HE

ANN DUN

IH

bk

'

iv

å + + Lö

une

RA

WÄNOSWO ATK

ERSTA

NAT ÖR AA KNTSRITT

Pe

KONGL.

YETENSKAPSS ot AKADEMIENS

HANDLINGAR,

FÖR ÅR 1844, 4"

STOCKHOLM, 1846.

P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare,

Om den oxalsyrade chromoxidens

dubbelsalter;

af N. J. BERLIN.

Bland chromoxidens i allmänhet föga kända före- ningar synas de oxalsyrade dubbelsalterna fram- för de andra förtjena uppmärksamhet dels der- före, att hos de få, som äro kända, ovanliga för- hållanden till reagentier blifvit iakttagna och till följe deraf en och annan äfventyrlig hypothes om deras sammansättning blifvit framkastad och re- producerad, dels derföre, att de äro bland de få chromoxidsalter, hvilka kunna erhållas kristalli- serade. Den undersökning af dem, som jag till följe deraf företagit, och hvars resultater jag har äran härmed meddela Kongl. Vetenskaps-Akade- mien, utgör en del af de försök öfver chromoxid- salterna i allmänhet, hvilka jag, såvidt tid och tillfälle medgifva, ärnat fullfölja, särdeles med af- seende på chromoxidens egenskap att existera un- der olika modifikationer.

Det salt af denna klass, som först blef be- kant, var det, såsom det säges, af GREGORY upp- täckta, blå oxalsyrade chromoxidkalit. Detta salt väckte snart uppmärksamhet dels för vissa af Brewster iakttagna optiska förhållanden, men i synnerhet derföre, alt utur dess lösning hvarken

chromoxiden fälldes af alkalier (såsom det upp- | 1

K. V. Akad. Handl. 1844.

2

gafs) eller oxalsyran af kalksalter. Icke desto- mindre finnas i de kemiska läro- och handböc- kerna såväl beredningen af som egenskaperna hos detta salt oriktigt a ofullständigt uppgifna. Nyligen har CROPT beskrifvit ett rödt dubbelsalt med mindre kalihalt än som finnes hos det blå; och äfven MaraGuTti har nästan samtidigt heskrif- vit ett dylikt, hvars sammansättning finnes an- gifven olika i L'Institut N:o 4530 och i Comples rendus T. 16, och hvaruti ban anser finnas en ny af chrom, kol och syre bestående syra.

Dessa äro de enda oxalsyrade dubbelsalter af chromoxid, hvilka, så vidt jag känner, hittulls äro fråristäblda och beskrifna. Till dem får jag nu lägga dubbelsalter af natron, ammoniumoxid, kalk, talk, blyoxid och sällkensed.

Innan jag öfvergår till dessa salters beskrif- ning torde böra nämnas några ord om det chrom- oxidhydrat, hvilket, för franistalläudts af vissa bland dem, blifvit användt.

Flratnställsndet af ett rent chromoxidhydrat är förenadt med vida större svårigheter än man 1 allmänhet synes tro; utfäller man. detsamma med ammoniak, så får man en fällning, hvilken aldrig kan så tvättas, att den icke nuchåller en anmärkningsvärd qvantitet af fällningsmedlet ; bru- kar man åter till utfallningen kaustikt kali, så innehåller det fällda hydratet, äfven efter den ihärdigaste uttvättning, ej obetydligt kali, hvil- ket bäst synes deraf, att den glödgade fällningen, öfvergjuten med abbot, deiän imeddeltr-cd gul färg. Ammoniakhalten dn väl genom upphett- ning aflägsnas; men då detta icke låter verkställa sig utan vid den temperatur, vid hvilken äfven hydratvattnet bortgår, så förlorar oxiden dervid egenskapen att med lätthet lösas i syror.

3

Det hydrat, som till följande försök blifvit an- vändt , har derföre aldrig varit fullkomligt fritt från älkalig lik väl har jag Mg kunnat för öärka något inflytande deraf på de dermed framställda sal- lerna; men vid den qvantitativa bestämningen har det varit nödvändigt att, så ofta kali blifvit användt såsom fällningsmedel, åter lösa det tvät- tade hydratet i chlorvätesyra, afdunsta lösningen till den fria syrans förjagande samt derefter fälla med ammoniak så jemt som möjligt. Vid denna utfällning, hvarvid ofta en portion chromoxid, under form af dubbelsalt, stannar upplöst i den ammoniakaliska välskan, måste den fria ammoni- aken genom afdunstning förjagas, innan filtre- ring sker.

Men denna förnyade utfällning oaktadt fås echromoxiden sällan eller aldrig fri fråg kalistt den medtager deraf, äfven då den utfälles med ammoniak, såvida ett kalisalt derjemte finnes när- varande i lösningen.

Följande Möts bar blifvit använd vid hy- dratets framställande: surt chromsyradt kali — det i handel förekommande innehåller spår af ler- jord och jernoxid samt något mangan och talk, tillsammans utgörande ungefär en procent rer nas genom omtkristallisering och upplöses 1 vat- ten. Till den kokheta och koncentrerade lösnin- gen sättes alkohol och chlorvätesyra , hvaraf chrom- syran reduceras under bildning af aldehyd och andra produkter af alkoholns oxidation. Den gröna lösningen afdunstas till torrhet dels för att aflägsna den öfverflödiga syran, dels för att der- fäder fulkomligare reducera chromsyran. Åter- stoden upplöses 1 vatten och fälles med ammo- niak; fällningen måste utvältas med varmt vatten och mycket länge, så väl för attaflägsna chlorkalium

4

som för alt sönderdela den chromsyrade chrom- oxid, hvars bildning icke fullkomligt kan und- tiläs och till följe fisk rat tvätt vadlnek hor Ch gul färg. Efter torkning innehåller det sålunda be- redda hydratet lik väl ännu en liten portion chrom- syra, hvarföre detsamma med saltsyra utvecklar chlor; det måste derföre upplösas i saltsyra. lös- ningen måste kokas så länge den luktar af chlor och kan derefter utfällas med kali eller ammo- niak, i förra fallet, såsom bekant är, med till- hjelp af värme.

Oxalsyrad chromoxid synes med de oxalsy- I enatomiga baserna gifva trenne serier af sal-

hvaruti en alom sb chromoxidsaltet är före- - med en, två eller tre atomer af den enato- miga basens salt. Det har likväl icke lyckats mig att med någon enatomig bas erhålla salter i alla tre serierna.

Dessa salters lösningar äro i någorlunda kon- centreradt tillstånd mörkt körsbärsröda eller mörkt blågröna, sedda i eldsljus och i genomseende all- tid körsbärsfärgade; vid upphettning blifva de alla gröna, men återtaga vid afsvalning sin förra färg. De kristallisera nästan endast genom fri- villig afdunstning och aldrig under afdunstning vid en högre temperatur, utan intorka till gröna, gummilika öfverdrag, hvilka lätt aflossas från af- dunstningskärlet och dervid springa sönder i smärre bitar. Dessa förhållanden synas bero på chromoxidens öfvergång till olika modifikationer.

1. Kalisalter.

Blått oxalsyradt chromoxid-kali. Detta salt erhålles antingen då tvåfallt oxalsyradt kali kokas

d med vatten och chromoxidhydrat i öfverskott , så länge något af det sednare upplöses, hvarefter den blågröna lösningen lemnas att kristallisera; eller ock om 19 delar (1 at. v,) surt cbromsy- radt kali löses Ii 3—6 delar vatten och till den kokheta lösningen sättas 59 delar (7 at. v.) kri- stilliserad oxalsyra samt, när den dervid upp: komna utvecklingen af kolsyresas upphört, 23 de- för (2ata Vv.) fest valt oxalsyradt kali..: Var: löses nivgen i sednare fallet tillräckligt koncentrerad, anskjuler saltet vid afsvalning. I båda fallen måste det renas genom FE EPS

Saltet anskjuler, vare sig genom aldunstning eller afsvalning, i stundom ganska stora och re- diga, svarta, glänsande kristaller, hvilkas färg egentligen är blå, men såsom sådan framträder endast då tunnare kanter af kristallerna betrak- tas mot dagen. Kristallernas form är ett rhom- biskt prisma med tvåsidig tillspetsning; detvenne trubbiga kanterna af prismat äro stundom ersalta af ett plan, så att prismat blir sexsidigt.

För sin upplösning fordrar detta salt något mindre än I delar vatten af +135?, men löses i en mycket mindre qvantitet kokande vatten. I

alkohol är det olösligt, hvarföre det ur sin lös- ning 1 vatten deraf utfälles under form af ett grönt pulver. De blå kristallernas pulver är grön- blått. Lösningen i vatten fälles icke af ammo- niak ej heller af chlorcaleium förr än efter någon uds förlopp; af kautikt kal fälles den vid upp- hettning. Kalkvaiten och barytvalten åstadkom- ma der fällningar, hvilka bestå af en blandning af chromoxidhydrat med ovxalsyrad kalk eller baryt.

Ehuru såväl GraAnAMm som MiTtscHERLICH redan angifvil detta salts sammansättning, har jag dock repeterat dess analys och funnit deras uppgift riktig.

1.082 gr. salt gaf O.176 chromoxid och 0.497 chlorkalium = 0.314 kali. Den räknade samman- sättningen (kolets atomvigt = 75 12, och chromens

ser rr

=301.815) blifver enligt formeln 3 KC+Cr C+6H

Kalv 9 98. 78 funnet 29.02 cihörmo ki 46300 NIO ORAISYRA., SSA 43.93 vatten "2 10:98

100.

Saltet fatiscerar vid uppvärmning och faller sönder till ett grönblått pulver; vid + 100" qvar- håller det ännu en atom vatten, hvilken utan saltets sönderdelning bortgår vid +120”.

Rödt oxalsyradt chromozxid-kali. CrRoFt 5 har först visat detta salts tillvaro och sättet för dess framställande, hvilket bäst sker sålunda, att till en konceutrerad kokande lösning af kali- bichromat sättes oxalsyra i små portioner och lös- ningen, sedan all utveckling af kolsyra upphört, öfverlemnas ull Slsaon Till 19 delar bi- chromat (1 at. v.) tagas 55 delar (7 at. v.) kri- stalliserad oxalsyra, af hvilka > åtgå for chrom- syrans reduktion. Den i värme DOS Svarar

. pe . o . na lösningen blir vid afsvalning rödviolett, lik

försbarssift: och afsätter, om den är tillräckligt koncentrerad, efter några dagar på botten af kär- let en skorpa af granatröda kristallkorn, hvilka, "renade genom omkristallisering, bilda antingen tresidiga AD eller en af kristallnålar samman- väfd a

SA salt bildas äfven då chromoxidhydrat med tillhjelp af värme upplöses i en lösning af fyrfallt oxalsyradt kali, och erhålles ofta blan dadt med det blå dubbelsaltet då echromoxidhydrat

Phil Mag. ÄNIK 197.

7

upplöses i det i bandel förekommande acetosell- saltet, hvilket ofta är en blandning af qvadri- och bioxalat.

Prof. O. L. EroDmAnNNs meddelade mig förliden sommar en porlion af samma salt, hvilket han erhållit vid ett forsök att, enligt uppgiften i nå- gra Läroböcker, bereda det blå saltet genom kali- bichromatets reduktion med oxalsyra.

Det salt, som MaraGuti ") framställt och be- skrifvit, synes äfven vara identiskt med det ifrå- gavarande.

Det röda oxalsyrade chromoxid-kalit synes tillhöra det rhomboidala systemet oeh bildar, såsom redan är nämdt, tresidiga flittror eller af små prismer sammanväfda skorpor; färgen är violettröd eller granatröd och kristallerna mer eller mindre genomskinliga, allt efter deras min- dre eller större storlek. I kokande vatten löses det i alla förhållanden; af kallt vatten fordrar det 10 delar vid +13Y för att upplösas, men kan, då en varm lösning får afsvalna, hålla sig upplöst i en mycket mindre qvantitet. Vid af- dunstning i värme kristalliserar saltet ej, utan intorkar till ett grönt öfverdrag. I alkohol är det olösligt, och utfälles ur sin lösning i vatten dermed såsom ett ljusrödt kristallpulver, hvilket synes vara ett salt med mindre vattenhalt, eme- dan detsamma, i beröring med luften, upptager vatten, flyter tillsammans och bildar en granat- röd massa. Vid hastig uppvärmning halfsmälter saltet vid +100? till en svartgrön seg massa; sker uppvärmningen långsamt blir det rosenrödt och ogenomskinligt. I båda fallen bortgår kristallvat- ten, hvaraf saltet ännu vid +150? qvarhåller en del.

') E'Tostitut N:o 450, p. 279. Jfr Comptes rend. XVI.

I. 1.726 gr. salt gåfvo 0.364 chromoxid och 0.343 chlorkalium =9.247 kali. . :

II. 1.072 gåfvo 0.230 chromoxid och 0.213 chlor- kalium = 90.138 kali.

[II. 0.6795, upphettade i relort, gåfvo O.167 vatten; ur återstoden i rFretorten erhölls 0.150 chromoxid.

IV. 0.7185 gåfvo, vid förbränning med kop- paroxid, 0.1905 valten och 0.3475 kolsyra =0.2847 oxalsyra.

V. 0.5602 gåfvo 0.1485 vatten och 0.2725 kol- syra =0.223 oxalsyra. :

VI. 0.7122 gåfvo 0.1857 vatten och 0.347 kol- syra =0.2842 oxalsyra.

Dessa försök beräknade i procent hafva gifvit

I. IH: böflbofVtEr VEM Atal öron: BST 287 needs SEP IEE SARS Ghltomvxid? 20-92: 221246 ”22970012 SE SNR ÖÖKMISYTAL DE sla ec IG TIS 300 NERLlen FÄStaLE Jin Äg 20.51 20.51 2007:

Häraf synes, att fäller bar den af CRoFT upp- gifna sammansättningen, hvilken detsamma ock- sås till följe af sitt bildningssätt, bör- ega, nem-

ligen KE+€1€2. I afseende på vattenhalten, hvil- ken af Croft uppgifves till 12- aiomer och af MaraGurtri till 8 atomer, instämma visserligen de genom analyserna funna qvantiteterna af kali och ochromoxid nära med Czrorfts antagande, hvilket deremot motsäges af den funna oxalsyrans och vattnets mängd. Det öfverskott af vatten, utöfver hvad 10 atomer" fordra, som 1 de tre sednare analyserna erhållits, härrör derilrån, att jag in- nan förbränningen ej vågat torka blandningen af salt och kopparoxid på vanligt sätt, emedan sal- tet då förlorat en obestämd qvantitet vatten.

Enligt formeln K€+€rE4+10H skulle saltet bestå af

9

Rave (rt 305 Chromoxid 222.244. Oxalsyra . 39.85. Vatten ' . . 24.89. 100.

Med 12 atomer vatten skulle saltet innehålla 37 94 oxalsyra och 28.46 vatten. Vid +120” bort- gå 17.3 valten, hvilken förlust motsvarar 7 atomer.

Något dubbelsalt med 2 atomer oxalsyradt kali på en atom oxalsyrad chromoxid har jag, lika litet som CroFt, kunnat framställa.

2. Natronsalter.

Blått oxalsyradt chromoxid-natron bildas då -.chromoxidhydrat kokas med vatten och oxal- syradt. natron samt oxalsyra, i det förhållande att dessa bilda bioxalat, så länge något af hy- dratet löses. Lösningen liknar motsvarandecdkal saltets, men afsäller icke kristaller förr än den genom frivillig afdunstning blifvit syrupstjock.

Saltet bildar sexsidiga taflor eller låga pris- mer hörande till det rhombiska systemet, oför- änderliga i torr luft, i genomseende vackert blå, i reflekteradt ljus svarta, hvilka lösas i vatten med ylltersta lätthet; ur vattenlösningen afskiljer alkobol det upplösta uuder form af en grönblå tjockflytande vätska.

I anseende till svårigheten att vederbörligen befria detta salt från moderlut, har jag ej bettar dess vattenhalt, men väl sammansättningen i öf- rigt, hvaraf synes att detsamma på 3 atomer lön innehåller 1 atom chromoxid och att dess sammansättning således bör uttryckas med

CT RN

3 NaC +61C+xH,

10

Blåviolett oxalsyradt chromozxid-natron. Blandas en lösning af det föregående saltet med en lösning af oxalsyrad chromoxid, så afsätta sig ur blandningen under frivillig afldunstning små blå violetta kristallkopa och flitfran: bulla ej så lätt som föregående salt lösas i vatten och hvilka i torr luft vittra och blifva violettröda. De in- nehålla på 2 atomer natron en atom chromoxid

ses ser

2NaC röras

Något natronsalt, svarande mot det röda ka- lisaltet, har det icke lyckats mig att framställa. Deremot har jag en gång erbållit en liten qvan- titet af ett rödviolett salt, kristilliseradt i rhom- biska sexsidiga taflor, likasom det blå natronsal- tet, men som på 1 atom chromoxid höll mer än 1 atom natron, emedan det efter glödning i öppen luft fräste med saltsyra. Detta salt har jag sedan ej kunnat erhålla och förmodar, att det har det blå saltets sammansättning, men en annan vattenbalt, emedan det afsatte sig ur det blå saltets ej fullt

rena lösning.

3. Ammoniumoxidsalter.

Blå oxalsyrad chromoxid-ammoniumoxid. Detta salt erhålles på lika sätt, som det blå na- tronsaltet af chromoxidhydrat som kokas med en lösning af oxalsyra och oxalsyrad ammoniumoxid 1 dant förhållande att dessa bilda bioxalat. Den blågröna lösningen gifver under frivillig afdunst- ning inga kristaller förr än den blifvit Syrups- tjock och intorkar då vanligen på en gång till en af blå glimmerlika blad Leclänn lt Då det lyckas att erhålla saltet anskjutet i mo- derluten bildar det blå, stjernformigt samman- grupperade blad. Det löses med största lätthet

11

i valten, och fordrar vid +15” 13xdel till upp- lösning samt vid +100” ännu mindre. Vid upp- värmning förlorar det vatten och blir ljusblått ogenomskinligt; vid upphettning till en högre temperatur sönderdelas saltet och chromoxiden återstår med bibehållande af de bladiga kristal- lernas form.

1.251 af saltet gåfvo 0.243 chromoxid =19.42 procent.

0.846 afgåfvo vid +100"” 0.096 vatten =11.34 och lemnade 0.168 chromoxid =19.s6 procent.

Den funna chromoxidhalten instämmer full- komligt med en beräknad vattenhalt hos saltet af 4 atomer, men då dennoa vattenbalt utgör endast 8.76 procent och den erhållna vattenhalten utgör 11.34, torde det vara rättare att antaga en val- tenhalt hos saltet af 5 atomer, då det skulle innehålla 10.72 vatten och 19.13 chromoxid. For- meln blifver då

: 3NIC+CrC4+5H.

Röd oxalsyrad chromoxid-ammoniumoxid. Reduceras en koncentrerad lösning af ammonpium- oxidbichromat med oxalsyra, så erhålles en lös- ning, som fullkomligen liknar det röda kalisaltets och som under enahanda omständigheter afsätter ett salt, hvilket i alla delar liknar kalisaltet till utseendet, men är något lösligare i vatten, hvaraf det vid +15” fordrar 5 delar för att upplösas. Stundom fås det dock i mera glänsande och ge- nomskinliga, granatröda kristaller.

Saltet fatiscerar vid uppvärmning och blir ljusrödt, ogenomskinligt; vid upphettning till högre temperatur sönderdelas det med häftighet och lemnar pulverformig chromoxid. De analy- tiska försöken hafva gifvit 24.40 och 25.03 chrom- oxid, hvilket leder till formeln

12

NH'C + Cr C2 + 8H,

enligt hvilken saltet skulle bålla 24.89 procent oxid.

Det synes som skulle ännu ett hithörande dubbeltsalt existera, hvilket är basiskt. Om man nemligen till en lösning af oxalsyrad chromoxid sätter ammoniak, och hvaraf ingen fällning upp- kommer, så intorkar blandningen till en grönblå, efflorescerande saltlmassa.

4. Kalksallt.

Oxalsyrad chromoxid-kalk. Detta salt, hvars egenskap, att under vissa omständigheter vara lösligt i vatten, är orsaken till den oxalsyrade chromoxidens och dess dubbelsalters egna för- hållande att icke fällas af kalksalter, erhålles då en lösning af oxalsyrad chromoxid kokas med oxalsyrad kalk eller då en lösning af chromsyrad kalk reduceras i kokniug med oxalsyra. Den från olöst oxalsyrad kalk filtrerade, mörkt körsbärs- färgade, lösningen afsätter, sedan den genom fri- villig afdunstning blifvit bringad till konsistens af tunn syrup, på botten af kärlet ett tjockt magma, som af moderluten är färgadt mörkt vio- lett, men upptaget på filtrum och aftvättadt med vatten förvandlas antingen till ett rosenrödt pul- ver eller ock till små, rosenröda, glänsande kri- stallblad, hvilka under torkningen sammanfilta och bilda på filtrum ett lätt allossadt öfverdrag. Denna sednare form antager saltet i synnerhet då det beredes genom chromsyrad kalks reduktion.

Det rosenröda saltet fordrar till sin upplös- ning mer än 200 delar vatten af vanlig tempe- ratur; lösningen, som är syrenfärgad, lemnar vid hastig afdunstning en grön, icke kristalliserad återstod som med yltersta lätthet löses åler i

13

vatten och hvarutur, efler någon t tids förlopp, det rosenröda saltet åter afsätter sig. Häraf Sy- nes, att oxalsyrad chromoxid- kall förhåller sig till vatten annorlunda, då den med kemiiskv bun- det valten afsatt sig i Kristallförm och annorlunda då den genom afdunstning 1 värme blifvit brin- oad 1 torr form. Uti en lösning af oxalsyrad Hersnnronid löses det rosenröda salter med lätthet och afsättes åter oförändradt vid frivillig af-

dunstning.

Utaf kokande vatten sönderdelas saltet par Vuelt uti ep portion oxalsyrad kalk, som afsätter sig och oxalsyrad chromoxid, hvilken jemte en portion osönderdeladt dubbelsalt upplöses med körsbärs- färg. Lösningen afsätlter vid frivillig afdunstning dar Madröda dubbelsaltet, men Hitvtkar vid af- dunstning i värme till en grön gummilik massa, som: lätt löses 1 kallt vatten och efter någon tid låter dubbelsaltet falla. Alkohol utfäller ur denna lösning ett mörkviolett magma under det att oxal- syrad chromoxid stannar upplöst; detta magma drager fuktighet till sig ur luften, deliqvescerar till en fölfäka., lik körsbärssyrup, hvarutur det rosenröda pulvret snart börjar afsätta sig.

Vid uppvärmning börjar saltet att förlora valten och blir grönblått; vid +140” qvarhåller det ännu en portion deraf.

En ovägd portion af saltet lemnade 0.163 chromoxid och 0.120 kalk, hvilket antyder 1 atom af den förra och 2 atomer af den sednare.

1.368 gr. ur oxalsyrad chromoxid flera gånger afsatt salt förlorade vid +140? O.44 i vigt iller 30.24 procent och gaf 0.225 chromoxid samt 0.154 kalk.

Enligt formeln 2CaC +CrC +18H skulle sal- tet bestå a (kalkens atomvigt =351.9)

14

räknadt funnet Kall faran bira dtsaskier: sk Chromoxid ..... LÖ:77bepjateren, LÖS Oxalsyralrig dte 37.64 Nalle sve tidlaler AJB

100.

Saltet förlorar vid +140” endast 16 atomer af vattenhalten.

3. Talksalter.

Reduceras en varm lösning af chromsyrad talkjord med oxalsyra, så afskiljes halfva talkjords- qvantiteten såsom oxalsyrad talk och ur den vio- lettröda lösningen, som icke får kokas med det afsalta, erhålles genom frivillig afdunstning ett dubbelsalt bristalliser ad som FÖ discenirle. och löslighet fullkomligt liknar det röda kalisaltet och

SO

ull följe af sitt löldanossitt hör vara MgC+CrC2. Kokas en lösning af detta salt länge Hed oxal- syrad talkjord, så blir en portion derak upplöst, och ur lösningen afsätta sig, vid frivillig afdunst- ning, små, vackert blå prismer, hvilka torde i sin sammansättning svara mot det blå kalisaltet.

6. Blyoxidsalt.

Oxaulsyrad chromoxid-blyoxid. Sätter man vill en lösning af det blå kalidubbelsaltet en lös- ning af end ättiksyrad blyoxid, så uppkom- mer en 1 vatten olöslig blågrå fällning och den deräfver stående vätskan blir färglös. Det röda kalisaltets lösning ger med blyoxidsaltet en fäll- ning, som har Iikaledes blågrå färg, men som snart åler upplöses.

Den blågrå permanenta fällningen är olöslig i vatten, men löser sig, särdeles i kokning, i en upplösning af oxalsyrad chromoxid och afsätter

15

sig vid afsvalning oförändrad. Den är 3Pbö+C1€? ed kemiskt bundet vatten; de vid analysen er- bållna resultaterna antyda en vallenbalt af 15 eller 16 atomer.

7. Silfveroxidsalt.

Oxalsyrad chromoxid-silfveroxid. Detta salt erhålles, då en något koncentrerad lösning af det blå kalidubbelsaltet blandas med en lösning af salpetersyrad silfveroxid; ur blandningen Abar ter sig snart en mängd små, mörkblå olänsande kri- stallnålar, hvilka upplösta i i KÖRS Ge, valten genom afsvalning erhållas mera utbildade och SE Rdör flera linier långa, Saltet börjar redan i torr luft att förlora valten och får en dragning åt grått, men har vid +120” ännu icke afeifvit sin hela

vattenhalt. Det fordrar 635 delar vallöR RE 4 108 till sin upplösning, men löses i 9 delar kokande vatten; löniugen är violettblå. Uti en lösning af oxalsyrad föra niosiu upplöses det i värme; lös- ningen afsätter en del af det upplösta vid afsval- ning, men intorkar sedan till en violett, gummi- lik massa. Vid upphettning till högre tempera- tur sönderdelas saltet med fräsning ller en Svag explosion, ulan att dock någonting deraf kring- kastas, och lemnar en blandning af ckiampkid och metalliskt silfver.

1.378 salt gåfvo 0.8185 chlorsilfver =0.6617 silfveroxid.

-1.0835 förlorade vid +120"” 0.1015 i vigt =9.37 procent och lemnade 0.6405 chlorsilfver =0.5177 silfveroxid och 0.130 chromoxid.

Enligt formeln 3Ag€+Ör C:+9H skulle saltet innehålla

ja

16

räknadt funnet Still veroxid:. . 40.00... - . 008 re ENAS (GLrOmOxAd rn DRG ae es RR fn ÖXAlSVYLA ss cc so LIT SMAERCIN S! je 0s i «en MÄRAG

100. ; Vattenförlusten vid +120” svarar nära mot 8 atomer.

Dubbelsalter af manganoxidul, jernoxidul och zinkoxid har jag sökt framställa genom att blanda motsvarande chlorurer med kali-dubbelsalterna och fälla med alkohol; men utan framgång. Oxal- syrad chromoxid upplöser 1 kokning oxalsyrad baryt och oxalsyrad koboltoxid; ur den förra lös- ningen erhållas vid afsvalning små ljusblå kri- ller den sednare lösningen fälles af alkobol och intorkar till en violett, gummilik massa.

Berättelse om det sätt, hvarpå Rikslikaren praktiskt blilvit på Etalongen uppdragen; af E. LITTMANN.

Då Professor RupgerG redan i lifstiden af mig erhållit en dylik afbandling som denna, utan alt likväl hafva rörande detta ämne efterlemnat nå- gon närmare upplysning , anser jag det så mycket mera vara min skyldighet, att fylla denna lucka, som jag både uppgifvit nedananförde ide, och kon- struerat samt utfört den delen af apparaten, hvar- med rilserna uppritas. Jag tager mig derföre fri- heten, att inför Vetenskaps- Akadönitölk framlägga nedanstående afhandling.

Sedan det Biifvånde 3 fots måttet blifvit till sin längd bestämdt å den Dollondska skalan, uppstod frågan: huru skall denna längd på ska- lan öfver flyttas på den blifvande Hikslikaren? Vid denna frågas diskussion befunnos närvaran- de Piiltssoren” Herr Baron Berzeutus, Professoren Doktor SvassBErG, Professorerna CRoNnstrAnp och Rupgere jemte undertecknad; åtskilligt föreslogs och förkastades vid delta tillfälle; synnerligast slöt man sig dock till Professoren RUDBERGS ide, hvilken, Hercet jag icke misstager mig, förut blif- vit af Hörek utförd. Enligt denna är skalan på

K. V. Acad. Handl. 1844.

18

följande sätt inrättad. Vid ena ändan har den såsom utgångspunkt etl streck, den andra ändan är genomborrad, 3 fot från strecket, med ett der anbragt koniskt stift, hvars öfra ända är jemnad med skalans yta och försedd med en exeentrisk punkt; under skalan står densamma i förbindelse med en inrällning, medelst hvilken stiftet och med detta punkten få en eirkelrörelse. Efter dessa förberedelser, inriktar man med yttersta noggranhet stångcirkelns ena mikroskop på det fasta strecket, injusterar den rörliga punkten tills densamma noga skäres af det andra mikrosko- pets hårkors: då detta lyckats, bör stiftet på ett eller annat sätt fästas så att det vidare ej kan rubbas.

Efter min åsigt var detta förfarande hvarken lätt att utföra eller tillräckligt noggrant; jag for- drade fasta streck, den möjligaste hastighet vid deras uppdragande, samt att Etalongen borde orubbadt få behålla samma läge, som den hade vid delvingen. Efterföljande ide blef då af mig föreslagen och af ofvannämde H:rr till utförande antagen. Det är bekant, att då man inriktar ett ej för mycket aggrauderande mikroskop på elt object, till dess man ser detta skarpt, så kan man, utan att förlora i tydlighet, något litet närma objectet tll mikroskopet, eller man kan på ett i mikroskopet noga observeradt föremål, lägga ännu ett annat af en viss tjocklek, då detta sed- nare kan skönjas med samma tydlighet som de förra, utan att man derföre behöfver flytta wmi- kroskopet.

