista till en 
närmad ledare. 

Om elektroforens basis innan lockets påsät- 
tande är isolerad, bindes i detta sednare som 
förut (1-2?) E och (lm? )E sättes i frihet. Vid- 
röres locket ensamt, så försvinner dess fria elek- 
tricitet —(1—m?)E: och den qvarblifvande: bundna 
binder tillbaka i: hartzkakan —(1—-m)E, och såle- 
des blir. här all elektricitet. bunden. Men då 
(1—-m>E i locket och —A-m Ei I bartzytan, upp- 

K.V. Akad. Handl. 1845. "36 


422 


häfva hvarandras verkningar i nedra beläggnin- 
gen, så verkar endast —»m?E i hartzytan förde- 
lande på densamma, och binder +mE. Men hela 
qvanliteten bunden elektricitet i nedra belägg- 
ningen är mE, och således blir här mE-mE= 
m(1—-2m)E fri. Upplyfter man nu locket isoleradt, 
så blir endast dess bundna elektricitet (1—-m?)E satt 
; frihet, och locket befinnes således vida svagare 
elektriseradt än i förra händelsen. Sätter man 
locket åter isoleradt på hartzkakan, och vidrörer 
nedra beläggningen och locket på en gång, så är 
elektriska tillståndet i alla tre elektroforens delar 
precist detsamma, som före isoleringen af dess 
basis. Om således locket isoleradt upplyftes, blir 
3E fri i detsamma, men strax binder —-£i hartz- 
ytan +m£E i nedra beläggningen och —mE sätles 
1 frihet. Häraf inses, att ju tjockare hartzkakan 
är, desto mindre är den nedra beläggningens fria 
negaliva elektricitetsmängd i jemförelse med det 
upplyftade lockets fria positiva. Emedan de mot- 
salta elektrieiteterna mE och —mE 1 nedra be- 
läggningen nära upphäfva hvarandras verkningar, 
så blir nästan hela elektricitetsmängden i hartz- 
kakan fri, sedan locket blifvit uppliyftadt, bvilket 
skönjes deraf, att densamma slår vida starkare 
gnistor mot närmade ledare, än då elektroforens 
basis icke är isolerad. 

Om locket icke är i noga beröring med hartz- 
ytan, eller beröringen är upphäfd genom små 
oledande kroppar, som med afsigt blifvit lagda 
mellan ytorna, så kan n och ännu mera n? märk- 
ligt afvika från enheten, och elektriciteter i det 
afledande vidrörda och sedan isoleradt upplyftade 


locket uttryckes, då elektroforens basis icke är 


n(1-—2m?) ? 
-—E. Anlager man här n=1—0, 


1—m?n? 


och substituerar detta värde på n i föregående 


isolerad, genom 


423 
expression, så förvandlas den, när w? bortkastas, till 
RT ER  Ömscn här väriså ndra eukotens. att 
1—m?+2wm? é 
icke allenast w kan negligeras mot densamma, 
utan äfven 2wm? mot 1—m?, så öfvergår expres- 
sionen i det närmaste till E och en ännu full- 
komligare beröring mellan locket och hartzytan 
förökar icke verkan märkbart. Men om m sjelf 
icke betydligt afviker från enheten, så kan & vara 
ganska liten mot densamma, oaktadt likväl 20m? 
jemförd med 1—m? är betydlig nog. Häraf följer 
således, att den icke fullt noga beröringen mel- 
lan locket och hartzytan skadar elektroforens ver-. 
kan desto mera, ju tunnare hartzkakan är. För 
öfrigt gifver en tunnare kaka, vid god beröring 
mellan ytorna, äfven så mycken elektricitet, som 
en tjockare, och är, i anseende till den ringare 
mängden fri elektricitet, mera skickad att bibe- 
hålla sin kraft. 

Till slut vill jag endast bifoga en kort tvill- 
ämpning af det föregående på elektriska laddgla- 
set. Om E betecknar den elektricitetsmängd, som 
den ena beläggningen A af en belagd glasskifva 
erhåller genom förening med konduktören af:en i 
verksamhet satt elektrisk machin, då den andra 
beläggningen 6 är isolerad, så blir (1-m)E den för- 
ras fria elektricitet, då den sednare, efter afbru- 
ten förening med konduktören, vidröres afledande, 
förutsatt nemligen, att m är den fördelningsco- 
efficient, som motsvarar glasets tjocklek. Förenas 
A ånyo med konduktören, under det B står i 
förening med jorden, antager A vida mera -:elek- 
tricitet, och tillströmningen slutar ej förr, än den 
fria elektricileten åter är E. Detta är nemligen 
klart deraf, att den fria elektrieitetens utbredning 
i konduktören och A, är nära oberoende af de 
i 4 och B bundna elektriciteterna. Kallar man 


424 


E' hela "mängden tillströnimad elektricitet i Å, 
så blir E=(1—m') F', hvaraf E'= E-. Till följe 
häraf blir Iolo den elektricitetsmängd, som 


F' binder i B. Jag autager nu, att en med den 
förra alldeles lika belagd Hase blir så lagd 
på densamma, att de inre beläggningarna noga 
betäcka hvarandra. Om nu de fåda yttre be- 
läggningarna ledande förenas, så uppkommer ett 
dubbelt laddglas, i hvilket den elektricitet, som 
meddelas de inre beläggningarna, verkar förde- 
lande åt båda hållen, och binder motsatt elek- 
trieitet i de båda yttre. Förenas de förra med 
machinens konduktör, då de sednare äro isole- 
rade, så erhålla de elektricitetsmängden E. Vid- 
rör man, efter afbruten förening med konduktö- 
ren, de yttre beläggningarna afledande, så blir, 
då glasen äro lika tjocka och lika till beskaffen- 
het, : äggningarnas fria elektri- 
citet. Förenas dessa åter med konduktören, då 
de yttre fortfarande icke äro isolerade, så an- 
taga de ny mängd elektricitet till dess den fria 
elektriciteten åter är £E. Om således E” beteck- 
nar hela mängden af elektricitet i de inre be- 


1—m? 1+m? 
läggningarna, så blir E= älg och E”= Ra 
—m” 
Sk 
Men, som s. 412 är visadt,är— 2" summan af de 


bundna elektricitetsmängderna i de båda yttre 
beläggningarna. Införes här i stället för E” dess 


värde JB, så öfvergår uttrycket på förutnämda 
summa till =E. Men då den bundna elek- 
triciteten i den enkla glasskifvan wvid beläggnin- 
gen B var LL, så är klart, att i det dubbla 


425 


laddglaset bindes jemt dubbelt så stor mängd 
elektricitet, som i det enkla, hvaraf således följer, 
alt verkan bör bli dubbelt så stor. 

En dylik inrättning af elektriska laddglas sy- 
nes mig vara fördelaktig vid stora elektriska bat- 
terier. Om nemligen flera dylika par glasskifvor 
ställas tätt intill hvarandra, så kan en betydlig 
qvantitet belagdt glas inneslutas inom ganska 
litet rum. 


ev 


Svd, 
OYT 


Fyra nya arter af Sötvattens-Crusta- 
céer från södra Afrika. 


beskrifna af 
S. LOVÉN. 


Till Akademien inlemnadt den 11 Febr. 1846. 


Tab. III-—-VI. 


De underrättelser vi hittills ega om främmande 
'verldsdelars Branchiopoder och Entomostraceer 
äro ganska få och ofullständiga, synnerligen i jem- 
förelse med dem vi hafva ur Crustaceernas högre 
ordningar. Också äro de förra, ej blott i vårt 
klimat, utan, som det vill synas, äfven under 
söderns luftstreck, i allmänhet så små och obe- 
tydliga, att de lätt undfalla den mindre upp- 
märksamme forskaren. 

De hittills kända exotiska arterna af sötvat- 
tens-Branchiopoder äro snart uppräknade. De äro: 
Apus Guildingu THomes.,, Vestindien, ÅA. caudatus 
Sav, Florida, Limnadia mauritiana GvÉr., Mau- 
ritius, LE. coriacea Harp., Nord-America, Cyzicus 
Bra vaisii Auvp., Algier, Estheria Dahalacensis RuEPP., 
Nubien, ”Branchipus stagnalis LaAmz.” Gounp, 
Massachusetts. Men i denna korta förteckning se 
vi likväl ingen för Europa främmande slägtförm, 
ty Estheria och Cyzicus äro synonyma, och den 
art, som ÅA upouvin först erhöll från Bona är Isaura 
cycladoides Joryr, hvilken äfven lefver i södra 


428 


Frankrike. Och om vi härtill lägga, att Daphnia 
och Cypris äro återfunna i Nordamerika, och Cy- 
clops på Mauritius, och att bland högre Crusta- 
ceer slägtet Astacus visar sig i alla verldsdelar, 
Thelphusa åtminstone i nästan hela gamla verl- 
den, så synes det, att sötvattnens Crustaceer, 
liksom deras Mollusker, äro utbredda öfver jord-” 
ytan med en enformighet, som blir särdeles märk- 
bar när den jemföres med den omvexlande mång- 
fald af dessa djurklasser, som hafvet öfverallt 
erbjuder. 

De fyra arter jag här skall beskrifva, förete 
i delta hänseende ingen betydande afvikelse. De 
äro en Cyzicus, ganska lik C. Bravaisii och Da- 
balacensis, en Limnetis, ett nytt slägte liknande 
Limnadia, en Branchipus som nära slutar sig till 
sina hittills kända samslägtingar, och en Broteas 
ett nytt genus af Cyclopernas familj, som föga 
afviker från Cyclopsina. Dessa äro alla af Herr J. 
WAHLBERG fångade i Natal-landet, lat. s. 2612, long. 
ö. 299, i några gölar med klart vatten nära den 
vanliga vägen från Port Natal till Makkalis bergs 
saltpanna, mellan Krokodil- (Ååli) och Ap-floden 
(Tjoane). 


CYZICUS Au. 


Audouin, Ann. de la soc. entomologique, VI, 1837, Builetin p- 
x. (Febr. 1837). — Estheria RuverreL, Museum Senkenbergia- 
num II, 119 (1837). — Isaura Jorr, Annales des sciences na- 
turelles, seconde série, XVII, 293. 


C. australis n. sp. 
Tab. III. 


C. rostro producto, spinigero; pedum paribus 21, setis antennarum 
exteriorum 10—11-articulatis, cauda aculeis circa 13 in&equa- 
libus armata. DLong. 3,43 millim,, altit. 2,25. 


429 
Descr. maris. Caput (fig: 1 a, fig. 2) ro- 


stratum, securiforme, deflexumy; extra testam vix 
prominens, postice carinato-scuälatum, supra oculos 
gibbum, antice compressum, laminaceum, angulo 
acuto terminatum spina armato. — Oculi medii, 
reniformes, approximall. —  Antenne interiores 
(primi paris) (fig. 1., b) graciles, sigmoider, ro- 
stri lateribus insertee, e pedunculo brevi, et articulis 
numerosis antice papillis 'setosis preditis. Antenne 
exteriores (fig. 1., c) valide, sub margine scuti 
medio capiti inserte, pedunculo predile crasso 
cire. 13-articulato, art. baäsali majore, reliquis bre- 
vissimis, et setis ' terminatle binis,- pedunculum 
superantibus, postice longius setigeris, antica bre- 
viore, ex articulis decela, posteriore ex articulis 
serie majoribus. — Femöds compressus, trian- 
gularis. — Thorax a capite suleo diseretus, dein gib- 
bus et annulos prebens nonnullos parum distinctos, 
Ve vero in testam productus bivalvem, (fig. 1, d., 

g. 3); compressam, oblongam, natibus preditam 
ers striisque incrementli octo, imbricatis, 
dense pilosis, margine piloso. = FEN pediferi 
21 (22), quorum circiter 16 in dorso distincti, 
(fig. 1., e, fig. 4), spinisque armati uncinnalis qui- 
nis, in annulo 6 et 7 majoribus, media semper 
excellente. — Pedes (fig. 5,6, 7) laminacei, duabus 
constitutae partibus, interna et externa. Illa articu- 
lis quatuor composita, quorum primus (1) basalis, 
brevissimus, appendice auctus hamato a, piloso, 
apice Cierliilerts secundus (2) in lobos duos 1. 
tres subdivisus (b, ce) laminaceos, margine longe 
ciliatos.  Tertius (3) in pedibus binis dlNligis. co- 
pulatoriis (fig. 3, 6) major, subquadratus, angulo 
interno inferiore in capitulum productus setosum 
(d), cut inseritur appendix digitiformis brevis- 
sima (e); in reliquis pedibus (fig. 7) hic articulus 


430 


minor, capitulo (d) e majore parte constitutus, 
longe sökosör et appeudice digitiformi (e) longa, 
styliformi aucto. Articulus -qnartus (9) in pedi- 
bus branchialibus (fig. 7) gracilis, simplex, lan- 
ceolatus, laminaceus, margine longe setosus, in per 
dibus copulatoriis (fig. 9, 6) vero validior, teres, 
ex arliculo basali brevi, crasso, et ramis äm 
(f) hamalis 1; curvis apice brevi-setosis. Pars pedis 
externa e lamina longa, triangulari (g), medio si- 
nuata, superius acuminata, inferne obtusa, mar- 
gine longe setosa; inter quam et articulum basa- 
lem internum processus teres (h), erectus, digiti- 
formis. — Cauda (fig. 1 f., fio. 4) brevis, oblique 
truncata, bifida, aculeis inzequalibus 13—14 utrin- 
que armata, superne cirris binis predita, inferne 
in spinam recurvam -producta, addita ulringue 
subtus appendice mobili, uncinnata, longiore. 
Hab. in paludibus terre Caffrorum säntälens 
sium, unde specimina duo tetulit J. WA4LBERG. 