; På grund af denna enkla erfareubet, kon struerade jag ifrågavarande apparat. A den rit ping, Tab. I, som åtföljer denna beskrifning, före ställer fig. 1 apparaten sedd från sidan, fig.

19

dess framsida och fig. 3 densamma i plan, allt i tiondedelen af verkliga storleken. Samma delar äro beteeknade med samma bokstäfver. Öfver bordets (a) hela längd sträcker sig en parallelipi- pedisk fördjupning; deri passas ledigt en piece (6), som hvilar på tre ställskrufvar (cec), med hvilka (6) kan flyttas upp och ned samt ställas i niveau; på sjelfva (6) står lådan (e) med inne- liggande Rikslikaren (s), (e), som fastskrufvas med skrufvarne (f'...) hvarigenom Likaren kommer i sitt behöriga läge; (g) är stångeirkeln med sina mikroskop; (hh) äro 2 rilsapparater, af hvilka en i fig. 4 är AR i half storlek. Bordet (a) och stycket (6) äro förfärdigade af träd och hafva dessa efter 10 års förlopp ej lidit någon märk- bar kastning, hvilken olägenhet man sökt före- komma derigenom att man för ändamålet hegag- nade virket af en dörrflygel, som under 60 år stålt utsatt för regn och blåst. Stångeirkeln hade 2 mikroskop, hvartdera med 23 gångers linearför- storing; objektivglasen voro akromatiska, och okularen försedde med fina spindeltrådar, hvil- ka korsade hvarandra under en ttemligen spet- sig vinkel. Stångeirkelns stång var af mahogony, följaktligen måste den delen af bordet (7), hvar- på ritsapparaterne kommo alt stå, äfvenledes gö- ras af samma trädslag. Construktionen af vits- apparaterne kan man tydligen inhämta af rit- ningen. Härvid bör jag dock anmärka, att hvarje rilsapparat är medelst skrufvarne (t) fästad vid sin fotskifva (£), dock så att den medelst skruf- varne (ZI) kan vridas, och båda rilsapparaternas paralielism sålunda åstadkommas; stycket (m) med mejseln kunde äfven få en sidorörelse. Lådan, hvari Etalongen ligger, (till + af sanna storleken) föreställd i genomskäring efter medellängdlinien,

20

är sammansatt af flere maliogonystycken; midt på botten af densamma är ett messingsstycke (o. fig. 3 och 6) fastskrufvadt; detsamma har 2:ne stålskrufvar med härdade spetsar, hvilka från si- dorna ingripa i midten af Rikslikaren, och så- lunda fasthålla den. Likaren hvilar på lådans botten, som är beklädd med sammet, rmed un- dantag af stycket (o) som ej berör Likaren. På båda ändar, till 4 d. t. längd, har Rikslikaren en afsats till hälften af sin tjocklek, med deri insatte runda platinastycken; vidare är densamma för- sedd med 2:ne thermometrar; en del af thermo- meterkulan ligger i en derföre gjord fördjupning i Etalongen, så att röret ligger på densamma och den öfriga framstående delen af thermometern är fri, vanligtvis öfvertäckt; fördjupningarne för ku- lorna äro fyllda med bokguld, så att de ej hida någon märkbar tryckning. Thermometrarne äro hundragradiga.

Ett lusthus befanns vara en till apparatens uppställande passande lokal. Detta hus bildade ett rum, som på 3 sidor var försedt med fön- ster och på den 4:de med glasdörrar, bade till- / räckligt ljus, låg luftigt och icke särdeles blott- stäldt för solen; så väl fönstren som dörren voro under hela operationen öppna. I detta rum upp- hängdes flera thermometrar, af hvilka 2:ne hade af Professor RupszerG blifvit kalibrerade; de flesta bängde på samma ställe, der apparaten skulle uppställas. Resultatet af dessa föregående ther- mometer-iakttagelser utföll ganska fördelaktigt, ty | under förmiddagstimmarne hade man vanligen 1: | timme konstant temperalur, och ännu längre vid | lugnt och mulet väder. Om dessa observationers | riktighet öfvertygade sig Professor Rupvsere sjelf. |

21

Midt i rummet uppställdes bordet (a) hori- sontelt och fästades vid golfvet; den ouppstuckna Rikslikaren fick sin plats på (6) och justerades genom skrufvarne (f.f”) 1 det läge den borde vid delningen intaga; mikroskopstångeirkeln pla- cerades nu på (a) så, att hårkorsen i mikrosko- pet noga skuro de å Rikslikare-måltet dragne längdlinierne; stångeirkeln hvilade med sina 3 ställskrufvar på fotplattor, och dess mikroskopers hårkors voro i det närmaste 3 fot från hvaran- dra. Att Likaremållet och stångceirkeln uppställ- des horisontelt så noggrant som möjligt, för- slås af sig sjelf. Det dertill begagnade vatltpass visade 49” på pariserlinien. Skrufvarne (qg och f”) lossades, stycket (p) sköts åt sidan; skrufvarne (ff), som höllo lådan från sidan, skrufvades tillbaka, bvarefter Likaren (s) med sin låda ut- drogs öfver det undanskjutna stycket (p), samt skildes på detta sätt från bordet. För att få de med rilsapparaten dragna ritser vinkelräta mot Likarens längdlinier, begagnades följande anstalt: En trädstång, 2 fot 8 tum lång och 4 tum i fyrkant, hvars genomskärning var en fullkomlig rektangel, förseddes med spegelglas-skifvor I midten på båda ändar, så att dessa framsköto 1: tum, och skif- vornas planer kommo att ligga parallelt med stån- gens öfre och undre sida. Glasskifvorna svärtades på båda sidor och förseddes med längdlinier å ömse sidor; jag lade nu denna stång på (6) och inriktade dessa längdlinier under mikroskopet, drog sedan vid ritserna på båda skifvorna streck, omvände stången med skifvorna 180, eller så alt de dragna strecken under samma mikroskop kom- mo att ligga på undra sidan , inriktade åter längd- linierna under mikroskopet samt hela stången efter elt gjordt märke så att deu förut dragna

22

ritsen kom under mejselus spets, och drog åter med ritserna streck på skifvorna. Om de midt- emot hvarandra å glasets motsatta sidor liggande strecken täcka hvarandra, och således äro sins- emellan parallela, så ar injusteringen färdig; skulle detla icke vara bändelsen, så fullföljer man ju- steringen med skrufvarne (Z.) iutilidess denna arallelism inträffar. Sedan nämnde stång blif- vit borttagen, placerades Dollondska skalan me- delst underlag på samma ställe, der Rikslikaren förut legat, så alt den kom att intaga ett hori- sonlelt läge, och så att delningen på densamma genom mikroskopen skarpt kunde skönjas och det orörliga mikroskopet inriktades på skalans noll- punkt. Allt detta skedde utan att stångeirkeln eller någon annan skruf rördes. På stångcirkelns slång, äfvensom på Dollondska skalan, såsom ej förut varande med thermometrar försedde, lades nu sådane. Rikslikaremåttet fick emellertid sin plats på bordet vid (r) bredvid den Dollondska skalan, för att så nära som möjligt få dess tem- peratur. Uppställningen och justeringen voro nu tills vidare sålunda slutade. |

Den 21 September 1833, då DLikaremålttet skulle uppdragas, befunno sig Herr Baron Ber- zentus, H:rr Profess. Dokt. SvAnBErRG och RUDBERG närvarande. Manu öfverenskom att så mycket som möjligt hålla sig utom rummet, så att alltid blott den person, som arbetade, eller skulle undersöka arbetet, befann sig i det samma. Professor Rup- BERG observerade på korta mellantider thermome- trarne, fann temperaturen +16,'3 eller +16,6 och 1 alla händelser öfver +15", inriktade nu det orör- liga mikroskopet på Dollondska skalans begyn- nelse eller nollpunkt, det andra wmikroskopet med mikrometerrörelsen ställde han på det förut be-

23

stämda afståndet. Herr Professor SVANBERG kon- trollerade inriktningen och erkände dess riktighet. Mejslarne justerades af förfaltaren. Till detta ändamål påsköt jag en 0,30 m. m. tjock silfver- plåt på hvardera ändan under mikroskopen på den Dollondska skalan. En sådan föreställes i fig. 7 och 8, och är å ena ändan försedd med 2:ne fötler och i den andra med en. Medelst skrufvarne (n. n) ställdes mejslarne; hvilket till- ick så, alt man löste en af dessa skrufvar och tilldrog de midtemotstående så mycket som for- drades, att mejslarne kunde ställas åt den ena eller andra sidan, till dess de på silfverplåtarne dragne strecken skarpt skuros af hårkorsen i mi- kroskopen. Efter verkstäld inriktning, sköt jag skifvorna på sidan, och anmodade H:rr SVANBERG och "RupsErRG att ännu en gång krontrollera stång- cirkelns inriktning, skjuta silfverplåtarne under mikroskopen, samt draga streck, för att sjelf öf- vertyga sig om deras läges riktighet. Dessa H:rr hade ingenting atl anmärka, och Professor Ruv- BERG yttrade, att han, som hittills betviflat möj- ligheten af detta förfarandes framgång, nu bör- jade att derför fatta fullt förtroende. Med den största försiglighet och skyndsamhet borttog jag nu Dollondska skalan, och ställde Eikaremålten 1 dess ställe. Härvid erinre man sig den ofvan- anförda preliminära justeringen, då till Likare- måttets aflägsnande från (6) man endast behöfde lossa skrufvarne (f...) och undanskjuta stycket (p)» under det att apparatens öfrige delar för- blefvo orörda. Genom denna omtanka kunde Li- karen inom några minuter sättas i sitt bestämda läge. Försigtigtvis hade jag äfven förut till Li- karemåttet passat och på detsamma lagt sillver- plåtar; jag undersökte derpå genast medelst liniers

24

dragande, buruvida någon rubboiog ägt rum, hvilket dock icke var händelsen. Efter silfver- plåtarnes borttagande sköt jag mejslarne under mikroskopen, utan att de berörde skalan. Pro- fessor RupgErG kontrollerade ännu en gång lem- peraturen, fann dervid ingenting anmärknings- värdt, och jag uppdrog nu strecken på Bakalikors ren. Det egentliga arbetet, räknadt från det ögon- blick roles Rupgere inriktade längden = till streckens uppdragande, var slutadt på 8 minuter. Efter den strängaste undersökning, hvarvid stång- cirkeln ånyo inriktades, funno F:rr SvasBErc och RupgErG icke något fel, och måttet erkändes riktigt.

Hade man nu ägt till hands flera sådana li- karemått som undergått samma förberedande åt- gärder som Rikslikaremåttet, skulle man hafva kunnat dela åtminstone En hvar femte minut, och alla skulle derigenom hafva fått den möjli- gast noggranna öfverensstämmelse sinsemellan. Jag har Sodekae far far gången utfört sam- ma apparat, hvartill hela stångeirkeln gjordes af messing; ritserna fästades vid pe skifvor, på hvilka mikroskopen anbragtes, samt öfverhufvud så, att ett mikroskop och en ritsapparat voro att anse såsom ett stycke. Skulle stången på en sådan cirkel omgifvas med smältande is eller snö, och delningen, på sätt ofvan är visadt, verkställas, så skulle visserligen litet eller intet vara att in- vända mot detta förfarandes noggranhet.

Då Rikslikaremåttet skulle af Professor Rup- BERG afsättas å de för Kongl. Vetenskaps-Akade- | mien och Landtmäteri-Kontoret förfärdigade ska- | lor, tog han i och för detta ändamål Etalongen ur sin läder lade och inriktade den sedan på en Repsoldsk lävgddelningsmachin under mikroskopet; |

25

Akademiens måttstock lades framför den förstnäm- de under ritsapparaten. Dagen derpå eller den 9 December 1833 öfverflyttade Professor RUDBERG Rikslikaremåttet på Akademiens Likaremått vid +9" och öfverlemnade mig «densamma sedan i orubbad ställning, för att bestämma och upp- draga underafdelningarne. Repsoldska machinen är helt och hållet konstruerad efter Reichenbachska principer, (hvilka jag förutsätter såsom kända) blott med den skilnad, att ReicHEngAcn begagnat Fuähl- hebel, REPsorp deremot libeller. Största distan- cen mellan libellerne på den Repsoldska machi- nen, är något öfver 2 d. t.; jag bestämde der- före distancen deremellan på vanligt sätt till jemt 2 tum; I sådana inriktningar gåfvo alltså Stil fot. -Å Akademiens, Likare: utsattes slutligen dessa fotmått, äfvensom hvarannan tum af för- sta foten.

Man torde påminna sig att Etalongen, på det stället der strecken finnas, är urtagen ull hälften af sin tjocklek; följaktligen kan man med det på strecken inriktade mikroskopet ingenting se af skalans öfriga delar, utan att flytta dets söm: si läge, hvilket icke får ske; alltså kunde man ej åstadkomma och å Rikslikaren utsätta några fina märken för de nu funna fot-rmåtten, det återstod då, efter min åsigt, blott 2 förfaringssätt möjliga: ar ena, alt för ha valrje bestämning så en under- afdelning, en gång genomgå fuska längden af 3 fot ägd: libellerna, således att för i måtlen göra 60, för liniemåtlten 600, och för s. k. punk- ter 6000 särskilta inställningar, för att under- söka om libellerna hafva den sökes distansen sins- emellan och i vidrigt fall (hvilket ofta inträffar) åter inrikta libellerna, samt företaga operationen ånyo. Det andra al mig begagnade förfarings-

26

sättet består nemligen deri, att jag förfärdigade en messingspjes aft 1 fot 101. längd och till föll: komligt iika tjocklek med Etalongens ä ändstycken. Hvartlöra ändan af denna pjes förseddes uu till cirka 1 tums längd med en liten skala af fina streck på cirka 0,2 millimt:s afstånd från hvar- andra. Mikroskopet måste nu noga inriktas på Etalongens ena ändpunkt. Etalongen blef med försigtighet från machinen borttagen, och nämde skala i dess ställe så inpassad, att en af delnings- linierna på densamma kunde inriktas. Libellerna stodo ännu oförändradt inställde på 2-tums-mål- tel; fotmåttets längd blef nu bestämdt på den provisionela skalan. Jag eftersåg sedermera i mikroskopet om någon och hvilken af delnings- strecken motsvarade det funna fotmåltet; passade ingen, så insattes åter mikroskopet hvarje gång på nollpunkter, och derefter skalan i en något sned riktning. Var felet större än halfva stor- leken af ett delningsstreck, så gjordes en ny delning, hvilken efter förutgången bestämning af folmåttet med noggranhet och lätthet kun- de verkställas. Sedan nu en fot: på skalan skarpt blifvit bestämd, söktes tum-måtten med libellerna och uppdrogos derefter ritserna å Akade- miens Etalong. Alldeles samma förfarande iakt- togs vid bestämmandet och uppdragandet af linier och punkter. Efter Vetenskaps-Akademiens Li- karemått kopierades Landtmäteri-Contorets. Pro- fessor Rupsere uppstack ändpunkterne och jag verkställde underafdelningarne.

Ichthyologiska Bidrag; af

M. W. von DUBEN och J. KOREN. (med pl. 2 och 3).

För Kongl. Vetenskaps-Akademien anhålla vi att härmed få framlägga beskrifningen af några fiskar, nya för Hilslga vretis Fauna eli ullen idel äfven för vetenskapen, hvilka under de sednare åren blifvit anträffade vid Norriges vestra kust. Den ena af oss har under en resa längs större delen af denna kust, den andra under ett flerårigt vi- stande i Bergen, haft ullfälle att iakttaga de flesta af dessa fiskar. För kännedomen af andra — och deribland flera af de mest intressanta — stå vi, och vetenskapen, i förbindelse till Bergens Museum. Herr Stiftsamtman CHristiE, detta Musei stuftare och förste styresman, har under en följd af år egnat en oafbruten uppmärksamhet åt Norriges Fauna, och honom tillhör första upptäckten afilöra bland de arter, hvilka här för första gången beskrifvas. Åtskilliga bland dessa, hvilka i flera år förvarals 1 Bergens Museum, Hadö den för vetenskapen alltför tidigt bortgångne Stuvitz begynt afteckna och beskrifva; men det nyss påbegynta arbetet afbröts genom hans resa till Newfoundland och derstädes timade död. Herr Suftsamtman CHRISTIE och öfrige Herrar Direktörer för Bergens Museum hafva nu benäget UWUllåtit oss att käsjder söka dessa fiskar, och beskwibea dem jemte våra egna fynd.

-28

Af de 12 arter, hvilka här upptagas som -.

nya för Skandinaviens Fauna, synas 5 äfven vara nya för vetenskapen, och ett par bland dem till- höra slägten, dem man hittills ausett för tropi- ska och alldeles främmande för Europas Fauna. Af de öfriga äro 5 förut bekanta från Englands kuster; en (Sternoptix Ölfersii) är förut eudast känd från de varmare delarne af Atlantiska haf- vet; och en (Sebastes imperialis) endast från Me- delbafvet. Det förtjenar anmärkas, att ingen af dem alla är funnen i Grönland, äfvensom att de nya slägtformer (Polyprion, Beryx, Chironectes, Sternoptyx , Lepadogaster), som härigenom tiil- komma i Skandinaviens Fauna, samtliga synas vara främmande för Grönlands. Äfven dessa upp- täckter bidraga således i sin mån, likasom sPro- fessor REINHARDTS noggranna undersökningar af de Grönländska djurformerna, att yllerligare min- ska den likhet, som för icke längesedan ansågs ega rum mellan Grönlands och Norriges, eller det nordligaste Amerikas och Europas Fauna. Af dessa arter äro 7 Acanthopterygii och 9

Malacopterygi; således blir tillväxten för vår

Fauna, relativt, vida större af de förra. — Ålta (4 Acanthopterygii och 4 Malacopterygii) äro be- stämt att anse som Ståndfiskar, eller sådane, som hela året om finnas vid Norriges kuster och der fortplanta sig; alla de större bland dessa arter äro af Norrska Fiskare väl kända under egoa namn. Deremot förekomma arterna af Polyprion , Beryx, Sternoptyx och Chironectes måhända endast spo- radiskt- vid Norriges kuster.

Vi öfvergå nu till arternas beskrifning, ord- nande dem efter Cuviers system. — Af dem alla

före visades originalexemplaren vid Skandinaviska Naturforskarnes möte i Cbristiania innevarande

29

år (1844), och en förteckning på dem är upptagen i detta möles Handlingar.

1. Polyprion Cernium VaäaEenc.

Till den afdelning af Cuvirrs Percoides, som har bukfenorna under bröstfenorna, 7 swålar i gälhinnan, en enda ryggfena och kardlika tänder, bhörer slägtet Polyprion Cuv., utmärkt genom flera olika karakterer. Kroppen är aflång , täckt, äf- vensom hufvudet , käkarne , gällocken , och roten af rygg- och analfenans mjukstråliga del, samt af stjertfenan , med små styfva, i kanten tan- dade fjäll. Suborbitalbenet , förlocket och nedre randen af underlocket i kanten groftandade; tvärt öfver gällocket går en stark, skroflig, horisontel benkam , som baktill utlöper i en stark tagg; tandade benkammar finnas också öfver ögat, öfver gällocket , och öfver bröstfenornas rot, äfvensom de flesta taggstrålarne hafva en skroflig eller taggig yta. En ensam, lång ryggfena , hvars främre del består af kortare , starka tagg- strålar , den bakre af längre , mjuka strålar; 3 taggstrålar i analfenan; en stark tagg i buk- fenan. Alla tänderna fina kardlika.

Man känner blott en art af detta slägte, P. Cernium Varese. "), som kan uppnå en längd af 5—6 fot, och synes hafva en mycket vidsträckt utbredning. Den är allmän i Medelbafvet och en stor del af Atlantiska hafvet; är nyligen funnen

Me Pe

vidt vi känna, nordligare, förrän ett stort och

"y Mém. du Mus. t. XI, 265, pl. 17. — Cuv. et Valenc., Hist. des Poissons, Tom. III, pag. 21, pl. 42,

”) Farrell; Brit. fish. Ed. 2, Vol. I; pag. 19, der den Engelska fisken är afbildad.

30

vackert exemplar, 1 Juli månad 1843, erhölls på fiskartorget i Bergen. -Detta exemplar var fångadt vid Solsvig, omkring 2 mil från Bergen, på linordt och på ett djup Sif omkring 100 fam- nar. Magen fanns till en del uppskjuten i mun- nen, såsom vanligen plägar vara fallet med fiskar som hafva simblåsa, och blifvit uppdragna från stora djup.

Längden af detta exemplar är 191 Svenska tum; största höjden, som infaller ungefär = ryggfenans vå 20 taggstråle, är 52 tum (mäter Såleder 3+ gånger total- | längden), och största bredden, mellan gällocken, 31 tam (+ af totallängden). Kroppen är således temligen hop- tryckt, ehuru icke fullt dubbelt så hög som bred. Ryggen är takformigt sammantryckt; buken mera hvälfd he fundad tila analfenan, der fven den blir hop- tryckt. Hufvudet är vid ögonen nästan fyrkantigt, med lodrätt nedstigande sidor; platt panna och föga sluttande nos; dess längd, fråk underkäkens spets till ändan af sällockets tagg är något mer än + af total- längden.

Gapet stort, när det utspännes inemot lika bredt som högt. Munviken når ej fullt under ögats främre rand, och käkbenet slutar ungefär under ögats midt. Un- derkäken uppstigande, + tum längre än den öfre. Små, kardlika tänder bilda på mellankalslsie. bredt, bakåt afsmaloande band; på underkäken ett smalare Dylika, men ännu finare tänder sitta på främre ändan af plogbenet i form af en rätvinklig triangel, och på gombenen som 2 breda, bakåt spetsigt-afsmalnande band. Med kardlika tänder åka också gälbågarnes knutor och svalgbenen rikligen väpnade. Tunsar är väl skild från underkäken, särdeles bred, platt och tunn, i ändan trubbig och afrundad; vid roten bär den elt litet, på längden ovalt fält af små kardlika tänder, och på spet- sen några få små taggar.

Näsa stora, vidöppna, ligga mycket när- mare ögat än nosspelsen. Ögonen ve artjlble medelmåt- tigt Wörar deras längdd: ameter är större än deras höjd, stl lika med afölåndkt från deras bakre rand till för- lockets. Pannans bredd mellan ögonen är ungefär lika

31

med: afståndet från nosspetsen till ögats främre rand, och från ögats till förlockets undre rand.

En nästan oafbruten, upphöjd kam af oregelbund- na, korta och hvassa taggar omger ögonhålans öfre, bakre och undre rand; det främsta suborbitalbenet bär äfven längs undre randen dylika småtaggar. I nacken höjer sig en stark, naken och skroflig benkam, och mellan denna benkam och ögonhålans öfre rand träder pannbenet naket i dagen och bildar på hvardera sidan 2 skrofliga, snedt triangulära ytor, som vända spet- sarne mot hvarandra. Ett stycke nedanföre nackens kam uppskjuter en annan skroflig benknota (crista occipit. intermedia Cuv.), hvarifrån öfre randen af öfverskul- derbladet sträcker sig, som en smal, men skroflig, hvass och taggig benkam, 1 ungefär halfcirkelformig krökning ned till gällockets öfre rand. En dylik taggig kam, men vida mindre, går ofvanföre förlocket, unge- fär 1 rät linea bakom ögonhålans öfre rand. Slutligen bär bakersta vinkeln af öfverarmen (humerus Cuv.) och os coracoideum, ofvanföre roten af bröstfenorna, en kam af starka, tilltryckta taggar.

Förlocket begränsas framtill af en smal, skroflig benkam; dess bakre rand bildar nästan en rät vinkel, och är i hela sin längd oregelbundet besatt med starka tänder, af hvilka de vid sjelfva vinkeln äro störst. Gällocket och Underlocket äro så noga förenade, och liksom hufvudet i allmänhet, så tätt fjälliga, att de se ul som ett enda stycke, till formen nästan triangulärt; af underlockets rand är främre hälften tjock och tan- dad, den bakre mycket tunnare och helbräddad. Tvärs öfver gällocket sträcker sig en horisontel, hög och stark, skroflig benkam, som baktill utlöper i en skarp tagg. Mellanlockets undre rand är något bågformigt krökt, väpnad med talrikare, men finare tänder än underloc- kets. Gälöppningarne klufna ända till midt under ögats främre rand. Gaälhinnan har 7 strålar.

Ryggfenan begynner något framom spetsen af gäl- lockets benkam (hvilken faller mellan ryggfenans 3:dje och 4:de taggstråle);: Fenans taggiga del är dubbelt så lång som den mjukstråliga. Taggstrålarne, 11 till an- talet, äro utomordentligt tjocka och starka, med flera långsgående djupa, något vridna fåror, skilda af smala,

upphöjda ränder, som på strålens rand här och der

32

ända sig i några korta, tjocka taggar. Den första strå- len är den kortaste, den andra inemot dubbelt så lång 0. S. Vv. intill den sjette, som är längst, hvarefter läng- den åter småningom aftager. Den mjukstråliga delen af ryggfenan är vid roten tjock, köttig och täckt med fjäll till ungefär + af sin höjd; strålarne äro 12 till an- talet, alla, utom den första, mycket platta och kluf- na, den sista ända till roten. Den första mjuka strå- len är dubbelt så lång som den sista taggstrålen; de föl- jande tilltaga småningom intill dev 6:te å 8:de, som äro lika långa och längst; sedan aftager strålarnes längd be- tydligt intill den sista, så alt spetsarne af de 5 sista, då fenan är så mycket upprest som den köttiga roten til- låter, stå i en vertikal linie. Baktill sluta rygg- och analfena på lika afstånd från stjertroten.

Bröstfenorna temligen små; hafva 17 strålar, af hvilka den första är kortast, den 5:te längst; alla äro klufna utom de båda första och den sista.

Bukfenorna börja midt under bröstfenorna och un- der ryggens tredje stråle; äro vid roten ungefärligen lika breda som bröstfenorna, men längre, så att spet- sen når under ryggfenans tionde stråle. De bestå af en taggstråle och 5 mjuka; taggstrålen är längre och vida tjockare än någon af ryggens, fårad och skrof- lig, i främre kanten med talrika, tjocka men korta lag- gar. De mjuka strålarne äro alla greniga, den första längst, den sista kortast, ungefär lika lång med tagg- strålen.

Anus är belägen under början af ryggfenans mjuk- stråliga del; litet längre bakåt börjar Analfenan. AF dess 3 taggstrålar är den första minst och vida smalare än de andra; den tredje längst, mer än dubbelt så lång som den första; de äro fårade och skrofliga, och de båda sista hafva äfven spår till taggar. De mjuka strålarne, 10 till antalet, äro alla klufna, den sista ända till roten; de 5 första äro ungefär lika långa och längst; sedan aftaga de hastigt i längd, så att spetsarne af de 6 sista, då fenan är utsträckt, stå nästan i en vertikal linie med hvarandra och med ryggfenans sista strålar. Vid roten är den mjukstråliga delen af analfenan tjock, költig och fjällbetäckt liksom ryggfenan.

Stjertfenan är vid roten tjock, köttig och fjällbe- täckt, I ändan tvärt afskuren. Alla de större strålarne,

14

35 14 till antalet, som nå ut till fenans ända, äro platta och starkt greniga; på hvardera sidan om dessa, ofvan och nedan, finnas 3 smärre strålar.

Af fjäll betäckes icke blott kroppen, utan äfven hela hufvudet, blott med undantag af läpparne, gäl- hinnan, och vissa ställen på pannan och hjessan, der det underliggande benet, såsom förut nämndt, träder med en naken och skroflig yta i dagen. Äfvenså gå fjällen långt upp på rolen af rygg- och analfenans mjukstråliga del, samt stjertfenan. Fjällen äro efter ' fiskens storlek små, men styfva och fastsittande; de största hålla knappt mer än +, tum i längd, till for- men nästan fyrkantiga, dock bredast vid roten; de be- täcka hvarandra så att knappt + är fri, och kantas i randen med talrika (30-40) tänder. Af fjällrader hafva vi räknat 17 i en sned linie från ryggfenan till sido- linien, och derifrån till anus 40, men då raderna ligga föga regelbundet, kan deras antal icke med noggrann- het bestämmas. Från gällocket till stjertfenans början räknas 130 —140 fjäll. Sidolinien, föga utmärkt, begynner der öfverskulderbladets kam berör gällocket, och löper nästan parallelt med ryggen ända till stjerten, der den är något närmare rygg- än buksidan.

Färgen på det friska exemplaret var ofvan blågrå, på sidorna småningom öfvergående i gulaktigt grå med silfverglans, hvilken färg på buken blir ännu ljusare. Alla fenor blåsvarta, utom bukfenorna, der strälarne äro blåaktigt hvita, och blott den mellanliggande hinnan

38 blåsvart. Irvis silfverfärgad, pupillen blåsvart.

Exemplar af Polyprion Cernium från Medel- hafvet, dem vi i Lunds och Köpenhamns Museer haft tillfälle att undersöka, öfverensstämma full- komligt med det Norrska.

2. Beryx Borealis Nob. (Fab sllskägs dui

Slägtet Beryx , uppställdt af Cuvier, hör till en liten afdelning bland Percoideerne, som har flera än 7 strålar i gälbinnan, och i bukfe- norna, jemte en taggstråle, 7 eller flera mjuka, — en karakter, som ensam är tillräcklig att skilja

K. V. Akad. Handl. 1844. :

34

dem från alla andra Acanthopterygn, hvilka, så- som bekant, aldrig hafva i bukfenorna mera än på sin höjd 5 mjuka strålar. Särskildt utmärker sig detta slägte genom en hög, hoptryckt kropp, täckt med stora, hårda och tandade fjäll; genom en dubbel, fintandad kam längs undre randen af förlocket, och dylika kammar på flera ställen af hufvudet och käkarne; genom utomordentligt stora ögon; genom en enda, kort ryggfena, med några få och svaga taggstrålar, som nästan döljas i fe- nans främre rand; genom den nästan horizontela tillhäftningen af bröstfenornas rot; och slutligen derigenom, att de ytuersta strålarne i stjertfenan, såväl ofvan som nedan, äro verkliga tagestålar, — hvilken sednare karakter äfven 1 viss grad är gemensam för de båda andra slägtena i denna af- delning, Myripristis och Holocentrum, men för- öfrigt utan exempel i hela fiskarnes klass.

Till detta slägte hör en fisk, som för några år sedan (den 8 Mars 1839) fångades i nät vid Börnäs 1 Sunds pastorat, 2 mil från Bergen, i hvars Museum den förvaras. Den var för fiska- rena obekant, och man känner icke, hvarken förr eller sednare, att någon dylik fisk blifvit vid Norriges kust fångad. Fisken har alla karakterer af slägtet Beryx "), dit den måste föras som en ny art, hvilken vi kallat;

”) Under vistandet i Bergen, då vi saknade CuvVIErs och Vatrenc. Histoire des Poissons, och i inga oss / tillgängliga böcker funno angifna de taggiga strålarne | i stjertfenan hos Beryx, ansägo vi fisken, på grund af denna karakter, böra uppställas som ett eget slägte i grannskapet af Beryx, och hade ernat kalla den Urocentrus ruber , under hvilket namn den finnes omnämnd, jemte de öfriga här beskrifna fiskarne, i/ bref från en af oss, hvaraf ett utdrag trycktes i öf- versigten af Kongl, Vet. Akademiens förhandlingar | för Maj ihnevarande år (sid. 111).

Id

Beryx borealis: cape alutudine corporis sesquibreviore, antice armalo spinis 6, quarum 2 ad latera occipituis, 2 in rostro, et 2 valide, di- vergentes, bilide, sub naribus ad latera rostri; squamis precipue dorsi el caude asperis, spinulosis.

rd: DD. 44r18;: P.16;: Vi44+103- Ai 4+27; C. 3+20+4.

Mensure”"): Longitudo corporis (ad apicem pinne dorsalis): 30,0 Centim. (=12 poll. Sv.). Altitudo maxima (juxta initium pinne dorsalis): 11,25 CC. (=41 poll. Sv.

Altitudo supra medium oculi: 6,75 C.

4 ad radicem pinne caudalis: 2,50. Latitudo maxima (inter opercula): 4,25. 4 ante radicem pinne caudalis: 0,82.

Longitudo Capitis (ad marginem posteriorem oper- enl. 7,62.

Distantia a rostro ad nares anteriores: 1,12. på » ad marginem orbite: 1,75

Diameter max. narium (tam priorum qvam poste- riorum): 0,30.

Distantia inter nares anteriores et posteriores: 0,17, a » nares anteriores invicem: 1,50.

» spinas rostri laterales: 2,12.

Baker orbite: 3,12.

Distantia inter Sri: 2,0. 49 a marg. inf. orbite ad marg. inf. capitis: 2,60, 4 » post. orbite ad marg. post. oper- culi: 2,88.

Altitudo rictlås expansi: 2,62.

Latitudo- ,, 39 EO Longitudo ossis maxillaris: 3,42. 59 maxille inferioris: 4,50.

Distantia a rostro ad initium pinn&e dorsalis: 12,0... Longitudo pinne dorsalis: 6,05.

Altitudo ejus maxima: 5,0.

Distantia a pinna dorsali åd radicem p. caudalis: 6,40,

”) Alla mått, här och i det följande, äro i metres och och delar deraf.

36

Distantia a rostro ad pinnas pectorales: 7,80. Longitudo pinne pecloralis: 7,25. Lid ejus ad radicem: (355, Distantia a rostro ad pinnas ventrales: 9,85. Longitudo radii spinosi pinnarum ventralium: 3,90. Latitudo pinnarum ventralium ad basin: 1,05. Distantia a rotro ad anum: 12,20. på ab ano ad initium pinne analis: 1,88. Longitudo pinne analis: 7,80. Altitudo ejus maxima: 3,12. Distantia a pinna anali ad radicem pinne caudalis: 2,75. Longitudo pinne caudalis secus marginem superio- rem; 7,25, Longitudo pinne caudalis in medio: 2,20.

Kroppen mycket hög och hoptryckt, så att dess största höjd är inemot lika med halfva längden till stjertfenans rot. Största tjockleken, som faller öfver gällocket, är föga mer än + af denna höjd, och der- ifrån bakåt afsmalnar kroppen beständigt ännu mera, så alt största tjockleken på det högsta stället, vid rygg- fenans början, ej utgör mer än + af höjden. Fram- till, vid nacken, är ryggen ännu lemligen bred, hvälfd och kullrig, men afsmalnar emot ryggfenans början till en köl; bakom ryggfenan blir den åter kullrig. På gälnäset (isthmus) bildas af tungbenskölen (cauda ossis hyoidei Cuv.) en smal; men temligen hög köl; buken blir sedan platt ända till bukfenornas rot, men bakom dem kölformig ända till analfenans slut, och derifrån till stjerten kullrig. Från sin högsta punkt, vid rygg- fenans början, beskrifver Rysslapen en håge med i början saktare, sedan hastigare stupning ända till nos- spetsen; bakåt sänker den sig med svagare och med jemn lutning, som småningom aftager, tills rygglinien på sljerten blir nästan horizontel. Från underkäkens spets nedstiger Buklinien i en båge till ett stycke fram- gar bukfenor na, blir sedan hollenntel ända till analfe- nans början, och uppstiger med stark sluttning längs hela analfenans rot. Hela kroppen får härigenom en nästan rhomboidalisk form, i det pannan och främre delen af ryggen äro parallela med analfenans rot, bakre delen af ryggen med underkäken och främre delen af buklinien.

Hufvudet, hvars längd innehålles 4 gånger i to- tallängden, är mycket hoptryckt, med skarpt stupande

IV

panna och lodrätt nedstigande sidor. Pannan är mel- lan ögonen nästan platt, och öfvergår framtill i den breda, trubbiga nosen, baktill, eller snarare upptill, i den smalare och mera kullriga ryggen; ryggen går nemligen här ned, ända långt framom ögonens midt, der nacken är belägen, och öfverskullerbladen samt kroppens stora sidomuskler vidtaga; ett förhållande som hos få fiskar torde återfinnas. Kinderna, underkäken bakerst vid ileden, samt gällocket och underlocket synes hafva varit täckta med fjäll (ehuru på vårt exem- plar, såsom taget på vät, till en del affallna); det öf- riga hufvudet fskel Habvlkatibenet; förlocket, skul- lerbladet, öfverskullerbladet och största delen af pan- nan, betläckas af en tunn hud, som ej är fästad till benets yla, utan liksom ulspänd devöfver, och tätt ge- nomborad af en mängd större och mindre, cirkel- runda porer.

Munspringan är starkt uppstigande; underkäkens främre rand sluttar inåt munnen till, så att dess tand- rad upptages innanför öfverkäkens, hvaremot dess ne- dersta rand, eller hakan, snarare utskjuter litet fram- om öfverkäken. Gapet af medelmåttig storlek, större höjd än bredd. Öfverläppen nästan rudimentär, men underläppen tjock och köttig, isynnerhet midt på si- dorna. Alla tänder helt små, kardlika. I underkäken bilda de ett smalt, nästan jemnbredt band, som sträc- ker sig nästan så långt bak i munnen, som sjelfva un- derkäkens grenar; på mellankäksbenen är bandet bre- dare, midtpå afbrutet eller deladt i tvenne, ett på hvar sida; hvardera bandet är bredast ungefär på sin midt, och afsmalnar åt båda ändar, starkast likväl bakåt. På plogbenets främre ända finnes ett litet, på tvären ovalt, fält med tänder; på hvardera gombenet 'ett band, som framtill är af lika bredd med det på öfverkäken, men bakåt mycket afsmalnar. På gälbå- garne och svalgbenen (hvilkas antal och form ej utan exemplarets fudande lät sig bestämmas) en mängd små kardlika tänder. Gomseglet i öfverkäken är särdeles stort och bredt; sjelfva gommen är, midtefter hela sin längd, klufven af en djup springa, som sträcker sig från tandfältet på plogbenet ända till svalgbenen. Tun- gan bred och platt, utan tänder.

Näsborrarne, som ligga ungefär på gränsen mel- lan nosens öfre yta och sidoytorne, vida närmare ögats

36

rand än nosspetsen, äro tlemligen stora; den främre är något oval på tvären, och större än den bakre, som mera närmar sig till en cirkelrund form. Ögonen, utomordentligt stora (innehållas blott 23; gång 1 hela hufvudets längd), cirkelrunda, synas ej alldeles fylla ögonhålen. Deras läge är vertikalt, deras öfre rand ligger nästan i lipie med pannan, och deras diameter är större än deras afstånd såväl från hufvudets undre som bakre rand. Ännu mindre är pannans bredd mel- lan ögonen, knappt större än dessas afstånd från nosen.

Öfverkäkens rand bildas af de smala mellankäks- benen, och har i midten ett bredt och djupt hak. Ehuru mellankäksbenens apofys skjuter temligen långt upp, äro de i det närmaste orörliga, eller kunna åt- minstone i högst obetydlig grad framskjutas. Käkbe- nen (ossa maxillaria) äro ofvan helt smala, och fästas på nosens sidor långt från medellinien; nedtill mycket breda, platta och tunna. Med sitt bakersta hörn nå de under midten af ögat. Ungefär vid 3 af deras längd ofvanifrån börjar en kam, eller snarare en oredig massa af flera rader taggar, hvarifrån utgår, mot benets bakre hörn, en sågtandad kam, som åt begge sidor ut- sänder korta grenar (alla, jemte mellanrummet mellan dem, utmärkande sig, ännn på det spritlagda exem- plaret, genom en hög, brandgul färg). Nedanför denna” kam, och parallelt med den, löper en annan, enkel, (ofärgad), sågtandad kam, som fortsättes ända till sjelfva - hörvet, Underkäken har på midten en svag utböjning, motsvarande insnittet i den öfre; dess grenar äro sär- deles breda, isynnerhet på midten, der de komma så nära att de nästan beröra hvarandra. På hvardera gre- nen märker man 35 långsgående, smala, under en större eller windre del af sin längd, hvasst sågtandade kam- mar; den öfversta följer läppens undre kant, och fort- sättes sedan till käkens bakre vinkel, der den ändar sig i en liten, men stark tagg, som uppskjuter vinkelrält från benets yta. Den andra börjar något längre bak än den första, och fortlöper, småningom närmande sig denna, tills båda sammanstöta vid den nyssnämda tag- gen, Den tredje är kortare och i midten afbruten, eller bildas af 2 räta linier, som nära käkens undre rand sammanstöta under en trubbig vinkel, och lemna ett litet öppet rum emellan sig. Den fjerde är kortast af dem alla, börjar nästan i samma linie som den an-

39

dra, och löper parallelt med den tredjes första gren, tills helt nära käkens rand, der den slutar. Den femte följer käkens undre vand, från symphysis ull det ställe der käkarne komma hvarandra närmast; på dess främ- sta del saknas tänder,

På hvar sin sida om nosen, under näsborrarne, utgår från främre suborbitalbenet en utomordentligt stor och stark tagg, klufven, snart ofvanom den tjocka roten, i tvenne, af hvilka den främre är liten och vet- ter utåt och framåt, den bakre, vida större och star- kare, utåt och något bakåt. Mellan dessa sitta, vid främre kanten af sjelfva nosen, 2 starka, ehuru vida kortare taggar, fästade på näsbenen och riktade fram- åt, utåt och uppåt. Straxt ofvanför och bakom främre näsborrarne begynner en smal, men hvass och sågtan- dad benkam, Som bildar sjelfva randen af ögonhålan och löper rundt omkring densamma, högst och hvas- sast vid midten af dess bakre rand. På bakre och undre sidan öfvergår den i suborbitalbenens öfre rand, och förlorar sig slutligen framemot den stora, nyss- nämda taggen. Det främre suborbitalbenet är af en särdeles smal och långsträckt form, lägger sig framtill upp mot käkbenens rot (och bär här den stora taggen), och sträcker sig baktill hän emot förlocket. Dess öfra rand är, som ofvan nämdt, sågtandad nästan under hela sin längd; men af undre randen bär blott bakersta de- len dylika tänder. Vid öfre ändan af den kavitet, hvari mellankäksbenens apofys upptages, börja 2 smala ben- kammar, som bakåt starkt divergera, och i nacken, d. v. s. öfver och något framom ögonens midt, upp- skjuta i hvar sin starka tagg; dessa taggar stå midt bakom de båda taggarne på nosen, eller alla 4 bilda, tillsammantagne, hörnen i en rectangel. Bakom dessa taggar fortsättes kammen i samma riktning, men hvasst tandad , längs öfre randen af öfverskulderbladet, (hvil- ket ben äfven längs sin bakre rand och på ett litet stycke af den undre, är tandadt) En dylik hvasstan- dad, tilltryckt kam bildas sedan åter, efter ett litet afbrott, af skullerbladets öfre rand och sedan af öfver- armens, intills detta ben döljes under gällocket. En liten dylik kam finnes ett litet stycke längre ned på .skullerbladet, straxt ofvanför gällocket; och slutligen finnes på öfverarmen, framom bröstfenornas rot, en

40

starkare, men otandad kam, som fortsätltes ända ned till randen af mellanlocket.

Förlockets bakre rand stiger nästan rakt nedåt tills inemot hörnet, hvarest den något utskjuter och bildar sedan en afrundad båge ända fram till underkäkens bakre vinkel. Spår till tänder i randen begynna synas redan långt ofvanför hörnet, men blifva först på dess af- rundade del stora och tydliga. Dessutom gå på ytan af detta ben, framom hörnet, nästan rakt framifrån bakåt, två korta, parallela, hvasstandade kammar, af hvilka den understa är den längsta. Framtill begrän- sas förlocket af en vertikal benkam, öfver hvilken lig- ger en rad af hvassa tänder; men denna rad fästes ej

å sjelfva kammen, utan ligger lös deröfver, är lätt affallande och utgår från sjelfva den nakna huden, hvaraf den synes vara en fjällartad utbildning. Nedetill bildar benkammen en trubbig vinkel, och fortsätter sig som vanligt framåt och nedåt; här sitta tänder fästade på sjelfva kammen. Gällocket är 23 gånger så högt som bredt; dess bakre rand är bugtig, med 2 ingående och 3 utgående bugter; men en bred hinna omger hela randen och utfyller bugterna. Längs dess främre raud löper en upphöjd benkam, och en annan går tvärtöfver gällocket till den mellersta af dess utgående bugter. Underlocket äv helt tunnt, mot öfre ändan alldeles hinn- aktigt , nedtill bredast och uppåt afsmalnande. Mel- lanlocket har alldeles samma form som förlockets nedre hälft, så att förlockets och mellanlockets rand, som båda äro under hela sin längd hvasst kamformigt tan- dade, tillsammans bilda 2 parallela närstående kammar. Gälöppningarne klufna ända under främre randen af ögat. Gaälhinnans strålar 8, liksom i 2 afdelningar; då gälhinnan är sammanlagd är den nemligen dubbel- viken, så att de 4 inre strålarne ligga innanföre de 4 yttre, och äro från dem liksom skilda genom ett längre mellanrum mellan 4:de och 5:te strålen; de 4 inre till- taga gradvis i storlek från den innersta, som är helt kort; de 4 yttre äro alla af ungefär samma längd, och vida mer krökta än de inre.

Ryggfenan begynner något närmare nosen än stjert- fenans rot. Dess längd utgör blott + af totallängden, dess höjd något mindre än hälften af kroppens. De 4 taggstrålar, hvarmed den börjar, sitta tätt närmade till hvarandra i fenans främre rand, äro tunna och svaga,

41

djupt fårade, med smala, upphöjda ränder mellan få- rorna; den första, som lält kan undgå uppmärksam- heten, är så liten, att dess spets knappt räcker öfver de omgifvande fjällen; äfven den andra är temligen kort; den tredje är 3 gånger så lång som den andra, vid basen tjock, liksom dubbel, och den 4:de synes ännu hafva varit betydligt längre, men är afbruten i spetsen. Alla taggstrålarne, isynner het de båda sista, räcka med spetsarne långt utom den förbindande huden. Af de mjuka strålarne tyckes den första hafva varit längst, och längre än någon af taggstrålarne (är på vårt exemplar något skadad i spetsen); de derpå följande aftaga hastigt i längd till den 10:de, som är något mer än dubbelt så kort som den andra; sedan blir aftagan- det åter långsamt, eller de 9 sista strålarne äro unge- fär af samma längd. Alla äro ledade, och alla, utom den första, klufna.

Bröstfenorna äro fästade alldeles horizontelt, så att deras rot är parallel med kroppens longitudinella axis; och då de läggas intill kroppen, riktas deras spels uppåt och något bakåt emot ryggfenans rot. De äro långa och smala finnehållas föga mer än 4 gånger i tolallängden); första strålen är kort, andra inemot 2; gång så lång, och lika lång som den sjette, fjerde och femte längst; med den 7:de börja strålarne aftaga betydligt i längd, den 12:te ungefär lika lång som den första, den sista kortast af SN föga mer än + så lång Sökt den fer Alla äro ledade;; de båda första odelta, alla de öfriga starkt flasskade:

Hukfororna begynna midt under ryggfenans bör- jan och under rolen aftbimstfelornasisista strålar, och utbreda sig horizontelt; båda ligga såväl utbredda som hopvikna, 1 samma plan med hvarandra och med den, framför deras rot, nedplattade buken. Deras vidfäst- ning är sned i riktning inåt och bakåt, och båda fe- norna sitta så nära, att de bakerst vid roten nästan sammanstöta, Den första strålen är en temligen stark taggstråle; snedt öfver dess yta gå en mängd djupa fåror, med mellanliggande nde. upphöjda ränder. De mjuka strålarne äro-10 till antalet; de första äro tjockast och tyckas hafva varit längst, men äroispetl- sen afbrutna; de sista aftaga betydligt både i längd och tjocklek , och den sista är blott hälften så lång

£,

42

som taggstrålen. Alla äro ledade, och alla tyckas hafva varit klufna.

Anus ligger i midten af kroppens längd, litet när- mare bukfenornas rot än analfenans, från hvilken den skiljes genom & fjällrader. Analfenan börjar ungefär under ryggfenans midt; är lägre än denna, men i längre. Af dess 4 taggstrålar är den första ytterst liten, änvu mivdre än första taggstrålen i ryggfenan, och ej högre än de omgifvande fjällen. Den andra är 10 millim. lång; hksom de båda följande är den tjock och stark, med hvass spels, samt snedt fårad liksom tag- gen i bukfenorna; den 3:dje är mer än dubbelt så lång som den andra, och den 4:de ännu längre, mwen på vårt exemplar afbrnten i spetsen. Af de mjuka strålarne synes den första, som är bruten i spetsen, hafva varit längst; de följande aftaga starkt intill den 10:de, som är blott hälften så lång som den andra. Derefter blifva de följande strålarne lika höga, eller aftaga nästan omärkligt ända intill den 27:de och sista, som är om- kring 3 så lång som den 10:de. Alla strålarne äro ledade och klufna. ; 3

Stjertfenan är djupt klufven. 1 stället för de små odelta strålar, som vanligen finnas ofvan och nedan om stjertfenans rot, finnas här taggstrålar, 5 ofvan och 4 nedan. Alla dessa taggstrålar ligga tätt öfver hvaran- dra, äro vid roten breda och platta, och hafva en konvex sida, som vetter utåt och är kölad från roten ända till spetsen, och en konkav sida som vetter inåt och upptar konvexiteten af följande stråle. Af de öfre är den första helt liten, bred och platt nästan ända till spetsen, som föga öfverskjuter de omgifvande fjällen; den andra mer än dubbelt så lång, ehuru blott 6 mill., båda glatta och utan fåror på ytan; den tredje är af- bruten, den 4:de 16 millim., den 5:te 23 mm., nära för- enad med den första af de mjuka strålarne; båda dessa afsmalna mot spetsen, som blir trekantig som en sti- lett, och visar spår till fåror på ytan. Taggarne på undersidan äro blott 4, i det den som motsvarar den 3:dje af de öfre saknas; de 4 öfriga öfverensstämma fullkomligt i storlek och form med de motsvarande på öfre sidan. På vårt exemplar är stjertfenans nedre flik afbruten, men tyckes, efter det qvarsitltande att dömma, hafva varit alldeles lik den öfre. 10 strålar ligga öfver sidolinien och 10 under; de 4 yttersta, som äro längst,

43

synas vara ungefär al samma längd, men derefter al- taga de så betydligt, att de mellersta, knappt äro 3 så långa som de yttre. Alla äro ledade och alla starkt klufna, utom den yttersta (åtminstone på öfre sidan), som är odelt; alla äro tjocka och starka, och ligga så tätt iotill hvarandra att de nästan icke lemna plats för någon hinna mellan sig, hvilket också är fallet med taggstrålarne.

Fjällen stora, hårda och fastsittande, bilda sär- deles tydliga, tegellagda rader. Från ryggfenan till sidolinien räknas 11 fjällrader, från sidolinien till buk- fenans rot 203; längs sidolinien, från gällocket till stjert- fenans rot, 67. Af hufvudet är, som förut nämdt, största delen naket; deremot svnas fenorna, åtminstone till någon del, hafva varit öfverdragna med fjäll, men dessa, såsom lätt affallande, saknas till största delen på vårt exemplar, så att fenornas urspungliga skick endast antydes genom några få, här och der qvarsit- tande fjäll. Fjällen, omkring 6 millim. långa, äro på midten liksom något inknipna, och delas på detta ställe genom en tvärlinia i 2 ungefär lika stora delar. Den främre, betäckta delen, blir mot ändan bredare, och slutar sig, der den är bredast, med 3 afrundade hörn; dess yta är, som vanligt, vattrad med en mängd fina vågiga tvärstrimmor, men för öfrigt alldeles slät. Den hakre delen, som till största delen är obetäckt, är halfeirkelfornig, och har längs midten en djup, sär- deles tydlig fåra; på hvardera sidan om denna fåra finnes ett antal mindre, vanligen 8, skilda af smala, upphöjda ränder, hvilka ränder i fjällens rand utlöpa i lika många hvassa taggar. Sådane visa sig fjällen på sidornas midt, i trakten af sidolinien; men fjällen på nedre sidorna äro på främre delen af sin yta alldeles släta och glatta, och fåror och upphöjda ränder be- gynna här först emot fjällets bakre rand. Deremot blir ytan ännu slräfvare på de fjäll, som beticka ryggen, stjerten, och den platta delen af buken framom buk- fenornas rot. På dessa fjäll öfvergå de upphöjda rän- derna småningom i rader af taggar, vanligen 2—3 i hvar rad; slutligen, isynnerhet på de fjäll som finnas å vissa delar af hufvudet, blifva taggarne så afbrutna och spridda, att några rader knappt kunna urskiljas, och fårorna försvinna alldeles, så att hela fjällets yta ses beströdd med glesa taggar. Men den djupare fåran

44

i midten af hvarje fjäll förblir alltid tydlig, och då denna ligger i samma linia med fåran på närmast före- gående och följande fjäll, så uppkomma derigenom längs hela kroppen, från hufvadet till stjerlen, så många in- tryckta linier som fjällrader finnas, således på hvardera sidan omkring 39). De ofvannämde ställen, der fjällens ränder äro taggiga, röjas genast genom en sträfvare yta, både för ögat och känseln. Sidolinien begynner bakom Skulderbladet: och följer under hela sitt lopp ryggens krökning; straxt bakom ryggfenans slut blir den borizontel, är på stjerten alldeles. lika långt afläg- sen från rygg- som bak-sidan, och kan följas ända till midten af stjertfenans insnitt. De fjäll, öfver hvilka den löper , äro af samma storlek som de öfriga, men hafva, i stället för den djupare fåran i midten, en upphöjd slemkanal, och vid dess mynning, i bakre randens midt, ett djupt insnitt.

Bland de trenne, hittills bekanta arterne af

slägtet Beryx ") skulle denna endast kunna jem- föras med 6. decadactylus Cuv. et Var., som dock har en vida lägre kruppsform och på nosen blott tvenne mindre taggar — andra mindre vä- seutliga olikheter att förliga. : Samtliga fiskar, som höra till denna afdel- ping af Percoideerna, utmärka sig i hög grad genom skönhet och färgprakt, och vår Norrska art sy- nes deri ingalunda gifva efter för sina samsläg- tingar. - StUfts-Amtman ÖCHristtE, som erhöll den Nyss uppdragen ur bafvet, säger sig aldrig hafva sell någon så vacker fisk. Färgen var på huf- vudet äcl ryggen, ned uill sidulmiet högröd ; på sidorna och ne emot buken öfvergående i en ljus silfverfärg med rödaktigt skimme er; fenorna, äf- vensom alla 6 taggarne på hkufäder: hög röda.

”) De två beskrifvas af Cuvier och WVaLtcEncienses, den tredje af Love, i Zool. Transact. Vol. IiI, 1, samt i Cambridge Philos. Trans. Vol. VI, p. 197, på hyil- kelf'isédnare ställe äfven förekomdne en ligur af B.

decadaectylus. Cuv. et Van.

45 3. Sebastes imperialis Cuv.

Utom den vanliga arten af Sebastes — eller de vanliga, + fall den mindre, såsom Viviparus , enligt Dr. Kröver, bör skiljas från den större — förekommer äfven vid Norriges vestra kust en annan, hittills blott i Medelhafvet anmärkt art, S. imperialis Cuv."). Den hör vid Bergen icke till de sällsyntaste fiskarne, utan är en verklig ståndfisk, som fångas alla år och är af fiskarena känd under egna namn. Från &S. norvegicus , hvarmed den vid första påseendet har mycken likhet, skiljes den dock lätt derigenom: att båda käkarne äro lika långa, pannan mellan ögonen mycket (nästan dubbelt) smalare, bröstfenorna mycket bredare, sträckande sig Std ned = till buklinien, med de 8 redersta dinälanne till. hälf- ten fria, tjocka och köttiga, samt att ryggfenan blott bar 12 taggstrålar (hos norvegicus 15) — smärre olikheter att förtiga, för hvilka vi hän- visa till den följande beskrifningen. Dessutom är munnen inuti mörkt blåaktig och simblåsa saknas.

LÅ

De flesta exemplar vi erhållit, hafva haft 14 till 15 tums längd; dock lärer arten, äfven vid Norriges kuster, kunna bli betydligen större. Kroppens form afviker i allmänhet föga från :$. norvegicus, men är dock i proportion något lägre och bredare, så att stör- sta höjden innehålles 33 till 4 gånger i totallängden, och största tjockleken blott 13 till 13 gång i höjden. Ett något mer afvikande utseende får hufvudet der- igenom, att dess främre del är vida mera naken och

' Ehuru denna art skall vara allmän i Medelhafvet, har den ej blifvit beskrifven förr än af DE LAROCHE (Annal. du Mus. T. XIII, pl. 22, fig. 9, under namn af Scorpena dactyloptera) och Risso (Ichthyol. de Nice pag. 186). — Cuvier var den förste som visade dess nära slägtskap med vår nordiska Rödfisk, och sam- manställde båda under slägtet wSebastes.

46

skroflig af upphöjda benkammar, fanan mellan ögo- nen mera konkav och nästan dubbelt smalare, samt un- derkäken ej längre än den öfre. " Pannan är mera slut- tande och hela hufvudet något bredare; dess längd innehålles 3: gånger i totallängden. Af näsborrarne har den främre en från bakre randen utgående hudflik, som är dubbelt så lång som näsborrens diameter; mel- lan de båda främre näsborrarne sitta 2 hvassa taggar, liksom hos $. norvegicus. Ögonen äro ännu hbtet större än hos denna, och deras PES es mer än dubbelt så stor som pannans-bredd inellan dem; ögonhålan är ej cirkelrund, utan bredast framifrån bakåt, och för- länger sig framlill i en liten trubbig vinkel. Vid före- ningen af ögonhålans främre och öfre rand sitter en liten bakäiriktad tagg, och bakom denna löper, längs ögon- hålans "öfre rand, en kam väpnad med 1—7 taggar (hvilka både till antal, form och läge betydligen va- riera, oftast 2 till 4), samt något längre bakåt, i samma riktning, med ännu två taggar. Ungefär emellan de båda bälte näsborrarne begynna två andra upphöjda linier, som löpa nästan ah framifrån bakåt, komma hvarandra närmast på pannan midtemellan ögonen, och divergera derifrån bakåt, tills de i nacken sluta i en kam med 2 (sällan 1 eller 3), i en rad ställda, bakåt- riktade taggar. Suborbitalbenen hafva samma form och läge som kos MSS NOrVEgZICUS > men framträda tydligare, ed en mera naken och ojemn yta; det främre är van- ligen väpnadt, såväl i öfre som undre randen, med 1—2 taggar, hvilka stundom äro ganska tydliga och hvassa, stundom alldeles saknas; det bakre, af en sär- deles smal form, sträcker sig som en upphöjd (stundom med en tagg under ögat väpnad) kam, bakåt och ned- åt emot förlocket, mellan hvars första och andra tagg det slutar. Gällocksstyckena afvika från norvegicus blott derigenom, att den andra taggen på förlocket är längre och starkare, samt att inga tapgar finnas der SIS lockets och mellanlockets rand stöta samman. Der öf- verskullerbladet förenas med skullerbladet, sitta 3 små, breda och platta, bakåtriktade taggar, 2 på det förra benet, och en på det sednare, i dess öfre hörn. Ryggfenan består af 12 (El 13) taggstrålar, och 13 mjuka; den är högre än hos s. norvegicus , .i det dess höjd blott fomtlblies 2—21: gång i kroppens. Den taggstråliga delen utgör icke 3 af fenans hela längd;

+/

den första taggstrålen är kortast, den andra icke fullt dubbelt så lång, den tredje, som är längst, mer än dubbelt så lång, och föga kortare än den längsta mjuka strålen; derefier aftager strälarnes längd småningom intill den 11:te, men den 12:te är åter något längre. Af de mjuka strålarne äro den andra och tredje längst, den sista kortast; alla äro klufna, utom den sista.