Tab. III, fig. 1, Cyzicum australem representat, detracta valva 
SULISle fig. 2, caput, antice; — fig. 3 valvam sinistram; 
— fig. 4 caudam : -—- fig. 5 pedem primum &; — fig. 6 articulos 
infimos pedis secundi &; — fig. 7 pedem quartum. 


Limnetis n. g. 


Limnadix et Cyzico affine. Antenne interne biarticulate; cauda 
brevis, truncata, appendicibus mobilibus facie inferiore de- 
stituta. 


Lb: NV ab IRenanan. Sp. 
Tab. IV. 
Descr. femine. le (DT 0 dr Ag HD) 


validum reliqui corporis 3 2quans, dei ärar rd 
testam prominens, scuto tectum magno ad me- 
dium verticali, tum reflexo, postice compresso, 
subcearinato, lateribus sinuato, sub medio forni- 


431 


cato, antice expanso, dilatato, alato. — Oculi pone 
medium positi, pellucentes, bini, reniformes, ap- 
proximati, inter quos sulcus scuti incipit (fig. 3 b), 
profundus ad finem anticam usque productus, 
sensim latior. Ante oculos utrinque area oblonga 
(fig. 3, 4, ec) paullum impressa, pilis obsita, sub 
qua organum cernitur (fig. 2, 4, d, fig. 5) inter- 
num, opacum, niveum, cellulis magnis, nucleatis 
cireumdatum, cujus usum et structuram penitio- 
rem speciminum raritas extricare vetat. — La- 
brum superius (fig. 6, '7, e) magnum, postice de- 
flexum, subcearinatum , compressum, rostrato-acu- 
minatum. — Antenne interiores (primi paris) (fig. 
6, 7, f.) minute, ex articulis duobus, quorum se- 
cundus clavatlus, breviler setosus. — Antenne ex- 
tern&e (secundi paris) (fig. 6, 7, g) valide, ex ar- 
ticulis sex, basali crasso, lato, secundo-qvarto 
brevissimis, inermibus, quinto zeque longo ac lato, 
ultimo paullum longiore; setis terminatae binis 
ex articulis 16—17 postice longe plumosis. — 
Mandibule (fig. 6, 7, 8, h) robuste, superne an- 
gulo scuti articulate, parte inferiore inflate, in- 
flexe, acie cristis cire: 20-dentata (fig. 8, 9). — 
Maxille bine (fig. 6, 7, 8, i, fig. 10) minute, 
biarticulate, articulo ultimo lato, margine interno 
recto, setis plumosis armalo. — Labrum inferius 
(fig. 8 k) sulco preditum aculeis tecto. — Truncus 
robustus, subtriangularis, dorso arcuato. — Thorax 
a capite sulura discretus profunda, robustus, an- 
nulis constitutus parum numerosis, quorum an- 
teriores, non distinguendi, in testam magnam 
expansi (fig. 1, 2, 3, 11), bivalvem, tumidam, 
ovatam, antice obtusam, in dorso per spatium 
dimidiam longitudinem vix gequans canaliculato- 
impressam (1), strato duplici constitutam, interno 
membranaceo, e cute thoracis dorsali nato, et 


432 


externo corneo, levissimo, nitido, nec nisi juxta 
depressionem -dorsalem strias prebente. Inter que 
strata massa cellulosa branchialis, medio canales 
fovens concentricos quatuor (fig. 11 m). Musculi 
adducltores valvarum (n), antici, validi. — Ar- 
ticuli -pediferi duodecim, breves. — Pedes (fig. 12 
—15) versus caudam sensim decrescentes, eo ut 
primus ultimo quintuplo major, duabus constituti 
partibus, interna et externa. Pars interna in om- 
nibus habet articulos quatuor (1—4) in primori- 
bus salis dissimiles; primum (1), basalem, lobo 
auctltum adscendente (a), libero, obovato, apice 
cirro predito, margine externo setoso; secundum 
(2) in lobos rotundatos divisum duos (b, c) dup- 
liei serie setosos, setis plumosis; tertium (3) sty- 
lis binis preditum (d, e) &equalibus, posterius 
setigeris, setis externis longioribus raripilosis, in- 
ternis brevioribus versus apicem pectinaltis (fig. 
16); quartum (4) his similem, styliformem (f, fig. 
17). In pedibus posterioribus (fig. 14,15) magis 
magisque rotundatis, laminaceis, articuli magis 
magisque inter se similes, rotundati, lobiformes. 
Pars pedis externa lamina predita branchiali, 
in pedibus primoribus (fig. 12, 13), superne (g) 
elongata, lanceolata, acinaciformi, margine setis pre- 
dita, versus caudam sensim decrescente, in pede 
decimo (fig, 14), rotundata, in duodecimo (fig. 
15) evanida; inferne (g') in processum descenden- 
tem continuata, distincte articulatum, setigerum, 
in pedibus primoribus majorem , recurvum, versus 
caudam sensim diminutum, sed persistentem. Inter 
quam. laminam et partem pedis internam inseritur 
appendix adscendens (h) digitiformis teres arrecta, 
in; pede primo lamina -brevior, in sequentibus 
eandem 2equans, cum ea a sexto pede sensim di- 
minuta, in nono et decimo (fig. 14) iterum ma- 


| 
| 
| 


433 
jor, erassior, recurva, in undecimo et duodecimo 
suppressa. — Cauda: (fig. 18) brevissima, conica, 
bifida, superne cirris -predita binis, postice bre- 
vi-mucronata, lateribus ciliata. — ': Long: 3 millim. 
Alt. 253 millim. 

Habitat cum precedente. Vidi specimina tria. 


Tab. IV, fig. 1 Limnetin Wahlbergiil representat magnit. acuta, 
a latere; — fig. 2 eardem detracta valva. sinistra; — fig. 3 
eandem a dorso, omissis antennis pedibusque; — fig, 4 fron- 
tis partem cum odulsss — fig. 5, organum internum, 1ncer- 
tum; — fig. 6 caput a latere sinistro; — fig. 7 capitis faciem 
inferiorem ; — fig. 3 mandibulas; — fig. 9 mandibulxe aciem; 
— fig. 10 maxillam; — fig. 11 valvam dextram; — fig. 12 
pedem primum; — fig. 13 pedenm sextum; — fig. 14 pedem 
decimum; — fig: 15 pedem ultimum; — fig. 16, 17 spinas 
pedum; — fig, 13 caudam. 


BRANCHIPUS. :ScHOoEFr. 


B. Cafer u. sp. 
Tab. V. 


B. thorace inermi, lamina pedum 'superiore externa majore, in- 
tegra; mas: fronte in rostrum  lunatum producta, antennis 
primariis longis flexuosis, ad basin intus appendice lacinulata, 
brevi. Long. 15 millim. 


Descriptio maris. Caput (fig. 2, 3, 4, 5) 
oblongum, annulis tribus compositum, quorum 
primus (a) lransversus, antice rostro angusto (d), 


"deflexo auctus apice nät bitfuctitra anten- 


nas portat primarias (e) in hoc sexu validissi- 
mas, triarliculatas, longas, flexuosas, quarum ar- 
ticulus" Basalis ad basin interte appendice brevi 
(fig. 4, D lanceolata, lacinulata preditus, et apice 
extus cirro longo simplici; articulus tertius bifi- 
dus, ramo iiterkö cirriformti, flexuoso, externo 
lato furcato. — Annulus secundus capitis (b) an- 
lennas gerit secundarias (> fig. 6), laterales, di- 
RV. Akad "Handl. 1845. | 37 


434 


stantes, graciles, primorum articulum basalem vix' 
superantes, apice mucronatas et bisetosas; oculum 
simplicem imparem (h), in verlice situm, minu- 
tum, sessilem, pigmenti subcutanei sädrala sub- 
quadrata distisabinm, et oculos com positos binos 
(1); pedunculatos, laterales, solite structure. — 
Labrum superius (fig. 7, k, fig. 8) ex eodem an- 
nulo ortum, magnum, prominens, recurvum , me- 
dio compressum , postice arcualo-lruncatum, et 


bulge (fig. 7, I, fig. 9) robuste, annuli margini 
posteriori aln; acle e cristis tenerrimis, Cre- 
öl Renpiövlatå. — Annulus capilis tertius 
(fig. 2, c) brevis transversus, superne fere divisus, 
aream scil. prebens trigonam, dein utrinque in 
pleuram productus brevem rotundatam. Sub hoc 
annulo pedum maxillarium duo paria, quorum 
primores (fig. 7, m, fig. 10) basi lobis binis aucti 
(palpo? flagello?), bjavticulatk: inflati, apice setis 
longis arcuatis, uniseriatis, bis spiniferis prediti; 
posteriores (fig. 7, n, fig. 11) minuti, inflati, bast 
antice setis tribus crassis, brevibus, plumosis pre- 
diti, et apice unica fun re — Thorax ex an- 
nulis pediferis undecim. Pedes ad medium ejus 
magnitudine aucti, dein decrescentes, duabus con- 
structi partibus, interna et externa (fig. 12—413). 
Interna articulos prebet quatuor (1—4), basalem 
(1) brevissimum , muscularem, secundum (2) et 
tertium (3) ) membranaceos, illnies bilobum (a, b), 
lobo superiore longe majore, margine longe-pilo- 
sum (fig. 14), terlium Dbasi intus lacinias tres 
minutas (fig. 15) dentiformes pilosas gerentem, 
inferne late reniformem, margine spinosum (fig. 
16), extus medio emarginalum. Articulus quartus 
(4) precedentis margini externo insertus, in pe- 
dibus primoribus (fig. 12) medio, in posterioribus 


435 


(lig. 13) superne, late lanceolatus, margine seto- 
sus, versus caudam sensim longior. Pars externa 
pedis ex appendicibus vesicularibus duabus (c, d) 
formata, superiore rotundata, foliacea, inferiore te- 
reti, pendula, in pedibus posterioribus majore, 
inflata. — Abdomen ex anunulis novem, quorum 
medi: breviores, octavus longior, nonus brevissi- 
mus laminisque auctus binis lanceolatis, ciliatis 
(fig. 17). Genitalia externa mascula (fig. 18), in 
annulo abdominis primo, inferius producto, sunt 
cirri bini longi, graciles, curvati, ex articulo 
basali brevi inflato, interne processu recurvo, 
postice serrato munito, secundo longiore, mutico; 
terlio brevi basi interne inflato, quarto longis- 
simo extus dentium serie continua serrato, intus 
spinis armato, apice breviler rostrato, bispinoso. 
Femina differt capite (fig. 19) annulis di- 
stinctis duobus (ab et c) formato, primo suppresso, 
ita ut antenne primarie proxime ante secunda- 
rias insertle, breves, crasse (fig. 7, e), subelavate, 
apice mucronate. Saccus ovigerus (fig. 20) ex an- 
nulis duobus primis abdominis ortus, medio la- 
tiusculus, postice sensim constrictus et abrupte 
recurvus, calige formam imitans, ova continet 
rosea et ad basin utrinque (a) corpus album, 
globulis glomeratis repletum, ductu adscendente 
cum parubus genitalibus internis connexum, an 
sperma, a mare dipositum? | 
Habitat cum. precedentibus. 


Tab. V, fig. 4. Branchipod. cafrum repres. 2; — fig. 2 cäpitis & 
faciem superiorem; — flg. 3, a latere sinistro; — fig, 4 a 
fronte; — fig. 5 a latere sinistro omissa antenna; — fig. 6 
antenne secundarise apicem; — fig. 7 capitis Q faciem infe- 
riorem; — fig. 8 labrum a latere; — fig. 9 mandibulam; — 
fig. 10 maxillam primam; — fig. 11 max. secundam; — fig. 
12 pedem primum; — fig. 13 ped. medium; — fig. 14—16 
spinas pedum; — fig. 17 'caudam; — fig. 18 genitalia externa 
mascula; — fig. 19 capitis 2 faciem superiorem; — fig. 20 
saccum ovorm 


Broteas n. g. 