Bröstfenorna äro lodrätt tillhäftade, stora och star- ka, och deras rot så bred, att den når ända ned i niveau med buklinien, och att dess bredd knappt innehålles 21 gång i kroppens största höjd, som infaller just på detta ställe. I ändan äro de särdeles breda, emedan alla strålarne äro nästan lika långa, utom den första och de båda sista. Den öfre och nedre hälften af denna fena visa en märkvärdig olikhet; den förra består af 11 (sällan 12) strålar, som alla sammanbindas af fen- buden ända till spetsarne, och alla äro i spetsen klufna, utom de båda första. Den nedre delen består af 8 strå- lar, som äro ungefär till hälften fria och beklädda, från roten ända till spetsen, med ett tjockt, opakt, liksom köttigt öfverdrag; först då fenan utspännes och hålles emot dagen, kan man genom öfverdraget urskilja sjelfva strålen, som är tiock, ledad och odelt.

Bukfenorna hegynna straxt bakom bröstfenorna, och när båda fenorna äro sammanlagda, beröra deras kan- ter hvarandra under hela sin sträckning, så att båda fenorna synas utgöra en enda. Också sluta bukfenor- nas längsta strålar i samma vertikallinia som bröstfe- nornas, ungefär vid anus. Taggstrålen är den kvorta- ste; den andra mjuka strålen den längsta, nästan dub- belt så lång som taggstrålen; alla de mjuka strålarne greniga. Taggstrålen är tätt förenad med den första mjuka strålen, och båda hafva ett dylikt köttigt öfver- drag, som de 8 nedersta strålarne i bröstfenan.

Anus ligger något bakom halfva totallängden, un- der mellanruic met mellan ryggfenans båda sista tagg- strålar. Bakom anus en tjock men kort, konisk, hvit papill: Analfenan, som består af 3 taggiga och 5 (eller stundom 6) mjuka strålar, begynner ett litet stycke bak- om anus, något bakom början af ryggfenans mjuk- stråliga del. Den andra och tredje taggstrålen äro un- gefär lika långa, något mer än dubbelt så långa som den första; de hafva en fåra längs midten, och spår till ett köttigt öfverdrag finnes på dem alla och på

48

de främsta af de mjuka strålarne. Af dessa sednare är den första längst, inemot dubbelt så lång som sista taggsträlen; de följande aftaga småningom i storlek; alla äro klufna, den sista ända till roten. Analfenan upphör ungefär under ryggfenans 8:de mjuka stråle.

Stjertfenan är i midten något halfmånformigt in- skuren. Af de 13 strålar, som nå ut till dess ända, är den yttersta på hvardera sidan odelt, de öfriga starkt greniga; dessutom finnes ofvan och nedan ett antal (4—8, vanligen 5) kortare, enkla strålar.

Fjällen likna till form och storlek temligen dem på S. norvegicus ; från ryggfenans S:te stråle till sido- linien hafva vi räknat 11 fjällrader, och derifrån till bukfenornas rand omkring 22; längs sidolinien ungefär 75 fjäll. På hufvudets främre del äro fjällen vida smärre och glesare, och saknas nästan alldeles mellan ögonen och framför dem, på hela nosen äfvensom på underkäken. = Sidolinien begynner vid skullerbladets tagg , beskrifver en obetydlig båge öfver gällocket, och löper derifrån 1 en nästan rät (eller nedåt litet konvex) linie till under slutet af ryggfenan, hvarefter den blir horizontel längs stjerten, föga närmare dess öfre än undre sida. synnerhet i början äro dess slemkanaler myc- ket upphöjda, bildande en tydlig köl.

En nyligen fångad fisk lade följande färg- lifligt röd, på buken mycket ljusare än på ryggen och sidorna, på hvilka sednare man otydligt urskiljer 3 mörkare tvärband, som fortsättas ända upp på rygg- fenan, men upphöra nedåt buken till. Det främsta, som går bakom gällocket, sammanflyter nästan med det meilersta, isynnerhet ofvantill, der hela ryggen är mörkröd; det andra går under ryggfenans tagg- stråliga del, det tredje och tydligaste under dess mjuk- stråliga; öfver stjertroten synes spår Hill ett fjerde. Alla fenor högröda, äfven de undra. Bakre delen af munnen och svalget mörkt askeblå; på tungan finnas blott några blåaktiga fläckar; gällockets insida blåsvart, hvilken färg skiver igenom och synes på gällockets ut- sida, såsom en mörkt blåaktie fläck. Pupillen mörk blå; iris guldgul. På andra exemplar äro tvärbanden ännu svagare anvtydda, de undre fenorna blekare, ryggfenans hud SR med orediga, grönaktiga eller gulak- tiga fläckar o. s. V.

Inre

429

Inre delar: Bukbhinnan kolsvart. Lefvern delt i tvenne långsträckta flikar, af hvilka den bögra är myc- ket mindre än den venstra; gallblåsan säck formig, tem- ligen stor. Magen temligen liten, har formen af en cylindrisk säck, och utsänder ungefär från midten af undre ytan en smal gren, hvari pylorus öppnar sig, lik- som hos S. norvegicus. Sju blindtarmar ”), af fett sam- manbundna i 2 knippen, bilda omkring pylorus en balfeirkel, de yttersta äro längst, de mellersta något kortare. Vid pylorus kröker sig tarmen, blir sedan smalare och går ned ända förbi anus; gör derifrån den andra buagten upp tillbaka till pylorus, och vänder sig slutligen der för tredje gången, för att som en något tjockare ändtarm nedgå till anus. Hela den utsträckta tarmkanalens längd, från mun till anns, utgör 1; gång fiskens längd. I det uppskurna exemplaret (fångadt i Januari) funnos 2 romsäckar, efter utseende ännu föga utvecklade, helt smala men långa, sträckande sig ända upp mot lefverns främre ända. Njurarne längre än hos S. norvegicus; urinblåsan nästan lika stor. Simblåsa saknas. Vertebrer 26, af hvilka 10 tillhöra bukhålan, 16 stjerten.

Vi hafva haft tillfälle att noggrannt jemföra vår lisk med tvenne Medelhafs-exemplar af Se- bastes imperialis, af hvilka det ena förvaras i Bergens Museum, det andra, hvilket vi genom Herr Professor BEmHARrRpTs godhet erhållit till låns, i Köpenhams Kungliga Museum. Vi bafva funnit dem fullkomligt öfverensstämmande med våra Norrska, utom det att det köttiga öfverdraget på bröstfenornas nedre strålar på dessa exemplar var föga märkligt, hvilket dock torde härröra deraf, att de längre tid förvarats 1 sprit; ty äfven på Norrska exemplar som i flera år varit spritlagda,

”) Cuvier och Varencienses (Hist. des Poissons T. III, pag. 338) bafva blott funnit 6 blindtlarmar, DE LaROcHE blott 5. Hos sS. norvegicus bafva vi räknat 11 blind- tarmar.

K. V. Acad. Handl. 1844. 4

530

hafva vi funnit detta öfverdrag, som på friska individer är så tydligt och i ögonen fallande, småningom bli mera genomskinligt och mindre märkbart, så alt strålarnes leder slutligen kunna genom detsamma urskiljas, såsom fallet är med de Medelhafska exemplaren. |

Vi hafva här ett exempel, analogt med Cal- lionymus maculatus "), på en fisk, som förekom- mer i Medelhafvet och vid Skandinaviens kuster, utan att ännu vara funnen vid de mellanliggande kusterna af Frankrike och England. Hvad denna fisk beträffar, skulle sådant dock snarare kunna förklaras än med den nyssnämda, genom det stora djup hvarpå den lefver, och som knappt torde träffas någonstädes vid nämnda länders kuster. Så lära Lota abyssorum Nilss ==) och Spinax ni- ger vara gemensamma för de stora djupen vid Medelhafvets och Norriges kuster, utan att finnas vid de mellanliggande. Sebastes imperialis skall, enligt fiskarena i Bergenstrakten, finnas på lika stort, eller nästan större djup än den vanliga Rödfisken, (100—120 famnar). Den fångas vid alla årstider, ehuru alltid sparsamt, och är af de flesta fiskare väl känd under namnet ”Skjer- Auer” (”Auer” eller ”Uer” är den vanliga Röd- fisken) eller ”B/åkäft,” såsom blåaktig in i munnen.

") Denna fisk, hittills blott en gång träffad i Kattegat och en gång i Sundet, förekommer äfven vid Norriges vestra kust. I trakten af Stavanger och Bergen hafva under detta och föregående år, blifvit på olika tider | fångade 4 exemplar, och deribland äfven en hona, / hvilken, som bekant är, aldrig förr hos oss anträffats. Det är icke osannolikt att denna fisk verkligen är |. ståndfisk vid Norriges vestra kust. |

" Hvilken vi sett från Medelhafvet, ehuru under elt | annat namn. |

--

di X

4—5. Tvenne nya arter af slägtet Gobius.

Vid Norriges vestra kust äro, på olika ställen och tider, fångade flera små, genomskinliga Go- bier, som tillhöra tvenne olika arter, betydligen skilda, såväl sinsemellan, som från de hittills hos oss kända arterne af slägtet. Så många exemplar som hittills erhållits, hafva allt utseende af att vara späda ungar, men måste i sådant fall till- höra vida större arter än någon af våra hittills bekanta, ty af Gobius minutus och Ruthensparri är det ej sällsynt att träffa exemplar, som äro vida mindre än de här ifrågavaraude, men likväl redan äro ogenomskinliga och se helt annorlunda ut.

Från våra öfriga Gobier utmärka sig dessa genom flera lätt i ögonen fallande karakterer: kroppen är särdeles långsträckt, så att största höjden blott utgör 1—; af totallängden (hos G. niger .3;—'» hos G. minutus och Ruthensparri omkring +). Hufvudets längd innehålles 5 å 6 gån- ger i totallängden (hos våra andra Gobier 4; gång), och dessa förhållanden kunna icke bero af den späda åldern, då yngre fiskar, som be- kant, alltid hafva hufvudet i proportion större än vuxna. Båda ryggfenorna äro skilda genom ett betydligt mellanrum; och då ingen af våra andra Gobier har 1i första ryggfenan färre än 6 strålar, så är antalet här, hos den ena 3, hos den andra blott 2. Att förtiga olikbeterna hos andra ryggfenan och analfenan, så är stjertfenan hos båda dessa i ändan båglikt inskuren, och har vid roten, såväl ofvan som nedan, en mängd små enkla strålar, hvilka icke finnas hos våra andra arter. Färgen var hos de lefvande alldeles glasklar och genomskivlig, som på fiskyngel i all- mänhet, med utstående svarta ögon. Till fjäll

52 | / hafva vi intet spår märkt hos något af dessa

exemplar, så att om de funnits, målte de hafva varit ytterst lätt affallande, tvärtemot förhållan-

det hos de andra arterna; — och slutligen ut- märka sig båda dessa arter derigenom, att hela

kroppens sidor äro på tvären fårade af djupa, vågiga impressicner, som bildas, en för hvarje verieber, af muskellagren. :

I England har PaArseno fonvit, och under namn af Gobius albus beskrifvit en liten fisk, som i många afseenden öfverstämmer med våra =). Fiskens hela habitus är densamma; den har va- vit alldeles klar och genomskinlig, med stora ut- stående ögon, och Parnerr tager också för allde- les gifvet att den blott är en späd unge af en stor art; den har likadana sidoimpressioner, lika- dan stjertfena, blott 3 strålar i främre ryggfenan, o. s. v. Fjällen, säger PARNELL, äro Stora och tunna, men ytterst lätt affallande, och det är således möjligt att äfven våra hafva haft dylika fjäll. Det synes verkligen som denna ert, till- sammans med våra båda, må komma att utgöra en egen, ganska naturlig och skarpt begränsad afdelning inom det stora slägtet Gobius.

Emellertid kan den Engelska G. a!bus icke vara någon af våra arter; åtminstone visar figuren en mycket tjockare och plumpare fisk, och med vida större hufvud (största höjden +, hufvudets längd Hal totallängden) samt vida högre stjertrot (isynnerhet än G. Stuvitzii nob., den enda- med hvilken den skulle kunna komma i någon jem- förelse); bröstfenan ar mera afrundad, tänderna vida större, pannan mera hälfd, — och slutligen hafva bakre ryggfenan och analfenan en belt an-

1) Se Yarzrer, Brit. Fishes (Ed:'2), Vol. T) pag. 295:

33 pan form, 1 det de bakre strålarne skola ”vara längre än de första, och räcka, när de nedfällas, till roten af stjertfenan.” Ännu mera afvika båda våra arter från hvarandra inbördes, i hvilket afseende vi hänvisa till beskrifningarne och figurerna.

FaseR omtalar på ett ställe 5): ”en liten kri- stallklar fisk, som vid Skagen kallas Oer,” och som efter baus förmening icke skulle vara annat än yngeln af Gobius niger. Månne det icke snarare skulle vara någon af dessa arter? hvilket torde förtjena alt undersökas af nalurforskare, som hafva tillfälle att besöka detta ställe. Högst märk- värdigt är, atl ouktadt man nu mera på flera ställen funnit dessa små fiskar, som efter allt utseende ej kunna vara annat än späda ungar; och oaktadt de synas tillhöra 3 bestämdt skilda arter; — så har man likväl ännu ingenstädes, oss vetterligen, funnit ett enda vuxet individ af någon af de ar- ter, till hvilken dessa ungar skulle kunna höra; då annars de vuxna fiskarne alltid pläga vara långt lättare att erhålla än yngeln!

Vi öfvergå nu till arternas beskrifning, af hvilka vi Fer den ena Gobius ugle. till minne af den ende Naturforskare som hittills på- träffat densamma, den andra G. MNilsonii, efter en man som bar så många förtjenster af 'Scandi- naviens Ichthyologi.

1. G. Nilssonii nob. (Tab. 2 fig. 3): elon- galus, compressus, sublinearis; pinnis dorsalibus remolis, anleriore biradiatå, posteriore et anali radiis viginti equalibus; pectora ali latissimå, ra- diis triginta; caudali emarginata.

”) Tidsk. for Naturvidensk. V, pag. 253,

J4

Bi FDA DO; PION 00

C. 3+15+8' Då

Mensure:

Longitudo corporis: A 42,2 mm. (17; poll. Sv); B 36,7 mm; C. 31,2 mm. ”').

Altitudo maxima (ante p- dorsalem primam): A 4,7; B 4,7; C 4,0.

Altitudo ante radicem pinne caudalis: A 3,0; B 3,0; EFIT

KF atdtude maxund (inter ee A 3,7; B 3,7; C 3,0.

Latitudo ante radicem pinne dorsalis prime: A 2,5;

B 2570 20.

Latitudo ante udkoea pinne caudalis: A 1,2; B 1,0;

C 1,0.

Longitudo capitis (ad marg. post. operculi): A 7,23 B0,234G 2

Longitudo capitis ad nucham: A 6,7; B 5,5; C 4,5.

Distantia a rotro ad orbitas: A 2,0; B 153 C 155.

Diameter orbite: A 1,7; B 1,5; C 1, 5.

Distanba teater ochitas. 1,7; B a C 155;

Distantia a rostro 2 pinnam dorsalem primam: ÅA 9,2; Bie

Longitudo radii åk! p- dorsalis prime: Ar 3,03 B 4,0 circiter; C. 3,0.

Distantia inter primam et secundam p. dorsalem: A0:235:B-0523 G-0D.

Holsitudo pinne dorsalis secunde: A 14,7; B 12,0; C 935:

") Att undersöka och räkna fenornas strålar är hos

Ar

Ne

dessa små fiskar förenadt med mycken svårighet, så alt vi, efter att först länge hafva anlitat loupen, blott med tillhjelp af ett sammansatt microscop kom- mit till säkra resultater. Tre, på detta sätt under- sökta exemplar, visade:

AA: D. 2+2?, P. 30, A. 20, C. 62+ 14 +9

B: — 2+19,— 30, — 20, — 9 +15+6

CC: —2+21,— 30, —22,— 8 +15 +8 Antalet af bukfenornas strålar hafva vi icke varit i stånd att bestämma på något af exemplaren. ÅA, det största af exemplaren från Askevold: B och C, från Christiansund.

JJ

Distantia a p. dorsali secunda ad radicem p. cauda- his) Ar 2,53; BB 2,23 C:2,0,

Distantia a rostro ad radicem supremam p. pectora- linm: A 7,7; B 6,73 C 6,2.

Longitudo p. pectoralium (absque parte radicali): Av42;5 B:3,7z GC 3,0.

Latitudo ad radicem: A 3,0; B 2,7; C 2,5. a in medio: A 4,7; B 4,7; C 4,5.

Distantia ab apice max. inf. ad radicem p. ventra- um, 8:23B 80306 7i2.

Longitudo infundibuli ventralis, antice: A 5,5; B 4,7; C 422.

Longitudo infundibuli ventralis, postice: A 5,7; B 4,7 circiter; C 4,2.

Latitudo ad radicem: A 1,5; B 1,23; C 1,0 circiter.

Distantia ab apice max. inf. ad anum: A 17,7; B 15,5; C 14,0.

Longitudo pinne analis: A 14,7; B 13,0; C 11,2. Distantia a p. anali ad radicem p. caudalis: A 2,2; B-2;23 G 20. | Longitudo p. caudalis secus marginem superiorem.

Abe BI 5,0. Longitudo p. caudalis in medio: A 4,0; B 3,7; C 3,0.

Latitudo maxima p.« caudalis expanse: B 4,7; C 4,0.

Kroppen är hos denna art smal och hoptryckt, långsträckt, jemnhög nästan under hela sin längd; största höjden, som faller straxt framom första rygg- fenan, innehålles 8—9 gånger i totalländen , och är icke mer än + större än höjden vid stjertfenans rot. Derjemte är kroppen så smal, att dess bredd vid främ- sta ryggfenan icke utgör mer än hälften af höjden, och längre bakåt knappt mer än tredjedelen. Hufvu- det är något lägre än kroppen, men bredare, så att största bredden faller, som vanligt, öfver gällocken; hufvudets längd innehålles inemot 6 gånger i totalläng- den; dess form är vigglik, och mera hoptryckt än hos våra öfriga arter. Munspringan uppstigande, når i linie med ögats bakre rand. Gapet stort; underkäken längre än den öfre, något båglikt uppåt böjd; mellan- - käksbenen betydligt kortare än käkbenen, bära ett par rader starka och hvassa tänder; i underkäken äro tänderna ännu större, isynnerhet ett par i främre hör- nen, hvilka utskjuta som hörntänder, men bakåt emot.

30

munvikarne synas tänder alldeles saknas i båda käkarne, Märkvärdigl är, att vi på ett exemplar af denna art alldeles inga tänder kunnat upptäcka. Tungan synes vara liten och sitta långt tillbaka i munnen. Tinnvin- gens och nackens muskler äro betydligen utvecklade, som vanligt i detta slägte. Ögonen mycket utstående, som vanligt på fiskungar. Ogats diameter innehålles omkring 4 gånger 1 hufvudets längd, och är ungefär lika med afständets från ögats främre rand till nos- spetsen, äfvensom med pannvans bredd mellan ögonen. Pannan platt; ögonens öfre rand tangerar hufvudets öfre profil. Gälöppningarne gå bakull icke fullt upp till linie med ögats öfre rand; nedtill ungefär fram under ögats bakre rand. Gälhinnan har 35 strålar, den nedersta och minsta genom ctt längre mellanrum skild från de öfriga.

Kroppen hoptryckt och tunn, med smal egg, både på rygg- och buk-sidan. Musklerna längs sidorna bilda 28 —30 utomordentligt tydliga, vågiga tvärband, skilda af djupa, iotryckta linier. Första Ryggfenan begyn- ner något bakom bröstfenornas rot, och består blott af två strålar; båda enkla, liksom öfverdragna med en tjock hud, och vida tjockare och starkare än strå- larne i någon af de andra fenorna, ehuru böjliga lik- som de. Den första af dessa strålar är föga högre än strålarne i andra ryggfenan, men den andra är unge- fär dubbelt så lång, mot spetsen afsmalnande och mera böjlig än vid roten; på några exemplar är denna spets bakåt böjd. De båda strålarne sammanbindas af en ganska fin och tunn hinna; på några exemplar, såsom på det aftecknade, finnes en dylik hinna bakåt utsträckt ända till andra ryggfenans början, och sammanbinder således dessa båda fenor, oaktadt det långa afståndet dem emellan, på andra exemplar saknas den (måhända mutilerad? eller försvinnande med åldern?) Andra ryggfenan låg men långsträckt, nästan jemnhög; be- gynner ungefär midt emellan nosspetsen och stjertfenans rot. Dess längd utgör omkring + af hela kroppsläng- den; dess afstånd från ryggfenan är mer än dubbelt så stort som från stjertfenans rot, men som strålarne äro låga, nå de dock, nedfällda, icke till stjertfenroten. Alla strålarne synas vara nästan lika långa, enkla och odelta; de sista stå hvarandra närmast.

| SV

Bröstfenorna temligen korta, men utomordevtligt breda, så att deras bredd vanligen är betydligt stifvré än längden. De äro lodrätt tillhäftade; deras rot trä- der ant fram ur kroppen, bildande liksom en kort armstump, och är i ändan afrundad i form af en half- cirkel, för att lemna fäste för alla de talrika strålarne. Redan denna rot är så bred, att den upptager 3 af kroppens största höjd, som infaller just på detta ställe; men ännu bredare blir sjelfva fenan, ungefär jemnt så bred som hela kroppens höjd, så att den fullkomligen betäcker hela sidan. Fenans ända är tvärt afrundad, och de mellersta strålarne längst, hvarefter strålarnes längd starkare aftager nedåt. Bukfenorna begyvna un- der bröstfenornas rot, och äro ungefär lika långa som dessa, roten inberäknad. De äro så sammanvuxna, att de fullkomligen hafva formen af en fyrkantig tratt, i det den främre randen är lika lång som den bakre, i stället för att den hos våra öfriga Gobier är mycket kortare. Tre starka strålar kunna på hvarje sida ur- skiljas, men om flera finnas, eller huru många, har det varit oss omöjligt att med säkerhet afgöra.

Anus, belägen framom halfva totallängden, ut- skjuter på några exemplar som en tjock, vulstig ring; bakom densamma en liten konisk, spetsig papill. Straxt bakom anus börjar analfenan , som i höjd och öfriga förhållanden nästan fullkomligt öfverensstämmer lcd andra ryggfenan, men är vänligen litet längre än denna, i det den börjar något längre fram, hvaremot båda fenorna upphöra på lika afstånd från stjertfenans rot. Stjerten ändar sig tvärt, men stjertfenan går på dess båda sidor upp med många små fina, oledade och odelta strålar; deremot äro de 15 strålarne, som iotaga fe- nans midt och sitta tvärtför stjerländan, tydligt ledade; den yttersta af dessa, såväl ofvan som nedan, är kort, den andra kortare än den tredje, hvilken jemte den 4:de och 5:te från hvardera sidan är längst. Derifrån aftaga de följande så småningom inåt till de mellersta, hvarigenom fenan blir i midten bågformigt inskuren. De båda yttersta strålarne, såväl ofvan som nedan, äro enkla, de öfriga tvåklufna.

Till fjäll finnes på våra exemplar intet spår (månne affallna?); längs kroppens midt går en tydligt intryckt linea, bildad af de här sammanstötande muskellagren, men någon anvan sidolinie finves icke. Färgen se ne- danföre,

038

Tvenne exemplar af denna art erhöllos, i Juli månad förlidet år, utanför Christiansund på omkring 30 famnars djup, 1 bottenhåf eller s. k. skrapa; de funnos inkrupna i hvar sitt tomma bo af. Chetopterus norvegicus. Båda voro ungefär lika stora (1+—1: tum), alldeles vattenklara och ge- nomskinliga; iris nedan silfverglänsande, ofvan nästan alldeles svart. På sprit blefvo de snart nä- stan hvita, ogenomsigliga. Små svartaktiga, något stjernformiga punkter bilda på vissa ställen regel- bundna rader, tydligast längs roten af andra rygg- fenan och analfenan, der en sådan punkt å ömse sidor motsvarar hvarje stråle. På ömse sidor om bukfenorna går, från anus till fram under bröst- fenornas rot, en rad af 10—412 dylika punkter, och slutligen finnas sådana, mer eller mindre sammanlöpande, längs roten af bröstfenornas strå- lar och af de ledade strålarne i stjertfenan. Längs underkäkens grenar går en svart linie; på stjert- fenans ledade strålar och strålarne i första rygg- fenan små svartaktiga strimmor, och små strödda svarta punkter här och der på hufvudet. Dessa exemplar förvaras i Lunds zoologiska Museum.

Sednare funno vi, vid genomgående af en del smärre fiskar och sjödjur, som blifvit sam- lade af Stuvitz och nu förvaras i Bergens Museum, 3 exemplar af denna art, som lågo på en liten flaska tillsammans med följande art och med en liten Spinachia; på flaskan fanns antecknadt, att de voro tagna vid Steen nära Bergen, i Decem- ber 1834, och att ”de små fiskarne voro till fär- gen hvita, med bruna fläckar vid stjerten och till en del vid fenorna.” å

Slutligen förvaras ännu på Bergens Museum tvenne andra, större och bättre bibehållna exem- plar af denna art, tagna af Stifts-Amtman CHrRIsTIE,

39

på olika tider, ehuru i sommarmånaderna, vid Askevold i norra delen af Bergens Stuft, i bol- tenhåf. Herr Stfts-Amtmannen kan icke noga påminna sig under hvad omständigheter de fun- nos, men förmodar alt de varit inkrupna i tång- stjelkar eller dylikt, emedan de svårligen på an- nat satt skulle kunna hafva följt upp i den grof- maskiga håfven. Det största af dessa exemplar är dock blott 13 tum långt, och vi kunna ej an- nat än anse det för en späd unge, så besynner- nerligt det synes vara, att blott ungar, och ännu aldrig något vuxet exemplar skall hafva blifvit träffadt af en så utmärkt art, som utan tvifvel måste lefva och fortplanta sig längs största delen af hela Norriges vestra kust.

2. G. Stuvitzii Nog. (Tab. 2 fig. 4): elon- gatus, compressiusculus, pinnis dorsalibus remo- tis, anteriore humiliore, 3-radiatå, posteriore ra- diis duodecim, postice sensim decrescentibus; caudali emarginatå.

ch DD a8 A2 ID A23 Co Partasns Ner 3 A. 14; C. 10+13+10 5).

Mensure:

Longitudo corporis: A 42,2 mm. (17; poll. Sv.); B 39,0 mm. (14 poll. Sv.). Altitudo maxima (ante p. dorsalem primam): A 4,7;

B 4,7.

4 exemplaren hafva vi funnit fenornas strålar: A 5, 2 D.13, P. 15, A. 14, C. 10+13+10 B: — 5 — 12, —15, —15, — 10+13+10 C: ? — 12, — ?, — 14, — 10+13+10 D: —? — 12, — 2, —15, — ? Bukfenornas strålar hafva vi lika litet här som bos föregående art varit i stånd att räkna.

60

Altitudo ante radicem pinne candalis: A 2,7; B 2,5.

Latitudo maxima (inter opercula): A 3,2; B 3,0. 35 ante pinnam dorsalem primam: A 2,2; B 2,0. 53 ante radicem pinne caudalis: A 1,2; B 1,0.

Longitudo capitis (ad marg. post. opervculi): A 7,7;

TR

Distantia a rostro ad orbitas: A 2,0; B 2,0.

Diameter orbite: A 2,0; B 2,0.

Distantia iovter orbitas: A 1,7; B 1,7. å a rostro ad pinnam dorsalem primam: A 12,0; B 1140.

Longitudo pinne dorsalis prime: A 2,2; B 2,0.

Distantia irter p. dorsalem primam et secundam: A 5,0; B 5,0.

Longitudo pinne dorsalis secunde: A 8,2; B 7,7.

Distantia a p. dorsali secunda ad radicem p. cauda- lissvAr0,;25 Bi

Distantia a rostro ad radicem p. pectoralium: A-8,2; Bi5.

Longitudo pinnarum pectoralium: A 7,0; B 6,7.

Latitudo ad radicem: A 2,0; B 2,0.

Distantia ab apice max. inf. ad radicem p. ventra- litimel AC. 8,56 BET. É

Longitudo infundibuli ventralis, postice: A 2,5.

Latitudo ad radicem: A 1,0 circiter.

Distantia ab apice max. inferioris ad anum: A 19,2; B 18,2. : |

Longitudo pinne analis: A 8,8; B 8,2.

Distantia a pinona anali ad radicem p. caudalis:

SRA GPS LA EE

Longitudo pinne caudalis secus marginem superi- Offe AV dte Di 0.

Longitudo pinne caudalis in medio: A 5,7; B 5,2.

Kroppen är långsträckt, smal och hoptryckt, nä- stan så mycket som hos föregående art, men med vida lägre stjertrot; största höjden, vid första ryggfenans början, innehålles 1 totallängden 8—9 gånger; bredden på samma ställe utgör ej mer än hälften af denna höjd, och bakåt blir kroppen ännu något smalare i förhål- lande till: höjden. Hufvudet är lägre än kroppen, men bredare, som vanligt; dess längd innehålles inemot 5+ gång i totallängden; dess undre profil sluttar starkare än den öfre. "Gapet är uppstigande, underkäken längst,

61

munspringan når baktill under midten af ögat. Tän- derna små och fina i båda käkarne. Ogats diameter innehålles knappt 4 gånger i hufvudets längd, är lika med afståndet från nosspetsen, och litet större än pan- nans bredd mellan ögonen. Pannan är mellan ögonen något kullrig, så att ögats öfre rand ej når fullt upp till bufvudets öfre profil. Gälöppningarne nå fram un- der ögat; 3 gälstrålar.

Kroppens sidor äro på tvärs fårade af 24—25 in- tryckta linier, men dessa fåror äro mindre djupa än på föregående art, och mellanrummen mellan dem lägre och bredare. = Första ryggfenan begynner midt öfver eller något bakom det ställe der buktratten slu- tar, och ungefär öfver midten af bröstfenorna. Den är lägre än andra ryggfenan och har 5 smala, oledade strålar, alla ungefär lika stora, utom den sista, som är mindre. Afståndet mellan första och andra rygg fenan är åtminstone dubbelt så stort som första ryggfenans längd; afståndet mellan andra ryggfevan och stjertfe- nans rot är ännu större, ehuru kortare än andra rygg- fenans längd. Andra ryggfenan har vanligen 12 strå- lar (eller 13, om man vill räkna den sista, hvilken här liksom i analfenan är klufven ända till roten, för tvenne); den första dubbelt finare och kortare än den andra; andra och tredje längst, de följande gradvis aftagande, den sista ungefär hälften så lång som den första; alla ledade och alla, utom de båda första, klufna. — Bröstfenorna äro långa (ungefär + af hela kroppens längd), men föga breda och af en temligen spetsig form, emedan de mellersta strålarne äro längst, och derifrån aftaga temligen hastigt åt båda sidor. Bukfenorna som begynna midt under bröstfenornas rot, äro helt små, föga mer än + så långa som bröst- fenorna; den tratt, som genom deras sammanvexning bildas, synes till formen ej afvika från den hos sam- slägtingarne vanliga. Anus ligger något framom halfva totallängden; bakom densamma en liten konisk papill. Analfenan börjar och slutar på samma ställe som an- dra ryggfenan, med hvilken den också i form och öf- riga förhållanden fullkomligen öfverensstämmer, utom att den har 2 strålar mera. Stjertfenans form är all- deles densamma som hos föregående art; de 10 små strålarne ofvan och nedan äro mycket fina, men på de längre af dem kan man under mikroskopet tydligt

62

urskilja leder. Af de 13 mellersta är den yttersta på hvardera sidan odelt, de öfriga. dubbelt klufna; andra och tredje på hvardera sidan äro längst. sSidolinie fin- nes ingen annan än den raka linie som snörvrätt följer kroppens midt, och bildas af de der sammanstötande muskellagren. Till fjall syntes lika litet på dessa fiskar som på föregående art något spår.

Denna ofullständiga beskrifning, som dock är mera än tillräcklig att skilja arten ifrån alla hittills bekanta, är allasiad efter 4, temligen illa bibehållna exemplar, som funnos S den ofvan- nämnda flaskan tillsammans med 93 exemplar af

föregående art och en Spinachia, alla tagna, efter

Sr påskrift, nära Bergen i December 1834

och nu förvarade i Bergens Museum. «Dessa exemplar, de enda vi sett, äro 1+—13 tum långa, och hafva, liksom samtliga exemplaren af G: Nirs- sont, allt utseende af att vara helt späda ungar. STtuviTz, som ej hunnit närmare undersöka dessa upgar, har ansett dem alla tillhöra samma art, helst alla voro af ungefär sanima storlek och samma färg: ”hvita” (förmodligen klara och ge- sl inlea) De bruna fläckar, om hvilka STtu vitz

nämner, finnas äfven på dessa liksom på G. Nirs-

sont. En rad af svartaktiga punkter går längs roten af analfenan, och en svart linie längs bu- kens undre rand från analfenans slut till stjert- fenans början; en dylik rand går från isthmus mellan gälöppningarne till bukfenornas rot. Spår till en dylik, något bredare lime, eller några stjernformiga flåckar. ses längs sidans midt fram- för roten af sjertfenan; och slutligen finnas afbrutna, eller liksom punkterade linier längs stjertfenans strålar och här och der längs anal- fenans.

(å

63

6. Lophius eurypterus nob. ROSES SR SE

Af slägtet Lophius känner man hittills icke med sälmbhet mer än en Europeisk art. Från denna, äfvensom från de extra-europeiska for- mer dem man, med mer eller mindre säkerhet, uppställt såsom egna arter, afviker betydligt ön lilla art vi här gå blire nålar och hvaraf tvenne exemplar erhållits vid Norriges vestra kust Pet ena af dessa är fångadt år 1834, vid Karmöen utanför Stavanger, och förvaras 1 Bergens Mu- seum. Det andra erhölls den 11 September för- lidet år, ännu lefvande, af Herr Köpman JYnGE i Christiansund, som sett fisken simma lifligt om- Sår i sjelfva hä hen. nära vallenytan, och i anledning af dess besynnerliga utseende fångade den i ett öskar. Detta individ, som är litet min- dre än det Bergenska, har tjenat till modell för den bifogade figuren, och förvaras nu i Lunds

zvologiska Museum "I. Arten utmärker sig isynnerhet genom två karakterer: genom den besynnerliga formen af den första fria strålen på hufvudet, och dess kort-

het i jemförelse med de båda Fe — samt ge-

nom de utomordentligt stora fenorna, af föllken sednare egenhet vi tagit anledning till namnet:

L. eurypterus , adjö capitali primo sequen- tibus duobus plus quam duplo breviore, terminato in cylindrum transversum, crassum, ciliatum; piunis omnibus amplis; pectoralibus exlensis aream lotius corporis 2quantibus.

1D-55-2PD42E-P 273 Vit; A11t;0:8.

") Sedan detta skrefs, har ännu ett tredje exemplar erhållits, vid Manger utanför Bergen, till hvars Mu- seum det genom Hr Stifts-Amtman Curisties försorg blifvit insändt.

64 Mensure:

Longitudo corporis: A 94 mm. (32 poll. Sv.); B 78 mm. (31 poll Sv.).

Altitudo maxima (snupra nucham, ad radinm 3:tium capitis): A 18; B 13.

Altitudo pone lane dorsalem primam: A 12; B 8,5. 4 ante radicem pinne caudalis: A 4,7; B 3,2.

Latitudo maxima ante apert. branchiales: A 38; B 29.

pone aperturas branchiales: A 19; B 12,5.

2” maxima inter apices pinnarum ventralium?

2”

B. 47. Latitodo maxima inter apices pinnarum pectoralium: A 85; B 56. Distantia a rostro ad nucham: A' 25; B 19. ad marg. post. aperture branchi- lige ÅA J36 B: 2035, Prominentia max. Vallo ante superiorem: A 4: B. 4. Altitudo rictäs expansi: A 16; B 14. Latitudo = ,, (5 39kaist AROS Bo LLA Longitudo OSSiS Volenmarullar inst 14; B 11. å ;».-maxillaris: AA. 15:53, BD: Distantia a rostro ad primum ade liberum ca pitis A2555Bi 20 Bönsitudo primi radii: ÅA 6,25 4305 fetitado appendicis dylimdiacei terminalis: AD B 472. Distantia inter radium liberum primum et secundum: AriojosrDsd. oneibadis radii secundi: A 15,5; B 13. Distantia inter radium secundum et tertium: A 12,5; B:9;5t Longitudo radii tertii: A 16,5; B 15,5. Distantia a rostro ad nares: A 3,7; B. 3,7. |

9 intersnares; A 5,5; B 4,7. | 69 a rostro'ad orbitas: A 9,2; B 7.7. | 09 ab angulo oris ad orbitas: A 10; B 7,7. |

Diameter orbite longitudinalis: A 7; B 5,5. I

5 ;» > transversalis: A 6,2; B 5,2. | Distantia inter oculos: A 8,2; B 672. | a rostro ad p. dorsalem primam: A 20,5;

B 22.

69 Distantia a radio tertio libero ad p. dorsalem primam:? ÅA 10,5; B 8,5. Longitudo pinne dorsalis prime: A 9,2; B 6,2. - radii ejus primi: A 14; B 12,5. Distantia inter p. dorsalem primam et secundam: A 6,2; B 4,7. Longitudo p. dorsalis secunde: A 22; B 19. så radii ejus longissimi (sexti): A 16,5; B. 14,5. Distantia inter p. dorsalem et radicem p. caudalis: A 4,7; B 4. Distantia ab apice max. inf. ad radicem p. ventra- lium: A 20; B. 14,5. Longitudo pinnarum ventralinm: A 36; B 19. Latitudo ad basin: A 9,2; B 5,2. E maxima: A 28; B 18. Longitudo pinnarum pectoralium: A 28; B 20. Latitudo p. pectoralium ad radicem: A 9,2; B 7,7. yd å expansarum maxima: A 44; B 33.

Distantia ab apice max. inf. ad anum: A 47; B 39,5. Longitudo pinn2e analis: A 20; B 17.

45 radii ejus longissimi (sexti): A 18; B15,5. Distantia a p. anali ad basin p. caudalis: A 3,7; B3. Longitudo pinne candalis in medio: A 19,5; B 16. Latitudo maxima pinne expanse: A 14; B 12,5.

Hufvudets yta är större än hela den öfriga kroppens; dess största längd, från underkäkens främsta rand till gällockets bakre, är jemnt lika med halfva kroppsläng- den, utom stjertfenan; dess största bredd, mellan gäl- locken, är större än dess längd. Det är mindre platt och nedtryckt än hos LL. piscatorius , så att dess stör- sta höjd öfver nacken innehålles föga mer än 2 gånger i bredden; dock är hufvudets höjd och bredd föränder- lig, allt efter gällockens mer eller mindre utspärrade ställning. Bakom gälöppningarne afsmalnar kroppen på en gång till halfva bredden eller mindre, men är dock här ännu något nedtryckt, så att hela kroppens stör- sta höjd infaller öfver nacken; först längre bakåt, unge- fär vid anus, blir kroppen trind, och slutligen, emot stjerten till, vigglik och hoptryckt som vanligt.

; VUnderkäken, mycket längre än den öfre (öfverskju- ter med +—1 af hela hufvudets längd), bildar med'sin främre rand nästan en halfceirkelformig (rättare: para-

K. VV. Akad. HandL 1844.

66

bolisk) krökning, hvaremot öfverkäkens rand blott är svagt böjd; baktill sträcker sig underkäken temligen långt bakom munviken, och har nära sin artikulation 2 små utåtriktade bentaggar. Gapets bredd, större än dess höjd, utgör, mätt invändigt, omkring hälften af hufvudets största bredd. "Tänderna syllikt spetsiga, något inåtkrökta, sitta till största delen blott fast i tandköttet och kunna läggas mer eller mindre inåt. I underkäken bilda de på visst sätt 2 glesa, alternerande rader, af hvilka den inre är störst. Ofvan sträcker sig, längs yttre kanten af mellankäksbenen ända till munviken, en rad af talrika, men isynnerhet mot sidor- na helt små tänder; innanför denna sitta, liksom i en inre rad, några större tänder, men vanligen blott 1— 2 på hvardera sidan. Plogbenet, som framtill utvid- gar sig till en ovanlig bredd, liksom hos £L. piscatorius , är i hvart och ett af de främre hörnen väpnadt med 2 tlättstående tänder; sedan följer, efter ett tomt mel- laprum, en rad af några få (3—4) glesa tänder längs gombenen. Liksom hos L. piscatorius , ligger en tem- ligen djup urhålkning ofvanföre plogbenet, mellan detta ben och käkbenen. Tungan ytterst kort, men bred, består egentligen blott i ett mjukt öfverdrag längs främre randen af tungbenet. Genom gapets vidd komma de undre svalgbenen att ligga långt fram i munnen, och hvardera af dem bär 2 rader tänder, till formen liknande käkarnes; dessa tandrader, som intaga svalg- benens ränder, stöta framtill samman, men divergera bakåt. Deremot saknas tänder på gälbågarne. I öfver- käken sitta svalgbenen längre tillbaka, och bära lika- dana tänder som underkäkens.

På nosen, tätt bakom käkbenen, sitta på hvarje sida

2 små bentaggar. Straxt innanför dessa sitta näsbor-

rarne, hvilka här hafva samma besynnerliga form som karakteriserar slägtet i allmänhet, af 2 mjuka, cylin- driska vårtor, upphöjda på en smalare stjelk, i spelsen tjockare och försedda med 2 öppningar, en större fram- åt och en mindre bakåt vänd. Ögonen små, något aflånga, ligga riktade snedt utåt, uppåt och framåt, och skiljas genom ett bredt, något konkavt mellanrum. Ungefär midt öfver ögonhålen sitter i dess rand en liten bentagg; bakom denna, något framom det ställe der ögats öfre och bakre rand stöta samman, en an- nan vida större tagg, och längre bakåt följa, i samma

67

rad, ytterligare 2 större taggar. Sedda ofvanifrån, bilda dessa taggar tillsammanstagna tvenne bakåt diver- gerande rader på hufvudets midt. I nacken höja sig, nära medellinien, -två taggar, en på hvardera af de öfre nackbenen, och framför och något utanför dessa sitta ännu två mindre. En tagg sitter också midt bak- om ögats bakre rand.

De breda, långsamt sluttande kinderna öfvergå bakåt utan märklig gräns i gällocks-styckena, hvilka alla äro så öfverdragna af huden, att deras form och inbördes gränser ej låta sig utan dissection bestämmas, och genom en sådan hafva vi icke velat skada något af exemplaren. Så mycket vi dessförutan kunnat mär- ka, afviker deras form knappast från de motsvarande benens hos den vanliga Hafpaddan; liksom bos denna, utskjuter äfven här en bentagg från midten af under- locket, eller från det ställe, der detta bens uppstigan- de gren förenas med den horizontela. Äfven gälöpp- ningarne visa till läge, form och storlek inga afvikelser från den vanliga arten.

Af de 3 fria strålar, som sitta på hufvudet, är den första kortast, mer än dubbelt så kort som de båda följande. Den fästes med en bred rot, tätt bakom öf- verkäkens rand, mellan näsborrarne, är midtpå mycket smal och tunn, men blir mot ändan åter tjockare, och slutas med en trind tvärliggande vals, som är tjockast i midten och något afsmalnar åt båda ändar, hvars längd på tvären är nästan lika med hela strålens höjd, och hvars hela öfre och yttre rand är besatt med långa, hvita hår, tillbakaböjda öfver dess kant, så, att deras spetsar, då strålen ligger nedfälld, riktas framåt. Hela strålen med denna besynnerliga apparat i ändan (se fig. 3) kan närmast jemföras 'med en damborste. Afståndet mellan första och andra strålen är något "mindre än hälften af första strålens längd. Andra strå- len har en helt olika form än den första, i det den är tjockast vid roten, och derifrån ständigt afsmalnar, ända till en fin spets; denna stråle är besatt, utefter hela sin längd, med 2 rader alternerande fransar, hvilka sjelfva mer eller. mindre tydligt hafva formen af ett fre klufvet blad, och hela strålen liknar således ullkomligt hvad botanisterna kalla ett folium pinna- tum > foliolis pinnatifidis ; de större flikarne afvexla of-

68

tast med en liten rudimentär, odelt flik ').. Tredje strå- len fästes långt bakom den andra (så att denna, ned- fälld, når föga öfver dess rot), litet framom nackens taggar; baktill, vid roten fästas den vid huden genom en hinna, som gör att den icke kan fullkomligen upp- resas. Dess längd, som synes något variera, är dock på båda gle större än stöden strålens; dess form och dess fransar likna dennas, men fransarne begynna först på något afstånd från ref

Efter ett mellanrum , något större än denna strå- les halfva längd, följer dei nu egentliga första rygg- fenans. Herrar tydning af hufvudets trådar hos Lo- idee såsom fria FE hörande till första ryggfenans, får hos denna lilla fisk den tydligaste beläst ty

de 3 strålar af hvilka denna fena består, likna här i

allt de båda föregående, utom att de vid basen sam- manhåällas af en hinna. Föröfrigt är den största delen af dem fri, och på de båda främsta besatt med allde- les likadana fransar som den andra och tredje fria strålen. De äro vidt skilda från hvarandra, snedt till- häftade och kunna icke fullkomligen uppresas; den första är längst, den sista kortast.

Från sista sstiålkr i första ryggfenan går en hinna, som sammanbinder den med första sfräden i andra ryggfenan; afståndet mellap båda fenorna är ej större än ,',—4+; af totallängden: Strålarne i andra ryggfenan

") VAL Lophius piscatorius hafva vi begagnat till jem-

förelse små exemplar, af I tums längd. Det ena af dessa har på den andra och Iredie: fria strålen, äfvensom på I ryggfenans strålar, en mängd dvlika fransar, men i proportion mindre, mer MESA och mindre regelbundna, alldeles SAM de af VALEN- CIENNES heskrilvas. Vi nämna detta emedan Herr Krörer (Danm. Fiske 1 pag. 458), som aldrig fun- nit dessa fransar, synes betvifla deras närvaro. På del andra exemplaret äro de föga märkbara, lika- som vi aldrig sett dem på stora exemplar, der de fria strålarne vanlietvis äro mer eller mindre nötta och skadade. På båda dessa små exemplar är också första fria strålen, ändfliken inberäknad, vida kor-

tare än de båda följande, tvärtemot vanliga förhål- /

landet.

69

sammanbindas ända till spetsarne af huden, som hos denna art icke på någon af fenorna är tjockare än att strålarne synas tydligt igenom och öfverallt med lätt- het kunna räknas. Särålagne äro temligen vidt skilda, utom de båda första, som stå nde närmare; illa äro oledade och odelta, men mjuka och böjliga. För- sta strålen är kort, andra, tredje och fjerde tilltaga betydligt i iängd, 4:det>Bi de äro ungefär lika långa och längst, hvarefter de följande ältar så, att 7 11(:te eller näst sista är föga längre än första, och den sista kortast af alla, 3 så lång som den första. Strå- larne i denna fena kunna fullkomligen uppresas, och fenans höjd är då så betydlig, att den i midten är åtminstone dubbelt så hög som kroppen på detta ställe.

Bröstfenorna utmärka sig hos denna art genom en utomordentlig vidd; derås storlek tillåter dem här icke ens atl utbreda sig i samma plan, uian fenans bakre del är, liksom af Bei på utrymme, nedviken, vinkel- rätt mot främre delen. Utspänd, har hvardera bröst- fenan en vidd större än hela hufvudets, och blott bred- den af fenans horizontella del är större än hufvudets både längd och bredd. Sedd ofvamfrån, har fenan nä- stan formen af en cirkelsektor på 90? eller något der- öfver; de första 20 strålarne, som utbreda sig hori- zontelt, äro nemligen, med undantag af de båda för- sta, nästan af samma längd: eller tilltaga nästan omärk- ligt intill den 20:de. Vid den 20:de strålen slår sig fenan nedåt och blir vertikal; de 7 strålar, som upp- taga denna del af fenan, aftaga betydligt i längd ända till den sista, som är kortast af alla och knappt hälf- ten så lång som den första. Alla strålarre äro enkla och sammanbindas af hbinnan ända till spetsarne, hvilka göra hela fenans rand liksom naggad:.

Bukfenorna , som sitta långt fram på afrudets undersida, nästan midtemellan underkäkens främre och gälöppningarnes bakre rand, utmärka sig också genom sin storlek; utspända, väcka de långt ln hufvudets sidor, och ses således ofvanifrån. Den lälla taggstråle, som sitter främst, är noga förenad med den första mjuka strålen och nästan omärklig; af de öfriga 5 strå- larne är den 4:de längst, den första kortast, den an- dra och den sista ungefär lika långa. Hela fenan har formen af en bred oval, den binna, som ända till spet-

70

sarne sammanbinder dess strålar, är tjockare än på de andra fenorna. Märkvärdig är den olika storleken af dessa fenor hos de tvenne individer vi haft till under- sökning; hos det större (A, jemför mätningarne ofvan- före) äro de inemot dubbelt så långa, eller förhålla sig till fenorna på det mindre, relativt till individer- pas storlek , som 5 till 3. Äfven bröstfenorna äro hos detta exemplar, såväl absolut som relativt, större än på det aftecknade, och denna olikhet antyder måhända könsskillnad.

Anus ligger i midten af totallängden, ungefär un- der mellanrummet mellan andra och tredje strålen i bakre ryggfenan, och ett litet stycke der bakom, un- der ryggfenans 4:de stråle, börjar Analfenan. Denna liknar både till form och storlek andra ryggfenan, men är ännu något högre, och sträcker sig närmare stjert- fenans rot. Den 5:te—7:de strålen äro ungefär lika långa och längst, den sista något kortare än den för- sta. Strålarne äro oledade och odelta, temligen långt skilda från hvarandra, utom de båda första och sista.

Stjertfenan är långsträckt (litet mer än i af to- tallängden), smal, vigglik med afrundad spets; den understa strålen är kortast, dernäst den öfversta; de 4 mellersta af samma längd och längst. Alla äro leda- de, med få, men långa leder, och alla i ändan klufna utom de båda yttersta.

Huden är slapp, löst fästad till kroppen och utan spår till fjäll. Deremot är hela kroppens öfre sida mer eller mindre tätt besatt med flikiga (pinnatifida) fran- sar, som vanligen ha 2 smalare flikar på hvarje sida och en större, rundad ändflik. ”Tätast sitta dessa fran- sar längs underkäkens rand, der de liksom bilda två alternerande, blott midtpå under en liten sträcka af- brutna radar — samt bakom hufvudet längs kroppens båda sidor, dem den största raden af fransar går ne- danför sidolinien, från bröstfenornas rot till stjertfenans 1 en spörrätt linie, som derjemte bildar en skarp gräns mellan öfre och undre sidans färg. Liknande flikar, men vanligen spetsigare; sitta strödda på hufvudets och bröstfenornas öfre sida. samt, som förut nämndt, på de 2 bakre fria strålarne på hufvudet och på första ryggfenans strålar. Men på bakre ryggfenan och stjert- fenan saknas de alldeles, äfvensom på hela kroppens undre sida och på den innersta, nedåtböjda delen af

71

bröstfenorna. Deras gräns sammanfaller alldeles med gränsen mellan öfre sidans gråaktiga och undre sidans hvita färg.

Sidolinien antydes genom en rad af hvita punkter, vanligen infattad i en mörkare rand, och har det egna, att den liksom hos Chimera på hufvudet grenar sig i flera slemkanaler”). En sådan rad af slemöppningar går tvärs öfver nacken; en annan linie i flera bukter öfver pannan, ofvanför ögat och ned till näsborrarne; en tredje till ögats bakre rand; en fjerde ned till un- derkäkens bakre vinkel; en femte ned till hufvudets yt- tersta eller bakersta hörn; en sjette löper, i ett par bukter, öfver kinden, gör derefter en starkare bukt uppåt ögat, och går slutligen rakt framåt ända till öfver- käkens rand; en sjunde längs sjelfva öfverkäkens rand, o. s. v. (jfr figuren). Utom de här nämnda linierna sitta flera små slemöppningar, men strödda och utan så tydligt sammanhang, på flera ställen af hufvudet, äfvensom vid bröstfenornas rot. Efter att hafva lem- nat hufvudet, gör sidolinien, ofvanom bröstfenornas rot, en krökning uppåt, löper sedan i början närmast ryggen, men i samma mån som den nalkas stjerten, närmare undersidan. Under hela sitt lopp beskrifver den aldrig någon fullkomligt rät linie, utan buktar mer eller mindre, isynnerhet på stjerten.

Den lefvande fiskens färg: hela kroppen ofvan och fenorna enfärgade, spräckliga af gulgrått och svart- grått; hela undre sidan hvit; bukfenorna med svart hinna och hvitaktiga strålar. Pupillen mörkblå, der- ifrån utgå till kanten af ögat 10 hvitaktiga strålar ge- nom iris, som eljest är grå.

De båda hittills bekanta exemplaren af denna art äro funna på vidt aflägsna ställen af Norriges kust. Redan af dess kroppsform, såväl som af hvad man känuer om dess samslägungar, synes man vara fullt berättigad att sluta, att denna fisk ingalunda hör till dem som företaga några längre resor eller flyttningar; så att den med

") Dylika finnas äfven på L. piscatorius , åtminstone på yngre exemplar, men synas hittills af alla beskrif- vare hafva hlifvit öfversedda.

cÅ

bestämdhet måste anses som ståndfisk vid Nor- riges vestra kust, om ock som en bland de allra-. sällsyntaste. Allt hvad vi om dess lefnadssätt kunna förmäla, är att det Christiansundska exem- plaret, som ofvan nämndt, sågs simma omkring 1 sjelfva vattenbrynet och der lät taga sig. I en skål med hafsvatlten hölls denna lilla fisk i ett par dagars tid lefvande, och stod gerna i skålen rätt upp och ned, eller simmade till och med ofta på ryggen, med nosen rotande i bott- nen. Månne de besynnerliga trådarne på hbuf-

vudet skulle hafva det ändamål, att under denna

fiskens ställning tjena som känslo-organer?

7. Chironectes arcticus nob. (Tab. 3, fig. 4 och 5).

Slägtet Chironectes har hitulls ansetts ule- slutande tillhöra de varma hafven. Det var så- ledes ovänltadt att finna en art deraf vid Nor- riges kuster, och det ända upp vid Ishafvet. Det KITS nådde och beskrifna exemplaret, som tillhör Bergens Museum, har för omkring 20 år tillbaka blifvit nedsändt från Risarite lön. af n. v. Commendeur-Kapitain Curistir, tillsammans med åtskilliga andra fiskar, hvilka han under ett två- årigt vistande i dessa trakter samlat 7); ännu ett annat, mindre exemplar hade medföljt, hvilket sedermera på obekant sätt förkommit. De dropp-

") Sedan detta skrefs, har Stifts-Amtman CurRISTIE lyc- kats erhålla närmare underrättelse om tiden och stäl- let, der denna för vår Fauna så märkvärdiga rekrut erhölls. Den fångades vid Wardöehuus år 1826, af Köpman A. E. Brootkors, i håf bland en del Låd- dor (Mallotus arcticus)

173

formiga fläckarne på buken och sidorna hade ännu då Foken ankom till Bergen varit starkt guld- glänsande, hvilken färg numera öfvergålt till h vitaktig.

Arten hör till den afdelning af slägtet, som har slät och glatt hud; en afdelning som bildas af Ch. pictus VALEnc. ddh flera arter, som äro med denna ganska närbeslägtade och hittills blott tem- ligen ofullständigt beskrifna. Att dömma så väl af de beskrifningar och figurer, dem man hittills eger af dessa selen: som af några exemplar af Ch. pictus och närstående former, hvilka vi i Lunds zoologiska Museum haft willfälle jemföra med det Norrska, kan detta icke med någon af dem förenas, utan synes vara en egen och ny art; hvilket också redan stället der det blifvit funnet, kunde ge anledning att förmoda. Arterna af slägtev Chironectes , sinsemellan så lika alt LinsÉ sammanslog alla på hans tid bekanta till en enda, Lophius Histrio, bafva vid sednare under- sökningar befunnits ganska talrika, ehuru svåra all med skarpa karakterer skilja från hvarandra VALENCIENNES har redan 18 som han anser någor- lunda säkra och 8 osäkra. Men de flesta af dessa arlers begränsning är ännu temligen vacklande och ohestämd, och man känner litet eller intet om deras möjliga förändringar, ehuru dessa tro- ligen äro ganska betydliga, efter man sällan får se två fullkomligen lika individer. Om det vis- serligen, under Sådana omständigheter, vore för mycket vågadt att tro sig, af ett. enda under- sökt individ , kunna med säkerhet uppställa och karakterisera en ny art; så vore det måhända ännu mera oriktigt att sammanslå detta, genom silt geografiska förekommande så märkvärdiga individ, med andra former, från hvilka det åt-

74

minstone synes, i flera väsendtliga afseenden, af- vika. Framtiden skall, hoppas vi, lemna när- mare upplysning om denna arts förekommande och utbredning, och på samma gång upplysa om hvad som är konstant och hvad som är tillfälligt i de egna karakterer detta individ företer. Vi anse oss emellertid böra så fullständigt som möj- ligt beskrifva detsamma, kallande det tillsvidare:

Ch. arcticus: l&evissimus, appendicibus cuta- neis raris, sparsis, validis, subeylindricis, basi vaginatis et corporiarcte adpressis, apice pinnalis.

P:4230 Pi10755NV:535 ANA Gt:

Mensure:

Longitudo corporis totius: 47 mm. (13 poll. Sv.) Altitudo maxima (a radice p. ventralium adjregionem nuche): 21,7 mm. — == ante radicem pinne caudalis: 5,2. - — — capitis maxima: 15,5. Latitudo maxima (ante radicem p. pectoralis, supra operculum): 7,2. Distantia a rostro ad marg. post. operculi: 11,7.

— — — ant. orbite: 3,0. Diameter orbite longitudinalis: 3,7. — — = transversalis: 3,2.

Distantia inter orbitas: 3,2. — a marg. post. orbite ad marg. post. oper- cut 50: — a marg. inf. orbite ad marg. inf. capitis: 4:7. Altitudo rictås expansi: 6,2. Latitudo — rd NER FS Distantia a rostro ad radium capitlis primum: 2,2. Longitudo radii primi: 3,2. Distantia inter radium primum et secundum: 0. Longitudo radii secundi: 7,2. Distantia inter radium secundum et tertium: 5,2. Longitudo radii tertii: 7,7. Distantia inter radium tertium et initium pinne dorsalis: 9,2. Longitudo pinne dorsalis: 14,0.

20

Longitudo radii ejus longissimi: 12,5. Distantia inter p. dorsalem et radicem p. caudalis: 4,7. — a rostro ad pedunculum pinne pectora- liss 42,5. Longitudo pedunculi: 8,7. Latitudo — 3,0. Longitudo pinne pectoralis: 10,2. Distantia ab apice max inf. ad radicem p. ventra- lium: 14,7. Longitudo pinnarum ventralium: 11,0. Latitudo ad radicem: 3,0. Distantia a rostro ad initium pinne analis: 23,5. Longitudo pinne analis: 6,7. — radii longissimi: 11,0. Distantia inter p. analem et radicem p. caudalis: 4,jo. Longitudo pinne caudalis: 14,0.

Kroppen är hög och hoptryckt, så att största höj- den, som infaller mellan nacken och bukfenornas rot, innehålles litet mer än 2 gånger i totallängden; och största tjockleken, som infaller ungefär på samma ställe, 3. gånger i höjden. Då buken hos detta slägte kan efter behag utspännas eller hopdragas, så bestämmes kroppens form egentligen derigenom, att bäckenbenen nedstiga mycket starkt från strupen, och hindra der- igenom buken från att falla alldeles samman; när bu- ken är indragen, uppkommer således en djup insnöring mellan de båda fasta punkterna, som motsvara buk- fenornas och analfenans fäste. Hufvudet är högt och hoptryckt liksom kroppen; sedt från sidan, är dess omkrets nästan rund, dess längd, till bakre randen af gällocket, utgör + af totallängden, dess höjd är + större än längden, Dess öfre profil nedstiger starkt, i en nå- got bågböjd linie, från nacken ända till nosen; dess undre profil, som bildas af den liksom utspända, kö- lade strupen, nedstiger ungefär lika starkt, men i en rät linie, som oafbrutet fortsättes ända till bukfenor- nas rot. Pannan och nacken äro något kullriga, huf- vudets sidor nästan lodrätta. Ryggen är framom rygg- fenan temligen bred och afrundad, men blir sedermera längs hela fenans rot smal och hoptryckt; likaså bu- ken längs analfenan. Bakom rygg- och analfenan bil- das på vårt exemplar af den slappa huden ett veck eller liksom en hinaktig köl, som når till stjertfenans rot.