Cyclopinge M. Epw. et Euchete Pmr affine. Annulis thoracis 
quinque; antennis primariis multiarticulatis; secundariis bira- 
mibus; pedibus natatoriis octo, bifidis, ramo externo 3-, in- 
terno 2-articulato, pedibus quinti paris dissimilibus, pluri- 


articulatis, pedibus maxillaribus tertiis longissimis apice falci- 
feris;' abdomine in mare annulis sex, in femina tribus. 


B. falcifer n. sp. 
Tab. VI. 


Descriptio. Corpus gracile, subeylindricum. 
— Cephalothorax ex annulis quinque, cephalico 
impressione transversa bipartito, fronte declivi, 
subtriangulari, — Antenon&e primi paris in femina 
(fig. 1) inter se similes, longe, ex articulis 27 
passim setiferis, quorum basales 10 breviores; in 
mare (fig. 2) antenna dextra copulatoria forma 
diversa (fig. 3), ex articulis circ. 24, in tres par- 
tes fere divisa: basalem (a), cujus articuli circ. 
15 inequales, passim setigeri; mediam (b) incras- 
satam, ex articulis quinis, quorum secundus et 
tertius medio appendice pulvinata, hamata (fig. 
4, al, quartus et quinlus appendice SR 
(b, e), striata, prediti; apicalem (fig. 3, c) ex 
articulis quatuor, gracilibus, elongatis, primo ar- 
cualo, p! Xcedenti per gyuglymum inserto, et squa- 
ma, quali in illo, armato, secundo elongato, recto, 
in medio spinmfero, ultimis minulis setosis. — 
— Antlenne secundi paris (fig. 6, a, fig. 7) tri- 
articulate, ultimo dilatato, setoso, flabelliformi, 
primo postice ramum (palpum? ) gerente gracili- 
orem, ex articulis seligeris septem, quorum Se- 
dis et ultimus löneatl primo breviore, me- 
diis quatuor brevissimis. — Inter antennam pri- 
mariam et secundariam utrinque foramen minu- 
tum (fig. 6, b) rotundatum; annon organorum au- 
ditus pars-externa? — Labrum (fig. 6 c, fig. 8, 
I a, 10 a) magnum, transversum arcubus säfful- 


437 


tum utrinque binis, plagisque pilosis ornatum 
symmetricis, lamellis supra tectum pluribus, ut 
videntur, immobilibus; postice medio impressum 
et papillarum serie preditum. — Mandibule (fig. 
6 d, fig. 11) robuste, acie dentibus sex, superiore 
remoto- majore, dd inferne appendice minuta, 
spinosa; palpi (fig. 6 e.) validi birames, ramo 
interno bi-, externo tri-articulato. Mandibulze, 
quoad partem anteriorem inflexam in iInterstitio 
posite (fig. I c.) profundo inter labrum superius 
et inferius (7), cujus locum occupare videntur 
processus bini conici (fig. 6 f, fig. 9 b, 10 b, 12) 
antrorsum vergentes, apice obtusi et externe pa- 
pilla aucti, intus seriebus pilorum pluribus or- 
nati, suprema scopacea, antice ad basin stylo 
brevi armati. — Pedum maxillarium paria tria 
inter se valde dissimilia. Pes maxillaris primus 
(fig. 6 g, fig. 13) articulo constitutus basali magno, 
laminaceo, rotundato, postice setis rectis longissi- 
mis marginato, cul insidet, interne, lobus ovatus, 
paullum inflatus, pilis obsitus, margine spinis va- 
lidis brevibus curvis armatus; antice lobus minu- 
tus trispinosus, extus vero articulus secundus bre- 
vis cylindricus, lobo antice acutus illi simili, bi- 
spinoso, el in ramos duos abiens setosos, supe- 
riorem bi-, inferiorem uni-articulatum. — Pes 
maxillaris secundus (fig. 6 h, fig. 14), validus cy- 
lindraceus, antrorsum curvatus, e pedunculo ba- 
sali robusto, in quatuor a articulos subdivisus, quo- 
rum quisque spinis tribus armatus, et articulis 
apicalibus quatuor spinigeris, primo magno, se- 
Sr minulis. — Pes maxillaris tertius (fig. 

6 1) longissimus, antennam non multum ce- 
dens, articulis quinque compositus, primo elon- 
gato, cylindrico, pedem ' precedenlem  crassitie 
equante, longitudine -superante, antrorsum levi- 


438 


ter curvato, antice breviter spinoso; secundo lot- 
giore, ulrinque attenuato, inflexo, medio longe 
spinigero; tertio brevissimo bispinoso; quarto brevi, 
clavato, trispinoso; quinto brevi, in digitos tres 
faleatos longissimos intus dense pectinatos pro- 
ducto. — Annuli thoracici quatuor, sensim de- 
crescentes, quorum tres primi invicem similes; 
pediferi, quartus utrinque cornutus, et, preter 
pedum par quartum, appendices gerens copulge 
inser vientes (fig. 2). Pedes omnes similes (fig. 6, 
k), primi minores, quarti longissimi; articulo con- 
stituti basali, angulo interno spinigero, et secundo 
brevi, extus emarginato, quem sequunlur rami 
duo setosi, externus subbrevior tri -—, internus 
hiarticulatus. — ÅAppendices copulatorie, in fe- 
mina (fig. 15) similes et 2quales, pede ultimo 
breviores, ex articulo basali minuto, cui inse- 
runtur rami duo teretes, inferior brevior uniarti- 
culatus, apice bispinosus, superior robustus, longior, 
apice articulo auctus minuto, trispinoso. In mare 
(fig. 16) appendices invicem diverse, forma et mag- 
nitudine. Dextra longior, articulis constituta qua- 
tuor, validis, basali minuto, secundo pauilo ma- 
jore, crasso, apice interne spina aucto, tertio gra- 
ciliore, breviusculo, quarto precedentes simul fere 
equante, curvato, apice spina longa arcuata et 
mucrone minuto laterali. Appendix sinistra bre- 
vior articulos habet primos duos fere eosdem, 
tertium vero et quartum connatos, inferius pul- 
vinatos, apice spina interna minore armatos et 
externa majore incurva, oblique peetinata. — Ab= 
domen in mare (fig. 2) annulis formatum sex, 
gracilibus, primo brevissimo, secundo dilatato, 
utrinque producto, tertio — qvinto cylindra- 
ceis, hoc longiore, sexto bifido laminisque aucto 
binis, spinis armatis quinque incurvis, ciliatis, 


439 
addito superne cirro gracillimo. In femina (fig. 
1) abdomen crassius annulos habet tres, primum 
minutum, secundum longum utrinque in proces- 
sum cornutum efformatum, cui affixus est saccus 
ovorum subreniformis supra concavus; tertium 
elongatum, sensim dilatatum, bifidum, laminis ut 


in mare auctum. — Long. 4 millim. 
Habitat cum prioribus. 


"Tab. VI, fig. 1, Broteam falciferum n. representat 2, a dorso 
visam; — fig. 2 & a latere visum; — fig. 3—3 antennam dex- 
tram maris; — fig.6 animalis supinati partes anteriores, pres- 
sione aliquantum expansas; — fig. 7 antennam secundariam; 
— fig. 8 labrum; — fig. 9, 10 labrum superius et inferius 2 
latere visa; — fig. 11 mandibule partem anteriorem; — fig. 
12 conum labri inferioris; — fig. 13 pedem maxillarem pri- 
mum; — fig. 14 ped. max. secundum; — fig. 15 pedes 5ti paris 


LP; — fig. 16 eosdem &. 


Fa 


+ 


| resans gång och omfattning. 


Ornithologiska iakttagelser under en 
resa i Ume, Fite och Lule Lapp- 
marker. sommaren 18435: 


af 


C. G. LÖWENHJELM. 


Till Akademien inlemnad den 11 Mars 1846. 


Da Akademien redan emollavit några likartade 
anteckningar af min hand från en aldee Lappsk 
resa, verkställd sommaren 1843, anser jag mig 
kunna hembjuda äfven dessa iakttagelser från en 


| sednare och mera vidsträckt resa åt, till en del, 
| samma trakter, företagen 1 sällskap med Professor 


P. F. WaursBeErcG och Mag. N. J. Anperson, hvilka 
äfven deltogo i den förra resan. 

Innan jag går till det egentliga föremålet för 
dessa meddelanden, må kastas en hastig blick på 


(0) 


i 
I 
I 


Ifrån Ume stad, som vi lemnade den 2 Juni, 


togs vägen åt Lycksele Lappmarks socken, i hvars 
kyrkby det första längre uppehållet skedde efter 
13 mils färd utmed Ume- och WVindel-elfvarna. 
Naturen saknade ännu karakter af Lappmark; fast- 


mera liknade denna trakt det nyligen lemnade 
Vesterbotten. Den 10 Juni fortsättes resan åter 
på och utmed Ume-elf, samt sedan på Juckt-ån, 


142 


hvarefter vägen togs öfver land till Vindel-elfven, 
som, ehuru med många afbrott, befors till Sorsele, 
i hvars vrestgård vi inträffade den 15 Juni. Här 
visar sig landet såsom lappskt. Vid den majestä- 
tiska floden se vi ett och annat mindre fjell, och 
i skogarna höres Riptluppens muntra, skrattlika 
läte. 

Resan, som hitintills till det mesta gått mot 
nord vest, ställdes nu nästan i norr. Från Sorsele 
anlände vi, efter 4 mils vandring och efter rodd 
på den stora, holmuppfyllda Udjaur, den 18 Juni 
ull det genom P. LzstApvius så bekante Arjeploug, 
i hvars gästfria prestgård vi emottogos. 

Härifrån företogs en utfart den 23 Juni längs 
efter Horn-avan, Will dess öfre ända, der fjellet 
Peliekajsi (öronfjellet) bestegs och undersöktes, 
hvarjemte excursionen förlängdes till Adolfströms 
f. d. silfverhytta vid Lais-elf. Vårt tåg gick nä- 
stan hela tiden inom björkregionen, uti hvilken 
Sylvia svecica, Fringilla montifringilla och Fr. 
linaria samt Lagopus subalpina förekommo till 
större mängd, än jag på något annat ställe sett. 
Återvändande från denna särdeles rikhaltiga färd, 
inträffade vi åter i Arjeploug den 1 Juli; men 
lemnade åter detta ställe den 3, då kosan stäli- 
des rakt i norr. Genom skogar, öfver fjell och 
sjöar tillryggalade vi 13 mil och ankommo ill 
Quickjock den 8 Juli. Bland de nästan dagliga 
fjellexcursionerna, som här företogos, förtjenar 
den till Alkavare från den 24 will 29 Juh att 
nämnas såsom särdeles inbringande, ehuru den 
under hela sommaren förherrskande ogynsamma 
väderleken ej eller under denna färd förnekade 
sig; mängden af de erhållna foglarna, så svåra 
att förvara och konservera under ett vistande på 
fjellen, tvang mig att återvända till Qvickjock 
förr, än jag hade ämnat. 


443 


I Qvickjocks prestgård hade jag nöjet qvar- 
stanna till den 13 Aug., då vi återvände till Ar- 
jeploug,-som vi lemnade den 19 Aug. och togo 
vägen öfver Arvidsjaur till Skellefte, der vi efter 
denna långa vandring iuträffade den 1 Sept. 


PET TYSON 


Förteckning på de Fogelarter, som häckande 
förekomma i Ume och Pite Lappmarker, 
samt Jockmocks och Qvickjocks socknar 
af Lule Lappmark ”). 


| 

4. Falco gyrfalco: en bona fälldes vid fjellet Pe- 

| liekajsin i Pite Lappmark den 25 Juni. 

|2 — = peregrwmus: sällsynt; vid fjellen. (Jemf. 

oo Vet. Akad. Handl. för 18143, p. 387) 

— subbuteo: sällsynt. (Jemf. Vet. Ak. Handl. 
1843, p. 388). 

—  lithofalco: allmän i grannskapet af fjellen. 

— tinnunculus: här och der; vid Lycksele 
och Arjeplougs kyrkobyar samt på fjellen 
vid sjöarna Tjeggelvas och Wihrijaur. 

—  palumbarius: här och der i barrträdsre- 

| gionen ""'), 

— fulvus: här och der i hela barrskogs- 
regionen. ; 

—  albieilla: ett exemplar sågs vid Horn- 
avan den 30 Juni. 

— -haliaétus: allmän; äfven sedd vid Wihri- 


jaur den 29 Juli af Mag. ANDERSON. 


”) Om de med bokstäfver utmärkta fogelarter före- 
komma några anmärkningar längre fram. 
”") Regionernas indelning är tagen efter Nilssons ER 


2 Del, pag. 104. 


444 
10. Falco 


11. — 


(2 Strix 


[ög a 


19. Cuculus canorus: allmän i hela skogsregionen; 


20. Picus 


21 ler 
AE 


af Lee 


dorna af fjellen, så långt barrskog växer 


buteo: sällsynt; ehuru förekommande i 
bela Vesterbotten, öfverstiger denna art 
knappt Lappmarksgränsen. 

lagopus: allmän, så väl i skogsregionen, 
som ock långt inåt fjellen, t. ex. Alka- 
vare d. 27 Juli. 

nyctea: allmän på fjellen vissa år, nem- 
ligen då fjellmössen anställa sina tåg; 
deremellan- sällsynt. 

nisoria: allmän i skogsregionen; upp- 
stiger. äfven i björkregionen på fjellen. 
bubo: här och der i barrskogsregionen. 
brachyotus: sällsynt; på fjellen har jag 
dock sett denna art. 

lapponica: 1 synnerhet under Lemmelår, 
annars sparsam. Från trakten af Jock- 
mock har jag fålt exempl. både 1843 
och 1845. 

hturata: här och der i den nedre skogs- 
regionen. 

Tengmalmi: här och der ända till fjellen. 


| 


förekommer äfven på fjellen. (Se Nilss. 
Fauna 1, pag. 1124). 

martius: här och der i den nedre barr- 
skogsregionen. 

major: här och der i barrskogsregionen. 
leuconotus: sällsynt; sågs en gång under 
resan 1843 i Augusti, vid Randijaur i 
Jockmocks Lappmark. 

minor: här och der i hela barrskogs- 
regionen; hade nyss kläckt d. 30 Juni 
vid fjellet Issjak vid Horn-Avan. 
tridactylus: TLapplandsskogarnas allmän 
naste .Hackspelt; går äfven upp på si 


2 


445 


25. Corvus corax: här och der; 1 större antal på 


fjellen. 

26. —  cormiz: här och der i barrskogsregionen; 
sparsam vid Qvickjock, allmän vid 
Sorsele. 

27. —  pica: (a) i nedre barrskogsregionen; säll- 


syntare än föregående art. 

28. Garrulus infaustus: allmän i hela den uppgifna 
traktens skogsregion, går på fjellens si- 
dor upp i björkregionen; hade flygga 
ungar den 11 Juni i Lycksele Lappmark. 

29. —  glandarvus: sporadiskt förekom mande;”om 
hösten vid Lycksele-Quickjock.” (Inom 
poleirkeln finnes hon icke.” Se Niss. 
Fauna I, pag. 187). 

30. Caprimulgus europeus: sällsynt. I trakten af 
Sorsele omtalades för Prof. WAHLBERG 
en fågel, som efter beskrifningen ej 
kunde vara annan än denna. 

31. Cypselus apus: allmän; synes äfven på fjellen. 

32. Hirundo rustica: allmän i hela skogsregionen. 

| Denna art var den enda i sitt slägte, 

som förekom vid Adolfström d. 27 Jann 

33. — urbica: ännu allmännare än föregående. 
I mängd häckande så väl vid husen 
och kyrkorna, som ock i fjel!branter. 

34. —  riparia: bär och der; på vissa ställen 
talrik; Lycksele-Quickjock. 

30. Muscicapa re här och der; Lycksele, Horn- 
Afvan, Quickjock. 

36. —  atricapilla: här och der till foten af fjellen; 
Lycksele, Peliekaisims fot vid Horn-Af- 
van, Quickjock. 

37. Lamus excubitor: här och der 1 skogarna när- 
mare fjellen; mellan Horn-Afvan och 

 Tjeggelvas, vid Quickjock: m. fl. st 
RÖV. Akad. Fandl 1845. | 38 


446 


38. Turdus viservorus: vid: Lycksele den 4 Juni. 
(Jemf. Vet. Acad. Handl. 1843). 


39. —  pilaris: allmän i synnerhet på fjelien i 

; björkregionen; äfven vid Wihrijaur (Mag. 
ANDERSON). 

40::- —,.. musicus; (b) på oki SkilGn, akOe 
m. på fjellens sidor, dock sparsamt. 

44, — dhacus: allmän, så högt barrskog växer. 

42. — torquatus: (c) ej sällsynt i grannskap af 


fjellen, på. hvilka han äfven finnes ull 
egentliga kölen, och stundom herrskande 
i; trakter bar ofvan all vegetation. 

43. — merula: (d) högst sparsamt. 

44. Cinclus aquaticus: 1 skogsregionen i grannskap 
af fjellen.  Uppgifves vara i Lappmar- 
ken synlig både vinter och sommar. 

3. Motacilla alba: allmän, ända till fjellen, så långt 
åkerbruk drifves och svenskar bosatt sig. 

46. — flava; var: capite maris nigricante: all- 
männare än föregående art, går den må- 
hända något nr upp: 

47. Anthus pratensis: ) allmän på alla fjellplatåer a: 
går upp 1 öfversta vider egionen och stun- 

| dom högre. 

48. — arboreus: här och der i skogsregionen; 
Lycksele, Qvickjock. 

49. Sazicola oenanthe: allmän långt in på fjellen, 

förekommer äfven i hela barrskogsre- 

gionen. 

50. —  rubetra: (e) sparsamt; vid Quickjock träf- 
fades äfven elt par på denna resa. 

51. Sylvia hortensis: sparsamt; på båda resorna en- 


dast hörd vid foten af fjellen i der be- 


”) Denna art hade, likasom Motacille, börjat allmänt 


flytta den 20 Aug. 


2 


38. 


61. 
62. 


—— 


a 


447 


lägna yppigt bevuxna dalar t. ex. vid A- 
dolfström , Quickjock och Horn-Afvan vid 


Peliekaisin. 


Sylvia svecica: allmän i grannskapet af fjellen 


och på deras sidor i mängd, 1 björk- och 
videregionen3 går långt in bland fjellen 
Hex Tholin vid Wihrijaur (ANDERSON), 
phoemcurus: allmän i hela barrskogsre- 
gionen, ända upp på sidorna af fjellen. 
trochilus: allmän; går på fjellen upp i 
björkregionen. 


« Accentor modularis: sparsamt; Quickjocksfjellen 


1 skogsregionen. 


3. Parus major: sparsamt; synes mera tillhöra 


det lägre skogslandet såsom Jockmock, 
Arvidsjaur 0. S. V. 
sibiricus: allmän 1 hela skogsregionen från 


gränsen af Lycksele Lappmark till fjel- 


Jen, på hvilka han förekommer upp i 


björkregionen. På hösten såg jag denna 
art följa oss ända till Stafva träsk i 
Skellefte Socken. | 

palustris: ehuru sparsamt, förekommer 
denna art dock vid Quickjock och åt- 
skilliga andra ställen. Synes aftaga allt- 
som föreg. i mängd tilltager mot norden. 


. Regulus cristatus: sparsamt. (Jemf. Vet. Acad. 


Handl. 1843, p. 395). 


. Alauda arvensis: (M om våren sporadiskt före- 


kommande vid Quickjock och Lycksele. 
Flera par hördes och sågos häckande vid 
Badstuträsk i Stensele Söcken (65 ”n. b)). 
alpestris: Quickjock , sällsynt. On Vet. 
Acad. Handl, 1843, pag. 395)— 


Emberiza cirinella: allmän; Tay ekselt Adolf- 


ström, Quickjock m. fl. st. 


448 


63: Emberiza hortulana: allmän, som föregående. 

64. —  :schoemelus: allmän, 1 synnerhet närmare 

Jå fjellen och på derdb sidor i pr och 
vide-regionen. 


65. — mvalis: allmän på alla fjell inom snö- 
regionen, alltid bögre upp än följande art. 
66. — "lapponica: (9) likt i videregionen på 


de lägre och 'jemna fjellen, belägna på 

afstsnd från den högre fjelltrakten, på 

denna i ringa antal. I skogsregionen 
förekommer hon ej om sommaren. 

67. Fr ingilla domestica: här och der vid gårdarna; 

RA Sorsele, Arjeploug, Tjomotis, 

inrftispoagd fören af fjellen har jag 


ej sett denna art”). 


68. —  coelebs: sparsamt, dock ända till fjellen. 

69; Ae montifringilla: allmän; på fjellens sidor 
upp 1 björkregionen. 

70. — linaria: allmän; bland fjellen går hon 


långt in, och förekommer upp bland 
öfrerstöl videt. 
71.0 — spinus: sparsamt i skogsregionen; Lyck- 
sele, Sorsele, Quickjock. 
. Pyrrhula vulgaris: sparsamt i barrskogsregio- 
nen, äfven vid Quickjock. 
73. Logzia curvirostra: allmän i hela" skogsregionen 
 ”ZOLyecksele, Adolfström, Quickjock. 
[Columba:”se anm. (9). 
74. Tetrao bonasia: sparsamt; till foten af fjellen 
vid Quickjock äro familier anträffade. 
73. —  urogallus: 1 hela skogsregionen om som- 
maren temligen allmän, om vintern stun- 
dom i stor mängd (”Flytt-tjäder”). Går 


så 
[159] 


") Fringilla montana och F. flavirostris har jag ej ob- 
serverat i Lappland. 


70. 


TT. 


fs 
79. 


30. 


S1. 
52. 


83. 


31. 


449 


på fjellen så långt upp, som tallen bil- 
dar skog +). 

Tetrao tetriz: sällsynt i Lappmarkens högre de- 
lar, mot Vesterbotten temligen allmän. 
Finnes ej utmed Lule elf längre än till 
Jockmock. 

Lagopus subalpina: (Ah) allmän i synnerhet i 
grannskap af fjellen, samt på dessa i 
största mängd 1 björkregionen. — Finnes 
vid Wihrijaur (ANDERSON). 

— alpina: (1) på fjellen i vide- och snö-re- 
gionerna. 

Charadrius Maticula:: sedd några gånger wvid . 
sjöarna i barrskogsregionen; talrik här 
och der på fjelen vid sjöar och bäckar 
samt vid kanterna af de eviga snöfläc- 
karna; åtminstone ända till Koka 

—  morinellus: här och der på höga, jemna 
fjellhedar; stundom 1 skock högt i snö- 
regionen. Skocken utgjordes af endast 
gamla foglar, mest honor. 

—  apricarius:- 1 stor mängd på alla fjell i 
hela vide-regionen. 

—  helveticus: häckar troligen, ehuru spar- 
samt, långt inpå fjellen i trakterna af 
Alkaware ol Sulitjelma. 

Grus cinerea: kläcker på flere myror i Lyck- 
sele och Arvidsjaurs socknar; går ock 
norr om Lule elf. 

Numemus phoeopus: finnes, fast 1 ringa antal, 


”) Enligt egen erfarenhet och de uppgifter, som kun- 


nat insamlas, går Tjädern mot norr och mot fjellen 
längre än Örnen. 

”Tjädern är allmän vid Enare träsk och Orren 
kläcker nordligast vid Kittilä.” (679 30 n. br). MaALm 
i Kröjers Tidskrift 1 Bind 2 Hefte. 


430 


både i skogsregionens kärr och å fjell- 
myror, som äro mindre högt belägna. 


85. Tringa Temmincku: - här och der på de högre 


fjellens gräsbevuxna platåer bland det 
låga videt vid sjöar och bäckar. 


86. Totanus hypoleucos: mycket allmän till foten af 


87. 


58. 


39. 


90. 
SJ 


9 


97 


fjellen. 

—  calidris: på samma ställen som Tringa 
Temminckii, allt talrikare ja mera man 
närmar sig kolen — således långt öfver 
björkregionen. Under 1843 års resa 
syntes ingen individ af denna art. 

—  glareola: allmän ända till fjellen. 

28 glottis: (£) här och der i hela skogsre- 
gionen; men 1 synnerhet på myrorna 
vid fjellens fot. 

Scolopax gallinago: på myrorna ända upp i 
videregionen. 

28 gallinula: ganska sparsamt sedd endast 
på myror i grannskap af och på fjellen 
1 videregionen. 

Phalaropus hyperboreus: skall finnas, ehuru jag 
ej sett något häckande par. Fälles vår 


och höst. -(Sé Vet. Akad. Handl. 1833.) 


3. Sterna hirundo: flera par sågos på Udjaur den 


18 Juni. 


. Larus canus: (I) har synts, eburu sparsamt, 


på flera af de stora sjöarna; på de högre 
fjellen observerades flera par. 


3. Lestris Buffonit: (my på de bögre fjellhedarna 


vissa år i stor mängd; t. ex. (845. Året 
förut fanns den dn ehuru ej i sådan 
mängd; men 1843 såg. jag ingen. 


» Cygnus musicus: (n) på myrorna i 'skogstrak- 


ten; 1 större antal längre mot norr. 
Anser segetum: (0) på samma ställen som Cygnus. 


i 
d 


AA 


98. Anser albifrons: (p) i”stor mängd i vissa sjöar 
närmast kölen. | 

99. Anas clypeata: (q) sällsynt häckande vid Qvick- 

; jock. 