Munspringan starkt uppstigande, når baktill knappt under ögats främre rand; båda käkarne af samma längd. Gapet af medelmåttig storlek, uppspändt af större höjd än bredd, läpparne temligen tjocka, isynnerhet den undre. Längs hela underkäkens rand sitter en enkel rad af temligen starka, glesa tänder, alla nästan af samma storlek, inåt riktade men nästan raka, isynner- het de främsta; såväl innanför som utanför denna rad kan ännu en rad mindre tänder urskiljas, hvilka rader framtill äro mera afbrutna än på sidorna. På mellan- käksbenen sitta tänderna mera oregelbundet, i ett par otydliga rader, stora och små om hvarannan, och äro mer inåt riktade än i underkäken; främst i munnen saknas de. Bakom mellankäksbenen ett stort gomsegel, och bakom detta finnes på plogbenet en midtpå af- bruten, men på sidorna bred och, som det synes, tre- dubbel rad af dylika, temligen långa och spetsiga tän- der; hvilken rad sedermera bakåt fortsättes i en dy- lik, tredubbel tandrad på hvardera gombenet. Taän- derna på gälbågarne och svalgbenen äro temligen glesa, men långa och hvassa. Tungan utan tänder, bred och platt med tunna kanter, |

Främst på nosen sitta en mängd små vårtor med cirkelrund öppning, förmodligen slemöppningar, och färre dylika ses äfven strödda utan ordning på den öf- riga delen af hufvudet äfvensom här och der på krop- pen. För näsborrar bafva vi antagit 2 dylika öpp- ningar, belägna på hvardera sidan helt: nära nosen, den ena rakt bakom den andra och något längre skilda från hvarandra än deras diameter; likväl afvika dessa blott genom en något mera regelbunden ställning från de öfriga öppningarne. Ögonen stora, vertikala och riktade rakt åt sidorna, hafva något större längd än tvär-diameter. Deras inbördes afstånd är lika med deras diameter, och lika med deras afstånd från nos-spetsen; afståndet till gällockets bakre rand är dubbelt så stort, till hufvudets undre rand nära halfannan gång så stort. Gällocksstyekena äro så dolda under buden, att deras form ej kunde bestämmas utan dissection, som det ej var oss tillåtet att företaga. Gälöppningarne, som hos detta slägte sitta i sjelfva armvecket, bakom och un- der det skaft som uppbär bröstfenorna, äro helt små (£ mm. i diameter), ruvda.

7 Vj

Liksom hos Lophius , finnas här på hofvudet 3 fria strålar. Den första är nästan hårfin, mjuk och böjlig, och bär i spetsen en liten hudflik; nedtill inne- slutes den, ungefär till sin halfva längd, inom en skida, som förenar den med andra strålen. Den andra strå- len är dubbelt så lång som den första och mångdub- belt tjockare, isynnerhet vid basen; ändar sig trubbigt och förbindes baktill med hufvudet genom en tjock hudflik, som dock tillåter den att uppresas vertikalt. Nedfälld, når den öfver roten af den tredje strålen. Denna är föga längre än den andra, men omkring dub- belt så tjock under hela sin längd; i ändan liksom tvärhuggen och under hela sin längd bunden till ryg- gen genom en hudflik, som gör att den icke kan upp- resas mer än hälften så högt som den andra (435” un- gefär). Oaktadt sin tjocklek, är den dock, liksom den andra strålen, ej utan en viss mjukhet och böjlighet; nedfälld, når den icke fullt till ryggfenans början

Ryggfenan, som innehålles 33 gång i totallängden, begynner öfver bröstfenornas skaft och går så långt ut på stjerten, att dess sista strålar nå vida öfver stjerl- fenans rot. Dess strålar äro långa, men snedt tillhäf- tade eller starkt bakåt riktade, och kunna ganska ofull- komligt uppresas. Fenan är nästan jemnhög, dock till- taga de främsta strålarne småningom intill den 9:de, som är längst, hvarefter de 3 sista hastigare aftaga. Alla äro ledade; de 9 första enkla, de 3 sista tvåklufna ända ned till roten. I denna, såväl som i alla de öf- riga fenorna, sammanbindas strålarne af en tjock hud, som lemnar en betydlig del af spetsarne fria.

Bröstfenornas skaft (Armen) är innemot så långt och bredt som sjelfva fenan; detta skaft förenas i arm- vecket genom ett temligen bredt hudveck med krop- pen, och kan föga röras uppåt eller nedåt; blott i borizontel riktning tryckas intill kroppen (är då rik- tadt rakt bakåt), eller aflägsnas derifrån, till en rät vinkel. Litet bakom armvecket, på inre sidan af sjelfva armen, och nedanför det ofvannämnda hudvecket, är den lilla gälöppnivgen belägen... Mot armen bildar sjelfva fenan ev alldeles rät vinkel, ligger, då armen är till- tryckt, rakt uppåt riktad, och når då med spetsen långt upp på ryggfenan, men kan rotera kring ändan af armen och efter behag riktas utåt eller nedåt. Fenan ensam, utom skaftet, innehålles 41 gång i totalläng-

78

den; dess form är jemnbred, i ändan afrundad, och alla dess strålar äro i spetsen fria; den mellersta strå- len är längst, den första längre än den sista.

Bukfenorna , som fästas under hnfvudet, på det djupt nedstigande bäckenbenet, äro längre, men smalare än bröstfenorna. Mellersta strålen är längst, första och sista, andra och fjerde ungefär lika långa; alla enkla och i spetsen fria.

Anus ligger litet framom halfva totallängden, och motsvarar ungefär mellanrummet mellan ryggfenans 8:de och 9:de stråle. Straxt bakom anus begytner anal- fenan , och slutar litet längre baktill än ryggfenan; är nästan jemnhög liksom denna, och föga lägre, så alt den med sina bakersta spetsar når ännn längre ut på stjertfenan. Den 3:dje—5:te strålen äro ungefär lika långa och längst, den sista ungefär så lång som den första. Alla äro ledade, och alla, utom den första klufna.

Stjertfenan är utomordentligt lång, af samma längd som ryggfenan och innehålles således blott 33 gång i totallängden; föröfrigt jemnbred, i ändan afrundad, så att de mellersta strålarne äro längst, de följande grad- vis, men småningom aftaga. Alla äro ledade, och alla, utom den öfversta och nedersta, klufna.

Huden är naken och slapp; någon sidolinie kan icke urskiljas. Strödda på kroppen, utan ordving och utan symmetri förekomma: 1:o, små runda slemöpp- ningar, talrikast på nosen, vid hvars beskrifning de redan blifvit omnämnda — och 2:0, stora (de största ända till 7—8 mm. långa) och tjocka, cylindriska eller något nedtryckta flikar, vid basen, stundom ända till tredjedelen eller mera af hela sin längd, inneslutna inom en egen skida, som är fastvuxer oil den öfriga huden och håller fliken tryckt intill kroppen; föröfrigt temligen mjuka och böjliga, ungefär som fenornas slvå- lar; ödh tvåsidigt, nästan som spolen på en pennfjäder, kantade med en mängd långa, smala, jemnbreda fran- sar, hvilka vanligen utgå parvis i små reguliera mel- lanrum, som här och der likna leder. På ena sidan af vårt exemplar finnas (se fig. 5, som föreställer ett stycke af sidan, 3 gånger förstoradt) 5 stora sådana flikar, den ena midt på ryggen, straxt framom fenan, men riktad snedt åt sidan och nedåt, i hvilken ställ- ning den qvarhålles genom den fastvuxna skidan vid

79

roten, de öfriga på sidorna — samt dessutom ett par mindre på buken och strupen. På andra sidan finnas blott 2, men ganska stora flikar, en mellan strupen och bukfenornas rot, och en vid roten af ryggfenan.

På vår fisk, som inemot 20 år legat i brännvin, var färgen gråbrun, här och der marmorerad med mörkbrunt; mörkbruna tvärband äro i synnerhet märk= bara på de vertikala fenorna, och ar sådana räknas på ryggfenan 5, på analfenan 2 och på stjertfenan 4. Föröfrigt får fisken isynnerhet ett brokigt utseende derigenom, att bakre delen af hufvudet, hela buken och sidorna äro beströdda med talrika, större och min- dre, merendels droppformiga hvita (liksom mjöllika) fläckar, strödda utan ordning och symmetri, men sär- deles skarpt begränsade; stundom sammanlöpa flera af dem till en enda. På ryggen på stjerten saknas de alldeles. Dessa fläckar hafva varit gulglänsande, ännu då fisken kom till Bergen. Iris är ännu starkt guld- glänsande.

Flera arter af slägtet Chironectes lefva midt

ute i de varmare Oceanerna, bland de massor af Sargasso och andra Fucaceer som der kring- flyta. Från Amerikas kuster går, som bekant, en gren af den stora Golfströmmen tvärtöfver Atlantiska hafvet åt Island och Norrige, och drif- ver årligen Amerikanska frön (af Mimosa scan- dens, Dolichos urens 0. s. v.) till Norriges ve- stra och norra kuster "). Omöjligt är icke att denna äfvensom följande art, båda tropiska och pelagiska former, på samma sätt kommil till dessa kuster; och benämningen arcticus vore i så fall mindre egentlig, ehuru vi åtminstone provisoriskt anselt oss ganska väl kunna tillämpa den på en art af denna tropiska slägt, som blifvit funnen lefvande flera grader norr om polcirkeln.

”) Jfr. WanrenBerRG, Flora Lappon. pag. 506.

30

8. Sternoptyx Olfersii Cuv. (CIab: 3, fre. 0)

En icke mindre oväntad tillökning för Scan- dinaviens Fauna är det besynnerliga slägtet Sternoptyx. Det aftecknade och beskrifna exem-

laret, som tillhör Bergens Museum, är funnet

uppkastadt på strandan, vid Ranen i Helgeland, den 16 Mars 1835; och dessutom förvaras i Ber- gens Museum en teckning af ett annat exemplar, som äfven erhållits i Nordlanden, och torkadt kommit i numera aflidne Doktor HaArtraGers hän- der, som låtit afteckna detsamma. Vi hafva re- dan vid föregående art omnämnt Golfströmmen såsom den möjliga orsak, som kunnat föra så långväga fremlingar till dessa kuster.

Båda exemplaren synes tillhöra samma art, S. Olfersii Cuv., hvars egentliga hem är de var- mare delarne af Atlantiska hafvet; och öfverens- stämma ganska noga såväl med Cuviers figur "), som med ett i Lunds zoologiska Museum befint- ligt exemplar från de tropiska hafven; men då Cuviers hela beskrifning, den enda vi hitulls ega af denna märkvärdiga art, inskränker sig till elt par rader, torde en närmare beskrifning och en trogen figur af vårt Norrska exemplar icke vara utan intresse.

Ingen af våra fiskar, utom flundrorna, har en så hög och hoptryckt form som denna. Kroppens längd utgör 73 millim (3 Sv. tum); största höjden, som in- faller öfver midten af ryggens kam, utgör, deuna kam inberäbnad, 40 mm., således mer än hälften af total- längden, hvaremot största tjockleken (12 mm.), som infaller vid förlockets vinkel, nära hufvudets nedre och bakre hörn, ej utgör fullt tredjedelen af höjden. yen

allt

”) Regne Animal pl. ös HE:

81

allt faller kroppens största tjocklek betydligt nedanför midten, så att det isynnerhet är dess öfre hälft som är hoptryckt och tunn. Hufvudet, hvars längd inne- hålles jemnt 4 gånger i totallängden, har samma be- synnerliga, höga och hoptryckta form som den öfriga kroppen: Dess höjd öfver nacken är inemot dubbelt så stor som dess största längd från nosspetsen till gäl- lockets bakre rand; dess öfre profil, obetydligt konvex eller nästan rät, stupar jemnt emot nosen, dess undre uppstiger, från underkäkens fäste, så starkt att mun- springan blir nästan vertikal. Underkäken, i sig sjelf kortare än den öfre (den upptages innanför denna, när munnen är sluten) får härigenom utseende att vara be- tydligt längre, så snart munnen öppnas. Pannan är platt, mellan ögonen helt smal, och begränsas af två smala, upphöjda benkammar, hvilka fortsältas ända till nacken och såväl framföre som bakom ögonen lemna emellan sig ett något bredare rum; hufvudets sidor äro nästan lodrätta, dock sluttande så mycket utåt, alt hufvudet, såsom förut nämndt, blir bredast vid nedre och bakre hörnet. Bukens undre rand, från strupen till bakfenornas rot, har formen af en smal och skarp benköl (bildad enligt Cuvier af bäckenbenet); och på ryggen, framom ryggfenan, reser sig en dylik, men vida högre kam (bildad genom sammanvexning af de främre interspinalbenen). Rygglinien bildar en uppsti- gande båge från nacken till benkammens slut, och nedstiger derifrån oafbrutet, nästan i en rät linie, ända till stjertfenans rot. Buklinien nedstiger mycket starkt från underkäkens spets, bildar en vinkel något framom underkäkens rot, och en annan (den utskjutande spetsen af symphysis ossium humeri) framom bröstfenornas rot, vid benkölens början. Sjelfva benkölen bildar en båg- formig, nästan jemn krökning, och slutar baktill under midten af första ryggfenan, med 2 små, men hvassa och spetsiga taggar (uteglömde på fig. 6). Derifrån aftar höjden plötsligt, i det buklinien uppstiger med en lodrätt afsats, som utgör en + af kroppens höjd på detta ställe; bakom denna afsats uppstiger buklinien ända till stjertfenans rot med långsam, men nästan jemn sluttning, ett par oregelbundna bugter oberäknade.

Gapet är stort, af större höjd än bredd, när det ulspännes. Dess öfre rand bildas framtill af de små

EK. V. Akad. Handl. 1844.

82

mellankäksbenen, på sidorna af de stora käkbenen; de förra bära en enkel rad syllika, spetsiga, något inåt krökta tänder, 7—8 på hvarje sida, hvaraf de främsta äro störst. Käkbenen äro flata och tunna; när munnen är sluten, når deras bakre hörn under ögats bakre rand; deras främre rand är helt tunn, konvex, lägger sig upptill utanför mellankäksbenet, och är besatt med en rad af syllika, nedåtriktade men föga krökta tän- der, ungefär af samma storlek som länderna på mel- lankäksbenet; de sitta glest, 13—14 på hvarje sida, längs hela benets rand och således långt bakom sjelfva munspringans slut; på vårt exemplar voro de flesta atfallna, men deras ställe betecknas genom fördjupnin- gar i käkbenets rand, som derigenom, isynnerhet mot

nedre ändan, blir liksom sågtandad. Inne i munnen fin-

per man, långt åt sidorna, ett aflångt fält med små kardlika tänder på hvardera gombenet. Äfven svalg- benen äro väpnade med tänder, men exemplarets be- skaffenhet tillät ej någon närmare undersökning af dessa. Underkäkens grenar äro baktill bredast, och afsmalna framåt så starkt att hvardera grenen nästan får for- men af en likbent triangel, hvars basis vänder bakåt; deras nedre och bakre hörn utskjulter i en liten tagg, och i spetsen, der båda grenarne mötas, sitter en knöl på undre sidan. Längs hela deras undre rand och på föga afstånd från densamma löper en stark benkam, som först fram: emot symphysis förlorar sig. Tänderna sitta i underkäken liksom i den öfre, 1-en enkel rad, 12—13 på hvardera sidan, äro syllika och föga krökta; de 8 mellersta äro små, sedan följer, efter ett tomt mellanrum, på hvardera sidan en vida större tand, liksom en hörntand (orätt tecknad på fig. 6): bakom denna följa 1—2 små, så åter 1—2 större (eburu ej så stora som hörntanden), samt slutligen 3—4 smärre och större om hvarandra,

Tungan är rudimentär, eller kan sägas alldeles saknas, emedan framändan af os hyoideum framskjuter alldeles naken, tvärhuggen, och blott på undre sidan öfverdragen med en broskartad valk. Omedelbart i dess främre ända fästas de båda grenar som bära gäl- hinnans strålar, och från dem uppskjuler, nära deras början, en mjuk, konisk papill på hvardera sidan om tungbenet. En följd af hufvudets form och munnens nästan lodrätta ställning är, alt gälhinnan med dess

83

strålar ligger under och framom munnen, när denna är tillsluten, i stället för bakom densamma, som van- ligt. Då gällockens plats är den vanliga, följer också häraf att munspringan befinner sig på visst sätt mellan älhinnan och gällocken, hvilka äro skilda från hvar- andra; och då Herrmann påstod att slägtet Sternoptyx saknade gälstrålar, var det förmodligen derföre att han sökt dem på deras vanliga ställe, under gällocken. Tungbenets sidogrenar, som bära gälstrålarne, äro hori- zoutela; sjelfva strålarne riktas ungefärligen rakt nedåt, och båda gälhinnorna äro sammanvuxna till en jemn- hög, tunn och genomskinlig krage, som omgifver stru- pen, och hvars fria rand är horizontel, bakull slutande vid undre hörnet af ögonlocket. Strålarne i binnan äro 9, af hvilka den främsta sitter nästan i medellinien, således helt nära den motsvarande strålen på andra sidan; sedan följa 3 strålar, tätt sittande, parallela med den första, och alla ungefärligen lika långa3s de sista 3 strålarne sitta på längre afstånd från hvarandra och divergera något i spetsen, men äro föga längre än de 6 föregående.

Främre paret näsborrar sitla något närmare ögat än nosspetsen, på föga afstånud från hvarandra, och äro temligen stora, cirkelrunda; i deras främre och inre hörn utskjuter en liten rund valk. Bakre paret sitter ej långt från det främre, men längre ut från medelli- nien, ungefär midt emellan främre näsborren och ögats rand; de äro större än de främre och aflånga på tvärs. Ögonen , som äro temligen stora, hafva fått deltaga i hufvudets enorma utsträckning i höjden, i så måtto att de också blifvit af en något oval form, så att höjden är litet större än diametern framifrån bakåt; de vän- das rakt utåt. De sitta på föga afstånd från nosen, så högt uppe att deras öfre rand nästan berör hufvu- dets öfre profil, och så nära hvarandra att deras af- stånd knappt är större än + af deras diameter; hvar- emot afståndet till gällockets bakre rand är litet större än ögats diameter, och till hufvudets undre rand mer än dubbelt så stort.

Gällocks-styckena äro helt tunna och böjligas för- öfrigt, liksom hufvudet, särdeles utdragna i höjden. Förlocket nedstiger lodrätt, ungefär från ögats bakre rand till inemot hufvudets basis, hvarest dess rand bildar en rät vinkel, och är i sjelfva vinkeln väpnad

84

med en liten tagg; från dess bakre kant utgår en tunn hinnaktig rand, som lägger sig öfver gällocket och är nedtill helt smal, uppåt något bredare. <Gällocket är långsträckt och sikalty och har nästan formen af en röklatnigel likivälsned bite bredasoaa upptill; från dess öfre ock främke hörn går en benkam nedåt, småningom närmande sig dess balle rand. UU Hderlerker är litet, tunnt och har nästan formen af en liksidig triangel. Mellanlocket är litet, tunnt eller nästan hinnaktigt, och af oval form. Bakom detta och nedanför underlocket, men icke fästadt till någondera, utan blott till gälhin- man, hvars bakersta hörn det betäcker, finnes ännu en liten, tunn eller hinnaktig, nästan cirkelrund plåt. Sjelfva gälöppningarne hafva en ganska betydlig vidd, i det de sträcka sig ända upp fån öfre ändan af Jä locket, i en båge förbi munvikarne, och vidare fam under underkäken, ända till linie med sjelfva nos- spetsen.

Öfverskullerbladet tyckes vara helt litet; dess öfre gren, som fästes i nacken, nästan midt på ryggen eller i sjelfva kroppens medellinie, och riktas bakåt och ut- åt, visar sig nästan under lancettform, och” kantas af D upphöjda ränder, hvilka i midten lehagå mellan sig en konkav yta, baktill sammanstöta och förenade bilda en bakåt riktad tagg. Skullerbladet , som från denna tagg nedstiger alldeles lodrätt, är smalt och långsträckt, och har längs midten en stark benkam; framom denna kam är benets yta alldeles glatt, och täckes till större

delen af gällocket; bakom kammen är ytan gropig eller

retikulerad med upphöjda ådror, som mellan sig bilda rundade eller oregelbundet kantiga, fördjupade maskor (liknande maskor finnas 1 det smala mellanrummet mellan de båda kammarne på öfverskullerbladet, på en sträcka af hufvudet mellan ögat och nacken, samt slutligen längs hela den obetäckta delen af öfverarmen). Som en fortsättning af skullerbladet, stiger öfverarmen i början ned i samma lodräta riktning, men blir ned-

åt småningom bredare, som vanligt, och kröker sig

framåt. Skullerbladets benkam fortsätter sig också längs detta ben, men blir nedåt svagare och böjer sig framåt under gällocket. Från öfverarmen utgår, utanför och ett stycke framom bröstfenornas rot, ett långt, bakåt och något nedåt riktadt utskott, som lägger sig utanpå de Wtskler som betäcka radius och

85

ulna, och visar på sin yta desamma maskor eller gro- par som den öfriga obetäckta delen af öfverarmen. Nedtill, vid föreningen af båda öfverarmsbenen, utskjuta de och bilda, såsom ofvan nämndt, en vinkel under strupen.

Längs hela kroppens undre rand sitta rader af regelbundna, skarpt begränsade, runda eller ovala, starkt silfverglänsande fläckar (motsvarande de silfver- glänsande punkterna hos Scopelus, men vida större). Sex sådana, aflånga fläckar sitta på hvardera sidan under strupen, framom bukkölens början, öfre randen af de främsta döljes under gälhinnan, hvaremot de öf- rigas öfre rand jemnt följer gälhinnans undre; de 3 sista sammanflyta nedtill i ett enda, bredt, silfverglän- sande fält, som nedtill utskjuter i en trubbig vinkel, men deras öfre ändar äro skilda, afrundade liksom de främres, och den bakersta är nästan dubbelt bredare än de öfriga. Sedan följa, längs sjelfva bukkölens rand, 12 runda eller något ovala fläckar, af hvilka den för- sta är mindre, nedtill tvärbuggen, den 3:dje—6:te un- gefärligen störst, och de bakre småningom, ehuru obe- tydligt, aftagande. De skiljas från hvarandra af ver- tikala ränder, som motsvara refbenen, och såsom skarpt markerade linier nedåt utlöpa till sjelfva bukkölens rand, uppåt såsom mindre tydliga, fördjupade linier fortsättas ända till bukhålans slut. Ett stycke ofvan- för dessa fläckar silter ännu en rad af dylika, 6 till antalet, motsvarande den 5—211:te af de undre och innefattade inom samma vertikala linier. Dessa fläckar äro större, aflånga, upptill afrundade, nedtill mindre skarpt begränsade och något sneda. Omedelbart bak- om refbenens slut och bukliniens djupa afsats följa 4 aflånga fläckar, af hvilka den första är omkring dub- belt så lång som de öfriga, och förlänger sig nedåt på afsatsen ända mot bukfenornas rot. De båda meller- sta äro minst, och den sista blir åter högre, i det dess öfre ända uppstiger till lika höjd med den främstas. Nu följer, vid analfenans 4 främsta strålar, ett mellan- rum motsvarande ungefär bredden af en fläck, och derpå en rad af 6 aflånga fläckar, af hvilka den för- sta och de bägge sista äro större än den andra, tredje och fjerde. Sedan åter ett större mellanrum, och slut- ligen en rad af 3 små, nästan runda fläckar; de 3

86

första straxt framom stjertfenans rot, den sista öfver dess 3 första strålar på undersidan,

Framom ryggfenan reser sig en 13 mm. lång, 4 mm. hög, tunn och genomskinlig benkam; den upp- stiger långsamt och bågformigt tills: den nått sin stör- sta höjd, och slutar derpå tvärt. I densamma fin- nas 7 tjockare strålar (illa teeknade på fig. 6), af hvil- ka den främsta är helt liten, de följande tilltaga i längd och tjocklek tll den sista, som synes liksom sammansatt af tvenne, och är riktad mera bakåt än de öfriga.” Första Ryggfenan , som genom ett litet mellanrum skiljes från benkammen (CuviER tecknar den dermed sammanhängande), är kortare än denna kam men ungefär dubbelt så hög. Dess strålar äro $, alla ledade och klufna; den sjette tyckes hafva varit längst. Fettfenan., som börjar 4 mill. bakom första ryggfenan, är särdeles lång, omkring 13 mwm., men låg, med något buktig rand; föröfrigt helt tunn och hinnaktig.

Bröstfenorna, sitta långt ner emot buken, allde- les nedanför gälöppningarne eller straxt nedanom gäl- lockens undre och bakre hörn, snedt tillhäftade, och bestå af 17 strålar. De äro temligen långa och smala, nästan sabelformiga, i det de 4 första strålarne äro nästan lika långa och längst; alla strålarne, med un- dantag af den första, samt måhända en eller annan af de sista, äro ledade, med få men långa och temligen otydliga leder, och klufna. Bukfenorna, som bestå af 6 strålar, äro temligen små (+; af totallängden), fästa- de straxt bakom bukkölens slut på den vertikala af- satsen, och ställda alldeles vertikali, berörande hvar- andra, när de sammanläggas, som 2 blad ien bok. De äro breda och trubbiga, i det de 5 första strålarne synas vara af ungefär samma längd.

Mellan bukfenorna och analfenan bildas, 1 inner- sta vinkeln af bukliniens insnitt, en djup konkavitet eller ränna, hvars kanter utgöras af 2 hornartade la- meller, som nedskjuta från de 4 ofvannämnda silfver- färgade fläckarne bakom refbenens slut, kantas af en tunn och genomskinlig hinna, (övr: på oskadade exemplar tillslter hela kövitelen och baktill sluta vid anus. Anus är belägen något bakom halfva total- längden; och straxt bakom anus hörjar analfenan, som består af 12 strålar. Första strålen är omkring dub- belt kortare än andra, andra till femte ungefär lika

87

långa och längst, de följande aftaga så att den 8:de är ungefärligen så lång som den första, och de 4 sista ännu betydligen kortare, sinsemellan ungefär af samma längd, i ändan liksom tvärhuggna. De 3 första äro odelade, de öfriga gaffellikt klufna; de 5 första strå- larna sitta hvarandra nära, derefter ökas afståndet till den 6:te, ännu mer till den 7:de, och mellan den 7:de och 8:de är afståndet mer än dubbelt så stort som mellan den 6:te och 7:de; den 8:de är riktad rakt ned- åt, således med spetsen konvergerande mot de före- gående. De 4 sista stå hvarandra åter närmare.

Stjertfenan är bred och djupt inskuren, och be- står af 19 tjocka, ledade strålar, af hvilka de båda näst yttersta synas vara de längsta; alla äro grenade utom de båda yttersta. Oaktadt stjerten är nästan all- deles tvärt afskuren vid fenans rot, kröker sig dock denna och går upp på båda sidor om stjerten med många små strålar; på vårt exemplar räknas 10 så- dana strålar ofvan och 6 nedan, alla flerdubbelt kor- tare än den yttersta strålen i sjelfva stjertfenan, odelade och utan spår till leder.

Fjäll saknas icke helt och hållet (ej heller på

iScopelus, der vi sett liknande fjäll som på denna), ehuru de som finnas, äro så lätt affallande och så tterst tunna, eller hinnaktiga, att de lätt kun- nat alldeles undgå uppmärksamhbeten; på vårt exem- plar funnos några sådana längs de silfverglänsande fläckarne på bukens sidor och vid stjertfenans rot. Dessa fjäll äro temligen stora (omkring 23; mm. långa), helbräddade, starkt silfverglänsande liksom sjelfva skim- ret under dem; under mikroskopet skifta de 1 alla regnbågens färger, men visa icke ens der på sin yta några regelbundna strimmor eller dylikt. Någon Si- dolinie kan blott med tydlighet urskiljas på kroppens bakre hälft, hvarest en upphöjd linie, som begynner under första Ryggfenans början, ses följa kroppens midt ända till stjertroten.

Vårt exemplar, som, ehurn länge förvaradt i sprit, likväl synes hafva temligen bevarat färgen, har nästan öfverallt en stark silfver- (eller snarare tenn-) glans, när- mast liknande Scopelus, hvilken glans är starkast på de ofvannämnda, skarpt beglänsade fläckarne. Men längs hela ryggen, från nacken ända till stjertroten, är fär- gen gråbrun utan all glans. Ryggens benkam, äfven=

85

som yttersta randen af bukens köl, samt af käkarne, har en gulaktig hornfärg; och ungefärligen samma färg tyckas alla fenorna också hafva haft.

9. Gadus (Merlangus) Potassoa RBisso.

Risso beskref =) en Merlangus från Medel- hafvet, som i några afseenden syntes honom af- vika från vår vanliga Hvitling, "med hvilken han uppmanade de söt Naturforskarne att jem- föra densamma. Risso's art fanns för några år sedan vid Engelska kusten, och Yarrerr lemnar deraf en beskrifning och figur FF) som sätter utom all fråga dess specifika skillnad från såväl Hvit- lingen som våra andra arter af slägtet eller un- derslägtet Merlangus. Risso sjelf hade också re- dan dessförinnan 1 ett annat arbete uppställt den som egen art, under det något barbariska nam- net M. Potassca.

Deuna art förekommer äfven vid Norriges kuster, der den, åtminstone vid Bergen, fångas hela året om, och är känd af fiskarena under egna namn. Den mest i ögonen fallande karak- ter, hvarigenom den skiljes från alla samslägtin-

") Ichthyologie de Nicey pag. 115.