100. — käre här och der vid skogssjöar. 

101. —  acuta: (r) här och der, ej sällsynt. 

102. —  penelope: allmän ända till fjellen. 

103. — crecea; allmän till fjellens fot. 

104. Fuliqula ceristata: (sy allmän till fjellen. 


105. — — marila: (s)i vattendragen närmare fjellen. 
106. —  fusca: (s) allmänt herrskande till fjellen. 
107. — nigra (s) ännu allmännare än föregående. 
108. —  clangula: mycket allmän till fjellen. 


109. — glacialis: (t) vid fjellen , men isynnerhet 
på dessa i högt belägna sjöar. 

110. Merqus merganser: allmän vid de större vat- 
tendragen i skogsregionen. 

11t. —  serrator: ännu allmännare, går upp I 

| björkregionen på fjellen. 

112. Colymbus arcticus (u) allmän på de större vat- 


tendragen — går äfven högt opp bland 


fjellen såsom vid Alkajaur och Wihri- 
Jaur:. 

113. — septentrionalis: allmän — lika med före- 
gående. 


Anmärkningar vid några af de förut uppräknade 
Fogelarter , och tilägg af några + förut nämnde 
trakter sporadiskt förekommande species. 


Caryocatactes guttatus. Det stora tåg af dessa fog- 
lar, som hösten 1844 öfversvämmade medlersta och södra 
delarne af Skandinaviska halfön, lär äfven hafva sträckt 
sig öfver dess nordligaste. Vid: Lycksele kyrka påträffade 
jag fjädrar efter en individ... I. Sorsele och i Qvickjock 
visades mig uppstoppade nötkråkor, som der i trakter 


blifvit fällda i Oktober 1844: De hade ådragit sig upp- 


452 


märksamhet genom sin färgteckning och sin snålhet efter 
kött. 


Sturnus vulgaris observerades på denna resa 1 Ume 


stad, der några par den 14 Juni hade på knutarna af 
husen tillredt sina bon. Å 


a) 


TE 


Corvus pica fanns vid Lycksele, var sällsynt vid Ser- 
sele, sågs på förra resan i Jockmocks ”kyrkostad”; 
men fanns hvarken i Qvickjock eller Arjeploug. På 
sistnämnde ställe hade den dock varit sedd under vå- 
ren detta år, och sades hafva förr funnits i mängd, 
men: för trenne år sedan på en gång alldeles försvun- 
nit. Under resan från Arjeploug öfver Arvidsjaur till 
Skellefte sågs ej Skatan förr, än i den inom Pite 
Lappmark sist belägna byn, Glommersträsk. 

Turdus musicus hördes på denna resa flera gånger, 
nemligen vid Lycksele den 6 Juni; vid Sibmitspoult 
nära Udjaur den 17 Juni; vid foten af Peliekaisin vid 
Horn-Afvan den 28 Juni; i den yppigt bevuxna dalen 
vid foten af Akkaspakte i trakten af Tjeggelvas sjun- 
gande hela natten den 4 Juli samt vid Qvickjock på 
holmarna den 8 Juli. 

Turdus torquatus kar jag funnit häckande endast i 
fjelltrakter; men der i de flesta större stenskrafvel, 
belägna så väl vid fjellens fot ner uti barrträdsregio- 
nen, som ofvanpå dessa bland den eviga -snön, isyn- 
nerhet "der något vatten funnits i grannskapet. 

Vid sjön Wihrijaur lärer den ock hafva förekom- 
mit vid Mag. Anpersoss besök derstädes den 29 Juli. 
Såsom vanligt var denna fogel utomordentligt skygg, 
ehuru den hade små ungar; deras räddningsmedel var 
alltid, liksom ungarnas af stensqvättor och ängpip- 
lärkor, att krypa långt in mellan stenblocken. 
Turdus merula trodde jag mig knappt finna under så 
nordlig breddgrad, dock hördes denna fogels herrliga 
sång den 10 Juni nära Katisafvan 1 Lycksele Lapp- 
mark, och den 30 Juni vid Horn-Afvans strand vid 
foten af fjellet Östra Issjak. 

Jag kan ej underlåta att nämna, huru angevämt för- 
vånade vi flera gånger blefvo öfver vår vanliga Busk- 
sqvätta (Sax. rubetra), hvilkens sång i dessa trakter be- 
stod af klarare, fylligare och långt vackrare toner, 
än deras, som man ständigt om våren, ja! hela nät- 
terna igenom, får böra i medlersta Sverige. Några 


f) 


SÅ 


fauna). 


453 


exemplar måste fällas, för att öfvertyga' mig, att det 
verkligen var Saxicola rubetra som sjöng. | 
Sylvia abietina hördes sjungande på flera slällen 
under resan från Ume stad ”till "Lycksele" Lappmark 
den 2—3 Juni; samt den 29 Aug. 1 trakten aft: Skel- 
lefte, der äfven Sylvia rubecula sågs: 
Alauda arvensis höres tidigt om våren vid Lycksele; 
men sades sedan försvinna; ett denna vår vid Qvick- 
jock fäldt exemplar visades mig. > Det enda: ställe in- 
om Lappmarken der jag sett denna fogel, är: Badstu- 
träsk, en by i Stensele Socken (65? n. br.) Här hör- 
des flera ex. öfver åkertegarna från höjden neddrilla 
sin sköna sång den 12 Junvi. 
Emberiza lapponica "har jag funnit "häckande endast 
på fjellen; förekom i mängd på Peliekaisin, der den 
gick ända upp i öfversta videt; sedan fann jag den 
talrikast vid vår öfvergång af fjellen Gajtsats och Skel- 
davare, belägna mellan sjöarna Tjeggelvas och Saggat, 
den 5 Juni. På de högre fjellen, såsom Walli och vid 
Alkavare har jag endast sett den i ganska litet antal. 
På förra resan såg jag två kullar på nämnde ställen, 
och på denna har jag blott sett en familj på Wealli- 
fjellet. 
I motsats till Emberiza nivalis synes Lappsparfven 
företrädesvis älska att bebo jemna gräsrika fjellplaner, 
hvilkas höjd knappt uppnår snögränsen, men hvars 
sumpiga videregion är: så mycket vidsträcktare. - På 
dylika ställen kläckte han i sällskap af 4—7 par i 
hvart och ett salicetum, och ehuru fogeln hade ägg, 
var den dock ganska skygg. Flera gånger har jag 
sett honom med ryckvis fladdrande vingslag höja sig 
högt i luften, derunder neddrillande sina klara och 


fylliga toner. Ej en gång i öfversta: delen af björk- 


regionen har jag funnit denna art bosatt..(SeNILssons 
Enligt de underrättelser, mig under resan blifvit 
gifna, finnes ej Columba Palumbus och ännu: mindre 
Col. Oenas hvarken i Westerbotten eller Ume: Lapp- 
mark. Columba turtur är fälld vid: Qvickjock (se 
1843 års resa) och sedermera sedd äfven alla följande 
årens höstar, enl. underrättelser af Pastor BjörKMAN. 
Lagopus subalpina tyckes i Augusti, då ungarna blif- 
vit flygga, draga "sig från skogen upp i videregio- 


£) 


nen ")» > Härtill slutar jag deraf, att, då på Walli- 
fjellet vid Qvickjock jagt med --rapphönshund: anställ- 
des i fyra dagar efter hvarandra, och då äfven 20 st. 
fälldes hvarje: dag, någon minskning bland riporna ej 
förmärktes, ehuru detta år ej ansågs vara rikt på ri- 
por, och ehuru jagten alltid anställdes på samma trakt 
af fjellet, nemligen i ett revier, som var omkring i 
mil långt och några bösshåll bredt. Stora nya kullar 
funnos alltid på samma ställen, der jagten dagen förut 
gått fram. Invånarna i dessa trakter tro, att de så 
besvärande myggorna och knotten föranleda denna 
flyttning uppåt fjellet. 

De unga riporna trycka sig väl för stående hund, 

ej så de gamla, som dock ”hålla hårdare” ju mera 
försigkomna : ungarna äro. (Jemf. Jägarf. Tidskr. 1833, 
pag. 047.) 
Lagopus alpina förekom i år högst sparsamt. Endast 
en ensam hanne och en hona med kull sågos på sam- 
ma ställen, der 1843 10 st under gåendet upp- 
skrämdes. 

Båda riparterna hade kläckt omkring 8 dagar tidi- 
gare i år än 1843. 

Totanus glottis ”"). Hennes 4 päronformiga ägg äro 
gulaktigt hvita, tätt öfverströdda med rödbruna fläc- 
kar och punkter, 

iScolapax rusticola sågs i Westerbotten nära Lapp- 

marksgränsen på vägen mellan Ume stad och Lyck- 
sele sträckande utefter skogshöjderna den 3 Juni i 
solnedgången. 
Den 12: Aug. fälldes den ena af ett par Larus fuscus, 
som” uppehöllo sig å Saggatjaur vid Qvwvickjock. Både 
denna art och Larus canus lära om våren och i syn- 
nerhet vid de under denna tid och i dessa trakter så 
vanliga vestanstormarna, dels parvis, dels i större floc- 
kar förekomma å de stora sjöarna i Lappmarkerna. 

(I Vet. Akad. Handl. 1843, pag. 403, har jag be- 
gått ett misstag uti att kalla Lestris för Skaoli, hvil- 
ket lappska namn tillhör måsarna). 


m) Lestris Buffoniti (Bose), Lestris Cephus (BRUENS: 


Kevysert.: et: Brasius). Denna fogel, som af både Lap- 
par och i Lappmarken boende Svenskar är väl be- 


+y Jemf. Nircss. fauna. 


”") Jemf. Marys: ”Ornith, bidrag”, i Kvöjers tidskrift, 1 Bind, 


2 Hefte. 


455 


kant under namn af iSkaitt och som , enligt deras upp- 
gift, alla år förekommer: på hedar och myror i grann- 
skap af större eller mindre vattendrag på högfjellen, 
söktes af mig redan under förra resan, ehuru då för- 
gäfves; men mina ifriga önskningar i afseende härpå 
gingo denna gång bättre i fullbordan, och jag fick 
många gånger tillfälle att studera denna interessanta 
fogels lefnadssätt. 

På den inom snöregionen belägna vidsträckta heden 
på fjellet Peliekaisin anträffades det första exemplaret, 
som, utan att visa någon skygghet och liggande på 
släta marken, fälldes. Denne, som var en hanne, var, 
såsom det tycktes, alldeles ensam. Sedermera såg jag 
ingen 'Skaiti förr, än då jag på resan till Alkavare den 
25 Juli hade framträngt omkring 6 mil inpå fjellen 
och kommit till fjelldalen Weassjaz; då träffades åter 
några par, som der flögo omkring. Allt efter som 
vårt tåg vidare framskred mot kölen, allt talrikare 
förekommo dessa foglar, som vid Alkavare syntes i 
största antal. Under framtågandet öfver sumpiga fjell- 
planer vid bäckar, sjöar och myror lika väl som på 
torra steniga fjellkullar, ja! på sidan af fjellspetsarna 
uppe bland eviga snön förekom denna fogel parvis 
kringflygande och noga bespejande hvarje ovanligt 
föremål, i händelse några af de många kamraterna 
skulle ha kunnat lemnat något, som kunde tjena att 
tillfredsställa denna fogels: stora glupskhet och rofgi- 
righet. Oupphörligen såg man dessa lätta luftseglare 
med sin hoppande flygt klyfva rymden och göra de 
vackraste och ledigaste" kastningar eller vändningar, 
för att antingen slå ned på sitt utsedda byte; eller 
förfölja och undvika sina kamrater. Härunder och 


under det de förföljde oss, af ömhet för sin -afföda, 


läto de ständigt, hvilken tid på dygnet som helst,-höra 
sitt sträfva, ilskna skrik i-i-i-äh, je-åh — je-ah — 
je-åh! och nalkades oss så nära under flygten, att vi 
kunde kasta stenar och käppar på dem, och jag kunde 
nedskjuta dem med : finaste sparfhbagel.. Ungarne gömde 
sig så väl, att ej mer än en sågs. vå 

De skjulna Skaiti voro: mycket feta och deras ma- 
gars contenta bestodo i bär af Empetrum nigrum; en 
stor art Harkrank (Tipula speculum), ostyckadt slu- 
kade fjellmöss, fogelägg och skalinsekter såsom:Nebrize. 
Ehuru måsar funnos, såg jag ingen Lestris anfalla nå- 
gon sådan; men väl såg jag en Skaiti nedslå och straxt 


406 


uppkomma. häftigt förföljdsaf en. Fjellriphona, som 
bortjagade: fredsstöraren > och>:frälste sina många små 
ungar. 

Ingen af de Skaiti;: som jag såg och sköt, var till 
färgen lik-de LDGestris parasiticay hvaraf jag sett och 
eger många exemplar. -De förra -hafva nedra kropps- 
delarnechyita;»de-sednares gråbruna. Flera gånger sköt 
jag hannen med sin hona, chvilka voro : till färgen 
hvarandra: fullkomligen lika ?):osDe > förlängda med- 
lersta stjertpennorna äro stundom 43 tum långa och 
räcka 7—9 tum utöfver de öfriga stjertpennorna. (På 
den vanliga Lestris parasitica är hela stjertens längd 
8 tum -och-de medlersta: pennorna blott 3 tum längre 
än .decandra) - Tarsens färg är på L:; Buffonii blygrå 
ined der. och hvar svarta fläckar; simhuden svart. 

Dessa fjell-labbars utseende öfverensstämmer allde- 
les. med -diagnosen i Keys. och Brasiwvs, ”Die Wirbel- 
thiere Europas,” pag. 240, på L. Cepbus, utom der- 
uti, alt-fötlerna der sägas vara gula. 

n) Cygnus musicius kläcker a alla de tre angifna Lapp- 
markerna och tillhör sej. så mycket fjellen, som fast 
mera den skogiga med myrors:och: träsk uppfyllda 
delen. ”Vid fjellvatten” "") har jag aldrig sett den, ej 
heller fått någon sådan underrättelse, men väl kläcker 
och ruggar denna fogel i ”stora ödemarker” på ”långt 

från :menniskors boningar” belägna kärr och sjöar ne- 
danföre fjellen i det vidsträckta skogslandet af Lapp- 
land; I-ett bo i trakten af Badstuträsk funnos den 
13 Juni 8 st. ägg. 

Anser cinereus fälles någon gång, fast sällan, om 
våren, + sällskap med följande art. 

0) Anser: segetum har jag träffat under hela resan från 
Stöttingsfjellet till Lule elf, och förekommer hon på 
de flesta större myror, som ligga: något aflägse i de 
stora ödsliga skogarna; men i: stor mängd lär hon 
först förekomma norr om Lulecelf på de stora mils- 
långa myrorna i: Gellivare Socken-till ex. Stora Mud- 
dus. I de trakter jag besökt; går hon aldrig upp på 
egentliga fjell och tyckes dela samma vistelseorter, som 
Cygnus musicus. I Lule stad såg Prof. WaAurBERG un- 
der förra resan en tam sädgås, som gick på torget 
och betade med vanliga gäss. 


4 

Å 
i 

kr 


Pp) 
+) Jemf.; Nirnssöss fauna. 
++). Jemf. Nirssons fauna. 


457 


p) Anser albifrons ") förekominer om sommaren endast 
på högfjellen på myror, hedar och gräsbrinkar, så be- 
lägna, att hon kan vid öfverkommande fara b:hast 
kasta sig I vattnet-och genom simmande eller dykande 
(under fällningstiden) undkomma sina fiender:>I stora 
flockar uppehålla de sig på Wibrijaur vid Sirkasbukt, 
Staddajaur, Kasakjaur, -som-af gässens Lappska namn 
&asak erhållit sin benämning. Här ide stora för men- 
niskor pästan åsenthstidagligd videskogarna, gömma 
de sig och fälla sina vingpennor i slutet af Julis den 
vecka, då detta pågår som bäst, kallas af Lapparna 
äfven kasak, emedan då är tid att med hundar jaga 
dem. Härvid: bitas de antingen "af hunden eller ut- 
drifvas ur videt och ihjälslås af. Lappen, som tagit 
position i förväg vid sjön, viss om, att gässen skola 
söka sin järdlanagi I vattnet. Härunder lära de springa 
ganska fort. Att på en jagt döda ett dussin; räknas 
ej för stort. 

Ingeo Ånser leucopsis, ingen gås med svärta fötlter 
kan man påminna sig någonsin blifvit skjuten vid 
Qvickjock eller på alla de många ställen der jag an- 
ställt efterfrågningar;' deremot beskrifvas de båda of- 
van anförda arterna: väl. 

g) Anas clypeata: 1 Qvickjock visades mig fötter och 
cranium af-emn denna vår der fälld A. clypeata 2Q, 
hvars hanne äfven: beskrefs ganska noga. Föregående 
året hade man ofta sett detta eller ett dydike par, 

; som invid stället haft ungar. > (Jemf. Jägarf. Tidskrift 

| 1832, pag. 293). Ehuru E ringa antal, Baskdr dock 
denna art inom polcirkeln. 

r) Anas acuta. Bland denna fogels födoämnen ingå: ock 
bären af Vacemium myrtillus. > Vid Arvidsjaur sköt 
jag den 10 Aug. en &, som i sällskap med: flera” an- 
dra kamrater SR upp ur skogen, der de troli- 
gen vårit för att proviantera; ty den fällde hade: hela 
oesophagus fylld med: blåbär. 

s) Fuligula cristatas marila; fusca och rigra (F Qvick- 
jocks-trakten kallade: - Små vigg, Storvigg, Stosskönta 
och Lillsvärta) äro gemensamma för de tre Låppmar- 
kerna.. Af dessa var Fub smarila minst allmän. Ful. 
fusca såg jag äfven på agrar Vag inom björk- 


«) Ett tryckfel i Vet. Akad. Handl. 4843, pag. 404; rättas här- 
med ; orden leucopsis och albifrons. böra byta plats. 


K. V. Akad. Handl. 1845. 


et) 


1) 


458 


regionen, och den påstods der både kläcka och rugga; 
annars förekom den i större mängd på sjöarna i skogs- 
landet. 
Fuligula glacialis har jag ej sett annat än i grann- 
skapet af egentliga fjellen och långt inpå dessa i små 
sjöar och kärr i videregionen i grannskapet af kö- 
len. En stor flock sågs på Alkajaur — och nykläckta 
ungar sågos i grannskapet den 26 Juli. 

Phalacrocorax Carbo lärer denna vår till ett antal 
af 5 st. varit synlig vid Arjeplougs prestgård, och 
dylika foglar lära observeras här och der inom Lapp- 
land om vårarna. 
Colymbus arcticus sågs vid Päuraure i Lule Lapp- 
mark sinmande med sina två ungar sittande på mo- 
drens rygg, och då Lommen blef skrämd och dykte, 
medföljde också de små under vattnet, qvarsittande på 
sin trygga plats. 

Man kan tänka sig, hvilken mängd af flyttande sjö- 


foglar om våren finnes i fjellens grannskap, då en man 
kan vid islossningen med sin lodbössa nedlägga 170 st. 
gäss, svanor, änder. - Detta hände i våras vid Adolfström 
och man besinne, att hvarje skott ej dödar mera än högst 
lvenne stycken. | 


UI AAAAANNESE 
” 


Biografi 
öfver 


NILS GABRIEL SEFST RÖM. 


PROFESSOR, F. D. FÖRESTÅNDARE FÖR FÅHLU BERGSSKOLA ; 


R. ÅF K.N. 0. 


Nirs GaAsmer Sefström föddes den 2 Juni 1787 
nti Ilsbo socken af Norra Helsingland. Hans fa- 
der JAcoB GABRIEL SEFsTRÖM, då komminister i 
Rogsta och Ilsbo, sedermera i Norrbo och Bjur- 
åker, härstammade från trakten af Upsala; mo- 
dren ANNA Broman var af en prestslägt, som länge 
haft sitt hem i Rogsta och Ilsbo. 

Efter att hafva åtnjutit den första undervis- 
ningen i sina föräldrars hus, intogs StEfström vid 
12 års ålder i Hudiksvalls trivialskola. Sedan han 
genomgått densamma, blef han i Oktober månad 
1804 lärjunge vid Hernösands gymnasium. Utom 
de vanliga studierna njöt han under denna tid 
äfven särskilt undervisning i matematik. I Juni 
1807 blef Serström student vid universitetet i 
Upsala. De nästföljande tvenne åren tillbragte 
ban dels hemma, biträdande sin fader vid prester- 
liga göromål, dels i Hudiksvall, sysselsatt med 
barnunder visning. 

Under denna sistnämda vistelse fiek den 
unge SerfstrRöm den riktning och håg för studier, 
som blef afgörande för hela hans lefnad. Af sin 


460 


fader ämnad att blifva prest, hade han likväl 
till dennes missnöje städse visat föga håg för 
detta kall, och då han i Hudiksvall fick tillgång 
till böcker i fysik och kemi, uppgick för honom 
på en gång ett ljus öfver hans egentliga kallelse. 
Han lemnade snart allt anvat för atl med ifver 
öfverlemna sig åt dessa studier, och begaf sig om 
våren 1809 till Stockholm, der han kom i åt- 
njutande af Berzeru undervisning i theoretisk och 
praktisk kemi. För att i sina "knappa omstän- 
digheter kunna uppehålla sig i hafvudstaden, må- 
ste han först biträda en äldre” landsman vid en 
af denne inrättad privatskola, och sedan 1; år 
bestrida en lärare-befattning i ett enskilt hus. 
Emellertid hade ban under sina öfningar på Ca- 
rolinska Mediko-kirurgiska institutet ”allt mer 
väckt sin lärares, d. v. Kemie Professorn  BER- 
ZELII uppmärksamhet, och slutligen förvärfvat sig 
hans välvilja till den grad, att ; ARE om vå- 
ren 1811 tog  ÖErStR ÖR till sig, och icke allenast 
underviste, utan äfven underhöll honom, samt 
sedermera försträckte honom en del af kostina- 
derna för genomgåendet af hans akademiska kurs. 

I November 1810 undersoick SEerström Me- 
dico-filosofiska examen, i Jun 1912 Medicine 
kandidat-examen, i April 1813 Medicine licen- 
tiat-examen. I Maj s. å. disputerade han pro 
Gradu Medico under Professor ÅKERMANS presi- 
dium, och 1 Juni s. å. promoverades han till Me- 
dicine doktor. 

Efter att sålunda hafva fulländat sm akade- 
miska kurs, började Serfström sin bana såsom 
praktisk läkare. Han tjenstgjorde” från Oki. 1813 
ull Okt. 1817 såsom underläkare vid Kongl. 
Serafimer-Ordens Lazarettet, under tiden äfven ofta 


upptagen af enskilt praktik: "Men denna bana 


461 
afbröts snart: det var icke läkare-konsten förbe- 
hållet att längre uteslutande sysselsätta SEFsTröms 
håg och krafter. Han egnade sig allt mer åt de 
kemiska vetenskaperna, och såsom lärare i dem 
har han tillbragt större delen af sin verksamma 
lefnad. 

I Jan. 1812 blef Doktor Serfström antagen 
såsom lärare i kemi och naturalbistoria vid 
Kongl. Krigs-Akademien å Carlberg; i Okt. 1813 
erhöll han denna tjenst på ordinarie stat och bi- 
behöll densamma till April 1820. 

I Febr. 1812 konstituerades han till E. O. 
kemie adjunkt vid Carolinska Medico-Chirurgiska 
Institutet, blef stipendiat i Nov. s. å. och ordi- 
narie kemie och farmacie Adjunkt i Mars 1813. 
Under Professor Berzernu frånvaro 1818 och 1819 
förestod D:r Serfström hans profession och ut- 
förde under denna tid alla de kemiska försök, 
som voro erforderliga för utarbetandet af Svenska 
pharmacopaeen och medicinal-taxan. År 1818 er- 
höll han Professors fullmakt. Han lemnade In- 
stitutet 1820. 

Det förtroende SEFström vunnit såsom lärare, 
visade sig allt vidare, då, vid Kongl. Artilleri- 
Läroverkets inrättande vid Marieberg år 1817, han 
dervid blef förordnad till lärare i fysik och kemi, 
hvilken befattning han äfven bibehöll till 1820. 

Med detta sistnämde år öppnade sig för 
Prof. SeFström den bana, der han skulle utveckla 
sin förnämsta verksamhet och förvärfya sig ett 
oförgätligl namn i Svenska bergshandteringens 
häfder. Behofvet att på vetenskapliga grunder 
bygga denna handtering, Rikets andra modernä- 
ring och hufvudkällan till dess export, hade allt- 
mera gjort sig gällande och föranledt planen till 
en bildningsanstalt, hufvudsakligen för blifvande 


462 


tjenstemän vid bergsstaten. När Konel. Maj:t i 
Dec. 1820 nådigst förordnade att en Bergsskola 
skulle inrättas i Fahlun, blef Prof. SerFströnm, ulan 
förslag, utnämd = till desg förste lärare. = Prof. 
SefstRÖM hade dessförinnan deltagit i puddlings- 
försöken vid Skebo bruk under Herr Direktören 
C. D. ar Uurs ledning, och dervid fått första 
impulsen till sin verksamhet för bergshandte- 
ringen. 