"") Brit. Fish. Ed. 2 pag. 247, under namn af Mer- langus albus (”Gadus albus Risso”); men detta namn beror blott på ett missförstånd. Risso har aldrig be- skrifvit någon Gadus under detta namn. I Ichthyo- logie de Nice kallas denna art ännu G. Merlangus L., och Sen diagnos : ””G. albus, maxilla superiore Zongiore,” är lånad ur LisnÉs Systema Nature, som också iksklern citeras. Sedermera, när Risso blifvit alldeles öfvertygad om dess specifika skillnad från G. Merlangus, upptogs den för första gången som egen art i hans Hist. Nat. de PEurope merid. tom. III, p. 227, under namn af Merlangus Potassoa»

39

garne, är de tre ryggfenornas egna form och ställning. De båda första ryggfenorna äro nem- ligen helt korta, hafva formen af en rätvinklig triangel , och skiljas från hvarandra och från Sista ryggfenan genom ett vidt mellanrum , 1 det afståndet mellan första och andra ryggfenan är inemot lika med första ryggfenans längd, och det mellan andra och tredje ryggfenan ungefär dub- belt så stort — hvaremot hos alla våra öfriga arter alla tre ryggfenorna gå tätt intill hvaran- dra, och åtminstone den andra alltid har en långsträckt form och ett vida större antal strålar (vanligen omkring 20, här blott 13). Dessutom sitter anus ovanligen långt framme, framom för- sta Ryggfenans början — aut förtiga många an- dra olikheter, i afseende på hvilka vi hänvisa ull följande beskrifning.

De Norrske exemplar vi sett hafva varit från 10 till 18 tum långa. Kroppens form är mera långsträckt och smal än hos samslägtingarne; 1 totallängden inne- hålles hufvudets längd innemot 5 gånger, kroppens största höjd innemot 6 gånger, och dess största tjock- lek 11—12 gånger. Hufvudet, jemfördt med Hvit- lingens, har mera vigglik och spetsig nos, större ögon (innehållas icke fullt 4 gånger i hufvudets längd) men smalare panna, så att afstltåndet mellan ögonen är kor- tare än deras diameter. Underkäken är märkligen längre än den öfre, och saknar allt spår till haketråd. Öf- verkäkens rand utskjuter litet framom nosen. Näsbor- rarne som hos Hvitlingen; den främre står nästan rakt framom den bakre.

Tänderna öfverensstämma närmast med Hvitlin- gens, ehuru något mindre och svagare. I öfverkäken sitter en enkel rad af större, något inåtkrökta tänder, och der innanföre en rad af talrika, men helt små tänder; i underkäken blott en enkel rad större, nästan raka eller föga krökta tänder. Plogbenet bär blott 1—2 star- ka tänder på hvardera sidan, och framtill stundom ett par smärre; svalgbenens och gälbågarnes tänder likna

90

dem hos THvitlingen. Bakre delen af tungan är allde- les, blåsvart. ”Tnngan särdeles platt, med konkav öf- versida och tunna sidoränder; den är midtpå bredast och afsmalnar framtill i en spets.

Första ryggfenan begynner öfver bröstfenornas bakre tredjedel och öfver början af första änalfenan, samt sträcker sig ungefär till dennas 9:de stråle; den har 13 (stundom 12) strålar, alla delade, den första lika lång med tredje eller fjerde, och de följande af- taga hastigt och regelmässigt i längd, intill dess de sista bli helt små. Derjemte är fenans basis så kort, att längsta strålen, nedfälld, med en tredjedel öfver- skjuter densamma; hela fenan, upprest får härigenom formen af en likbent, rätvinklig triangel, hvars bakre sida är alldeles vertikal och lika stor med basen.

Afståndet mellan första och andra ryggfenan är föga mindre än första ryggfenans längd. Andra rygg- fenan afviker från alla samslägtingarnes genom ett be- tydligen mindre antal strålar, 13 eller stundom 14, af hvilka den första är odelt. Den är vid roten ej myc- ket längre än den första, och har nästan samma form, i det dess främre strålar äro betydligt längre än fenans basis, och bakre randen, när fenan uppreses, rät och nästan vertikal.

Afståndet mellan andra och tredje ryggfenan är omkring 2 gånger längre än afståndet mellan första och andra, mycket större än andra ryggfenans längd, och un- gefär lika med längden af tredje ryggfenan. "Denna fena begynnver nästan midtöfver början af andra analfenan, eller litet längre tillbaka, är längre än de båda före- gående och har en annan form, i det den är lägre, dess främre strålar kortare, och de bakre föga aftagande i längd. Strålarne äro vanligen 24, någon gång blott 22—23, af hvilka de 3—4 främsta äro odelta; första strålen äro kort, de följande tilltaga till den 4:de som är längst, hvarefter strålarnes längd småningom aftager intill de 3 sista, som aftaga betydligt.

Bröstfenorna bestå af 20—21 strålar, af hvilka de 2 förstå äro "odelade. Den 2:dra, 3:dje och 4:de äro längst, de följande aftaga gradvis. Bukfenorna , som fästas något framom bröstfenorna och ej nå anus, bestå af 6 strålar, de 2 öfre odelta, de 4 nedre starkt klufna; desså fenor äro små (vi hafva funnit dem va- riera mellan s'y—1y af totallängden) och tillspetsade, i

Ci

det andra strålen utskjuter i en trådlik spets, ehuru ej så långt som hos Hvitlingen.

Anus ligger framom kroppens första tredjedel, och framom första ryggfenans början. Skild derifrån ge- nom ett litet mellanrum, börjar analfenan, som förut nämdt, i linie med första ryggfenan, så att dess längd är ungefär en tredjedel af hela kroppens, och längre än afståndet från fenans början till nosspetsen. Fenan består af 36—938 strålar, af hvilka de 3 främsta äro odelta; den 5:te och 6:te strålen äro vanligen längst, och derifrån aftaga de följande helt småningom ända till inemot fenans slut, då aftagandet blir hastigare.

Afståndet mellan första och andra analfenan är helt kort. Denna sednare är icke hälften så lång som den första, men ungefär lika hög; dess strålar, 24—25 till antalet, stå mycket tätare än strålarne 1 första analfenan, och aftaga bakåt hastigare i längd; de 3—4 främsta äro delta. Sista rygg- och analfenan upp- höra baktill på samma ställe, nära stjertfenans rot.

Liksom hos de andra Torsk-arterna, går sStjertfe- nan med många små strålar upp på sidorna af den lancettformiga stjertroten. AF större strålar, som nå ut till stjertfenans bakre rand, bafva vi alltid räknat 25, och dessutom på hvardera sidan, ofvan och nedan 7—9 smärre. I ändan är stjertfenan djupt gaffellikt klufven , ungefär som hos Sejen; dess största längd på sidorna innehålles mer än 6 gånger i totallängden, och dess minsta längd, i midten, utgör föga mer än 3 af största längden. Alla fenorna öfverklädas af en tem- ligen tjock hud; men sjelfva hinnan som förbinder strålarne , synes vara skörare än hos närstående arter, hvarföre fenorna ganska sällan träffas hela och oskadda.

Fjällen äro tunna och lätt affallande, "ungefär af samma storlek som Hvitlingeus, men till formen icke så jemnbreda, utan inåt bredare. Sidolinien löper un- der hela sin sträckning nära rygglinien och dermed parallelt, så att dess afstånd från alla 3 ryggfenorna är detsamma; först på stjerten, hvars midt den inta- ger, kommer den litet närmare rygglinien. En annan linie, bildad af musklernas möte, löper längs sidans midt, och sammanfaller på stjerten med sidolinien.

Färg: ryggen blågrå, sidorna ljusare, buken hvit med silfverglans. Sidorna tätt beströdda med små svarta punkter; dylika, men ännu tätare och mindre,

92

finnas på öfre sidan af hufvudet och på hela ryggsi- dan. På buken saknas de alldeles, men finnas på stjer- tens undre sida; och på analfenorna sammanlöpa de till mer eller mindre tydliga ringformiga vågor eller streck. Iris ljust guldgul.

Denna art är ståndfisk vid Norriges vest- kust, åtminstone vid Bergen, der den fås på krok hela året om, men blott på temligen be- tydligt djup, 80—100 famnar. Liksom de flesta fiskar som fångas på dessa djup, skjuter den ofta magen upp i munnen, när den hunnit upp i vattenbrynet. Enligt fiskarenas utsago går den aldrig upp på grundare vatten och fås alltid blott sparsamt; synes således till lefnadssätt mest likna Björkelångan, (Lota abyssorum). Fiska- rena 1 Bergenstrakten känna den under namnet Kulmule eller Kolmun, emedan den är blåsvart ini munnen, liksom Merluccius (hvilken der kallas Berglax). Under förleden vinter och vår inkommo deraf flera exemplar till Bergen. Den finnes äfven i Kattegat, och vid Naturforskaremötet i Christiania förevisade Herr Candidat EsmarE flera exemplar som fångats i Christiania-fjorden.

10. Motella (Couchia) argenteola (MostacG).

På en ö utanför Christianssund erhöllos för- lidet år en mängd exemplar af denna lilla fisk, som hittills endast blifvit funnen vid Englands södra och vestra kust. Man har icke heller der någonsin funnit den större än omkring 2 tum, och de flesta exemplar som erhållas äro vida mindre. Den har 4 cirrhi på nosen och en un- der hakan, liksom M. Mustela; och det har icke heller saknats Ichthyologer hvilka velat anse den

93

för att blott vara ungen af denna art, men detta har säkert endast varit sådana som icke haft tiil- fälle att se sjelfva fisken. Åtminstone är det för den, som sett båda lefvande, alldeles omöjligt att jem- föra denna lifliga, af blått, grönt och silfver skönt skiftande fisk, som dör så snart den upptages ur vattnet, med den tröga, seglifvade, smutsigt fär- gade Mustela , af hvilken sednare vi sett ungar, knappt 2: tum långa, som redan till färg och utseende alldeles liknade de gamla. Dessutom gifvas äfven mellan dessa båda arter flera olik- heter i form och proportioner, hvilka en närmare jemförelse snart gifver vid handen (hos M. ar- genteola är t. ex. hufvudet hoptryckt, nosen vida kortare, ögonen större, hakans tråd föga längre än ögats halfva diameter, och stjertfenan urnupen; hos Mustela deremot hufvudet nedtryckt, hake- tråden längre än ögats hela diameter, stjertfenan afrundad o. s. v.), och vid hvilka vi knappast be- höfva uppehålla oss.

Också hafva nyligen CoucH och ”THOomPsOon gått en alldeles motsatt väg, i det de uppställt denna art som typ för ett nytt slägte; och denna lilla fisk har på sednare tider gjort Englands

Ichthyologer mycket bryderi. Den upptäcktes först af MontacGu och beskrefs ") under namn af Gadus argenteolus; men han observerade blott 3 cirrhi. CouctH fann den sedermera, anmärkte alla 3 cirrbi och ansåg den således som en ny art, hvarjemte han ansåg den böra uppställas som elt nytt slägte, som kallades Ciliata , och arten C. glauca ""). I Yarrerrs British Fishes upptagas emellertid dessa båda fiskar såsom 2 arter af

”) Mem. Wern. Soc. vol. II, pag. 449. ”") Magaz. Nat. Hist. vol. V, pag. 15.

94

slägtet Motella. Sednast har THomreson 7") funnit och beskrifvit denna fisk. Han anmärker att cirrbi, isynnerhet på mindre exemplar, ytterst lätt kunna öfverses, och antager derföre utan betänkande, att MontaGvu's och CowvcH's arter äro identiska, hvilket också synes vara otvifvelaktigt; den förres namn, som äldst, bibehålles ledet med skäl för arten. Slägtnamnet Ciliata förka- stas, såsom redan förut bortgifvet; men THOmPson anser fisken dock böra bålda: ett eget slägte, hvil- ket kallas Couchia, men endast anal AR Mo- tella genom: en mera hoptryckt kropp, ett högre läge af bröst- och bukfenor, samt en tydligen a märkt gräns mellan gällocket och förlocket (hv - emot de gränslinie hos MoteZla döljes af den tjocka huden). På sådana karakterer synes ett nytt slägte vanskligen kunna grundas; men emel- lertid sfqikå dessa små fiskar, både till habitus, till lynne och säkerligen älgen vill lefnadssätt, så betydligt från de öfriga Motelle, att det synes vara allt skäl, äfven om slägtet Couchia, såsom sådant, ej släde kunna babes alt åtminsto- sa kdem.a slägtet Motella bilda en under- afdelning; hvartill då äfven Prof. REInHARDTS Mot. argentata från Grönland blifver att räkna. Ryggens och sidornas metalliska glans hos dessa skar liknar alldeles slägtet Clupea, och har in- tet liknande i hela Task familjen; ty den silf- verhvita färgen på undersidan af vissa Gadi kan dermed på intet sätt jemföras.

Till den förut bekanta arten, Couchia ar- genteola, Vllägger THomrsos en ny: Couchia mi- nor, utmärkt genom ”långa buakfenor r—3 af to- tallängden), som äro i spetsen svarla;” men denna

”) Aun,. Nat. Hist. vol. II, pag. 308.

95

är endast ungen af argenteola , hvars bukfenor,

allt efter olika ålder, undergå ganska egna och märk värdiga färändringar. På helt små exemplar äro de i proportion inemot 3 gånger så långa och breda som på större, och den hinna, som sam- manbinder strålarnes ändar, är kolsvart, hvilken färg tvärt afbrytes ett kortare eller längre stycke från fenans spets, så alt dess främre eller inre hälft är alldeles ofärgad och klar som vanligt. Det synes vara denna del af fenan som ' ensamt återstår på den vuxna fisken, hvaremot det yttre kolsvarta brämet så småningom förloras. Man kan gradvis följa dess aftagande i samma mån som exemplaren tilltaga i storlek, tills deraf blott återstår en svart punkt i fenans ytltersta spets, som äfven omsider alldeles försvinner. På samma ställe i Norrige erhöllos, blandade om hvarandra en mängd exemplar af alla åldrar och alla öfver- gångar, hvilka förevisades vid Naturforskaremö- tet 1 Christiania; och en fullständig serie af dessa förvaras på Riksmuseumi1 Stockholm och på zoolo- giska Museum i Lund.

'THomPsos, som erhöll ungarne särskildt, kun- de svårligen annat än anse dem för en egen art. Han kunde icke heller hos dem, hvarken med tillhjelp af loupe eller mikroskop, finna några cirrhi, men vågar dock icke upptaga dessas från- varo 1 diagnosen af sin Couchia minor , emedan han ändå icke är fullkomligen säker, huruvida de icke möjligen kunna finnas. På våra exem- plar, som med få undantag kommit lefvande på spriten, hafva vi också nästan alluid, äfven på de minsta, funnit spår till cirrbi, ehuru ofta yt- terst fina ”); de båda öfversta hafva dock på vissa

”) Om fisken dött ofvan vattnet, och fått något, om ock aldrig så litet, torka, är det nästan omöjligt att upptäcka cirrhi.

96

exemplar varit oss omöjliga alt uppläcka, och sy- nas utvexa något sednare än de öfriga.

Bukfenorna träffas stundom hos de minsta exemplaren ej blott relativt, utan absolut större än hos de vuxna; deras aftagande med åldern synes här bero deraf, att det yttre svarta brä- met så småningom fälles , ty någon urblekning deraf kan ej ega rum, då det alltid, så länge en enda punkt delar: i yttersta spetsen återstår, för- blir kolsvart — och lika litet kan någon blott mekanisk afnötning komma ifråga. En sådan fä!l- ning af fenornas bräm är föröfrigt ingalunda nå- got isoleradt fenomen hos denna fisk; ehuru en sammanställning och jemförelse af de redan an- märkta, hithörande fall ännu saknas. Man jem- före blott ryggfenan bos Xiphias (bvars fällning man vanligen, men säkert orätt, vill förklära som en blott mekanisk afnötning), hos Lampris enligt Cuvier och VALENCIENNES, bröstfenorna och stjertfenan hos Syngnathus lumbriciformis, de ver- tikala fenorna hos Laxens nyss utkläckta ungar o. s. v.; och man skall snart blifva öfver tygad, att en dylik fällning af fenornas bräm, en slags metamorfos om man så vill, mångenstädes inom fiskarnes klass förekommer, och troligen spelar en vigtivare röle än hittills är anadt.

Den här ifrågavarande fiskens diagnos och "synonomi blir, efter det ofvan anförda:

Motella (Couchia) argenteola: argentata, com- pressiuscula, rostro öres bur! cirrbis 5, mentali diametrum oculi non attingente; caudå emarginata.

Pinn&e ventrales in adulto mediocres, pel- lucide; in juniore maxim (43—1 longikadinis tO- tius equanles), apice alerrime.

Longitudo

97

Longitudo vix bipollicaris. MvrDr50:2D:48:::-P>16:0 -V:7; Resee (NBRN (RAT) rp uTE8) A. 40; - C.10+15+10 7). ; (37—44) (9+14+9).

Gadus argenteolus Montag. Mem. Wern. Soc.

vol. II, p. 449. Motella argenteola Yarrell Brit.

Fish. II, p. 283. dCouchia argenteola ”Thomps. fen. Nat. vol. IL; p. 408, PI. XVI fig. 2. Ciliata glauca Couch Magaz. Nat. Hist. vol. V. po 15, fig. 2. Motella glauca Yarr. Br. Fish. II, p. 281. Öfvers. af W. A. Förhandl. 1843, p. 111. Junior: Couchia minor "Thomps. l. c. PI. XVI,

fig. 1.

De största exemplar vi erhållit, höllo i längd 1:

Sv, tum, de minsta + tum. Hela fisken är af en lång- sträckt form, och något hoptryckt; största höjden, som infaller vid första ryggfenan; innehålles 6 gånger i to- tallängden, och största tjockleken, som infaller på sam- ma ställe, är 3 af höjden; på mycket små exemplar är bredden i proportion större, och faller öfver hufvudet. Ryggen, temligen bred och nästan platt, begränsas från de rätt nedstigande sidorna af en tydligen utmärkt kant, som från gällockets öfre och bakre hörn sträcker sig ända mot stjerten, och tillika gör en skarp gräns mellan ryggens och sidornas färg... Hufvudet, hvars längd innehålles 5 (hos mycket små individer blott 4) gånger i totallängden, är likaledes hoptryckt, så att dess bredd utgör, liksom kroppens, ungefär 3 af höj- den; dess form är vigglik, i det de lodrätta sidorna

") Strålarne i ryggfenorne och analfenan äro ytterst svåra att med noggrannhet räkna. Genom att un- dersöka flera individer, till en del genom dissection och med mikroskopets hjelp, hafva vi sökt komma sanna förhållandet så nära som möjligt. De afvikande tal vi hos olika individer funnit, upptagas under de tal vi anse som normala.

EV dead, Handl. ASAA. 7

98

konvergera framåt, hvarjemte dess öfre och undre profil likformigt konvergera intill den korta och trubbiga nosen. Munspringan uppstigande, når ungefärligen under mid- ten af ögat; 'öfre käken är längre än den undre, och nosen utskjuter ännu något framom öfverkäken. Det utspända gapet är ovalt, af större böjd än bredd; läp- parne temlgen tjocka. Små, kardlika tänder i båda käkarne, på plogbenet nästan i form af en rätvinklig tri- angel, på gälbågarne och i svalget. Tungan sitter långt tillbaka i munnen, är väl skild från underkäken, fram- åt afsmalnande och utlöpande i en liten spets. Wäs- borrarne sitta närmare ögat än nosspetsen; det främre paret är cirkelrundt, det bakie aflångt, något mindre och längre från medellinien än första paret. Under bakan en cirrhus, betydligt kortare än ögats diameter. På nosens ända, tätt framför öfverläppen, sitta 2 små eirrhi, ungefär hälften kortare än haktråden, och så nära hvarandra att afståndet mellan båda är ännu mindre än deras längd. Slutligen utgå, från bakersta randen af de främre näsborrarne, 2 cirrbi. hvilka äro något kortare än haketråden, eller ungefär så långa som ögats halfva diameter. (Som ofvan nämndes, äro cirrhi, på mycket små exemplar, ylterst svåra att se, och det bakersta paret saknas måhända i bör- jan alldeles). Ögonen temligen stora (innehållas mellan 3 och 4 gånger ”hufvudets längd), af större längd än höjddiametern. Afståndet mellan båda är lika med deras längddiametern, deras afstånd från nosspetsen är må- hända alltid litet mindre, från gällockets bakre rand dubbelt så stort, från hufvudets -undre rand kortare än deras diameter. Gaällockets stycken kunna redan ut- vändigt urskiljas; förlocket är halfmånformigt, sjelfva gällocket litet, men underlocket och mellanlocket stora. Gälöppningarne nå baktill i lika höjd med ögats öfre rand, men på hufv udets undersida nå de på långt när icke fram under ögats bakre rand. Gälhinnan städjes af 7 strålar, af hvilka den innersta är helt fin och tunn.

Den främre, rudimenlära ryggfenan, som begyn- ner ungefär öfver gällockets bakersta rand, och ligger i en djup fåra, innehålles omkring 10 gånger i total- längden; dess strålar sitta tätt packade intill hvaran- ära i nättibdd fåra, och likna mjuka, helt små och smala cirrhi, alla fria och utan spår till någon för- bindande hinna, jemntjocka med afrundad”, trubbig ända.

I9

Den första, ehuru omkring dubbelt så lång och tjock som de öfriga, är på de största exemplaren blott + linie lång, och liknar både till längd och tjocklek unge- fär de bakre cirrhi på nosen. Alla de följande äro sinsemellan ungefär lika stora, eller måbända bakåt något aftagande i längd. Huadri ryggfenan, hvars längd er jemnt halfva totallängden, skiljes genom ett tydligt, ehuru kort mellanrum, såväl från främre ryggfenan som från stjertfenan. Dess första strålar vexa småningom intill den 6:te eller 7:de, men under hela sin öfriga längd är fenan nästan jemnhög, ända till in- emot de sista skanna Bröstfenorna, hvilkas tillhäft- ning är litet sned, sitta så högt, att öfre kanten af deras rot ligger i FR med ögats och gälöppningens öfversta rand, och afståndet från öfversta strålens rot till främre ryggfenan är mindre, än från nedersta strå- lens rot till bukfenornas. De äro breda, afrundade, 5:te—-10:de stvrålarne ungefär lika långa och längst; bröstfenans strålar äro i spetsen något tydligare klufna än alla de andra fenornas strålar, 1 hvilka knappt nå- gon klyfning märkes. Bukfenorna, som sitta långt framom - bröstfenorna, äro hkaledes något snedt till- häftade, vid roten helt smala men vidt skilda från hvarandra; deras afstånd är inemot 3 gånger så stort som deras bredd vid roten. De båda första strålarne äro tjockare än de öfriga; den första strålen är till en betydlig del fri, den andra, som är längst, är äfven- ledes fri i spetsen; den tredje och fjerde äro nästan så långa som den första, hvarefter de återstående starkt aftaga i längd; alla äro odelta. På vuxna exemplar äro bukfenorna smala, långspetsade och knappt längre än bröstfenorna ($ af totallängden), men på mindre exemplar är deras längd och bredd vida större; och hvad som här isynnerhet utmärker dem, är den kol-

svarta, starkt afbratna färgen på den hinna som för-

binder strålarnes ändar. Heplans främre (eller inre) hälft är alldeles ofärgad och klar, och det synes vara denna del af fenan som ensamt återstår på de större exemplaren, hvaremot det yttre kolsvarta brämet små- ningom förloras. På exemplar af 12—15 mm. längd utgöra bukfenorna +—+ af totallängden, gå långt förbi anus, och äro, utspända, i ändan ungefär så breda som hela kroppens höjd; det svarta boet är här 2+ mm. långt, den ofärgade basen af fenan 1—13 mm.

100

På tvenne exemplar af 17 mm. längd, var det svarta brämet på den ena 235 mm., på den andra knappt 1: mm.; den ofärgade delen var på båda lika stor, 21 mm. På ett exemplar af 27 mm. längd fanns ännu i bukfenans ända qvar en svart fläck af 1; mm. längd; på ett annat 30 mm. långt, fanns blott en svart punkt i fenans yttersta spets, och på de största är äfven denna spårlöst försvunnen. Af de anförda exemplen ses, att dessa fenors proportioner, äfvensom förhållan- det mellan deras svarta och ofärgade del, hos yngre äfven lika stora individer äro underkastade någon för- ändring, eller att öfvergången från dessa fenors form hos ungen till deras blifvande form ej alltid synes ske

lika fort. Anus är belägen ungefär vid 2 af kropps-.

längden; och ER bakom densamma begynner Anal- förens som är + kortare än ryggfenan, med hvilken den föröfrigt i köjd och öfriga förhållanden öfverens- stämmer; baktill slutar den dock på litet längre af- stånd från stjertfenans rot. Stjertfenans rot går på GER ett stycke upp på ändan af stjerten, hvilken r jemnpbred och slutar sig med en afrundad spets, ombifven af ett smalt, hallen klen migt, svart bräm, i det stjertfenans alla lastare med undantag af de yt- tersta, äro vid roten svartaktiga. Af de 14—15 strå- lar, som nå ut till fenans ända, äro de näst yttersta längst, och strålarne aftaga derifrån inåt småningom i längd, hvarigenom i fenans rand, när den är ut- spänd, uppkommer ett svagt, bågformigt insnitt. Fjällen äro silfverglänsande, men helt små, ytterst tunna och lätt affallande. Sidolinien, som är intryckt och föga märklig, begynner öfver bröstfenorna, och nedstiger TAR. SN men jemnt och utan krök- ning, till dess den, något bakom analfenans början, nått kroppens medellinie, längs hvilken den sedan fort- sättes till stjertfenans rot. Den lefvande fiskens färg: ryggen skönt skiftande i blått och grönt; sidorna och buken lysa med renaste silfverglans, och deras färg örn från ryggens genom en snörrät linie, som löper i höjd med 'gällockels öfre rand; sjelfva gällocken äro äfven silfverglänsande; alla fenor vattenklara. Inre delar: Bukhålan sträcker sig ej bakom anus; buk- hinnan silfverglänsande, tätt besprängd med små svarta unkter, eller stundom nästan alldeles svart. Lefvern är dålad i två flikar, af hvilka den venstra, som ligger

TTT SNS MSB

PSUR SfE Gu rn SD nn

pr EYES

| |

101

nederst zeller ytterst, är bred och trubbig, och når ända ned mot anus; dev högra, som ligger längre bak- åt ryggen, är mycket kortare och spetsigare. Matstru- pen vid, utan insnöring öfvergående i magen, hvilken midtpå har ett skarpt böjdt knä, eller består af 2, ungefär lika stora, under en spetsig vinkel samman- stötande hälfter. Appendices pylorice stora, i 2 knip- pen, i det yttre 4, i det inre 3, alla ungefär af lika längd. Tarmen gör 2 krökningar, eller består af 3, parallelt jemte hvarandra liggande böjningar. Simblåsa saknas. Till generationsorganer, bafva vi inga tydliga spår kunnat finna. Vertebrer 47—48, af hvilka 13 ullhöra bukhålan, 34—35 stjerten, och af dessa stödja de 9 sista stjertfenan,

En del af Juli och Augusti månader förlidet år tillbragte en af oss, tillsammans med Mag. Docens LirsEBorG, på ön Grip, en af de ytterst i hafvet utanför Christianssund belägna öar. Det var der vi träffade denna lilla fisk, som isyn- nerhet uppehöll sig i de vatteppussar, hvilka vid ebben lemnades qvar i bergshålorna, och kunde der med lätthet fångas; dock var det blott den sista dagen af vårt vistande på detta ställe, som vi anmärkte densamma, vare sig atl den förut saknats eller att bristande uppmärksamhet å vår sida varit dertill skuld =). Stora och små funnos om hvarandra, dock hade de flesta redan förlo- rat bukfenornas svarta bräm och syntes vara vuxna. I vattnet utmärkte de sig genom en särdeles lif- lighet; upptagna, dogo de inom få ögonblick, men under de häftigaste rörelser och språng vi sett någon fisk göra. Än hoppade de 10 gånger sin längd eller mera, än vibrerades stjerten eller hela kroppen med sådan snabbhet, att dess rörelser, liksom ett surrande hjuls, knappt kunde följas

”) Vid Englands kust skall den vara migratorisk, men någongång förekomma i stor mängd.

102

med övat, 0. s. v. Men de dogo hastigt, vanli- gen midt under dessa häftiga rörelser, och lefde

knappt en minut ofvan vattnet.

11. Bhombus Megastoma (Doxov.).

Denna Flundra är icke förr än nu anmärkt vid Skandinaviens kuster, utan har hittills an- setts uteslutande tillhöra Eugland, för hvars Faunister den af gammalt är välbekant, ehuru man ännu icke af den bar någon noggrannare beskiilning. Arten har alla karvakterer af slägtet Rhombus (således ögonen till venster), och bör till den afdelning af slägtet, som har sträfva eller eilierade fjäll, men afviker betydligt från de hit- tills bos oss bekanta samslägtingarne, och har vid första påseendet, vida mera likhet med vissa Platesse, isynnerhet Limandoides," genom sin af- långa form och sin stora mun. Till skillnad från våra öfriga Rhombi, kan den karakteriseras sålunda:

RA. corpore oblongo, triplo longiore quam altiore; supra squamis ciliatis, subtus laevibus; riciu magno; pinnis ventralibus ab anali discretis; eaudali angulatå.

PES DSD 5 TATE GRANEN 1+15+1 7).

The FRU Penn. Brit, A00R Teve. Sri D. 324 pl. 52 (fig. bona). Pleuronectes megastoma Donov. Brit. Fish Vok III pl. 51 (fig. bona). Rhombus megastoma Yarrell Br. Fish. Vol. II,

") Vi bafva blott haft 2 exemplar att räkna strålarna på, och våga således icke uppgifva de här anförda talen som fullkomligt normala. På den ena hade Rf. 84, Brf. på den färgade sidan 11, Af. 66; på den andra Rf. 86, Brf. 11, Af. 683; föröfrigt lika.