Sedan alla förberedande arbeten blifvit full- 
ändade, öppnades Bergsskolan i Fahlun år 1822 
under Prof. Serfströms ledning. Det nit, den om- 
tanka och den rastlösa arbetsamhet han utveck- 
lade under utförandet af denna ansvarsfulla och 
mödosamma befattning, kunna af alla, som un- 
der den tiden lärde känna honom, icke nog iof- 
ordas, och hafva i talrika lärjungars bjertan och 
verksamhet lemnat varaktiga spår. 

De ansträngningar ban denna tid, dels så- 
som Lärare, dels under ihärdig forskning.i Bergs- 
vetenskapen gjorde, undergräfde småningom ke 
helsa, och denna försvagades, sedan hån genom- 
gått flera svåra sjukdomar, slutligen till den grad, 
att han, efter sexton års verksamhet, måste söka 
endtledigande från sin befattning, hvilket han äf- 
ven erhöll i slutet af år 1838, men förestod dock 
enligt särskilt förordnande samma befattning till 
årets slut. Såsom ett tecken af sin tacksamhet 
läto hans elever öfver honom prägla en guld- 
medalj om 40 dukater, och tillställa honom den 
1 tvenne exemplar jemte en äreskänk. 

Ännu i ett annat afseende bereddes under 
tiden för Prof. SerFstrRöm tillfälle att verka för 
Bergsvetenskapens befrämjande. Redan år 1820 
hade Bruks-Societeten, emot ett öfyverenskommet 
arfvode, åt honom uppdragit redaktionen afJern- 


463 


Kontorets Annaler, och han. fortfor med detta be- 
styr ända till sin död. Annalerna blefvo under 
hans ledning både högst värderika till sitt inne- 
håll och utvidgade ull sitt omfång samt af honom 
försedda med supplementer. Bruks - Societeten 
lät med anledning deraf år 1826 ullställa ho- 
nom Jern-Kontorets stora medalj i Guld, ”såsom 
ett ytterligare vedermäle af sin tacksamhet.” År 
1830 blef SeErström utnämd till Riddare af Nord- 
stjerneorden, och år 1836 erhöll ban K. Ryska St. 
A nne-ordens andra klass. 

I början af år 1839 flyttade Prof. SEFsTRÖM 
till Stockholm och emottog der Bruks-Societetens 
uppdrag att tillhandagå dess fullmäktige med 
upplysningar m. m. mot ett årligt arvode af 
2000 R:dr Banko. Detta var hufvudsakligen af- 
sedt att bereda honom tillräcklig utkomst för 
framtiden och fördenskull ;ämnadt att utgå så- 
som pension, sedan hans helsa och krafter ej 
mera tilläto honom att lemna det nämda bi- 
trädet — ett beslut, som både vwvisar värdet af 
SEFsTRÖMS förtjenster och buru Bruks-Societeten 
förstod att erkänna dem. 

I Mars 1839 blef Prof. Serfström 1 nåder 
förordnad att förestå Kongl. Bergs-Collequ Mineral- 
Kabinett , Laboratorium Chemicum och Bibliothek, och 
1 April s. å. emottog han Kongl. Maj:ts nådiga 
förordnande att vara Adjungerad ledamot i Kongl. 
Bergs-Colleqium, med rättighet alt tjenstgöra så 
ofta han funne sin helsa och sin tid det med- 
gifva. I denna tjenstgöring fortfor Prof. SeErström 
nitiskt ända till sin död. 

I Jan. 1843 blef Prof. SErström utnämd till 
ledamot i Direktionen öfver den nya Elementar- 
skolan, och i Nov. 1844 förordnad att deltaga i 
kommitteen för utrönande af tillståndet inom 
Teknologiska Institutet. ; 


164 


Äfven har han varit ledamot i kommitteen 
för: artilleri-pjesers förbättring, samt någon kortare 
tid i styrelsen öfver Götha kanal och Motala verk- 
stad. | 

Utom det stora antal mil, Prof. SEFfströÖm 
rest för vetenskapliga ändamål inom fäderneslan- 
det, företog han 1829 och 1830, hufvudsakligen 
för jernhandteringen, resor i Tyskland och Öster- 
rikiska staterna, och har han, som till dessa re- 
sor erhöll understöd af Jern-Kontoret, till samma 
kontor ingifvit en vidlöftig och sakrik beskrif- 
ning öfver dem. År 1836 företog han åter en 
resa i Tyskland och England, hyakalvör äfven 
beskrifning är ingifven till Jern-Kontoret. 

Alltsedan han redan 1817 genomgått en lång- 
varig nerf-feber, var hans helsa mycket svag, och 
han blef ofta anfallen af svåra sjukdomar. Sjuk- 
domen förmådde dock icke stäcka hans verksam- 
hetslust och han arbetade sålunda mellan dess 
anfall lika rastlöst, ända till dess han, efter att 
dagen förut hafva fullgjort sina vanliga värf, om 
morgonen den 30 November 1845 fanns orörlig 
och smållös af slag, hvilket tillstånd fortfor tills 
han samma dag på aftonen slutade sin i så hög 
grad verksamma och gagnrika lefnad. 

Prof. SEFsTRÖM hat FÖ SET NNE en sörjande 
- Maka, Emirre NoRrbDenström, dotter af Lagmannen 
EmMANUEL | NORDENSTRÖM. Med henne Har han i 
Sept. 1827 ingått en lycklig förening; deras enda 
barn, dottren Garriera, föddes ej förr än en må- 
pad efter fadrens död. 

Åf följande in- och utländska Akademier och 
Samjund var Professor Sersrtröm Ledamot: Helsinge 
Landtmanna - sällskap sedan Jan. 1813, Kongl. 
Vetenskaps-Akademien i Stockholm (i klassen för 


NS R— RUE 


465 


fysik och kemi) Apr. 1815, dess preses Apr. 
1840 —Apr. 1841, Kongl. Vetenskaps-Societeten 
i Upsala Febr. 1832, Naturforskande Sällskapet i 
Heidelberg Aug. 1837, Kongl. Vetenskaps-Aka- 
demien i Berlin (i fysiska och matematiska klas- 
sen) Mars 1841, Svenska Bergsmanna-Föreningen 
(Heders-ledamot) Maj s. å., Sällskapet för spri- 
dande af nyttiga kunskaper Oct. s. 'å., Kongl. 
Landtbruks-Akademien (i hushållnings- och slöjd- 
afdelningen) Nov. s. å., Svenska Fornskriftsäll- 
skapet Febr. 1844., Kongl; Krigsvetenskaps-Aka- 
demien (hvars föredrågande i aruilleri-afdelnin- 
gen han blef 1838), "Kongl. Patriotiska Sällska- 
pet, Naturhistoriska Föreningen i Dalarne m. dl. 
Dessutom var han stiftande ledamot: "af- Svenska 
Litteratur - sällskapet och "af "Svenska  slöjdför- 
eningen. 

> Prof. Serström var af mer än vanligt stor 
kroppsbyggnad; "hans resliga "växt och det man- 
liga allvaret i hans anletsdrag gåfvo "åt hela hans 
väsende uttrycket af en ovanlig kraft och enkel- 
het. I sednare åren antydde en 'stark blekhet 
hans ständiga sjuklighet. Hans porträtt, ritadt af 
Diez och lithögrafieradt af WoezerYrE, är temligen 
troget i detaljerna, men man saknar uttrycket i 
det hela: detsamma måste sägas om hans bild 
på ofvan omtalade "medalj. "Hans karakter var 
öppen och redlig, hans umgänge vänligt och i 
bög grad lärorikt. Han skydde icke mödan: han 
älskade henne tvertom, och hvarken sjukdom eller 
trötthet kunde besegra den ihärdighet, med hvil- 
ken han fullföljde "ett påbegynt arbete. Trofast 
mot sina vänner, uttalade han mot dem, som 
icke delade hans" åsigter, sin tanke utan skoning, 
någon gång med' stränghet. Detta drag 1 hans 
karakter, hvarigenom han ofta ådrog sig ovänskap, 


466 


kom hufvudsakligen af den öppenhet, som låg i 
botten på bans väsende, och som med ett äkta 
fornnordiskt sinnelag kom honom att ej sky nå- 
got eller någon, då han skulle uttala hvad han 
fann vara orätt. Härtill kom under sednare åren 
en viss retlighet i lynnet, som utan tvifvel var 
en följd af hans sjuklighet. 

Bland hans utmärkande egenskaper var den 
oegennytta, med hvilken han för enskilt och 
allmänt gagn uppoffrade alla sina krafter. Städse 
färdig att med upplysningar och råd i de” mest 
olikartade ämnen bistå hvem som helst, som deraf 
var 1 behof, företog han ofta, när något nyttigt 
var 1 fråga, för andras skull betydliga arbeten, 
lika beredd att för dem, som för sina egna forsk- 
ningar, uppoffra tid, penningar och belsa. 

Såsom Lärare var han outtröttlig och omfat- 
tade sina elever med den mest oinskränkta välvilja; 
han förvärfvade sig ock af de flesta bland dem 
en outplånlig tillgifvenhet. En stor del af Sven- 
ska bergsbandteringens nuvarande ledare och id- 
kare hafva honom att tacka för sin bildning till 
detta yrke, och han har i den vetenskapliga anda 
han hos dem väckt, lemnat fäderneslandet ett 
dyrbart arf. : 

Men den Svenska Bergshandteringens förbin- 
delse till Prof. SeFström består icke blott deri, 
att han danat de flesta af dem, Som nu arbeta 
för dess förkofran; han har äfven sjelf gifvit den 
en ny riktning, nemligen den vetenskapliga, och 
sålunda i Sverige tändt en bergsmannafackla, som 
aldrig skall slockna. Det vetenskapliga i bergs- 
handteringen var det ock, som han vanligen, mot 
dem som derifrån ville afvika, måste försvara och 
någow gång försvarade med en'så skarp penna, 
att han derigenom gjorde sig fiender. Genom 


; 


467 


sina slaggförsök, anställda vid Bergsskolan åren 
1826 och 1827, lade ban grunden ull en ratio- 
nel behandling af både masmästeri och smide, 
och de afbandlingar i dessa ämnen han inlem- 
nat till Kongl. : Bergs-Kollegium torde vara det 
mest vetenskapliga, som i denna väg finnes. Hans 
praktiska method att pröfva jern- och koppar-mal- 
mer är otvifvelaktigt den mest ändamålsenliga. 
Den Sefströmska Åssjan, af honom inrättad för- 
nämligast till jernprofvens anställande, har blif- 
vit allmänt antagen, och kallas ofta af Tyskarne 
das Teufelsfeuer, i anledning af den starka hetta, 
som derigenom åstadkommes. SeFströms Rostugn 
torde ock förtjena att här ihågkommas, såsom 
utan tvifvel den, hvilken är konstruerad på de 
mest vetenskapliga principer — flera andra för- 
bättringar att förtiga. 

Prof. SerFstrRöm ansågs i sednare tider vara 
den, som ville motverka nya försök och införandet 
af förbättringar i den Svenska jernhandteringen; 
men de som hyst denna föreställning, hafva helt 
och hållet missförstått honom. Ingen kunde var- 
mare än han arbeta för uppfinning af nya me- 
toder eller förbättringar af de gamla; men han 
ville att dessa metoder skulle vara afpassade 
efter våra behof. Han bestridde aldrig 4. ex. 
puddlingsjernets egenskap af jemnhet, men: han an- 
såg att det, såsom tillkommet genom en ;väll- 
nings- eller sammanhäftnings-process, aldrig kun- 
de få samma täthet som vårt efter gamla meto- 
den tillverkade jern.: Han ville att vi af våra 
goda malmer med trädkol borde fortfarande till- 
ka sådant jern, som Engelsmännen icke kunna 
åstadkomma af sina orena malmer med stenkol, 
och att vi borde söka förbättra våra egna, eller 
uppfinna andra metoder, men icke: införa så- 


468 


dana som försämrade vårt jerns kända godhet. 
Han föreslog ock sjelf en ny tillverkningsmetod, 
ehuru den icke hann under hans lifstid utföras 
(se Jern-Kout. Ann. för år 1825 sidd. 193-—1935, 
for år 1832 sidd. 408—413, samt för år 1842 
sidd. 384—386). I afseende å det tekniska i 
Svenska Bergshandteringen egde han en böjelse 
för konservatism, som naturligen följde af hans 
stora erfarenhet, i det han ofta förutsåg följder, 
um hvilka den mindre erfarne icke hade någon 
aning. I statsekonomiskt afseende höll han den 
äldre lagstiftningens grundsatser för vår Svenska 
bergshandtering lämpligare, än de till större fri- 
het syflande stadganden, som i sednare lider 
gjort sig gällande. 

Såsom Kemist har Prof. SeFström äfven för- 
värfvat sig ett aktadt namn. Härtill bafsva bland 
annat hans undersökningar för att bestämma Qvick- 
silfrets atomvigt, hans undersökning om Grafit, 
som han visade vara blott kol, äfvensom upp- 
täckten af Vanadium, en metall som han fann i 
slångjern från Taberg i Småland, hufvudsakligen 
bidragit. | 

Slutligen har Prof; SeFström äfven inom Ge- 
ologien gjort en af de vackraste upptäckter, i det 
han fann, att de Refflor, hvaraf våra berg i all- 
mänhet äro fårade, bafva en bestämd riktning, 
hvilken han undersökte, och hvilken gaf honom 
anledning att förklara refflornas sannolika upp- 
komst från en forntida flod. 

Prof. Serström har från trycket utgifvit följande 
skrifter : Jernkontorets Annaler, från och med 1820 
(d:te årgången) till och med 1845, således för 
ett fjerdedels sekel, äro, såsom redan nämdt, af 
honom redigerade. Af dessa värderika Annaler 

har 


— - 


469 


har Prof. Serström sjelf författat en icke obetyd- 
lig del. Det skulle blifva för vidlyftigt att här 
uppräkna de många afhandlingar deri, som äro 
af hans egen hand; dock kan man icke under- 
låta att särskilt nämna: hans årliga berättelser 
om göromålen vid Bergsskolan i Fablun (särdeles 
den om ofvannämde slaggförsök i Annal. för 
åren 1828 och 1829), hans ”Försök till en ele- 
mentär framställning afläran om vattendrifter, de- 
ras beräkning och fördelaktiga användande,” samt 
”Om Geodetiska instrumenters beskaffenhet och 
justering.” 

I Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar har 
Prof. Serström låtit införa följande afhandlingar: 

1) Om Vanadium, en ny metall, fannen uti 
slångjern, som är tillverkadt af malm från Ta- 
berget i Småland (V. A. H. 1839). 

2) Undersökning af de Refflor, hvaraf Skan- 
dinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, 
samt om deras uppkomst (V. A. H. 1836). 

3) Om ett sätt att vid barometer-observatio- 
ner göra sig oberoende af ofullkomligheten uti 
barometerns vacuum (V. A. H. 1841, prisbelönt). 

I Ofversigten af Kongl. Vetenskaps-Akademiens 
Förhandlingar finnes, 1 2:dra årg. 1845, ett an- 
förande af Prof. Serfström, innehållande några re- 
sultater af hans undersökningar om Magnetnålens 
missvisning i åtskilliga orter i Sverige. 

I Läsning för Folket fiones, i 8:de årgången, 
af Prof. SeFstRöÖMm en uppsats under titel: ”Om 
sättet alt refva jord i Dalarne.” 

Följande efterlemnade arbeten af Prof. SEFström 
äro efter hans frånfälle utgifna: 

”Om det i nyare tider antagna uppfostrings- 
och undervisnings-sättet och dess inflytande på 

K. V. Akad. Handl. 1845. 


470 


samhällsskicket.” - Tal vid Presidii nedläggande i 
Kongl. Vetenskaps-Akademien den 7 April 1841. 

”Åsigter i frågan om fri kolbandel och skogs- 
bushållning i Sverige.” Anförande till Kongl. Bergs- 
Kollegit Protokoll. — - RN 

Då man känner huru vacklande Prof. SerF- 
stRÖmMsS helsa var, åtminstone de sednare 30 åren 
af hans lefnad, kan man icke annat än beundra 
det myckna han uträttat, och än mer hans ovan- 
ligt vidsträckta och mångsidiga kunskapsförråd, 
hvarom man först får ett begrepp, då man ser 
de massor af strödda anteckningar, som han ef- 
terlemnat i en mängd ämnen. . Och då man vet 
hvilka ytterst knappa inkomster han hade under 
de första åren af sin bana, och huru dessa äfven 
de sednare åren ingalunda öfverstego hvad ett hus- 
håll för sin tarfliga utkomst behöfver, måste man 
förvånas öfver de betydliga uppoffringar han gjort 
för anskaffandet af böcker, instrumenter o. m. d. 
för sin vetenskap, äfvensom vörda den patriotism, 
som förmådde honom att afslå de från främmande 
länder gjorda mycket fördelaktiga anbud, och i 
stället de sednaste 6 åren af sin lefnad tjenstgöra 
i Kongl. Bergs-Kollegium utan allt arfvode. Hans 
oegennytta och bans uteslutande verksamhet för 
allmänt gagneliga föremål gick så långt, alt han 
försummade sina ekonomiska fördelar, hvilket äf- 
ven ofördelaktigt inverkade på hans makas fram- 
tida utkomst. Den lilla förmögenhet hon egt, hade 
han den olyckan att i en konkurs förlora. 

Men hvad en stark vilja och ett rent uppsåt 
förmå, det ser man i Prof. Serströms exempel. I 
detta afseende skall hans efterdöme länge blifva 
en ledning för Svenska vetenskapsmän, lika visst 
som hans minne skall oförgängligt lefva hos Sven- 
ska Bergshandteringens idkare. 


INNEHÅLL. 


Om Indianstammarne + Plata och Oriental-Re- 
publikerna jemte beskrifning och ritning af 
en till Sverige hemförd individ af Puelches- 
stammen, af J. TARRAs . mo i 

Nya Svenska Homoptera, af C. Hi Pomemben 

Försök till bestämmande af chromens le 
BEENSPJS IBERTINT-.506 , 

Om betydelsen af tecknen av Logo (), Simba) 
Cosx, Arcsinx, ÅArccosx, i en ma- 
tematik, af E. G. BJörRring 

Angående Svenska Tabellverket , och om föll 
mängden m. m. r Riket under de ifrån 


1815 sistförflutne 25 åren, af J. A.: Le- 


YONMARCK SIN SN VR SER We toa el ee ia BR BÄNC NAR 
Af trycket utgifna Qvinqvennii- och 


årsber Atkeisek sedan år 1815 >. . . sid. 161. 
Tabellformulärernes beskaffenhet och i 

dem vidtagna ändringar -. .-. -. 165, 207. 
Cirkulär med dithörande förklaringar 

och föreskrifter ; . sid. T79. 
Kontroll å ätRdmfa hl Tabeller , i 

Z hvad mån den är "möjlig ; bla GAO: 


Folkmängdens tillväxt ifrån år 1790, 
under hvardera 25- -åriga perioden 
särskildt. .. . ,»» 187. 
Jemförelse emellan folkmängdens för 
hållande åren 1815 och 1840: 
Till gifta eller ogifta efter. stånd 


och klasser (Tab. N:o Ne UPON RS (SS 
— olikhet i åldern . fr JO2220: 
yrken och näringar . re LI7, 


— antal särskildt i städerne (Tab. 


N:o 4). 
Förhållandet emellan dör de. RAN 
tärande folknummern året 1840 . . >), 218. 
Flushallvens antal so rullebt oto denne 220 


Sid. 


1. 
21: 


69. 


79. 


472 


Under åren 1816 med 1840: 


Antalet ingångna äktenskap. . . . . sid. 226. 
Barnaföderskor! =: mn sk 220: 
Natryiteben => > Vor, ee. se SEAN 
DÖdföd då ev IR rr ör RT RER 
Mortalrteten 250005 2, E Er se RNE 
Vaccinationens framsteg SN TIO 
Olyckshändelseri.s=s oe. os re sid. 239. 

Resuméer af denna berättelse . sy, 2. 

Om Svenska Tabellverkets organisation 39" RER: 


Statsverkets påkostnader sedan år 1802, 
då det första gången erhöll egen stat » 249. 
Hindren för det närvarande för dess vi- 


dare fullkomnande. 259. 
Methodisk öfversigt 4 Idislande djuren, Linnés 
Pecora af Ce. da SUNDAVÅLT 9 och EL es 


Åsigter rörande oa organiska sammansättnin- 
genisiaf:Ja BDERZEDFOSC: IVER 

Undersökning om Elektricitet i "fördelade och brn- 
det tillstånd, af P. S. MUNcK AF ROSEN- 
SCHÖLD =  . Sr OR É 

Fyra nya arter af Spikafensd sor - 


Södra Afrika, af S. LovÉN oc cc 


Ormnithologiska iakttagelser under en resa i Ume, 


Pite och Lule Lappmarker, sommaren 1845 , 


af C. G. LÖWENHJELM Ge rie 2> RE 
Bwgrafi öfver Professoren N. G. SEESTRÖM 


Sid. 


MN 0 — 


FÖRTECKNING 


på Författarne till de i 1845 års Hand- 


lingar införda afhandlingar. 


an, N. J., Försök till bestämmande af chro- 
"sid: "09. 


mens atomvigt . SSANG 
BERZELIUS, Jac., Ger se snde des organiska 
sammansättningen. 
Björting, E. G., Om betydelsen är feckacn oc 
Log; (2), Sin x, Cosx, Arcsin Xx, Årecosx, 


i Analytisk matematik . : S 
Boneman, C. H., Nya Svenska Homöptera : 


'LEYOSNMARCK, J. Ås Angående Svenska Fabellver 


ket, och om Folkmängden i Riket under 
de från 1815 sdäaduae 25 åren. 

Lovén, S., Fyra nya arter af Sötvattens-Crusta- 
ceer från Södra Afrika . 

LöwENnHJELM, C.: G., Ornithologiska jälutagelser 
under en resa i He Pite och NE 
Lappmarker, sommaren 1845 . 

RosenscHöLD, P. S. Munck AF, Undersökning om 
Elektricitet i fördeladt och bundet till- 
stånd : 

SusDEvaLL, C. J., Methodisk föfesiet at islands 

djuren, Linocs Perora 

Tarras, J., Om Indianstammarne i Pla och 

Oriental-Republiker na jemte beskrifning 
och ritning af en till Sverige hemförd 
individ af Puclches-stammien 


Rättelser: H 


Pag. 242, rad. 18 står: som 100 till 16 Zäs: som 16 till 100 
— 19 >, som 100 till 28 ,, som 28 till 100 


”» 2” 


or AR DE NI 


Hå 
POM 


Leta 


ira 
i 


OCREIG MOS BERO NIGT Ak 


vid GM 


N 


at Ahkad Handl 41S4 


VS 


Zab. M. 


Tith. och tr hos Strömer & Hårdh. 


= ND [RARE TTR OSS BLE NS ETEN SU LEKIT ISP FUN Tr LERNIA 
d |d vw + n ARN FN -Ä kod 


VLILI //4 


S | | X SÖND NN, 
SÅ MR 
X fe 


SZ TS ON 
pr d 


Coe Ach. 


I MWHA. Åkad. 


OMG: 
NN 

= 
NS 


SJV 


- 
f 


Li 


MUN 


AR fat 


— 


King! Wet Mad. Mandl (815. 
1 


AY ä N AD a 
) (5 RN san -A (FR reg 2 , 
i 2 Y - 
r y . 
r id I | - , ul 
M af w ål 
> U s 
: å Pe 7 - 
; 6 
£ Syje 


ig i; > Ve 
dl = 
j ; i d 
- 4 3 r LE 
| 3 N | 
p é 
Sr A : 
S | ” 
4 3 é bl 
i z i i NR VIA 
I st SAR, CT > 
li , 1 
Å S V I Y N [= 
) 4 1 G RA . a 
AN Å LD 
2 
- : | NN Tan 
j s 
- äv h kr i Lå 4 rå (Å | 2 
D ' v ; b Vr å 3 
t (q : 
: N d UTE La 
- ; ; 
> Y $ ; 
+ Ö t = A 
: A AE 
; E , 
) I Ä 
4 SrdRSaS > cd 
d Y É iv 
AN 4 4 I Sä EN 
4 | ; , | Å I : d a 
i 2 AV 4 4 - E 
- R ; | 1 je he. - 
å X b 1 Vv 
E C i l Lå I X 
nd 4 k E = 
RR | ' 


dr ät brer 


pers - 


NN 


MHiLLLLTTNN 


NN 


GM 


> RAR 
ras Res . Lo 


ee 
Co sa2900rs afro n0rDs 


et 
sea 
mör AR 
Yrket Fr 
ar ennen 


ry bä 


; re pe 
< 2 ig - ; 
gra ; RE SERIE 
sia RA > s= riset o RR AR 
bod - gi - 
/ RR er - 
2 er er . . — 
ikke orre - - å 
sn = re = 


ner 


Farag 


Fire 

Femmes ste ss AFA RAT 
AREA RR ER RAA 

sr 


sm RR - 


sten Zz R 
Fota Tärna 
BIF HFELeSER SLIT 
Sager äg TE 
INS 
r<9-åy-bybo  R  OA 
Meester rr 
IIS. 
Far SESP SETS STREET , 
Por by RRR 


res >= 
> gen GR 
mete tee