103

pag. 3422 (descr. et fig. ad exempl. siccum), ubi reliqua synonyma videas (excluså tamen PI. Car-

dinå Cuv.y =).

Af de båda vuxna exemplar vi haft till uvdersök- ning, höll det ena i längd 1714, det andra nära 16 tum. Kroppen är vida mera långsträckt än hos våra öfriga Rhombi ; dess största höjd, fenorna oberäknade, isfaller ungefär vid första tredjedelen af totallängden, och inne- hålles i denna längd 3 gånger; men iovelsälinas rygg- och anal-fenorna, faller största höjden långt bakom halfva ötdllamsden (ungefär mellan ryggens 55: te och analfenans 37: dö stråle), och utgör oftrboritte hälften af denna längd. Största tjockleken, som Hd ra vknlör bröstfenornas midt, innehålles omkring 41 gång i största höjden (men är på mycket små exemplar i proportion större och faller öfver gällocken). Äfven hufvudet har en mer långsträckt form än hos samslägtingarne, hvar- till den mer utdragna nosen och de långa käkarne bi- draga; afståndet fån underkäkens spets till gällockets belk re rand mäler jemnt 4 gånger tötalfängdeh.

Munnen är af en betydlig storlek i jemförelse med våra öfriga flundrors; munspringan mindre uppstigande än hos dessa, och öfverkäken så låvg att den, upp- höjd öfver ögat, skulle nå till dettas Babre rand; un- derkäken utskjuter betydligt framom den öfre. Gapet kan utspärras till en utomordentlig vidd; det är då af en fyrkantig form, och dess höjd Håndlälles föga mer

”) Dosovans fig. återger både till färg och habitus yp- perligt vår flundra; endast afviker den deri att rygg- och analfenan äro högst på midten, mellanrummet mellan bukfenorne och analfenan för stort, stjert- fenan afrundad. I de båda första fallen är PENNANTS figur bättre, men har för lång underkäke, och ännn starkare afrundad stjertfena. YArreuis figur, som är sämst, och skenbarligen gjord efter ett torkadt exem- plar, visar en stark kam mellan ögonen, samt, hvad som är mest besynnerligt ehuru det äfven nämnes i beskrifningen, öfver bröstfenorna en dubbel sidolinie. Svårt är att förklara, huru Cuvier kunnat föra En- gelsmännens ”Whill” såsom synonymon till sin PL. Cardina.

104 |

än halfannan gång i hela hufvudets längd; dess bredd 2 gånger. Kardlika tänder bilda på mellankäksbenen ett band, som framtill är temligen bredt, men bakåt hastigt afsmalvar; på ögonsidan sträcker sig detta band ungefär 23 linie längre än på blindsidan, men sjelfva mellankäksbenets grenar äro på båda sidor nästan lika. T underkäken är tandbandet vida smalare än i den öfre, isynnerhet baktill, der tänderna nästan sitta i en enkel rad; det sträcker sig nästan lika långt bakåt på båda sidor, ehuru underkäken sjelf är något längre på ögon- sidan, hvilket äfven gäller om käkbenen. Munhålan hvit; alla dess veck utmärka sig genom en utomordent- lig tunnhet och äro genomskinliga som glas. Tungan väl skild från underkäken, lång men mycket smal och hoptryckt, isynnerhet vid roten, i ändan tvärt afrun- dad; dess öfre yta är platt, besatt med 2 papiller. Den breda hudfåll, som hes de flesta flundror utgår, lik ett gomsegel, från öfverkäkens inre sida, saknas här alldeles. På gombenets främre ända sitter ett helt litet fält med hvassa tänder. Gälbågarnes knutar äro väpnade med hvassa tänder; och på svalgbenen sitta, såväl ofvan som nedan, en mängd kardlika tänder, i det närmaste liknande käkarnes.

På ögonsidan ligger främre näsborren ungefär på lika afstånd från nosspetsen och öfversta ögat; den har nästan formen af en triangel med framåt riktad spets, och omgifves af en kort uppviken kant, -som baktill förlänges i en lång men helt smal hudflik (smalare än näsborrens diameter men nära 3 gånger så lång), hvars kanter äro tillbakavikna. Bakre näsborren, som ligger rakt bakom den främre, är större, aflång med framåt afsmalnande spets, och utan spår till upphöjd kant eller hudrör. På blindsidan är främre näsborren ännu mindre än på ögonsidan, och har formen af ett bredt hjerta, hvars basis vänder framåt; framtill har den in- gen upphöjd kant, men omgifves baktill af en stor oval hudflik, 3 gånger så lång och 2 gånger så bred som näsborrens diameter. Bakre näsborren är större, oval på långs.

Ogonen stora: deras längddiameter utgör mer än + af hufvudets längd, men fylla dock icke på långt när ögonhålan; de äro mycket aflånga, isynnerhet det öfre, bvars höjd knappt utgör 3 af längden. Deras af- stånd från nosspetsen är ungefär lika med deras längd-

105

diameter; dock så att det öfre ögat, som vanligt, lig- ger längre tillbakars än det undre. Pannan mellan ögonen är smal. (knappt 4 af öfversta ögonkäkens längd- diameter) och nästan platt, så att någon köl mellan ögonen på friska exemplar knappt ses, blott kännes under huden. Gälöppningarne når baktill i linie med midten af öfre ögat, och nedtill i linie med ögonens bakre rand. Af de 7 gälstrålarne är den nedersta helt fin och tunn; mellan den tredje och fjerde, nedifrån räknadt, finnes ett bredare mellanrum.

Ryggfenan begynner midt emellan nosspetsen och öfre ögonhålans främre rand. Strålarne tilltaga myc- ket småningom, och nå sin största längd först omkring 55:te strålen, hvaraf längden åter aftager bakåt, inen vida hbastigare, så att den ”'70:de strålen är ungefär lika lång med den 30:de, den 85:te och sista lika med den" första; den 35:te strålen som icke fullt har + af kroppens höjd på detta ställe, är 3 gånger så lång som den första och 2 gånger så lång som den 30:de. Alla strålarne äro i spetsen fria, omgifna af en tjock hud; de främsta äro till en vida större del fria än de öfri- ga, den första nästan till 3 af sin längd, men redan den 10:de knappt mer än de följande. Bakåt aftager småningom tjockleken af den hud som omkläder strå- larnes spetsar, och i samma mån blifva dessa tydligt klufna i ändan; hvaremot någon sådan klyfning icke kan märkas på strålarne i fenans främre del. Afstån- det från Ryggfenans slut till stjertfenans rot är vida större än från dess början till nosspetsen.

Bröstfenan på ögonsidan är i ändan snedt afsku- ren; dess längd innehålles 73 gång i totallängden, dess bredd vid roten utgör ej fullt + af längden. Den för- sta strålen är helt kort, den andra mer än 4 gånger så lång, föga kortare än den tredje som är längst, hvarefter de följande aftaga temligen jemnt ända till den sista, som är betydligt kortare än den nästföregå- ende, ehuru ännu dubbelt så lång som den första. Den första strålen är oledad, den andra ledad men enkel, den tredje och de tre sista enkelt klufna. Alla strålarne sammanbindas, ända till spetsen, af en ytterst tunn och genomskinlig hinna. På blindsidan är bröst- fenan mer än dubbelt så kort, men relativt något bre- dare, i ändan trubbigt afrundad, alla strålarne, till antalet 1—2 mindre än på ögonsidan, inneslutas inom

105

en tjock hud. Första strålen är kortast, andra mer än dubbelt så lång, 4:de till G:te Seek lika långa och längst; första strålen enkel och oledad, andra och tredje Sie och ledade, de öfriga klufna.

Bukfenorna fästas, som vanligt hos Rhombi , med

r bred rot längs sjelfva bukkölen och i linie med arjelkena an, kasikan liksom utgör en fortsättning af dessa fenor, som båda äro Sägs parallela sal Aälfså- ende; dock äro de icke hos denna art sammanvuxna med analfenan, utan skiljas dervifrån genom ett litet mellanrum. Fenans bredd vid roten är större på ögon- sidan än på blindsidan, emedan den på denna sida be- gynner så mycket fd bakåt, att dess första stråle motsvarar den andra på ögonsidan; Baktill sluta båda ungefär på samma ställe, i deles ng anus; på blind- sidan stå de båda sista strålarne hvarandra helt nära. Fjerde strålen är längst, andra och sjette lika dånga, första kortast; alla äro klufna, utom den första; alla fria i spetsen, och omklädda af en tjock hud liksom analfenans strålar.

Anus, belägen i det smala mellanrum som lemnas mellan buk- och analfenorna, ungefär under ryggfenans 20:de stråle, öppnar sig, som vanligt, åt blindsidan till; på ögonsidan ligger urethralpapillen i linie med dess bakre rand. AÅAnalfenan öfverensstämmer i form och öfriga förhållanden fullkomligt med ryggfenan; dess största höjd, som är lika med ryggfenans, infaller omkring dess 37:de stråle, och midt under det ställe der ryggfenan är bögst. Alla strålarne äro i spetsen fria, de främsta mer än de följande, ehuru icke så mycket som i ryggfenan.

Stjertfenan, som utgör + af totallängden, är vigg- lik, med nästan alldeles räta sidor; dess främre rand bildar en båge. Med undantag af en kort, odelt stråle på hvardera sidan, nå alla de öfriga till fenans rand, men äro af något olika längd, i det de mellersta äro längst och dernäst de pästyttersta på hvardera sidan; härlsenöm nppstå i fenans bakre rand 3 något utskju- tande spetsar, den ena i midten och de kädssdadra vid sidorna, och mellan dessa äro randen svagt in- böjd. Alla strålarne, utom de båda yttersta ofvan och nedan, äro greniga, och alla sammanbindas ända till spetsen af en tunn hinna.

107

Fjäll finnas på hela kroppen och hufvudet, utom på nosen framom ögonen , mellankäksbenen och underkäken som äro nakna. På ögonsidan finnes en enkel rad af (icke tegellagda) fjäll på alla strålarne i rygg- och analfenan med undantag af de främsta; likaledes på bröstfenans strålar, men på bukfenans finnas dertill blott obetyd- liga spår; på stjertfenan är roten alldeles fjällbetäckt. På blindsidan saknas fjäll på ett vida större antal strå- lar i främre delen af rvygg- och analfenan, på bröst- och bukfenor samt på främre delen af hufvudet. Fjäl- len äro temligen stora, lätt affallande, och betäcka hvarandra taktegellikt, vanligen så alt innemot halfva delen af fjället är fri; Sd äro af mer eller mindre oval form, de största omkring 3 mm. långa och 24 mm. breda. Deras rand är på ögonsidan väpnad ed ett antal (vanl. 13—20) spetsiga taggar, men på blindsidan alldeles slät och utan taggar. Derigekonå blir ögon- sidan för känseln något sträf, då den strykes Äde jn framåt ehuru icke på långt när som hos hirtus), blind- sidan deremot alldeles glatt.

WSidolinien beskrifver öfver bröstfenorna en stark båge (till under ryggfenans 32:dra stråle), och fortsät- tes sedan i rät limie till stjerten, i början något när- mare ryggen, men sedan i kroppens medellinie; gör vid stjertfenans rot en lilen bukt nedåt, och följer sedan undre randen af stjertfenans mellersta och längsta stråle ända till dess spets. De fjäll, öfver hvilka den löper, utmärka sig från de öfriga genom en mycket mera långsträckt form, och genomborras i midten af en mycket tydlig, upphöjd slemkanal, vid hvars mynning deras bakre rand är urnupen; de äro nedsänkta i hu- den, men nästan alldeles icke täckta af andra fjäll, sitta långt fastare än de öfriga fjällen, och deras bakre rad saknar, äfven på ögonsidan, allt spår tll taggar. I den bågböjda delen af sidolinien räknas 34 sådana fjäll, och 66 i dess rätliniga sträckning intill stjert- fenans rot.

Ögonsidans färg är ljust gulbrun, med ett svagt violett skinimer och några mörkare schatteringar hus ungarne isynnerhet starkt markerade); fenorna något ljusare. Ögats hornhinna olivgrön, lös guldgul, pu- pillen blå. Hela fisken är föröfrigt så genomskinlig, att man, då den frisk hålles mot dagen, tydligen ser både ben och inelfvor.

108

; Denna Flundra synes vid Norriges vestra kust blott förekomma sparsamt, och de vuxna individerna uppehålla sig, åtminstone under vin- tern, på betydligt djup, 80--100 famnar och deröfver. I Bergenstrakten fångas den under denna årslid någongång på krok, vch är af fiskarena känd under namn af Glasflundra eller Sjåflundra (”Sjaa”) betyder på Norrska en tunn hbinna af kreaturs tarmar), hvilket namn har afseende på dess genomskinlighet "). Den anmärktes första gången som Norrsk i sistlidne Januari månad, då Stifts-Amtman CuristiE deraf erhöll ett exem- lar, som nu förvaras i Bergens Museum. Den 4 April erhöll en af oss, genom Naturaliehand- lare HörG i Bergen, ett annat något större exem- plar, som nu finnes i Lunds zoologiska Museum; det var en hona med starkt utvecklade romsäc- kar, dock syntes rommen ännu icke vara fullt mogen att gjutas ""). Alt denna flundra vid Norges kuster har ett ständigt tillbåll och der fortplantar sig, är så mycket säkrare, som vi för- liden vår ett par gånger erhöllo i skrapan, på 15-—20 famnars djup, helt små exemplar af denna arl, af 1—2 tums längd, förmodligen årsgamla ungar.

") Samma omständighet ligger till grund för en af denna flundras engelska provincialbenämningar: Lanteon- fish. Dock få äfven andra tunna och mer eller mindre genomskinliga Flunder-arter, isynnerhet PI. Limanda och Limandoides , 1 Norrige stundom gå under benämningarne Sjåflundra, Sjäkäft, o. s. v.

"") Sedan detta skrefs, hafva ännu ett par exemplar er- hållits i trakten af Bergen.

SA SR ba

109

12. Lepadogaster bimaculatus (Penn). (Tab. II fig. 7).

Slägtet Lepadogaster Govan utmärker sig från Cyclopterus isynnerhet derigenom, alt sugskifvan under buken är dubbel. En främre sugskifva bildas nemligen genom en utbredning af de un- der buken sammanvuxna bröstfenorna, hvilka i detta slägte bafva en bögst egen byggnad och liksom bestå af tvenne olika delar, den ena ver- tkalt utbredd, som vanligt, den andra horizon-

tel. En annan, bakre sugskifva, motsvarande den

hos Crclopterus , bildas af de sammanvuxna buk- fenorna.

Till detta slägte hör den lilla vackra fisk vi nu. gå att beskrifva; den är knappast större än följande art, och liksom den, förut endast be- kant från Englands kuster.

Dess vanliga längd är 1i tum eller något mindre; vi hafva aldrig sett något individ som ens uppnått 12 tum. Dess form är framtill nedtryckt och bred, med stort hufvud, baktill hoptryckt; största höjden, som faller öfver SERA innehålles inemot 7 gånger i to- tallängden, hvaremot största bredden, mellan gällocken, kesppr innehålles 41 gånger i denna längd, och såle- des är + större än höjden. Hufvudet är så stort att dess längd blott innehålles omkring 3+ gång i total- längden; ifrån gällockens bakre rand till bakom ögo- nen är det jemnbredt, men afsmalnar derifrån starkt ända till den tvära nosen. Pannan och nacken äro tvärsöfver platta eller med obetydlig kullrighet åt si- dorna; öfre profillinien sluttar oafbrutet allt ifrån nac- ken, lök är sluttningen bakom ögonen svagare än fämern dem; Hötenot är hufvudets Hg da sddldeles Rör sel horianatel, | Nosen bred och trubbig; på un- dersidan ses munöppningen som en halfcirkelformig springa. Bakom hufvudet afsmalvar kroppen 1 början småningom, och är från bröstfenornas rot tll anus nästan trind, dock med flat rygg; men blir bakom anus starkt hoptryckt, så att bredden vid stjertfenans rot ej

110

utgör men än 3 af höjden på samma ställe. Hela un- dre profillinien, från nosen till stjertroten, är rät och borizontel; rygglinien begynner ett stycke bakom nac- ken att slutta bakåt, men så obetydligt alt höjden fram- för sljertfenans rot ej innehäålles 2 gånger 1 höjden öf- ver nacken. Vid nacken begynner en lan och tydligt markerad fåra, som vanligen kan följas ända inemot ryggfenans början. Huden är alldeles naken och glatt: till sidolinie märkes intet spår.

Läpparne äro tjocka; öfverkäken, som är längre än den undre, kan icke framskjutas. Talrika tänder sitta 1 flera rader på mellankäksbenen och underkäken; men i gommen finnas inga tänder, och lika litet hafva

i kunnat upptäcka sådana på gälbågarnes knölar eller i svalget. Tungan sitter låugt tillbaka, fästad under största delen af sin längd vid underkäken. Af näs- borrarne äro båda paren mycket tydliga; de främre näsborrarne ligga närmare ögat än nosspetsen och ut- skjuta i form af små cylindriska rör; de bakre äro mindre, likaledes cirkelrunda men utan hudrör, och ligga på något afstånd från de främre, närmare ögat och närmare hufvudets medellinia. Straxt innanför dem ser man ännu en helt liten, cirkelrund öppning (troligen för en slemkanal), och innanför de främre näsborrarne kan man äfven vanligen upptäcka två små dylika öppningar. Ögonen nycket utstående, anbragta nästan vertikalt på hufvudets sidor, så att de Sen synas nedifrån, och vidt skilda fran hvarandra; deras

afstånd från Dosspetsen är inemot 1: gång så stort som .

deras diameter, och ännu större: är pannans bredd mellan dem. Gaälöppningarne äro temligen små, eme- dan gälbinnans rand är fastvuxen vundlér största delen af sin längd, och blott öppnar sig baktill, framom bröstfenornas rot. Dess strålar, som först vill dissection kunna urskiljas, äro 67"), af bvilka den urdersta är helt kort. Sjelfva gälarnes struetur är i detta slägte ganska märkvärdig och i sitt slag lika egen som hos Syngnathi ”"). I stället för de fina: tv ärfällar . som hos

") Cuvier angifver för slägtet Lepadogaster blott 4—35 stålar i gälhinnan; men hos L. biciliatus har RATAKE äfvenledes funnit 6 gälstråler.

4) Först observerad hös Lepadogaster biciliatus och be- skrifven af H. RAtuRE, I Miincers Archiv för 1838,

111

fiskar I allmänhet finnas på gälbladen, finnas nemligen här utdragna, nästan tunglika skifvor, hvilka i form af tvåsidiga, stjelkomfaltande blad fästas på den smala, broskartadt fibrösa stråle, som intager gälbladets midt.

Den öfre, vertikala delen af bröstfenorne, som vid första påseendet ensam synes motsvara bröstfenorne hos fiskar i allmänhet, och har dessas vanliga form, be- står af 23—24 strålar, och begynner med en bred, afrundad rot omedelbart bakom gälöppningarne, så att de tilltryckta gällocken med kanten nå strålarnes rot. Fenans bredd är åtminstone lika stor med hela krop- pens höjd, och dess form afrundad, i det de mellersta strålarne, 9:de till 11:te ungefär, äro längst (+ af total- längden), och de följande Haknitsom aftaga åt båda SidörJa De flesta strålarne, om icke alla, synas vara starkt klufna. Som ett bihang till bröstfenorne måste man här anse den främre sugskifvan , hvilken utgår från humeral-apparaten, och omgifves af en fena, som ehuru icke utgörande någon direkt fortsältning af den vertikala bröstfenan, dock dermed sammänhänger. Den- na fena stödjes på hvardera sidan af 4 starka, ledade, enkla, bågformigt böjda strålar, som utgå från sug- skifvans yttre och bakre rand, vid roten stå tätt till- sammans men utåt divergera, och sammanbindas af en tjock och fast hinna, som itskjuter i lika många flikar som strålar finnas. De 3 främsta af dessa strålar ut- breda sig i samma plan, nästan horizontelt, och längsta inbördes! afståndet mellan deras spetsar, som samman- faller med hela sugappavratets största bredd; är föga mindre än kroppens bredd mellan gällocken. Den fjerde och bakersta strålen är fästad något högre upp, och uppstiger vertikalt, eller i ett plan löven mot de 3 föregående, utanför bröstfenans nedersta strålar; fen- hinnan fortsättes ännu något ofvanom denna stråle, lägger sig tätt intill bröstfenan och sammanvexer fram- till medjdess rot, ungefär från 6:te eller 7:de strålen nedifrån Viltladt; så att bröstfenans 6 eller 7 nedersta strålar liksom döljas af ofvannämnde stråle med dess flik, och först blifva synliga då den undanvikes. Un-

pag. 441. Vi hafva under mikroskopet undersökt gälarne på den lilla här beskrifna arten, och de sy- pas I alia väsendtliga delar öfverensstämma med den på anförde ställe lemnade teckning och beskrifning.

112

der denna sträcka är fenan således liksom dubbel, eller består af 2 tätt intill hvarandra liggande, vid basen sammanvuxna hinnor. Det bräm omkring främre sug- skifvan, som på sidorna bildas af de 3 förstnämnda strålarne med deras hinna, fortsättes framtill, utan af- brott, af en liknande hinna, men som saknar allt spår till strålar; i början utgör den en tydlig fortsältning af strålarnes hinna , och har några grunda, oregelbundna flikar, men längre fram blir dess kant alldeles helbräd- dad och liksom rundklippt, och bär en mängd (24— 28) små, tättsittande och i ändan rundade fransar. Omkretsen af hela detta bräm utgör en fullkomlig cir- kel, som baktill kompletteras af den bakre sugskifvan med dess bräm. Sjelfva den främre sugskifvan, som infattas af brämet, är oval på tvärs, och visar en fåra längs midten, samt omkring densamma 4, mer eller mindre tydliga, fördjupningar. Dessutom är inre de- len af hela kragen eller brämet tätt besatt med små cirkelrunda (eller stundom , der de stå tätast, sexkan- tiga) vårtor, hvilka utan tvifvel i väsendtlig mån bi- draga till fatssugningen; af dessa vårtor äro de som sitta närmast sugskifvan störst, och de yttre aftaga småningom i storlek.

Den bakre sugskifvan är större än den främre, och till formen 4-kantig. Dess främre rand är den kor- taste, rät eller obetydligt konvex; och berör omedel- barligen främre sugskifvans bakre rand; de båda sido- ränderna äro likaledes räta, gränsa intill :de bakersta strålarne i främre sugskifvans krage, och hafva samma längd som dessa strålar, så att bakre sugskifvan jemnt- fyller rummet mellan dessa, och kompletterar den ofull- ständiga cirkel; som bildas af främre sugskifvans krage. Den bakre randen är längst och bildar en båge, som forlsättning af främre sugskifvans bräm; den kantas sjelf af ett kort, i kanten fint fikigt och krusadt bräm, hvari man under en starkare loupe kan räkna 23—24 strålar, hvilka börja långt innanför brämet, inemot skifvans midt: - Från skifvans yttre och bakre hörn slår sig detta bräm-rakt uppåt, och lägger sig tätt intill kroppens sidor. såsom en tydlig, bred fena, hvars rot sträcker sig ett långt stycke uppåt kroppssidan, straxt bakom bröstfenornas rot. Strålarne i denna fena, som är ytterst fin och tunn, har det varit oss omöjligt att

räkna,

113

räkna; och då den, såsom nyss nämdt, ligger tätt tryckt intill kroppen, och dold under de stora bröstfenorne, så kan den vid en ytlig undersökning lätt alldeles öf- verses. På sugskifvan bildas af intryckta linier figuren af ett H., hvars sidolinier äro närmast i midten och åt båda ändar divergera; de båda främre grenarne ut- löpa i de hörn, der främre randen sammanstöter med sidoränderna, hvaremot de bakre grenarne icke nå ut till randen, utan sluta på samma ställe der strålarne under skifvan: begynna. I midten af detta H märkes en triangulär fördjupning, och närmast omkring den- samma är skifvan bar, men betäckes föröfrigt af små tätt packade vårtor, som till form och storlek öfver- ensstämma med vårtorna på främre sugskifvans bräm; af dessa vårtor räknas till främre randen 3—4 rader, sidoränderna 4—535, men till bakre randen 7 rader; de i innersta raden äro störst.

Ryggfenan är helt litenz(4+ af totallängden), och sitter så långt tillbaka att dess afstånd från stjertroten knappt är lika med dess halfva längd; dess kant är flikig, dess strålar vanligen 6 (sällan 5 eller 7), af hvilka den 4:de tyckes vara längst; alla äro enkla och synas vara oledade. Anus, som sitter alldeles i midten af kroppslängden, omgifves af särdeles tydliga; vradie- rande rynkor; straxt bakom densamma en stor konisk papill, och derifrån till analfenans början en djup fåra. Analfenan börjar först långt bakom anus (något längre än afståndet från anus till bakersta randen af sugap- paratet), litet längre bakåt än ryggfenan, är litet kor- tare än denna, och når litet närmare stjertfenans rot. Dess form öfverensstämmer föröfrigt i det närmaste med ryggfenans, äfvensom beskaffenheten af dess strålar, hvilka dock äro ännu färre till antalet, 4 eller stun- dom 5. sStjertfenan , som innehålles något mer än 5 gånger i totallängden, är af oval form, vid roten al- deles tvär, i ändan afrundad; de båda mellersta strå- larne äro längst, och de derpå följande aftaga lång- samt, så att 8 strålar kunna antagas bilda fenans spets, hvarefter de 3—3, som sitta ytterst på hvarje sida, aftaga hastigare. Alla äre tydligt ledade, men enkla.

Inre delar: Magen stor, genom en stark insnörning vid pylorus skild från tarmen, som är helt kort och

K. V. Akad. Handl. 1844.

114

går rakt och utan minsta krökning ned till anus; appendices pylorieg finnas inga. Lefvern stor, gul, delad i 2 flikar, åf hvilka den högra är störst. Sim- blåsa saknas. Till generationsorganer hafva vi ej kunnat finna några tydliga spår. Ryggkotor 30, af hvilka 14 tillhöra bukhålan och 16 stjerten; på förstå ryggkotan saknas refben, de följande 18 bara starka refben, af hvilka första paret är störst.

Till färgen varierar denna lilla fisk så, att man knappt träffar två individer som äro hvar- andra lika. Grundfärgen är dock allud rödlätt, klar och Tiflig, med mer eller mindre blandning af gult, som än bildar smärre, orgelbundet strolida fläckar eller punkter, än Särhrhanhaleande band längs ryggen och sidorna, eller en rad af större fläckar tvärs öfver ryggen oo. s. v. Tvärsöfver pannan, mellan båda ögonen, går vanligen en ljusare linie, och bakom denna sträcker sig ett mörkare färgadt bälte tvärsöfver kroppen. På sidorna, straxt bakom bröstfenornas rot, finnes oftast, dock icke alltid, en rundad, mycket tyd- ligt och skarpt markerad, svart eller mörkt pur- purfärgad fläck, kantad med en smal hvit strimma (deraf artens namn); föröfrigt är buken och hela undre sidan vanligen ljusgul, stundom utan röda fläckar eller streck på underkäken och stjertens sidor.” Ögongloberna ofvan gråaktigt olivgröna, midtpå går Hu brunaktigt band, hvarefter vide sidan blir något ljusare. Iris guldgul, pupillen skönt SG höft i grönt och blått. Blöstfendina och hela sugapparaten äro alltid ofläckade, men de omaka fenorna äro spräckliga af gula och röda, mer eller mindre afbrutna tvärband.

Denna art kan ingalunda räknas till de säll- syntaste fiskarne vid Norriges vestra kust, och orsaken hvarföre den så länge undgåll uppmärk-

115

samheten, ligger väl snarast deri, att den såsom en helt liten fisk, som beständigt uppehåller sig på bottnen, aldrig erhålles i de redskap som af fiskare vanligen begagnas. Deremol fås den icke så sällan i den skrapa eller bottenhåf, som Zoolo- gen vanligen begagnar för att från hafsbottnen upphämta mindre sjödjur; man finner den då oftast fastsugad ini större, tomma musselskal 0. S. Vv., vanligen på ett djup af 30 famnar. Vi hafva på detta sält fått många exemplar, både vid Christiansund och Bergen; och antalet af de individer vi inalles sett tagna vid Norriges kust, uppgår åtminstone till 50. En gång fingos 5 stycken sittande tillsammans i ett skal af Cyr- prina islandica. ”Tager man denna lilla fisk upp ur valtnet, suger den sig 1 ögonblicket fast vid fingret; till och med kastad på sprit, händer det alt den i de första ögonblicken suger sig fast till väggen af glaset. Äfven i vattnet ser man den vanligen sitta stilla och fastsugad, med stjer- ten böjd framåt, ända intill hufvudet. Ögon- globerna, utomordentligt utstående, kunna röras i alla divektioner, oberoende af hvarandra (nästan i ännu högre grad än hos Flundrorna), och då fisken sitter fastsugad, följer den, utan att vrida hufvudet det minsta, med ögonen alla rörelser t. ex. af en pincelt, som föres i vattnet rundt omkring. Kommer pincetten för nära, så skuf- var den litet på sig eller flyttar sig glidande, utan alt släppa sitt fäste. Lösrifves den med våld, så hastar den så fort som möjligt, alt åter suga sig fast på första passande ställe.

PensanT ") och Donovan =) hafva båda af denna fisk lemnat beskrifningar och figurer, af

Hrinit. Zool vek HL, pas. 492) plaR2, fÖrbat Fish. "vol. IV; pl 78.

1iG

hvilka den sednares är ganska god. Mindre god är figuren hos YArreLrL "); isynnerhet afviker sug- skifvan. måhända tecknad efter ett torrt exem- plar, betydligt från förhållandet i naturen, hvil- ket i början, innan vi hade tillgång till de först- nämnda foörfattarne, förledde oss att anse vår art för ny. Då sugskifvornas form synes lemna goda karakterer för Sköna i detta slägte, så bifogas en teckning af sugapparatet hos vår art, tre gån- ger större än 1 naturen.

13. Om Cyclopterus minutus Pair.

I sina Handlingar "F) förvarar Kongl. Aka- demien en